förtroendeklyftan mellan ungdomar och politiker

Interpellation 2002/03:326 av Krantz, Tobias (fp)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Anmäld: 2003-05-06
Inlämnad: 2003-05-06
Besvarad: 2003-05-19
Sista svarsdatum: 2003-05-20

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 6 maj
Interpellation 2002/03:326
av Tobias Krantz (fp) till statsrådet Lena Hallengren om förtroendeklyftan mellan ungdomar och politiker

Mer än varannan (55 %) av 16@29-åringarna i Sverige anser att ingen @ varken de själva eller några andra @ har särskilt stora möjligheter att göra sig hörda hos dem som bestämmer i samhället. Det visar Ungdomsstyrelsens värderingsstudie De kallar oss unga som nyligen överlämnades till regeringen.

I studien har 2 700 16@29-åringar under 2002 svarat på frågor inom nio delområden om sin syn på livet, samhället och framtiden. Resultaten pekar på en betydande förtroendeklyfta mellan ungdomar och politiker. Det är en varningssignal som måste tas på största allvar.

Forskarna Erik Amnå och Ingrid Munck pekar i sin rapport på två faktorer som viktiga för att förklara ungdomars engagemang i politiken: tilltron till politikernas lyhördhet och den egna erfarenheten av att vara delaktig. I sin artikel i Dagens Nyheter den 28 april poängterar Erik Amnå och Ingrid Munck särskilt politikerrollens betydelse: "Politiker tycks spela en större roll för demokratin än vi hittills anat. Deras attityd till medborgarna påverkar både om och hur de unga kommer att delta i politiken."

Med anledning av vad som ovan har anförts vill jag fråga statsrådet:

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta i syfte att minska förtroendeklyftan mellan ungdomar och politiker?

Debatt

(7 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2002/03:326

Webb-tv: förtroendeklyftan mellan ungdomar och politiker

Protokoll från debatten

Lena Hallengren (S)

Anf. 51 Lena Hallengren (S)

Fru talman! Tobias Krantz har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta i syfte att minska förtro- endeklyftan mellan ungdomar och politiker. Jag vill börja med att säga att jag delar Tobias Krantz oro över att hälften av de unga mellan 16-29 år anser att de inte har särskilt stora möjligheter att göra sin röst hörd. Det är också viktigt att förtydliga att unga inte skiljer sig nämnvärt från vuxengruppen, och det skulle därför vara en förenkling att göra detta till ett ungdomsproblem. Ungdomsstyrelsens värde- ringsstudie visar i detta sammanhang också på en positiv utveckling av ungas syn på det politiska sy- stemet. Fler unga har förtroende för politiker. Unga har också större tilltro än äldre till att folk överlag kan göra sig hörda och till sin egen förmåga att förändra. Jag anser dock att det är oroande att människor födda utomlands eller med arbetarbakgrund i högre grad än andra tycker att de har få möjligheter att göra sig hörda. Värderingsstudien är en mycket bred undersök- ning om ungas attityder till, och värderingar i, områ- den som skola, fritid, arbete och hälsa. Jag är just nu ute på gymnasieskolor i landet för att diskutera re- sultatet av undersökningen med gymnasieelever. Den nationella ungdomspolitiken utgår från att ungdomar är en resurs som ska ges reella möjligheter till självständighet, inflytande och delaktighet i sam- hället. Samhällets förmåga att leva upp till detta är en viktig grund för de ungas förtroende för det politiska systemet. Trots att vi, enligt Ungdomsstyrelsens rap- port Ung i demokratin, inte behöver vara särskilt oroade över ungas inställning till politiskt deltagande generellt, är det nödvändigt att på allvar ta tag i ungas relation till det aktiva medborgarskapet. I detta har vi politiker ett gemensamt ansvar oavsett var, eller för vilket parti, vi verkar. Själv planerar jag att i höst genomföra en konferens för unga kommunpolitiker om bland annat detta. Unga tillbringar en stor del av sin tid i skolan, och det är också där de skaffar sig mycket av sina kun- skaper om hur samhället fungerar och styrs. Därför avser regeringen inom kort att ge Myndigheten för skolutveckling i uppdrag att ta fram ett informa- tionsmaterial om förutsättningarna för skolan att samverka med bland annat politiska partier. Enskilda organisationer utgör en annan viktig grund för ungas utveckling av sin politiska självtillit och Ungdomsstyrelsen fördelar årligen ut ett statsbi- drag till ungdomsorganisationerna. Regeringen har också avsatt medel ur Allmänna arvsfonden till en särskild satsning för ungas möjlighet att organisera sig. Ungdomsstyrelsen stöder också utvecklingen av kommunal ungdomspolitik. I detta arbete ingår bland annat stöd till lokala inflytandeforum för unga. Inom demokratipolitiken har ett stort antal lokala demokra- tiprojekt av och för ungdomar erhållit bidrag inom ramen för regeringens utvecklingsarbete för den svenska demokratin, Tid för demokrati. Avslutningsvis vill jag berätta att Ungdomsstyrel- sen inom kort överlämnar en fördjupad analys av ungdomspolitiken. Tillsammans med värderingsstu- dien kommer den att ligga till grund för en fördjupad diskussion om ungdomspolitiken. För en fortsatt dialog med unga om ungdomspolitiken kommer jag under hösten att genomföra temaseminarier om aktu- ella ungdomspolitiska frågor.

Tobias Krantz (Fp)

Anf. 52 Tobias Krantz (Fp)

Fru talman! Jag ber att få tacka statsrådet för sva- ret. När jag läser ministerns svar är vi överens om en hel del när det gäller hur problemet ser ut. Vi är båda oroade över de siffror som har kommit från den rapp- ort som vi båda har läst. Jag noterar också vissa posi- tiva formuleringar i ministerns svar när det handlar om vikten av att ungdomar är en resurs i samhällsar- betet och att det aktiva medborgarskapet är viktigt. Samtidigt saknar jag en hel del konkreta åtgärder gällande vad statsrådet och regeringen tänker göra för att i praktiken se till att alla dessa vackra formule- ringar omsätts i realiteten. I stället menar jag att mi- nistern i sitt svar halkar in på en del stickspår. Ett sådant stickspår tror jag är den stora tilltro som ung- domsministern har till lokala inflytandeforum för unga. I praktiken handlar detta om sådana här lokala ungdomsparlament, som jag i praktiken tror är ett sätt för etablerade äldre politiker att säga till ungdomar: Här har ni ett inflytandeforum där ni kan diskutera politik, men vi själva behåller makten i kommunen, där de verkligt viktiga besluten fattas. Jag skulle vilja att ungdomsministern talade lite grann om sin syn på hur det aktiva medborgarskapet för unga människor ska uppvärderas, hur man ska stimulera det aktiva medborgarskapet. Ungdomsmi- nistern har ju, precis som jag, en bakgrund i de poli- tiska ungdomsförbunden. Jag vet att ungdomsminis- tern var väldigt aktiv under den tid i det socialdemo- kratiska ungdomsförbundet då frågan om det aktiva medborgarskapet lyftes upp på den politiska dagord- ningen och när begrepp som egenmakt, inflytande och delaktighet debatterades väldigt mycket. Egen- makt är något som också ligger den idétradition som jag bekänner mig till väldigt nära, alltså någonting som betonar makt och ansvar. Människor ska ha makt och möjlighet till delaktighet men också ta ansvar. Det är något som gör att människor växer. Vad är det exempelvis för fel på att vi har en ut- veckling i Sverige där unga människor får större möjlighet att driva fritidsgårdar? Varför måste det finnas kommunalt anställda fritidsledare som talar om för unga människor hur de ska bedriva sin fritidsverk- samhet? Är inte det något som unga människor själva kan ta tag i? Kan inte unga människor engagera sig i den lokala fotbollsplanen, till exempel att sköta den och hantera den? Måste det finnas människor i kom- munen som talar om för unga människor hur det ska skötas? Jag tror nämligen att det handlar om att vi måste fostra till ansvar och makt. Det är en uppgift som vi som aktiva politiker har. Ser vi på de senaste årens samhällsvetenskapliga forskning så visar den också hur otroligt viktigt det är att det finns den här delak- tigheten, det här engagemanget, ute i föreningslivet, att människor själva får ta eget ansvar. Det fostrar till demokrati. Det fostrar till delaktighet. Den ameri- kanske forskaren Putnam har ju gjort en stor studie över hur det såg ut i Italien. Där fanns det stora skill- nader mellan södra Italien och norra Italien. I norra Italien fanns det ett stort engagemang, en stor delak- tighet, i föreningslivet. Man fick ta mycket ansvar. Det ledde också till att demokratin utvecklades och förbättrades där medan det inte alls var på samma sätt i södra Italien. Min fråga till ungdomsministern är: Hur lyser det engagemang som vi vet att ungdomsministern tidiga- re har haft, denna passion och detta engagemang för det aktiva medborgarskapet, igenom i regeringens politik i allmänhet och i ungdomspolitiken i synner- het?

Lena Hallengren (S)

Anf. 53 Lena Hallengren (S)

Fru talman! Tobias Krantz menar att vi är överens om hur problemet ser ut, och det tror jag nog också att vi är. Målen för den nationella ungdomspolitiken handlar om att unga ska vara delaktiga i samhället. Man ska ha möjlighet till inflytande och påverkan. Jag knyter det väldigt gärna till diskussionen om egenmakt och till möjligheten att påverka sin egen vardag. För mig är detta någonting självklart. Jag tycker också att det är ledord för det ung- domspolitiska arbetet att unga ska leda unga. Det är en del av Ungdomsstyrelsens uppgifter att stötta och underlätta för unga och för ungdomsorganisationer. Det är därför som Ungdomsstyrelsen har ett anslag som man fördelar till ungdomsorganisationer. Det är prestationslöst i den meningen att man får stöd efter antalet medlemmar och att man finns i hela landet, för att man ska kunna bygga en organisation på sina egna villkor. Det är också positivt att se att det har bildats ett antal nya ungdomsorganisationer. De politiska ung- domsförbunden har för första gången på länge slutat minska och börjat öka i medlemsantal. När vi lite senare i vår, nämligen i juni, kommer till utvärdering- en av ungdomspolitiken ska vi komma till mer kon- kreta åtgärder och insatser. Jag tror inte att Tobias Krantz tycker att mer in- flytande är något så enkelt att det bara handlar om att unga skulle få driva sina egna fritidsgårdar och klippa sina egna fotbollsplaner. Personligen har jag inga problem med att unga tar ett större ansvar för sin egen fritid. Men vi är väl ändå överens om att fritidsledare har en ganska specifik uppgift. Den handlar inte bara om att organisera en mötesplats för unga. Fritidsleda- re som arbetar på fritidsgårdar har en funktion att finnas där som ett vuxet stöd också till många unga som kanske har fritidsgården som ett andra viktigt och väsentligt hem. För inte så länge sedan mötte jag en fritidsledare som beskrev för mig hur han förvånades över att det fanns några unga killar som var kvar väldigt länge på fritidsgården. En kille hjälpte till och med till med att sätta upp stolarna när klockan var tio på kvällen. Det var nog inte enbart för att han var hjälpsam utan där- för att han hade ett hem som kanske var mer kaos. På fritidsgården kanske han fann den trygghet och stabi- litet som han behövde i vardagen. Jag tycker inte att detta står i motsats till att unga kan ta eget ansvar för sin fritid, sina egna liv och sina skolor genom lokala skolstyrelser med elevmajoritet, men jag tycker att vi ska ge möjligheter för unga att engagera sig på olika vis. Ungdomsstyrelsens uppdrag är ju inte bara att fördela stöd till ungdomsorganisationer. Ungdomssty- relsen har också ett uppdrag att initiera olika utveck- lingsprojekt med kommunerna. Jag tror - och jag tror att det stämmer överens med den egenmaktstanke som Tobias Krantz nog också tycker ganska mycket om - att det faktiskt är på lokal nivå som man gör de största förändringarna. Jag tror inte att det är jag, Tobias Krantz, Folkpartiet, Socialdemokraterna, regeringen eller riksdagen - den nationella nivån - som förändrar samhället i grunden. Jag tror att det är det lokala arbetet i den enskilda fotbollsföreningen, SSU-klubben, LUF-klubben, i fritidsgårdens verk- samhet eller någon annanstans. Jag tror att det är där man kan förändra verksamheten. Jag tror också att om man får uppleva demokrati och möjligheten att påverka redan i sin skola, som ung, så hänger den möjligheten och tron på möjlig- heten att påverka med mycket längre i livet.

Tobias Krantz (Fp)

Anf. 54 Tobias Krantz (Fp)

Fru talman! När jag lyssnar till ungdomsministern slår det mig att väldigt mycket av de satsningar och konkreta idéer som ungdomsministern för fram handlar om just det som är mycket av problemet med ungdomspolitiken i Sverige i dag och som också gäller politiken gentemot andra åldersgrupper: Det handlar om att regeringen eller riksdagen kommer med regler och lagar och ger bidrag till olika saker och ting. Man ser samhället som någonting som byggs uppifrån, som att det är jag och Lena Hallen- gren som vet vilka beslut som behöver fattas och vilka åtgärder som behöver vidtas. Jag tror att vi måste bygga ett samhälle under- ifrån. Vi som politiker har en uppgift att stimulera människor att själva ta ansvar, att ta makten på egen hand. Då är det inte mer av bidrag och styrning från Ungdomsstyrelsen som är den rätta lösningen. Leif Linde är säkert en alldeles utmärkt person, men han kan inte uträtta underverk. Underverk kan bara göras av de ungdomar som finns ute i vardagen i Sverige i dag. Det är de som själva måste ta makten. Då ska vi skapa möjligheter för att de människorna ska kunna ta makten. Det som vi politiker kan göra är att undanröja hindren för att människor ska ta makten. Jag tror att det inte har undgått Lena Hallengren att vi i Sverige under rätt många år har haft en debatt där exempelvis fackföreningar har kritiserat människor som vill jobba ideellt agerat mot dem. Fackföreningarna har sagt: Det här är en facklig uppgift, och ni får inte ägna er åt den. Ni får inte hänga upp de här ribbstolarna, för det är en del av den fackliga uppgiften och ni tar ifrån våra fackligt aktiva medlemmar deras arbetsuppgif- ter! En sådan verklighet har man sett i Sverige de senaste åren. Därför är det angeläget att det kommer tydliga di- rektiv och signaler från oss som är aktiva politiker om att idealitet och eget ansvarstagande är något som är värdefullt och viktigt. Om vi ska bygga ett samhälle underifrån och unga människor ska få känna makt och delaktighet och känna förtroende för politiker så måste vi politiker ge människor chansen att ta makten. Vi måste lita på människor. Då handlar det om att vi faktiskt måste släppa taget och inte tro att vi vet bäst eller tro att vi kan lösa alla problem genom att ge mer bidrag till olika ändamål: Vi tror att just du kan ta makten själv. Den signalen måste vi sända.

Lena Hallengren (S)

Anf. 55 Lena Hallengren (S)

Fru talman! Jag tror att jag i mitt förra inlägg inte sade något om bidrag, om att Ungdomsstyrelsen skulle bestämma eller om att man nationellt vet bäst. Jag tror att jag tvärtom ganska många gånger nämnde ordet "egenmakt" och talade om att ge möjlighet för unga att leda unga och själva fatta beslut om hur man ska organisera sig. Det vore intressant om Tobias Krantz kunde ut- veckla lite fler exempel än bara att man ska styra sin egen fritidsgård och klippa den egna fotbollsplanen, som bra exempel på hur man utökar möjligheterna för unga att påverka sin egen vardag. Jag vill också gärna göra det. Jag menar att det arbete som till exempel Ung- domsstyrelsen utför inte är förbundet med villkor. Det handlar om att backa upp de unga som finns. Det handlar om deras sätt och deras vilja att organisera sig. Det finns ett stöd för unga som vill verka i nät- verksform, det finns rollspelsorganisationer, det finns organisationer som är med i debatt- och diskussions- forum och diskuterar globalisering och som inte ver- kar inom de ramar man kan tycka att man har fastsla- git nationellt utan i väldigt fria former. Nästa fråga som Tobias Krantz tog upp i sin in- ledning gällde lokala inflytandeforum. Då kommer ett nytt exempel på fria former. Man säger att de som på lokal nivå vill engagera sig för sin kommun, sin skola eller sin lokala miljö är välkomna att göra det. De får diskutera och vara ett forum. Men det är inte heller bra, menar Tobias Krantz. Det ska vara någonting annat. Det vore intressant om Tobias Krantz kan tala om lite grann hur detta ska gå till. När unga tar initia- tiv verkar det ju inte passa riktigt. Jag vill återigen betona att Ungdomsstyrelsen inte styr, men den underlättar. Man stöder nu ett antal nationella stödjepunkter för ungdomars kultur och möjligheter till egen organisering. Det handlar om Communicare i Karlstad, där man stöttar ett nätverk om möjligheter att starta eget, om hur man förverkli- gar sina drömmar - att man inte tar det jobb som arbetsförmedlingen i första hand rekommenderar utan det man vill, så att man faktiskt hittar möjligheter att bli det som man drömmer om. I Malmö finns Dröm- marnas hus, där man jobbar med kultur, teater och estetisk verksamhet. Det är en verksamhet som har kommit underifrån och visat så goda resultat att Ung- domsstyrelsen vill ge ett stöd för att utveckla den till en nationell stödjepunkt och sprida sina idéer till andra kommuner och ungdomsorganisationer som har sådana intressen. Man har Urkraft i Skellefteå och ett internationellt arbete i Kalmar. Det finns många så- dana exempel. Vi ska inte ha någon pseudodebatt som handlar om att bidragen styr uppifrån. Jag tycker att vi ska tala om det som vi är överens om, nämligen att unga ska kunna ha makt över sina egna liv. Vi ska uppfylla de mål som finns i den nationella ungdomspolitiken: Man ska ha makt och inflytande i samhället och möj- lighet att påverka. När det gäller ungas möjlighet att påverka i de formella organen är det vi politiker på olika nivåer som beslutar vilka som ska vara representanter i kommittéer, styrelser och myndigheter. Då har vi ett gemensamt uppdrag att se till att det inte är 6-7 % som är under 40 år utan att våra myndigheter, styrel- ser och andra beslutande organ faktiskt speglar be- folkningen sådan den ser ut.

Tobias Krantz (Fp)

Anf. 56 Tobias Krantz (Fp)

Fru talman! Jag tycker att den här diskussionen utvecklas åt ett intressant håll. Jag kan inte riktigt se att ministern nu tar tankarna på egenmakt, självstän- dighet och att människor själva ska få bestämma på riktigt allvar. Hela ungdomsministerns senaste anfö- rande gick ut på precis det omvända, det vill säga att ungdomar ska bli föremål för olika typer av projekt: Ungdomar ska få bidrag, ungdomar ska få stöd och ungdomar ska bli föremål för politiska allmosor. Vi som politiker måste se till att människor kan gripa makten på egen hand. Det är ju det som ung- domspolitiken och politiken i övrigt måste gå ut på - inte att människor ska bli mer beroende av bidrag, stöd och politiska regler och bestämmelser. Det måste handla om det som är precis tvärtom. Därför ser jag inte i Lena Hallengrens inlägg hur detta ska gå till. Hon har en väldigt stor tilltro till att Ungdomsstyrelsen kan lösa de flesta problem som finns. Jag skulle vilja se ett antal andra konkreta förslag från ungdomsministern som innebär att regeringen gör en insats i form av att konkret släppa ifrån sig makten på den lokala nivån eller på andra nivåer till unga människor att själva bestämma över sina liv. Vi hamnar ofta i diskussioner där politiker vill vidta olika åtgärder för att de hamnar i panik och inte vet vad de ska göra. Då gör man ofta pseudoprojekt som lokala ungdomsparlament. Man säger: Vi vågar inte släppa in ungdomar i den vanliga politiken, så ni kan ha ett litet ungdomsforum där ni inte får fatta några beslut och där ni inte får ha något inflytande, men där ni kan sitta och diskutera beslut. Det är viktigt att släppa in ungdomar i de politiska forum där besluten fattas. Våga nu vara lite radikal, ungdomsministern, och kom med lite konkreta för- slag i egenmaktsperspektivet.

Lena Hallengren (S)

Anf. 57 Lena Hallengren (S)

Fru talman! Det är inte helt enkelt att vara Tobias Krantz till lags. I ena sekunden ska nämligen politi- kerna inte bestämma, och i nästa sekund ska jag gärna stå här och tala om hur detta ändå ska gå till. Det finns några exempel som jag nämnde tidigare, nämligen lokala skolstyrelser med elevmajoritet. Det tycker jag är ett ypperligt exempel. Under Jan Björk- lunds tid i Stockholm fick eleverna inte den möjlig- heten eftersom man tyckte att det inte är eleverna som vet bäst utan att det är lärarna och politikerna som ska styra skolorna och inte eleverna. Där tycker jag att vi har ett gott exempel på vad man kan göra. När jag ger exempel på vad Ungdomsstyrelsen och ungdomsorganisationerna gör är det för att försö- ka beskriva hur mycket det är som faktiskt händer på det ungdomspolitiska området när man verkligen tittar efter. Jag funderar på vad det finns för möjligheter för unga att förverkliga sina drömmar, att göra det som de själva vill, om det inte finns någon typ av projekt- stöd, någon typ av ekonomiskt bistånd som man kan få för att förverkliga sina drömmar, för att starta den där föreningen för att få fler tjejer intresserade av teknisk verksamhet eller för att dra i gång en roll- spelsorganisation. Det är klart att det behöver finnas någon typ av ekonomiskt stöd. Jag tycker att det vore konstigt om det inte fanns. Frågan är hur styrt och villkorat det är och hur mycket man själv kan forma verksamheten. Jag kommer inte att återkomma med något förslag som handlar om att ungdomar ska ha möjlighet att klippa sina egna fotbollsplaner. Jag tycker att det är ett lågt sätt att beskriva ungdomars egenmakt och möjlighet att påverka. Men jag fortsätter gärna en diskussion framför allt med lokala kommunpolitiker som har möjlighet att ge unga förutsättningar att på- verka sin skola, sin vardag och sina föreningar där man är aktiv och engagerad, sin bostad, sitt bostads- område och den omgivning där man bor.

Intressenter

Frågeställare

Tobias Krantz

Besvarad av

Lena HallengrenSocialdemokraterna