förskoleundervisning med finskspråkig profil

Interpellation 2004/05:286 av Andreasson, Martin (fp)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2004-12-21
Anmäld
2005-01-07
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2005-01-25
Sista svarsdatum
2005-01-31
Besvarad
2005-02-01

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 21 december

Interpellation 2004/05:286

av Martin Andreasson (fp) till statsrådet Lena Hallengren om förskoleundervisning med finskspråkig profil

Sverige har ett folkrättsligt åtagande att stödja de nationella minoritetsspråken och ge individer större möjlighet att bevara och utveckla dem. Finska är det utan jämförelse största minoritetsspråket: Omkring 280 000 personer i vårt land beräknas vara finsktalande. Stockholm, Göteborg, Eskilstuna och Södertälje är några städer där det bor många finsktalande. Den finsktalande befolkningen är dock spridd över hela Sverige, och minoritetspolitiken måste ta detta som utgångspunkt.

Samtidigt förblir svenska det enda språket som är fullt ut samhällsbärande, och goda kunskaper i detta gemensamma kommunikationsspråk är lika viktigt för minoritetsspråkstalande som för alla andra.

Ju tidigare som barnet får pedagogiskt stöd och undervisning, desto större möjligheter har det i sin språkutveckling. Därför är förskolan och förskoleklassen särskilt viktiga för att ett barn ska ges möjlighet att utveckla sina kunskaper i både finska och svenska. Europarådets uppföljning av Sveriges efterlevnad av den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk visar dock att det i dag finns klara brister.

Det måste finnas större möjlighet till tvåspråkig förskola för de föräldrar som föredrar detta. Den tvåspråkiga pedagogiken tar vara på barnets möjligheter till språkutveckling på både finska och svenska genom att båda språken används aktivt i förskolans verksamhet, både i kommunikationen mellan vuxna och barn och i de pedagogiska inslagen.

I dag är det bara i Haparanda, Övertorneå, Gällivare, Pajala och Kiruna kommuner som den enskilde har en lagstadgad rätt att placera sitt barn i förskoleverksamhet där hela eller delar av verksamheten bedrivs på finska. Omräknat i siffror betyder det att staten erbjuder 5 % av landets finsktalande förstärkta möjligheter att välja finskspråkig förskola om de så önskar. Återstoden har inte möjlighet att utnyttja lagen eftersom de bor på fel ställe.

Det är önskvärt att föräldrar i hela landet ges större möjligheter att välja förskoleverksamhet med finskspråkig profil åt sina barn. Ett sätt skulle vara att införa en rätt att begära sådan förskoleverksamhet förutsatt att det går att bilda barngrupper med ett visst minimiantal barn och att det finns behöriga förskollärare med finskkunskaper. Detta i kombination med Folkpartiets förslag om en barnomsorgspeng, som föräldrarna kan använda till att välja den förskola eller skolbarnsomsorg som passar bäst, skulle göra det radikalt mycket enklare att välja förskolor med finskspråkig inriktning @ oavsett om dessa är i offentlig eller enskild regi.

De eventuella merkostnader som skulle uppstå med en sådan modell skulle sannolikt bli begränsade. Minoritetspolitiken är dock ett nationellt åtagande. Det är därför av principiell vikt att de kommuner som i sin barnomsorg skulle få merkostnader, i de fall då en barngrupp med minoritetsspråksprofil skulle bli mindre än vad som i andra fall anses befogat, kan få kostnadskompensation för detta.

Jag vill därför fråga statsrådet:

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att stärka rätten för den enskilde att välja förskoleundervisning med finskspråkig profil åt sina barn?

Debatt

(0 Anföranden)

Dokument från debatten

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.