Genomfartstrafikens konsekvenser för miljön och trafiksäkerheten

Interpellation 2007/08:158 av Jansson, Eva-Lena (s)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Anmäld
2007-11-14
Inlämnad
2007-11-14
Besvarad
2007-11-27
Sista svarsdatum
2007-11-28

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 14 november

Interpellation

2007/08:158 Genomfartstrafikens konsekvenser för miljön och trafiksäkerheten

av Eva-Lena Jansson (s)

till statsrådet Åsa Torstensson (c)

I flera av Sveriges mindre kommuner passerar dagligen tung trafik genom kommunernas centrum vilket skapar flera problem för människorna som arbetar, handlar och lever där. Ofta har de mindre kommunerna endast en huvudgata, där både den tunga och den normala biltrafiken får samsas med cyklar och gående.

En av de kommuner som vill komma till rätta med problemet är Degerfors kommun i Örebro län. Kommunen har till Vägverket beskrivit den nuvarande situationen och därtill begärt en dialog med myndigheten, detta för att få till stånd en lösning med en alternativ genomfart för tung godstrafik och liknande. Förutom den stora påfrestningen på miljön i form av både buller och avgaser inskränks också möjligheten för kommunen att utveckla en levande stadsmiljö där både människor och bilar får plats i ett attraktivt centrum.

Den tunga trafiken passar illa ihop med ett litet centrums behov att hög trafiksäkerhet för gång- och cykeltrafik. Med trafikhinder i form av så kallade vägbulor och flera stoppljus ökar utsläppen från den tunga trafiken markant. En hållbar och sammanhållen infrastrukturpolitik förutsätter att även mindre projekt kan ta del av statens resurser.

Jag vill därför veta om statsrådet Åsa Torstensson är beredd att vidta åtgärder för att säkerställa en bra dialog mellan Vägverket och kommuner med ovanstående problem.

Avser statsrådet Åsa Torstensson att vidta åtgärder för att även mindre infrastrukturprojekt, exempelvis alternativ genomfart i Degerfors kommun, kan få del av statens infrastruktursatsningar?

Debatt

(8 Anföranden)

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 58 Åsa Torstensson (C)
Herr talman! Eva-Lena Jansson har frågat mig om jag avser att vidta åtgärder för att även mindre infrastrukturprojekt, exempelvis genomfart i Degerfors kommun, kan få del av statens infrastrukturinvesteringar. Statens infrastrukturinvesteringar på vägsidan sker dels inom ramen för en nationell plan, dels genom länsplanerna. Genom länsplanerna kanaliserar staten resurser också till de mindre vägarna, till exempel väg 243 genom Degerfors. När det gäller Örebro län ligger ansvaret för prioriteringar inom länsplanen hos regionförbundet i Örebro län. Genomfart i Degerfors kommun finns inte med i Länsplan för regional transportinfrastruktur Örebro län 2004-2015 . Projekt som inte tidigare prioriterats av länen får prövas på nytt i samband med den långsiktiga infrastrukturplaneringen för perioden 2010-2019. Regeringen inledde i slutet av förra året arbetet med en ny planeringsomgång för transportinfrastrukturen, som ska avse perioden 2010-2019. Som ett första steg har ett antal myndigheter haft i uppdrag att utarbeta ett underlag för en kommande proposition om infrastruktur som regeringen planerar att lägga fram under mars 2008. Underlaget har remissbehandlats och bereds för närvarande inom Regeringskansliet. När riksdagen sedan beslutat med anledning av förslagen i propositionen kommer ett skede då en mer konkret diskussion om prioriteringar av olika åtgärder äger rum. Regeringen är angelägen om att det regionala utvecklingsarbete som bedrivs i länen tas till vara. En aktiv dialog förs därför med länen eller i förekommande fall regionala självstyrelseorgan. Jag vill avslutningsvis framhålla att regeringen även i andra sammanhang är angelägen om att hitta former för hur det regionala inflytandet kan säkerställas. Vägverket har därför i sitt regleringsbrev för innevarande år ett uppdrag som innebär att verket ska säkerställa väl fungerande rutiner och arbetssätt som möjliggör ett regionalt inflytande.

Anf. 59 Eva-Lena Jansson (S)
Herr talman! Min fråga om statsrådets inställning till satsningar på mindre infrastrukturprojekt handlar bland annat om hur det ser ut i mindre kommuner. Degerfors kommun har endast en huvudgata där väldigt tung trafik passerar. Det är både ett trafiksäkerhetsproblem och ett miljöproblem. Planer på att kunna utveckla ett attraktivt centrum stoppas på grund av genomfartstrafiken. Jag har ställt frågan om Åsa Torstensson är beredd att vidta åtgärder för att även mindre infrastrukturprojekt, exempelvis alternativ genomfart i Degerfors kommun, kan få del av statens infrastruktursatsningar. Jag uppfattade inte att jag fick något svar mer än att statsrådet konstaterar att ansvaret för prioriteringar ligger på länsplanet hos regionförbundet. Jag vill påminna infrastrukturministern om att det var länsstyrelsen som antog den förra länsplanen och att regionförbundet har fått ansvaret först 2007. Trots att man nu tycker att infrastruktur är en fråga för staten kommer ändå flera kommuner att vara med och finansiera bland annat Citybanan. Det är därför viktigt att poängtera att staten har ett stort ansvar, framför allt när det gäller de små kommunerna. Jag vill därför upprepa frågan om exempelvis genomfart i Degerfors kommun kan få del av statens infrastruktursatsningar. Företaget Outokumpu i Degerfors har beslutat sig för att investera. Det har varit mycket diskussion kring detta järnverk i många år. Man har haft rationaliseringar, men nu har man bestämt sig för att investera ganska mycket pengar i Degerfors. Det handlar om miljarder, och det är klart att denna tillväxt behöver mötas med en rejäl infrastruktur i kommunen. Bara tanken på vad som kan hända med den tunga genomfartstrafiken är bekymmersam. Det kommer ju inte att bli mindre trafik med den här satsningen. När det gäller dialogen hänvisar infrastrukturministern till regionalt inflytande. Avses då även de mindre kommunerna utifrån de specifika problem som just småkommunerna har? Det regionala perspektivet gäller ofta regionen som helhet, medan de små kommunernas problem kan vara svåra att lyfta fram. Jag vill därför fråga infrastrukturministern: Kan du se att småkommuner med ovanstående problem kan lyftas fram i dialogen med Vägverket?

Anf. 60 Peter Pedersen (V)
Herr talman! Det är alltid trevligt när hemorten diskuteras här i kammaren, så då är det klart att man vill vara med och säga sitt. Precis som infrastrukturministern säger är det olika planer som gäller. Här handlar det om en regional plan, och det är bara att konstatera att den regionala instansen tyvärr inte har förmått prioritera väg 243, vilket mycket riktigt framgår av Eva-Lena Janssons interpellation. Vägen går rakt genom samhället och korsar även en järnväg. Man kan alltså säga att vi har en centralt placerad trafik. Det stora problemet som kan motivera att man funderar lite extra är att geografin runt denna tätort gör det svårt att hitta enkla lösningar. Det ligger ett antal vackra sjöar i vägen, vilka man inte passerar utan att samtidigt störa den biologiska mångfalden och det rika fågellivet. Annars kan man tvingas bygga kostsamma broar. Det är också en politiskt kontroversiell fråga. Det finns en rad olika förslag som man inte är alldeles överens om. Det förslag som mest är på tapeten gäller en översiktsplan, Västerleden, från början av 90-talet. Kritiken mot den, från en ganska stor del av de politiska beslutsfattarna i Degerfors, gäller att om man bygger enligt den planen får man ytterligare en genomfartsled som hamnar mellan två stadsdelar - om man får uttrycka sig så när det gäller Degerfors - alltså kommundelar. När man talar om en förbifart tänker åtminstone jag på att den i rimlig omfattning ska passera utanför tätbebyggt område, inte att man får en ny genomfart. Det positiva som nu händer gäller stålindustrin i Degerfors. För att vi då utifrån geografiska förutsättningar, ekonomi och så vidare ska klara av detta krävs det kanske extra medel för att kunna hitta en lösning som är långsiktigt hållbar, alltså en lösning som innebär att detta blir en tillväxtregion, att vi kan frakta varor till och från Degerfors och att vi får en trafiksäker miljö i centrum. Det är möjligt att man måste överväga om de regionala pengar som nu finns verkligen räcker för en sådan större satsning. Det finns en del unika problem när det gäller att hitta den enkla lösning som man tycker ska finnas. Det är inte så enkelt i Degerfors. Detta var en liten bakgrundsbeskrivning. Det kan vara intressant att diskutera frågan. Jag vet inte hur många tätorter eller kommuner av Degerfors storlek det finns där en så pass stor andel tung trafik passerar rakt genom samhället. Det känns lite långt fram i tiden när statsrådet säger att det fram till 2015 inte finns några pengar. Nej, och sedan finns det inga pengar, och inte därefter heller. Samtidigt finns den tunga trafiken, och den fortsätter att rulla hela tiden. Det vore därför önskvärt att regeringen specifikt tittade på problemet och försökte hitta en långsiktigt bra lösning som inte innebär en ny genomfartsled.

Anf. 61 Åsa Torstensson (C)
Herr talman! Det är naturligtvis så, Eva-Lena Jansson, att trafik- och säkerhetsåtgärderna är en del av de transportpolitiska mål som i sin tur är en del av de styrinstrument för de åtgärder som ska vidtas just för att minska olyckorna och säkra trafiken. Jag hänvisar åter till att små kommuner givetvis ingår i ett regionalt perspektiv. De är en del i de länsplaner som vi har och ingår i den prioritering som sker på regional nivå. Därför hänvisar jag ofta till den regionala nivån. Kommunerna ingår i ett transportnätverk, i transportstrukturer, oberoende av om de är små eller stora. Finns det problem så finns det problem. Är det hårt trafikerat så är det hårt trafikerat, och då ska det finnas med i den samlade helhetsbedömningen. Men i den länsplan där man gjort prioriteringarna fram till 2015 finns uppenbarligen inte genomfarten i Degerfors med. Vägverket fick i februari i år via Region Mälardalen en förfrågan från Degerfors kommun angående alternativ till genomfart i Degerfors. De har svarat att frågan måste hanteras inom ramen för arbetet med upprättandet av de nya länsplanerna. Som jag sade tidigare är det Vägverkets uppgift, och de kommer att ha en dialog med bland annat Degerfors kommun. Man hänvisar också till att det inte finns några handlingar eller planer framtagna till ett alternativ till befintlig genomfart i Degerfors. Det kanske också är en del i den diskussion som finns lokalt och som Peter Pedersen hänvisar till.

Anf. 62 Eva-Lena Jansson (S)
Herr talman! Även om det gäller en kommunal fråga ska jag försöka hålla mig på riksplanet så att vi inte hamnar i den kommunalpolitiska debatten. Det är lätt hänt. Den tunga trafiken passar illa ihop med det lilla centrumets behov av hög trafiksäkerhet för gång- och cykeltrafik. För dem som inte varit i Degerfors kan jag berätta att man först kommer igenom ett antal rondeller och därefter nedför en backe. Den backen är mycket brant. Jag kan konstatera att den tunga trafik som ska stanna vid det trafikljus som finns där utgör en trafikfara. Det är inte bara en bil som åkt in i affärer, och då talar vi om personbilar. Efter trafikljuset finns ett antal övergångsställen med vägbulor. De är numera så nedslitna att de skapar vibrationer och högt buller i en stadstrafik där det inte är lämpligt. När man nu ser att industrin på orten satsar miljarder vore det naturligtvis intressant att få veta om även staten har ett intresse av att satsa i stället för att bara satsa när företagen flyttar ut från kommunerna. Det är viktigt att staten också i ett läge när det händer något positivt kan ta ett ansvar. Det är rätt att det inte finns med i länsplanen, men jag vill påpeka att man på regionplanet faktiskt tar frågan i beaktande. Då tycker jag att det är viktigt att, precis som Peter Pedersen påpekade, inte vänta till 2015 och säga att det nu är för sent. Det fungerar inte riktigt så eftersom människor måste leva och bo med den tunga trafiken i Degerfors. Jag förväntar mig att man från politiskt håll, från ministerns och regeringens sida, funderar på prioriteringarna. Det här är ju fråga om ett litet projekt. Det är inte Citybanan 2 vi pratar om utan om ett ganska litet projekt. Även om statens budget inte är hur stor som helst vet vi att statens kassa faktiskt är större än någonsin. Då kan det finnas skäl att överväga om man kan lösa uppenbara problem, sådana som någon behöver ta itu med. Min fråga till statsrådet, herr talman, är därför: Finns det möjligheter att under den kommande mandatperioden åtminstone se över just den här typen av specifika problem? Jag pratar inte om Citybanan 2 utan om mindre projekt.

Anf. 63 Åsa Torstensson (C)
Herr talman! Som jag redan sagt bygger statens infrastrukturbudget på att man har en nationell plan. Via länsplanerna riktar man statliga resurser till mindre vägar. Länsplanerna ansvarar för länsnivån eller den regionala nivån, beroende på hur strukturen ser ut. Degerfors finns med i ett regionalt sammanhang. Det finns med i den samlade helhet som det förs ett resonemang om och där det hör hemma. I den planen, länsplanen i Örebro län, är Degerfors inte prioriterat fram till 2015. Därför är svaret det som jag sade, och det gäller även Vägverkets svar, nämligen att det görs en hänvisning till nya kommande länsplaner. Där kanaliseras återigen statens resurser till länsplanerna, som i sin tur bygger på de prioriteringar som görs på länsnivå.

Anf. 64 Eva-Lena Jansson (S)
Herr talman! Jag förstod svaret om länsplanen, men jag försökte faktiskt fråga om det finns några som helst faktiska omständigheter utanför denna lokal och utanför regeringssammanträdena som kan påverka regeringen till att omvärdera frågan. Det är klart att det kommer att hända saker hela tiden. Frågan är om jag nu ska tolka infrastrukturministern så att ingenting går att förändra, att allt är hugget i sten, att inte ett kommatecken kommer att kunna ändras i de nuvarande länsplanerna vad gäller infrastrukturen, att inte ett enda ord kommer att kunna ändras fram till 2015. I så fall vill jag att Åsa Torstensson här och nu klart och tydligt säger att det inte kommer att ske en enda förändring i det som prioriterats i länsplanerna. Jag vill att det ska framgå tydligt. Det Åsa Torstensson nu säger är att det inte stod i länsplanen. Nej, det var för att man trodde att Degerfors järnverk var på väg att läggas ned. Det fanns diskussioner om att flytta all verksamhet till England. IF Metall och Degerfors kommunledning har slagits för att kunna behålla ett av världens mest lönsamma järnverk på orten, för att industrin ska bli kvar. Nu har de lyckats, och industrin investerar. Därför frågar vi om staten är beredd att hjälpa till i en svår situation och bidra till ett mindre infrastrukturprojekt. Då svarar infrastrukturministern nej, för det fanns inte med på kartan, och det kommer inte att finnas med på kartan eftersom det inte var något som de var förberedda på. Okej, då vill jag veta att det gäller så med alla projekt. Det kommer inte heller att förekomma någonting innan 2015 som har stått i någon annan länsplan.

Anf. 65 Åsa Torstensson (C)
Herr talman! Antingen är det så att Eva-Lena Jansson inte vill höra eller inte förstå hur beslutsstrukturen ser ut. Min hänvisning till länsplanerna beror på att staten inte är inne och rör i länsplanerna förutom att de bygger på de statliga resurserna. Det är naturligtvis så att man på regional nivå kan göra sina prioriteringar och omprioriteringar. Riksdagen fattar heller inte beslut om varje enskild väg som motioneras om här. Det är bara att gå tillbaka och se hur riksdagen hanterar den typen av motioner om den typen av mindre vägar. Jag hänvisar tillbaka till länsplanerna, inriktningen i de nya länsplanerna och i det sammanhanget till det Vägverket hänvisat till. Det bygger på vad det är för prioriteringar man gör i Örebro län. Där tycker jag att prioriteringarna här hemma.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.