förutsättningarna för barnen på Ekeskolan

Interpellation 2001/02:356 av Tolgfors, Sten (m)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2002-04-08
Anmäld: 2002-04-16
Besvarad: 2002-04-16

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 8 april
Interpellation 2001/02:356
av Sten Tolgfors (m) till utbildningsminister Thomas Östros om förutsättningarna för barnen på Ekeskolan

Stängningen av specialskolan Ekeskolan kvarstår i skolministerns förslag, trots de löften han gav under sitt besök i Örebro.

Den specialskola som jag menar att barn med multifunktionshinder ska ha möjlighet att gå i är en helt annan sak än det regeringen står för, i form av en "mindre skoldel för visstidsplaceringar".

Skolministern talar om att barn ska kunna komma på "visstidsvistelse" hela skoltiden. Nio års "visstidsvistelse"? Vad är det för respekt för barn med funktionshinder? De har precis samma rätt som alla vi andra har, att tillsammans med klasskamrater gå läsårsvis i en social gemenskap med möjlighet att planera sin utbildning och inte hänvisas till "visstidsvistelser" på ett resurscenter under hela skoltiden.

De barn som kommer på "visstidsvistelser" kommer att vara där olika tidsperioder @ en del en dag i veckan, andra kanske en månad i sträck, någon kanske ett år och ytterligare någon hela skoltiden. Det ger inte klasser med stabilitet och social gemenskap.

Dessutom är det så att Ekeskolan är avförd från det offentliga utbildningssystemet som grundskola. "Verksamheten vid resurscentren ingår inte i det offentliga skolväsendet."

Alla andra barn får gå i skola, men vissa blinda multifunktionshindrade barn får gå på ett resurscentrum på visstidsvistelse @ hela skoltiden. Vad spelar det då för roll att de formellt är inskrivna i hemkommunens skola, det är ju inte där de går. Barn med multifunktionshinder pekas ut som de enda barn i landet som inte ens får gå i en skola!

Dessutom är barnen inte ens garanterade att komma på visstidsvistelse därför att hemkommunen ytterst avgör detta - beroende på om den har råd med det eller inte.

Skolministern måste svara på följande frågor för att klara ut villkoren för Ekeskolans fortsatta verksamhet:

1. Avser skolministern att ge alla barn med funktionshinder rätt att välja skola?

2. Avser skolministern att tillse att alla barn som vill och behöver får gå på Ekeskolan?

3. När avser skolministern att öppna kön till Ekeskolans fasta skoldel igen?

4. Vad avser skolministern att göra för att blinda och synskadade barn med multifunktionshinder inte bara ska få komma på "visstidsbesök" till ett resurscenter, utan i stället få gå i en skola, som alla andra barn?

5. Vilka åtgärder avser skolministern att vidta för att tillse att alla elever som vill ska få gå hela sin skoltid med klasskamrater läsårsvis på Ekeskolan?

6. När avser skolministern att föreslå en lagändring för att återupprätta Ekeskolans fasta skoldel och återinföra blinda multihandikappade barn i specialskolans målgrupp?

7. När kommer regeringen att föreslå att göra Ekeskolan till en del av det offentliga skolväsendet igen?

Debatt

(7 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2001/02:356

Webb-tv: förutsättningarna för barnen på Ekeskolan

Protokoll från debatten

Utbildningsminister Thom (S)

Anf. 23 Utbildningsminister Thom (S)

Fru talman! Sten Tolgfors har ställt en rad frågor till mig om utvecklingen av Ekeskolan och undervis- ningen av elever med synskada och ytterligare funk- tionshinder. Jag anser det vara utomordentligt viktigt att situa- tionen för alla elever och i synnerhet för elever med funktionshinder kontinuerligt förbättras. När det gäller villkoren för elever med funktions- hinder är det särskilt viktigt att alltid ha elevens bästa för ögonen. Därför anser jag det vara viktigt att verk- samheten vid Resurscenter syn Örebro utvecklas. Resurscentret ska stödja elever och skolor runtom i landet och dessutom ta emot elever som behöver ha delar av eller hela sin skolgång förlagd till resurscent- ret. Skolverksamheten kommer alltså även i framti- den att finnas kvar. Den enskilde elevens behov och önskningar måste stå i centrum för var han eller hon ska bedriva sin skolgång. Därför bör en visstidsplacering vid resurs- centret även kunna innebära att elevens hela skolgång förläggs till resurscentret om elevens behov och för- utsättningar så kräver. Barn och ungdomar med funk- tionshinder bör så långt som möjligt ges möjlighet att bo hemma med sina föräldrar och gå i skola i närhe- ten av hemmet. Det är viktigt att den kompetens som finns vid Resurscenter syn Örebro kommer så många barn som möjligt till godo. Som Sten Tolgfors säkert redan vet har regeringen nyligen beslutat att tillsätta en utredning med uppgift att bl.a. tydliggöra formerna för visstidsplaceringarna. Utredningen ska fokusera på den enskilde elevens behov och bl.a. analysera huruvida initiativ till en placering vid resurscentret ska kunna tas av såväl elevens vårdnadshavare som kommunen och resurs- centret. Utredningen ska också lämna förslag till hur garantier kan skapas för att de elever som behöver insatser från resurscentrets sida också får en plats vid resurscentret. Vidare ska utredaren se över möjlighe- terna att överklaga beslut om placering vid resurs- centret. Därutöver kommer jag snarast att ge Specialpeda- gogiska institutet i uppdrag att kartlägga kommuner- nas förutsättningar att ordna bra undervisning för elever med synskada och ytterligare funktionshinder. På detta sätt får vi de bästa förutsättningarna att ut- veckla resurscentrets verksamhet så att resurscentret på bästa sätt ska kunna tillgodose de behov och öns- kemål som elever med synskada och ytterligare funk- tionshinder har.

Sten Tolgfors (M)

Anf. 24 Sten Tolgfors (M)

Fru talman! Ingenting finns kvar av Östros argu- mentation när det gäller Ekeskolan och en skola för barn med funktionshinder. Han bemöter inte den beskrivning som jag ger av situationen. Han försöker inte ens svara på de frågor som jag har ställt till ho- nom i interpellationen. Och han försöker inte ens längre hävda att det ska finnas en fast skoldel vid Ekeskolans resurscenter. Situationen i skolan för barn med funktionshinder, som borde engagera en skolminister i timmar, ägnade skolministern nu lite drygt två minuter. Sedan är det slut på tankar. Det är tyst. Det är tomt. Det är öde. Och det är ett ointresse. Hur kan Thomas utan att rodna säga att den en- skilde elevens behov och önskningar måste stå i cent- rum för var han eller hon ska bedriva sin skolgång och samtidigt stänga specialskolan i Ekeskolan, där vi vet att barnen vill gå? Det är värre att förstå och för- neka, Thomas Östros, än att aldrig förstå. Vore det någon ruter i skolministern skulle han riva upp ned- läggningsbeslutet, för nog inser han att det var fel. I praktiken innebär Östros agerande att han underkän- ner hela FUNKIS-utredningen och låter göra om den, om än styckevis och delt. Och när beslutsunderlaget underkänns vore det rimligt, och för barnen viktigt, att också underkänna det nedläggningsbeslut som kom som ett resultat av FUNKIS-utredningen. I flera år har regeringen lagt dimridåer kring Ekeskolan. Man har spelat ett politiskt spel med lan- dets mest behövande barn som insats och försökt dölja effekterna av sin politik. Nu verkar taktiken vara att man ska dämpa debatten över valet. Regeringen skrev att den fasta skoldelen vid Ekeskolan skulle avvecklas till förmån för utökad resurscenterverksamhet samtidigt som en mindre skoldel för visstidsplaceringar skulle inrättas. Det här har Östros försökt omtolka till att vara detsamma som den tidigare specialskolan. Men som alla ser i riks- dagsbeslutet är det inte samma sak. I dag försöker han inte ens upprätthålla det skenet längre, inte heller i utredningsdirektiven. Stängningen av Ekeskolans fasta skoldel, specialskolan i Ekeskolan, kvarstår i Östros förslag. Det var aldrig fråga om att rädda spe- cialskolan. Jag tycker att det är ett skandalöst ageran- de. Östros menar att barnets visstidsvistelser vid re- surscentret ska kunna vara hela skoltiden. Smaka på det - visstidsvistelser i nio år, hela skoltiden! Reger- ingen sade sig en gång i tiden vilja stänga special- skolan för att barn med funktionshinder skulle gå integrerat i sina hemkommuner. Resultatet blir alltså, när allting har snurrat färdigt, att alla barn i landet får gå i skola utom blinda barn med multifunktionshinder som får gå på ett resurscenter med visstidsvistelse i nio år. De får alltså inte ens gå i en skola. Det är san- ningen bakom regeringens integration. Ekeskolans resurscenter är avfört från det offent- liga utbildningssystemet som grundskola genom riksdagsbeslut. Vad spelar det för roll att barnen for- mellt är inskrivna i hemkommunernas skolor, Tho- mas Östros, när det inte är där de går? Barn som kommer för visstidsvistelse kommer att vara där olika långa tidsperioder. Någon kommer att vara där en dag i veckan. Någon annan kommer att vara där en månad i sträck och sedan inte mer. Och en tredje kanske är där hela skoltiden. Men om barn bara får komma för visstidsvistelser blir det ju inte klasser med stabilitet och social ge- menskap. För många barn som aldrig har haft en kompis i sitt liv och som aldrig har varit inkluderade i den sociala gemenskapen har just klasskamraterna och att de har fått vara en i gänget på Ekeskolan haft en enorm betydelse. Detta uppnår man inte med viss- tidsvistelser, när barn ses som paket som kan flyttas från den ena skolan till den andra efter vuxnas tyck- ande. Hur skulle Thomas Östros själv ha känt sig om han ständigt hade tvingats byta skola och social mil- jö? Varför vill Thomas Östros neka barn med multi- funktionshinder rätten att gå i en skola tillsammans med klasskamrater? Vad vet Thomas Östros bättre om barnens bästa än barnen och föräldrarna själva? Varför ska han och inte de bedöma var barnen ska gå? Och varför måste Socialdemokraterna stänga specialskolor för att förmå att utveckla den kommu- nala kompetensen?

Utbildningsminister Thom (S)

Anf. 25 Utbildningsminister Thom (S)

Fru talman! Mitt fokus i arbetet är barnens bästa. Jag är övertygad om att Ekeskolan spelar en viktig roll på många olika sätt. Vi talar om ganska många barn, och det är en väldigt liten andel av de barn som har den här typen av handikapp som i dag finns på Ekeskolan. Men Ekeskolan kommer att spela en vik- tig roll också i framtiden. På Ekeskolan ska det finnas ett starkt resurscenter så att man bidrar till att kommunerna blir bättre på att erbjuda god utbildning i särskolor och träningsskolor. Den kompetens som finns på Ekeskolan behöver spridas till fler. Det ska också finnas en fast skoldel på Ekeskolan där barn naturligtvis kommer att finnas på olika villkor beroende på vilken typ av stöd, hjälp och skolgång de behöver. Det handlar om barn som kommer att finnas där tidvis, kanske återkommande, tillsammans med lärare från hemkommunen, föräldrar och kanske också annan personal som går vidareut- bildning och som utvecklas i nära relation till Ekes- kolan. Men det handlar också om barn som går hela sin skolgång på Ekeskolan. Jag har förtroende för att personalen, de profes- sionella, är de som bäst kan avgöra hur antagningen ska gå till, hur det ser ut och hur man ska se till att få bra grupper som fungerar väl. Det, menar jag, kan vi inte fatta riksdagsbeslut om. Vi behöver utreda närmare hur vi ska se till att visstidsplaceringen vid Ekeskolan blir ett fint bidrag för de elever som behöver hjälp under en kort tid eller har ett återkommande behov av hjälp men också för de elever som har hela sin skolgång på Ekeskolan. Fokus ska vara på det enskilda barnets bästa. Samtidigt vill jag också göra tydligt att kommu- nerna har ett ansvar. När jag var på Ekeskolan och diskuterade med skolans ledning och lärare framhölls det att man ibland upplever att kommunerna tror sig helt och hållet ha lämnat ifrån sig sitt ansvar. Det är en väldigt olycklig situation. Kommunerna ska ju vara involverade i kommunmedborgarna, också de här barnen. Man ska naturligtvis följa dem och kom- petensutveckla sig, för flera av barnen kommer tillba- ka till sina kommuner och behöver ett gott mottagan- de. Det uppnår vi genom denna nya typ av lösningar. Nu har vi en utredning framför oss. Jag är överty- gad om att vi kommer att få bra förslag för att säkra Ekeskolans framtid så att de båda rollerna får en fin utveckling och för att se till att vi har barnen i fokus också i det framtida arbetet.

Sten Tolgfors (M)

Anf. 26 Sten Tolgfors (M)

Fru talman! Dessvärre var skolministerns andra svar inte mycket djupare än det första. I flera år har vi pekat på oklarheter och självmot- sägelser i stängningsbeslutet. Här i kammaren har två skolministrar och ledamöter i utbildningsutskottet vägrat ta debatt och avfärdat våra krav på klargöran- den. Man har i flera år påstått att det inte ens behövs några klargöranden. Nu tvingas skolministern medge att vi har haft rätt hela tiden. Han har nu gett så många ubildningsuppd- rag att FUNKIS görs om. Wärnersson, hans företrä- dare, är pulveriserad och desavouerad. Låt mig ge några exempel. Ingenting tyder på att kommunerna har blivit bätt- re på att undervisa barn med multifunktionshinder och att behovet av Ekeskolan skulle ha bortfallit. Ingenting har heller gjorts för att det skulle bli så. Det är fel att stänga en specialskola av ideologiska skäl, som Östros gör, innan man ens har utrett hur alternativen ser ut. Kommunerna har inte beredskap för att undervisa alla barn med svåra multifunktions- hinder. Det vet alla. Östros har själv tvingats medge att det är så. Jag citerar honom: "Efterhand får vi jobba med att hemkommunerna blir bra på att ta om hand om sina barn." Efterhand, alltså. Men alternati- ven stängs ju nu. Jag har tidigare frågat Östros, och jag frågar ho- nom igen: Inser han inte att det blir ett glapp? Han säger själv att kommunerna inte är tillräckligt bra, men han har redan stängt intagningen till alternativen. Inser han inte att landets 289 kommuner inte kan nå samma kunskapsnivå som en specialskola? Jag har krävt att kvaliteten i skolan för barn med funktionshinder utreds, både vad gäller undervisning- en och den sociala situationen. Utbildningsutskottet har avfärdat detta, senast i december. Men nu ska Thomas Östros göra just detta. Han skriver: "Det är därför angeläget att få fördjupad information om hemkommunernas förutsättningar och förmåga att bereda skolgång och hög kvalitet för ovannämnda grupper". "Ovannämnda grupper" är alltså barn med multifunktionshinder. I december avstyrkte utbildningsutskottet också kraven på att klargöra förutsättningarna för visstids- vistelse vid resurscentret. Nu ska skolministern låta utreda det. Skolministern vill se över behovet av rättslig re- glering av visstidsvistelserna. I december skrev ut- skottet att detta ska "inte närmare regleras". Jag und- rar: Pratar skolministern över huvud taget med soci- aldemokraterna i utbildningsutskottet? Visstidsplaceringarna, skriver man, ska "kontinuerligt utvärderas och följas upp för att kunna utvärdera var eleven bäst kan få sina behov tillgodo- sedda". Jaha. Vem ska bedöma det då? Det lär i van- lig ordning knappast vara barn och föräldrar i Social- demokraternas Sverige. Vart tar tryggheten för bar- nen vägen? Eftersom kommunerna betalar finns det heller inga garantier för att de ens får komma på visstids- vistelse. Det kommer ofta att avfärdas som för dyrt. Nu, två år efter stängningsbeslutet, inser Östros också detta. På grund av att kommunerna i hans modell ska ha ansvar för att betala måste han ge en utredning direktiv om att överväga extra garantier så att barnen över huvud taget ska få komma till resurscentret. När han ändå är i gång ska han också låta utreda de ekonomiska konsekvenserna och det beslut som riksdagen mot bättre vetande fattade för två och ett halvt år sedan. Det har vi hela tiden begärt. Allt detta ingick i uppdragen för FUNKIS- utredningen, som Ingegerd Wärnersson ledde. Det ledde henne sedan till en taburett, parodiskt nog. Och allt detta har ni socialdemokrater i regeringen och riksdagsmajoriteten i åratal förnekat. Ni har i åratal förnekat dessa problem, och ni har i åratal förnekat att detta skulle vara något att titta närmare på. Allt detta har ni i regeringen och majoriteten satsat hela er pre- stige på att avfärda. Sverige har ingen politik när det gäller skola för barn med funktionshinder, i synnerhet inte för multi- funktionshindrade. Det finns ett vansinnigt beslut att stänga landets bästa skola, specialskolan Ekeskolan, och ett antal, numera hoplappade, utredningsförslag. Svara mig, Thomas Östros: Ska barn med funk- tionshinder ha rätt att välja skola eller inte? Och vem ska bedöma barnets bästa - ska skolministern radio- styra det från riksdagen, eller ska barn och föräldrar själva få avgöra den saken?

Utbildningsminister Thom (S)

Anf. 27 Utbildningsminister Thom (S)

Fru talman! Det är ingen tvekan om att Sten Tolg- fors är engagerad, men risken är att demagogin far i väg för mycket. Man kan inte å ena sidan hävda att den förra skolministern är desavouerad och att allting är ändrat och samtidigt å andra sidan hävda att ingen- ting är ändrat och att allt är precis som förut. Jag menar att vi kan finna en väg för utveckling av Ekeskolan som jag bedömer kommer att kunna få en stark uppslutning också i riksdagen. Jag har be- skrivit detta i mitt förra inlägg. Ekeskolan får en dub- bel funktion. Delvis kommer den att vara ett resurs- center. Vi får inte glömma att det handlar om ca 2 000 barn som har och ska ha rätt till en skolgång av god kvalitet. Det långsiktiga målet är naturligtvis - och det kan väl ingen vara emot - att skolgången ska kunna vara i närheten av där föräldrarna bor. Så är det inte i dag. Därför behöver Ekeskolan ha möjligheten att kunna ta emot barn också för hela skolgången. Jag menar att detta ska avgöras av de professionella till- sammans med föräldrar och elever. Vi behöver utreda hur det system ska se ut som också säkerställer möjligheterna för t.ex. föräldrar att kunna överklaga. Förra hösten skrevs det in ett större antal barn än vanligt. Efterhand kommer diskussionerna om budgeten att klargöras för att visa vilka ekonomiska möjlighe- ter framöver Ekeskolan har för att kunna omfamna detta dubbla uppdrag. Jag menar att Ekeskolan har en viktig roll nationellt, men naturligtvis särskilt för de barn som finns på Ekeskolan. När jag har besökt Ekeskolan har jag uppfattat att det är åt detta håll som ledningen för Ekeskolan vill gå. Man vill kunna förena de två uppdragen. De kan också berika varandra så att man både blir ett starkt resurscenter och har en stark skoldel som kommer att vara till godo för barnen.

Sten Tolgfors (M)

Anf. 28 Sten Tolgfors (M)

Fru talman! Hur lite kan inte skolministern tro på sin egen linje när han får ägna varje debatt i kamma- ren åt att backa! Det enda som återstår av FUNKIS-utredningens beslut rörande Ekeskolan är stängningen av special- skolan. Det är djupt allvarligt. Resten har skolminis- tern tvingats lägga i nya utredningar: ekonomin för resurscentret, villkoren för vad visstidsvistelse ska vara, den kommunala kompetensen m.m. På punkt efter punkt har han tvingats backa, men han förstår inte att detta backande också måste sluta med att man erkänner behovet av specialskolan Ekeskolan och river upp stängningsbeslutet. I dag har han inför hela kammaren medgett att barnen med multifunktionshinder inte kommer att få gå i en skola. De kommer att få gå på visstidsvistelse i ett resurscenter i nio år, och det resurscentret är avfört som grundskola från det offentliga utbildnings- systemet. Alla andra barn får gå i skola i Thomas Östros Sverige, men inte de allra mest behövande: blinda, multifunktionshindrade barn. De kan i bästa fall få komma till ett resurscenter på visstidsbesök. Tala om segregation! Jag ställde i min interpellation ett antal frågor till Thomas Östros. Jag konstaterar att han inte ens har närmat sig ett försök att lämna svar på dem. Han har inte ens nämnt dem, vilket brukar vara vederbörligt. Ska alla barn med funktionshinder ha rätt att välja skola, skolministern? Mitt svar är att de självklart ska ha det, men Östros tiger. Varför ska multifunktionshindrade barn bara få komma på visstidsbesök i stället för att gå i skola? Det är självklart fel, men Östros tiger. Kommer alla barn som vill och behöver att få gå på Ekeskolan? Vi tänker riva upp stängningsbeslutet och öppna skolan igen, men Östros tiger. Kommer alla elever som vill att få gå hela sin skoltid med klasskamrater läsårsvis på Ekeskolan? Det är något helt annat än visstidsvistelse. Det tycker vi, men Östros tiger. Kommer Östros att återinföra Ekeskolan som skola? Det tycker vi ska ske, men Östros tiger. Läs interpellationen igen! Vi får anledning att åter- komma. Då kanske skolministern kan börja antyda svar på de här frågorna som riskerar att segregera barn med funktionshinder.

Utbildningsminister Thom (S)

Anf. 29 Utbildningsminister Thom (S)

Fru talman! Jag är övertygad om att det kommer att vara möjligt att få en bred uppslutning kring den framtida politiken också för Ekeskolans del. Jag kän- de också när jag var på besök i Ekeskolan att det finns ett önskemål i skolans ledning att få utveckla verksamheten i denna riktning. Man vill kunna vara ett resurscenter. Det är viktigt att vi bidrar till att kommunerna utvecklar sin verksamhet. Då blir re- surscentret centralt. Man vill också ha en fast skoldel. Där kommer barn att finnas på kortare tid, för att väldigt många av föräldrarna vill att barnen ska gå i hemkommunen, men de har samtidigt behov av att få det stöd som Ekeskolan kan ge tack vare den kunskap och expertis som finns där. Där kommer också barn att kunna gå hela sin skoltid. Det är skolans, de pro- fessionellas, och föräldrarnas och elevernas ansvar att se till att vi får en verksamhet där som leder till en bra kvalitet för skolan med grupper, samhörighet och trygghet, vilket jag ser som väldigt viktigt. Sten Tolgfors talade om alla barn som vill och be- höver. Alla barn ska ha rätt till en bra skolgång. Det gäller barnen som finns på Ekeskolan, men det gäller också de hundratals barn som finns i hemkommuner- na i de särskolor och i de träningsskolor som de går i. Där finns skolor med mycket bra kvalitet, men där finns också verksamhet som måste utvecklas och stärkas. Vi måste känna att det engagemanget gäller alla våra barn. Jag menar att den här strategin och därefter en utredning som klargör verksamhetens förutsättningar framöver kommer att utgöra ett vä- sentligt steg för att stärka alla barns rätt till en god skolgång.

Intressenter

Frågeställare

Tolgfors, Sten (m) Moderaterna

Besvarad av

utbildningsminister Thomas Östros Socialdemokraterna