Funktionsrätt Sveriges granskning

Interpellation 2025/26:416 av Nadja Awad (V)

till Socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall (M)

Funktionsrätt Sverige presenterade nyligen en granskning av riksdagspartiernas funktionsrättspolitik inför valet 2026. Granskningen bygger på partiernas svar på 21 frågor om centrala rättigheter för personer med funktionsnedsättning, bland annat personlig assistans, arbete, hälsa och utbildning. I granskningen hamnar Vänsterpartiet högst, följt av Centerpartiet och Miljöpartiet. Moderaterna hamnade sist i granskningen som enda parti med negativa poäng, vilket väcker frågor om regeringens funktionsrättspolitik eftersom Moderaterna innehar ministerposten som ansvarar för funktionsrättsfrågor.

En av de frågor som tydligast skiljer partierna åt är huruvida FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning – funktionsrättskonventionen – ska göras till svensk lag.

Funktionsrättsrörelsen har länge lyft behovet av att stärka konventionens ställning i svensk rätt. Sverige har ratificerat konventionen och därmed åtagit sig att säkerställa de rättigheter som följer av den. Samtidigt menar många organisationer att konventionen i dag inte får tillräckligt genomslag i praktiken eftersom den inte är inkorporerad i svensk lagstiftning.

Trots detta har fyra ansvariga ministrar – äldre- och socialförsäkringsminister Anna Tenje, socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall, skolminister Lotta Edholm och infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlsson – i riksdagsdebatter den 13 januari, 15 januari, 16 januari och 16 februari uppgett att regeringen inte har fattat något beslut om att göra funktionsrättskonventionen till svensk lag.

Det beskedet väcker frågor. Att regeringen inte ens har fattat beslut om att gå vidare i frågan riskerar att signalera att arbetet med att stärka rättigheterna för personer med funktionsnedsättning inte prioriteras. Samtidigt har FN och funktionsrättsrörelsen vid upprepade tillfällen påpekat att rättigheterna för personer med funktionsnedsättning i praktiken riskerar att försvagas om lagstiftningen inte ger ett tydligare skydd.

Mot denna bakgrund vill jag fråga socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall:

1. Vilka åtgärder avser ministern att vidta inom sitt ansvarsområde med anledning av de slutsatser som Funktionsrätt Sverige har kommit fram till i sin senaste granskning?
2. Varför har ministern och regeringen inte fattat ett beslut om att göra FN:s funktionsrättskonvention till svensk lag?
3. Vilka konkreta åtgärder avser ministern att vidta för att säkerställa att konventionens rättigheter får fullt genomslag i svensk lagstiftning och i praktiken?