Gömda barns rätt till skola
Interpellation 2007/08:256 av Olofsson, Eva (v)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2007-12-04
- Inlämnad
- 2007-12-04
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2007-12-14
- Sista svarsdatum
- 2007-12-18
- Besvarad
- 2008-01-22
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
Interpellation
2007/08:256 Gömda barns rätt till skola
av Eva Olofsson (v)
till utbildningsminister Jan Björklund (fp)
Barn till asylsökande har i dag rätt till skola och förskola på i huvudsak samma villkor som bosatta svenska barn, men mycket återstår att göra för att dessa barns grundläggande rättigheter ska garanteras också i verkligheten. De mest allvarliga bristerna rör barn till föräldrar som lever gömda.
Inom EU är det endast Sverige, Danmark och Tyskland som inte erbjuder gömda barn någon lagstadgad rätt till skolgång, detta trots att staten, enligt barnkonventionen, är skyldig att ge varje barn som befinner sig i landet tillgång till utbildning. Det innebär att även ett barn till föräldrar som lever gömda har den rätten. I dag avgörs skolgången för dessa barn från fall till fall och av hur mycket solidaritet det finns vid varje enskild skola. FN:s kommitté för barnets rättigheter har kritiserat Sverige för dessa förhållanden.
Vänsterpartiet gjorde i samband med vårbudgeten för 2005 en särskild överenskommelse med den tidigare socialdemokratiska regeringen och Miljöpartiet om att se över hur de så kallade gömda barn som finns i Sverige ska garanteras rätten att gå i skolan.
Oavsett vad man anser om föräldrarnas skäl att hålla sig och sina barn gömda måste barnen tillförsäkras så goda uppväxtvillkor som möjligt, och att vistas i skolan några timmar om dagen med struktur och kamrater kan bli en livlina för dessa barn. För mig och Vänsterpartiet är det självklart och viktigt att den rätt till skola som gäller barn till asylsökande också ska gälla barn som lever gömda. Detta ska gälla från förskola till gymnasiet inklusive särskola.
Sedan budgetpropositionen för 2006 tillförs efter krav från Vänsterpartiet kommunerna 50 miljoner årligen inom ramen för det generella statsbidraget för att tillgodose behovet av att ordna skolgång för dessa barn, medel som den nuvarande regeringen stoppar från och med 2009.
Samtidigt tillsattes en utredning med uppdrag att se över vilka regleringar som var nödvändiga för att se till att skolgången ska kunna ske under trygga former. I maj 2007 presenterade denna utredning sina förslag. Dessvärre föreslogs inga som helst förbättringar när det gäller sekretessfrågan, vilket var orsaken till att frågan över huvud taget behövde utredas.
Utredningens förslag innebär att polisen ska ha rätt att gå in i skolan och hämta barn för att verkställa avvisning. Därigenom bidrar utredningen enbart med att göra en tydlig markering att förskolan och skolan inte ska vara några frizoner för barn till gömda. Risken är att utredningens förslag kommer att innebära en försämring jämfört med i dag för de gömda barnens rättigheter och säkerhet om de genomförs.
Det är nu hög tid att regeringen klargör på vilket sätt man tänker verka för att barn till gömda ska kunna gå i skolan på samma villkor som alla andra barn.
Jag vill därför ställa följande frågor till utbildningsminister Jan Björklund:
1. Vilka åtgärder är utbildningsministern beredd att vidta för att barn till gömda ska garanteras rätten till skola i enlighet med barnkonventionen?
2. Vilka åtgärder är utbildningsministern beredd att vidta för att regleringen av gömda barns rätt till skolgång inte ska innebära ett hot mot dessa barns trygghet och säkerhet i skolan?
3. Vilka åtgärder är utbildningsministern beredd att vidta för att kommunernas kostnader även för de gömda barnens skolgång ska ingå i statens allmänna anslag till kommunerna?
4. Vilka åtgärder är utbildningsministern beredd att vidta för att skolan ska kunna ta ett mer uppsökande ansvar för barn till asylsökande?
Debatt
(10 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2007/08:256
Webb-tv: Gömda barns rätt till skola
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2007/08:55 Tisdagen den 22 januariProtokoll 2007/08:55 9 § Svar på interpellation 2007/08:256 om gömda barns rätt till skola
Protokoll från debatten
Anf. 25 Jan Björklund (Fp)
Herr talman! Eva Olofsson har ställt fyra frågor som framför allt gäller gömda barns skolgång. Jag vill inledningsvis säga att jag är positiv till att gömda barn ska ha rätt till skolgång. Det är viktigt att Sverige lever upp till barnkonventionens krav om barnets rätt till utbildning.
I maj presenterades en utredning som föreslog att så kallade gömda barn ska ha rätt till utbildning i det svenska skolväsendet på huvudsakligen samma villkor som barn bosatta i Sverige. Med gömda barn menas då barn i familjer som håller sig undan beslut om utvisning eller avvisning. Utredningens betänkande ska skickas på remiss, och jag tycker det är viktigt att invänta remissinstansernas synpunkter innan jag uttalar mig i detalj om olika lösningar.
Eva Olofsson har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att gömda barn ska garanteras rätten till skola i enlighet med barnkonventionen. Jag kan här konstatera att uppdraget till utredningen av den förra regeringen formulerades på ett sätt som gör att flera grupper av barn inte omfattas av förslagen. Till exempel omfattas inte barn vars tidsbegränsade uppehållstillstånd löpt ut eller barn som vistas illegalt i landet helt utan myndigheternas vetskap. Jag vill därför låta se över möjligheten att även dessa barn omfattas av rätten till skolgång. Det krävs dock att utredningens betänkande först remitteras för att se om det finns flera frågor som en sådan kompletterande utredning bör titta på.
Eva Olofsson har dessutom frågat vad jag avser att göra när det gäller olika praktiska lösningar. Hon har frågat vad jag avser att göra dels för att de gömda barnens skolgång inte ska innebära ett hot mot deras trygghet och säkerhet i skolan, dels för att kommunernas kostnader för de gömda barnens skolgång ska ingå i statens allmänna anslag till kommunerna. Detta är dock frågor där jag inte avser att ge några mer preciserade besked innan remissinstanserna har yttrat sig.
Eva Olofssons sista fråga handlar om vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att skolan ska kunna ta ett mer uppsökande ansvar för barn till asylsökande. Vi talar här alltså inte om gömda barn, utan barn som redan i dag har rätt till utbildning i det offentliga skolväsendet. Enligt en särskild förordning har kommunerna en skyldighet att erbjuda dessa barn utbildning så fort som möjligt, dock senast en månad efter ankomsten till Sverige. I förordningen uttrycks också att kommunen ska svara för att utbildningen för dessa barn kan komma till stånd. Mot den bakgrunden avser jag i dagsläget inte att ta initiativ till förändringar i den frågan.
Anf. 26 Eva Olofsson (V)
Herr talman! Först vill jag tacka ministern för svaret. Jag är glad att ministern är positiv till att gömda barn får en skolgång och att vi följer barnkonventionen. Det är en väldigt viktig fråga för oss i Vänsterpartiet som vi har jobbat länge med.
Vi har gjort det därför att vi vet att de barnen lever i en mycket svår situation. Att leva som barn i en gömd familj eller ibland kanske ensam som ungdom men inte vuxen innebär ett liv i osäkerhet och ofta rädsla.
De ställs utanför samhället i flera år. De får inte tala om vem de är och varifrån de kommer. De kan inte ta hem kompisar. De kanske bor dåligt och byter bostad. De har dålig ekonomi. De vuxna som ska ge stöd mår också väldigt dåligt och har inte alltid förmågan att ge det stöd som man bör ge sina barn.
I det läget kan skolan bli en verklig frizon för barnen. Det är ett ställe där de kan träffa andra och har en strukturerad dag. De får kompisar och lär sig något. Det är ett ställe som gör att de barn och ungdomar som lever gömda faktiskt överlever.
Dessutom är det väldigt bra vare sig de kommer att stanna i Sverige eller hamnar i ett annat land att de har en skolgång och något att bygga vidare på som kan ge dem en framtid.
Jag fick inspiration till interpellationen när jag var hos Rädda Barnen på deras heldag om att barn utan papper först och främst är barn. Rädda Barnen säger att det är väldigt vanligt att när man ser barn utan papper ser man "utan papper" först och barnet sedan.
Det är som ministern sade viktigt att vi lever upp till barnkonventionen, och där kommer barnet först och främst. Det gäller barn som vistas i Sverige. Därför är det också väldigt viktigt för oss i Vänsterpartiet med de barn som utredningen inte har tagit upp.
Det är de barn som inte har sökt asyl eller inte fått asyl men där föräldrarna ändå har stannat kvar. Det är barn som har blivit kvar efter att ha besökt anhöriga och som har kommit hit utan att söka asyl.
Rädda Barnen har en hjälplinje och sajten utanpapper.nu. Den fick första året 230 telefonsamtal från barn och ungdomar själva men också från många personer runt omkring som ser barnets svåra situation. Det är väldigt många olika och svåra livsöden. Det kan ibland handla om barn som är papperslösa vart de än kommer. De har alltså inget hemland som tar emot dem.
Jag tycker det är väldigt bra och viktigt att man ser över att också de barnen får rätt till skolgång. Det jag inte riktigt förstår är det ministern kallar för praktiska frågor. En av utredningens stora missar, förutom att dessa barn inte finns med, är att man inte säger att det ska vara förbud för polisen att gå in i skola eller förskola och hämta barn eller att följa efter barn och se var de hör hemma.
Det gör att skolan inte blir den trygga plats som kan ge barnen utrymmet de behöver. Det kan också leda till att föräldrar inte vågar låta barn gå i skola som behöver gå i skolan. Det är rätten till att gå i skola vi talar om här och inte skolplikt.
Det är inga praktiska frågor för oss. Ministern vill inte svara i sitt svar. Men i lördagsintervjun i Ekot säger ministern tydligt att kommunerna ska få pengar från och med nästa år. Han säger också: Jag tycker att det är rimligt att säga att det är en skyddad zon där polisen inte får gå in och hämta barnen i skolan eller i anslutning till skolan. Hur stor den frizonen ska vara måste utredas. Är det svaret eller intervjun i Ekot som gäller?
Anf. 27 Kalle Larsson (V)
Herr talman! Låt mig fortsätta där Eva Olofsson var tvungen att sluta. Vi hoppas förstås från Vänsterpartiets sida att svaret är att man ska ge pengar till kommunerna så att de har möjlighet att också bekosta skolgången.
Vi hoppas att ministern är intresserad av att hitta en lösning där man inte genom att barn går i skolan försöker att komma åt deras föräldrar, om vi uttrycker det så. Det förekommer i en del kommuner redan i dag.
När gömda barn genom undantag får rätt att gå i skolan finns det exempel på att polisen antingen går in i klassrummen eller väntar utanför skolan och följer barnen hem i hemlighet för att leta reda på deras föräldrar. Det är helt otillständigt. Det är inte barnen som är orsak till detta. Låt oss komma ihåg det.
Oavsett vad man tycker om de vuxna personernas skäl att stanna i Sverige är det inte barnen som har fattat det beslutet. Deras möjligheter till en vettig vardag i Sverige och en bra framtid måste förstås kunna säkras. Utbildning är en viktig del av det.
När det gäller pengarna är bakgrunden den att Vänsterpartiet i budgetförhandlingar med Socialdemokraterna och Miljöpartiet så tidigt som år 2006 fick igenom 50 miljoner för att det skulle finnas pengar för att ge gömdas och asylsökandes barn rätt till skolgång. De pengarna tar regeringen bort från nästa år.
Oron inte bara för oss i Vänsterpartiet utan också för många politiker i andra partier ute i kommuner och landsting är att de som nu har börjat använda sig av möjligheten inte längre ska få det bekostat från staten. De behöver ett besked om vad inriktningen är.
Vi ska inte ge oss in i teknikaliteter kring utformandet av statsbidragssystemet eller lagstiftningen av sekretesskäl eller annat. Men det vore vettigt att ändå kunna ge en inriktning från ministerns sida här likaväl som i lördagsintervjun i radion.
Jag tror att man ska vara väldigt välkomnande, precis som Eva Olofsson uttryckte här, och säga att det är bra. Det är utmärkt av regeringen att komma med det förslaget. Jan Björklund vet att det inte ofta jag säger det till honom.
Det är inget nytt förslag. Det var som jag nämnde ett förslag som redan den förra majoriteten i praktiken tog fram. Men kommer man nu fram med en verklig lagstiftning som löser de praktiska problemen och ser till att kostnaderna täcks är det ett steg framåt, och det ska regeringen i så fall ha beröm för.
Men då vill det till att man också hamnar där och att det går ganska fort. Lagstiftningen ska inte hetsas fram. Men man ska ändå försöka att använda tiden effektivt. Det problem vi i dag ser är att människor känner sig rädda för att använda de frivilliga möjligheterna som finns för barnen att gå i skolan. Dessutom finns barn som går utan att ha rätt till skolgång och mår sämre av detta.
Det brådskar, Jan Björklund, och det brådskar ganska mycket. Vi hoppas att det blir en bra lagstiftning och att den kommer fram så fort som möjligt.
Anf. 28 Bodil Ceballos (Mp)
Herr talman! Det finns en fras som jag har hört uttalas väldigt många gånger av folkpartistiska ledamöter i olika församlingar. Det är att alla barn har rätt att lära sig läsa. Jag antar att ni menar att det gäller alla barn och inte bara svenska barn.
Än så länge har det varit upp till kommunerna själva att ordna med skolgång för gömda barn. Man har fattat ett sådant beslut i fullmäktige eller i en nämnd eller en rektor själv har fattat beslutet. Då har det varit möjligt att låta barnen gå i skolan.
Jag har tidigare talat om asylkommittén i mitt hemlän. Jag är väldigt glad att jag bor där jag bor. Människor är väldigt solidariska, och det särskilt när det gäller barn. Det finns ingenting som kan få Gävleborna att gå man ur huse som de gånger barn i kommunen har varit utvisningshotade. Jag är glad och stolt över att jag kommer därifrån när det gäller det.
Precis om Kalle talade om anslogs det medel under förra mandatperioden just för de gömda barnen. Det är många kommuner som redan har tillåtit att barnen ska få gå i skolan, men man har gjort det inom befintlig ram. De här pengarna var naturligtvis ett välkommet tillskott, eftersom alla har problem med ekonomin.
I våras, under hösten eller kanske under sommaren, jag minns inte när, kom det ett pressmeddelande där vi fick uppfattningen att barnen ska få rätt till skolgång men att det fortfarande är så att polisen kan komma och hämta dem och söka dem i skolan.
Vi blev glada över att barnen skulle få gå i skolan och att det skulle komma ett sådant förslag. Sedan har vi förstått att det inte var riktigt så positivt som vi trodde.
Jag hoppas att man kommer till ett beslut så småningom. Det beslutet bör i rimlighetens namn också innebära att polisen inte ska ha möjlighet att eftersöka barn i skolan.
Det är precis som med den förra interpellationsdebatten, där jag tog upp sjukvårdspersonalens situation och deras etiska dilemma. Om polisen kommer till skolan har vi både lärarkåren och barnen att ta hänsyn till. Det är ett oerhört trauma, inte bara för det barn som blir hämtat utan också för alla de andra barnen som går i skolan och som är kompisar med den som hämtas. Det är ett trauma för läraren, som ser en av sina elever hämtas av polis för att föras bort till ett annat land.
Som Kalle Larsson tidigare sade är det inte barnens fel att föräldrarna har valt att fly eller att gömma sig. Alla barn måste behandlas likvärdigt i det här landet, och alla barn har rätt att lära sig läsa. Det håller jag med Folkpartiet om.
Eva Olofsson undrade om det är svaret här som gäller eller om det är den information vi fick häromdagen - det vill säga att det nu skulle bli en rätt för de gömda barnen att få gå i skolan - som gäller. Jag är lika nyfiken som övriga här i församlingen på svaret på den frågan.
Anf. 29 Jan Björklund (Fp)
Herr talman! Tack för de här inläggen, som ju alla pekar i samma riktning som regeringen. Jag förstod dock inte Bodil Ceballos sista fråga. Det står ju klart och tydligt i mitt interpellationssvar att vi är för att gömda flyktingbarn ska få gå i skolan. Det finns det ingen tvekan om. Det pressmeddelande du såg i våras måste ha varit när utredningen lade fram sitt slutbetänkande. Utredaren var också för detta, men sade att man inte tyckte att det behövdes någon juridisk frizon där särskilda restriktioner gäller för polisen.
Det är helt korrekt att jag i en intervju i lördags öppnade för att det inte är självklart att man på den punkten ska följa utredningens förslag. Vi har heller inte satt ned foten i någon annan riktning, men jag förstår naturligtvis alla de problem som finns med detta. Det handlar om att skapa trygghet så att föräldrarna vågar skicka sina barn till skolan. Om det innebär att man blir upptäckt och utvisad vågar man väl inte skicka barnen till skolan, antar jag. Jag inser helt den problematiken.
Även om jag inte riktigt sätter ned foten och säger hur vi slutligen landar i detta förstår nog frågeställarna vartåt det lutar.
Precis som ni har sagt i era inlägg handlar detta både om barnens rätt till utbildning, som väl är det grundläggande, och om den situation som vi sätter skolväsendets personal och chefer i. De får i dag ta hela ansvaret för dessa moraliska och juridiska dilemman som statsmakterna abdikerar från och överlåter åt dem. Det är fegt av oss. Vi ska ta ansvaret att tala om vad som ska gälla. Det är ytterligare ett skäl för att ha en lagstiftning på plats, egentligen oavsett vad den innehåller. Det är ju vi som ska besluta. Men dessutom ska lagen innehålla en rätt till skolgång enligt barnkonventionen.
När man talar om ekonomiska åtaganden finns det precis som Kalle Larsson sade många olika tekniska sätt att lösa det. Hur man löser frågan om ersättning till den enskilda skolan har delvis att göra med hur man löser registreringen av eleverna, om det ska vara någon sådan eller inte. Som var och en förstår väcks det rader av frågor som har med dessa barn att göra. Det gör det svårare att säga hur det ska vara än när det gäller vanliga skolbarn.
Om regeringen inför en rätt för barnen är det självklart att detta paras med en skyldighet för kommunerna att ta emot barnen i sina skolor. Lägger staten en skyldighet på kommunerna som innebär kostnader ska kommunerna också enligt finansieringsprincipen kompenseras av staten för detta. Det är helt självklart att någon typ av ekonomisk överföring av resurser från stat till kommun måste följa om staten lägger på kommunerna en skyldighet att ta emot dessa barn. Hur mycket pengar det är, hur det ska beräknas och hur det ska fördelas överblickar vi inte än, men det är självklart att det måste bli en sådan ekonomisk kompensation.
Jag är tacksam för det engagemang som frågeställarna och debattörerna uppvisar. Med tanke på vilka partier de representerar förutser jag att när detta så småningom landar på riksdagens bord - och det kommer att ske utan dröjsmål; det ska ske så snabbt som grundlagen medger med avseende på remisstider och annat som måste respekteras - kommer riksdagen att kunna fatta ett rätt så enigt beslut om ny lagstiftning i dessa frågor.
Anf. 30 Eva Olofsson (V)
Herr talman! Jag tycker att det är alldeles utmärkt om vi kan bli eniga om gömda barns rätt att gå i skolan. Det kommer snabbt, sade ministern. Kommer det också snabbt en kompletterande utredning om de barn som inte omfattas? Det är ju en grupp som har det minst lika svårt.
Det är också alldeles utmärkt om vi kan lösa frågan om frizon. Jag blev lite konfunderad när jag läste detta som en praktisk fråga i svaret. För många är det ju detta som är förutsättningen för att man verkligen ska våga skicka barnen till skolan.
Vi tror ibland att vi i Sverige har den generösaste synen. Men precis som framkom i debatten om hälso- och sjukvården nyss finns det många andra länder som är generösare. I Nederländerna har man till exempel rätt att slutföra sin utbildning även om man har fått ett utvisningsbeslut om man påbörjade utbildningen innan man var 18 år.
Det finns en fråga som jag funderar lite över och som jag skulle vilja höra din argumentation kring. I utredningen säger man att detta gäller enbart de offentliga skolorna. Friskolorna ska helt och hållet hållas utanför när det gäller att ta emot barn i den här situationen. Jag vill höra hur ministern ser på detta.
Anf. 31 Bodil Ceballos (Mp)
Herr talman! Nu tog Eva Olofsson upp just den fråga som jag funderade på. Då har den redan blivit ställd.
Jag vill egentligen bara tala om att jag tycker att det är ett positivt besked som vi får här i dag. Ministern förstod tydligen min fråga mycket väl, för jag fick ett mycket tydligt och klargörande svar.
Jag tycker att situationen just för barnen, lärarna och skolorna är väldigt viktig och att man tar hänsyn till det trauma som kan uppstå när människor hämtas på det här sättet. En frizon är väldigt viktig. Det är en förutsättning. Man kanske inte alltid kan gå i den skola som ligger allra närmast, utan man måste ha en större möjlighet att av olika skäl hjälpa barnen att ta sig fram och tillbaka till skolan.
Jag tycker att det är ett positivt besked som vi har fått här i dag. Jag kan inte se att vi skulle ha några meningsskiljaktigheter den dagen det kommer till beslut här i kammaren, om inget oförutsett inträffar, naturligtvis.
Anf. 32 Jan Björklund (Fp)
Herr talman! Jag konstaterar återigen att det råder bred enighet i de här frågorna.
Ytterligare en frågeställning togs upp av Eva Olofsson, nämligen skyldighet för friskolor att ta emot de här barnen. Jag ska gärna säga att jag på rak arm inte överblickar skälen varför friskolor inte skulle omfattas av samma system som kommunala skolor. Vår utgångspunkt är att det i alla sammanhang där det är möjligt ska råda likvärdiga villkor mellan kommunala skolor och friskolor.
Det är väl i och för sig fullt tänkbart att om eleverna inte registreras sker ersättningen från staten till kommunerna i form av en schablon. Då finns det en rad tekniska frågor som behöver redas ut när det gäller i vilken mån den ersättningen ska kunna gå till friskolor.
Utredningen har väl följt direktiv från den förra regeringen. Men vår grundinställning är i alla sammanhang att friskolor ska ha likvärdiga villkor med kommunala skolor när det gäller både rättigheter och skyldigheter. Detta är min grundinställning, men jag ska gärna lägga till att de tekniska aspekterna i just detta fall väl inte har blivit riktigt belysta än.
Herr talman! Jag tror att det är en viktig reform, som det verkar kunna finnas en bred enighet om i riksdagen, för de här barnen.
Det är ingen som vet riktigt hur många barnen är, men det kan handla om ett antal hundra, upp till något tusental. Det är kanske till och med drygt tusen. För dem är naturligtvis detta en viktig reform. De har också rätt till skolundervisning, precis som alla andra barn i vår värld.
Anf. 33 Eva Olofsson (V)
Herr talman! Jag tänkte bara avsluta med att tacka för den här debatten. Jag tycker att det känns väldigt skönt och viktigt att vi är så överens, för jag tror att det här är oändligt viktigt för de barn som lever i den här situationen.
Om skolan kan vara en trygg plats, en plats där man inte behöver vara rädd att det ska hända något otrevligt, att någon ska komma och hämta en, utan ett ställe där man är trygg, där man kan få träffa andra, där man kan träffa de kompisar man inte vågar träffa hemma och där man dessutom kan skaffa sig en utbildning som gör att man klarar sig mycket bättre senare i livet har vi förbättrat situationen ordentligt för de barn som lever utanför vårt samhälle.
Jag vill bara tacka ministern för en bra diskussion. Jag hoppas att vi blir överens i frågan.
Anf. 34 Jan Björklund (Fp)
Herr talman! Jag tackar för debatten och för enigheten. Jag ser fram emot att kunna lägga fram ett förslag som kommer att samla en bred majoritet i riksdagen på denna punkt.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.