fristående skolor på konfessionell grund

Interpellation 2001/02:209 av Hägg, Carina (s)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2002-01-28
Anmäld: 2002-02-05
Besvarad: 2002-02-05

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 28 januari
Interpellation 2001/02:209
av Carina Hägg (s) till utbildningsminister Thomas Östros om fristående skolor på konfessionell grund

Fristående skolor finns på både grundskole- och gymnasienivå. Det finns också fristående särskolor. De fristående skolorna ska vara öppna för alla barn men olika intagningsregler kan förekomma. Vilken inriktning som den fristående skolan än har så följer man i allmänhet läroplanen och de nationella kursplanerna. Därutöver kan skolorna ha egna ämnen eller kurser med egna kursplaner och dessa utgör då skolans inriktning. Man kan också välja att lägga mer tid i ett eller flera ämnen som stämmer med skolans inriktning.

De fristående skolorna är riksrekryterande och finansieras genom kommunala bidrag från elevernas hemkommuner.

Utvecklingen har gått snabbt sedan systemet med kommunala bidrag till fristående skolor infördes år 1992. Då fanns det ca 90 fristående grundskolor och läsåret 2001/02 finns det 488 verksamma fristående grundskolor. Ca 4 % av landets skolpliktiga elever går i en fristående grundskola och ca 5,6 % av landets gymnasieelever går i en fristående gymnasieskola. Det är alltså ett växande antal fristående skolor i vårt land. Därför är det angeläget att vi noga granskar hur våra barn har det i dessa skolor.

I skollagen stadgas att alla barn och ungdomar, oberoende av kön, geografiskt hemvist eller sociala och ekonomiska förhållanden, ska ha lika tillgång till utbildning inom det offentliga skolväsendet. Utbildningen ska vara likvärdig inom varje skolform, var den än anordnas i landet.

Man anger också att utbildningen ska ge eleverna kunskaper och färdigheter samt främja deras harmoniska utveckling till ansvarskännande människor och samhällsmedlemmar. Detta ska ske i samarbete med hemmen.

Verksamheten i skolan ska utformas i överensstämmelse med grundläggande demokratiska värderingar. Var och en som verkar inom skolan ska främja aktning för varje människas egenvärde och respekt för vår gemensamma miljö.

Den som arbetar inom skolan ska främja jämställdhet mellan könen samt aktivt motverka alla former av kränkande behandling såsom mobbning och rasistiska beteenden.

Det är starka ord, som vi som politiker är stolta över att de finns. Det är så vi vill att våra barn och ungdomar ska lära sig att ett öppet samhälle ska vara och det är så vi aktivt arbetar för att dagens samhälle ska fungera.

Vi kan alltså konstatera att den svenska skolan är en sammanhållen skola som ska ge likvärdig utbildning till alla svenska barn och ungdomar. Barnen börjar skolan med olika sociala och kulturella förutsättningar och det är självklart att det är oerhört betydelsefullt att barn och ungdomar med olika erfarenheter, kulturer, bakgrund och social tillhörighet lär känna varandra och lär av varandra under skoltiden.

Det är mot denna bakgrund som man ska se strävan mot en likvärdig och enhetlig utbildning. Den ska vara tillgänglig för alla. Det är en grund för den frihet som vårt demokratiska samhälle så starkt värnar om.

Fristående skolor kan i vissa fall utgöra ett värdefullt komplement till den kommunala skolan. Det finns exempelvis ny pedagogik som utvecklats genom fristående skolors försorg och som kan vara värdefulla tillskott till vår skolvärld.

Men problemen med fristående skolor diskuteras inte tillräckligt. När reformen med fristående skolor infördes innebar det en reform som även gav tillåtelse till fristående skolor på konfessionell grund. Det innebär i klartext att skolans religiösa inriktning präglar hela skolan och dess skolarbete.

Mina farhågor när det gäller den opartiska religionsundervisningen är stora. Är det verkligen så att de konfessionella fristående skolorna undervisar i de olika religionerna och ger en opartisk bild så att eleverna själva kan avgöra vilket som är rätt för varje enskild elev?

Risken är stor, enligt mitt sätt att se, att det blir skolans religiösa övertygelse som helt präglar skolan och som då inte förmår att leva upp till de krav som vi ställer på skolans värdegrund.

Värdegrunden handlar om ett förhållningssätt mellan människor, alla människors lika värde, jämställdhet, respekt och förståelse för olikheter, ett sätt att se på rättigheter och skyldigheter samt ansvar. Värdegrunden handlar med andra ord om den kultur som håller oss människor samman i vårt samhälle och som gör det möjligt för oss att också få vara olika och att få utveckla vår egen identitet.

För att man inom skolan ska kunna förmedla de grundläggande demokratiska värdena måste man också praktisera demokratiska arbetsformer. Det ställer stora krav på pedagogik och engagemang hos lärare och annan personal i skolan. Läroplanernas demokratimål är tydliga men det måste också innebära att barn och ungdomar får delta i demokratisk verksamhet. Normer och förhållningssätt införlivar man genom kunskap, upplevelser och praktisk erfarenhet.

Alla föräldrar i vårt land har rätt att fostra sina barn i enlighet med sin tro och sin övertygelse, så länge det inte strider mot svensk lag. Denna rätt innefattar även rätten att låta barnen växa upp i olika former av rörelser, exempelvis nyandliga. Dessa rörelser är ofta inte öppna mot samhället utan verkar som en sluten organisation och det är därför svårt att veta hur barnen mår i en sådan rörelse. Det kan också vara svårt för barnen att förstå vårt öppna samhälle där de ju också ska leva. De nyandliga rörelserna omfattar ju inte bara skoltiden utan är ett sätt att leva, med allt vad det innebär av fjärmande från det civila samhället.

Vi har nyligen i medierna fått besked om att Skolverket kritiserar Livets Ords Kristna skola för den blinda auktoritetstron. Genom den auktoritära ledningen fråntar man eleverna möjligheten att lära sig kritiskt tänkande och att lära sig ta ställning i olika frågor. Det finns också väldigt detaljerade ordningsföreskrifter. Enligt uppgift så har man också undanhållit eleverna vetenskapliga fakta vad gäller jordens uppkomst, men enligt intervjuer med elever och lärare har de angivit att de fått lära sig både evolutionsläran och Bibelns skapelseberättelse.

Oavsett vad detta kommer att leda till är det angeläget att vi inte tillåter att en del grund- och gymnasieskolor blir slutna mot det övriga samhället. Möjligheten att kunna gå mellan den kommunala och en fristående skola måste kunna fungera i praktiken och det innebär att även de fristående skolorna måste bli mer öppna.

Vilka åtgärder vill utbildningsministern vidta för att man ska kunna värdera en konfessionell skolas värderingar och undervisning utifrån det öppna samhällets perspektiv?

Vilka åtgärder vill ministern vidta för att man ska kunna avslå ansökan om statsbidrag med anledning av att man anser att den ansökande skolan inte kommer att ge eleverna tillräckliga kunskaper i ämnen som den offentliga skolan gör, vad gäller att forma och utbilda unga människor till kritiskt tänkande och medvetna medborgare i vårt land?

Är det ministerns avsikt att ta initiativ till en översyn av statsbidrag till konfessionella skolor?

Debatt

(6 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2001/02:209

Webb-tv: fristående skolor på konfessionell grund

Protokoll från debatten

Utbildningsminister Thom (S)

Anf. 72 Utbildningsminister Thom (S)

Fru talman! Carina Hägg har frågat om jag avser att ta initiativ till en översyn av statsbidragen till konfessionella skolor och vilka åtgärder jag vill vidta för att man ska kunna värdera en konfessionell skolas värderingar och undervisning utifrån det öppna sam- hällets perspektiv samt vilka åtgärder jag vill vidta för att man ska kunna avslå ansökan om statsbidrag med anledning av att man anser att skolan inte kommer att ge eleverna tillräckliga kunskaper i ämnen som den offentliga skolan gör vad gäller att forma och utbilda unga människor till kritiskt tänkande och medvetna medborgare. En principiell utgångspunkt i propositionen Fri- stående skolor m.m. (prop. 1995/96:200) är att den grundläggande utbildningen för alla barn och ungdo- mar ska vara likvärdig samt att alla skolor, oavsett huvudman, ska ha jämförbara ekonomiska villkor för att garantera elevernas rätt till en likvärdig utbildning av hög kvalitet. I syfte att åstadkomma likvärdiga ekonomiska villkor har regeringen i propositionen Fristående skolor (prop. 2001/02:35) lämnat förslag dels till förtydliganden av de nuvarande bidragsbestämmel- serna, dels till nya bidragsvillkor för fristående särskolor och för fristående gymnasieskolor. Enligt vad jag har erfarit kommer riksdagen att besluta om propositionen den 20 mars. Därför kan jag inte se något hållbart motiv för att nu göra en översyn av rätten till offentliga bidrag för konfessionella skolor. Sverige har ingått flera internationella överens- kommelser och har bl.a. åtagit sig att respektera för- äldrars rätt att tillförsäkra sina barn en uppfostran och undervisning som står i överensstämmelse med för- äldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse. Sedan den 1 januari 1995 gäller den europeiska konventio- nen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna som lag i Sverige. Enligt 2 kap. 23 § regeringsformen (RF) får inte lag eller annan föreskrift meddelas i strid med Sveriges åtaganden på grund av konventionen. Ett krav på att undervisningen vid en fristående skola ska vara icke- konfessionell torde inte vara förenligt med Sveriges internationella åtaganden. Enskildas och organisationers rätt att grunda och driva skolor förutsätter dock att undervisningen vid dessa skolor svarar mot de minimikrav som har ställts upp från det offentligas sida. Fristående skolor ska, på samma sätt som offentliga skolor, bygga på demokra- tisk grund och präglas av demokratiska värderingar, öppenhet, tolerans samt saklighet och allsidighet. 9 kap. 2 § skollagen (1985:1100) anger som ett villkor för att en fristående grundskola ska godkännas att skolan ska svara mot de allmänna mål och den värdegrund som gäller för utbildning inom det of- fentliga skolväsendet. Motsvarande villkor gäller för att en fristående gymnasieskola ska förklaras ha rätt till bidrag. I förarbetena till dessa bestämmelser sägs bl.a. att i en fristående skola med konfessionell profil måste undervisningen i religionskunskap, men även utbild- ningen i övrigt, bedrivas under iakttagande av läro- planens krav på saklighet och allsidighet, öppenhet för skilda uppfattningar, tolerans samt möjligheter till personliga ställningstaganden. Den omständigheten att en skola har en konfes- sionell profil får inte inkräkta på sakligheten och allsidigheten i utbildningen. En fristående skola ska i realiteten vara öppen för skilda uppfattningar, hävda de grundläggande värden som anges i skollagen och läroplanerna samt klart ta avstånd från det som strider mot dessa värden. Undervisningen får inte i något ämne vara indoktrinerande eller tendentiös. Elevens rätt till en saklig och allsidig undervisning av god kvalitet kan aldrig underordnas föräldrarnas rätt att välja en undervisning som överensstämmer med deras religiösa eller filosofiska övertygelse. Ärenden om godkännande av fristående skolor som motsvarar grundskolan eller särskolan prövas av Statens skolverk, Skolverket. Ärenden om rätt till bidrag för sådana skolor samt för fristående gymna- sieskolor eller gymnasiesärskolor prövas likaså av Skolverket. Ett annat villkor för att Skolverket ska godkänna en fristående grundskola respektive förklara en fristå- ende gymnasieskola berättigad till bidrag är att sko- lans utbildning ger kunskaper och färdigheter som till art och nivå väsentligen svarar mot de kunskaper och färdigheter som motsvarande skolform inom det of- fentliga skolväsendet ska förmedla. Skollagen anger att godkännandet ska återkallas för en fristående grundskola som inte uppfyller kra- ven för godkännande och att rätten till bidrag ska återkallas för en fristående gymnasieskola i motsva- rande fall. Genom att fristående skolor ska godkännas för vanlig skolplikt respektive förklaras ha rätt till of- fentligt bidrag ställs de under tillsyn av Skolverket och ska delta i den nationella uppföljning och utvär- dering som Skolverket bedriver. På så sätt tillförsäk- ras det allmänna insyn i verksamheten vid fristående skolor. Tillsynen avser framför allt hur skolorna upp- fyller skollagens och läroplanens krav samt om skolan når målen för utbildningen. Skollagen med förarbeten (prop. 1995/96:200) ger Skolverket en fast grund för att i sin tillsyn noga kontrollera en fristående skolas förhållningssätt till läroplanens värdegrund och allmänna mål. Det är av central betydelse att alla föräldrar med förtroende ska kunna skicka sina barn till skolan, förvissade om att barnen inte blir ensidigt påverkade. Föräldrar måste kunna lita på att skolans undervis- ning är saklig och allsidig. Jag förutsätter att Skolver- ket är uppmärksamt och skarpt i sin tillsyn när det gäller undervisningens kvalitet samt de värden som förmedlas och företräds i verksamheten.

Carina Hägg (S)

Anf. 73 Carina Hägg (S)

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret, även om jag så här långt inte känner mig nöjd med det svar som jag har fått. Jag hoppas att jag i replikform kan få bättre och konkretare svar på mina frågeställningar. Den kommunala skolan i Sverige garanterar att alla barn har samma rättigheter till utbildning. Det är detta demokratisk-humanistiska synsätt som präglar vårt land. Det är angeläget att barn med olika sociala och kulturella förutsättningar ges möjligheter att gå i skolan tillsammans. Fristående skolor kan utgöra ett komplement till den kommunala skolan, men de får inte bidra till att förstärka sociala och kulturella skill- nader i samhället. Fristående skolor kan tillföra erfarenheter i den befintliga skolverksamheten. Ny pedagogik är ett exempel. Men många fristående skolor bygger på konfessionell grund och kommer därmed att inte att stå för ett synsätt där skolan ska vara öppen för alla oavsett bakgrund och religion. Detta innebär att dessa skolor strider mot viktiga delar i det som vi anser vara en rättighet för de barn som växer upp i Sverige. Jag vill mena att själva grunden till att ta initiativ till att starta en konfessionell friskola är just att man inte vill att barnen ska få del av en allsidig undervis- ning. Man vill snäva in barnens sfär. Till det ska läggas att det här ofta handlar om barn som lever i en trosgemenskap med levnadsregler i hemmet och på fritiden. Det blir sedan även så att man möter denna ensidiga miljö också i skolan. Under hela uppväxten kommer man då aldrig i kontakt med barn från fa- miljer med andra trosinriktningar, ideologier eller uppfattningar i största allmänhet. Det är min fasta övertygelse från min egen upp- växt och från andras erfarenheter att det just under uppväxtåren är så oerhört viktigt för att kunna accep- tera andra människor i framtiden, att man möts, bryter åsikter och lär sig att acceptera varandra. Jag kan inte se att konfessionella skolor fyller de krav som vi i övrigt har i samhället. Jag kan inte heller finna att det på något sätt skulle finnas ett konventionskrav att ge fristående skolor statligt stöd. Däremot tror jag att det är oerhört viktigt att de skolor som vi har är öppna mot olika trosinriktningar och att de känner sig väl- komna. Den dialogen bör finnas, och det bör finnas möjligheter till såväl bönerum som andaktsrum. Jag ska ställa ytterligare en konkret fråga. Jag har sedan jag ställde min interpellation blivit kontaktad av människor som känner att det i fristående konfes- sionella skolor finns en dragkamp mellan styrelsen och rektorn. Den professionella ledningen och styrel- sen har ofta konflikter sinsemellan, och man känner att det inte är tillräckligt uppstramat och uppreglerat för att få bästa möjliga funktion i skolorna. Min utgångspunkt är att man inte ska ha denna typ av skolor med statsbidrag, men jag tycker ändå att det är viktigt att man tar vara på den kritik som framförs mot att reglerna inte är utformade på bästa sätt. Jag läser i svaret att statsrådet inte ser någon grund för att göra en översyn. Jag tycker att det finns en grund för en sådan. Först och främst är frågan om konfessionella skolor oerhört oerhört lite belyst. Jag har försökt ta upp den sedan jag kom in i riksdagen 1995, och jag har hela tiden känt att det finns oerhört lite av kunskap. Ser man på bakgrundsmaterial kring barns situation i de mest slutna samfunden - man talar här om en hel skala av religionsinriktningar - finner man att det är oerhört litet. Man pekade i utredningen I god tro på behovet av ett kunskapscentrum. Denna utredning har inte för- anlett några åtgärder från regeringens sida. Jag kan inte heller se att man på annat sätt har skaffat sig den kunskapsgrund som skulle behövas för Skolverkets utvärderingar, för tillståndsgivningsprocessen och för oss politiker. Det behövs här en kunskap som jag hoppas att statsrådet kan svara mig på hur man tänker bygga upp, så att vi kanske kan ha en mer konstruktiv debatt framöver och kan fatta bättre beslut.

Utbildningsminister Thom (S)

Anf. 74 Utbildningsminister Thom (S)

Fru talman! Den viktiga utgångspunkten för mig är skollag, läroplaner och de mål och riktlinjer som finns. De gäller inte bara de kommunala skolorna utan också fristående skolor, även sådana av konfes- sionell art. Detta innebär att Skolverket har en central roll i att utvärdera, följa upp och utöva sin tillsynsverk- samhet för att se till att de värden som skollag och läroplan förmedlar också överförs i skolan. Det handlar inte minst om ett kritiskt granskande arbets- sätt, om allas lika värde, om demokrati och mänskliga rättigheter samt om kunskap byggd på vetenskaplig grund. Jag menar att detta är Skolverkets centrala uppgift. Det är riktigt att det inte finns någon internationell konvention som förbinder oss att ge statsbidrag. Där- emot finns det internationella konventioner som bin- der oss att erkänna konfessionella skolor, så att man också fullgör skolplikt där. Jag menar dock att vi genom att involvera skolor på detta sätt också har större möjligheter att få den öppenhet och den rela- tion som behövs för att vi ska vara säkra på att ut- bildningen också bedrivs enligt de värderingar och principer som jag inledningsvis nämnde. Det är därför viktigt att de finns med i ett sammanhang där Skol- verket har möjlighet att utöva sin tillsyn. När det gäller frågan om fristående skolor ligger det nu en proposition på riksdagens bord, och den diskuteras just nu i utbildningsutskottet. Vi menar att det behövs en uppstramning av villkoren för att få rättvisa villkor mellan kommunala skolor och fristå- ende skolor. Jag menar att denna proposition och det förarbete som är gjort till den är tillfyllest i det här läget, men jag förutsätter att Skolverket fortsätter med sitt arbete att aktivt och engagerat utöva tillsynsarbe- tet också för de konfessionella skolorna.

Carina Hägg (S)

Anf. 75 Carina Hägg (S)

Fru talman! Jag tackar även för detta svar, även om jag inte heller denna gång är nöjd. Jag skulle vilja ha en kommentar till de konflikter som ofta uppstår mellan styrelsen i fristående skolor och deras rektor och professionella utövare. Finns det några tanke- gångar kring detta? Jag vill också ställa en annan fråga till statsrådet Östros, nämligen på vilken kunskapsgrund man har gett fristående konfessionella skolor deras tillstånd. Vad vet man om barn som växer upp inte minst i de utsatta grupperna, de slutna samfunden? Vad vet man om deras uppväxt och deras möjligheter till självstän- diga livsval när det gäller tro och livsinriktning? Var finns den kunskapen? Jag har sökt den men inte kun- nat få den, och jag har inte heller sett att det är någon kunskapsuppbyggnad på gång. Statsrådet talade vidare om Skolverkets roll. Min erfarenhet från de år som jag har haft kontakt med det är att det finns oerhört liten kunskap om just detta. Man är säkert kunnig på andra områden men inte på det här. Man har ofta inte ens haft kunskap om att det finns konfessionella skolor. När jag har berättat att en skola har fått tillstånd på den och den grunden och frågat vilken uppföljning man har när man blivit kontaktad av oroliga föräldrar och andra i närmiljön har man inte haft kännedom om detta. Där har funnits ett oerhört kunskapsgap. Det har inte heller funnits metoder för hur man ska ta ställning till frågor om värdegrunden. Det är kanske lättare att kontrollera om lärarna har rätt ut- bildning och kan räkna osv. Vi har en bättre tradition på att följa upp detta, men när det gäller konfessio- nella skolor har man såvitt jag har kunnat erfara inte motsvarande kunskap. Detta oroar mig väldigt myck- et mot bakgrund av att tillstånden för den här typen av skolor ökar så kraftigt som är fallet. Vi har inte kontroll över detta. Det är också viktigt att man ser till att följa de jämställdhetsregler som vi försöker att arbeta efter i vårt samhälle. Statsrådet talar om att involvera dessa skolor i det allmänna skolsystemet eller hur nu orden föll. Jag har sett detta på ett annat sätt. Jag tycker att det är oerhört viktigt att vi involverar alla barn och att alla föräldrar ska känna sig välkomna i den allmänna skolan. Vi ska öppna dörren för de dialogerna, inte göra en särlös- ning för dem som har olika trosuppfattningar. Nu har man öppnat dörren för en helt annan samhällslösning än vad vi traditionellt har haft. Om vi ser tillbaka på vår historia finner vi att kon- flikter och skiljaktigheter om vad som är att betrakta som de viktigaste värdena inom skolans område har förekommit sedan det förra seklets början. Det finns väldigt många historiska paralleller till den dagsaktuella debatten om konfessionella skolor och om vissa religiöst influerade inslag i skolans undervisning och miljö. Vi har alltså oerhört mycket att lära av hur vi har hanterat det här historiskt, men nu har vi helt plötsligt valt en helt annan lösning. Det handlar inte om att inkludera detta i den all- männa skolan, utan det är i stället att skära av den länk som ändå har visat sig så framgångsrik. Jag är alldeles övertygad om att vi hade haft ett annat sam- hälle i dag om vi hade gjort ett annat vägval när vi diskuterade utifrån att vi fick väldigt många kristna frikyrkor som någon gång i seklets början ställde krav på att ha egna skolor därför att de inte kände sig in- kluderade i den allmänna skolans religionsundervis- ning. Vi löste det då genom dialog och genom att öppna upp till föräldrarna. Vi hittade lösningar. På samma sätt tycker jag att vi ska välja väg också i dag: att inkludera de barn som har föräldrar som har andra krav på att trosuppfattningar ska inkluderas i skolan. Vi ska vara öppna, men vi ska inte exkludera de bar- nen från gemensamma erfarenheter. Jag skulle önska lite mer svar på detta.

Utbildningsminister Thom (S)

Anf. 76 Utbildningsminister Thom (S)

Fru talman! Jag menar att det är Skolverket som i sin tillsyns- och granskningsverksamhet har den stra- tegiska uppgiften att värdera den utbildning som pågår även i den konfessionella skolan. Det är klart att det är Skolverkets ansvar att hela tiden också följa med i kunskapsutvecklingen och att ha välutbildade tjänstemän på området som kan bidra till den gransk- ningen. Det förutsätter att Skolverket, om man behö- ver, också förstärker sin kunskap om detta. I den proposition som nu ligger på riksdagens bord föreslår också regeringen att kommunen får ett ansvar för att även inkludera fristående skolor i sin granskning och uppföljningsverksamhet. Det är ett förslag som jag tror är viktigt, för kommunerna ut- vecklar ju nu sitt arbete med att följa upp och vidare- utveckla kvaliteten i skolan. Kommunerna har ju ett ansvar för alla barn i kommunen och för att de får en bra skolgång. Det skulle vara ett bra sätt att också inkludera de fristående skolorna i det här arbetet. Det tror jag i sig skulle kunna bidra till en fin kvalitetsut- veckling också i de fristående skolorna. Den proposi- tionen ligger på riksdagens bord.

Carina Hägg (S)

Anf. 77 Carina Hägg (S)

Fru talman! Jag kan konstatera att statsrådet så här långt har gett mig rätt i att det inte finns något kon- ventionskrav på att vi ger statsbidrag till den typ av skolor som vi diskuterar här. Däremot har jag inte fått svar på andra frågor som jag har ställt, och en ytterst viktig fråga som jag har tagit upp under de år jag har funnits här i riksdagen är ju behovet av kunskap. Jag har inte fått någon redo- visning av att det finns någon kunskapsuppbyggnad om situationen för barn som växer upp i slutna sam- fund och även befinner sig i den miljön under skoltid. Där finns det ju belagt i en tidigare utredning att det finns ett behov av kunskap, och jag tycker att innan man går vidare borde man också se till att den kun- skapen finns samlad i samhället och att de myndig- heter som ska följa upp de här skolorna har den kun- skapen för att kunna göra rätta bedömningar. Sedan är det oerhört viktigt att vi också, utöver den konvention som statsrådet har pekat på, tittar på barnkonventionen. Vad säger barnkonventionen om barnens egen rätt till att välja religiös inriktning och på andra sätt göra självständiga livsval? Denna vikti- ga konvention, barnkonventionen, finns inte nämnd här i statsrådets svar, och det tycker jag är beklagligt. Än en gång: Jag tycker att det är oerhört viktigt att vi en gång för alla bestämmer oss för att det behövs mer kunskap. Vi har inte den någonstans i samhället, och den finns inte hos dessa myndigheter. Det är bra att det finns förhoppningar om att man ska kunna göra en bättre uppföljning framöver, men då måste vi också ta ansvar för att ge dem redskapet. I dag finns inte det. Vi vet att man har gjort en kritisk granskning och kommit fram till att bl.a. Livets Ords skola har en väldigt auktoritär inriktning, och man har kritiserat den skolan även på andra punkter. Men det här är ett undantag, att man har tagit tag i en fråga på det sättet. Det finns flera andra skolor där det också har funnits anledning till att kritiskt granska hur undervisningen sker, men vi har inte sett den aktiviteten från Skol- verkets sida än.

Intressenter

Frågeställare

Hägg, Carina (s) Socialdemokraterna

Besvarad av

utbildningsminister Thomas Östros Socialdemokraterna