Granskningen av Sverige av FN:s kommitté mot rasdiskriminering
Interpellation 2025/26:223 av Ulrika Westerlund (MP)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2025-12-11
- Överlämnad
- 2025-12-11
- Anmäld
- 2025-12-12
- Svarsdatum
- 2026-01-16
- Besvarad
- 2026-01-16
- Sista svarsdatum
- 2026-01-20
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Jämställdhetsminister Nina Larsson (L)
Den 5 december i år kom FN:s kommitté mot rasdiskriminerings (CERD) granskning av hur Sverige lever upp till sina åtaganden enligt rasdiskrimineringskonventionen. Kommittén lämnade ett antal rekommendationer till Sverige efter en omfattande granskning.
Kommittén riktar särskild uppmärksamhet mot tre områden, vilket också uppmärksammats av bland andra Institutet för mänskliga rättigheter: rasism och hatbrott, diskriminering av minoriteter och migranter samt samernas rättigheter.
Kommittén pekar på flera allvarliga brister i Sveriges arbete mot rasism. Bland annat lyfts: låg uppklarningsgrad för hatbrott; begränsade möjligheter att identifiera och bevisa rasistiska motiv; ökande hatpropaganda, även från offentliga personer.
Kommittén uttrycker också oro för omfattande och återkommande diskriminering mot minoriteter och personer med migrantbakgrund. Bland annat lyfter kommittén områden som rasprofilering och polisens befogenheter samt ökande hatbrott mot muslimer, afrosvenskar, romer och judar.
I rekommendationerna nämns också Tidöavtalet särskilt, och kommittén rekommenderar bland annat Sverige att göra en systematisk översyn med ett mänskliga rättigheter-perspektiv för att säkerställa att åtgärder som vidtas med anledning av Tidöavtalet inte strider mot internationella konventioner och inte får diskriminerande effekter.
Med anledning av detta vill jag fråga jämställdhetsminister Nina Larsson:
- Vilka åtgärder planerar ministern och regeringen att vidta med anledning av rekommendationerna från CERD?
- Hur kommer berörda civilsamhällesorganisationer att involveras?
- Kommer ministern och regeringen att ta hänsyn till rekommendationerna från CERD vid ett eventuellt utarbetande av ett nytt Tidöavtal?
Debatt
(13 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2025/26:223
Webb-tv: Granskningen av Sverige av FN:s kommitté mot rasdiskriminering
Dokument från debatten
- Fredag den 16 januari 2026Kammarens föredragningslistor 2025/26:59
Protokoll från debatten
Anf. 71 Jämställdhetsminister Nina Larsson (L)
Herr talman! Ulrika Westerlund har frågat mig vilka åtgärder jag och regeringen planerar att vidta med anledning av rekommendationerna från CERD, hur berörda civilsamhällesorganisationer kommer att involveras samt om jag och regeringen kommer att ta hänsyn till rekommendationerna från CERD vid ett eventuellt utarbetande av ett nytt Tidöavtal.
Dzenan Cisija har frågat mig vilka konkreta åtgärder jag och regeringen avser att vidta för att muslimer och afrosvenskar ska kunna känna sig välkomna, trygga och jämlika i Sverige mot bakgrund av den ökande islamofobin och afrofobin som kommittén pekar på samt om jag och regeringen kommer att säkerställa att nuvarande och framtida lagstiftning och politik som bygger på Tidöavtalet inte får diskriminerande effekter för muslimer, afrosvenskar och andra minoriteter.
Leila Ali Elmi har frågat mig hur jag avser att stärka arbetet mot hatbrott, särskilt vad gäller den låga uppklaringsgraden, svårigheterna att fastställa rasistiska motiv och den ökande förekomsten av hatpropaganda även från offentliga personer, samt vilka åtgärder jag avser att vidta för att säkerställa att Sverige får tillförlitlig och heltäckande statistik över hur minoriteter, migranter och andra utsatta grupper drabbas av diskriminering och ojämlikhet, i enlighet med CERD:s återkommande rekommendationer. Hon har slutligen frågat hur jag avser att säkerställa att de åtgärder som följer av Tidöavtalet inte strider mot internationella åtaganden eller får diskriminerande konsekvenser, i enlighet med CERD:s rekommendationer.
Den svenska regeringen rapporterar återkommande om efterlevnaden av FN:s konvention om avskaffande av alla former av rasdiskriminering till FN:s rasdiskrimineringskommitté, CERD. Granskningarna resulterar i sammanfattande slutsatser med rekommendationer från kommittén.
Synpunkter och rekommendationer från internationella granskningsorgan är inte juridiskt bindande men ger en vägledning i arbetet med att säkerställa full respekt för Sveriges internationella åtaganden om mänskliga rättigheter. De sammanfattande slutsatserna med rekommendationer som kommittén lämnade till Sverige i december förra året rör ett stort antal områden. Rekommendationerna analyseras och följs upp i Regeringskansliet.
Av Regeringskansliets rutiner för arbete med uppföljning av Sveriges internationella åtaganden om mänskliga rättigheter följer att civilsamhällesorganisationer och relevanta myndigheter ska bjudas in till dialog om slutsatserna och rekommendationerna när så bedöms lämpligt.
Det är för tidigt att i nuläget kommentera innehållet i sak i slutsatserna med rekommendationer som lämnades för ett par veckor sedan, liksom att säga vilka åtgärder som eventuellt kan komma att vidtas med anledning av dem. För att sprida de sammanfattande slutsatserna och rekommendationerna har de lagts upp på regeringens webbplats.
Jag kan dock redan nu säga att Sverige kommer att svara kommittén i enlighet med den tidsplan som kommittén angett, så som Sverige alltid gör till de olika traktatkommittéerna i FN. FN:s rasdiskrimineringskommitté begär att Sverige svarar inom ett år vad gäller tre av de nu aktuella rekommendationerna. Vidare rekommenderar kommittén att Sverige lämnar sin nästa periodiska rapport senast den 5 januari 2029.
Rasism är skadligt för individen som utsätts men också för vårt demokratiska samhälle som helhet. Regeringens arbete mot rasism fortsätter med samlad kraft utifrån den nya handlingsplanen mot rasism och hatbrott som lägger grunden för ett träffsäkert, utvärderbart och långsiktigt arbete på området.
Handlingsplanen tar ett samlat grepp om arbetet för att bekämpa all form av rasism men syftar också till att synliggöra, och med olika åtgärder motverka, specifika former av rasism, däribland antimuslimsk rasism och antisvart rasism. Ett stort antal åtgärder mot olika former av rasism, diskriminering och hatbrott genomförs för närvarande.
Regeringen arbetar för hela Sverige och för alla svenskar, oavsett om man är född här eller har sina rötter någon annanstans. Vi har en grundlagsskyddad religionsfrihet, där kärnan är att enskilda får utöva sin religion enskilt och tillsammans med andra. Det gäller lika för alla – kristna, muslimer, judar och andra troende. Rasism och diskriminering ska aldrig tillåtas att inskränka människors rättigheter och möjligheter i livet.
Anf. 72 Ulrika Westerlund (MP)
Herr talman! Tack, ministern, för svaret! Det handlade framför allt om processen, så jag tänkte gräva ned mig lite grann i olika teman från de rekommendationer och kommentarer som Sverige fick av rasdiskrimineringskommittén.
Inledningsvis vill jag prata lite om framför allt det som rör Tidöavtalet. Som ministern känner till skriver kommittén bland annat att den är oroad över de inrapporterade diskriminerande effekter som avtalet har fått för vissa grupper i Sverige och de negativa konsekvenser som de här grupperna har drabbats av när Tidöavtalet har börjat resultera i olika lagändringar. Särskilt nämner kommittén muslimer, romer, människor med bakgrund i Afrika eller Asien, samer och människor som inte har medborgarskap i Sverige, som statslösa, papperslösa, asylsökande och flyktingar.
Kommittén oroar sig över Sveriges bristande förmåga att skydda gruppernas möjligheter att åtnjuta sina mänskliga rättigheter fullt ut och då särskilt rätten till säkerhet och skydd, rätten till rörelsefrihet och rätten till åsikts- och yttrandefrihet och hälsa. Sedan radar kommittén upp några konkreta exempel som Tidöavtalet har resulterat i och som de finner särskilt oroande, till exempel kravet på offentliganställda att rapportera in papperslösa som de kommer i kontakt med till polisen och migrationsmyndigheterna, det som vi i oppositionen har kallat för angiverilagen. Nu har regeringen backat från det ursprungliga förslaget som inkluderade även exempelvis vårdpersonal. Förslaget gäller nu bara anställda på vissa myndigheter, men det här har också mötts av stark kritik från fackföreningsrörelsen. Hur har regeringen resonerat här? Kommer förslaget att tas vidare?
Rasdiskrimineringskommittén lyfter också fram bland annat Tidöavtalets förslag om att dra in betald tolkning till svenska för personer som har varit här en längre tid, inklusive inom sjukvården. Det här ligger på en propositionslista, såg jag nyligen, och ska komma upp i mars.
Kommittén kritiserar även det beslut som vi redan har om att införa så kallade säkerhets- eller visitationszoner. Inför den här granskningen var det väldigt många civilsamhällesorganisationer som var engagerade och skrev egna rapporter till kommittén. Civil Rights Defenders inriktade sig på bland annat visitationszonerna och konstaterade att även barn under 15 år kan bli föremål för visitation och att lagen kraftigt ökar risken för godtyckliga ingripanden av polisen. Det här är särskilt allvarligt, eftersom polisen saknar tydliga riktlinjer om hur man ska arbeta utan att riskera att diskriminera.
Det här är också allvarligt eftersom det inte är möjligt för dem som utsätts för den här typen av rasprofilering och blir visiterade i de här zonerna att driva sina fall, eftersom diskriminerande åtgärder av polisen inte är förbjudna i diskrimineringslagen. Det fanns ett sådant förslag i en utredning som den förra regeringen tillsatte, men det har inte tagits vidare av regeringen. Det är väldigt allvarligt, skriver Civil Rights Defenders.
Civil Rights Defenders berör även konsekvenserna av Tidöavtalet – inte bara av själva förslagen utan också av effekterna av regeringens politik på det offentliga samtalet. Bland annat ger de några exempel på hur representanter för regeringspartierna och Sverigedemokraterna riktat in sig på muslimer genom att publikt uttala sig om att alla moskébyggen ska stoppas, antyda att muslimer som grupp inte har samma grundläggande värderingar som andra i EU och att det är ett problem eller att det är ett problem att islam sprider sig i Sverige.
Kommittén rekommenderade, med anledning av några av de problem som jag har lyft fram, att Sverige ska göra en granskning ur ett mänskliga rättigheter-perspektiv av de lagändringar som genomförts med anledning av Tidöavtalet för att säkerställa att Sverige lever upp till sina internationella åtaganden. Jag undrar om regeringen avser att genomföra en sådan granskning.
Jag undrar också över den specifika förändringen i diskrimineringslagen. Jag hittade ett uttalande från ministerns företrädare, Paulina Brandberg, från april 2024, där hon sa att det skulle hända. Jag hittade inget mer än det. Det gör mig såklart nyfiken.
Anf. 73 Dzenan Cisija (S)
Herr talman! Tack till ministern för svaret!
I dag befinner sig många muslimer och afrosvenskar i en särskilt utsatt position. Islamofobi och afrofobi har gjort det mycket svårare för dessa grupper att leva i Sverige nu än för bara några år sedan. Hatbrotten ligger kvar på en oroande hög nivå – över 6 400 anmälda hatbrott på ett år, varav 20 procent med afrofobiska motiv. Eftersom utredningarna oftast läggs ned är det i dag i princip riskfritt att begå den typen av brott. Samtidigt vittnar allt fler om vardagsrasism i skolan, på bussen, i affären och på arbetsplatsen. Hot och hat har blivit vanligt, och många av oss märker av en normalisering av rasistiska uttryck som tidigare var helt oacceptabla.
I december förra året offentliggjorde FN:s kommitté mot rasdiskriminering sina slutsatser efter granskningen av hur Sverige lever upp till FN:s konvention om avskaffande av alla former av rasdiskriminering. FN-organet riktar allvarlig kritik mot Sveriges bristande arbete mot rasism, hatbrott och strukturell diskriminering. Särskilt uppmärksammas situationen för etniska och religiösa minoriteter, däribland muslimer och personer med afrikanskt ursprung. FN:s kommitté konstaterar att dessa grupper utsätts för återkommande diskriminering inom bland annat arbetsmarknaden, utbildningen, bostadsmarknaden och hälso- och sjukvården.
FN:s kommitté konstaterar att dessa minoritetsgrupper också utsätts för ett högt antal hatbrott och rasistisk hatretorik även från offentliga personer. FN-kommittén pekar bland annat på låg uppklaringsgrad för hatbrott och bristande identifiering av rasistiska motiv. Kommittén pekar även på omfattande islamofobi och afrofobi samt strukturell diskriminering av afrosvenskar, vilket påverkar deras liv väldigt negativt.
Vidare konstaterar FN-organet att Sverige tillåter hatretorik från offentliga personer, ofta högt uppsatta politiker, och att de diskriminerade grupperna inte involveras i beslut som handlar om dem.
Sverige har tagit fram flera handlingsplaner mot rasism och hatbrott, men vi väntar fortfarande på att regeringen ska verkställa dem. Muslimska och afrosvenska grupper vittnar om att situationen försämras under denna väntan. Många berättar att de inte längre känner sig välkomna i sitt eget land, vilket är djupt oroande och helt oacceptabelt i ett demokratiskt samhälle, som Sverige ska vara.
Herr talman! Jag vill fråga ansvarig minister: Vilka konkreta åtgärder avser regeringen att vidta, och när, för att muslimska och afrosvenska minoriteter ska känna sig hemma i sitt eget land?
Anf. 74 Leila Ali Elmi (MP)
Herr talman! Jag vill inledningsvis tacka ministern för att hon är här och tar debatten. Men jag kan i likhet med min kollega inte tacka för svaret, för det rörde mest den interna processen i Regeringskansliet. Jag kommer nu att upprepa mina frågor eftersom de inte besvarades.
Herr talman! FN:s kommitté mot rasdiskriminering har granskat Sverige. Kommittén pekar ut tre särskilt allvarliga områden: utvecklingen av rasism och hatbrott, diskrimineringen av minoriteter och personer med migrantbakgrund samt situationen för det samiska folket.
Kommittén konstaterar att Sverige har betydande brister. Man pekar på den mycket låga uppklaringsgraden av hatbrott, svårigheterna att utreda och styrka rasistiska motiv och den ökande spridningen av rasistisk hatpropaganda – särskilt när den kommer från personer i offentlig ställning. Man pekar också särskilt ut Tidöavtalet och rekommenderar en systematisk granskning av de åtgärder som följer av avtalet för att säkerställa att de inte strider mot internationella åtaganden och inte får diskriminerande konsekvenser. Kommittén kritiserar även att Sverige saknar tillförlitlig och heltäckande statistik över hur minoriteter, migranter och andra utsatta grupper drabbas av diskriminering och ojämlikhet.
Herr talman! Mot denna bakgrund ställer jag tre tydliga frågor till ministern: Hur avser ministern att stärka arbetet mot hatbrott och mot den låga uppklaringsgraden och för att rasistiska motiv ska kunna styrkas bättre? Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att Sverige ska få tillförlitlig och heltäckande statistik över hur minoriteter, migranter och andra utsatta grupper drabbas av diskriminering och ojämlikhet? Hur avser ministern att säkerställa att de åtgärder som följer av Tidöavtalet inte strider mot internationella människorättsåtaganden och inte får diskriminerande konsekvenser?
Anf. 75 Jämställdhetsminister Nina Larsson (L)
Herr talman! Målet för politiken för mänskliga rättigheter är att säkerställa full respekt för Sveriges internationella åtaganden om mänskliga rättigheter. Synpunkter och rekommendationer från internationella granskningsorgan ger vägledning i arbetet med att säkerställa full respekt för Sveriges internationella åtaganden i MR-frågor.
Den kritik som har framkommit, varav flera delar lyfts fram av interpellanterna, analyserar vi nu noggrant från regeringens sida. Vi har för avsikt att återkomma till den. Exakt hur vi kommer att åtgärda och svara på detta är ännu för tidigt att säga. Det är frågor som vi kommer att diskutera framöver, men jag vill ändå fördjupa mig i några delar och svara på interpellanternas frågor.
Jag börjar med kritiken mot bristande lagföring av hatbrott, som kommittén lyft fram och som flera av interpellanterna nämnde. En bakomliggande orsak till bristande lagföring är bland annat utmaningen med att identifiera hatbrottsmotiv vid anmälningsupptagning av olika brott. Gärningspersonen kan också vara anonym, vilket kan försvåra. I samband med en hel del brott, till exempel klotter och skadegörelse, kan det även vara svårt att finna en specifik gärningsperson.
Polismyndigheten har sedan 2015 en specialistverksamhet för utredning av hatbrott och påverkansbrott mot demokratibärande funktioner. Verksamheten, som går under benämningen grupp för demokratihotande brottslighet, är nationell men bedrivs i tre av sju polisregioner: Stockholm, Syd och Väst. Funktionerna har samverkan med Åklagarmyndighetens så kallade hatbrottsåklagare samt internt samarbete med exempelvis Redex, Polismyndighetens och Säkerhetspolisens samverkan för reducering av extremism.
Åklagarmyndigheten har också särskilt utsedda åklagare som hanterar hatbrottsärenden. Myndigheten har en särskilt utsedd ämnesspecialist när det gäller hatbrott som arbetar nära den åklagare som är ansvarig för ämnet för att höja kunskapsnivån bland de operativa åklagarna. Kunskapshöjande insatser är av betydande värde i detta.
Det görs även insatser för att skapa förutsättningar för utbyte av erfarenheter och information mellan dessa åklagare, bland annat genom nätverk och årliga konferenser.
Polisens och Åklagarmyndighetens arbete utvecklas kontinuerligt.
Hatbrott ska bekämpas oavsett var de förekommer. Ett av delmålen i regeringens handlingsplan mot rasism och hatbrott är att en större andel av de hatbrott som begås ska anmälas, utredas och lagföras. I handlingsplanen pekas bland annat Brå, alltså Brottsförebyggande rådet, och Polismyndigheten ut som särskilt viktiga i arbetet för att utveckla verksamheten och nå detta delmål. Den kunskap som Brå tar fram, bland annat genom statistik över polisanmälda hatbrott och fördjupande studier om hatbrott, är ett viktigt bidrag till det utvecklingsarbetet.
Polismyndigheten ska fortsätta att utveckla arbetet med att utreda och lagföra personer för hatbrott och andra brott som hotar demokratin. Även detta är en del i handlingsplanen mot rasism och hatbrott. Där inkluderas också arbetet mot it-relaterade hatbrott och andra brott som hotar demokratin. Vidare har Polismyndigheten enligt handlingsplanen i uppdrag att ha kontinuerlig dialog och samarbete med de grupper som upplever sig vara utsatta för hatbrott.
Anf. 76 Ulrika Westerlund (MP)
Fru talman! Jag tackar ministern för svaret. Det innehöll inte svar på mina frågor, så jag överlåter åt kollegorna här att kommentera det.
Jag går vidare och återkommer kanske till de frågor jag ställde inledningsvis. Nu vill jag prata om någonting som fanns med i granskningen av Sverige och som tidigare inte har funnits på detta tydliga sätt, nämligen ett barnperspektiv.
I höstas hade riksdagens nätverk för mänskliga rättigheter i Sverige ett möte. Vi fick dragningar av olika organisationer som hade arbetat med rapporter inför granskningen. Bland andra deltog Rädda Barnens ungdomsförbund. Många av oss som var där blev nog berörda av citaten från barn i deras rapport, som jag rekommenderar för läsning om ministern inte redan har läst den. Bland annat fanns ett citat från ett barn som menade att alla har minst en rasistisk lärare. Ett annat barn konstaterade att rasism blir till vardag när de med makt inte reagerar.
Kommittén skriver i sin granskning, i avsnittet om barns situation, bland annat att man oroar sig över rapporter om rasdiskriminering och hatbrott som drabbar barn i Sverige, också i skolan, och att hanteringen av dessa attacker inte är tillfredsställande. Här, och genomgående i rapporten, nämns särskilt muslimska och romska barn, barn med ursprung i Afrika eller Asien och barn som är samer. Kommittén nämner också i det här sammanhanget visitationszonerna och hur de drabbar barn ur vissa specifika grupper.
Även här finns ett gäng rekommendationer till Sverige med anledning av iakttagelserna. Bland annat uppmanar man Sverige att säkerställa att diskrimineringslagen verkligen tillämpas effektivt i skolan och att de som utsätts för diskriminering kan få upprättelse. Det behöver också vidtas ytterligare åtgärder för att Sverige ska få bukt med diskriminering, hets och hatbrott i skolan. Kommittén har fått rapporter om att detta är något som elever från de nämnda grupperna utsätts för både av andra elever och av lärare.
Kommittén vill se ett system där barn som utsätts för diskriminering och hatbrott, och deras föräldrar, lätt kan rapportera det. Det här systemet ska vara barnvänligt.
Kommittén vill också att Sverige ska samla in information om klagomål om rasdiskriminering och hatbrott i skolor och redovisa det i nästa rapport till kommittén. Statistiken ska innehålla information om etnicitet, ålder, religion och så vidare samt information om vad som gjordes efter det att brotten rapporterades in. Hur utreddes de? Vad ledde det till? Hur fick offren upprättelse? Här är kommittén inne på det som vi brukar kalla jämlikhetsdata. Det vore intressant att höra en kommentar till detta.
Kommittén rekommenderar också Sverige att utveckla och implementera obligatorisk utbildning för lärare och skolpersonal för att motverka diskriminering och hatbrott. Man vill förstås också att Sverige ska se över lagstiftningen om visitationszonerna.
Med anledning av alla dessa rekommendationer vill jag fråga ministern hur planerna ser ut för att vidta åtgärder också på barnens och skolans område i enlighet med rekommendationerna.
Det vore intressant att få veta hur regeringen kommer att gå till väga för att inkludera barn i arbetet mot rasism. Det här är generella kommentarer av den typ som denna och andra FN-kommittéer ofta kommer med. Involveringen av berörda grupper är för dålig; det gäller också gruppen barn. Att lyssna på barns vittnesmål kan vara ett sätt att säkerställa att åtgärder som man har vidtagit faktiskt har fått effekt.
Jag påminner avslutningsvis om några av de andra frågorna, om MR-granskning av Tidöavtalet och vad som händer med förändringen av diskrimineringslagstiftningen.
Anf. 77 Dzenan Cisija (S)
Fru talman! Jag tackar ministern för svaret att inga åtgärder för närvarande är planerade. Jag vill dock framhålla att situationen kräver konkret handling nu. Ministern har ett särskilt ansvar för att värna diskriminerade och hotade minoriteter i vårt land.
FN:s kommitté mot rasdiskriminering har granskat Sverige. Man rekommenderar oss bland annat att i enlighet med FN-konventionen förbjuda organisationer och grupper som sprider hat och att förhindra att nazister och rasister kan organisera sig, värva medlemmar och demonstrera sin styrka på gatorna.
FN rekommenderar Sverige att bevaka och motverka spridningen av rasistisk propaganda i offentligheten, inte minst hets mot folkgrupp på internet. Regeringen bör också tydligt fördöma rasistiska uttalanden från offentliga personer, även från högt uppsatta politiker. Det är anmärkningsvärt att det i dag saknas fällande domar mot politiker för hets mot folkgrupp.
Sverige bör sluta med den strukturella diskrimineringen mot afrosvenskar. På grund av rasism har de sämre tillgång till utbildning, jobb, hälsa och bostäder.
Vidare bör Sverige bekämpa islamofobi. Det behövs en bred satsning för att motverka stigman och negativa stereotyper när det gäller muslimer, särskilt i medier och i politisk diskurs. Staten bör aktivt främja lika möjligheter för muslimer – exempelvis ska muslimska kvinnor inte diskrimineras på arbetsmarknaden om de bär slöja. Hatpropaganda, attacker mot moskéer, hot och våld måste upphöra.
FN-organet rekommenderar dessutom att de utsatta grupperna involveras i beslut och arbete som handlar om dem själva. De som själva upplever rasism måste få vara med och påverka lösningarna.
Fru talman! De sex rekommendationer som jag nu räknat upp kommer från FN-organet. Detta är vad världssamfundet anser att Sverige bör göra för att leva upp till sina åtaganden om mänskliga rättigheter och icke-diskriminering. Alla människor är lika mycket värda, och ingen svensk ska behöva tvivla på sin rätt att vara en del av Sverige.
Den ansvariga ministern har sagt att det är för tidigt att säga om regeringen kommer att följa FN:s rekommendationer. Därför ställer jag en annan fråga: Tänker regeringen erkänna att Sverige har problem med ökande islamofobi och afrofobi?
Anf. 78 Leila Ali Elmi (MP)
Fru talman! Jag tackar ministern för svaret men vill påminna om att FN:s kommitté mot rasdiskriminering mycket väl känner till polisens uppdrag, Brås uppdrag och regeringens handlingsplan mot rasism men trots det finner detta otillräckligt. Vad mer vill ministern göra för att möta denna kritik?
Jag ska dock försöka koncentrera mig på en fråga. FN har kritiserat Sverige för brist på tillförlitlig och heltäckande statistik om diskriminering och ojämlikhet. Granskning efter granskning säger samma sak: Sverige vet för lite om hur rasism och diskriminering slår. Utan kunskap kan vi inte bedriva verkningsfull politik, och utan rätt statistik kan vi inte bekämpa rasism och diskriminering på rätt sätt.
Fru talman! En vanlig invändning mot jämlikhetsdata är att de kan vara farliga eller hamna i fel händer. De likställs också med rasregister, men de jämlikhetsdata FN rekommenderar bygger på självidentifikation och anonymitet. De är raka motsatsen till ett tvångsregister, nämligen ett verktyg för skydd. Samtidigt drar sig Liberalerna inte för att kartlägga invandrare på rasistiska grunder och satsar 5 miljoner på att kartlägga invandrares åsikter och värderingar.
Jag frågar därför ministern: Varför är det legitimt att kartlägga invandrares värderingar men farligt att kartlägga diskriminering? Varför vill man mäta människor men inte makt? Varför vill man kartlägga dem som utsätts och inte det de utsätts för?
(Applåder)
Anf. 79 Jämställdhetsminister Nina Larsson (L)
Fru talman! Jag tackar interpellanterna för frågorna och kommentarerna, och jag välkomnar deras engagemang.
Rapporten med kritiken kom för några veckor sedan, och regeringen analyserar nu de förslag och åtgärder som har inkommit. Det är dock för tidigt att säga exakt hur vi kommer att svara på detta, men vi kommer att göra det enligt tidsplan.
Flera av interpellanterna efterfrågar jämlikhetsdata eller heltäckande statistik över hur minoriteter, migranter och andra utsatta grupper drabbas av diskriminering. Jag ska därför ägna en stund åt att kommentera detta. Statistik och övergripande uppgifter om befolkningens sammansättning och levnadsförhållanden är ett viktigt och många gånger nödvändigt underlag för att forma, utveckla och följa upp regeringens politik.
Samtidigt är datainsamling komplext, särskilt inom ramen för arbetet mot rasism, och hänsyn behöver tas såväl till metodmässiga frågor om anonymitet, vilket ledamoten var inne på, och integritet som till att delar av befolkningen känner oro inför en eventuell insamling av vissa uppgifter. Det finns skäl att även fortsatt vara restriktiv med statistik och datainsamling med koppling till etnicitet. Frågan om hur relevant kunskap om människors livsvillkor och koppling till rasism och diskriminering kan inhämtas på ett ändamålsenligt sätt kräver också en fortsatt fördjupad analys.
Vi har dock i dagsläget tillgång till mycket statistik och kunskap om detta, och för närvarande vidtas flera åtgärder för att öka kunskapen om hur rasism och intolerans påverkar människor. Bland annat ger Vetenskapsrådets uppdrag att i samråd med Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd utlysa medel för ett nationellt forskningsprogram om rasism förutsättningar för fortsatt utveckling av angelägen kunskap inom detta område.
Brås fördjupade rapporter om afrofobiska, antisemitiska och islamofobiska hatbrott respektive hatbrott mot samer har också bidragit med angelägen kunskap om den utsatthet som olika grupper av människor i Sverige lever med och vilka konsekvenser det får i människors vardag. Brå har nu i uppdrag att genomföra motsvarande arbete med fokus på antiziganistiska hatbrott.
Därutöver synliggör också Diskrimineringsombudsmannens årliga rapporter om förekomst av diskriminering i samhället på vilket sätt människor utsätts för diskriminering. Även dessa rapporter utgör viktiga underlag i arbetet med att förebygga och motverka rasism, diskriminering och hatbrott.
När det gäller diskrimineringslagen avser regeringen att återkomma, men jag kan inte säga något närmare om tidsplanen. Det är dock angelägna frågor. Men jag kan nämna att i gårdagens regeringsbeslut om genomförandet av lönetransparensdirektivet föreslår regeringen i lagrådsremissen en justering av diskrimineringslagen rörande möjlighet till fastställelsetalan i domstol även om aktören har betalat ut diskrimineringsersättning, något som i dagsläget inte är möjligt. Även på detta område ser vi alltså möjligheterna och flyttar fram positionerna.
Anf. 80 Ulrika Westerlund (MP)
Fru talman! Som vanligt i dessa debatter väcker svaren ibland fler frågor, och vi skulle behöva ha en ny debatt direkt efter denna för att kunna följa upp allt. Jag blir väldigt nyfiken på vad den fortsatta, fördjupade analysen gällande införandet av jämlikhetsdata innebär. Pågår det alltså något sådant i syfte att eventuellt införa jämlikhetsdata? Detta får ministern gärna kommentera.
Jag kommer nu att fokusera på processen i arbetet med att följa upp rekommendationerna och förbättra Sveriges arbete mot diskriminering och hatbrott. På ett flertal ställen i kommitténs rapport nämns vikten av samråd med civilsamhället på ett strukturerat sätt under hela processen med bland annat nästa rapport från Sverige och i arbetet med rekommendationerna som har getts till Sverige och uppföljningen av dem. Kommittén är också inne på att det finns en brist i hur olika handlingsplaner implementeras och att civilsamhället inte heller där konsulteras tillräckligt. Detta har också kollegorna här nämnt.
Kommittén uppmanar därför Sverige att säkerställa att civilsamhället inkluderas på ett meningsfullt sätt generellt i arbetet mot rasism.
Ibland säger civilsamhällesorganisationer att regeringar kallar till ett möte inför en granskning och sedan kanske igen när rekommendationerna har kommit men att det däremellan inte sker så mycket. Det skulle alltså behövas en strukturerad process så att man jobbar tillsammans under hela perioden fram till nästa granskning. Detta skulle förmodligen göra arbetet mer effektivt och säkerställa att regeringar plockar upp allt de skulle behöva ta fasta på i sina egna rapporter.
Svaret på min fråga om diskrimineringslagen var att ni ska återkomma. Men låt mig åter nämna det jag inte fick svar på: MR-granskningen av Tidöavtalet, åtgärder på skolans område och andra områden som rör barn samt behovet av mer kompetens hos polis och åklagare.
Anf. 81 Dzenan Cisija (S)
Fru talman! Jag konstaterar att ministern inte svarade på om den ökande islamofobin och afrofobin är ett problem för regeringen.
Avslutningsvis måste jag adressera elefanten i rummet. Vi kan prata om allas lika värde, men samtidigt vet vi att regeringens makt vilar på SD, som har en helt motsatt agenda.
Sverigedemokraterna är ett parti vars nazistiska rötter är grundligt dokumenterade. Partiets egen vitbok bekräftar att en stor andel av SD:s grundare kom direkt ur nazistiska och fascistiska kretsar. SD:s ideologiska arv består av rasism och främlingsfientlighet, som än i dag är den röda tråden i deras retorik och politik. Det pekar också FN:s kommitté mot rasdiskriminering på.
Fru talman! Jag hoppas innerligt att ministern och regeringen inser allvaret. Islamofobin och afrofobin måste bekämpas på riktigt. Vi behöver mer resurser till att utreda hatbrott, stödja offer och utbilda myndigheter och skolor. Vi behöver ledare som tydligt säger ifrån när rasistiska myter sprids. Vi behöver politiker som står upp för varenda grupp medborgare, även när det blåser. Sverige är allas vårt hem. Svenska muslimer och afrosvenskar är våra vänner, grannar och kollegor. De är svenskar lika mycket som alla andra.
Jag tackar talmannen och ministern för denna debatt.
Anf. 82 Leila Ali Elmi (MP)
Fru talman! I den här debatten har tre saker blivit tydliga.
För det första: Ministern lyckas inte svara på frågorna över huvud taget – inte om hatbrotten, inte om heltäckande statistik för att motverka diskriminering och inte om huruvida Tidöavtalet leder till diskriminering.
För det andra: I sitt svar valde ministern att betona att FN-kommitténs rekommendationer inte är bindande. Detta visar alla som drabbas av rasism och diskriminering hur låg ambition regeringen och Liberalerna har när det gäller att skydda människors rättigheter.
Samtidigt väljer regeringen att kartlägga invandrares åsikter och att införa visitationszoner, trots att remissinstanser som Diskrimineringsombudsmannen, Justitiekanslern och Institutet för mänskliga rättigheter har varit tydliga med att det leder till diskriminering.
För det tredje: Regeringen styr med ett underlag där det största partiet, Sverigedemokraterna, vill försvaga lagen om hets mot folkgrupp genom att ta bort skyddet för sexuell läggning och trosbekännelse. Samma parti vill också avskaffa de sju diskrimineringsgrunderna och alltså i praktiken montera ned diskrimineringslagen.
Om ministern redan nu är likgiltig inför den diskriminerande politik som finns i Tidöavtalet måste man fråga sig: Vad kommer ett Tidöavtal 2.0 att innebära?
Anf. 83 Jämställdhetsminister Nina Larsson (L)
Fru talman! Jag tackar ledamöterna och interpellanterna för viktiga frågeställningar, även om jag inte instämmer i att det är Tidöavtalet som leder till ökade hatbrott och ökad intolerans. Lika lite håller jag med om slutsatsen att vi inte agerar.
Jag har svarat på frågorna. Rapporten kom för några veckor sedan, och regeringen avser att svara på den. Men det är för tidigt att säga exakt hur detta ska ske.
Rasism, hatbrott och diskriminering är fullständigt oacceptabelt. Det har högsta prioritet att vi kan se till att vi har ett samhälle som håller ihop. Att människor hanteras och bemöts lika är helt avgörande för att kunna stärka motståndskraften och öka tilliten i vårt samhälle. Därom är vi helt överens, och det är en prioriterad fråga.
Regeringen har gett ökade anslag till Diskrimineringsombudsmannen, som nu har möjlighet att följa upp fall i mycket högre utsträckning än tidigare. För något år sedan antog vi en handlingsplan med en rad åtgärder mot rasism och hatbrott. Vi har överlämnat en lagrådsremiss om justering av diskrimineringslagstiftningen så att fastställelsetalan kan föras i domstol för samtliga diskrimineringsgrunder. Vi flyttar fram positionerna också inom det området.
Det är allvarligt att polariseringen och olika former av krafter gör att rasism och hatbrott ökar. Det är regeringens absoluta uppdrag, ansvar och ambition att verkligen motverka detta med full kraft.
(Applåder)
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.