Fortsatta utvecklingsinsatser för primärvården
Interpellation 2005/06:383 av Johansson, Kenneth (c)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2006-05-03
- Inlämnad
- 2006-05-03
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2006-05-09
- Sista svarsdatum
- 2006-05-17
- Besvarad
- 2006-06-08
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 3 maj
Interpellation 2005/06:383 av Kenneth Johansson (c) till statsrådet Ylva Johansson (s)
Fortsatta utvecklingsinsatser för primärvården
Centerpartiet medverkade aktivt till att primärvården, basen i svensk hälso- och sjukvård, prioriterades högt i den nationella handlingsplanen för utveckling av hälso- och sjukvården (prop.1999/2000:149) samt anvisade ekonomiska resurser för denna utveckling.
Ett viktigt inslag i handlingsplanen var att verka för en kunskapsutveckling som skulle stödja den önskvärda inriktningen på hälso- och sjukvården.
Kunskapsutveckling i primärvården
Under denna rubrik i propositionen uttalas att:
”En viktig förutsättning för att primärvården skall kunna utvecklas till en väl fungerande bas i den svenska hälso- och sjukvården är att kunskapsutvecklingen inom primärvården stärks och att personalen får möjlighet till kompetensutveckling och fortbildning. Det behövs en struktur för att utveckla ett nationellt stöd för detta. --- Inriktningen är att ett familjemedicinskt institut skall tillskapas.”
Fammi
Familjemedicinska institutet inrättades av riksdagen med bred politisk majoritet i januari 2002. Institutet ska bidra till att utveckla den svenska primärvården, närsjukvården och den kommunala hälso- och sjukvården. Efterhand har Fammis verksamhet funnit former som alltmer motsvarar de krav och förväntningar som ställs av verksamhetsföreträdare och yrkesgrupperna i primärvården.
Fammi har format en verksamhet som bygger på de olika personalgrupperna i vården och deras behov av och initiativ till kompetensutveckling. Den syftar till att utveckla samarbete över yrkesgränserna, teamarbete och brobyggande mellan olika yrkesgrupper och mellan kommuner och landsting eller regioner. Fammi har på detta sätt byggt ett viktigt förtroendekapital inom primärvården och hos alla de personalgrupper som verkar där.
Fammi fortsätter sin verksamhet till och med 2006 med en årlig budget på 18 miljoner kronor. För närvarande har Fammi 17 anställda, ett flertal på deltid. Fammi ägs av staten, Landstingsförbundet och Svenska Kommunförbundet och drivs som en ideell förening.
Fammis avveckling
Från och med år 2007 finns ingen fortsatt statlig finansiering av Fammi och därför planeras nu en avveckling av verksamheten vid årsskiftet. Vad jag erfarit pågår en diskussion mellan bland annat SKL och Socialstyrelsen om hur vissa av Fammis pågående projekt ska kunna fullföljas och avslutas. Hur ett fortsatt utvecklingsarbete kan stödjas och garanteras framgår dock inte, vilket är klart otillfredsställande och behöver klargöras.
Den önskvärda, och i den nationella handlingsplanen beslutade, inriktningen av hälso- och sjukvården kan inte sägas ha nått vägs ände. Nya och viktiga utvecklingsområden tillkommer dessutom, med ytterligare fokus på psykiatri, äldrevård och @ omsorg, hemsjukvård, samverkan, tillgänglighetskrav med mera. Sedan Spris avveckling kring sekelskiftet har Sverige, som förmodligen enda land i västvärlden, saknat ett nationellt utvecklingsinstitut för hälso- och sjukvården.
Värdefulla utvecklingsinsatser görs vid våra högskoleinstitutioner och andra lokala och regionala utvecklingsenheter. Dessa utgår dock oftast från enskilda forskarintressen eller andra utvecklingsbehov än sådana som är kopplade till arbets- och fortbildningsbehoven i vardagen, det vill säga den inriktning som Fammi haft hittills. Om någon ersättning inte skapas för Fammi kommer det att bli svårare att tillgodose dessa grundläggande behov.
Mot bakgrund av ovanstående önskar jag besked av statsrådet:
Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att fullfölja intentionerna i den nationella handlingsplanen och fortsatt bidra till en nödvändig utveckling av primärvården?
Vad avser statsrådet att göra för att säkra att det konkreta arbetet som Fammi i dag sysslar med fullföljs, om än i annan form?
Vilka ekonomiska medel ställer statsrådet i utsikt för fortsatt utvecklingsstöd till primärvården och den primärkommunala hälso- och sjukvården efter år 2006?
Debatt
(6 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2005/06:383
Webb-tv: Fortsatta utvecklingsinsatser för primärvården
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2005/06:137 Torsdagen den 8 juniProtokoll 2005/06:137 16 § Svar på interpellation 2005/06:383 om fortsatta utvecklingsinsatser för primärvården
Protokoll från debatten
Anf. 135 Ylva Johansson (S)
Herr talman! Kenneth Johansson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att fullfölja intentionerna i den nationella handlingsplanen och fortsatt bidra till en nödvändig utveckling av primärvården. Vidare frågar Kenneth Johansson vilka åtgärder jag ämnar vidta för att säkra att det konkreta arbete som Fammi i dag arbetar med fullföljs samt vilka ekonomiska medel jag ställer i utsikt för fortsatt utvecklingsstöd till primärvården och den primärkommunala hälso- och sjukvården efter år 2006.
Primärvården utgör basen i den svenska hälso- och sjukvården och är ofta den vårdnivå som patienten först kommer i kontakt med. Det är därför extra viktigt att primärvården kan lösa sina uppgifter på ett så bra sätt som möjligt och med en god tillgänglighet.
Med den nationella handlingsplanen för utveckling av hälso- och sjukvården påbörjade regeringen åren 2001-2004 en omfattande satsning för att stärka primärvård, äldrevård och psykiatri. För att stimulera utvecklingen har handlingsplanen omfattat tre centrala delar: utvecklingsavtal, resurstillskott och uppföljning.
Socialstyrelsen, som haft i uppdrag att följa upp och utvärdera satsningen, konstaterar att förbättringar skett inom flera av de områden som handlingsplanen omfattar men att arbete fortfarande återstår för att nå alla mål.
Mot bakgrund av detta har regeringen och Sveriges Kommuner och Landsting enats om en fortsättning på den nationella handlingsplanen under åren 2005-2007. Två nya överenskommelser har tecknats - en överenskommelse som avser primärvård och äldrevård samt en överenskommelse om psykiatri. Med dessa överenskommelser ligger inriktningen i den nationella handlingsplanen fast även kommande år.
I samband med att handlingsplanen fått en fortsättning har regeringen också inrättat en särskild primärvårdsarbetsgrupp för att tillsammans med Sveriges Kommuner och Landsting finna sätt att stärka primärvårdens utveckling.
Familjemedicinska institutet, Fammi, är en ideell förening som bildades år 2002 som ett resultat av den nationella handlingsplanen för utveckling av hälso- och sjukvården. Fammi har initierat en mängd projekt för att stimulera kompetensutveckling och kunskapsspridning i primärvården.
Jag anser att det är viktigt att det arbete som påbörjats vid Fammi tas till vara även efter Fammis avveckling.
Statskontoret lämnade i mars 2004 slutredovisning av ett uppdrag att granska Fammis verksamhet. Utifrån denna rapport förs för närvarande diskussioner mellan staten och Sveriges Kommuner och Landsting om hur man på bästa sätt kan ta till vara och fortsätta det arbete som påbörjats av Fammi.
När det gäller frågan om ekonomiskt stöd till utveckling av primärvården vill jag framhålla att de medel som tidigare gått till den nationella handlingsplanen, 4 miljarder år 2004, och den så kallade tillgänglighetssatsningen, 1,1 miljarder år 2004 och 1,25 miljarder årligen därefter, nu permanentats och ingår i anslaget 48:1 Kommunalekonomisk utjämning. Utöver detta avsätter regeringen, inom ramen för anslaget 48:1, 500 miljoner kronor per år från och med år 2006 för genomförandet av den nationella vårdgarantin.
För att ytterligare förstärka kvaliteten i den offentliga sektorn har regeringen dessutom i budgetpropositionen för år 2006 aviserat att de generella statsbidragen till kommuner och landsting ska höjas med 1 miljard år 2007 och med 6 miljarder år 2008.
Jag vill avsluta med att framhålla att arbetet med att förbättra vårdens tillgänglighet och kvalitet är en process som kontinuerligt behöver utvecklas.
Anf. 136 Kenneth Johansson (C)
Herr talman! Bakgrunden till interpellationen är att Centerpartiet aktivt har medverkat till att sätta primärvården i högsätet när det gäller utvecklingsarbetet inom svensk hälso- och sjukvård. Vi har gjort det därför att det är basen i svensk hälso- och sjukvård. Det handlar väldigt mycket om en vardagssjukvård som ska finnas nära till för de många människorna. Därför prioriterades detta, bland annat på Centerpartiets initiativ, väldigt högt i den nationella handlingsplanen för utvecklingen av hälso- och sjukvården. Där slogs det också fast att det är viktigt att stödja kunskapsutveckling.
Familjemedicinska institutet tillskapades och inrättades av riksdagen i januari 2002. Syftet med det var att bidra till att utveckla primärvården, närsjukvården och den kommunala hälso- och sjukvården.
Har Fammi lyckats? Ja, det har diskuterats. Här finns det olika uppfattningar. Helt klart är, menar jag, att det har funnit formerna för just kompetensutveckling och samarbete över yrkesgränserna.
I Dagens Medicin skrevs för några veckor sedan i en artikel från en rad företrädare för olika organisationer: Vi anser att Fammis verksamhet efterhand funnit former som till stor del motsvarar de krav och förväntningar som ställs av verksamhetsföreträdare och yrkesgrupperna i primärvården. Fokus ligger på hemsjukvården, kvalitetsuppföljning och kompetensutveckling. Verksamheten bygger på olika personalgruppers behov, samarbete över yrkesgränserna, teamarbete, dialog med kommun-, landstings- och regionledningar. Fammi har på detta sätt byggt upp ett förtroendekapital gentemot yrkesgrupper, politiker och tjänstemän.
Nu ska Fammi avvecklas vid det kommande årsskiftet. Det är min egentliga orsak till interpellationen. Jag känner mig orolig över primärvårdens utveckling. Jag känner mig missnöjd med hur regeringen hanterar primärvården. Även efter statsrådets svar känner jag en djup oro över att de viktiga utvecklingsfrågorna för primärvården hanteras på ett sätt som gör att det inte ger det stöd som behövs. Det som var ett handslag för att verkligen satsa på primärvården har inte hittills blivit som det var tänkt.
Jag var själv aktiv i samband med utvecklingsavtal, medelstilldelning och uppföljning. Det som sägs i svaret om att förbättringar skett tycker jag är på gränsen till en skönmålning. Tre utvärderingar har Socialstyrelsen levererat. I samtliga dessa tre utvärderingar kan man möjligen se att det tekniskt sett har skett en liten förbättring av tillgängligheten i primärvården. I övrigt är det väldigt små saker som man kan peka på har inträffat. Det är tråkigt, det var inte så det var tänkt.
Från Centerpartiet vill vi fortsatt värna primärvården. Vi vill utveckla och inte avveckla stödet till detta. Jag skulle vilja ställa några följdfrågor.
Vad vill egentligen Ylva Johansson med primärvården? Jag tycker att det är en grundläggande fråga. Det talas om en primärvårdsarbetsgrupp som är tillsatt. Finns professionen med? Hur tas Fammis arbete till vara rent konkret? Det talas om det, men hur görs det? Vad är det som planeras konkret för att ett bra jobb inte ska rinna ut i sanden?
Anf. 137 Ylva Johansson (S)
Herr talman! Centerpartiet har tidigare på ett mycket konstruktivt sätt medverkat till att utveckla primärvården. Jag tror att Kenneth Johansson och jag på många sätt kan dela uppfattningen om primärvårdens viktiga roll i svensk sjukvård och hur den borde få förstärka sin roll och få en ännu viktigare uppgift. Primärvården behöver utvecklas både när det gäller viss specialisering inom primärvården för att till exempel kunna ta del av vissa andra specialistläkare än allmänspecialister, psykosocial kompetens exempelvis, och när det gäller breddning för att kunna klara till exempel depressioner och demenssjukdomar på ett bättre sätt än vad man i dag gör. Det finns många anledningar att satsa på primärvården.
Jag tycker därför att det är väldigt sorgligt att Centerpartiet gått från den konstruktiva partner som ni var när det gäller utvecklande av primärvården till att nu tillsammans med Moderaterna stå för en annan inriktning av primärvården. Där blir sjukintyget från första dagen ett sätt att tvinga primärvården att felanvända sina resurser - att satsa dem på människor som i huvudsak är friska men som inte kan gå till jobbet på grund av att de är förkylda eller har migrän eller annat men där sjukvården inte kan göra något i det akuta läget - i stället för att prioritera de människor som man verkligen kan göra insatser för inom primärvården.
Fammi var en väldigt bra idé. Fammi har bedrivit och bedriver i dag en mycket bra verksamhet. Men det finns en allvarlig brist i Fammis konstruktion i dag. Tanken med Fammi var att det skulle vara ett samarbete mellan staten och sjukvårdshuvudmännen i form av Sveriges kommuner och landsting. Jag anser att vi behöver en sådan arena för ett gemensamt utvecklingsarbete kring primärvården. Staten kan inte ensam driva primärvårdens utveckling utan att ha sjukvårdshuvudmännen med sig i det arbetet.
I och med att Sveriges kommuner och landsting deklarerat att de inte vill vara med i Fammi och inte vill bidra till finansieringen av Fammi har en viktig del av själva basen för Fammis arbete och förtroendekapital gått förlorad. Det är en märklig konstruktion med en ideell förening som uteslutande får resurser från Regeringskansliet och staten. Ska vi ha en ideell förening är naturligtvis idén att man ska ha flera intressenter att mötas i denna ideella förening. Det var det som var tanken med Fammi. Jag beklagar verkligen att vi inte kunnat nå det samarbetet med sjukvårdshuvudmännen.
Det är mycket angeläget att vi tar till vara det förtroendekapital som Fammi har upparbetat, och vi håller just på med den processen. Jag kan i dag inte redogöra för det för Kenneth Johansson. Jag får återkomma till det när vi är färdiga med den processen. Jag delar uppfattningen att det är mycket viktigt, och vi ska säkerställa att så sker.
Därutöver behöver vi finna någon annan arena där vi från den centrala nivån, staten, tillsammans med sjukvårdshuvudmännen, kommuner och landsting, kan hitta en arena för primärvårdens utveckling där det här samarbetet är oerhört viktigt. Jag tror att Kenneth Johansson, som i andra sammanhang brukar betona den regionala och kommunala nivåns kompetens och självbestämmande, förstår att det är viktigt. Staten kan inte ensam driva utvecklingsarbetet inom primärvården. Vi måste ha sjukvårdshuvudmännen med oss, och då får vi finna former där vi kan skapa en sådan arena. Fammi lyckades i vissa delar men lyckades inte i avseendet att bli en gemensam arena mellan staten och sjukvårdshuvudmännen.
Anf. 138 Kenneth Johansson (C)
Herr talman! Primärvården i Sverige har i Centerpartiet en mycket god vän. Vi sätter väldigt hög prioritet på att primärvården, den nära vardagssjukvården, ska fungera. Det är där som vi kan göra väldigt mycket insatser både när det gäller att förebygga ohälsa och när det gäller att vårda och behandla, för min del också gärna utveckla en vardagsforskning som gör svensk primärvård så attraktiv att det blir riktigt lockande att söka sig dit. Det är vad Centerpartiet och jag eftersträvar.
Det jag känner oro för är den prioritering som vi hittills har varit överens om och som jag tror att vi i ord och tal fortsatt är, men det måste också finnas en försäkran om att vi kan ge primärvården det stöd som behövs för att man ska kunna uppfylla de stora krav och de stora förhoppningar som vi ställer på primärvården. Från Centerpartiets sida vill vi bland annat släppa fram entreprenörskapet inom primärvården.
Ylva Johansson pratar om handlingsplanen. Man brukar nämna tre av de fyra krav som finns i den. Det fjärde kravet, som för övrigt Centerpartiet drev fram och igenom, var att stimulera alternativa driftsformer inom den öppna vården. Det står i handlingsplanen som den fjärde punkten. Det är någonting som vi vill se ökad aktivitet kring. Vi tror på mångfald, och vi tror att det kan vara positivt för att stimulera flera att söka sig att jobba inom primärvården. Vi vill stimulera krafter hos personalen. Vi vill få ett tydligare uppdrag till primärvården så att man vet vilka förväntningar man har på sig. Vi vill utveckla det förebyggande arbetet. Vi ser gärna att vårdlotsar utvecklas, och vi vill stimulera flera allmänläkare till förmån för en samlad patienträttighetslagstiftning för att ge vård i tid. Då behövs det ett fortsatt stöd, och vi är måna om att det stödet ska utvecklas. Om det inte blir en sådan utveckling som Ylva Johansson säger är på gång med ett fortsatt stöd blir det här en negativ del.
Man kan inte, och där är vi överens, enbart lita på riksdag och regering, inte ens på sjukvårdshuvudmännen, som självfallet ska vara med. Men det räcker inte, utan vi måste också ha professionen med. Och jag tycker att en poäng med Fammis upplägg är att professionen både har ett förtroende och en aktiv roll i arbetet. Om det byggs upp nya nationella arenor för att jobba fram detta, som Ylva Johansson säger, är det bra. Jag hoppas att de arenorna blir tydliggjorda så fort som möjligt, därför att tiden går och det behövs ett utvecklingsstöd även efter årsskiftet. Det tycker jag är väldigt angeläget.
Jag har hört att departementsledningen har uppvaktats med tankar om att inrätta någon form av nationell organisation som till exempel kan bestå av en mindre anslagsfinansierad del och efter behov utöka sin verksamhet genom uppdragsfinansiering och projektanställningar. Jag skulle vara intresserad av att höra om det finns öppningar och intresse för och kommentar till en sådan modell som skulle kunna vara ett sätt att fortsätta säkra Fammis verksamhet.
Anf. 139 Ylva Johansson (S)
Herr talman! Jag välkomnar alternativa driftsformer inom primärvården. Vi har på många håll också kunnat se att det har bidragit till utvecklingen av primärvården. Jag tycker att vi har en sådan utveckling.
Vad jag däremot vänder mig emot är den borgerliga alliansens förslag om att lagstifta i Sveriges riksdag om att det inte ska vara sjukvårdshuvudmannen som avgör om en verksamhet ska läggas ut på entreprenad eller inte. Man vill att riksdagen ska lagstifta om att personalen alltid har rätt att ta över verksamheten och att personalen dessutom, enligt lag från riksdagen, alltid ska ha rätt att förbereda detta på betald arbetstid. Jag tycker att det är ett mycket märkligt sätt att prioritera när det gäller primärvårdens utveckling. Det är sorgligt att Centerpartiet har hamnat på ståndpunkten att det är Sveriges riksdag som ska bestämma vilka delar av primärvården som ska ut på entreprenad och inte sjukvårdshuvudmännen, som rimligen bör ha möjligheten att göra en egen kvalitetsbedömning utifrån de aktuella och lokala förutsättningarna.
En annan tråkig del är att Centerpartiet medverkar till att felanvända primärvårdens resurser med kravet på sjukintyg från första dagen. Vi har haft och har fortfarande problem med tillgängligheten inom primärvården. Alltför många människor får vänta alltför länge på att få tid hos sin läkare inom primärvården. Det är också på sina håll brister på allmänläkare. Då är det mycket märkligt att komma med ett förslag som innebär att vi kan behöva ytterligare 2 000 fler läkare för att klara av att skriva sjukintyg till människor som man egentligen inte kan hjälpa, utan där intyget behövs bara för att de ska få sin sjukpenning. Man måste prioritera vad som är viktigt när det gäller primärvårdens utveckling.
Primärvården behöver stöd för sin utveckling. Jag delar den uppfattningen. Och man behöver ekonomiska resurser för utvecklingen inom primärvården. När det gäller resurser till sjukvården har resurserna till svensk sjukvård efter tolv år med socialdemokratisk regering ökat med nästan 100 miljarder jämfört med för tolv år sedan. Det är en fantastisk ökning av resurserna till sjukvården. En stor del har gått till primärvården, men ännu mer har gått till sjukhusvården. Här har vi en viktig del. Primärvården behöver inte bara kompetensutveckling för att utvecklas, utan den behöver också få en större andel av den totala sjukvårdens finansiella kaka.
Jag skulle vilja säga att det finns ett problem i samtliga landsting och regioner. Det är att man har politiska ambitioner att prioritera primärvården, men när man summerar efter ett år tycks det ändå som att sjukhusvården drar till sig väldigt mycket ekonomiska resurser, tvärtemot de lokala prioriteringarna från de ansvariga politikerna. Den här frågan är mycket svår, och den låter sig inte lösas på något enkelt sätt med några uttalanden eller beslut från den här kammaren. En viktig del är hur primärvården ska få sina utvecklingsresurser.
Avslutningsvis, herr talman, frågar Kenneth Johansson vilka modeller jag kan tänka mig när det gäller att förvalta och föra vidare det som Fammi redan har utvecklat och det förtroendekapital som man har skapat. Jag vill inte låsa mig i den här debatten för några former. Vi har en sådan diskussion med Fammi och ett beredningsarbete om hur det ska se ut. Men låt mig ändå säga att jag är lite tveksam till att ha ännu fler statliga instanser som verkar stimulerande för utvecklingen. Jag tror inte att vi ska ha ännu fler myndigheter. Om vi däremot skulle kunna finna former för samarbete mellan staten och sjukvårdsmännen, tror jag att det skulle vara väldigt bra. Fammi bildades en gång med den ambitionen, och jag är väldigt ledsen att man inte lyckades uppnå detta.
Anf. 140 Kenneth Johansson (C)
Herr talman! Jag hoppas verkligen på ett fortsatt och intensifierat engagemang för primärvården i vårt land, därför att den är så viktig och är basen, som har sagts tidigare, i svensk hälso- och sjukvård. För att klara det krävs det dels att vi har den viljan, dels att det finns utvecklingsinsatser även i framtiden.
Jag kommer inte längre när det gäller att få konkret besked, men jag tolkar ändå svaret positivt på det sättet att när det har tänkts färdigt i departementet kommer det ett förslag om en arena, har jag antecknat, för ett nationellt stöd i någon form. Jag hoppas att det kommer i så god tid att det inte blir ett stort glapp mellan avvecklingen av Fammi och det fortsatta intensifierade arbetet.
När det gäller alternativa driftsformer har det hänt en del i en del landsting och regioner, men det går alldeles för sakta och alldeles för trögt. En av orsakerna till det är en attityd som kanske inte Ylva Johansson i första hand är den som står för, men det finns andra som mera pratar om hinder, pekpinnar, nej och fy, stopp och usch i stället för att bejaka entreprenörskapet och se möjligheterna att se över lagen om offentlig upphandling och inrätta avknoppningsstöd. Jag kan göra listan lång på vad en startlag skulle kunna leda till i stället för det som vi nu tyvärr har, en stopplag.
Jag kommer att fortsätta bevaka, i den mån jag kan, att primärvården är i högsätet och också fortsatt får ett stöd för sitt arbete.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.