Försvarsmaktens efterfrågan på hållbara bränslen

Interpellation 2025/26:309 av Hanna Westerén (S)

till Försvarsminister Pål Jonson (M)

Runt om i Sverige pågår den brådskande gröna omställningen. Seriösa och vakna entreprenörer står i begrepp att producera hållbart bränsle för såväl flyg- som fordonsindustri samt sjöfart. Beroende på efterfrågan kan produktionen snabbt skalas upp och förse stora delar av landet med hållbara bränslen. Det är enastående och kan substantiellt bidra till lägre utsläpp och fler jobb i Sverige. Därtill minskar det Sveriges beroende av fossila bränslen och stärker avsevärt vår försörjningsförmåga och resiliens. 

En ökad inhemsk produktion torde intressera alla med kunskap och omsorg om Sveriges totalförsvar. Ändå lyser till exempel Försvarsmakten med sin frånvaro när det gäller att i större skala efterfråga de hållbara bränslena. Det torde dock inte bero på brist på intresse; intresse finns helt klart av en mer hållbar försvarsmakt, med ett stadigt minskande behov att fossila bränslen från andra delar av världen.

Investeringar är avhängiga marknadens tilltro. Försvarsmakten är en allt annat än oviktig marknadsaktör. Försvarsmakten verkställer vad politiken vill. I fråga om omställning till hållbara, inhemska bränslen till fartyg, flyg och fordon behövs det uppenbarligen tydligare politiska beslut. Jag vill därför fråga försvarsminister Pål Jonson:

1. Har ministern och regeringen för avsikt att minska Sveriges fossilberoende och stärka inhemsk produktion av hållbara bränslen, i akt och mening att stärka Sveriges totalförsvar?
2. Kommer ministern och regeringen att efterfråga hållbara bränslen i utbyggnaden av svensk militär förmåga?