Gränspendlarnas rättigheter till ekonomisk trygghet
Interpellation 2005/06:260 av Gerdin, Viviann (c)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2006-02-14
- Inlämnad
- 2006-02-14
- Besvarad
- 2006-03-07
- Sista svarsdatum
- 2006-03-07
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 14 februari
Interpellation 2005/06:260 av Viviann Gerdin (c) till statsrådet Hans Karlsson (s)
Gränspendlarnas rättigheter till ekonomisk trygghet
Den höga arbetslösheten i Sverige har medfört att Ams skärpt kraven på de arbetslösa. Enligt en prejudicerande dom från kammarrätten ska arbetslösa nu tvingas att ta hänvisat arbete i Norge. Och sker det med rimligt avstånd mellan bostaden och arbetsplatsen kan det vara ett alternativ. Men först måste alla gränspendlare omfattas av ett väl fungerande trygghetssystem i händelse av sjukdom, arbetsskada med mera. Tyvärr faller många gränspendlare mellan stolarna med dagens system.
Fortfarande sker det godtyckliga bedömningar som leder till att gränspendlare drabbas av uteblivna ersättningar efter arbetsskador samt sänkta ersättningar från a-kassan på grund av glapp i a-kassesystemet. Fortfarande görs olika bedömningar gällande sjukersättningar i Norge och Sverige. Fortfarande är det flera svenskar som arbetspendlat till Norge och där råkat ut för arbetsolyckor eller sjukdom som inte omfattats av socialförsäkringssystemen, vare sig i Norge eller i Sverige. Detta är fullständigt oacceptabelt.
Under nuvarande förhållanden är det mycket olyckligt att Ams ska tvinga arbetslösa att ta hänvisat arbete i Norge; först måste oklarheterna undanröjas. Det är drygt 20 år sedan förhandlingarna påbörjades mellan Norge och Sverige för att underlätta gränsöverskridande arbete. De oklarheter som många gränspendlare har tvingats leva med måste nu undanröjas mellan länderna.
Jag vill därför fråga ansvarigt statsråd:
Vilka åtgärder kommer statsrådet att vidta för att gränspendlarna ska garanteras en ekonomisk trygghet om det oförutsedda skulle inträffa?
Debatt
(6 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2005/06:260
Webb-tv: Gränspendlarnas rättigheter till ekonomisk trygghet
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2005/06:81 Tisdagen den 7 marsProtokoll 2005/06:81 7 § Svar på interpellation 2005/06:260 om gränspendlarnas rättigheter till ekonomisk trygghet
Protokoll från debatten
Anf. 45 Hans Karlsson (S)
Herr talman! Viviann Gerdin har frågat mig vilka åtgärder jag kommer att vidta för att gränspendlarna ska garanteras en ekonomisk trygghet om det oförutsedda skulle inträffa.
Sveriges medlemskap i EU medför att rådets förordning (EEG) nr 1408 om tillämpning av systemen för social trygghet ska tillämpas beträffande anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar som flyttar inom gemenskapen. Denna förordning innehåller regler som samordnar socialförsäkringsförmåner för personer som flyttar inom EU och syftar generellt till att dels garantera att den som rör sig mellan medlemsländerna är försäkrad i något land, dels undvika uppkomsten av dubbelförsäkring. En grundläggande princip är att en person på vilken förordningen är tillämplig ska omfattas av lagstiftningen i endast ett land. Som huvudregel ska vederbörande omfattas av arbetslandets lagstiftning, det vill säga lagstiftningen i det land där arbetet rent faktiskt utförs. Om en arbetstagare däremot arbetar i flera länder, varav bosättningslandet är ett, ska arbetstagaren omfattas av bosättningslandets lagstiftning.
EU:s regler på socialförsäkringsområdet, som Norge genom EES-avtalet är anslutet till, har aldrig syftat till att ersätta de olika nationella socialförsäkringssystemen med ett enda europeiskt system. Det skulle knappast heller vara praktiskt möjligt på grund av de stora skillnaderna i ekonomiska och sociala förhållanden i medlemsländerna.
Det faktum att de nationella systemen är olika innebär att den enskilda individen måste ha tillgång till enkel information om systemens olikheter och eventuella konsekvenser av dessa olikheter.
Nordiska socialförsäkringsgruppen, som är en grupp under Nordiska ministerrådet, sammanträder regelbundet för att diskutera samordningssvårigheter inom ramen för EG-regelverket liksom den nordiska konventionen och för att informera de nordiska kollegerna om nationella lagförslag, lagändringar och så vidare.
Det är också viktigt att lyfta fram det regelbundna erfarenhetsutbyte som sker mellan de tillämpande myndigheterna, inte minst genom så kallade förbindelseorgansmöten. Dessa möten sker på nordisk nivå med närvaro av representanter från respektive förbindelseorgan, vilket i Sverige utgörs av Försäkringskassan och i Norge av Rikstrygdeverket.
Viviann Gerdin tar också upp ett enskilt ärende där en i Sverige boende person mot sin vilja blivit anvisad arbete i Norge. Han har fått arbetslöshetsersättningen nedsatt och ärendet ligger nu hos Regeringsrätten. Jag kan inte uttala mig i ett enskilt ärende i ett pågående mål. Jag vill ändå säga att frågan huruvida arbete utomlands mot sökandens vilja bör anses lämpligt i arbetslöshetsförsäkringens mening diskuteras för närvarande i Regeringskansliet.
När det gäller tillämpningen av förordning (EEG) nr 1408 finner jag i övrigt inte skäl att vidta några särskilda åtgärder.
Anf. 46 Viviann Gerdin (C)
Herr talman! Tack för svaret, arbetslivsministern!
Anledningen till min interpellation är Ams tydliga klarspråk efter kammarrättens dom som fastslagit att arbetslösa inte ska kunna säga nej till anvisade jobb i utlandet. Det här härrör från Värmland. Jag kommer ju från det länet.
Det ska bli hårdare tag mot de arbetslösa, har Ams meddelat. Det är inget fel i sig att ställa krav på de arbetslösa att ta anvisade arbeten, men då måste det ske under förutsättning att de omfattas av trygghetssystem även när de jobbar utomlands.
Det jag protesterar emot är att tvinga arbetslösa svenskar att ta hänvisade arbeten i Norge, därför att det finns oklarheter i dag om vilka villkor som gäller om det oförutsedda inträffar. Att det handlar om två länder som har olika villkor för arbetstagarna är inte märkligt i sig, och det ska vi respektera, men det försvårar för individen att kunna få överblick över vad som gäller.
Problemet är att ländernas regelverk ibland kolliderar och ibland aldrig möts, och då uppstår det tomrum som resulterar i att de gränsarbetare som haft oturen att drabbas av en olycka eller sjukdom antingen fått sänkt ersättning eller ingen ersättning alls efter en arbetsskada. Man kan lugnt påstå att de gränsarbetare som råkat ut för en olycka råkar ut för någon form av ersättningsdumpning.
För mig är huvudfrågan att dessa gränspendlare som i dag är ute på tunn is måste få fast mark under fötterna. De måste kunna omfattas av det svenska socialförsäkringssystemet när - observera:
när
- inte andra ersättningar faller ut. Därför tycker jag att det inte är sjyst att i dagens läge tvinga ut de arbetslösa utomlands. Jag tycker inte att det är sjyst av Hans Karlsson att göra så.
Jag tycker därför att det skulle vara bra om Hans Karlsson kunde besöka Värmland. Jag står för inbjudan, till exempel till Morokulien, där det finns en kompetens inom Grensetjänsten. Där finns både norska och svenska företrädare för arbetsförmedlingarna. De jobbar dagligen med dessa frågor och är väl medvetna om den problematik som finns på många områden inom socialförsäkringssystemen. Det finns också ett önskemål om att arbetslivsministern skulle träffa representanter för dem som drabbats.
I svaret sägs att arbetslivsministern inte kan gå in och svara i ett enskilt fall. Nej, det har jag stor respekt för. Jag vill bara understryka att det finns människor som faktiskt ramlat mellan stolarna och inte omfattas av något av vare sig de norska eller svenska trygghetssystemen. Jag tycker att Hans Karlsson som arbetslivsminister har ett särskilt ansvar för detta, och jag tror att det skulle lösa en del av problematiken om man inte enbart förde samtalen på nationell, central, nivå utan också mötte dem som dagligen träffar människor som är drabbade.
Och drabbade är de. Det finns 1 000 drabbade runtom i landet, och ca 600 har drabbats mycket hårt. Förutom att de fått sämre hälsa har deras ekonomier raserats. Jag har också fått signaler om att de inte fått något stöd från facket, LO, och inte heller känner de att de får något stöd från regeringen. Jag tror därför att det vore klokt av statsrådet Karlsson att inte övervältra detta på gränspendlarna utan i stället föra en dialog, en diskussion, och se hur man på bästa sätt kan lösa problematiken.
Jag återkommer med mera i mitt nästa anförande.
Anf. 47 Hans Karlsson (S)
Herr talman! Jag blir inte riktigt klok på vad Viviann Gerdin egentligen tycker. Det är många frågor i luften runt gränsproblematiken inte minst i Värmland. Om jag ska redovisa vad jag tycker så är det att vi inte ska ha ett gemensamt socialförsäkringssystem i Europa, utan vi måste ha nationella system. Det är alla överens om, och jag har ingen annan uppfattning. Jag tror inte att Viviann Gerdin heller har det. Vi måste alltså bestämma vad som ska gälla när någon arbetar i ett annat land, och enligt förordning 1408 har vi bestämt att arbetslandets villkor ska gälla. På så sätt vet man vad som gäller när villkoren är olika.
Såsom jag uppfattar Viviann Gerdin borde en mellanväg gälla, nämligen att om inte arbetslandets regelverk är tillfyllest så ska hemlandets regelverk fylla upp. Någonting sådant. Jag står inte för det. Jag kan inte tänka mig det, och jag tror inte heller att det vore praktiskt. Jag undrar om någon över huvud taget tycker det. Man måste ha antingen det ena eller det andra.
Mot bakgrund av vad som gäller i arbetslandet är frågan om man, när det skiljer sig och det hela dessutom är svårt att överblicka, ska tvingas ta jobb i ett annat land. Det är en kärnfråga. Också Viviann Gerdin ställer den, men jag vet inte riktigt vad hennes svar är. Det kan verkligen diskuteras om det är rimligt. Jag vet inte. Jag måste uppriktigt säga att jag inte vet. Jag kan förstås inte ta ställning till det enskilda fallet, men jag kan tillåta mig att ha en uppfattning huruvida det är rimligt eller inte.
Man kan se på detta på flera olika sätt, och jag tänker inte binda mig för en uppfattning genom att i riksdagens talarstol i dag ta ställning. På ett intellektuellt plan kan jag dock se att det finns anledning att fundera över hur det ska vara på den punkten.
Anf. 48 Viviann Gerdin (C)
Herr talman! Nej, jag anser inte att det ska finnas en mellanväg utan jag är ute efter ett skyddsnät när personen i fråga inte omfattas av någondera lands regler.
Låt mig ge några exempel. En svensk som arbetar i Norge, blir sjuk eller skadar sig och är sjukskriven i 52 veckor faller efter dessa 52 veckor ur det norska systemet. Han kan inte vara sjukskriven längre. Om han samtidigt blir arbetslös integreras han inte i det svenska systemet. Han får alltså ingen ersättning.
Det finns också problem med skärpta regler för hemvändande svenskar, sådana som gränspendlat och jobbat utomlands. De har strängare inträdeskrav än de svenskar som är arbetslösa inom vårt land. Dessutom finns det regler som säger att om man som svensk tar ett deltidsjobb i Norge får man ingen a-kassa i Sverige för den överskjutande tiden. Detta uppmuntrar en svensk arbetslös att vara arbetslös på heltid eftersom han annars mister 50 % av ersättningen. Det går alltså inte att jobba enbart 50 % i Norge. I så fall får man också leva på 50 % av lönen.
Det finns en rad områden där syftet motverkas. Alldeles nyligen har man i Norge ändrat reglerna för pension så att en svensk arbetare inte får ta med sig sina intjänade pensionspoäng till Norge när man lägger grunden för den pensionsrätt han tjänar in där. Det innebär att en svensk arbetslös förlorar på att ta ett arbete i Norge eftersom systemen är sådana att de inte gynnar honom ekonomiskt.
Oavsett om någon tvingas till arbete i Norge eller det sker frivilligt är det svårt för den enskilde individen att sätta sig in i hur alla regler fungerar. I dag är ju inte ens arbetsförmedlingen och Försäkringskassan i Sverige alltid överens om tolkningarna. Det finns skillnader. Det finns alltså inte enbart skillnader i tolkning över riksgränsen utan också inom vårt land. Det är lite oroande. Jag vill därför återigen lyfta fram att det borde finnas någon form av skyddsnät.
I Värmland finns i dag svenska gränspendlare som levt på socialbidrag för att de ramlat ur båda systemen. Detta påverkar deras hälsa i dubbel bemärkelse. Det finns de som tvingats sälja sina hus och annan egendom på grund av att de under utredningstiden inte fått någon ersättning. Vi i Sverige värnar om att människor ska ha rätt till en viss grundtrygghet och ändå utelämnar vi dessa människor när systemen inte fungerar i gränsrelationen mellan två nationella lagstiftningar.
Jag vill också ta upp en fråga som jag fått med anledning av att statsrådet hänvisar till EG-förordningen 1408/71. Jag har fått framfört till mig att det finns en annan förordning under artikel 40 som går ut på att länderna accepterar varandras olika bedömningar vad gäller sjukersättningar och sådant. Då skulle man också acceptera en norsk bedömning som säger att en viss person har rätt till ersättning eller att han inte har det. I dag kan det bli olika. Man kan ge ersättning i Norge medan det inte godtas i Sverige.
När man efter en lång sjukskrivningsperiod i Norge faller ur systemet och återkommer till Sverige omfattas man inte av sjukpenning i Sverige. Det är ett problem så länge man inte kan acceptera en viss grundnivå på ersättningarna, utan det kan stå mellan en fullt lagenlig ersättning eller ingenting alls.
Anf. 49 Hans Karlsson (S)
Herr talman! Det var mycket Viviann Gerdin tog upp. Kan vi nå varandra? Går det? Jag vet inte. Viviann Gerdin tog inte upp frågan om a-kassereglerna nu och därför gör inte jag det heller explicit.
Sedan är frågan: Finns det ett problem? Ja, det gör det rent allmänt. Detta är problematiskt. Det är klart att det är svårt. Detta är jättestökigt. Det som Viviann Gerdin landade i på slutet gjorde mig dock konfunderad. Borde vi i Sverige införa ett slags grundtrygghetssystem som är något annat än de välfärdssystem och generella socialförsäkringssystem vi redan har? Det är en helt annan fråga. Om vi ska diskutera de inrikes socialförsäkringsmodellerna tror jag att vi kan hålla på hela dagen, och i morgon också, utan att komma överens. Det går inte, Viviann Gerdin.
Däremot kan jag berätta - även om det inte är något svar och inte heller särskilt begåvat - att jag då och då sitter ned med mina motsvarigheter i de nordiska länderna för att inom ramen för Nordiska ministerrådet pröva om det är möjligt att så att säga bli ense om regelverket, om åtminstone vi i Norden kunde jämka på våra regler så att det blir så lite friktion som möjligt. Det där är jättesvårt; det går inte. Hittills har vi inte lyckats. Senast var det danskarna som satte sig på tvären. Vad det berodde på ska jag förstås inte spekulera i, i alla fall inte i det här sammanhanget. De vill alltså inte vara med på detta.
Det vi kan enas om varenda gång vi försöker är att vi måste se till att det finns information att tillgå för människor som har den här gränspendlingen i sina liv; det där finns ju. Då måste man veta vad som gäller. Vi kan aldrig förtröttas i arbetet med att informera på ett korrekt sätt så att människor vet och inte blir överraskade den dagen någonting händer. Längre än så har vi inte kommit mellan de nordiska länderna.
Anf. 50 Viviann Gerdin (C)
Herr talman! Jag vill tacka arbetslivsministern för att han försöker förstå. Jag som kommer från Värmland lever med den här problematiken. Också jag förstår att vi inte kan komma fram till ett slutgiltigt resultat här. Men efter alla år som man diskuterat gränshindren - faktiskt i 50 år - och när vi nu också regionalt och lokalt väldigt mycket pratar om att intensifiera det gränsöverskridande arbetet är det faktiskt så att antalet människor som kommer att drabbas av de här problemen kan öka mycket mer än hittills. Det handlar alltså om arbetsmarknadsregionen i Värmland-Norge och de övriga 160 mil som det gäller här. Men framför allt i Bohuslän, Dalsland och Värmland är det ett ganska intensivt pendlande över den svensk-norska gränsen.
Lite horribelt här, tycker jag, är att det är väldigt svårt att lägga på den enskilde individen att hålla reda på hela den här lagstiftningen. En EES-lagstiftning har Norge och Sverige avtalat om - 1994. Där har man att ta hänsyn till sammanläggningsprinciper och förstahandsprinciper och till vad som normalt ska gälla. Det är jättesvårt.
Grensetjänsten fyller en enormt stor funktion. Men man måste också, tycker jag, bjuda till på central nivå och se till de människor som trots allt existerar i dag. De har drabbats ekonomiskt. De har inte fångats upp. Det är detta som jag är ute efter. Skyddsnät har vi på alla andra ställen. Men varför finns det inget skyddsnät för just den här gruppen människor? När vi nu vet att de finns och kanske blir fler tycker jag att vi har en skyldighet också på nationell nivå att se till att det här problemet minimeras. Det kan vi göra delvis genom att förenkla reglerna och se över samordningen här, för det finns brister i samordningen både inom landet och över gränsen. Det är min förhoppning att vi kommer framåt.
Återigen vill jag hälsa Hans Karlsson välkommen till Morokulien och Grensetjänsten. Jag tror att det skulle vara mycket uppskattat att ha den här debatten också på lokal nivå i den gränsregion som berörs.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.