Hälsokontrollen av EU:s jordbrukspolitik
Interpellation 2007/08:79 av Johnson, Jacob (v)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2007-10-25
- Inlämnad
- 2007-10-25
- Besvarad
- 2007-11-13
- Sista svarsdatum
- 2007-11-15
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 25 oktober
Interpellation
2007/08:79 Hälsokontrollen av EU:s jordbrukspolitik
av Jacob Johnson (v)
till jordbruksminister Eskil Erlandsson (c)
EU:s jordbrukspolitik karakteriseras av mycket stora subventioner motsvarande ca 50 procent av EU:s kostnadsbudget. Enligt plan har en så kallad hälsoöversyn av jordbrukspolitiken initierats och diskussion i sak påbörjas nu under det portugisiska ordförandeskapet.
Priserna på olika jordbruksprodukter har stigit under det senaste året; exempelvis har världsmarknadspriset på vete stigit med mer än 100 procent på ett år, priset på majs med ca 35 procent och priset på soja med 75 procent. Det betyder att förutsättningarna har ändrats fundamentalt. Det har i sin tur medfört att till exempel Frankrikes nye president Sarkozy numera uttalar att det är dags för inte bara en hälsokontroll utan också för en översyn av EU:s jordbrukspolitik.
Samtidigt är jordbrukets påverkan på miljö- och klimatfrågorna fortsatt en aktuell och viktig fråga. Det rör sig till exempel om världens stigande konsumtion av kött som av många forskare i dag anses som ohållbar genom dess stora bidrag till växthuseffekten. Exempelvis har brittiska forskare i en artikel i The Lancet (den 13 september 2007) bedömt att världens konsumtion av kött från nöt, får och getter bör minska till 50 gram per person och dag till år 2050. En annan mer regional effekt på miljön är jordbrukets utsläpp av närsalter till Östersjön. Inte minst finns det en berättigad oro för att introduktionen av EU:s jordbrukspolitik i de nya EU-länderna i östra Europa, till exempel Polen, kommer att medföra en ökad belastning på Östersjön jämfört med tiden för murens fall.
Den svenska regeringen presenterade – efter samråd med såväl branschföreträdare som företrädare för riksdagens partier – före sommaren ett så kallat icke-papper med ”svenska åsikter om den gemensamma jordbrukspolitiken och hälsokontrollen”. I detta icke-papper tas jordbrukets miljöpåverkan upp endast principiellt. I rekommendationerna till förändringar av jordbrukspolitiken inom ramen för hälsokontrollen föreslår regeringen inte några åtgärder för att minska jordbrukets påverkan på miljö och klimat.
Jag menar att när nu förutsättningar tycks föreligga för en mer allmän översyn av EU:s jordbrukspolitik måste Sverige med kraft driva förändringar av EU:s jordbrukspolitik så att Östersjöns kan hämta sig och att jordbrukets negativa klimatpåverkan minskar.
Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga jordbruksministern:
Avser ministern att inom ramen för hälsokontrollen föreslå konkreta, tidsatta förändringar av EU:s jordbrukspolitik för att minska jordbrukets utsläpp av närsalter till Östersjön respektive minska köttproduktionens bidrag till utsläppen av växthusgaser?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2007/08:79
Webb-tv: Hälsokontrollen av EU:s jordbrukspolitik
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2007/08:23 Tisdagen den 13 novemberProtokoll 2007/08:23 6 § Svar på interpellation 2007/08:79 om hälsokontrollen av EU:s jordbrukspolitik
Protokoll från debatten
Anf. 19 Eskil Erlandsson (C)
Fru talman! Jacob Johnson har frågat mig om jag inom ramen för hälsokontrollen ämnar föreslå konkreta tidsatta förändringar av EU:s jordbrukspolitik för att minska jordbrukets utsläpp av närsalter till Östersjön respektive minska köttproduktionens bidrag till utsläpp av växthusgaser.
Låt mig först framhålla att hälsokontrollen framför allt kommer att handla om att se över de jordbrukspolitiska instrument som infördes i samband med reformen 2003. Det är i det sammanhanget svårt att utlova några specifikt utmejslade åtgärder med avseende på just Östersjön eller växthusgasutsläpp i samband med nötköttsproduktion. Men jag hyser ändå gott hopp om att vi ska kunna bidra till att minska jordbrukets negativa verkningar på klimat och miljö genom att finslipa de verktyg som redan finns tillgängliga. Låt mig nämna några exempel.
Det samlade gårdsstöd som infördes 2003 innebär att stödet till lantbrukaren inte längre är knutet till en viss typ av produktion eller sektor. Lantbrukaren kan därmed fritt välja vad och hur mycket eller litet som ska produceras utan att detta inverkar på stödbeloppet. Det har visat sig att denna frikopplade form av stöd bidrar till att minska intensiteten i jordbruksproduktionen. Hälsokontrollen gör det möjligt att driva på processen för att fullt ut frikoppla alla nuvarande kopplade stöd och införliva dem i det samlade gårdsstödet. Det gäller givetvis även det stöd som i dag är knutet till köttproduktion.
Ett andra exempel är tvärvillkoren. Varje lantbrukare med rätt till direktstöd måste, för att få hela stödet utbetalat, uppfylla vissa krav som bland annat inkluderar grundläggande normer för miljöskydd. Viss rättmätig kritik har riktats mot de prioriteringar som gjordes 2003 när tvärvillkoren utformades. Hälsokontrollen kommer därför att omfatta en grundlig översyn av reglernas räckvidd och syften. Irrelevanta krav ska rensas ut, och nya krav kan läggas till så att tvärvillkoren blir bättre lämpade att uppfylla samhällets förväntningar. Jordbrukets utsläpp till både luft och vatten kan förväntas hamna i fokus. För att dessa aspekter ska kunna inkluderas i tvärvillkoren måste de dock kunna knytas till klara och konkreta regler som är möjliga att uppfylla för lantbrukaren.
För det tredje omfattar det landsbygdsprogram som utformats för Sverige en rad miljöersättningar som bland annat har till syfte att minska utsläppen av kväve och fosfor till våra vatten. Landsbygdsprogrammet gör det även möjligt att stödja insatser som kan minska lantbrukets utsläpp av växthusgaser. Som exempel kan nämnas investeringsstöd för gårdsbaserade biogasanläggningar och möjlighet till rådgivning i foderfrågor. Det satsas också på information och rådgivning om vilka åtgärder som kan vidtas för att hantera problemet med närsalter, till exempel inom ramen för samarbetsprojektet Greppa näringen. Landsbygdsprogrammet är samtidigt ägnat att främja betesbaserad och extensiv köttproduktion som tillgodoser andra viktiga miljöintressen, till exempel bevarande av öppna landskap och biologisk mångfald. Sammanlagt används i dag 70 procent av landsbygdsprogrammets medel till miljöförbättrande åtgärder.
För övrigt har kommissionen i diskussionen om hälsokontrollen aviserat att man överväger att föreslå utökad modulering. Modulering som instrument innebär i sin nuvarande utformning att direktstöden varje år minskas med en viss procentsats och att motsvarande belopp används för åtgärder inom programmen för landsbygdsutveckling. Procentsatsen för modulering är i dag satt till 5 procent. Regeringen kommer att ta ställning i denna fråga när kommissionen har presenterat sitt förslag.
Sammanfattningsvis bör det sägas att det är frågan om hur den gemensamma jordbrukspolitiken ska utformas under nästa gemensamma period 2013 till 2020 som öppnar möjligheter till verkligt genomgripande förändringar. Denna fråga ska debatteras i samband med översynen av EU:s budget, och det kommer här att finnas utrymme för en öppen och förbehållslös diskussion kring jordbrukspolitikens inriktning och omfattning. Regeringens utgångspunkt är att EU:s jordbrukspolitik, som i dag tar en tredjedel av budgeten i anspråk, bör minska i omfattning samt utvecklas mot ökad marknadsorientering, förenklat regelverk och minskade utgifter.
Anf. 20 Jacob Johnson (V)
Fru talman! Jag har i denna interpellation tagit upp möjligheten att inom ramen för den så kallade hälsokontroll av EU:s jordbrukspolitik som nu står på dagordningen driva konkreta krav på förändringar för att minska jordbrukets negativa miljöpåverkan exemplifierat med övergödningen av Östersjön och köttproduktionens klimatpåverkan. Jag tackar ministern inledningsvis för hans svar.
Bakgrunden till min interpellation kan sägas vara mångfasetterad. Man skulle kunna säga att jag tycker att jordbruksministern borde utnyttja detta tillfälle, det
window of
opportunity
som man säger på engelska, som jag anser har öppnats för en vidare omprövning av EU:s jordbrukspolitik.
För det har inträffat att i takt med stigande priser på livsmedel, till exempel spannmål - priset på vete har stigit med 100 procent på ett år och priset på soja med 75 procent under samma period - ökar möjligheten till en reell förändring av EU:s jordbrukspolitik. Det är något som även Frankrikes president nu säger sig vara beredd att diskutera. I det läget anser jag att Sverige måste vara aktivt och pådrivande och driva på i riktning för ett hållbart miljöanpassat jordbruk och dito livsmedelspolitik.
En annan anledning till min interpellation är att jag deltog vid det Östersjöseminarium som Världsnaturfonden anordnande i augusti och där fonden redovisade sin så kallade Östersjöbarometer vilket var en sammanställning av i vilken grad Östersjöländerna levt upp till sina åtaganden inom ramen för det så kallade Helcomarbetet. En av de faktorer som studerades var just övergödningen.
Övergödningen var enligt de flestas bedömning vid konferensen det allvarligaste problemet för Östersjön. Alla Östersjöländer fick underkänt i den barometer som presenterades på grund av dålig implementering av EU:s vattendirektiv samt låg minskning av utsläppen av kväve och fosfor.
Världsnaturfonden har också visat att via EU:s gemensamma jordbrukspolitik CAP betalas varje år ut 11,6 miljarder euro till jordbrukare i EU:s Östersjöstater. Det innebär att vi svenskar via våra skattepengar bidrar till att göda Östersjön. En inkomst på 20 000 kronor i månaden beräknas via skatterna bidra med ca 1 600 kronor till algblomningen. De näringsämnen som orsakar algblomningen kommer från många källor, men den största källan är jordbruket som står för ungefär hälften av de tillförda näringsämnena.
Ett krav som både Världsnaturfonden och Vänsterpartiet driver är beskattningen av konstgödningen. Vi föreslår en ökning av befintlig beskattning, intäkter som ska gå till ett mer miljöanpassat och förbättrat jordbruk.
Vid konferensen i augusti representerades regeringen av EU-minister Cecilia Malmström. Hon uttalade många vackra ord om regeringens ambitioner vad gäller Östersjöpolitiken. Hon pekade bland annat på den särskilda ambassadören för Östersjön och att Sverige nu driver fosfatförbud för tvättmedel och bättre fosforrening från avloppsvattenverk. Detta är åtgärder som även har Vänsterpartiets stöd. Men hon sade också att hälsoöversynen av EU:s jordbrukspolitik måste beakta effekterna på Östersjön.
Detta nämner inte ministern i sitt svar. Är ni inte överens i regeringen? Jag vill återigen fråga jordbruksministern om han är beredd att aktivt driva en omställning av EU:s jordbrukspolitik för Östersjöns bästa.
Anf. 21 Eskil Erlandsson (C)
Fru talman! Låt mig börja med att tacka för interpellationen. Jag tycker att det är en angelägen och viktig sak vi debatterar vid det här tillfället.
Låt mig också som svar på den konkret framställda frågan säga att fördelningen av kompetenser mellan EU:s institutioner såsom den föreskrivs i det fördrag vi arbetar efter är att rådet och parlamentet beslutar på grundval av de förslag som läggs fram av kommissionen. Medlemsstaterna har inte någon möjlighet att själva föreslå lagstiftningsåtgärder, eftersom denna rätt till initiativ är förbehållen just kommissionen. Varje medlemsstat, och det inkluderar ju Sverige, kan däremot sträva efter att påverka innehållet i kommissionens förslag. Det gör vi i detta sammanhang, och det gör vi, ska interpellanten veta, i alla andra sammanhang också.
Jag nämnde i mitt svar tre saker som jag tyckte var angelägna att tala om i den här debatten, där vi försöker att påverka det innehåll från kommissionen vad gäller översynen av EU:s jordbrukspolitik som vi förväntar oss att få del av inom närtid - den så kallade hälsokontrollen.
Tre konkreta förslag nämnde jag i mitt svar. Vi är bra på att vårda våra vatten i Sverige, och det tycker jag är angeläget att nämna. Jag skulle önska att vi kunde få samma synsätt i andra länder runt Östersjön. Ett exempel utöver dem jag redan har nämnt och som jag gärna vill nämna i sammanhanget är att vi i Sverige har en skatt på handelsgödsel vilket man inte har någon annanstans. Jag tycker att interpellanten borde hedra oss för att vi håller fast vid denna skatt och även försöker att introducera den i andra delar av vår omvärld, till exempel Europeiska unionen.
Låt mig också återigen nämna att vi strävar efter en full frikoppling vilket ju minskar intensiteten i jordbruket. Vi kämpar just nu med en frågeställning som berör ett av våra grannländer, där min och regeringens inställning är att den typ av stöd som har funnits i detta grannland inte ska finnas längre. Jag talar om det finska så kallade 141-stödet.
Anf. 22 Jacob Johnson (V)
Fru talman! Jag är lite förvånad över den passiva inställning som jag tycker att jordbruksministerns svar visar på. Ministern talar om att se över de jordbrukspolitiska instrumenten, finslipa verktyg, öka frikopplingen och att göra en grundlig översyn av tvärvillkoren. Visserligen säger ministern när det gäller den grundliga översynen av tvärvillkoren att jordbrukets utsläpp till både luft och vatten förväntas hamna i fokus, men han trycker enligt mig mer på behovet av att rensa ut irrelevanta krav. Och det kan man ju per definition knappast invända emot. Men jag vill att jordbruksministern förtydligar sig. Avser ministern att själv aktivt driva att jordbrukets utsläpp till luft och vatten ska komma i fokus vid översynen av tvärvillkoren, eller avser ministern att överlåta till andra att driva denna fråga?
Jordbruksministern avslutar sitt svar med att poängtera att det är för nästa period, 2013-2020, som en mer genomgripande förändring kan påbörjas. Frågan är om vi, EU, miljön och klimatet kan vänta så länge. Regeringen brukar ju vara väldigt noga med att påpeka hur bra EU-samarbetet är för miljön. Det är därför illavarslande att ministern avslutar sitt svar med att säga att regeringens utgångspunkt är att EU:s jordbrukspolitik bör minska i omfattning samt utvecklas mot ökad marknadsorientering, ett förenklat regelverk och minskade utgifter. Ministern säger ingenting i sin slutkläm om jordbrukets behov av miljö- och klimathänsyn.
Fru talman! En tredje anledning till min interpellation som jag inte utvecklade inledningsvis är problemen kopplade till produktion och konsumtion av kött. Här finns minst tre goda skäl att verka för en förändring.
För det första innebär den stigande köttkonsumtionen - sedan EU-inträdet har den stigit med ca 25 procent i Sverige och är i huvudsak genomförd via import från Irland, Brasilien och andra länder - en utveckling som globalt sett är helt ohållbar. Ganska nyligen publicerade ett antal forskare en rapport i tidskriften The Lancet som pekar på att vi globalt sett måste minska köttkonsumtionen per capita framför allt i de industrialiserade länderna. För det andra är köttkonsumtionen en folkhälsofråga. Det har visat sig att framför allt processat kött kan leda till olika sjukdomar. För det tredje är dagens industriella köttproduktion och transporter av slaktboskap ej etiskt försvarbar.
Jag är ledamot av EU-nämnden, och jag uppskattade att jordbruksministern där redovisade inför ministerrådet att han avsåg att ta upp denna fråga. Det vill jag passa på att säga även i den här debatten. Men hela problematiken med köttproduktionens olika delar är så viktig att den enskilt förtjänar, för att inte säga kräver, en förändring av EU:s jordbrukspolitik - en förändring som bör kunna få en kraftig signal redan under hälsoöversynen.
Jag vill därför fråga ministern om han avser att fortsätta driva frågan om djurtransporterna inom hälsoöversynen och om han kan gå vidare och agera för att minska köttproduktionens utsläpp av växthusgaser och förhoppningsvis även ta initiativ till en långsiktig strategi för att minska köttkonsumtionen per capita i vårt land.
Anf. 23 Eskil Erlandsson (C)
Fru talman! Låt mig för kammaren göra klart en sak: Denna regerings avsikt är att vi, det vill säga Sverige, ska tillhöra kärnan i det europeiska samarbetet. Vi ska aktivt ta del i den politik som utformas och ska utformas på Europanivå. Det inkluderar det område som jag har ansvar för vilket i sak innebär att vi försöker ta de initiativ som vi tycker är lämpliga att ta för att vinna de saker som vi vill uppnå. En av de saker vi vill uppnå är en bättre miljö i vår del av världen. Vi vill ha en bättre miljö i de vatten som omger vår kontinent.
Av det skälet utarbetade regeringen under våren en skrivelse till kommissionen i vilken vi angav den färdriktning som vi anser att EU:s jordbrukspolitik ska ha. Vi gjorde detta därför att vi ville vara med och påverka i inledningsskedet av de två viktiga processer som nu är för handen: dels hälsokontrollen, dels översynen av EU:s budget som alltså till åtminstone en tredjedel omfattar jordbruket och de pengar som går till vår gemensamma jordbrukspolitik.
Låt mig också repetera att vi har en modulering. Det kommer förmodligen förslag om att moduleringen ska bli större. Vi kommer att ta ställning till hur vi ska tycka i den frågan om ett sådant förslag kommer, men vi har alltså redan i dag det instrumentet för att styra över mer pengar till miljöåtgärder och till landsbygdsutveckling.
Jag vill också påpeka att det är viktigt att alla länder runt Östersjön gör vad som är möjligt för att minska utsläppen. Vi ser det alltså som verkligt prioriterat att vi utvecklar samarbete mellan länderna i Östersjöregionen så att vi gemensamt kan angripa de problem som vi har.
Bara som ett exempel kan jag meddela kammaren att vi anordnade en internationell havsmiljökonferens i Saltsjöbaden i april månad innevarande år, där representanter för såväl jordbruks- som miljödepartementen från länderna runt Östersjön samlades för att utveckla samarbete och för att se vilka insatser som är möjliga att göra för att minska övergödningen av Östersjön.
Avslutningsvis tycker jag, fru talman, att det är glädjande att kunna konstatera att de insatser som vi har gjort nationellt men också i form av samarbete inom unionen har inneburit att jordbrukets utsläpp av kväve till vatten har minskat med 38 procent mellan 1985 och 2005 och att fosforutsläppen har minskat med ungefär 20 procent mellan 1995 och 2005. Detta sagt som exempel på att åtgärder lönar sig.
Låt oss nu fortsätta det här arbetet nationellt, men också internationellt, och låt oss lära ut de knep som vi har använt till dem som vi har runt omkring oss så att de också kan dra nytta av den erfarenhet vi har dragit i det här arbetet.
Anf. 24 Jacob Johnson (V)
Fru talman! Naturligtvis är det glädjande att tidigare vidtagna åtgärder nu ger resultat vad gäller minskningen av utsläppen av både kväve och fosfor. Vi måste naturligtvis fortsätta på den här vägen.
Regeringen vill ju tillhöra kärnan i EU-samarbetet, som ministern säger. Tillhör man kärnan och tar ansvar för miljön måste man driva de här frågorna väldigt hårt. Jag är orolig för att det, med den tidsplan som gäller, är först inför översynen av nästa perspektiv, 2013-2020, som genomgripande förändringar kan genomföras. Vi vet ju av klimatdebatten att ska vi vända den här stora skutan måste kraftfulla åtgärder vidtas kanske inom en tioårsperiod. Det behöver planeras och förberedas. När nu också de omvärldspolitiska förutsättningarna för jordbrukspolitiken har förbättrats genom högre priser, så att jordbrukarna inte är så beroende av stöd - och det är min poäng här - måste man också öka trycket på en omställning för en hållbar miljöpolitik och en hållbar livsmedelspolitik.
Från Vänsterpartiets sida kommer vi att återkomma i den här frågan och följa den. Med det vill jag tacka ministern för dagens debatt.
Anf. 25 Eskil Erlandsson (C)
Fru talman! Även jag vill jättegärna tacka för den här debatten, därför att det är en angelägen fråga som har debatterats.
Låt mig avslutningsvis ändå säga att det är viktigt att vi vidtar åtgärder gemensamt. Med det vill jag ha sagt att jag inte tycker att vi ska exportera miljöproblem. Det är oerhört lätt när man diskuterar de här sakerna att säga att vi avstår från att använda något. Vad gör man då? Man exporterar egentligen möjligheterna att producera och ta fram en vara och en produkt, om vi inte har gemensamma åtgärder och gemensamma möjligheter. Därav min angelägna hållning att saker och ting vad beträffar det som är gemensamt inom EU ska vara gemensamt och ingenting annat så att vi inte exporterar miljöfaror och miljörisker.
Låt mig också allra sist säga att de här frågorna intresserar mig väldigt mycket, liksom EU-samarbetet totalt sett. Interpellanten behöver inte vara rädd för att den nuvarande svenska regeringen kommer att göra annat än att följa de här frågorna och spela in möjligheter för att utveckla alla typer av åtgärder som behövs för att vi ska komma till rätta med de miljöstörningar som vi i dag kan se bland annat i Östersjön.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.