Förslag att avskaffa permanenta uppehållstillstånd
Interpellation 2025/26:61 av Tony Haddou (V)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2025-10-10
- Överlämnad
- 2025-10-13
- Anmäld
- 2025-10-14
- Sista svarsdatum
- 2025-11-04
- Svarsdatum
- 2025-11-17
- Besvarad
- 2025-11-17
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Migrationsminister Johan Forssell (M)
Permanent uppehållstillstånd är inte bara ett juridiskt dokument – det är ett löfte om trygghet, möjlighet till framtidsbygge och ett erkännande av en persons rätt att avsluta sin flykt. Det har varit en bärande del av svensk migrationspolitik i decennier.
Regeringen har nu aviserat förslag om att avskaffa permanenta uppehållstillstånd, till förmån för en modell där enbart tidsbegränsade tillstånd beviljas. Det har också framförts att redan beviljade permanenta uppehållstillstånd ska kunna omvandlas retroaktivt till tillfälliga, något som enligt statistikuppgifter kan påverka mellan 98 000 och 180 000 personer – många av dem med mycket lång vistelsetid i Sverige, i vissa fall över ett decennium.
Förslaget väcker en rad allvarliga frågor om rättssäkerhet, proportionalitet och respekt för grundläggande rättigheter. Ett beslut om permanent uppehållstillstånd är ett gynnande förvaltningsbeslut som enligt etablerad rätt inte ska kunna omprövas till nackdel för individen, såvida inte mycket särskilda skäl föreligger. Att ensidigt riva upp dessa beslut kan strida mot svensk rätt, EU-rätt och förvaltningsrättsliga principer som ska skydda individen från godtycklig maktutövning.
De humanitära konsekvenserna skulle också bli mycket omfattande. Många av de berörda har under lång tid etablerat sig i samhället – med arbete, barn i skolan, engagemang i föreningsliv och andra band till det svenska samhället. Osäkerheten som detta förslag medför riskerar att underminera tilliten till både rättsstaten och staten i stort. Människor som levt upp till samhällets krav, som gjort ”allt rätt”, riskerar att nu kastas ut i ovisshet och otrygghet.
Regeringens argumentation om att detta är ett sätt att motivera människor att uppnå medborgarskap förutsätter att alla har samma förutsättningar att klara de krav som ställs, såsom språk-, identitets- eller inkomstkrav. Det bortser från strukturella hinder som exempelvis ålder, sjukdom, funktionsnedsättning eller brist på tillgång till dokument från länder med kollapsade förvaltningssystem.
Särskilt oroande är hur barn drabbas. Sverige har redan fått kritik från FN:s barnrättskommitté för brister i asylprocessens hänsyn till barns rättigheter. Att nu ytterligare försvaga barns trygghet genom att införa en rättsordning där långsiktig säkerhet saknas strider mot barnkonventionen, som numera är svensk lag.
Sverige ska inte vara ett land som skapar rättsosäkerhet, bryter löften och underminerar människors framtidstro. Det behövs en långsiktig och human flyktingpolitik som bygger på rättsstatliga principer och internationella åtaganden.
Mot denna bakgrund vill jag ställa följande frågor till migrationsminister Johan Forssell:
- Anser ministern att det är förenligt med svensk rätt, EU-rätt och förvaltningsrättsliga principer att retroaktivt riva upp redan beviljade permanenta uppehållstillstånd?
- Vilken rättslig analys ligger till grund för regeringens bedömning att detta är möjligt utan att bryta mot gällande rättsstatliga principer?
- Hur avser ministern att säkerställa att särskilt utsatta grupper – såsom äldre, personer med funktionsnedsättning eller barn – inte hamnar i en oviss situation eller förlorar rätten att stanna i Sverige?
- På vilket sätt har barnkonventionens princip om barnets bästa vägts in i beredningen av detta förslag?
- Vilka åtgärder avser regeringen att vidta för att undvika att tusentals personer som bott länge i Sverige hamnar i en oviss situation, genom att deras löften om varaktig trygghet genom permanenta tillstånd dras tillbaka?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2025/26:61
Webb-tv: Förslag att avskaffa permanenta uppehållstillstånd
Dokument från debatten
- Måndag den 17 november 2025Kammarens föredragningslistor 2025/26:34
- Protokoll 2025/26:34 Måndagen den 17 novemberProtokoll 2025/26:34 Svar på interpellation 2025/26:61 om förslag att avskaffa permanenta uppehållstillstånd
Protokoll från debatten
Anf. 1 Migrationsminister Johan Forssell (M)
Fru talman! Tony Haddou har frågat mig om jag anser att det är förenligt med svensk rätt, EU-rätt och förvaltningsrättsliga principer att retroaktivt riva upp redan beviljade permanenta uppehållstillstånd. Haddou har även frågat mig vilken rättslig analys som ligger till grund för regeringens bedömning att detta är möjligt utan att bryta mot gällande rättsstatliga principer och hur jag avser att säkerställa att särskilt utsatta grupper, såsom äldre, personer med funktionsnedsättning eller barn, inte hamnar i en oviss situation eller förlorar rätten att stanna i Sverige. Vidare har Haddou frågat mig hur barnkonventionens princip om barnets bästa har vägts in i beredningen av detta förslag och vilka åtgärder regeringen avser att vidta för att undvika att tusentals personer som bott länge i Sverige hamnar i en oviss situation genom att deras löften om varaktig trygghet genom permanenta tillstånd dras tillbaka.
Jag vill redan inledningsvis understryka att de förslag och bedömningar som berörs i interpellationen har lagts fram av Miniminivåutredningen i dess slutbetänkande Ändring av permanent uppehållstillstånd för vissa utlänningar (SOU 2025:99), som överlämnades till regeringen i slutet av september. Regeringen har ännu inte tagit ställning till utredningens förslag, som för närvarande är föremål för remissbehandling till den 19 december 2025.
I betänkandet föreslår utredningen en ny lag som innebär att permanenta uppehållstillstånd som huvudregel ska återkallas och ersättas med ett tidsbegränsat tillstånd, om det finns förutsättningar för det tillståndet. Förslaget omfattar vissa utlänningar, däribland flyktingar, alternativt skyddsbehövande, personer som beviljats uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande omständigheter och anhöriga till dessa grupper. Syftet är att förmå dem som berörs att vilja bli svenska medborgare i högre utsträckning. En undantagsregel föreslås därför om att återkallelse inte ska ske för en person som inlett ett ärende om svenskt medborgarskap innan den nya lagen träder i kraft.
Varken EU-rätten eller annan internationell reglering kräver att uppehållstillstånd är permanenta. Vid överväganden om att ändra beviljade uppehållstillstånd ska dock grundläggande rättssäkerhetsprinciper och konsekvenserna för de personer som berörs beaktas. Utredningen bedömer att förslagen är förenliga med Sveriges internationella åtaganden, regeringsformen och barnkonventionen. Utredningen bedömer vidare att det på migrationsområdet inte finns några bestämmelser som förbjuder att det införs lagstiftning som innebär att befintliga permanenta uppehållstillstånd ändras.
För att motverka oskäliga konsekvenser föreslår utredningen att ett permanent uppehållstillstånd inte ska återkallas om synnerliga skäl talar emot det och det med hänsyn till utlänningens förväntade vandel inte råder tveksamhet om att han eller hon bör ha ett permanent uppehållstillstånd. Om ett permanent uppehållstillstånd återkallas ska Migrationsverket på eget initiativ undersöka om personen i stället kan få ett tidsbegränsat uppehållstillstånd. Utredningen föreslår att frågan om tidsbegränsat uppehållstillstånd ska prövas enligt gällande regler i utlänningslagen och att ett sådant tillstånd ska få beviljas inifrån landet om förutsättningarna för uppehållstillstånd i övrigt är uppfyllda.
Regeringen har som sagt ännu inte tagit ställning till förslagen i betänkandet. Det har remitterats, och remissinstanserna har möjlighet att tycka till om de nämnda bedömningarna. Förslagen kommer därefter att analyseras inom Regeringskansliet.
Anf. 2 Tony Haddou (V)
Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret!
Ett permanent uppehållstillstånd är inte bara ett juridiskt dokument. Det är ett löfte: Här får du avsluta din flykt – här är du trygg och får bygga ditt liv och din framtid. Nu vill regeringen riva upp tryggheten, och tusentals människor riskerar att kastas ut från Sverige. Människor känner sig otrygga, rädda och osäkra i detta nu på grund av denna regering. Det är därför jag kallat ministern till denna debatt.
Det här är inte vilket förslag som helst. Regeringen vill avskaffa permanenta uppehållstillstånd till förmån för en modell där enbart tidsbegränsade beviljas. Det är en riktigt usel idé och något som endast skapar osäkerhet och otrygghet.
Men än allvarligare är att regeringen också vill att redan beviljade permanenta uppehållstillstånd retroaktivt ska kunna omvandlas till tillfälliga, något som enligt regeringens egen utredning kan påverka mellan 98 000 och 180 000 personer, varav många med lång vistelsetid i Sverige – uppåt tio år eller mer.
Detta väcker en rad allvarliga frågor om rättssäkerhet och om respekten för grundläggande rättigheter. I ärlighetens namn strider det klart mot Sveriges rättsstatliga principer när regeringen vill dra tillbaka gynnande förvaltningsbeslut och ompröva beslut till människors nackdel. Något sådant har inte ens i en demokrati att göra. Det är både rättsvidrigt och godtyckligt. Vi har ju rättsstatliga principer i en demokrati inte minst för att skydda individer mot statens maktutövning. Detta viftar ministern bort lite i sitt svar.
I svaret försöker ministern tona ned allvaret i detta genom att säga att syftet är att få dem som berörs att vilja bli svenska medborgare i större utsträckning. Men – ursäkta, fru talman – detta visar på en låg kunskapsnivå och erfarenhet från migrationsministerns sida gällande människor som kommit till vårt land.
Jag har känt flyktingar i hela mitt liv och arbetat med flyktingar hela mitt vuxna liv, och jag kan säga att jag aldrig någonsin har träffat någon som har permanent uppehållstillstånd som inte vill bli svensk medborgare. Problemet är inte att de inte vill bli medborgare. Problemet är att det finns trösklar. Oavsett hur mycket rätt och riktigt de gör vill regeringen nu göra det ännu svårare.
Vem är det ministern känner som inte vill bli medborgare? Hade han känt någon hade han vetat att det finns tydliga inbyggda problem bortom individens kontroll, som att styrka identitet eller födelsedatum, att man kommer från länder med kollapsade förvaltningssystem och så vidare. Hur ska äldre, sjuka och funktionsnedsatta, som i större utsträckning har svårare att kvalificera sig för medborgarskap, klara sig med regeringens nya krav? Ska de utvisas, trots att de har gjort allting rätt och riktigt och har permanenta uppehållstillstånd sedan flera år tillbaka? Ska deras rätt att vistas i Sverige upphöra?
Fru talman! Om regeringen menar allvar med att de vill att denna målgrupp ska bli medborgare kan de gå fram med förslag utan att behöva riva upp permanenta uppehållstillstånd. I stället för att göra detta och röja undan de hinder som finns vill regeringen gå fram med ännu fler krav och hinder när det gäller medborgarskap. Hur ska man då över huvud taget känna sig trygg och säker även om man har fått löfte om att stanna?
Detta är en av de starkaste inskränkningarna av den enskildes integritet. Det är också ett direkt hot mot rättssäkerheten om regeringen går vidare med ett sådant här förslag. Jag tror inte att någon känner sig tryggare eller säkrare av ministerns svar.
Om syftet är att fler ska bli medborgare, varför ordnar inte ministern det på ett rättssäkert sätt? Varför vill man då riva upp permanenta uppehållstillstånd?
(Applåder)
I detta anförande instämde Samuel Gonzalez Westling, Malcolm Momodou Jallow och Karin Rågsjö (alla V).
Anf. 3 Migrationsminister Johan Forssell (M)
Fru talman! Jag tackar för interpellationen.
Det var väldigt många olika saker i Tony Haddous anförande som inte stämmer och som är felaktiga. Det allra minsta problemet är väl att jag inte är kallad hit av Tony Haddou, utan vi har en interpellationsdebatt just nu. Men det var den minsta felaktigheten och det kanske minsta problemet.
Ett större problem är möjligen att Tony Haddou inte alls verkar ha läst den utredning som ligger till grund för de här förslagen. Hade Tony Haddou verkligen gjort det och kanske inte bara läst framsidan hade Tony Haddou insett att den grupp som vi behöver titta vidare på utgörs av 15 000 personer. Det är där utredningen landar, och det är såklart en helt annan siffra än den som presenterades här. När vi diskuterar så här viktiga frågor bör vi inte skrämma upp människor i onödan utan vara måna om att diskutera på ett hederligt sätt, utifrån fakta helt enkelt – klart och tydligt uttryckta i den här utredningen.
Tony Haddou ställer frågor till mig om det ena och det andra och hur vi har tagit hänsyn till allt detta i en beredning som, vill jag påpeka, just nu pågår. Det är också förklaringen till att det inte går att ge så många svar just nu. Förslagen är just nu ute på remiss, och sedan kommer vi att ta ställning till dem och avgöra om vi ska gå vidare och på vilket sätt det i så fall ska ske. Men där är vi alltså ännu inte i dag.
Jag välkomnar att det finns ett så stort intresse hos Vänsterpartiet för vår historiska omläggning av migrationspolitiken. Men Tony Haddou får ge sig lite till tåls. Nu är förslagen ute på remissbehandling, som sagt, och sedan kommer vi att återkomma.
Det jag dock kan säga är att vi som sagt lägger om migrationspolitiken, och en del i det arbetet är just att lämna permanenta uppehållstillstånd och i stället övergå till en modell med tillfälliga uppehållstillstånd. Det är väldigt viktigt, inte minst för att vi kan se att vi i dag fortfarande har väldigt stora integrationsproblem i Sverige. En viktig förklaring till det är att Sverige under ett antal år förde en helt kravlös och ibland också rättsosäker migrationspolitik, påhejat av Vänsterpartiet. Vi kan se på de rättsosäkra gymnasielagarna, som ju innebar att så många människor sökte sig till Sverige på så kort tid att systemet helt enkelt inte fungerade.
Detta var inte bara allvarligt för Sverige, utan vi kan dessutom se ett antal väldigt allvarliga följder, inte minst för många människor som har vuxit upp i det utanförskap och den segregation som blev följden av den kravlösa migrationspolitiken. Dit ska vi aldrig någonsin återvända, i alla fall inte så länge jag är migrationsminister.
Därför är det viktigt, fru talman, att Sverige har en genomtänkt migrationspolitik. Vi förändrar nu steg för steg den svenska lagstiftningen. Vi lägger den på EU:s miniminivå, inte för att det är roligt utan för att det är nödvändigt. Det är nödvändigt för att Sverige ska ha möjlighet att klara de stora integrationsproblem som vi fortfarande dras med efter flyktingkrisen 2015. Detta är naturligtvis inte det enda vi gör. Det är inte det enda svaret när det gäller integrationsproblemen.
Men det är så här: Ingen integrationspolitik i hela världen klarar av en återgång till den rödgröna kravlösa migrationspolitik som ledde Sverige rakt in i flyktingkrisen 2015. Vi har sett följderna av den, och vi ska inte återvända dit.
En del i det arbetet är också att ställa krav på den enskilde. Jag förstår att detta ligger väldigt långt ifrån Vänsterpartiets politik, där det alltid är någon annans ansvar. Men för mig som moderat och som migrationsminister är det viktigt att se att egna drivkrafter och egna ansträngningar också spelar en roll. Det handlar om att lära sig svenska, att hitta ett arbete och att bli en del av vår svenska samhällsgemenskap.
Anf. 4 Tony Haddou (V)
Fru talman! Jag vet inte om migrationsministern tycker att det är en finess att inte svara på frågor alls. Jag ställde exempelvis en fråga i slutet på mitt anförande: Varför ska man riva upp permanenta uppehållstillstånd över huvud taget? Men det svar jag fick handlade om att lägga om migrationspolitiken, och det påstods att jag inte hade läst utredningen.
Utredningen är väldigt tydlig med att det är mellan 98 000 och 180 000 personer som det handlar om. Det är människor som lever med osäkerhet. Man ska inte vifta bort allvaret i detta, som ministern här gör, utan att ens svara på frågor.
Permanenta uppehållstillstånd är en trygghet för människor som har etablerat sig och byggt sina liv här. De har redan fått ett juridiskt löfte, i en demokrati och rättsstat, om att få stanna här permanent. Nu vill regeringen rucka på detta.
Om detta är att lägga om migrationspolitiken säger det sig självt hur rättsvidrigt och godtyckligt det är. Det är inte värdigt en demokrati.
Det är vanliga familjer som riskerar att få sina liv sönderslagna från en dag till en annan när regeringen och Sverigedemokraterna deklarerar att de retroaktivt vill riva upp permanenta uppehållstillstånd. Det handlar om jobbarkompisar. Det är läkare, barnskötare och lastbilsmontörer som tvingas leva i oro för att inte få stanna i det här landet, där de har byggt en framtid. Det är barnens lekkompisar vars liv helt kastas om.
I stället för att se fram emot den första tappade tanden präglas barnen av föräldrarnas oro för ett liv i limbo, där man inte vet om familjen får stanna i Sverige eller inte. Att försöka tona ned allvaret i detta är allvarligare än själva frågan i sig.
Fru talman! Människor har byggt upp en tillvaro i trygghet, kanske fixat lägenhet och skaffat familj och barn. Varför vill då ministern förstöra deras liv? De har ju fått permanenta uppehållstillstånd. Vad är syftet? Det står ju redan klart att dessa människor vill bli medborgare. Vägen dit kan inte vara att riva deras trygghet. Vägen dit måste vara att sänka trösklarna och se till att de kan få medborgarskap. Man måste införa sådana system – i dag finns det ju trösklar för många när det gäller att bli medborgare.
De vill bli det, även efter mer än tio år i Sverige. Men som ministern förhoppningsvis känner till finns det hinder som gör att de inte kan bli medborgare.
Det denna regering gör är att slå in en kil mellan människor. I praktiken delar de in oss som bor i Sverige i olika grupper. Genom att säga att endast tidsbegränsade uppehållstillstånd ska beviljas och att retroaktivt riva upp permanenta uppehållstillstånd tänker regeringen skapa osäkerhet och oro hos en stor mängd människor. De humanitära konsekvenserna är väldigt grymma.
Fru talman! Sverige har gjort barnkonventionen till lag. Detta är inte att efterfölja den. Redan i dag är skyddet i utlänningslagen alldeles för svagt för barn. Det finns stora brister som har förvärrats under den här regeringen. Vi får kritik från FN:s barnrättskommitté när det gäller detta och hur vi hanterar barn i asylrättsprocessen. Kasta inte om detta nu när människor har fått permanenta uppehållstillstånd! Det förvärrar deras situation och påverkar deras utveckling, deras psykiska hälsa och deras möjlighet till integration. Detta är så långt ifrån barnets bästa som man kan komma.
Sverige ska inte vara ett land som kastar ut människor i otrygghet och osäkerhet. Jag tycker verkligen att svaret från ministern visar att det behövs en genomtänkt och solidarisk flyktingpolitik som tar avstamp i konventioner och deras andemening och också i de löften som Sverige har gett. Att få stanna här permanent ska vara permanent. Det är inget man bara river upp.
(Applåder)
I detta anförande instämde Samuel Gonzalez Westling, Malcolm Momodou Jallow och Karin Rågsjö (alla V).
Anf. 5 Migrationsminister Johan Forssell (M)
Fru talman! Det finns nog två olika anledningar till att Tony Haddou är missnöjd med mina svar. För det första tycker vi väldigt olika i migrationsfrågor. För det andra verkar Tony Haddou inte ha insett att dessa förslag just nu är på remiss. De frågor som har ställts i interpellationen är alltså omöjliga att besvara eftersom förslagen fortfarande är under remissbehandling. Regeringen har inte tagit ställning till dem.
Detta står tydligt och klart i mitt svar. Jag sa det tydligt och klart i mitt första inlägg, men Tony Haddou verkar ha missat det eller möjligen ha skrivit sina anföranden i förväg i stället för att lyssna och ta in det jag säger. Det är lite märkligt.
Fru talman! Här finns det olika perspektiv som står mot varandra. Skon klämmer nog framför allt för att vi tycker väldigt olika om migrationspolitiken i stort.
En viktig del i detta är just hur man ser på frågan om Sverige ska ha regler som helt avviker från omvärlden eller om vi ska fortsätta på den väg som regeringen har slagit in på.
Vi har ju prövat Vänsterpartiets migrationspolitik. Det var precis den politiken som ledde Sverige rakt in i flyktingkrisen 2015. Den skapade stora integrationsproblem i Sverige och enorma problem med otrygghet. Den skapade parallellsamhällen och har lett fram till en situation där tiotusentals barn i Sverige i dag växer upp utan att se föräldrarna gå till jobbet. De kanske inte ens lär sig svenska. Detta ger enorma kostnader för samhället. Detta är den politik som Vänsterpartiet och Tony Haddou nu vill att vi ska genomföra igen.
Från regeringens sida lägger vi oerhört mycket tid och kraft på att hantera följderna av denna kravlösa och på många sätt helt verklighetsfrånvända migrationspolitik. Den klarade helt enkelt inte mötet med verkligheten. Svenska folket såg konsekvenserna av den politiken. De kände konsekvenserna av den, och de röstade bort den.
Vi gör nu enormt stora insatser för att vända utvecklingen på integrationssidan. Det handlar om fler i arbete, bidragstak, sänkta skatter, satsningar på svenska språket och att ställa viktiga och rimliga krav kopplat till medborgarskap och tydliggöra vilka värderingar som gäller i Sverige.
Vi har lagt om migrationspolitiken. Vi har i dag den lägsta asylinvandringen sedan 1985. Vi har kommit en bra bit på väg, men väldigt mycket arbete återstår.
Vänsterpartiets svar i detta läge är att vi nu ska återgå till precis den politik som ledde Sverige rakt in i flyktingkrisen 2015. Vänsterpartiet vill att vi ska ha permanenta uppehållstillstånd trots att omvärlden har tillfälliga. Vi ska inte ha några försörjningskrav vid anhöriginvandring. Vi ska säga nej till att ställa krav för att få svenskt medborgarskap.
Det finns ingen integrationspolitik som klarar av en återgång till den situation som vi hade för tio år sedan, då det på bara ett år kom 163 000 människor som sökte asyl i Sverige.
Vänsterpartiets krav och nej till reformer är ett säkert recept för att öka utanförskapet, öka otryggheten och öka arbetslösheten i Sverige. Det skulle också för våra offentliga finanser vara väldigt betungande. Nu noterar jag att Vänsterpartiet inte budgeterat för det i sitt budgetförslag. Det är väldigt praktiskt. Det kan man möjligen göra i opposition om man inte bryr sig så mycket om att ta ansvar. Men man kan inte göra så i regeringsställning.
Det skulle också leda till väldigt stora konsekvenser för många människor i Sverige. Det handlar om skattehöjningar för lärare, sjuksköterskor och poliser – vanligt folk som går och arbetar – eller såklart nedskärningar i våra viktiga välfärdsverksamheter, som skolan, sjukvården och omsorgen.
Den kravlösa migrationspolitik som Vänsterpartiet nu verkar slå på stora trumman för och som man vill återgå till är kopplad till väldigt stora kostnader för Sverige – för Sverige som land och för våra kommuner men framför allt för väldigt många människor som skulle drabbas av detta.
Det är Vänsterpartiets rätt att driva på för den politiken, men jag som migrationsminister kommer aldrig att genomföra den ansvarslösa politiken.
Anf. 6 Tony Haddou (V)
Fru talman! Jag tror att det kan vara bra för svenska folket att höra det här. Efter två omgångar har man inte kunnat ge svar på frågor över huvud taget. Det handlar om att förstå allvaret i detta. Ministern själv visar hur beroende han är av syndabockspolitiken och retoriken mot invandrare. Syndabockspolitiken räddar inte er från att lösa problemen med arbetslösheten, bostadsbristen, välfärden eller skolan.
Det är 100 000 fler arbetslösa under den här regeringen. Det är inget man i fyra minuter kan skylla på Vänsterpartiet. Det är ingenting man i fyra minuter kan skylla på invandrare. Regeringen har visat väldigt tydligt att de går till val på ett hat mot invandrare och på en syndabockspolitik. De flyr sitt ansvar för att helt och hållet ha struntat i arbetslösheten, bostadsbristen och välfärden och inte över huvud taget ha brytt sig om skolan. När det gäller ekonomin har de tvärnitat och totalt lagt i bromsen. Allting är dyrare. Det känner människor av. Då behöver migrationsministern syndabockspolitiken.
Jag tror inte att vi kommer längre än så. Men jag vill säga till ministern att jag, innan jag kom till riksdagen i morse, mötte flera medmänniskor här utanför som lämnade över namnlistor mot förslaget om att riva upp permanenta uppehållstillstånd. De har samlat ihop 66 406 underskrifter, och det här pågår fortfarande.
Jag skulle nu i debatten vilja lämna över dessa till migrationsministern. Jag hoppas att de ger förståelse för omfattningen men också för att människor där ute lever i rädsla och otrygghet. Det är något ministern kan göra något åt. Deras barn har också rätt till trygghet och framtid. Det är ett löfte som de har fått. Det behöver absolut inte brytas.
(Applåder)
I detta anförande instämde Samuel Gonzalez Westling, Malcolm Momodou Jallow och Karin Rågsjö (alla V).
Anf. 7 Migrationsminister Johan Forssell (M)
Fru talman! Jag har nu svarat på Tony Haddous frågor flera gånger. Jag tror inte att det spelar så stor roll om jag gör det en gång till.
Jag noterar att Tony Haddou inte vill att vi talar om Vänsterpartiets politik. Jag kan förstå det. Den politiken har vi nämligen prövat en gång, med enorma kostnader för Sverige. Vi vet vad den skapade. Den skapade otrygghet. Den skickade ut tiotusentals barn i segregation och i dålig integration. Barnen fick inte se sina föräldrar lära sig svenska språket eller ens gå till arbetet. Det var en arbetslöshet som klöv Sverige.
Vi arbetar fortfarande med att hantera följderna av den kravlösa migrationspolitik som Vänsterpartiet nu vill att vi ska återgå till. Jag tycker att det är fullständigt ansvarslöst. I bästa fall är det en naiv politik. I realiteten är det en väldigt farlig politik. Priset för den politiken – för Tony Haddous förslag om att återgå till situationen 2015 – kommer i realiteten att få bäras av väldigt många barn i vårt land, som kommer att få växa upp under väldigt dåliga förhållanden. Det är ingenting som jag som moderat migrationsminister vill medverka till.
Jag har ingenting emot människor som kommer från andra länder, som Tony Haddou påstår. Jag vet att det är den typ av retorik som man kanske får använda sig av i debatten om man inte har så mycket annat. Det jag är emot är en kravlös migrationspolitik. Jag tycker att det är viktigt att vi, när människor kommer till Sverige, tydliggör vilka möjligheter som finns här, att vi ger stöd och att vi ger hjälp. Vi gör otroligt mycket, inte minst satsningar på svenska språket. Det handlar om att fler ska komma i arbete, om bidragstak och om att det alltid ska löna sig att arbeta. Men det handlar också om att vi ställer krav på den enskilde. Det är viktigt. Egna ansträngningar spelar faktiskt roll. Det är en viktig svensk värdering. Det är en värdering som har byggt Sverige till vad det är i dag och som gör att vi kan åtnjuta det välstånd vi har. Men då kan vi faktiskt inte, fru talman, göra som Vänsterpartiet och återgå till den kravlösa migrationspolitik som inte klarade testet med verkligheten utan som ledde Sverige rakt in i flyktingkrisen 2015.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.