Grundlagsändringar

Interpellation 2025/26:452 av Elsa Widding (-)

till Justitieminister Gunnar Strömmer (M)

Gunnar Strömmer startade 2002 en ideell stiftelse, Centrum för rättvisa. Syftet med stiftelsen var enligt Gunnar Strömmer att stärka svenska individers grundläggande fri- och rättigheter. Målen var:

1. att tillhandahålla ett skydd för människor i tvist med staten, kommuner och myndigheter
2. att höja rättsmedvetandet (till exempel förståelsen för hur den svenska maktapparaten utan tillräcklig uppsikt kan missbruka lagar och regler gentemot mot allmänheten)
3. att få genomslag för stärkta fri‑ och rättigheter om likabehandling, föreningsfrihet, näringsfrihet, äganderätt och rättssäkerhet.

Detta var ett mycket bra initiativ. Att stoppa politiska övergrepp mot allmänheten är viktigt, och det får alltför litet uppmärksamhet av de medier som är satta att granska makten.

Trots Gunnar Strömmers tidigare vällovliga initiativ driver han i dag, tillsammans med Sveriges regering, grundlagsfrågor som i stället försvagar allmänhetens rättigheter och försämrar Sveriges demokrati.

Den första meningen i regeringsformen, den grundlag som ska skydda oss medborgare mot politiska och andra övergrepp, lyder: "All offentlig makt i Sverige utgår från folket.” Det betyder att det är folkets vilja som skall vara vägledande för alla beslut i Sveriges riksdag.

Men i regeringens förslag till grundlagsändring, proposition 2024/25:165 som nu ligger som vilande grundlagsbeslut inför det andra beslutet efter riksdagsvalet i höst, försöker regeringen och Gunnar Strömmer ändra i grundlagen så att en minoritet ska kunna blockera ett beslut som nästan två tredjedelar av riksdagens ledamöter vill genomföra.

Ett beslut som skulle kunna bli aktuellt efter denna grundlagsändring är ett beslut om huruvida Sverige ska begära utträde ur EU, det vill säga om svenska folket börjar inse att EU är mycket destruktivt och farligt för Sverige, eller om svenska folket vill blockera WHO-mandat att alla svenskar måste vaccineras med genmodifierande droger.

Under propositionens avsnitt 2.2.4 och under rubriken “Bör ett krav på kvalificerad majoritet ställas upp?”, anger regeringen följande som ett av huvudskälen till att införa kvalificerad majoritet i näst sista stycket på sidan: 

 ”På det sättet kan den demokratiska styrelseformen skyddas även i en situation där en hastigt uppblossad folkopinion ifrågasätter annars vedertagna grundprinciper.”

Ironiskt nog har regeringen döpt den aktuella lagändringen till ”Stärkt skydd för demokratin och domstolarnas oberoende”.

Gunnar Strömmer och regeringen föreslår ett nytt krav på kvorum och kvalificerad majoritet för grundlagsändringar:

1. Första beslutet (”vilandeförklaringen”) måste antas av mer än hälften (>50 procent) av riksdagens samtliga ledamöter (inte bara de röstande).
2. Andra beslutet (efter mellanliggande val) måste antas av minst två tredjedelar av riksdagens samtliga ledamöter.
3. Beslut kan inte längre fattas med acklamation; omröstning krävs.
4. Motsvarande skärpta regler ska gälla när huvudbestämmelser i riksdagsordningen ändras i grundlagsordning, och även vid vissa beslut om överlåtelse av beslutanderätt enligt 10 kap. regeringsformen (tre fjärdedelar av samtliga ledamöter).

Jag vill med anledning av detta fråga justitieminister Gunnar Strömmer:

1. Har ministern gjort någon analys av hur demokratin påverkas när en minoritet ska kunna blockera ett beslut som nästan två tredjedelar av riksdagens ledamöter vill genomföra?
2. Har ministern tagit i beaktande några konkreta risker eller historiska exempel vid beslutet att höja tröskeln för grundlagsändringar, och kan ministern i så fall redogöra för dessa?