Guantanamos stängning
Interpellation 2007/08:294 av Lundgren, Kerstin (c)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2007-12-20
- Inlämnad
- 2007-12-20
- Besvarad
- 2008-01-15
- Sista svarsdatum
- 2008-01-28
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 20 december
Interpellation
2007/08:294 Guantánamos stängning
av Kerstin Lundgren (c)
till utrikesminister Carl Bildt (m)
Det råder i dag knappast något tvivel om att Guantánamo på många sätt är ett exempel på övergrepp på mänskliga rättigheter. Det sätt som det byggts upp, hur fångar förts dit och hållits kvar utan möjlighet till rättvis rättegång är i alla delar ifrågasatta av en bred opinion som övergrepp mot de värden som borde vara universella. Sverige har inte undgått kritik för sitt agerande i kampen mot terrorism, en kamp som måste föras – men inom ramen för rättsstaten och de värden vi hyllar.
I dag står vi inför en stängning av Guantánamolägret, och de som fängslats – suttit i lägret i många år utan rättegång – ska nu sändas till sina hemländer. Den fråga som uppkommer är om de då på nytt riskerar att bli utsatta för övergrepp, tortyr och annan förnedrande behandling. De återsänds till sina hemländer med en stämpel som farliga terrorister, en bild som påverkar men som aldrig rättsligt prövats och befunnits vara riktig. De riskerar att aldrig få anklagelserna prövade i en rättvis och öppen rättegång – de riskerar att bli ”fångar” för livet. I Guantánamo återfinns i dag åtskilliga som riskerar att bli återsända med livet som insats och som hellre stannar kvar än sänds hem på de villkoren.
Den situation som uppkommit är mycket speciell och frågan som måste ställas är hur världssamfundet gemensamt kan agera för att förhindra att det nu blir en ny fas med övergrepp. Här har självklart USA ett särskilt ansvar att säkra att inte människor sänds tillbaka till länder där tortyr och omänsklig behandling ofta förekommer. Sverige och EU har ett medansvar för att föra upp frågan till debatt men också pröva om vi själva kan bidra till lösningar.
Den fråga som jag vill ställa till statsrådet är följande:
Avser statsrådet att vidta några åtgärder för att söka säkra att avvecklingen av Guantánamo inte riskerar att leda till nya fängslanden utan rättegång, till övergrepp och tortyr?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2007/08:294
Webb-tv: Guantanamos stängning
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2007/08:51 Tisdagen den 15 januariProtokoll 2007/08:51 8 § Svar på interpellation 2007/08:294 om Guantánamos stängning
Protokoll från debatten
Anf. 33 Carl Bildt (M)
Fru talman! Kerstin Lundgren har frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder för att säkra att avvecklingen av Guantánamolägret inte riskerar att leda till nya fängslanden utan rättegång och till övergrepp och tortyr.
Låt mig inledningsvis påminna om att den svenska regeringen har varit tydlig i sin uppfattning om situationen i Guantánamolägret och fångarnas rättsliga status: De som tillfångatagits ska antingen behandlas som krigsfångar eller som civila som gripits i samband med en väpnad konflikt och i bägge fallen i enlighet med de rättighetsgarantier som återfinns i folkrätten. Vi har under lång tid framfört vår position till de amerikanska myndigheterna. Regeringen anser liksom flera europeiska regeringschefer att fånglägret måste avvecklas så fort som möjligt. Jag välkomnar därför USA:s inriktning att stänga lägret.
Jag delar Kerstin Lundgrens uppfattning om vikten av att Sverige fortsatt slår vakt om folkrätten och ökad rättssäkerhet i arbetet mot terrorism. Vi gör detta i Europeiska unionen, i Förenta nationerna och i bilaterala kontakter med USA och andra länder. I detta arbete ingår att verka för att avvecklingen av Guantánamolägret sker på ett rättssäkert sätt och att fångarna inte utlämnas till länder där de riskerar att utsättas för dödsstraff, tortyr och andra övergrepp.
Europeiska unionen och USA inledde 2006 en dialog angående folkrätten och kampen mot terrorismen. I dessa samtal har EU-ländernas rättschefer bland annat diskuterat frågan om Guantánamofångarnas rättigheter med amerikanska UD:s rättschef. Dialogen är ett viktigt forum för diskussion om hur kampen mot terrorismen ska föras med respekt för rättssäkerhet och folkrätt, inklusive mänskliga rättigheter. Sverige är en aktiv part i dessa samtal.
Anf. 34 Kerstin Lundgren (C)
Fru talman! Tack för svaret som utrikesministern gav på mina frågor! Vi är helt eniga, fru talman, om att det är viktigt att Guantánamobasen stängs. Den har under de sex år som den har funnits varit en plats för vad man skulle kunna se som övergrepp på många enskilda människor - människor som inte har fått sin sak prövad på det sätt som vi har framfört.
Vi kan se att det finns människor som under dessa sex år har befunnit sig i Guantánamo utan rättegång och utan advokat. Jag tror att av de 305 personer som i dag finns i Guantánamo har ungefär 50 procent ingen advokat. De har inte tillgång till någon som kan föra deras talan och hävda deras rätt.
Av dessa är det många som när basen stängs de facto riskerar att återsändas till länder som inte heller kan säkra att deras liv blir fritt och att mänskliga rättigheter respekteras. De riskerar att återsändas med stämpeln att ha varit en farlig terrorist. De riskerar att utsättas för nya övergrepp ovanpå det som de redan har fått uppleva under dessa sex år. De riskerar att återsändas till länder som Kina, Tunisien, Libyen och Uzbekistan.
Vi har ett aktuellt fall i Sverige i dag, men det ska vi inte diskutera här, fru talman.
Enligt mina uppgifter vill 50-80 personer inte alls lämna Guantánamo. De ser framför sig att bli livstidsfånge och på nytt utsättas för övergrepp i en helt ny miljö. De säger att de hellre stannar kvar. Det är ett dilemma som ytterst faller på USA, som har inrättat basen. Det är viktigt att vi i Sverige och i EU är tydliga med att betona USA:s ansvar för att säkra frigivningen av de fångar som ska friges från Guantánamo.
Men vi har också en intressant historia på den europeiska kontinenten som handlar om människor som har förts till Guantánamo på mer eller mindre tveksamma sätt. Även Sverige har sin del i den byken. Det borde finnas ett ansvarstagande också från vår sida i det här fallet. Det borde finnas möjligheter att det internationella samfundet tar ett extra ansvar för människor som riskerar att hamna i ny fångenskap och tortyr eller möta dödstraff. Man bör fundera på om man kan skapa förutsättningar för att frisläppta Guantánamofångar, som riskerar livet genom att utsättas för tortyr och andra övergrepp, kan få en fristad i andra miljöer. Ytterst är det USA som har ansvaret, men vi på den europeiska kontinenten eller i världssamfundet kan inte heller svära oss fria.
Fru talman! Min fråga är: Hur ser utrikesministern på möjligheterna för Sverige och EU att vara med och sätta tryck och skapa förutsättningar för dem att få ett liv i fred och frihet? Finns det en möjlighet att de kan få det här?
Anf. 35 Carl Bildt (M)
Fru talman! Det här är ingen alldeles enkel materia, som Kerstin Lundgren väl vet och antyder. Det är klart att vi hälsar med stor tillfredsställelse att både den amerikanska presidenten och den amerikanska försvarsministern mycket tydligt har sagt att man vill stänga och att man nu är inne i en process för att försöka avveckla basen.
Mina siffror - och vi vet inte riktigt om de stämmer - är att det satt ca 760 personer där när det var som mest. Nu ska det vara nere i ca 290. Ju längre ned man går här, desto svårare blir det. Då kommer man till de svårare fallen som är svåra att återsända till olika länder därför att de kan råka ut för saker som är ännu värre från MR-synpunkt än det de redan har råkat ut för, och det kan vi självfallet inte acceptera. Det kan också finnas de, som Kerstin Lundgren antyder, som i ljuset av den situation som är över huvud taget inte vill lämna basen. Det är klart att det ställer till en del problem.
Vår ståndpunkt måste rimligtvis vara att detta är Förenta staternas ansvar. Det är Förenta staterna som har upprättat det här lägret, det är de som har drivit det, och det är de som har bestämt vilka som ska vara där på mer eller mindre goda grunder som bekant. Det är de som har ansvaret för att den avveckling som de nu, tacksamt nog, har förpliktat sig till också sker på ett sätt som står i överensstämmelse med folkrättens principer och respekten för mänskliga rättigheter.
Det har, som Kerstin Lundgren något mer än antyder, förekommit en diskussion om inte andra länder också skulle kunna ta emot enskilda individer från lägret. Min grundinställning är att detta framför allt ska ske inom USA. USA är ett stort samhälle med mycket immigration och har en bättre informationsmängd för att hantera sådant här än andra samhällen.
Men man kan notera att FN:s särskilda rapportör om skyddet för mänskliga rättigheter i förhållande till antiterroristinsatser har talat om möjligheten för andra länder att ta emot oskyldigt fängslade personer och även rekommenderat FN:s flyktingkommissarie i UNHCR att möjligtvis engagera sig i det sammanhanget.
Vi får se vad som kommer ut av detta. Vi har mig veterligt inte fått någon hemställan från UNHCR i detta fall. Skulle det komma får Migrationsverket i sedvanlig ordning ta ställning till detta. Vi har en flyktingkvot, men den är kanske framför allt avsedd att erbjuda skydd till andra typer av fall.
Låt mig upprepa att det är tillfredsställande att man nu är inriktad på att stänga lägret. Det finns svårigheter som vi ska respektera. Det är i första hand Förenta staternas ansvar att lösa detta. Det får inte ske utlämnande till länder där de kan utsättas för ännu värre övergrepp mot sina medborgerliga fri- och rättigheter. Om någon rekommendation kommer från UNHCR i detta fall får vi eller berörda svenska myndigheter ta ställning till det i separat ordning.
Anf. 36 Kerstin Lundgren (C)
Fru talman! Jag tolkar utrikesministerns svar som relativt positivt. Jag delar grundinställningen att det är USA som först och främst har ansvaret. Och det finns ingen tvekan från min sida heller. Det är viktigt att vi är tydliga och pekar på detta gentemot USA. De har ett ansvar för att stänga. De har ett ansvar för att säkra att det sker på ett sådant sätt att människor som inte fått en rättvis rättegång inte drabbas ännu en gång på grund av detta.
Fru talman! Vi kan se att det redan har hänt saker som väcker oro. Utan att gå in på enskildheter vill jag säga att det till exempel rapporteras om en tunisier som efter det att han sänts tillbaka - han levde i Pakistan men återsändes till Tunisien - fängslades och drogades. Man hotade att våldta barn och fru om han inte skrev under. Han blev dömd av militärdomstol till ytterligare sju års fängelse till följd av det som varit. Det är någonting som vi inte, utan närvaro av andra aktörer, skulle erkänna som en korrekt och sjyst hantering i förhållande till mänskliga rättigheter.
Det finns en 65-årig somalier som är en av de tre som UNHCR har pekat ut med erkänd flyktingstatus. Han vågar inte åka tillbaka av rädsla för att hamna i en helt omöjlig situation och utsättas för tortyr med risk för livet.
Fru talman! Det är just i det perspektivet som det är viktigt att vi sätter press på USA att de säkrar detta, att vi är beredda att granska så att de verkligen gör det och talar öppet om de fall där man inte har lyckats. Om vi ska göra det med trovärdighet måste vi samtidigt se att vi har ett delansvar i vissa sammanhang. Jag har till exempel hört att man i England skulle vara öppen för att föra den typen av resonemang. Då bör vi i Sverige också vara beredda att göra det.
Fru talman! Jag tolkar det så att utrikesministern för sin del inte stängde den dörren. Vi här eller utrikesministern avgör ju inte enskilda fall, men jag uppfattade signalen att det är möjligt även för Sverige att delta i den diskussionen. Och jag är tacksam för det i så fall.
Anf. 37 Carl Bildt (M)
Fru talman! Jag tror att Kerstin Lundgren och jag är överens i grova drag. Jag skulle kanske inte vilja använda ordet "delansvar". Ansvaret ligger helt och hållet på Förenta staterna. Sedan kan man säga att vi har varit mycket aktiva när det gäller att säga att de ska stänga. Då kanske vi ska se om det finns någonting som vi kan göra för att underlätta detta. Det är inte alldeles lätt att se det för ögonblicket. Man kan hamna i andra mycket besvärliga situationer.
Låt oss säga att ett land skulle ta emot några som av någon anledning, som ibland är svår att förstå, inte kan tas om hand av Förenta staterna. Det land som är deras ursprungsland kommer sedan kanske att ställa krav på att de ska utlämnas dit för att de anser, av skäl som vi kanske har svårt att värdera, att dessa ska ställas inför rätta. Det kan i dessa fall röra sig om länder vars rättsordning vi inte riktigt accepterar. Då kan det land som tar emot dem hamna i en besvärlig situation. Man försökte hjälpa, men man hamnar i en besvärlig situation som blir svårhanterlig. Det är därför det är viktigt att hålla sig till att det är Förenta staterna som har det primära ansvaret.
Om UNHCR, som har de bästa möjligheterna att bedöma skyddsbehov och möjligheter, skulle komma med några speciella fall utgår jag ifrån att Migrationsverket skulle bedöma det på det sätt som man normalt gör vid en angelägen framställan från UNHCR. Men det är, som sagt, varken riksdagen eller regeringen som fattar det konkreta beslutet.
Anf. 38 Kerstin Lundgren (C)
Fru talman! Så sant! Naturligtvis är det myndigheterna som då får pröva. Men det faktum att UNHCR har klassat ett antal av de personer som finns i Guantánamo som i behov av flyktingstatus är naturligtvis en signal. Det är viktigt att man då går vidare och säkerställer. Och det är viktigt att vi i samtalen runt Guantánamo och runt terroristbekämpning ser till att det i den fas som USA nu går in i, när de stänger basen, inte görs ytterligare misstag som gör att det på nytt skapas en bild av att det som inte var möjligt i Guantánamo blir möjligt i länder där man har sett mellan fingrarna när det gäller en del saker. Jag tänker på tortyr, övergrepp gentemot enskilda människor, familjer och annat. Det vore att göra situationen ytterligare bekymmersam.
Och, som sagt var, man kan prata om delansvar eller inte, men vi har ett ansvar. Vi har på europeisk mark - det har inte minst vi här i riksdagen diskuterat - haft incidenter där vi kan se att vi har varit med om att säkra att det har kommit personer till Guantánamo utan att vi har vetat om de hade där att göra och utan att vi över huvud taget har fått den diskussionen. De hanteringarna var inte korrekta. Där finns det, tycker jag, också ett moraliskt ansvar från den europiska sidan. Och när vi talar om mänskliga rättigheter och vikten av att hävda tortyrförbud och annat handlar det också om att säkra att vi kan vara delaktiga i att lösa upp Guantánamo på ett korrekt sätt.
Anf. 39 Carl Bildt (M)
Fru talman! Jag har inte mycket att tillägga. Jag tror att vi är alldeles ense i grundfrågan, och jag tycker att det är bra att vi uppmärksammar det potentiella problem som är här.
Vi är tillfredsställda över att Guantánamobasen är inne i en avvecklingsfas. Men det finns en risk för att den avvecklingen leder till andra övergrepp på mänskliga rättigheter när dessa personer lämnar Guantánamo och hamnar någon annanstans.
Även om vi, och många, har haft anledning att ha synpunkter på det som har förekommit där har det trots allt skett i anknytning till Förenta staterna där en livlig debatt, delvis offentlig för insyn, har gjort att det funnits vissa möjligheter. Det finns ju en risk att dessa personer hamnar i länder där möjligheterna att se vad som faktiskt inträffar är väsentligt mycket mindre. Vi bör göra vad vi kan för att förhindra att så blir fallet.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.