Framtida CAP-beslut
Interpellation 2010/11:105 av Niemi, Pyry (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2010-12-01
- Inlämnad
- 2010-12-01
- Besvarad
- 2010-12-10
- Sista svarsdatum
- 2010-12-15
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 1 december
Interpellation
2010/11:105 Framtida CAP-beslut
av Pyry Niemi (S)
till landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C)
Europeiska kommissionen har lämnat ett meddelande inför stundande beslut om CAP (common agricultural policy) 2013. Den svenska regeringen har under många år drivit frågan om en starkare marknadsanpassning och en minskning av direktstöden till jordbrukarna.
I meddelandet från kommissionen finns ett stycke om territoriell balans. Där anges följande:
Jordbruket spelar dessutom en viktig roll i jordbruksområden genom att det skapar ytterligare ekonomisk verksamhet, med särskilt starka band till livsmedelsförädling, turism och handel. I många regioner är jordbruket också basen för lokala traditioner och den sociala identiteten.
Med anledning av det ovannämnda ställer jag följande fråga:
Avser landsbygdsministern även fortsättningsvis att driva frågan om en starkare marknadsanpassning av jordbrukssektorn och, som en logisk följd av marknadsanpassningen, en minskning av direktstöden till bland annat de svenska jordbrukarna?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2010/11:105
Webb-tv: Framtida CAP-beslut
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2010/11:32 Fredagen den 10 decemberProtokoll 2010/11:32 3 § Svar på interpellation 2010/11:105 om framtida CAP-beslut
Protokoll från debatten
Anf. 1 Eskil Erlandsson (C)
Herr talman! Pyry Niemi har frågat mig om jag även fortsättningsvis vill driva frågan om starkare marknadsanpassning av jordbrukssektorn och som en logisk följd av marknadsanpassningen en minskning av direktstöden till bland annat de svenska jordbrukarna.
Sverige har goda förutsättningar för att bedriva jordbruksproduktion genom bland annat välutbildad arbetskraft, god tillgång till teknologi och ren miljö. Detta är en bransch med goda möjligheter att växa för att möta den inhemska efterfrågan men också för att ta marknadsandelar utanför den svenska marknaden. Därmed kommer den att bidra till att skapa ökad sysselsättning på landsbygden och i hela landet. Därför är det viktigt att den svenska jordbruksproduktionen ges möjlighet att utvecklas.
För att underlätta den utvecklingen måste jordbruket fortsätta att marknadsanpassas för att kunna producera det som konsumenterna efterfrågar. Ytterligare reformer av den gemensamma jordbrukspolitiken är nödvändiga. Det nuvarande stödsystemet försvårar en marknadsanpassning bland annat genom att vissa stöd är kopplade till produktionen och därmed snedvrider konkurrensen på den inre marknaden. De höga stödbeloppen kapitaliseras även i högre markpriser och arrenden, vilket gör det svårare för aktiva lantbrukare att få tillgång till mark för att kunna öka sin produktion. Höga markpriser till följd av höga stöd försvårar även för nystartare att kunna etablera sig som lantbrukare. Jag tror därför att en fortsatt marknadsanpassning av jordbrukspolitiken och en utfasning av stöden kommer att underlätta för att skapa tillväxt, företagsutveckling och ökad sysselsättning i jordbruket och på landsbygden.
I framtiden vill jag i stället se ökade satsningar på miljö, innovation, modern teknik och hög djuromsorg - detta för att stärka konkurrenskraften i jordbruksföretagen och i livsmedelsindustrin, så att de på ett ännu bättre sätt kan möta den ökade konkurrensen från omvärlden.
Konsumenterna är beredda att betala för mat av hög kvalitet. Regeringen har avsatt betydande medel för offensiva satsningar inom projektet Sverige - det nya matlandet. Intresset för dessa medel har varit stort, och jag är övertygad om att dessa satsningar bidrar till ökad tillväxt och sysselsättning på landsbygden. En levande landsbygd är viktig och kommer att öka attraktionskraften och skapa förutsättningar för till exempel en ökande turism.
Jag är övertygad om att potentialen på landsbygden finns och att vi kan ta till vara den, men låt oss inte i onödan hålla oss kvar i stödsystem som är administrativt betungande och omoderna. Nya och moderna satsningar på åtgärder för tillväxt och sysselsättning är mer effektiva.
Anf. 2 Pyry Niemi (S)
Herr talman! Jag vill tacka landsbygdsministern för svaret på interpellationen.
Den svenska livsmedelsproduktionen motsvarar ca 50 procent av den inhemska konsumtionen. Sverige är i dag inte självförsörjande på livsmedel. Marknadsanpassningen slår hårt mot många svenska bönder som av många olika skäl är beroende av de existerande stödsystemen.
Sverige, ett land i Norden med lång vinter och kort sommar, har givetvis rent geografiska utmaningar för att kunna upprätthålla en bra säsongsvarierad jordbruksproduktion. De svenska jordbrukarna ligger i framkant avseende ekologisk odling, öppna landskap, bra djurhållning, modern och konventionell teknik, odlingsmetoder och annat. Vi har mycket att vara stolta över. Men samtidigt är konkurrensen inom EU och globalt både en möjlighet och ett hot.
Den är en möjlighet i form av att ju fler jordbrukare som blir marknadsanpassade, inte minst inom EU, desto större möjligheter till minskningar av direktstöden och mer fokus på bidrag till forskning och grön landsbygdsutveckling. Den är ett hot i form av att konkurrensen inte är på samma villkor. Det gör att de svenska bönderna får det tuffare i det europeiska klimatet och även globalt.
Utan att vara alltför nationalistisk går det att konstatera att om inte svenska bönder producerat så kvalitativa jordbruksprodukter hade vi varit ännu mer i behov av stödåtgärder.
Jag delar ministerns uppfattning om en marknadsanpassning. Samtidigt måste vi vara realistiska och inse att marknadsanpassningen inte får gå så snabbt att vi riskerar att slå ut delar av primärproducenterna innan vi får en stabil modell som garanterar en process för en stigande hållbar produktion samtidigt som vi ökar självförsörjningsgraden när det gäller svenska livsmedel.
Det är förvisso positivt att den svenska exporten av livsmedel och jordbruksprodukter har ökat med 5 procent. Men samtidigt har importen av livsmedel och jordbruksprodukter ökat med 6 procent. Det är också positivt att antalet livsmedelsföretag ökat från 3 000 till 3 200. Men samtidigt har antalet anställda inom livsmedelsindustrin minskat från 61 100 till 58 500.
Vilka konsekvenser får det? Jag har inte svaret, men jag vet att vi i dag är mer beroende av importerade livsmedelsvaror än motsvarande svenska. Därför är det angeläget att vi i riksdagen enas kring en svensk livsmedels- och jordbruksstrategi inför CAP 2013-beslutet. Strategin ska vara långsiktig, målorienterad och ta hänsyn till hur det ser ut i Sverige. Vi pratar om territoriell balans, självförsörjningsgrad, hållbar utveckling, ekologiska livsmedel, marknadsanpassning, konsumentskydd, kollektiva nyttigheter och djurhållning.
Gårdsstöden och landsbygdsprogrammen är oerhört viktiga pelare inom jordbruket i Sverige och på EU-nivå. Det är givetvis avgörande för framtidens jordbruk i Sverige att stöden anpassas till de framtida förväntningarna kring livsmedel och gröna näringar, men vi måste också våga möta dagens landsbygdsentreprenörer brett och förutsättningslöst i samverkan kring en vettig strategi.
Regeringens satsning på Matlandet Sverige är förvisso exportfrämjande, men den har marginell betydelse för den totala produktionen. De flesta primärproducenterna har ingen praktisk nytta av Matlandet Sverige, ej heller konsumenterna. Därför måste vi nu, när tid är, bryta konventionerna och samlas kring en livsmedels- och jordbruksstrategi för hela Sverige.
Anf. 3 Eskil Erlandsson (C)
Herr talman! Jag delar många av interpellantens val av ord när det gäller hur den framtida gemensamma jordbrukspolitiken ska inriktas i Europeiska unionen.
Låt mig utöver det säga att vi i projektet Sverige - det nya matlandet har fem fokusområden. Ett av fokusområdena är primärproduktionen, det vill säga bondens produktion med hjälp av mark och djur. Inom detta fokusområde har vi satt upp ett mål, nämligen att vi ska öka produktionen.
Varför ska vi öka produktionen? Jo, det finns ett antal skäl till det. Interpellanten nämnde några. Men ytterligare ett skäl är att vi i fokusområde 2 har en satsning på en ökad förädlingsverksamhet, och för att kunna förädla måste man ha en råvara att förädla. I det ligger mycken sysselsättning i alla delar av Sverige, som jag är speciellt angelägen om att vi försöker att hjälpas åt att tillskapa. Det är viktigt att hela landet får möjligheter att växa och utvecklas.
Då tycker jag att det är rimligt att vi bedriver ungefär samma politik i den europeiska gemenskapen, det vill säga att vi försöker inrikta oss på utveckling av alla delar av Europeiska unionen. Det görs bäst genom ett ökat fokus, som jag sade i mitt interpellationssvar, på pelare 2, för att tala fackspråk. Där finns de instrument som behövs för att skapa den utveckling som jag vill se i Sverige och som jag är övertygad om att mina kolleger i Europeiska unionen också vill se i sina medlemsländer.
För att komma dit behövs emellertid - låt mig uttrycka det rakt på sak - ett brett mandat, för i Europeiska unionen måste man ha kamrater. Man måste ha kamrater som tycker ungefär likadant så att man kan skapa den majoritet som behövs för att kunna driva igenom ett beslut.
Det är mycket viktigt att vi, men också andra, är beredda att ge och ta i de förhandlingar som vi vidtar. Annars kommer vi inte att komma överens på något sätt och vis som gynnar den utveckling som jag vet att interpellanten såväl som jag vill se.
Anf. 4 Pyry Niemi (S)
Herr talman! Jag tackar landsbygdsministern för inspelen. Det är gott att höra att det behövs kamratskap inom EU. Men det behövs nog också kamratskap inom riksdagen, och då är det inte helt fel att ha en gemensam livsmedels- och jordbruksstrategi.
Jag vill nämna några områden som vi socialdemokrater tycker ska diskuteras för att främja bland annat den territoriella balansen enligt meddelandet från EU-kommissionen. Vi vill främja kollektiva nyttigheter i den kommande diskussionen kring CAP men också i vår förväntade svenska livsmedels- och jordbruksstrategi. Till nyttigheterna räknas klimatarbete, energileveranser, bevarande av kulturmiljö, djurhållning över hela landet, skapandet av förutsättningar för turism med mera.
Det är angeläget, precis som landsbygdsministern sade, att hela Sveriges landsbygd ska ges fortsatta möjligheter till bra och hållbar jordbruks- och livsmedelsproduktion, öppna landskap och biologisk mångfald.
På samma sätt ska vi främja konsumenternas möjligheter till säkra livsmedel. Vi har bland annat krävt obligatorisk ursprungsmärkning av livsmedel. EU-kommissionen har delvis lagt fram ett förslag som ligger i linje med vår politik, men det finns mycket kvar att göra.
Regeringen och landsbygdsministern vill ha ursprungsmärkning baserad på frivillighet, tvärtemot kommissionens önskemål. Det är märkligt. Å ena sidan anser landsbygdsministern att vi ska marknadsanpassa livsmedels- och jordbruksproduktionen efter konsumenternas behov och efterfrågan. Å andra sidan vill inte landsbygdsministern göra ursprungsmärkningen obligatorisk fast det direkt skulle ge konsumenterna mer trygghet och möjlighet att välja säkra livsmedel.
Jordbruksproduktionen kommer i huvudsak att vara konventionell i många år framöver. Det är dock viktigt att vi i Sverige fortsätter ge stöd för ökad ekologisk produktion. Landsbygdsprogrammet ska bland annat inriktas på gemensamma, framtidsorienterade projekt där aktiva jordbrukare samverkar med forskare från till exempel SLU så att vardagspraktiskt arbete kombineras med teoretisk och vetenskapliga uppföljningar, allt med syftet att optimera processen kring odlingsmetoder, minskade utsläpp av handelsgödsel och annat som för den ekologiska produktionen framåt.
Närproducerade och ekologiska varor ska vara prioriterade vid offentliga upphandlingar. Miljöstyrningsrådet har bland annat konstaterat att upphandlarna bör ha rätt att kräva att varorna är producerade på ett sätt som passar svensk djurskyddslagstiftning. Det står de utländska producenterna fritt att anpassa produktionen till de krav som ställs av upphandlarna.
En nationell satsning på biogastillverkning är också angelägen. Matvarubutikerna kastar bort mer än 100 000 ton mat per år. Priset för detta är ca 2 miljarder kronor. Om 70 procent av avfallet tas om hand ersätts 67 miljoner liter bensin. Det motsvarar årsförbrukningen för 56 000 bilar.
Herr talman! Jag tycker att det som landsbygdsministern säger är viktigt, men det är också viktigt att landsbygdsministern har det mandatet i det svenska parlamentet, i den svenska riksdagen när det förekommer förhandlingar inför CAP 2013. Då är det väl läge att ta fram en gemensam jordbruks- och livsmedelsstrategi som enar hela riksdagen och bygger för det framtida svenska jordbruket.
Anf. 5 Eskil Erlandsson (C)
Herr talman! Det finns ett antal skäl till att jag flitigt deltar i olika sammanhang. Ett av de skälen är att jag är angelägen om att vi skapar en bred överenskommelse i det svenska parlamentet.
Ett exempel som har konkretiserats på det här området är att det har beretts möjligheter att inrätta en så kallad kontaktgrupp inom miljö- och jordbruksutskottet för att regeringen ska kunna inhämta idéer och impulser men också söka det samförstånd som jag, och vad jag förstår också interpellanten, ser som nödvändigt för att vi ska komma så bra ut som möjligt från de förhandlingar som nu börjar och som kommer att fortgå under en ganska lång tid.
Vad beträffar frågeställningen om ursprungsmärkning kan jag meddela kammaren att regeringen faktiskt biföll kommissionens förslag på det senaste rådsmötet på tisdagen i förra veckan. Sverige röstade ja till införande av den obligatoriska ursprungsmärkningen på helt kött och alla olika slag av kött. Vi gjorde det eftersom det finns en konsumentefterfrågan, men vi gjorde det också för att producenter efterfrågar det.
Vad jag nu är angelägen om är att vi runt det regelverk som komma skall inte skapar den regelbörda som jag är övertygad om att interpellanten såväl som jag är angelägen om att inte lägga på producenten, speciellt inte på små producenter. Men nu är vi med på banan, och då har vi också möjligheter att påverka det regelverk som kommer i det här sammanhanget.
Vad slutligen beträffar biogasproduktionen har vi uppdragit åt ett antal myndigheter att hjälpa oss med att ta fram en biogasstrategi, detta för att utnyttja den möjlighet som finns i en inhemsk energiproduktion men också för att minska den klimatpåverkan som vi har från det som oftast används i stället för biogas, nämligen de fossila bränslena.
Ett av mina mål som jag har satt upp i det här sammanhanget är att svinnet av mat ska minska. Jag tycker att den offentliga sektorn ska gå före i det här sammanhanget. Jag har för min del satt upp målet att svinnet i den offentliga sektorn ska minska med 50 procent till 2015. Det minskar förvisso möjligheten att få fram biogas, men jag tycker faktiskt att matproduktionen måste gå före möjligheten att producera energi från slängd mat. Det gillar inte jag att man gör.
Anf. 6 Pyry Niemi (S)
Herr talman! Jag vill också poängtera för landsbygdsministern att regeringen faktiskt gick in med ett frivilligt särskilt yttrande till EU-kommissionen om att man i den svenska regeringen förvisso ställer sig bakom EU-kommissionens förslag men ändå anser att frivillighet ska vara grunden för detta. Det diskuterade vi i EU-nämnden så sent som förra fredagen. Jag har alltså med mig fakta i det fallet också.
I vårt grannland Danmark har man med politiskt mod skapat en nationell grön livsmedelsstrategi - Grøn vækst. I Storbritannien finns ett liknande beslut. Det är två länder som samarbetar bra med Sverige i EU. Det är anmärkningsvärt att den svenska regeringen fortsätter gömma huvudet i sanden och låtsas att marknadsanpassningen ska lösa alla dessa utmaningar för den svenska jordbruks- och livsmedelssektorn.
Jag föreställer mig att regeringen skulle känna sig mer trygg och framför allt mer handlingsbenägen om man hade en majoritet av Sveriges riksdag bakom sig vid de kommande förhandlingarna kring CAP 2013.
Jag är också säker på att våra landsbygdsentreprenörer i samverkan med riksdag och regering välkomnar ett sådant initiativ. På samma sätt är jag också säker på att Sveriges konsumenter önskar en tydlighet när det gäller vad som säljs i våra livsmedelsbutiker.
Min fråga till landsbygdsministern är enkel och utan andra krav: Är regeringen beredd att skapa en ny framtidsorienterad grön livsmedels- och jordbruksstrategi inför de stundande CAP 2013-förhandlingarna inom EU? Jag hoppas och tror att regeringen förstår vikten av ett samlat grepp i alla de frågor som jag har nämnt och berört i denna debatt.
Anf. 7 Eskil Erlandsson (C)
Herr talman! Låt mig inledningsvis tacka för interpellationen. Den fråga som interpellanten har ställt är en gigantiskt stor fråga i Sverige. Den är än större på den europeiska kontinenten, och vi kommer vid ett stort antal tillfällen att återkomma till den här typen av diskussioner under ett à två år framåt i tiden.
Låt mig svara på den konkreta frågeställningen: Regeringen utarbetade under den förra mandatperioden projektet och visionen om Sverige som det nya matlandet i Europa. I matlandsprojektet har vi fem fokusområden, varav primärproduktionen är ett och förädlingsindustrin är ett annat, detta därför att vi ville ha inspel att göra i Europeiska unionen, men också eftersom vi vill ha tillväxt, utveckling och fler jobb i alla delar av Sverige.
Det gläder mig att interpellanten talar så väl om matlandsprojektet. Jag skulle önska att oppositionen helhjärtat ställde sig bakom projektet. I projektet finns utarbetat mål och riktlinjer för olika verksamheter för att vi ska öka sysselsättningen, få en ökad miljöhänsyn i vår matproduktion och ta ökad hänsyn till miljön i samband med att vi konsumerar maten och gör oss av med det som blir över när vi har ätit vad vi ska, det så kallade svinnet.
Tack för en trevlig debatt, herr talman.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.