Gemensam järnvägsplanering inför Fehmarn Bält-förbindelsen
Interpellation 2012/13:455 av Jakobsson, Leif (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2013-05-30
- Inlämnad
- 2013-05-30
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2013-06-07
- Sista svarsdatum
- 2013-06-13
- Besvarad
- 2013-06-26
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 30 maj
Interpellation
2012/13:455 Gemensam järnvägsplanering inför Fehmarn Bält-förbindelsen
av Leif Jakobsson (S)
till statsrådet Catharina Elmsäter-Svärd (M)
Planering och förberedelser inför Fehmarn Bält-förbindelsen pågår nu i ett högt tempo. För Sveriges del är det av högt nationellt intresse att förbindelsen utformas så att Sverige och övriga Norden knyts samman med Hamburgområdet. Jag uppfattar att svenska regeringen inte är aktiv, inte försöker påverka utformningen så att den blir den ”livlina” till det kontinentala höghastighetstågnätet som vi så väl behöver.
Förberedelserna pågår bilateralt mellan Danmark och Tyskland men Sverige (och Norge) är i högsta grad intressenter i förbindelsen.
Järnvägsplanering kan inte inskränka sig till enbart planering inom landets gränser, den måste integreras med våra grannländer. Den senaste kända gemensamma järnvägsplaneringen i området gjordes före murens fall mellan dåvarande Östtyskland, dåvarande Västtyskland, Sverige och Danmark.
Har statsrådet gjort det ställningstagandet att det är dags att uppdatera den gemensamma järnvägsplaneringen med Tyskland och Danmark och vilka initiativ tänker statsrådet ta för att snabbt få in Sverige och svenska intressen i planeringen (förbindelsen beräknas stå klar 2021) för Fehmarnförbindelsen?
Debatt
(9 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2012/13:455
Webb-tv: Gemensam järnvägsplanering inför Fehmarn Bält-förbindelsen
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2012/13:129 Onsdagen den 26 juniProtokoll 2012/13:129 6 § Svar på interpellation 2012/13:455 om gemensam järnvägsplanering inför Fehmarn Bält-förbindelsen
Protokoll från debatten
Anf. 16 Statsrådet Catharina Elmsäter-Svärd (M)
Fru talman! Leif Jakobsson har frågat mig om jag gjort det ställningstagandet att det är dags att uppdatera den gemensamma järnvägsplaneringen med Tyskland och Danmark och vilka initiativ som jag tänker ta för att snabbt få in Sverige och svenska intressen i planeringen för Fehmarnförbindelsen.
Väl fungerande infrastruktur skapar förutsättningar för jobb och tillväxt i hela Sverige. Särskilt viktigt för näringslivet är funktionella stråk och noder för godstrafiken. Sveriges stora export ställer särskilda krav på goda transportförbindelser med utlandet. Regeringens ambition är att skapa effektiva lösningar för sådana gränsöverskridande godstransporter. Fehmarn Bält-förbindelsen kommer med största säkerhet att bli en del av den godskorridor på järnväg som 2015 ska inrättas mellan Stockholm och Palermo och som är av stor betydelse för att få till stånd bättre godstransporter med tåg mellan Sverige och länder söder om Norden.
Regeringen följer utvecklingen kring denna viktiga förbindelse noggrant. Hur förbindelsen mellan Rödby och Puttgarden ska genomföras styrs genom avtal mellan Danmark och Tyskland. Till detta avtal finns också en överenskommelse om att sträckan Puttgarden-Lübeck ska byggas om till en modern standard, vilket ska vara klart senast fem år efter öppnandet av Fehmarnförbindelsen. Danmark har ansvaret för den fasta förbindelsen över Fehmarn Bält och har även regelbundna avstämningar med sina tyska partner, såväl med ledningen för Schleswig-Holstein som med den tyska förbundsministern.
Vid ett möte den 27 maj i år med mina danska och norska ministerkollegor här i Stockholm diskuterades behovet av effektiva gods- och passagerarflöden mellan våra länder. Givetvis lyftes då denna viktiga fråga upp. Henrik Dam Kristensen, min danske kollega, kunde då meddela att med Tyskland var man överens om vilken järnvägsinfrastruktur som krävdes i anslutning till Fehmarnförbindelsen och att man skulle se till att denna fanns på plats enligt överenskommelsen.
Denna nya förbindelse är särskilt viktig för vårt svenska näringsliv och dess behov av effektiva godstransporter. I och med att Fehmarnförbindelsen öppnas minskas såväl sårbarheten som transportlängderna till kontinenten.
Vi är mycket angelägna om att godstågslängder, tågvikter och lastprofiler stämmer överens länderna emellan. Detta har resulterat i en överenskommelse om att vi tillsammans med Danmark och Norge ska verka för en smidig och effektiv godstrafik på järnväg och låta våra expertmyndigheter titta på vad som eventuellt behöver göras ytterligare inom detta område.
Anf. 17 Leif Jakobsson (S)
Fru talman! Tack för svaret! Vi har diskuterat det här tidigare, jag tror att det var för ungefär ett år sedan. Då hävdade jag väldigt tydligt att Sverige måste ha en mer aktiv roll än att bara följa utvecklingen och följa vad Danmark och Tyskland gör i det här.
Jag tror att jag vid det tillfället även påminde om den första stora konferens för alla som berörs av Fehmarnprojektet som var i september i Hamburg och Lübeck. Där var Sverige det enda land som inte fanns med på ministernivå.
Det är egentligen det jag är ute efter. Fehmarn är en livlina till kontinenten för både gods- och persontrafik. Den har en regional betydelse i den bemärkelsen att den knyter ihop södra Sverige, Danmark, Schleswig-Holstein och Hamburg till en tvåkärnig nordisk region som har enorma framtidsutsikter. Det är också en transportkorridor framför allt för gods men även för personer genom Europa. Det är en del av den europeiska planeringen, och jag vill minnas att det egentligen är mellan Helsingfors och Valletta som den går. Den stannar inte i Stockholm, men det där får väl ministern titta på.
Den har också en enorm betydelse för södra Sveriges flygtrafik, eftersom det handlar väldigt mycket om Kastrups flygplats. Kastrup är den internationella hubb som är lättast att nå för väldigt många svenskar, och den flygplatsen betyder jättemycket. Här kommer det att vara en kamp mellan Berlin och Kastrup i flygsammanhang.
Grundproblemet med planeringen har varit att den tågstandard man har planerat för har på både den danska och den tyska sidan varit alldeles för dålig och alldeles för långsam, snarast att jämföra med gamla mjölktåg. När man bygger ska man självklart bygga för framtiden. Man ska bygga för det som vi vet kommer att komma: ett kontinentalt höghastighetståg. Det byggs redan. Vi måste kunna ansluta till det på ett snabbt och rimligt sätt om vi ska kunna dra nytta av den här livlinan till kontinenten.
Visst har planeringen lidit av att man från både Danmarks och Tysklands sida har gått med bakdelen före. Men nu finns ju intresset, och nu börjar man vakna upp. Nu börjar man förstå att det måste till mer. Stringprojektet, ett samarbete mellan tyska, danska och skånska intressen, jobbar för en grön korridor som skulle kunna ha betydligt bättre transportmöjligheter och betydligt bättre hastigheter. Det går framåt. String har enats om att kräva en bättre standard.
I det här samarbetet finns dock egentligen inte Sverige med utan bara Skåne som region. Det är det jag tycker är så synd. När jag diskuterar med tyskar och danskar, transportpolitiker och andra politiker, undrar alla var Sverige är. Varför är inte Sverige med i debatten, och varför är vi inte med och påverkar? Det är ju ändå så att även om Danmark finansierar förbindelsen så är det framför allt tyska och svenska kunder som ska betala avgifterna. Därför har vi i allra högsta grad ett legitimt intresse av att vara med.
Jag ställde även frågan om när det är dags att uppdatera Sveriges, Danmarks och Tysklands gemensamma järnvägsplanering. Det fick jag inget svar på av infrastrukturministern. Jag har hittat den gamla. Det är bara det att de parter som står bakom den är bland annat Reichsbahn. Den är alltså gjort före murens fall, och jag tycker faktiskt att det kunde vara läge att uppdatera den. När blir det?
Anf. 18 Statsrådet Catharina Elmsäter-Svärd (M)
Fru talman! Här i Sverige känner vi igen lite grann av historien och traditionen att nästan varje kommun själv gärna ser till sina egna förutsättningar. Vi har dock kommit en bra bit på väg. Inom Sverige kan vi inte längre se innanför en kommungräns. Vi måste se över en kommungräns, över en läns- eller regiongräns men också över en landsgräns.
Detta är också någonting som EU i den gemensamma inre marknaden har sett som en enorm styrka: Hur kan vi få ett EU-mervärde utifrån konkurrenskraft och tillväxtmöjligheter jämfört med övriga världen, eftersom vi lever i en global verksamhet som påverkar oss även lokalt?
Utifrån det perspektivet sitter jag med den svenska regeringen och fattar beslut tillsammans med den svenska riksdagen. På samma sätt gör man naturligtvis i Norge, Finland och Danmark och även i alla andra länder i Europa. Här gäller det att se hur vi kan jacka i varandra. Med tanke på att det finns så många önskemål i varje enskilt land har jag egentligen lite svårt att se att vi ska börja göra gemensamma järnvägsplaner.
Däremot behöver vi se över landsgränserna. Det var bland annat ett av syftena med mötet som jag hade med mina ministerkolleger. Det var också tänkt att den finska kollegan skulle ha varit med. Mycket av personresandet men framför allt godstransporterna berörs såväl om man kommer norrifrån in via Narvik på den norska sidan, vidare till Stockholm och via Skåne ut i övriga Europa som om man kommer från den finska sidan. Det är alldeles riktigt som Leif Jakobsson säger.
Då kommer frågan: Vad är det som planeras i samband med Fehmarn Bält, och på vilket sätt kan vi, enligt Leif Jakobsson, från svensk sida vara mer aktiva än att bara följa frågan? Det är frågan om vad man ligger in i begreppet "följa". Jag som statsråd har knappast förutsättningar att vara med och fatta beslut i den danska regeringen eller i det danska parlamentet, utan det förs gemensamma diskussioner och som jag också sade i mitt svar som lästes upp: Vi har gemensamt kommit överens om att vi ska ha samarbete mellan våra expertmyndigheter. Sverige är till exempel ledande och har ordförandeskapet i den här godskorridoren som jag nämnde. Den går inte bara från Stockholm, den kommer naturligtvis någonstans ifrån och ska gå via Danmark ned mot Palermo. Den ska vara färdig 2015, och vi har redan påbörjat den utifrån det administrativa perspektivet.
Leif Jakobsson talar om den hastighet som ska vara den framtida, moderna höghastigheten. Vet Leif Jakobsson vilken hastighet som man planerar för på järnvägen genom Danmark? Jag vet det. Den är inte tänkt att vara för höghastighetståg utifrån ett danskt perspektiv. Man räknar med ungefär 200 kilometer i timmen.
I det läget tycker jag att det är enormt viktigt, inte minst utifrån att det mesta av godset som går genom Danmark och ska vidare är till nytta för vårt svenska näringsliv, att hela vår industri- och basnäring, som vi är enormt beroende av, påverkar så att vi får en standard på järnvägen som fungerar med lastprofilerna så att hela resan för godset blir så bra som möjligt, att vi inte tappar kapacitet och att vi inte får mer av sårbarhet. Det är till och med så att vi innan det här är färdigt gemensamt har en handlingsplan för när störningar uppstår, till exempel urspårningar, för att vi behöver jobba mer tillsammans. Det gör vi också.
Anf. 19 Leif Jakobsson (S)
Fru talman! Vi har många fördelar här uppe i Norden, inte minst i Sverige, men en av nackdelarna är att vi är väldigt långt ifrån befolkningscentrum och stora marknader, Stockholm mycket mer än Malmö för den delen. Därför är det väsentligt att tänka inte bara för den kommande planperioden utan betydligt längre. Hur ska vi på ett miljövänligt och snabbt sätt kunna vidga arbetsmarknadsregioner? Hur ska vi komma till de stora marknaderna även fysiskt, som personer?
Det är väl alldeles uppenbart att det som sker på kontinenten när det gäller höghastighetståg är en utmaning och naturligtvis en möjlighet för oss att koppla på. Men då måste den här sträckningen bli så bra som möjligt.
Det är symtomatiskt att ministern talar om det danska beslutet. Jag menar nog att det ändå är en gemensam angelägenhet. Vi kommer att betala en stor del av avgiften. Vi kommer att betala en hel del av den här förbindelsen. Det är klart att vi har ett intresse. Jag menar inte att Sverige kan intervenera och säga att så ska det vara, men man kan faktiskt försöka att vara med på ett betydligt mer aktivt sätt.
En järnvägsplanering fanns i alla fall innan muren föll. Den heter Bahnverkehr Skandinavien-Kontinent. Där finns SJ, DSB, Deutsche Reichsbahn och Bundesbahn med. Det kunde man göra tidigare, varför skulle man inte kunna göra det i dag? Varför skulle man inte kunna tänka så långt som till hur man kopplar ihop spåren?
Jag vet att den här diskussionen är lika livaktig på västkusten. Mellan Göteborg och Oslo är irritationen väldigt stor över att en gemensam planering inte fungerar. Jag ska inte ge mig in i de detaljerna, för dem behärskar jag inte, men naturligtvis är tanken att vi borde kunna planera stråken Oslo-Hamburg och Stockholm-Hamburg på ett gemensamt sätt och redan nu tänka i banorna: Hur åker man? Hur betalar man biljetter? Ska man behöva köpa en väldig massa olika biljetter för att kunna ta sig igenom? Det finns massor av sådana här saker, men framför allt hastigheten.
Jag kan berätta en glädjande nyhet. Deutsche Bahns vd och ministerpresidenten i Schleswig-Holstein, Torsten Albrecht, gick i förra veckan ut med ett förslag som skulle kunna lösa problemen med Fehmarnförbindelsen genom att man behåller den nuvarande järnvägen som en regional järnväg och som en turistjärnväg och bygger två nya spår för riktigt ordentlig hastighet. Det är ett genombrott på den tyska sidan. Det kommer att kosta några miljarder till, men det skulle innebära att den här förbindelsen skulle kunna få en betydligt högre hastighet genom Tyskland och ned till Hamburg än som har varit planerat och som Tyskland hittills har förbundit sig att göra i de avtal som det handlar om.
Återigen vill jag säga att min kritik riktar sig mot bristen på gemensam planering. Studera gärna Malmö-Köpenhamn! Vi har en gemensam översiktsplan. Vi integrerar våra kollektivtrafiksystem. Vi jobbar så att de två städerna gemensamt kan planera på flera decenniers sikt för att det ska fungera för befolkningen när det gäller arbetsmarknad, boende, kollektivtrafik och allt annat. Det skulle väl vara konstigt om vi inte från Oslo till Hamburg, från Stockholm till Hamburg faktiskt kunde sätta oss ned och uppdatera det här dokumentet som är från tiden innan muren föll.
Anf. 20 Anders Ygeman (S)
Fru talman! Jag har lite svårt att förstå varför ministern slår igen dörren för en gemensam järnvägsplanering. Om vi inte gör det, hur ska det då gå till? Vi ser i dag bristerna. Mellan Oslo och Göteborg går det betydligt snabbare att åka bil än att åka tåg. Mellan Oslo och Stockholm hade vi en någorlunda hög hastighet på tåg. Där blev vi tvungna att slå igen. På den norska sidan har man en plan, och på den svenska sidan har man en annan plan. Samma sak gäller i Danmark och i Tyskland.
Hur ska vi kunna få folk att välja tåget om vi inte kan samplanera vår järnväg mellan länderna? Om ministern nu väljer att slå igen den dörren, vilket redskap anvisar ministern för att få fram gemensam järnvägstrafik mellan Stockholm, Malmö, Köpenhamn och Hamburg, mellan Stockholm och Oslo och mellan Oslo, Göteborg och Köpenhamn? I vår nordeuropeiska region behöver vi komma samman. Vi behöver gemensam tågtrafik.
Sedan blir jag lite full i skratt när ministern mästrar Leif Jakobsson och säger: Vet Leif Jakobsson hur fort tågen i Danmark är tänkta att gå, konstpaus, 200 kilometer i timmen. Det är ju bra att ministern vet hur snabbt tågen i Danmark ska gå. Det hade varit ännu bättre om ministern visste hur snabbt tågen i Sverige ska gå. Den interpellationsdebatten kommer om några minuter. Då säger ministern: Det där vet jag inte. Det har jag ingen uppfattning om. Det där får du ta med Trafikverket.
I Sverige i dag är den maximala hastigheten som vi trafikerar i 180 kilometer i timmen. Du menar att Danmark ska bygga för 20 kilometer snabbare. Poängen här, och det är den viktiga poängen, är: Hur snabbt vill vi att tågen ska gå i Sverige? Hur snabbt vill vi att tågen ska gå i Danmark? Hur snabbt vill vi att tågen ska gå i Tyskland? Tror vi att det är möjligt att få fram en fungerande tågtrafik mellan Sverige, Danmark och Tyskland? Vet inte vi hur snabbt vi vill att tågen ska gå och vilken standard de ska ha, vågar vi inte ens planera gemensamt mellan länderna kan vi vara säkra på en sak; det blir ingen tågtrafik. Då väljer folk bilen och flyget i stället.
Anf. 21 Statsrådet Catharina Elmsäter-Svärd (M)
Fru talman! Med tanke på tiden och att vi har ganska många interpellationer tar jag en del av svaren till Anders Ygeman i den interpellationsdebatt som vi kommer att ha efter denna när det gäller höghastighetstågen.
På Leif Jakobssons fråga om att tiden är viktig kan jag svara att tiden har kommit att bli alltmer viktig, både när det gäller våra godstransporter och när det handlar om tillgänglighet för personer. Jag tycker att det arbete som har gjorts och som fortfarande pågår i Öresundsregionen är väldigt bra. Det är inte viktigt bara för Skåne. Det är viktigt för hela Sverige.
Naturligtvis har man mycket gemensamt när man är så nära. Det var också en av anledningarna till att Öresundsförbindelsen en gång i tiden byggdes, att knyta ihop och använda varandras möjligheter och potential för just tillväxt. Där har ni ju lyckats.
Det är enkelt att stå här och vifta med en järnvägsplan som gällde innan muren föll. Låt oss lyfta in ett annat perspektiv! Nu har vi EU:s gemensamma arbete med den fria rörligheten, med möjlighet till resor och transporter, inte minst för godset, för att just stärka konkurrenskraften. Där ska TEN-T, Trans-European Networks, spela en viktig roll. Där kan jag väl tycka, om man tittar tillbaka lite historiskt, att dessa stora projekt verkligen inte alltid har varit gränsöverskridande. Men det sätts mycket större fokus på det nu. Där pekas bland annat godskorridorer ut, men också hur människor kan resa, kanske på ett liknande sätt som den tidigare järnvägsplaneringen.
Fru talman! Om Anders Ygeman hade lyssnat från början hade han hört att det inte handlar om att slå in öppna dörrar, eller snarare stänga öppna dörrar, för att kunna arbeta gemensamt. Jag upprepar att vi har kommit överens med Norge och Danmark om, och skulle även ha gjort det med Finland om de hade varit på plats vid mötet den 27 maj, att våra expertmyndigheter ska jobba tillsammans. När man jobbar tillsammans på den nivån sker det utifrån att jämka ihop hur vår planering ser ut och hur motsvarande planering ser ut i andra länder.
Jag har tydligt sagt till kammaren, och riksdagen fattade beslut i december förra året, att det finns tre viktiga principer för infrastruktur. En är att infrastrukturen ska vara gränsöverskridande eftersom alla transportslagen används mer och mer ihop för hela resan. En annan handlar om att vi ska se vidare över kommungräns, länsgräns och landgräns. Det är vad som behövs för att vi ska bygga ett bra samhälle där bostäder, infrastruktur och kollektivtrafik hänger ihop.
Anf. 22 Leif Jakobsson (S)
Fru talman! Det är väl alldeles riktigt att det sker ett gemensamt skissande på EU-nivå. Men om man nöjer sig med det blir det inte mycket järnväg. Det måste naturligtvis till ett arbete framför allt med viktiga knutpunkter och korridorer. Nu pratar vi om Fehmarnförbindelsen. Det är framför allt fråga om tre länder - egentligen fyra. Även Norge borde ha ett stort inflytande och vara engagerat i utformningen.
Precis som Anders Ygeman säger måste vi ha visioner om vad vi vill. Vill vi ha snabba järnvägsförbindelser till kontinenten och Hamburg? Ministern säger att hon har frågat den danska ministern vilken hastighet det ska vara fråga om. Men då blir det ingen påverkan, och då finns inte många möjligheter att göra något.
Det är klart att den danska debatten hade mått bra av svenska och norska inspel som handlar om att lyfta oss lite mer. I den danska kontexten är höghastighetståg internt ingen stor fråga med tanke på att Danmark inte är världens största land. Men i fråga om att se vad helheten betyder för oss hade det varit bra om ministern och regeringen hade varit mer intresserade.
Det är symtomatiskt att när ministern hänvisar till det nordiska mötet i frågan om att expertmyndigheterna ska jobba tillsammans handlar det inte om att samordna planeringen av spårdragningar och utbyggnader utan det handlar om planering av tåglängder och tågvikter. Vi måste faktiskt se till att spåren går ihop, inte bara rent fysiskt utan också att de byggs ungefär samtidigt och med en vision om höghastighetståg i den skandinaviska triangeln.
Anf. 23 Anders Ygeman (S)
Fru talman! Jag får väl läsa protokollet, men jag vill nog säga att jag hörde noga på vad ministern sade, nämligen att hon inte ville ha en gemensam järnvägsplanering. Om jag hörde fel eller om ministern ändrade sig snabbt må vara osagt, men om hon vill ha en gemensam järnvägsplanering ser jag fram emot att få ta del av den.
En planering behövs. Det finns legitima nationsöverskridande intressen. Sverige har ett intresse av att påverka hur järnvägen ser ut från Oslo till svenska gränsen. Norrmännen har ett legitimt intresse av att påverka hur järnvägen ser ut från den norska gränsen mot Stockholm och ned mot europeiska kontinenten. Sverige har ett legitimt intresse av att påverka hur järnvägsplaneringen ser ut i Danmark. Det kommer förhoppningsvis att vara fler svenska tåg som går på den järnvägen än danska tåg. Sverige och Danmark har legitima intressen av att påverka hur järnvägen ser ut i Tyskland så att våra tåg kan köra där.
Därför krävs en gemensam järnvägsplanering, och därför krävs att ministern har ett lite större intresse för frågorna som går utanför den egna nationsgränsen och den egna staden. Om vi inte driver på legitima svenska intressen kommer vi inte att få ta del av legitima danska, norska och tyska intressen. Slutsatsen blir att det blir precis som i dag, nämligen ingen fungerande järnvägstrafik i den nordeuropeiska regionen. Folk väljer i stället bil, tåg och flyg. Det är en utveckling vi måste hindra.
Anf. 24 Statsrådet Catharina Elmsäter-Svärd (M)
Fru talman! Det sista Anders Ygeman sade instämmer jag i, nämligen att människor i framtiden kommer att använda bil, tåg och flyg. Vi ska inte glömma sjöfarten. Nu tror jag inte att det var riktigt vad Anders Ygeman menade. Men det är en viktig poäng - alla trafikslagen ska användas.
Fru talman! Låt oss titta på de nordiska länderna - nu har vi pratat mest om Norge, Sverige och Danmark. Vi kan konstatera att det är helt uppenbart att varje land har helt egna utmaningar att ta hand om som är oerhört interna. För Norge är det hela trafik- och tågutbyggnaden i och kring storstadsregionen Oslo. Danmark har stora projekt på gång för att knyta ihop alla sina öar med ny järnväg. Vi här i Sverige har våra utmaningar.
Det finns också gemensamma utmaningar. Det är möjligt att jag lät lite raljant när jag svarade Leif Jakobsson, men för mig är det viktigt att även landsöverskridande transporter, oavsett om de är för människor eller för gods, fungerar så bra som möjligt. Just därför är det viktigt att det finns en personlig kontakt oss ansvariga statsråd emellan. Det har vi, och vi pratar verkligen om dessa frågor. Vi ger också uppdrag till våra myndigheter utifrån vilka korridorer som behövs och behovet av att flytta gods. Det är en ödesfråga, inte bara för Skåneregionen, utan för hela landet, från norr och genom hela Sverige. Mycket gods ska vidare ut i Europa.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.