god man för multihandikappade

Interpellation 2001/02:216 av Lindstedt-Staaf, Ester (kd)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2002-01-29
Anmäld: 2002-02-05
Besvarad: 2002-02-12

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 29 januari
Interpellation 2001/02:216
av Ester Lindstedt-Staaf (kd) till justitieminister Thomas Bodström om god man för multihandikappade

Personer som inte kan ta till vara sin rätt sattes förr under förmyndare. Nuförtiden omyndigförklaras ingen. Godmanskapet har i stället utökats. En god man ska framför allt hantera ifrågavarande persons ekonomi, men även i övrigt ta till vara personens rätt.

En alldeles speciell situation för godmanskap infinner sig när det gäller en person med multihandikapp, inklusive utvecklingsstörning och kommunikationshinder. Det är få förunnat att förstå personens viljeyttringar. Denna krets kommer att utgöras av närmaste familjen och personliga assistenter. I praktiken har det ofta medfört att en förälder eller någon annan nära familjemedlem åtagit sig godmanskap för barnet när det fyllt 18 år.

Av samma skäl har det visat sig praktiskt att en eller båda föräldrarna är personlig assistent till sitt multihandikappade barn. Det medför att en förälder till dessa svårt handikappade men formellt myndiga barn kan vara både personlig assistent till och god man för barnet.

Nu har en del kommuner uttryckt att det är jäv att förena uppgiften som personlig assistent med uppdraget som god man. Tingsrätten i Skellefteå behandlar för närvarande denna fråga. En annan tingsrätt har redan bedömt ett liknande fall som att jäv inte föreligger, men ifrågavarande kommun har överklagat.

Ett antal kommuner har ändå mot bakgrund av just dessa förhållanden tagit ifrån föräldrar ansvaret som god man då denna kombinerats med uppgiften att vara personlig assistent. I inget fall har det rört sig om att den gode mannen inte skött sig, utan enbart om att kommunen ansåg det föreligga jävssituation.

Enligt lagen om god man kan dock en god man enbart avsättas om han eller hon missköter sitt uppdrag. Det står heller inte i lagen, så långt jag kan läsa, att jäv skulle föreligga om en nära familjemedlem åtar sig godmanskapet.

Dessa kommuner har utan att rådgöra med den berörda familjen avbrutit deras godmanskap och förordnat en annan god man. Dessa gode män har över huvud taget inte kunnat kommunicera med den person uppdraget gäller. En del av dem har inte försökt upprätta kommunikation eller ens rådgjort med familjen. Därför har godmanskapet i många av dessa fall fungerat dåligt.

Berörda familjer upplever detta som ett kränkande rättsövergrepp, som en markering att kommunen inte tror på dem.

Det måste anses rimligt, att som god man bör den väljas som om möjligt kan kommunicera med den person han eller hon ska vara god man för.

Vad avser justitieministern göra för att stärka rättsställningen för familjer med barn med multihandikapp, som utöver andra särskilda behov också har behov av god man?

Debatt

(8 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2001/02:216

Webb-tv: god man för multihandikappade

Protokoll från debatten

Justitieminister Thomas (S)

Anf. 62 Justitieminister Thomas (S)

Fru talman! Ester Lindstedt-Staaf har frågat vad jag tänker att göra för att stärka rättsställningen för familjer med barn med multihandikapp. Det Ester Lindstedt-Staaf särskilt tar upp i sin fråga är möjlig- heten för föräldrar och andra familjemedlemmar att vara gode män. Frågan ställs mot bakgrund av ett par fall där överförmyndaren ansett att det inte är möjligt att kombinera uppgiften som personlig assistent med uppdraget som god man. Fallen prövas för närvarande i domstol. Till att börja med vill jag påpeka att jag som jus- titieminister naturligtvis inte kan kommentera enskil- da fall i domstol. Jag känner inte heller till de närma- re omständigheterna i fallen. Rent allmänt gäller att den som utses till god man ska vara rättrådig, erfaren och i övrigt lämplig. Vid valet av en god man gör sig olika synpunkter gällan- de. Avgörande är vilket huvudsakligt syfte förord- nandet ska ha. Ska en god man förordas i första hand för att sörja för huvudmannens person, ligger det nära till hands att ge uppdraget till en närstående. Är det däremot fråga om mer omfattande egendomsförvalt- ning kan uppdraget behöva ges till en ekonomiskt kunnig person. Självfallet bör valet inte falla på en person som har intressen motsatta den hjälpbehövan- de. Något förbud mot att utse en förälder eller någon annan närstående till god man finns inte. Tvärtom kan det säkert många gånger vara lämpligt. Å andra sidan kan omständigheterna ibland vara sådana att det är lämpligare att en utomstående person utses. Vem som ska utses till god man och hur överförmyndare ska agera måste avgöras i varje enskilt fall. Det är den hjälpbehövandes behov och intressen som ska vara styrande. Jag håller helt med Ester Lindstedt-Staaf om att en person som utses till god man så långt möjligt måste kunna kommunicera med sin huvudman. Det är ju dennes intressen som den gode mannen ska ta till vara. Ibland kan det dock vara så att den som utses till god man inte själv kan kommunicera med den han eller hon ska bistå. Det är då viktigt att den som utses har god kontakt med och kan samarbeta med dem som kan kommunicera med den enskilde och som står denne nära. Frågor om gode män kommer att övervägas i samband med den utredning om förmyndarskap som regeringen avser att tillsätta under våren. I det sam- manhanget kommer också frågan om behovet av skydd för personer med multihandikapp att uppmärk- sammas. Visar det sig då att lagändringar behövs för att skydda personer med omfattande funktionshinder, är jag beredd att föreslå sådana.

Ester Lindstedt-Staaf (Kd)

Anf. 63 Ester Lindstedt-Staaf (Kd)

Fru talman! Jag tackar justitieministern för svaret. Justitieministern har samma uppfattning som jag i den här frågan. Interpellationen gäller alltså de föräld- rar som kombinerar uppdragen som personlig assi- stent och god man åt sitt eget handikappade barn som fyllt 18 år. Det är de barnen det gäller. Uppdraget som personlig assistent anses nu i en del kommuner som diskvalificerande för uppdraget som god man. Jag tog upp den här frågan eftersom jag var osäker på om problemet var bekant för ministern. Det är rätt som ministern anförde här att några fall för närvaran- de prövas i domstol, men problemet är mycket större än så. Personkretsen utgörs av kanske 1 000 barn med sådant här funktionshinder inklusive utvecklingsstör- ning och uttalat kommunikationshinder. I de här fallen gäller det inte bara att handha bar- nets ekonomi utan även att sörja för barnets person. För att förstå barnet måste man lära sig tolka de sig- naler barnet ger. Föräldern eller föräldrarna är dock inte de enda personerna som ser till att barnet får den hjälp det behöver vid så svåra handikapp. Oftast är det fler personer inblandade. Om en utomstående person ska vara god man ska ytterligare en person bli en del av barnets vardag. Föräldern skulle ändå tvingas vara tolk mellan barnet och den gode mannen. Sedan finns det fall, som mi- nistern säger, där det är olämpligt att en förälder ut- ses, och det är inte de fallen jag är ute efter. Nu har det brett ut sig en föreställning i många kommuner i Norrland, Skåne och Stockholmsområdet att en förälder är jävig om han eller hon både är per- sonlig assistent och god man åt sitt barn, men sådant jäv talas inte om i lagen om god man. Därför har nu överförmyndarnämnden i dessa kommuner avsatt dessa föräldrar från deras godmanskap om de inte själva lytt uppmaningen och frånsagt sig uppdraget. En annan god man har utsetts, ofta utan samråd med berörd familj. I Skåne har ifrågavarande föräldrar känt sig tving- ade att säga upp sitt godmanskap varför det där inte blivit någon rättslig process. I Norrland har man i hitintills två fall vägrat att säga upp sitt godmanskap varför man överklagat överförmyndarnämndens be- slut. Då hamnar fallet i tingsrätten. Ett fall är avgjort i Skellefteå tingsrätt till förälderns favör. Men tings- rätten i Skellefteå svarar egentligen inte på huvudfrå- gan: Kan en förälder kombinera uppdragen som per- sonlig assistent respektive god man åt sitt barn? Den fråga som rätten svarar på är om en förälder kan fråntas sitt godmanskap på grund av den här kombi- nationen. Rätten säger att bedömningen kan vara mindre sträng när det gäller entledigande än när det gäller tillsättande av en god man. En stor oro utbreder sig nu landet bland föräldrar till de här barnen. Grogrund för den här oron är att man nästan alltid upplever kommunen som motpart som man får kämpa mot för att barnet ska få sina rättigheter. Man upplever misstänksamhet om att man överdriver barnets behov. Men inte i något av de här fallen har det funnits anklagelser att de här föräldrar- na inte skulle ha skött sina godmanskap. Jag är tacksam för ministerns syn på detta, men jag vill gärna höra vad man kan göra vidare åt detta. Ministern hänvisar till utredningen. Jag vore tacksam för att få höra hur man kan hjälpa föräldrarna lite kvickare.

Marietta de Pourbaix-Lun (M)

Anf. 64 Marietta de Pourbaix-Lun (M)

Fru talman! Vi tycks alla vara överens om att det uppstår problem när vilt främmande människor ska bistå eller hjälpa personer som är gravt funktions- hindrade. Det berör ju väldigt privata saker. Det berör kanske hur man ska bo och vilken hjälp man ska få. Ofta kan man vara motpart mot kommunen. Det berör alltså den privata livssituationen. Det kan också berö- ra ekonomin. Som har sagts tidigare har dessa funk- tionshindrade ofta väldigt stora kommunikationssvå- righeter och väldigt speciella och individuella sätt att kommunicera som tar väldigt lång tid att lära sig. Jag har motionerat om detta under den allmänna motionstiden. Jag blev väldigt upprörd när jag fick höra de här exemplen om hur det går till. Det handlar inte bara om dem som råkar vara personliga assisten- ter till sina egna barn utan det här förekommer även i andra fall. Man får sina misstankar om att kommunen förordar om en god man över huvud på den som be- rörs för att göra det mer lätthanterligt för den berörda kommunen. Det är så man upplever det. Jag tycker att det är väldigt upprörande. Riksdagen beslutade för bara några veckor sedan i den här frågan. Jag kan bara konstatera att det har tagit väldigt lång tid. Redan våren 1999 var det på gång att man skulle göra den här utredningen. Sedan hände det ingenting. Utskottet hade motioner som handlade om de här sakerna. De biföll dem inte, utan de bara avvaktade att regeringen skulle återkomma i frågan. Så sent som våren 2001 noterade utskottet igen att regeringen hade för avsikt att komma med förslag om hur man skulle bedriva utredningen och en tidsplan under hösten 2001. Nu står vi här, våren 2002, och ministern säger att regeringen avser att tillsätta en utredning under våren. Jag tror på det när jag ser det, eftersom jag har sett alla de turer som har varit. Man kan undra vad rege- ringen har sysslat med alla de här åren från 1999. Utskottet säger igen att man håller med många av motionärerna om att det här är ett jätteproblem och att något måste göras, men man avvaktar att regeringen ska återkomma med den här utredningen. Jag själv ställde så sent som i måndags en skriftlig fråga som ministern får, där jag just begär ett rakt besked om när den här utredningen kommer. Jag hoppas att det är lite mer preciserat än till våren. Jag ser att justitieministern är optimistisk, och det är ju bra. Han säger att om man behöver göra lagänd- ringar så ska han göra det, men justitieministern kan ju inte vara helt säker på att han är justitieminister när den här utredningen är färdig och allt kommer på plats. Vi vet ju vilken tid det tar. Det säger jag också för att visa att det är synd att man inte kom i gång 1999, för då kanske vi hade kunnat göra ändringen nu. Alla vet att om man drar i gång en utredning våren 2002, så tar det minst ett år innan den är färdig, har remissbehandlats och kommit tillbaka hit, och då är man väldigt optimistisk om man säger ett år. Det tar alltså väldigt lång tid.

Justitieminister Thomas (S)

Anf. 65 Justitieminister Thomas (S)

Fru talman! Jag vill först svara på frågan om jäv. Det här är egentligen inte fråga om en jävsituation. Det handlar i stället om huruvida en viss person är lämplig som god man - det finns ju en gradskillnad där - och om den enskilde och den tilltänkte gode mannen har motstridiga intressen bör någon annan utses. Det här är ju, precis som också har sagts nu, under prövning av domstol. Jag vet att den här diskussionen har pågått sedan en tid tillbaka, och det efterlyses ett konkret svar. Därför kommer det konkreta svaret nu, och vi behö- ver inte vänta på frågan: Direktiven för utredningen kommer att vara klara i april, dvs. om några veckor. Jag har försäkrat mig om hos tjänstemännen att man kan ge den garantin. April 2002 är det som gäller.

Ester Lindstedt-Staaf (Kd)

Anf. 66 Ester Lindstedt-Staaf (Kd)

Fru talman! Tack, ministern! Det är alltid roligt när det händer saker snabbt och det kan gå undan! Det är rätt att det inte är fråga om jäv, men det kommunerna ville framhålla var att det var en jävsi- tuation. Detta stred helt uppenbart mot vad som står i lagtexten, men man ville ha det dithän. Tingsrätten i Skellefteå skrev i sitt beslut att det inte är fråga om jäv, utan man hänvisar till lämplighet. Sedan hade kommunen hänvisat till föräldrabal- ken och det ansvar man har, men det hänvisar alltså till när man har egendom att förvalta, och det rör det nästan aldrig i de här fallen. Tvärtom rör det sig alltid om att man ska förvalta en låg pension. Det gäller vardagsutgifter. Många gånger är pensionen så låg att föräldrarna skjuter till av sina egna medel. Problemet är ju nu att det är många kommuner som har det här på gång, och vad gör man? Föräld- rarna känner en enorm osäkerhet. Det är så mycket som stör vardagen när man har handikappade barn med så många funktionshinder som de här barnen har. Samhället gör så lite för att underlätta. Det här är inte några plåster på såren. Det är ingen favör för dem att vi beslutar så, utan det är bara deras rätt som vi bör ge dem. Jag vet att ministern håller med mig. Kommer det nu ett färdigt förslag så hoppas jag att det kan resultera i en ganska snabb beslutsomgång, för jag tycker att vi måste göra något för dessa män- niskor.

Marietta de Pourbaix-Lun (M)

Anf. 67 Marietta de Pourbaix-Lun (M)

Fru talman! Det var ett rakt svar att direktivet kommer i april, men jag har då en liten följdfråga: Hur lång tid ska den här utredningen ha på sig? Det har ju en viss betydelse, och det måste ministern nog ha funderat på, för i direktiven står det ju alltid hur lång tid man ska ha på sig. Man kunde ju som sagt ha börjat våren 1999 och haft det färdiga lagförslaget nu. Men okej: Bättre sent än aldrig! Det är bra att justitieministern har den här positiva inställningen, för då kommer de här sakerna som vi tar upp om de multifunktionshindrade barnen att finnas med i direktiven, och det tycker jag är bra. Då kan inte utredningen eller de som ska titta på detta bortse från den frågan. Sedan vet vi ju inte om det blir en parlamentarisk utredning, en expertutredning eller en enmansutred- ning, men ministern kanske kan avslöja det också.

Justitieminister Thomas (S)

Anf. 68 Justitieminister Thomas (S)

Fru talman! Eftersom det är flera viktiga frågor som noggrant måste genomgås och inte på något sätt får skyndas fram är beräkningen att utredningen kommer att ta två år, men att det finns möjlighet till att ge delförslag under utredningen, vilket jag tror är oerhört viktigt. Men det gäller flera olika frågor, och man kan ju lägga dem efter varandra. Det är en enmansutredning som är planerad, just för att det inte ska dra ut på tiden ytterligare.

Ester Lindstedt-Staaf (Kd)

Anf. 69 Ester Lindstedt-Staaf (Kd)

Fru talman! Tack, ministern! Det är alltid trevligt med raka, klara besked. Jag ska avslutningsvis överlämna en kopia på det slutliga beslutet från Skellefteå tingsrätt, som är väl- digt belysande. Ministern har här tidigare hänvisat till att ministern inte ska gå in i enskilda fall, och det vet vi och det har vi full respekt för, men enskilda fall kan vara väldigt belysande. Det som står i det här papperet är väldigt belysande för den här situationen. Därför tänkte jag som avslutning för min del lämna en kopia på det här beslutet till ministern.

Intressenter

Frågeställare

Lindstedt-Staaf, Ester (kd) Kristdemokraterna

Besvarad av

justitieminister Thomas Bodström Socialdemokraterna