Förutsättningarna för public service
Interpellation 2006/07:39 av Israelsson, Margareta (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2006-10-30
- Anmäld
- 2006-11-07
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2006-11-16
- Sista svarsdatum
- 2006-11-20
- Besvarad
- 2006-11-21
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 31 oktober
Interpellation
2006/07:39 Förutsättningarna för public service
av Margareta Israelsson (s)
till statsrådet Lena Adelsohn Liljeroth (m)
I mars presenterade den socialdemokratiska regeringen propositionen Viktigare än någonsin! Radio och TV i allmänhetens tjänst 2007@2012 (prop. 2005/06:112). Propositionen grundade sig på det underlag som den parlamentariska utredningen lämnat. Riksdagen beslutade i juni med bred majoritet att godkänna utgångspunkterna i propositionen, bland annat en sexårig tillståndsperiod.
En viktig utgångspunkt i propositionen var att ge Sveriges Television, Sveriges Radio och Utbildningsradion tydliga ramar och handlingsfrihet för att kunna hantera den föränderliga medievärld som vi lever i. Frihet under ansvar präglade propositionen.
För oss socialdemokrater har det varit viktigt att skapa långsiktigt hållbara villkor för public service. Därför har de senaste tillstånden förberetts av parlamentariska utredningar som lagt grunden för breda blocköverskridande överenskommelser.
I budgetpropositionen föreslår alliansregeringen att det tillstånd som riksdagens fattade beslut om i juni ska ändras på en punkt @ tillståndsperiodens längd. Vidare står att regeringen avser att ta fram ett brett beredningsunderlag inför den efterkommande tillståndsperioden. Regeringen redovisar dock inte på vilket sätt detta breda underlag tänkts ta fram.
En förutsättning för en bred public service som har program som riktar sig till hela befolkningen och som därmed är en angelägenhet för alla är en stabil finansiering. Tv-avgiftssystemet är en garanti för en långsiktig finansiering och håller även politiken på armlängds avstånd till public service.
Med hänvisning till ovanstående vill jag fråga statsrådet:
1. Vilka är statsrådets skäl till att halvera tillståndsperiodens längd?
2. Anser statsrådet att det finns ett värde i en bred politisk uppslutning bakom villkoren för svensk public service och avser statsrådet att verka för en sådan bred uppslutning?
3. Hur avser statsrådet att ta fram underlag för det nya sändningstillståndet?
4. Avser statsrådet att förändra finansieringssystemet för public service?
Debatt
(14 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2006/07:39
Webb-tv: Förutsättningarna för public service
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2006/07:24 Tisdagen den 21 novemberProtokoll 2006/07:24 8 § Svar på interpellation 2006/07:39 om förutsättningarna för public service
Protokoll från debatten
Anf. 47 Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Herr talman! Margareta Israelsson har frågat mig
1. vilka mina skäl är till att halvera tillståndsperiodens längd,
2. om jag anser att det finns ett värde i en bred politisk uppslutning bakom villkoren för svenskt public service och om jag avser att verka för en sådan bred uppslutning,
3. hur jag avser att ta fram underlag för det nya sändningstillståndet och
4. om jag avser att förändra finansieringssystem för public service.
I våras beslutade riksdagen om de riktlinjer som ska gälla för programföretagen Sveriges Radio AB, SR, Sveriges Television AB, SVT, och Sveriges Utbildningsradio AB, UR, den kommande tillståndsperioden. I den proposition som låg till grund för riksdagens beslut aviserade den tidigare regeringen att en särskild utredare skulle tillkallas för att ta fram förslag till hur ett effektivare resursutnyttjande skulle kunna åstadkommas. Dessutom angavs att en uppföljning skulle göras under tillståndsperioden med utgångspunkt i omvärldsförändringar eller andra förändrade förutsättningar.
Regeringen anser mot den bakgrunden att den tillståndsperiod som tidigare beslutats är för lång. Regeringen har därför i budgetpropositionen för 2007 föreslagit att den kommande tillståndsperioden för SR, SVT och UR ska vara tre år i stället för sex år, det vill säga från och med 2007 till och med 2009. Under den treåriga tillståndsperiod som föreslagits avser regeringen att ta fram ett brett beredningsunderlag inför den efterkommande tillståndsperioden där bland annat utvecklingsmöjligheterna för radio och tv i allmänhetens tjänst och frågor om effektivare resursutnyttjande ingår.
Radio och tv i allmänhetens tjänst är en central del av mediepolitiken. Det är därför viktigt att det förs en bred diskussion inför den kommande tillståndsperioden där många åsikter kan komma fram. Regeringen har emellertid ännu inte fattat beslut om vilka ytterligare frågeställningar som kan komma att ingå i beredningsunderlaget eller hur underlaget ska tas fram. Jag är därför inte beredd att lämna några besked om dessa frågor i dagsläget.
Anf. 48 Margareta Israelsson (S)
Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret, även om jag inte tycker att det är så mycket till svar. Jag får svar på en av fyra frågor.
Vi får inte veta om statsrådet tycker att det finns ett värde i en bred politisk uppslutning. Vi får inte ens veta om hon är villig att verka för det.
Vi får inte reda på hur underlaget ska tas fram, och vi får inte reda på om det ska bli någon förändrad finansiering.
Vad säger då statsrådet? Jo, det är viktigt att det förs en bred diskussion - inte att det finns en bred uppslutning - och då kan det komma fram olika åsikter. Det finns ingen önskan att lyfta fram olika åsikter i frågan. Det ser jag med viss oro på.
Vi har haft en bred diskussion, en parlamentarisk utredning, som har lagt fram ett förslag. Om många saker blev den kommittén helt enig. Det viktiga var att man kom fram till att avtalsperioden borde göras längre. Bolagets oberoende och självständighet gentemot parlamentariska skiften och politiska påtryckningar borde stärkas. Sex år ansågs vara en lämplig avvägning.
Den allra bredaste uppslutningen kunde vi få när vi kunde läsa i Pressens tidning att Moderaterna vill göra public service smalare, men vassare. Det får vi nog höra mer om. Man säger vidare: Det finns ett nytt avtal som vi inte har ambitionen att riva upp.
Vart tog den ambitionen vägen, undrar jag? Hur kommer det sig att det gick så fort och att den breda diskussionen plötsligt inte hade något värde?
Ministern tar alltså inte fram att ett skäl för detta till exempel skulle vara att ompröva eller förändra den förda mediepolitiken. Ett förändrat finansieringssystem eller ett smalare uppdrag nämns inte alls, vare sig i budgetpropositionen eller i svaret.
Statsrådet har ju varit med i kulturutskottet i fyra år och skrivit flera motioner om hur public service ska göras smalare. Det bekräftades när Lena Adelsohn Liljeroth blev statsråd och gick ut och talade om att någon idrott ska vi inte se på tv. Det har vi inte råd med. Då får man slå över till en reklamkanal.
Det är ett välkänt faktum att Moderaterna och kulturministern under lång tid drivit frågan att ersätta dagens licenssystem med en skattefinansiering.
Statsrådet anger två skäl för den förkortade tillståndsperioden. Det ena är att den tidigare regeringen pekat på ett behov av att utreda hur ett effektivare resursutnyttjande skulle kunna ske. Det andra är att det i det rådande avtalet ingår en kontrollstation med utgångspunkt i olika omvärldsförändringar.
Om man går till det som den tidigare regeringen sade och som blev riksdagens beslut kan man läsa om det effektivare resursutnyttjandet att det handlade om att låta bolaget se över sina resurser och ingenting som kräver en halverad tillståndsperiod. Om kontrollstationen kan man läsa att public service-uppdraget skulle gälla oförändrat under hela tillståndsperioden, men kontrollstationen var det uppdrag som skulle läggas på Förvaltningsstiftelsen.
Är det någon dubbel agenda som jag inte riktigt förstår när statsrådet inte svarar på frågorna, hänvisar till vad den tidigare regeringen sade men gör något helt annat? Jag undrar: Vad är det egentligen som gäller?
Anf. 49 Helene Petersson (S)
Herr talman! Jag delar självklart Margareta Israelssons oro när det gäller public service. Riksdagsbeslutet togs med samma breda majoritet som i presstödsfrågan. Det handlade om ett brett uppdrag till public service med en lång tillståndsperiod för att ge utrymme för mångfald och för att staten skulle hållas på en armlängds avstånd och värna public service i allmänhetens tjänst.
Jag har hört vilka tankar ministern har med denna halverade tillståndsperiod. Kommer ministern att tillsätta en ny utredning med syfte att förändra public service-uppdraget eller finns det några andra tankar? Jag läser visserligen att ministern inte vill svara på det i dag, men det vore bra att få en indikation.
Jag ber också ministern att ta med sig det faktum att vi hade en väldigt bred uppslutning. Det måste lösas på lång sikt och med en bred majoritet. Vi kan inte hålla på och ändra om det blir ett regeringsskifte.
Jag tycker att vi är skyldiga våra public service-bolag att de ska veta vilka spelregler som gäller och att det ska vara hållbart över tid.
För några veckor sedan var jag i London. Jag besökte kulturdepartementet, BBC och Ofcom. Vid årsskiftet träder den nya överenskommelsen vad gäller deras public service i kraft. Det är en överenskommelse med, enligt deras ordning, både drottningen och parlamentet. Det är en överenskommelse på tio år. Man betonade mycket starkt denna långa tillståndsperiod just för att hålla staten, parlamentet och regeringen på en armlängds avstånd och för att ge bolagen möjlighet att fatta långsiktiga beslut utan risk för politisk inblandning. Ofcom - i deras fall - har en granskande roll i det nya avtalet och man rapporterar till parlamentet, inte till regeringen. Man har infört en kontrollstation efter fem år som ger Ofcom möjlighet att ge signaler och börja arbeta om det är något som man behöver förändra.
En liknande typ av kontrollstation finns faktiskt med i det beslut som riksdagen tog om public service i allmänhetens tjänst, men i vårt fall efter tre år. Denna kontrollstation faller ju nu i och med att tillståndsperioden kortas.
Jag vill höra hur ministern ser på det. Kan det vara något?
Tanken med kontrollstationen var just att hålla politiken borta under en lång period, men samtidigt ha någon form av avstämning som inte utfördes av regering och riksdag.
Anf. 50 Morgan Johansson (S)
Herr talman! Detta var ju den andra delen i Cecilia Stegö Chilòs korta statsrådskarriär som var väldigt uppseendeväckande. Presstödsfrågan var den ena; public service-avtalet var den andra. Hon hann knappt tillträda förrän hon sade att nu river vi upp den uppgörelse som gjordes under våren.
Det var en uppgörelse som var blocköverskridande och hade en bred majoritet, precis så som uppgörelser ska vara när det gäller mediepolitik där vi försöker söka ett samförstånd över gränserna och skapa en så bred majoritet som möjligt.
När hon presenterade detta och sade att man skulle riva upp uppgörelsen och förkorta avtalsperioden använde hon det allra sämsta av argument, nämligen att man gjorde så eftersom den nya borgerliga regeringen annars inte skulle få möjlighet att påverka avtalet.
Det är ju precis det som är poängen med långsiktiga överenskommelser, att de här frågorna inte ska påverkas av vem som för tillfället sitter vid regeringsmakten. Det är ju därför man har de långsiktiga överenskommelserna.
Det synsättet hade tydligen inte den förra kulturministern. Möjligen har den nya kulturministern det. I så fall är det bra. Hon står ändå fast vid de beslut som fattades av Cecilia Stegö Chilò.
Min fråga till Lena Adelsohn Liljeroth är: Vad var det som hände mellan vårens breda blocköverskridande överenskommelser och regeringsskiftet? Vad hände i de här frågorna som så påtagligt påverkade frågorna att man måste riva upp hela uppgörelsen?
Jag kan bara komma på en sak som inträffade. Det är att Moderaterna intog Kulturdepartementet. Det är det enda som har förändrats i sakläget. Man fick en ny ledning på Kulturdepartementet. Då var det inte så viktigt vilka uppgörelser som gjorts tidigare vare sig i presstödsfrågan eller i public service-avtalet.
Min notering är att det kanske är detta vi kommer att få leva med under kommande år. Vi har redan sett hur det går igen på område efter område. Det är Moderaterna som styr regeringen. Det går igen på område efter område - i välfärdspolitiken, den ekonomiska politiken, utrikespolitiken och nu förmodligen också i kulturpolitiken. Det är Moderaterna som styr regeringen, och de andra ledamöterna i regeringen sitter där mest som något slags utfyllnadsplatser. Det tror jag kommer att vara ett stort bekymmer framför allt för Centern, Kristdemokraterna och Folkpartiet i den här riksdagen framöver. Men det är detta intryck som båda dessa beslut, både det som gäller presstödet och det som gäller public service-avtalet, signalerar.
Anf. 51 Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Herr talman! Jag vill inledningsvis först och främst avvisa det som Morgan Johansson avslutade med, nämligen att detta skulle var en fråga för ett enda parti. Bakom detta står hela regeringen enig, Folkpartiet liberalerna, Centerpartiet, Kristdemokraterna och Moderaterna. Det finns ingen som helst spricka i det fallet.
Sedan är det inte fråga om att riva upp detta tillstånd. Vi förkortar det. I den proposition som riksdagen fattade beslut om stod att en särskild utredare skulle tillkallas för att ta fram förslag - jag nämnde det i mitt svar, och jag återkommer till det - till hur ett effektivare resursutnyttjande skulle kunna åstadkommas och att man ville se på omvärldsförändringarna. Vi gör det här. Men det blir ingen skillnad i de villkor som gäller för SVT, för Utbildningsradion eller för Sveriges Radio under de kommande tre åren. Det som är sagt att de ska arbeta med kommer de också att kunna göra. Och i detta ingår också en friare roll, men enligt ett annat uppdrag för Granskningsnämnden.
Naturligtvis finns det ett värde i en bred diskussion. Nu lever vi fortfarande med det gamla tillståndet. Det nya träder i kraft den 1 januari. Det finns ingen dold agenda. Och alla som har varit uppe i diskussionen kan också läsa reservationerna från de borgerliga partierna i kulturutskottets betänkande och konstatera att det finns ett starkt stöd för public service. Och det gäller faktiskt fortfarande. Sedan kan Leif Pagrotsky skaka på huvudet, men så är det.
Vi kommer att göra det som det fanns en möjlighet att göra. Nu blev det en förlängning, från sex år. Tidigare var det fyra år. Varje regering har möjlighet att ha synpunkter på sändningstillståndet. Så i den delen är det ingen skillnad.
Jag kan i detta sammanhang lika bra klara av följande. Jag har aldrig sagt att det inte ska visas idrott i tv. Vad jag har sagt i en intervju i tidningen Journalisten är att många frågor diskuteras när det gäller public service, bland annat de ökade kostnaderna, och de har verkligen ökat, för de stora internationella sportevenemangen. Det är betungande även för SVT. Det kan man läsa om även i intervjuer med den nya vd:n Eva Hamilton.
Jag sade inte att detta var min uppfattning. Jag sade att det är en av de frågor som man bland annat tar upp i den allmänna diskussion som just nu pågår om public service. Det är en diskussion som är väldigt intressant, därför att den visar att det finns ett starkt stöd för public service och att det också finns många och stora förväntningar på public service.
Anf. 52 Margareta Israelsson (S)
Herr talman! Breda underhållningsprogram och viss sportproduktion behöver inte nödvändigtvis finansieras av offentliga medel för att produceras. Det tyckte statsrådet redan när hon var ledamot i kulturutskottet, och det är precis vad som har sagts. Vi gläder oss över att vi ska få se någon idrott, och vi väntar med spänning på vilka lag som ska få spela inför svenska folket.
Men varför denna politisering? Det är mer än 15 år sedan Berlinmuren föll. Men varför ska vi plötsligt få en statstelevision i Sverige? Det undrar jag. Det som nu ska bli kvar ska föras upp till diskussion. Varje år ska vi stå och tala om huruvida det var för mycket hockey-VM eller om det var fel låt som vann i schlagerfestivalen. Vi ska inte ha den diskussionen här, statsrådet. Det är alldeles fel. Och varför skapar man all denna oro hos licensbetalare och hos allmänheten över huvud taget? Det finns en osäkerhet om vad man ska få se på tv, hur mycket man ska betala, eller om man ska låta bli att betala. Det finns en oro hos personalen i bolagen, hos dem som producerar just nu och hos kulturarbetarna som oroas inte bara över a-kassan utan också om ni helt plötsligt ska komma med några nya avtal som omkullkastar inspelningen av någon film eller någon annan produktion. Det här är inte frågor för Sveriges riksdag. Vi har mycket viktigare saker att göra.
Om det inte finns någon dold agenda, om det handlar om precis samma saker, och om den nuvarande regeringen tycker precis samma sak som den förra regeringen, vilket statsrådet säger - hon säger att det inte är något annorlunda utan att man ska göra precis samma sak bara lite friare och lite gladare - varför kan statsrådet då inte ge mig det svaret på interpellationen? Jag blir faktiskt lite upprörd.
Här krävs nu lite mer än studentpolitik. Nu krävs det regeringsansvar. Den förra kulturministern kallade till sig SVT:s ledning och talade om att man skulle riva upp avtalet. Jag tycker att Lena Adelsohn Liljeroth, som jag känner som en klok person, ska sätta sig ned med SVT:s ledning och tala med den. Där har man försökt att få en öppning om att inte riva upp avtalet utan behålla det, precis det som statsrådet nu säger, och låta kontrollstationen vara en kontrollstation och inte innebära ett brutet avtal.
Det som vi alla får en känsla av är att det finns en önskan om att fatta vassa beslut före nästa val. Och om det är den bild som vi går ut med till svenska folket, till licensbetalarna, till dem som står bakom kameran och vid mikrofonerna i SVT, i Utbildningsradion och i Sveriges Radio, så är det självklart att de undrar över varför det är så viktigt att fatta ytterligare ett beslut. Tala om för oss: Är det en enskild utredare som ska ha intervjuer med oss? Ska det vara ett parlamentariskt inflytande? Ska det vara en bred uppgörelse? Eller vad är det som gäller? Statsrådet måste bli klar på den här punkten. Detta skapar en oerhört stor osäkerhet om vad som gäller.
Jag skulle kunna använda mina sista minuter till att läsa innantill vad som stod i propositionen om dessa olika kontrollstationer och det som gällde ett effektivare resursutnyttjande. Vi är alltså inte oense om att vi ska använda resurserna för public service på ett bra sätt. Det är alldeles självklart så. Men säg inte till svenska folket att om ni får bestämma så är det bara vissa program som man ska få se för den licens som man betalar. Jag tror att man förväntar sig mer, speciellt när ni i valet har sagt att ni inte ska röra avtalet.
Anf. 53 Helene Petersson (S)
Herr talman! Jag kan inte bli annat än bekymrad när ministern säger att alla fyra regeringspartier står bakom detta.
Vi har en gemensam utredning och ett gemensamt beslut som förut också har omfattat Centerpartiet och Kristdemokraterna. Att Moderaterna och Folkpartiet har en annan uppfattning har vi kunnat följa under årens lopp. Motioner har kommit med olika finansieringar. Moderaterna har föreslagit en skattefinansiering och Folkpartiet en annan form av finansiering. Självklart blir man nu orolig. Ett skattefinansierat public service vill vi absolut inte ha och det behövs inte. Vi har tvärtom i utredningen talat om raka rör för att hålla staten ännu mer borta från allt vad pengar heter.
Jag kan inte annat än bli både väldigt orolig och upprörd. Det har nämligen hela tiden från ert håll talats om skattefinansierat public service.
Man jobbar nu stenhårt med ett effektivare resursutnyttjande. Man jobbar med internkontroller, man använder en bolagskod, man håller på med samordning när det gäller redovisning och administration för att spara pengar inom public service-bolagen för att kunna göra så mycket tv som möjligt för allmänheten. Låt dem fortsätta med det. Man gör ett jättegott jobb. Vi ska inte behöva lägga oss i det. Låt perioden vara sex år. Sedan återkommer vi.
Anf. 54 Morgan Johansson (S)
Herr talman! Lena Adelsohn Liljeroth hävdar att detta är något som hela regeringen står bakom. Så är det säkert. Vad jag pekade på var hur tydligt det nu blir vem det egentligen är som styr i regeringen. Det var det som var min synpunkt. Det lär inte vara sista gången vi får göra den kommentaren här i kammaren.
Vi har, verkar det som, olika sätt att se på public service. Det handlar egentligen om två sätt.
Dels har vi olika sätt att se på hur avtalen ska se ut. Vi står för långa avtal, blocköverskridande, så att man ger en trygg grund för dem som arbetar i public service-företagen när det gäller vilka regler som gäller och hur de ska jobba. Långa avtal som är blocköverskridande handlar det alltså om.
Ni står tydligen för korta avtal och för att det är den sittande regeringen som ska hålla i taktpinnen, så varje gång det blir regeringsskifte ska tydligen public service-frågan upp igen. Jag tror att det är farligt att driva politiken på det sättet därför att det då slutar i ett slags Berlusconifiering, i en italiensk situation där man efter varje regeringsskifte - som ju är ganska vanligt i Italien men inte fullt så vanligt i Sverige - får en diskussion om hur italiensk tv ska styras och se ut. Det är livsfarligt att hamna i en sådan situation. Nu är kulturministern på väg in i det. Hon använder ju själv Stegö Chilòs argument: Vår regering måste också få lov att påverka hur det här avtalet ska se ut.
Vi har också skilda uppfattningar när det gäller synen på public service, på vad man ska göra. Vi står för ett brett uppdrag till public service. Där ska finnas nöje, drama, granskning, sport - ja, allt ska kunna inrymmas där. Ni står tydligen för en smalare syn, redan signalerad av kulturministern i intervjuer kring sporten. Det där med sport är tydligen inte så viktigt för public service, utan det bör kanske betalkanalerna i stället få ta hand om. Däri ligger skillnaden. Den skillnaden har vi tidigare inte haft i svensk politik. Nu har vi den.
Anf. 55 Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Herr talman! Vi ska inte politisera. Ja, jag vet inte riktigt vem det är som politiserar och som oroar. Det här är egentligen inte någonting som är särskilt dramatiskt, som vi ser det. Vi gör det som det fanns en möjlighet till därför att det nu sker så stora förändringar i vår omvärld.
Morgan Johansson skriver i sin interpellation bland annat om att stoppa mångfalden och strypa mångfalden. Men lite försiktighet tycker jag ändå behövs. Det var väl någon gång på 1980-talet som det fanns en socialdemokratisk riksdagsledamot, Maj Britt Theorin, som ville förbjuda parabolantenner. Man ska kanske inte lasta den föregående regeringen för det heller. Men även Morgan Johansson måste väl anse att vi trots allt har fått ett rikare och bredare medieutbud - inte alls en strypning av SVT eller public service i övrigt.
Den här processen har trots allt inte inletts ännu. Fortfarande lever vi - jag måste upprepa det som jag sade i mitt första svar - med det gamla tillståndet. Det nya träder i kraft först vid årsskiftet. Det är inte fråga om att riva upp. Sveriges Television, Utbildningsradion och Sveriges Radio kan fortsätta att arbeta i lugn och ro, helt enligt de riktlinjer som riksdagen fattat beslut om tidigare - i våras.
Sedan har vi detta med Berlusconi. Ja, jag tror att jag inte ens vill bemöta det. Det blir så uppenbart fånigt, skulle jag vilja säga. Jag vet inte vilka likheter man i något enda sammanhang skulle kunna hitta när det gäller den här regeringen och Berlusconi.
Jag har ett möte inbokat med ledningen för Sveriges Television och Sveriges Radio. Vi för samtal. Jag hoppas att också de inom ledningarna och inom de grupper som man nu trots allt försöker oroa - det är inte vi som försöker oroa - inser att det här inte är någon stor dramatisk förändring.
När det handlar om BBC - jag tror att Helene Petersson var inne på det - har det varit en omfattande diskussion i England om just BBC:s roll. Där har det sannerligen varit mycket synpunkter på hur man har verkat, så jag vet inte om vi riktigt kan använda oss av den liknelsen. Jag tror att de har fått, skulle jag vilja säga, betydligt tuffare villkor. Jag ska inte nu ge mig in på den diskussionen, för den ligger lite vid sidan av. Men BBC och public service är inte riktigt jämförbara.
Finansieringsfrågan är måhända någonting som vi kommer att återkomma till, men det är ingenting som diskuteras just nu.
Public service kommer att arbeta på, precis som det är tänkt och som det är beslutat, fram till år 2009. Men vi vill, som sagt, ta chansen och se vad som händer i vår omvärld. Hur reagerar man för att göra verksamheten effektivare? Det är inte vi som säger det, utan det säger public service-företagen själva. Syftet är inte att göra public service till någonting ointressant, utan syftet är faktiskt att värna public service. Det kommer att behövas, inte minst med tanke på den tuffa konkurrens som vi möter från omvärlden.
Det handlar om bildning. Det handlar om kunskap. Det handlar till och med om något så pass viktigt som det svenska kulturarvet. Jag värnar public service.
Anf. 56 Margareta Israelsson (S)
Herr talman! Det här är ingenting dramatiskt, säger statsrådet. Men varför då göra det så dramatiskt och riva upp avtalet? Det hade varit lika enkelt att göra precis som det står i propositionen. Jag tror, herr talman, att jag måste läsa innantill ur propositionen om kontrollstationen:
Principen är att public service-uppdraget gäller oförändrat under hela tillståndsperioden - alltså sex år. Vid en kontrollstation bör den grundläggande frågeställningen vara om det har skett förändringar i omvärlden på teknikens område eller i förutsättningarna i övrigt för public service-verksamheten som gör att någon del av uppdraget i väsentlig utsträckning inte längre är ändamålsenligt.
Vi föreslår - alltså den föregående regeringen - att ansvaret för den prövning som ska ske i samband med en kontrollstation ska ligga på programföretagens ägare, det vill säga Förvaltningsstiftelsen. Det bör vara upp till Förvaltningsstiftelsen att mot bakgrunden av genomförda studier bedöma om den anser att det finns anledning att ta initiativ till förändringar genom att tillskriva regeringen.
Så står det. Vad är det som har skett i vår omvärld? Statsrådet säger ju att det sker så mycket i vår omvärld. Jag skulle vilja ha en redovisning direkt från statsrådets mun av vad som hänt i vår omvärld som gör det så viktigt att riva upp det här avtalet och att nu gå in och säga: Det kommer bara att gälla i tre år för vi ska då . Vadå? Det vet vi inte. Någon ska något på ett sätt som vi inte heller riktigt känner till.
Någonting har tydligen hänt i omvärlden. Jag undrar: Vad är det?
Anf. 57 Leif Pagrotsky (S)
Herr talman! Också jag vill haka på detta med dramatiken. Lena Adelsohn Liljeroth anstränger sig mycket i den här diskussionen för att understryka att det inte är fråga om någon förändring när det gäller hennes syn och min syn.
Men detta står redan i den proposition som jag signerade. Jag har redan skrivit om allt det som nu ska ske, så det är ingen dramatik i det här. Det har också varit en minister emellan som lagt sin hand på detta, men hon verkar vara borta nu. Lena Adelsohn Liljeroth försvarar ordentligt och helhjärtat allt som har gjorts här.
Jag måste anmäla en avvikande mening beträffande detta med att det inte råder någon dramatik mellan å ena sidan mitt väl förankrade förslag som i de här avseendena i juni fick stöd av inte mindre än 100 % av riksdagens ledamöter och å andra sidan det som nu sker. Det är stor skillnad. Jag kallar det för en dramatisk skillnad.
Lena Adelsohn Liljeroth säger att det är så mycket som har hänt i vår omvärld. Margareta Israelsson frågade vad det var men fick inget svar. Jag gör tolkningen att ingenting har hänt i vår omvärld från juni och fram till nu som motiverat detta. Om det hade varit så hade väl kulturministern beskrivit vilka dessa händelser var. Då hade de kanske påverkat oss också på samma sätt. Också vi som så sent som i juni var överens om sexårsperioden hade då kanske tagit intryck.
Tomheten i svaret på den viktiga frågan tolkar jag som en bekräftelse på att det inte har hänt någonting. Det är inte det som det handlar om, utan det är någonting annat som vi inte får veta vad det är.
Varför säger jag då att det är dramatiskt? Några år hit eller dit spelar väl ingen roll. För mig är det dramatiskt om man bryter en lång tradition i svensk politik och villkoren för medierna, precis som villkoren för Riksbanken, och andra viktiga frågor för demokratin eller stabiliteten i landet ska ha en annan förankring, en annan räckvidd, en annan långsiktighet och stabilitet än i andra frågor. För mig är det dramatik när den syn, som alla var överens om i utredningen och där man sade att en förlängning från fyra år till sex år är ett sätt att skapa ökad självständighet och minska den politiska styrningen, plötsligt vänds tvärsom så att det blir mer politisk styrning, det som man själv kallar för politisk styrning. Det är dramatik.
Nu blir det mandatperiodspingpong. Nu blir det valrörelse i de här frågorna. Jag kan tänka mig att i nästa valrörelse gå ut och kräva att Sveriges Television ska sända OS och VM. Jag kan tänka mig att göra valfråga av denna typ av frågor. Jag tycker att det är tråkigt, för jag tycker att det här är frågor där vi skulle kunna vara bredare överens.
Jag vet att Lena Adelsohn Liljeroth har ytterligare tid på sig att beskriva vad som har hänt mellan riksdagsbeslutet i juni och i dag och som tvingar fram så här väldigt dramatiska saker som att riva upp enigheten kring public service och mediepolitiken och därmed enigheten om att minska den politiska styrningen av för vår demokrati så viktiga frågor som det här handlar om.
Jag tycker att det är dramatik, och jag kan inte förstå hur man kan försöka bagatellisera det och säga att ni bara fullföljer det som företrädaren sade. Jag kan stå här och berätta, ty jag var med. Jag har själv skrivit på min namnteckning i den propositionen. Det var inte det här vi menade. Det är en väldigt stor skillnad jämfört med att låta Förvaltningsstiftelsen, som leds av en kristdemokratisk ordförande och som är sammansatt på ett sätt som håller en armlängds avstånd till politiken, värdera de analyser som kommer fram om skillnaden i effektivitet mellan UR och SVT - det är i första hand det det handlar om. Det är en oerhörd dramatik i den här frågan. Jag hoppas att kulturministerns svar speglar allvaret i vad som står på spel.
Anf. 58 Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Herr talman! Vi har lite olika uppfattningar om vad som är dramatik och vad som inte är det. Jag hävdar fortfarande att jag inte ser den dramatik som några av talarna här gör i denna debatt.
Eva Hamilton konstaterade i en intervju nyligen när hon skulle tillträda att förtroendet för public service ständigt måste vinnas på nytt. Det är så, och det är därför som den här diskussionen, som inte vi har dragit i gång utan som journalister själva drog i gång under sommaren, också är så otroligt vital för public service. Det visar på det stöd som faktiskt finns för public service. Inte minst det upprop som drogs i gång av Kulturella ungdomsföreningen i Malmö visade på det starka stödet. Jag tror att det var uppåt 17 000 namnunderskrifter.
Det handlar inte om de eventuella omvärldsförändringar som sker just nu utan om dem som kan komma att ske under den här perioden, under de här tre åren. Det var samma sak som regeringen tog upp i sin proposition.
Från årsskiftet gäller det nya sändningstillståndet, det som Leif Pagrotsky säger att han har varit med och signerat och som bland annat innebär höjd ambition när det gäller barn och unga liksom funktionshindrade. I detta råder ingen skillnad. I propositionen talas om en hög kvalitet, decentraliserad organisation, mindre detaljstyrning och om att programverksamheten ska präglas av oberoende och stark integritet och bedrivas självständigt. Det gäller fortfarande. Det är ingen skillnad där.
För att lugna - om det nu var Leif Pagrotsky som trodde att han inte skulle få se OS och VM i SVT i fortsättningen - kan jag säga att det kommer han att kunna göra. Det är dessutom avtal som är tecknade för en lång tid framöver.
Tack för diskussionen.
Anf. 59 Leif Pagrotsky (S)
Herr talman! Det är viktigt med debatt i de här frågorna. Javisst, det tyckte jag också under valrörelsen. Jag försökte i de debatter där jag deltog få någon moderat att berätta vad den moderata politiken på området skulle gå ut på. Till exempel i radiodebatten inför publik i Kungsträdgården ställde jag frågan till en moderat ledamot, som bara passade när jag frågade om de avsåg göra några förändringar i public service. Han sade att han förbehöll sig rätten att själv beskriva den moderata politiken och inte låta mig göra det. Sedan sade han inget mer.
Någon debatt inför väljarna om vilka förändringar som ni moderater ville genomföra i public service kom aldrig till stånd. Efter valet började det, och det är så dags. Ni har inte skaffat er något folkligt mandat för det som ni nu är på väg att göra - politisera public service. Varje mandatperiod, varje blockpolitisk majoritet ska skriva sina nya regler. Kortsiktighet ska gälla, inte långsiktighet, ingen radioledning, ingen tv-ledning ska veta vad som gäller dagen efter nästa val. Så kommer det nu att bli eftersom den enighet som fanns i juni nu är bortsopad, ensidigt, inte efter överläggningar, inte efter förhandlingar. Ensidigt har vi fått veta genom att läsa i tidningen att ni har sagt upp bekantskapen med långsiktigheten, stabiliteten och blocköverskridande enighet om det här. Det är dramatiskt. Varför sade ni inte detta i valrörelsen om ni hade sådana planer?
I juni röstade ni på ett sätt. Nu säger ni att det har hänt så mycket - förresten är det inte så att det har hänt utan det ska hända så mycket. Det är en ny framtidsprognos i dag jämfört med den som motiverade röstningen i juni. Det inger mig samma fråga som förut. Den agenda ni redovisar hänger inte ihop. Det måste finnas en annan. Det är det som oroar mig.
Anf. 60 Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Herr talman! Den radiodebatt som Leif Pagrotsky hänvisar till kan jag tyvärr inte kommentera. Jag var inte med och hörde inte den, så jag vet inte vilken moderat ledamot som deltog och vad han eller hon eventuellt sade.
Det är inte fråga om att politisera. Leif Pagrotsky verkar ha en annan uppfattning. Tidigare fanns fyraåriga perioder. Det innebar att varje ny regering så att säga fick möjlighet att ha synpunkter.
Det här kommer att ske i en bred beredning. Det finns fortfarande ingen dold agenda. Men vi tar den möjlighet som också fanns inskriven i propositionen, att se över den tekniska utveckling som faktiskt går väldigt fort både i vårt eget land och i omvärlden. Vi står inte utanför. De diskussioner som har funnits i EU-kretsar visar också att det här inte är någonting som vi styr själva, utan man måste bereda det här tillsammans. Därför kan det finnas skäl till att också se över framtiden, i syfte att värna public service.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.