gymnasiepolitiken efter Västeråsmodellens avbrytande
Interpellation 2003/04:14 av Leijonborg, Lars (fp)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2003-09-30
- Inlämnad
- 2003-09-30
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2003-10-14
- Sista svarsdatum
- 2003-10-20
- Besvarad
- 2003-10-28
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
Interpellation 2003/04:14
av Lars Leijonborg (fp) till statsminister Göran Persson om gymnasiepolitiken efter Västeråsmodellens avbrytandeDenna interpellation om det svenska gymnasiets framtid ställs till statsministern, dels för att frågan berör relationen mellan regeringens politik och ett beslut fattat på den socialdemokratiska partikongressen, dels för att frågan fått en allmänpolitisk karaktär genom den roll den spelade inför valet 2002.
I november 2001 höll socialdemokraterna partikongress i Västerås. En uppmärksammad fråga var betygsfrågan. Med uttrycklig hänvisning till en försöksverksamhet just i Västerås beslöt kongressen att förorda en betygsfri grundskola, då betygens roll som urvalsinstrument skulle försvinna. I gymnasieskolan i Västerås hade nämligen ett system införts där alla ungdomar får komma in på sitt förstahandsval även om de saknar godkända betyg i kärnämnena.
"Västeråsmodellen" fick också stor betydelse för Gymnasiekommittén, som i sitt slutbetänkande föreslår att en del av modellen @ slopandet av förkunskapskraven i kärnämnena @ ska gälla i hela landet. Det individuella programmet ska avskaffas, och elever som saknar grundskolekunskaper i läsning, skrivning och räkning ska läsa i fatt samtidigt som de ska tillgodogöra sig ett ordinarie gymnasieprogram.
Men nu har socialdemokraternas mönsterkommun för hur gymnasieskolan ska utformas givit upp. Västerås kommun avbryter sin försöksverksamhet. Det socialdemokratiska kommunalrådet Åke Hillman säger till Kommunaktuellt att de trodde att de var snälla mot eleverna, men att de nu måste återinföra förkunskapskraven, eftersom betygen rasat i såväl grundskola som gymnasium. Till Ekot säger Åke Hillman att han "tror att det hängde ihop med att man vet att man kommer in på det önskade programmet, oberoende av om man har fullständiga betyg. Det gjorde att det blev svårare för både lärare och föräldrar och skolledningen att motivera och få eleverna engagerade i att få fullständiga betyg".
Västeråselevernas resultat hör nu till de sämsta i landet. Åke Hillman varnar för att försöka upprepa Västeråsexperimentet i hela landet.
Det är inte första gången socialdemokraternas politik att avveckla betygen, eller åtminstone dess betydelse, får svidande kritik. En rad tunga remissinstanser har haft starka invändningar mot Gymnasiekommitténs betänkande. Högskoleverket konstaterade i sitt remissvar att om de som inte klarat grundskolan ska komplettera i gymnasiet medan de läser de ordinarie gymnasiekurserna krävs "mycket studiemotiverade elever." Men det torde vara ovanligt att det är just de mycket studiemotiverade eleverna som har stora kunskapsluckor. Statskontoret befarar att kraven i såväl gymnasiet som i grundskolan kommer att sänkas. Ekonomistyrningsverket varnar för att förslaget ger minskade incitament för studier och sämre samlad kvalitet på de utexaminerade studenterna. Även Kommunförbundet befarar att fri intagning till gymnasiet kan sänka elevernas motivation.
Gymnasieskolan får redan i dag ta över problem som borde ha lösts i grundskolan. I stället för att ge elever det stöd och den tid de behöver för att få tillräckliga kunskaper i grundskolan, skjuts problemet på framtiden. Det individuella programmet skulle bli ett undantag i gymnasiets totala organisation, enligt dåvarande skolministern Göran Persson. Men i dag är det individuella programmet gymnasiets tredje största program. Tanken är att eleverna ska komplettera sina kunskaper för att bli behöriga till ett riktigt, nationellt gymnasieprogram. Det individuella programmet misslyckas dock i verkligheten med att hjälpa eleverna att gå över till ett nationellt program. Bara 13 % av eleverna som inlett sin gymnasiekarriär på det individuella programmet har fyra år senare fullföljt sin utbildning och fått slutbetyg.
Alla som verkar inom skolans värld skulle vara betjänta av ett besked om regeringen tar intryck av den massiva kritik som Gymnasiekommitténs förslag har fått.
Mot bakgrund av det ovan anförda vill jag fråga statsministern:
Är statsministern redo att mot bakgrund av remissinstansernas kritik samt erfarenheterna från Västerås nu verka för att Gymnasiekommitténs förslag inte kommer att genomföras?
Debatt
(9 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2003/04:14
Webb-tv: gymnasiepolitiken efter Västeråsmodellens avbrytande
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2003/04:20 Tisdagen den 28 oktoberProtokoll 2003/04:20 7 § Svar på interpellation 2003/04:14 om gymnasiepolitiken efter Västeråsmodellens avbrytande
Protokoll från debatten
Anf. 1 Thomas Östros (S)
Herr talman! Lars Leijonborg har frågat om statsministern är beredd att mot bakgrund av erfarenheterna från Västerås verka för att Gymnasiekommitténs förslag om gymnasieutbildning för obehöriga elever inte kommer att genomföras.
Arbetsfördelningen i regeringen är sådan att det är jag som utbildningsminister som ska besvara denna interpellation. Jag ska inledningsvis göra klart att även om jag följer diskussionen i Västerås är jag förhindrad att uttala mig om en enskild kommuns angelägenheter. Jag har dock erfarit att Västerås även framöver kommer att anordna programinriktade individuella program, PRIV, i gymnasieskolan.
Grundskolan har en central uppgift i att ge alla barn goda kunskaper och ge dem det stöd de behöver för att nå de fastställda målen. För att ge alla barn likvärdiga möjligheter måste alla skolor vara bra skolor. Regeringen genomför nu ett kvalitetsprogram för skolan. Kvalitetsprogrammet innebär att varje elevs utveckling mot målen noggrant ska följas och att samtliga skolor ska kvalitetsgranskas.
Elever som riskerar att inte nå målen i skolan måste få hjälp tidigt. De måste få stöd som utgår från deras behov innan kunskapsluckorna vuxit sig för stora. Därför är det viktigt att utvärderingen och informationen om elevens utveckling mot kunskapsmålen kommer tidigt, är tydlig och sker kontinuerligt. Elevers och föräldrars rätt till tidig och tydlig information om hur det går i skolan har från och med läsåret 2003/04 förstärkts genom att grundskolan givits ett tydligare ansvar för att under hela skoltiden informera eleven och föräldrarna om elevens studieutveckling.
Informationen som ges vid utvecklingssamtalen bör grunda sig på en utvärdering av elevens utveckling i relation till målen i läroplanen och kursplanerna för årskurs 5 och årskurs 9. Den ska också tydliggöra vilka insatser som behövs för att nå målen. Regeringen menar också att utvecklingssamtalen bör leda till en framåtsyftande individuell utvecklingsplan för varje elev. En sådan utvecklingsplan bör stödja en individualisering av skolan och därmed bejaka att eleverna lär på olika sätt och i olika takt.
För att kunna ge eleverna en bättre utbildning och ett ökat stöd behöver grundskolorna fler lärare och andra specialister. Under en femårsperiod ökar därför regeringen resurserna till skolan genom ett särskilt bidrag till personalförstärkningar. Statsbidraget ökar successivt med en miljard kronor årligen tills nivån 5 miljarder är nådd. Antalet lärare och andra specialister i skolan kommer genom detta att kunna öka med ca 15 000.
Elever som trots stödinsatser riskerar att gå ut årskurs 9 utan att ha nått målen kan givetvis gå ett eller två år extra i grundskolan. Enligt min uppfattning ska det ske när skolan, föräldrarna och eleven i samråd finner att det är det bästa sättet för eleven att få de kunskaper som krävs.
Trots stora insatser i grundskolan finns det ungdomar som av olika skäl inte uppnår behörighet till gymnasieskolans nationella och specialutformade program. Det kan vara väl motiverade ungdomar som nyligen kommit till Sverige och som varit tvungna att prioritera svenska framför engelska, men som har goda studieresultat i övrigt. Det finns också ungdomar som har större kunskapsluckor och som behöver mycket stöd för att gå vidare.
Behörighetskraven till gymnasieskolan ska ligga fast. Behörighetsreglerna anger den kunskapsnivå som krävs för studier på gymnasienivå och bidrar till en tydlighet i systemet. Syftet med behörighetskraven är att slå vakt om utbildningens kvalitet och likvärdighet - inte att utestänga elever från att läsa sådana nationella kurser som de har kapacitet att klara.
Inom programinriktade individuella program, PRIV, kan eleverna följa kurser från ett nationellt program samtidigt som de utifrån behov läser behörighetsgivande ämnen. Den grupp av elever som har mindre kunskapsbrister anser jag bör kunna läsa en del av kurserna på ett gymnasieprogram samtidigt som de kompletterar sina kunskaper från grundskolan.
Andra elever har en längre väg till en reguljär gymnasieutbildning. För de elever som har större kunskapsbrister kan utbildningen till exempel utformas som ett preparandår. Utbildningen för dessa elever syftar till att ge bättre förkunskaper i de behörighetsgivande ämnena men kan även ha inslag av nationella kurser, i allmänhet i yrkesorienterande ämnen, som eleven har förutsättningar att följa. Utbildningen kan även innehålla praktik i större eller mindre omfattning.
Att erbjuda obehöriga elever en uppläggning av studierna i form av PRIV är enligt min uppfattning ett framgångsrikt sätt att ge eleverna ökad studiemotivation samtidigt som förkunskapskraven ligger fast. Många kommuner, däribland Stockholm och Västerås, arbetar sedan länge enligt PRIV-modellen och Skolverkets utvärdering har visat på goda resultat för eleverna. Jag finner även ett brett stöd i remissopinionen, exempelvis från Lärarnas Riksförbund, för denna ståndpunkt.
För många elever som i dag går på individuella program bör det alltså vara möjligt att genomföra studier på PRIV. Det är dock viktigt att poängtera att det även i framtiden, utöver PRIV, kommer att behövas individuella lösningar inom gymnasieskolans ram för elever med speciella utbildningsbehov. Det kan vara ungdomar med omfattande skolproblem i form av läs- och skrivsvårigheter eller ungdomar som saknar motivation eller som har svåra sociala problem.
Elever med ett individuellt program har i dag en svag ställning när det gäller rätten till gymnasieutbildning, både vad gäller omfattning och innehåll. Det är därför angeläget att vidta åtgärder för att stärka dessa elevers rätt till utbildning. Beredningsarbetet pågår med Gymnasiekommitténs betänkande. Regeringen ämnar återkomma i frågan i samband med en proposition om gymnasieskolan.
Lars Leijonborg och Folkpartiet driver den extrema ståndpunkten att fortsatt grundskola ända upp till 18 års ålder är det enda utbildningsalternativ som ska stå öppet för de elever som inte klarat alla ämnen i grundskolan. Men enligt min mening kan en sådan politik skapa stora svårigheter när det gäller att motivera och möta behoven hos ungdomar i övre tonåren.
Folkpartiet driver en politik där det viktiga är att gymnasieskolan ska utestänga vissa elevgrupper. Min utgångspunkt är den motsatta. I stället för att sortera bort dessa elever, måste vi ge dem en utbildning som utgår från deras förutsättningar och möter deras behov.
Anf. 2 Lars Leijonborg (Fp)
Herr talman! Jag tackar för svaret. Det var vackra målformuleringar, tyvärr ganska fjärran från verkligheten i dagens skolor. Det är fortfarande så att mer än var tionde elev som går ut grundskolan saknar kunskaper i något av de allra viktigaste ämnena, var fjärde elev har underkänt i något av ämnena, och siffrorna har inte blivit bättre under de år som Thomas Östros har varit chef för Utbildningsdepartementet.
På den socialdemokratiska partikongressen i Västerås senast fattades beslut om att grundskolan i princip ska vara betygsfri. I varje fall ska betygen förlora sin roll som urvalsinstrument. Det är den första frågan som jag vill ställa till Thomas Östros. Är han mot bakgrund av de erfarenheter som nu har vunnits redo att verka för att det beslutet ändras?
Resultaten just från Västerås - samma kommun där man höll sin kongress - där man prövat ett system där betygen inte spelar någon roll för gymnasieintagningen har varit förödande, och försöket har därför avbrutits. Det vore ett mycket viktigt besked i dag att strävan att göra grundskolan betygsfri avbryts därför att resultaten av en sådan politik är så förödande.
Det andra är detta med nyspråket. Många av oss har läst George Orwells
1984
och vet hur förödande det är när orden förlorar sin betydelse. När man säger att förkunskapskrav inte ska vara utestängande gör man en nytolkning av vad ordet förkunskapskrav är för någonting. Ställer man krav på vissa förkunskaper och de förkunskaperna inte uppfylls har eleverna inte rätt att börja utbildningen. Varje annan innebörd av det ordet är en språklig förvrängning som är mycket olycklig.
Statsrådet citerar Lärarnas Riksförbund. Jag vill läsa ett par andra rader ur deras remissvar på Gymnasiekommittén. De skriver så här: Gymnasiekommittén föreslår att elever som inte uppfyller behörighetskraven från grundskolan preliminärt kan antas till en sektor. LR anser att detta är principiellt fel. Jag skulle vilja fråga statsrådet, som nu gömmer sig bakom Lärarnas Riksförbund: Delar statsrådet denna principiella uppfattning?
Statsrådet polemiserar mot Folkpartiet på ett felaktigt sätt. Det är inte så att det enda utbildningsalternativ vi anvisar för personer som misslyckats i grundskolan är att läsa vidare. Statsrådet pekar själv på att det kan vara aktuellt att gå om både ett och två år. Är man 16 år blir man 18 år när det är färdigt. Det är uppenbarligen inte heller någon främmande idé för statsrådet. Men även vi har uppfattningen att det ska finnas alternativ. Vi skisserar i vår motion ett alternativ med mycket arbetsplatsförlagd utbildning för kategorin mycket skoltrötta ungdomar.
De stora frågorna kvarstår. Är statsrådet beredd att säga att det är principiellt fel att slopa förkunskapskraven? Är statsrådet beredd att ge upp tanken att betygen i grundskolan ska slopas som urvalsinstrument?
Anf. 3 Per Bill (M)
Herr talman! Låt mig inleda med att hålla med det Lars Leijonborg säger om att det är många vackra ord från utbildningsministern. Det är ord som man kanske inte känner igen sig i när man lyssnar på socialdemokratiska kongresser och annat. Där är det ganska tydligt att det ska vara mindre av kunskapskrav i skolan, färre betyg och hårda tag mot kommuner som vill ge skriftliga omdömen.
Det är ganska långt från de ord som vi hörde nu från utbildningsministern. Av dem får man intrycket av att det ska vara tydliga kunskapskrav och tydliga uppföljningar. Det vore jättebra. Det är precis så man ska börja. När barnen har kommit till 16 års ålder är det för sent för väldigt många. Då har de kommit in i så många dåliga spiraler. De har tappat så mycket av sitt självförtroende och sin entusiasm för skolan att det på många sätt är väldigt sent.
Man ska i stället börja redan i första och andra klass och se till att barnen lär sig läsa, skriva och räkna. Har de inte de tre grundfärdigheterna kommer sedan religionskunskap, samhällskunskap och så vidare att vara oerhört svårt att ta till sig. Kan de inte läsa kommer det att vara ett så stort hinder att eventuellt intresse och fallenhet för ämnena ändå kommer att ha en underordnad betydelse, eftersom de inte kan läsa.
Det är här man måste börja. Man måste börja med väldigt tydliga insatser. Man måste också inse att ställa krav på att barnen kan läsa, skriva och räkna faktiskt är att bry sig om, att uppskatta och se till att alla får en god start i livet. När man inte gör det är det inte välvilja.
Det är en missriktad välvilja att säga att barnen kan gå igenom i stort sett halva skolan eller hela skolan utan att kunna de tre grundläggande färdigheterna. Det är en väldigt konstig syn. Det ska vara tidiga kunskapskrav, tidiga uppföljningar och att man sedan sätter in ordentliga åtgärder tidigt så att barnen kan få möjlighet att lära sig räkna, läsa och skriva. Utan det kommer de inte långt.
Det är där som Västeråsmodellen är så intressant. Om man generaliserar lite var det att sätta kravlösheten i system. Alla skulle få gå vidare. Det låter så trevligt. Alla ska få gå på universitet. Alla ska gå vidare till gymnasiet. Men det visade sig att precis denna missriktade välvilja ställer till problem. Betygen sjunker, kunskaperna sjunker och möjligheterna att göra ett bra jobb i gymnasieskolan blir sämre än de hade blivit om de hade haft tydliga krav på vad de ska kunna och tydliga och tidiga uppföljningar.
I en sådan här debatt kommer man ändå fram till: Är det inte så, utbildningsministern, att betyg behövs, och kanske oftare och tidigare? Kanske ska de också ges på ett bättre sätt och eleverna hela tiden ha en möjlighet att tentera upp sina betyg. De ska inte bara ha en enda chans och inte behöva gå tillbaka till komvux för att kunna tentera upp betyg. Om man gjorde betygen till något som visade vad eleverna kunde och de kunde få fler chanser att höja sina betyg blir inte betygen så oerhört viktiga.
Anf. 4 Thomas Östros (S)
Herr talman! Det verkar som vi är överens om det grundläggande att hjälp och stöd tidigt i grundskolan måste vara huvudalternativet när det handlar om att stötta barn som inte når målen i skolan. Därför är det viktigt med mer personal och bättre och tydligare uppföljning av varje elev i skolan. Vi måste också se till att det finns yrkesgrupper med specialistkompetens som kan jobba med barn med olika typer av inlärningssvårigheter.
Jag tror inte att betyg för små barn är vägen dit. Vi vet att Moderaterna, efter partistyrelsens fall under kongressen, förespråkar en tiogradig betygsskala. Om det finns en majoritet i kammaren för något sådant undrar jag varför man inte går upp till 15 eller kanske 20? Vad är det för typ av betygsgradering som ger 10-11-åringar motivation att komma vidare i sin utbildning?
Jag vill se en individuell utvecklingsplan för varje elev. Där gör man för eleven, föräldrarna och skolan tydligt målen i de olika ämnena, de olika färdigheterna, hur långt man har kvar att gå och vad skolan, föräldrarna och eleven åtar sig att göra för att nå målen. Detta vill jag ha från starten i skolarbetet, men däremot inte några tiogradiga betygsskalor för små barn. Jag tror inte att det är en särskilt bra metod för att göra målen och vägen till målen tydliga.
Men jag tycker heller inte att man kan göra som Folkpartiet under ett par års tid föreslagit, nämligen att man säger till de elever som i dag inte har de grundläggande kunskaperna från grundskolan att vi inte satsar på dem, utan i stället flyttar över resurserna till de första åren i grundskolan. Dessa elever behöver prioriteras. De behöver hjälp och stöd.
Ett grundläggande problem i dagens individuella program är att det är helt oreglerat. Vissa kommuner jobbar jättebra med att ge eleverna stöd och hjälp och se till att de kommer vidare i sin gymnasieutbildning. Men så är det inte i alla kommuner.
Sedan finns Folkpartiets patentlösning, som jag tror att Leijonborg lite grann nu försökte komma ifrån, när han upptäckte att det inte känns riktigt bra att säga till dessa elever att vi inte släpper i väg dem från grundskolan förrän de fått godkänt betyg i alla ämnen. En del av de här eleverna känner sig väldigt skoltrötta efter en lång period i grundskolan, och att då säga till dem att de ska stanna kvar tills de fyllt 18 kommer snarare att leda till problem i form av avhopp och ännu lägre motivation.
De flesta partier i kammaren - även på den borgerliga sidan - är överens om att den elevgruppen behöver särskilt stöd, men inte genom att säga till dem att de ska vara kvar i grundskolan tills de fyller 18, utan genom att ge dem den stimulans och det stöd som de behöver för att lära sig grundkunskaperna - som de måste ha för att komma vidare - och genom att visa dem varför de behöver engelskan, matematiken och svenskan. Där finns mycket kvar att göra.
De lärare som jobbar med dessa elever, eleverna själva och de berörda föräldrarna säger: Inför inte Folkpartiets förslag. Det kommer att medföra att dessa elever inte får någon motivation alls för att komma vidare. Satsa i stället på de här eleverna så att de kommer vidare. Så sade de på Uvengymnasiet i Uppsala, där jag var häromveckan.
Jag är inspirerad av Björklunds arbete i Stockholm, men även av arbetet i Västerås. Mitt förslag är att man också satsar på PRIV, programinriktade individuella program, som ett arbetssätt. Det innebär att man läser sina basämnen från grundskolan, för dem måste man ha för att komma vidare till gymnasieskolans nationella program. Men det ger också möjlighet att nosa på de ämnen som kan ge motivationen att klara basämnena. Man kan till exempel läsa de fordonstekniskt inriktade karaktärsämnena och då se att man behöver engelskan för att kunna jobba som bilmekaniker. Detta har varit framgångsrikt i många kommuner, och jag vill att alla kommuner ska arbeta med det. Lokalt ställer alla partier, inklusive alla borgerliga partier, upp på det arbetssättet.
Anf. 5 Lars Leijonborg (Fp)
Herr talman! När jag lyssnar på utbildningsministern undrar jag om han vet hur situationen i den svenska skolan är. Han talar om ett tänkt fall där Folkpartiet skulle driva igenom att personer som inte klarat grundskolan läser vidare tills de är 18 år. Sedan säger han att med ett sådant system skulle det bli stora avhopp.
Men hur är det i gymnasieskolan i dag? Vet statsrådet hur många av dem som börjar ett individuellt program avslutar gymnasieskolan med godkända betyg? Det är en bråkdel. Hur många av en kull avslutar i dag gymnasieskolan med slutbetyg? Det är färre än 60 %. Vi tror att vi har en gymnasieskola för alla - somliga tror det - men sanningen är den att i vissa kommuner har vi en gymnasieskola för hälften, eftersom så många hoppar av eller slås ut. Det är dagens verklighet.
I Västerås har man prövat den modell som den socialdemokratiska partikongressen, som hölls i samma stad, gick in för. Där har resultaten sjunkit ytterligare. I riket som helhet klarar 75 % godkänt i alla ämnen i nian. I Västerås sjönk den siffran till 61 %.
Man måste fundera på vilka signaler man sänder om man säger till elever i grundskolan att de kommer in på gymnasiet även om de inte når godkänt ens i de allra viktigaste ämnena. Vad betyder det för deras motivation? Det är förödande för deras motivation, och det kan man ju förstå.
Om man inte förstår det intellektuellt kan man åka till Västerås och fråga dem som gjort försöket. Man kan också tala med den socialdemokratiska skolstyrelseordföranden, som i en Ekointervju lät precis som den Jan Björklund som redan åberopats här. Han sade ungefär: Man tror att man är snäll när man inte ställer krav på eleverna, men i själva verket är det precis tvärtom.
Gymnasieutredningen har närmast blivit avrättad av remissinstanserna. Högskoleverket skriver med illa dold ironi att om man ska klara det socialdemokratiska gymnasiet måste man vara mycket studiemotiverad. Det är åtminstone innebörden i det som sägs. Men nu handlar det om elever som är mycket lite studiemotiverade, och att då säga till dem att de ska klara de vanliga gymnasiekurserna och därutöver läsa in det som de missat i grundskolan är inte rimligt. Det kommer inte att fungera i praktiken.
Att ordet "behörighetskrav" inte innebär behörighetskrav utan tips på det man ska läsa extra är en språklig innovation som utbildningsministern borde hålla sig för god för.
Jag har inte fått svar på de båda viktiga och grundläggande frågor jag ställde. För det första: Är det inte dags att göra upp med den flummiga föreställningen att betygen i grundskolan inte behövs som urvalsinstrument? Och för det andra: Det talas om PRIV, om preparandår och om allt möjligt, och statsrådet citerar Lärarnas Riksförbund. Om vi håller oss till principerna undrar jag: Är statsrådet redo att instämma i LR:s uppfattning att det är principiellt fel att slopa behörighetskraven vid intagning till gymnasieskolan?
Anf. 6 Per Bill (M)
Herr talman! Resultaten i Västerås får oss att fundera lite grann. För oss som är negativa till kravlösheten blir det ganska enkelt att dra slutsatsen att om man tar bort kraven ser man snabbt hur resultaten sjunker. Det viktigaste man då kan göra är att sätta in tidiga åtgärder. Naturligtvis är kraven i slutet också viktiga, eftersom de sänder signalen att man måste kunna vissa saker för att få gå vidare.
Kraven i dag är inte särskilt högt ställda. Det är inte längre så att vi har betyg som medför att man skiktar en klass i några som får och några som inte får gå vidare. Det finns goda möjligheter för duktiga lärare att få alla att klara kraven så att alla kan gå vidare till gymnasiet. Och jag tycker inte att det är en felaktig målsättning att se till att alla kommer igenom. Kraven i dag är, som sagt, inte högt ställda.
Om man sätter in resurser tidigt för att se till att de som hamnar efter har en chans och en individuell kunskapsplan, där man hela tiden stämmer av deras kunskaper mot ett inlärningsschema eller mot betyg och så vidare, har de en mycket större chans än om de ska vänta tills de kommer i femman eller nian innan de får reda på att de borde ha hållit en högre takt. Tidiga krav gör också att det blir mycket mindre traumatiskt att få betyg och jämföras mot ett inlärningsschema. Det är också en anledning till att vi måste börja tidigare med betyg.
Anf. 7 Thomas Östros (S)
Herr talman! Vi är fortfarande överens om att stöd tidigt måste vara själva utgångspunkten för en skolpolitik som gör att barn och ungdomar växer och lär sig det de behöver lära sig. Jag tror inte att en tiogradig betygsskala för tioåringar är en särskilt lycklig idé. Moderaterna kommer att upptäcka att de är ganska ensamma om den ståndpunkten. Jag vill ha individuella utvecklingsplaner från start i skolan, som visar var målen ligger, hur man ligger till i förhållande till målen och hur man ska arbeta för att nå målen. Det får icke komma som en överraskning om man inte har tillgodogjort sig det man skulle ha tillgodogjort sig tidigt i grundskolan.
Den centrala frågan gäller hur vi stöttar den grupp av elever som behöver extra hjälp och stöd för att komma vidare i sin utbildning. Folkpartiet har renodlat det och är nästan ensamt i kammaren om att tycka att elever icke ska få lämna grundskolan om de inte har klarat alla ämnen om de så är 18 år. Efter det blir det väl deras ensak, gissar jag. Samtidigt vill man skära ned vuxenutbildningen, så att de inte får någon andra chans.
Alla andra partier i riksdagen - Centerpartiet, Kristdemokraterna, Moderaterna ibland, Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet - tycker att PRIV är ett bra arbetssätt. Det tycker också Folkpartiet lokalt, till exempel i Stockholm där Björklund själv införde PRIV som arbetssätt.
Vad är då PRIV? Jo, det är en utveckling av det individuella programmet som framför allt går ut på att man läser in de basämnen man måste ha för att komma vidare. Men det öppnar också dörren för att nosa på till exempel något yrkesämne, så att man får upp motivationen. Det är någonting som också Lärarnas Riksförbund, Lärarförbundet och Skolledarförbundet stöder i remissvaren.
Det är inte en preliminär antagning utan en utvecklad form av det individuella programmet. Det är ett mycket bättre arbetssätt än att gräva upp en vallgrav, som Folkpartiet gör, för att komma fram till en tydlig position. För de här eleverna innebär det en sämre utbildningsframtid. Det säger också de lärare som jobbar med de här eleverna: Låt dem känna att de också får inspiration av att det går att komma vidare! De ska ha stöd och hjälp, de ska naturligtvis arbeta med sina basämnen, men de måste också se att det leder någonstans för deras egen utveckling. Därför blir man inte heller antagen till ett nationellt program; man går i PRIV. Men vi ser att övergången från PRIV blir starkare när man får motivation att lyckas komma in på ett nationellt program. Det vet också Folkpartiet eftersom man stöder det lokalt.
En annan sak är det som både Bill och Leijonborg tar upp, den fria antagningen som Västerås också har genomfört i, tror jag, partipolitisk enighet. Det var att gå långt. Jag har själv inte pekat på den möjligheten som någonting som Västerås skulle följa. Vad de upptäckte var att kostnaderna skenade i väg och de riskerade att eleverna uppfattade det som att de inte behövde anstränga sig. Det är den preliminära analys de gör i Västerås. Det är jätteviktigt att alla partier som har varit inblandade funderar på det. Men det förstärker inte argumentationen mot PRIV. Västerås kommer att fortsätta med det, säger de själva där.
Det handlar om att se att den här gruppen inte är homogen. Lars Leijonborg ser dem alla som skoltrötta elever som behöver hållas i örat och få lite åthutning. Jag ser att gruppen innehåller en bred variation av elever.
Vad säger Lars Leijonborg till den somaliska flickan som kommit till Sverige i 12-årsåldern, är jätteduktig i matematik, har lyckats lära sig svenska men inte hann med engelskan, av naturliga skäl? Jag undrar om svaret till henne är: Nu läser du engelska ett år till på grundskolan och sedan kan du eventuellt, om du har hunnit, öppna dörren till gymnasieskolan. Eller säger vi till henne: Du behöver också engelskan, men eftersom du är så duktig och har så fina betyg i matematik får du också fortsätta läsa gymnasiematte, så att du inte stannar upp och förlorar din motivation?
Eleverna i den här gruppen skiljer sig åt. Inse det och utforma en politik efter det!
Anf. 8 Lars Leijonborg (Fp)
Herr talman! Thomas Östros smiter från tidigare positioner. Han säger nu att inte ens han har pekat på betygsfri intagning. Men det var ju euforin i debatten på er partikongress: Här i Västerås ser vi att betygen inte behövs. Därför stannade partikongressen för det principiella ställningstagandet och Thomas Östros har bejakat det. Därför hade det varit bra om han hade sagt att det var ett olyckligt beslut och att vi ska frigöra oss från det.
Jag var i ett lärarrum på en gymnasieskola i dag. I den miljön har man väldigt svårt att förstå de här tankarna. De undrar hur man ska klara sig i en gymnasieskola i dag utan att ha klarat grundskolan. Vi tycker att det är en viktig princip. Jag tycker att skolministern skulle kunna förstå att grundskolans uppgift är att ge alla baskunskaperna.
Om man har gått i nio år och fortfarande inte har baskunskaperna, ligger det då inte något principiellt rimligt i att den skolform som inte har lyckats får ansvaret för att lyckas? Utbildningsministern talar om ett preparandår först i gymnasiet. Skillnaden blir då bara vem som är huvudman.
Jag menar att det är grundskolan som har experterna på att lära ut baskunskaper. Varför inte låta grundskolan ta det ansvaret?
Skolministern talar om att vi är överens om tidigt stöd och specialister som ställer upp. Men sanningen är ju att antalet speciallärare har sjunkit. Andelen behöriga lärare har sjunkit i skolan de senaste åren. De resurser som ska utföra det som Thomas Östros talar om finns ju inte.
Den somaliska flickan är ett specialfall som vi inte behöver göra några principer av. Vi lurar våra unga om vi säger åt dem att de klarar gymnasiet utan att ha klarat grundskolan.
Anf. 9 Thomas Östros (S)
Herr talman! Det var en avslöjande slutreplik - principerna är det viktiga. Ingen ska lämna grundskolan utan att man har godkänt i alla ämnen. Men när Leijonborg konfronteras med verkliga exempel säger han att det fallet inte ska vara något principfall och att den eleven naturligtvis ska få chansen att komma vidare. I en förnuftig skoldiskussion måste vi se att vi har elevgrupper som skiljer sig åt mycket. Att fastna i den principfasthet som Folkpartiet har fastnat i, för att man tycker att det låter bra att säga det i en debatt, är någonting som lärare som jobbar med de här elevgrupperna aldrig skulle göra.
Det är klart att det händer någonting med en när man går från att vara 13-14 år till att bli 17-18 år. Det gäller vilka miljöer man känner att man hör hemma i. Det kanske bara handlar om vem som är huvudman, säger Leijonborg. Jag menar att det kan vara en väldig skillnad mellan att få stimulans i en miljö där man man umgås med lika gamla människor och känner att man kommer framåt och att säga till 18-åringen att han ska vara med 14-åringarna. Man har en princip om hur det ska fungera, och sedan är man beredd att krossa folks utbildningsdrömmar under vägen.
Jag är för höga och tydliga kunskapskrav. Jag är för betyg. Sedan jag blev skolminister för ett och ett halvt år sedan har jag varit tydlig på den punkten att betyg är bra. Men det räcker inte. Det behövs också mycket tidigare insatser för att inte någon ska falla igenom tidigt i grundskolan. Betyg är bra när man har mognat för det, när man har kommit upp i åren lite. Det är ganska bra avvägt på det sättet med åttan och nian.
Det är klart att betyg spelar roll i pedagogisk mening. Men det spelar också roll när det gäller urvalet, inte minst i storstäderna där man kämpar om vilken skola man ska komma in på. Där är betyg en viktig faktor. Men vi måste också se till att hjälpa de grupper som i dag upplever att de inte får tillräckligt med stöd, de som befinner sig i gymnasieskolans individuella program, som råkar gå i en kommun där man inte satsar på den elevgruppen. De har rätt till vårt stöd, inte bara till Leijonborgs principer.
Intressenter
Frågeställare
Ställd till
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.