Fusk i livsmedelskedjan
Interpellation 2013/14:519 av Krister Örnfjäder (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2014-05-28
- Överlämnad
- 2014-05-30
- Anmäld
- 2014-06-02
- Besvarad
- 2014-06-11
- Sista svarsdatum
- 2014-06-16
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C)
Brittiska Food Standards Agency inrättade 2007 en databas för livsmedelsbedrägerier. Första året registrerades 49 fall med livsmedelsfusk. 2013 registrerades 1 538 fall i samma databas.
I Italien bedriver bondeorganisationen Coldiretti en kampanj mot fusk i livsmedelskedjan.
Det här är två exempel på hur man uppmärksammat det stora och växande problemet med fusk inom livsmedelsbranschen.
Jag vill därför fråga landsbygdsministern: Vilka åtgärder har ministern vidtagit för att motverka samma utveckling i Sverige?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2013/14:519
Webb-tv: Fusk i livsmedelskedjan
Dokument från debatten
- Riksdagens snabbprotokoll 2013/14:123 Onsdagen den 11 juniProtokoll 2013/14:123 Svar på interpellation 2013/14:519 om fusk i livsmedelskedjan
Protokoll från debatten
Anf. 130 Landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C)
Herr talman! Krister Örnfjäder har frågat mig vilka åtgärder jag har vidtagit för att motverka utvecklingen av livsmedelsfusk i Sverige.
Fusk i livsmedelskedjan är en högaktuell fråga. Som interpellanten säkert känner till debatterades just detta ämne för någon vecka sedan i riksdagen med ledamöterna Jens Holm och Lena Olsson från Vänsterpartiet. Jag kommenterade då att jag också ser med oro på den senaste tidens rapporteringar om det utbredda livsmedelsfusket. Det är oacceptabelt att det fuskas med livsmedel. Konsumenterna ska kunna lita på att den mat man köper är säker och den som den utges för att vara.
Regeringen anser att arbetet mot livsmedelsfusk är en prioriterad fråga och har därför tillfört Livsmedelsverket 3 ½ miljon kronor från och med i år för att intensifiera detta arbete. Dessa resurser används bland annat till att utbilda livsmedelsinspektörer i hur man ska upptäcka livsmedelsfusk och hur det ska åtgärdas. Olika kontrollprojekt inriktade på fusk och redlighet arrangeras. Samarbeten mellan olika berörda myndigheter, såsom kontrollmyndigheter, åklagarmyndigheter, polis och tullmyndigheter, har fördjupats och kommer att fortsätta fördjupas. Livsmedelsverket kommer även att inrätta en funktion, en så kallad livsmedelsombudsman, för att ta emot anmälningar om misstänkta oegentligheter inom livsmedelsområdet.
Det är även viktigt med ett bra samarbete på EU-nivå då det handlar om gränsöverskridande problem. Kommissionen har tillsatt ett livsmedelsbedrägeriteam, som bland annat har samlat EU:s medlemsstater kring denna typ av frågor. Kommissionären för hälso- och konsumentfrågor presenterade i mars förra året en fempunktsplan för att återfå konsumenternas förtroende för europeiska livsmedel. Handlingsplanen har fokus på redlighet i den offentliga kontrollen, hästpass, ursprungsmärkning, samarbeten med Europol etcetera, och livsmedelsbedrägeriteamet arbetar med att genomföra denna. Vidare har kommissionen hållit i ett antal gemensamma EU-kontrollprojekt för att kartlägga livsmedelsfusket inom vissa områden.
Det är även viktigt att inte glömma företagen och deras ansvar i dessa frågor. De flesta företag vill göra rätt, och branschen har tagit detta på stort allvar. De har bland annat tagit initiativ till att förbättra sin egenkontroll, och de större företagen ser över sina leverantörskedjor.
Jag vill ännu en gång poängtera att det pågår många olika aktiviteter både på nationell nivå och på EU-nivå för att komma åt livsmedelsfusk. Det är viktigt att vi alla agerar kraftfullt och gemensamt mot fusket för att se till att vi har en redlig livsmedelskedja som producerar säkra livsmedel.
Anf. 131 Krister Örnfjäder (S)
Herr talman! Jag vill inledningsvis tacka landsbygdsministern för svaret. Jag kan redan nu säga att jag inte hade uppmärksammat att det var en debatt, eller snarare två interpellationsdebatter, för någon vecka sedan i denna fråga. Hade jag gjort det hade jag gärna deltagit.
När jag fick reda på det i det skriftliga svar som jag mottog i går har jag naturligtvis tagit del av debatten genom att läsa protokollet. Till en del har jag därför fått svar på mina frågor. Det framgick med all tydlighet att statsrådet använt samma svar till mig som till de andra interpellanterna. Jag vill därför gå vidare i ett antal frågeställningar som inte blivit tillräckligt belysta eller som statsrådet enligt mitt sätt att se det inte har lämnat svar på.
Herr talman! Jag vill slå fast att jag uppskattar att frågan betraktas som prioriterad, men jag är angelägen om att vi som land går från ord till handling. Jag vill nu ställa ett antal frågor till statsrådet. Jag ska dela upp dem över flera inlägg så att statsrådet hinner svara på dem.
Statsrådet har sagt att det inom Regeringskansliet nyligen har inletts ett arbete med att se över systemet med företagsbot. När ska det arbetet redovisas?
Statsrådet har vidare sagt att regeringen tycker att det är viktigt att kännbara sanktioner och straff utdelas också för överträdelse av livsmedelslagstiftningen. Enligt statsrådet finns det redan i dag sådana möjligheter. Det pekas på att man kan utdöma kraftiga böter ända upp till 10 miljoner. För att det ska ha en avskräckande inverkan måste man de facto utdöma sådana böter.
Min fråga är om några sådana böter någonsin har utdömts i Sverige.
Statsrådet påpekar i svaret till mig att samarbeten "mellan olika berörda myndigheter, såsom kontrollmyndigheter, åklagarmyndigheter, polis och tullmyndigheter har fördjupats och kommer att fortsätta fördjupas". Det låter bra, men jag skulle gärna vilja veta hur man egentligen gör. Gör man det genom att sitta ned och prata med varandra, eller hur går det till i praktiken? Även där handlar det om att gå från ord till handling.
Anf. 132 Landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C)
Herr talman! Jag ska börja med den senast framställda frågan. Det pågår ganska ofta samarbeten mellan olika myndigheter, och det kan på det här området exemplifieras med att polis och djurskyddskontrollen samarbetar i fråga om transporter av levande djur för att kontrollera att de transporterna sker efter de bestämmelser som finns. Dessa kontroller genomförs ibland, om det är gränsöverskridande transport, i samarbete med Tullverket för att se att hela batteriet av de åtaganden som en transportör har följs, både vad gäller trafikföreskrifter och vad gäller att se om eventuella tullar och sådant är betalda och om djurskyddet är sådant som det ska vara. Det brukar samordnas i praktiska projekt som genomförs då och då för att man ska få en helhet.
Vad beträffar kännbara straff kan jag säga att förutom böter kan fängelse utdömas. I många fall av fusk är det enligt mitt att se det bedrägerier, och då har vi en rejäl straffskala. Det var för övrigt en av de stora diskussionerna i den tidigare interpellationsdebatten i ämnet.
Vi har alltså penningbot som är riktigt stor i omfattning i jämförelse med allting annat. Därtill finns det fängelsestraff i bedrägeristraffskalan som är påtagligt strängt i jämförelse med de straff som finns i annan lagstiftning.
Vad beträffar den först framställda frågan måste jag korrigera mig om jag har sagt att vi har påbörjat ett arbete vad gäller företagsbot. Arbete kommer att påbörjas i höst för att se företagsbotens storlek i pengar räknat.
Anf. 133 Krister Örnfjäder (S)
Herr talman! Då fick jag svar på min första fråga. Arbete ska alltså påbörjas, om jag förstod det rätt. Jag läste i protokollet, och där stod det så som jag sade; jag skrev av ordagrant.
När det gäller min andra fråga uppfattade jag att det finns möjlighet att utdöma böter men att det inte har utdömts någonting i den vägen trots att möjligheten finns.
Angående min tredje fråga gör man det alltså i både ord och handling på plats. Jag nöjer mig med det så länge.
Jag har en fjärde fråga. Det står i svaret: "Livsmedelsverket kommer även att inrätta en funktion, en så kallad livsmedelsombudsman, för att ta emot anmälningar om misstänkta oegentligheter inom livsmedelsområdet." Det tycker jag är bra, men jag undrar: Vilket mandat har en sådan person, institution, myndighet eller vad det nu utvecklas till? Det räcker inte bara med att ta emot anmälningarna, utan någonting måste hända med dessa anmälningar. Blir det här någon form av administrativ funktion, eller blir det verkligen en person, en myndighet som direkt efter en anmälning kan vidta en åtgärd?
Min femte fråga handlar om det som statsrådet säger i sitt svar: "Kommissionären för hälso- och konsumentfrågor presenterade i mars förra året en fempunktsplan för att återfå konsumenternas förtroende för europeiska livsmedel. Handlingsplanen har fokus på redlighet i den offentliga kontrollen" - man pekar på hästpass, ursprungsmärkning och så vidare.
Jag kanske ska börja med att ställa frågan. Har det här trätt i funktion? Har man i så fall sett någon form av aktivitet som visar att man är på rätt väg och att det här verkligen börjar fungera, eller är det fortfarande någonting som inte har kommit ut på själva marknaden och kan åtgärda problemen?
Jag vill gå vidare med ytterligare en fråga. Det är den sjätte, och den handlar om de 3,5 miljoner kronor som har tillförts Livsmedelsverket.
I den tidigare debatten sade statsrådet: "Men det viktigaste, som jag ser det, är faktiskt att vi upptäcker, och har myndigheter som har förmåga att upptäcka, det som inte är rätt och riktigt. Det är skälet till att vi har förstärkt Livsmedelsverkets anslag på det här området, så att möjligheten att upptäcka ökar. Bara det tror jag, i sin tur, kommer att resultera i att benägenheten att frestas att utföra den här typen av brott minskar. Ökar risken att bli upptäckt borde, med rimliga mått mätt, viljan att göra rätt för sig öka bland dem som sysslar med den här verksamheten."
I svaret som jag fick i dag pekar man på att dessa resurser "används bland annat till att utbilda livsmedelsinspektörer i hur man ska upptäcka livsmedelsfusk och hur det ska åtgärdas. Olika kontrollprojekt inriktade på fusk och redlighet arrangeras."
Jag har hört att det inte finns tillräckligt många livsmedelsinspektörer. Jag kan ha hört fel. Men borde det inte resultera i att det blir fler livsmedelsinspektörer om man nu tycker att det viktigaste är att vi faktiskt upptäcker?
Anf. 134 Landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C)
Herr talman! Tack även för de här frågorna, Krister Örnfjäder! Det är angelägna frågor att klargöra så att vi alla kan förvissa oss om att kontrollen är som den ska vara, nämligen rejäl, rätt och riktig.
Jag börjar också här med den senast ställda frågan. Det är ju så, vilket jag tror att Krister Örnfjäder väl känner till, att de flesta livsmedelskontroller utförs på den kommunala, lokala nivån. Då tänker jag på vanliga affärer, tillagningskök och liknande som är väl spridda över vårt land. Det är en ordning som jag är angelägen om att vi ska behålla. Jag tror inte att det vore lyckat att centralisera eller förstatliga den typen av kontrollverksamhet. För att stärka de lokala inspektörerna har vi anslagit pengar till Livsmedelsverket så att de kan få en bra vidareförkovran.
Apropå att vi har många kommuner i vårt land som inte är så jättestora och därför inte kan ha så jättemånga inspektörer: Är antalet inspektörer tillräckligt? Det varierar över landet, säger jag. I de allra flesta kommuner påstår jag att de är av tillräcklig numerär. På andra ställen skulle de behöva vara fler.
Varför blir de inte fler? Ibland beror det på att man inte tar ut tillräckligt höga avgifter för att kunna finansiera verksamheten. Den här verksamheten ska nämligen - som jag vet att Krister Örnfjäder känner till - vara avgiftsfinansierad, det vill säga att företagarna som ska kontrolleras ska betala den kontroll som de utsätts för. Det finns alltså en inneboende dualism i den här branschen, inte minst på det lokala planet där man ofta inte vill ha för höga avgifter eftersom man vill gynna det företagande man har.
Den näst sist ställda frågan i den här rundan handlade om kommissionärens påbud i mars förra året. Har det gjort någon nytta? Ja, jag påstår det. Det har blivit verklighet av mycket av det som han föreslog den gången.
Jag kan exemplifiera med att det vid det tillfället omedelbart utfördes ett mycket stort antal dna-prover på kött för att kontrollera att det var rätt typ av kött i förpackningen. Det genomfördes i hela Europeiska unionen. För att ta ett annat exempel har vi fått ett nytt förslag på hur hästpass ska utformas.
De här förslagen kommer att träda i kraft successivt, vilket minimerar det fusk som bevisligen förekom innan kommissionen och kommissionären ingrep på området.
Kommissionären föreslog också att vi skulle ha koordinerade kontrollprogram. Jag vill påstå att även det har börjat verka på ett bra sätt. Vi kontrollerar nu på ett annat sätt än tidigare, påstår jag, till exempel de transporter som går via Öresundsbron. Vi gör det ofta i samverkan mellan livsmedelsinspektörer, djurskyddsinspektörer, tull och polis, vilket jag nämnde i mitt tidigare inlägg.
Vad gäller Livsmedelsombudsmannen har vederbörande till uppgift att ta in och ta emot påståenden om att fusk förekommer. Det kan ske per telefon, det vill säga muntligt, eller skriftligt. Ombudsmannen ska också förmedla detta till den som ska kontrollera. Ska kontrollen av objektet göras på lokal nivå ska den göras av en lokal inspektör. Är det någonting som staten eller länsstyrelsen har hand om ska ärendet delegeras till rätt kontrollinstans.
Anf. 135 Krister Örnfjäder (S)
Herr talman! Jag vill börja med att kommentera det här med kommunerna. Jag har också hört från kommunerna. Jag har hört att det finns sådana som tycker att de har inspektörer så det räcker. Andra säger att det inte alls räcker.
Men jag håller inte riktigt med om påståendet att man inte tar ut tillräckligt mycket i avgift. I den version jag har fått säger de som förväntar sig att bli kontrollerade ungefär så här: Jag betalar en kontrollavgift, men jag ser aldrig några kontrollanter.
Det är ju inget bra, om jag uttrycker mig på det sättet. Samtidigt säger de kommunerna att de inte har råd att anställa fler. De kan inte skicka ut inspektörer på tätare kontroller än de gör i dag. Det tror jag skulle behövas.
Jag vill inte heller ändra på själva systemet. Jag vill bara att vi från statens sida är med och medverkar till att kontrollen verkligen kan utföras för att livsmedelshanteringen ska skötas på rätt sätt. Vi kan alltså göra mer utan att centralisera - det är min åsikt när det gäller den delen. För övrigt är jag nöjd med de svar jag fått så här långt.
Nu har jag en sjunde fråga. Den är inte speciellt märkvärdig, men jag är ändå nyfiken på den. Den handlar om det som statsrådet tog upp i slutet av sitt svar: att man inte får glömma företagen och att de bland annat har tagit initiativ till att förbättra sin egen kontroll.
Jag skulle vilja att det exemplifierades på något sätt. Hur har de blivit bättre på det? Jag har ju hört även motsatsen - att man har glömt skandalerna med malet kött och vad det nu var och gör likadant igen. Jag undrar alltså hur egenkontrollen egentligen har blivit. Har den blivit bättre, eller är det bara något som man säger?
Till slut vill jag uppmana statsrådet att göra som jag gjorde. När jag läste statsrådets inlägg i protokollet fick jag en del infallsvinklar. Jag överlämnar gärna det här protokollet till statsrådet att titta på och se om han kan ha någon nytta av det i sin hantering av ärendet i framtiden.
Anf. 136 Landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C)
Herr talman! Låt mig tacka för interpellationen. De här frågorna är angelägna. Jag är alldeles övertygad för egen del, och jag hoppas att min meddebattör Krister Örnfjäder också är övertygad om att vi måste se till att konsumenten kan lita på att det som finns på en butikshylla och i ett paket också är det som står på paketet.
Det är dessutom en fråga om lika villkor vad gäller konkurrens företag emellan att inte vissa företagare fuskar, utan att alla gör rätt för sig så att konkurrensen blir likvärdig.
Vad beträffar de kommunala avgifterna ska de baseras på kontrollbehovet, och det ska i sin tur styras av den riskbenägenhet som finns på ett företag. Jag vet att avgifterna varierar mellan kommunerna. För att ge alla kommuner en rimlig möjlighet till en adekvat tillsyn har vi försökt stärka speciellt de mindre kommunernas möjligheter genom att tillföra Livsmedelsverket medel så att de kan utbilda och förkovra människor som sysslar med den här saken i den mindre kommunen - apropå att där oftast bara finns en eller möjligen två som har adekvata kunskaper från början.
Allra sist handlar det om exempel på egenkontroll. Jag vet att många företag i dag kräver certifiering av de produkter som man tar in i sin tillverkning. Man har infört särskilda typer av intyg för att det ska vara rätt produkt som man köper. Företagen vill ju inte heller bli utsatta för fusk i sin tur när det handlar om produkter som är förädlade i andra eller tredje led. Jag vet också att många företag har försökt minimera antalet led som en produkt hanteras i. Man köper alltså i dag produkter direkt av en producent i större utsträckning än man gjorde tidigare - allt för att minimera risken för att saker och ting är fel eller rent av fusk.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.