Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

forskningens inriktning

Interpellation 2003/04:307 av Vestlund, Börje (s)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Anmäld
2004-02-18
Inlämnad
2004-02-18
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2004-03-01
Sista svarsdatum
2004-03-10
Besvarad
2004-03-16

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 18 februari

Interpellation 2003/04:307

 av Börje Vestlund (s) till utbildningsminister Thomas Östros om forskningens inriktning

Sverige har som forskarnation all anledning att vara stolt. Vi lägger 3,8 % av BNP på forskning, vilket får anses som ett ganska ointagligt världsrekord. Ändå finns det problem kring den forskning som bedrivs i dag. Inte minst i de mer principiella diskussionerna om forskningen, där tillväxten betonas i varje sammanhang. Det finns enligt min uppfattning ett stort problem med den typen av resonemang.

Låt mig ta ett par exempel:

Fordonsindustrin forskar och tar fram alltmer effektiva motorer, men framför allt blir fordonen tyngre och tyngre. Detta gäller både personbilar och olika typer av yrkesfordon. Vår infrastruktur har inte kunnat hänga med och klarar inte av att hantera dagens tunga fordon. Huvuddelen av vårt väg- och järnvägsnät är anlagd under tidigt 1900-tal.

För att ytterligare belysa detta kan man ta som exempel pappersindustrin som i dag behöver konstant tillförsel av färska råvaror. Det innebär att man under hela året kör tunga timmerbilar på skogsvägar. Tidigare fraktade man trä under huvudsakligen vintertid som sedan lagrades vid pappersbruken. Detta har lett till att stora delar av skogsvägnätet i dag är totalt sönderkört.

I båda dessa exempel finns inga direkta incitament att kunna rikta forskning mot den samhällsinriktade forskningen. Det bedrivs i dag mycket liten forskning kring just infrastrukturen. Det är i princip samma underlag och samma vägbeläggning i dag som det var för 50 år sedan.

Liknande exempel kan hittas när det gäller miljöfrågor. Vi utvecklar alltmer sofistikerade mobiltelefoner, datorer och andra fantastiska maskiner till vår hjälp i vardagen och i arbetet. Samtidigt vet vi att det finns strålning från all elektrisk utrustning och inte minst från den lågfrekventa strålningen från till exempel mobiltelefoner. Forskarna vet i dag att det ger effekter men inte exakt vilka och vad de beror på. Hur ska vi sätta gränsvärden för att skydda konsumenter och vår omgivning om vi inte vet?

Inriktningen på vår forskningspolitik måste rimligen vara att slå vakt om att det finns en balans mellan tillämpad forskning och grundforskning. Med mina exempel är det tydligt att grundforskning som är mer samhällsinriktad ofta hamnar på efterkälken.

Infrastruktur kostar pengar och den ska i regel betalas av skattebetalarna. Vi står alltså i en situation där forskning driver fram en alltmer utvecklad fordonspark, men där forskningen är begränsad när det gäller utvecklingen av vår gemensamma infrastruktur. En infrastruktur som utvecklades och anlades till stora delar i ett tidigt 1900-tal.

De nya väg- och järnvägarna kommer att möta samma öden som de gamla men mycket snabbare. Detta på grund av allt tyngre och utvecklade fordon.

Även forskning på den samhällsgemensamma infrastrukturen måste betraktas som grundläggande när det gäller satsningar på tillväxtområden.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet om hon har några tankar kring på vilket sätt man ska ge forskarvärlden incitament och medel för att kunna utföra grundläggande forskning inom de områden som är samhällsinriktade och inte direkt tillväxtfrämjande.

Debatt

(4 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2003/04:307, forskningens inriktning

Interpellationsdebatt 2003/04:307

Webb-tv: forskningens inriktning

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Thomas Östros (S)
Anf. 43 Thomas Östros (S)
Herr talman! Börje Vestlund har frågat mig hur jag vill ge forskarvärlden incitament och medel för att kunna utföra grundläggande forskning inom de områden som är samhällsinriktade och inte direkt tillväxtfrämjande. Jag vill börja med att instämma med Börje Vestlund att vi i Sverige som forskningsnation har all anledning att vara stolta. Sverige tillhör den grupp av länder som satsar mest offentliga resurser på forskning, men har även ett mycket forsknings- och utvecklingsintensivt näringsliv. År 2001 avsattes närmare 4,2 % av BNP på forskning och utveckling. Svensk forskning håller även en hög kvalitet. I förhållande till sin storlek är Sverige en av världens största producenter av vetenskaplig kunskap, och svenska artiklar citeras oftare än världsgenomsnittet. Målet för svensk forskningspolitik är att Sverige ska vara en ledande forskningsnation. Staten har ett huvudansvar för grundforskning och forskarutbildning. Satsningar på grundforskning och forskarutbildning är av godo för alla sektorer eftersom dessa satsningar lägger grunden för kunskapsutvecklingen i samhället. Forskningens kanske viktigaste uppgift är att bidra med ny kunskap och till en hög kunskapsnivå. Genom en hög utexaminering av forskarutbildade och genom att det vid våra universitet och högskolor finns kompetens inom många olika områden har vi en beredskap att fånga upp innovativa idéer både för näringslivets behov och för samhällsutvecklingen i stort. Diskussionen har under den senaste tiden handlat mycket om vilken roll som den offentligt finansierade forskningen har för tillväxten. Enligt min uppfattning finns det ingen motsättning mellan forskning som grund för tillväxten och forskning inom andra samhällsinriktade områden. En diskussion om vad forskningen kan göra för att öka tillväxten är samtidigt en diskussion om samhällsinriktad forskning och tvärtom. Tillväxt är beroende av alla sektorer i samhället. Exempelvis måste näringslivet ha en hög kompetens inom miljöområdet för att stödja en hållbar samhällsutveckling. Med denna kunskap kan svensk industri dessutom skapa produkter som kan finna nya nischer på exportmarknaderna. Statens satsningar tillsammans med näringslivet på den gröna bilen utvecklar kompetensen för att bygga miljövänligare fordon som är till nytta för såväl samhället i sin helhet som för industrin. Den 1 januari 2001 inrättades en ny organisation för forskningsfinansiering. Förutom Vetenskapsrådet, som fördelar närmare 2,5 miljarder kronor för forskarinitierad grundforskning, fördelar de två forskningsråden Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap och Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande, som finansierar grundforskning och behovsstyrd forskning, samt Verket för innovationssystem, som finansierar behovsmotiverad forskning, tillsammans närmare 2 miljarder kronor för forskning och utveckling med relevans för olika sektorer i samhället. I styrelserna för de tre forskningsråden är en majoritet av ledamöterna utsedd av forskarsamhället. Det är regeringens uppfattning att aktiva forskare är mest kompetenta att avgöra vilken forskning som håller högst kvalitet. Styrelsen för Vinnova utses av regeringen och består av personer som har god kunskap om det kunskapsbehov som finns inom näringsliv, arbetsliv och offentlig förvaltning. Samhällsinriktad forskning är viktig, och det tydliggjordes genom inrättandet av den nuvarande organisationen. Vinnovas uppgift är att främja hållbar tillväxt och samhällsutveckling genom finansiering av behovsmotiverad forskning. Vinnovas stöd till forskning ska utgå ifrån hela samhällets behov. Regeringen har i sin instruktion gett Vinnova i uppgift att bland annat främja utvecklingen av effektiva svenska innovationssystem inom verksamhetsområdena teknik, transport, kommunikation och arbetsliv. Även andra myndigheter har ansvar för forskning inom sina områden. Exempelvis har såväl Vägverket som Banverket medel för forskning, utveckling och demonstrationsverksamhet som stöd för sina verksamheter. Tillsammans med Vinnova stöder de forskning inom transportområdet, och denna är relevant för hela samhället, inklusive för näringslivet. Forskningens uppgift är att stödja hela samhällets kunskapsutveckling. All forskning, även den tillväxtorienterade, är samhällsinriktad genom att den bidrar till en hög kunskapsnivå och hög kompetens inom olika samhällsområden.
Börje Vestlund (S)
Anf. 44 Börje Vestlund (S)
Herr talman! Jag vill först tacka utbildningsministern för svaret. Jag instämmer i en del av vad som anförts, inte minst när det gäller Sverige som forskarnation men också i att aktiva forskare är de som är mest kompetenta att avgöra vilken forskning som håller högst kvalitet. Jag vill betona att det inte är kvaliteten på forskningen och inte heller storleken på anslagen till forskning som denna interpellation tar upp. Jag vill helt enkelt belysa de motsättningar som ibland kan finnas mellan å ena sidan den tillämpade forskningen, å andra sidan den mer samhällsinriktade forskningen. Låt mig ta ett par exempel. I dag pågår en aktiv och intensiv forskning för att få fram så effektiva och motorstarka fordon som möjligt. Det gäller såväl vanliga personbilar som lastbilar. Effekten av denna forskning blir att personbilarna kan köra fortare och fortare trots att man har tydliga hastighetsbegränsningar. Det finns motorkapacitet att köra dubbelt så fort. Man kan lasta mer än 100 ton på relativt ordinära lastbilar, trots att vår infrastruktur bara kan bära mellan 40 och 60 ton. Forskningen kring infrastrukturen sker på Banverket, på Vägverket, på VTI och i viss mån på Vinnova. Någon sammanhållande forskning för att möta det behov som såväl samhället som näringslivet har finns inte. Tvärtom får vi laga och lappa och nästan be högre krafter om nåd för att vägar och järnvägar ska hålla en tid till. När det gäller järnvägen kan vi konstatera att vi har svårt att införa de nya snabbjärnvägarna där man kan köra ända upp till 300 kilometer i timmen. Då måste vi bygga helt nya spår. Vi har inte hängt med när det gäller att forska fram ny teknik för detta. Vi har egentligen bara gammal teknik. Vi har heller inte haft en forskning som har inneburit att vi kan få fram detta på det transportekonomiska området. Ett annat exempel visar på väldigt stor framgång. Det är den smått otroliga framgång vi tillsammans med många länder har i fråga om IT och telekommunikation. Jag tror inte att vi för tio år sedan ens kunde ana vilken utveckling som skulle ske på det här området. I dag talar vi om mejl, SMS, wap och annat, och vi visste knappt vad de orden betydde för bara några år sedan. Man har varit otroligt framgångsrik, och forskning och utveckling har gått oerhört snabbt. Men ändå måste vi som politiker och bärare av det här samhället också slå vakt om välfärden, hälsan och miljön. I dag vet vi att vi blir påverkade av att använda en del av de här apparaterna och produkterna. Vi vet inte hur mycket. Vi vet bara att en del människor har den uppfattningen att de faktiskt mår dåligt av det här. Vi vet också att strålning kan påverka oss, men vi vet inte hur mycket och i vilken omfattning. Vi har, vad gäller forskningen, inte kunnat hänga med och kunnat utröna varför det är på det här sättet. Jag tror inte att vi på något sätt kan uppnå de helt perfekta avvägningarna, men den forskningspolitik vi bedriver, inte minst i vårt land och inom EU, borde kunna inriktas på att vi ska kunna dra maximal nytta av den forskning som görs. Jag vill fråga: Vilka åtgärder, långsiktiga och kortsiktiga, kan statsrådet vidta för att vi ska kunna undvika den här typen av misstag i framtiden? Vi kan påvisa ett bakslag i dag, men vad kan man göra i framtiden för att vi inte ska hamna i den här situationen?
Thomas Östros (S)
Anf. 45 Thomas Östros (S)
Herr talman! Det är en väldigt viktig avvägning som Börje Vestlund tar upp och en inom forskningspolitiken klassisk sådan: Hur mycket resurser ska avsättas till fritt sökande, hur mycket ska vi rikta mot problem som vi upplever i dag kräver en lösning, och hur ska vi hitta mekanismer för detta? Vi skulle kunna säga - och jag tror inte någon i riksdagen håller det för en bra lösning - att vi ständigt tar en stor del av forskningskakan och specialdestinerar till olika områden. Så fort vi stöter på ett problem så tillsätter vi ett forskningsprojekt. Ibland finns det en tendens till sådant i vissa länder, och risken är att man hamnar i väldigt politiskt styrd forskning med låg kvalitet och med dåliga resultat. Den vägen har vi inte valt i Sverige. Vi har valt att ställa resurser till forskarnas förfogande så att deras nyfikenhet kan resultera i forskningsprojekt som vi av erfarenhet vet blir till stor nytta för oss när vi sedan ställer frågor. Men det är klart att det också finns relevanta frågor att ställa till forskarvärlden. Det kan gälla frågeställningar som är väldigt aktuella och som har stor vikt i samhällsdiskussionen. Sådan är ju till exempel frågan om mobilers strålning och eventuella konsekvenser på människokroppen av denna. Det är klart att det då är viktigt att man också har instrument för att kunna få svar på frågor. Finns den forskningen av hög kvalitet i Sverige i dag, eller finns den internationellt? Forskarvärlden är internationell, och kunskap kan hämtas från Sverige men också från andra länder. Hur gör vår industri på området, som ju har all anledning att lägga mycket stora forsknings- och utvecklingsresurser på utveckling av sina egna system men också på utveckling av förståelse för konsekvenserna av de systemen? Finns det handslag vi kan göra mellan samhälle och näringsliv för att stimulera forskning om frågor kring mobilstrålningens risker? Det här är frågor som man arbetar med på Miljödepartementet, och miljöministern arbetar också med vilka typer av initiativ som kan tas för att se till att också beslutsfattare får mer av vetenskaplig kunskap kring mobiltelefonins risker, om det finns några. Man kan ställa motsvarande fråga när det gäller utveckling av andra typer av kommunikation, till exempel alltmer effektiva och motorstarka fordon, allt högre krav på snabba järnvägstransporter och vilken typ av teknik som kan levereras för att få så säkra transporter som möjligt. Här närmar vi oss, tycker jag, också frågan om ansvaret för utveckling för företag som arbetar i de här branscherna. De företag som producerar grundmaterial till järnvägen, de företag som producerar tågsätt och de företag som producerar bilar har ett stort eget ansvar. Vi får inte lockas till att staten tar över någonting som också måste utvecklas av dem som producerar produkterna. Men också här har vi exempel på handslag som kan vara mycket intressanta. Gröna bilen-projektet, som jag tog upp i mitt interpellationssvar, är ju ett sådant där stat och näringsliv tillsammans instiftat ett forskningsprojekt där vi stöttar utvecklingen i näringslivet genom att vara med och bidra till avancerad forskning på det här området, och där näringslivet ställer resurser till förfogande för att också syssla med risktagande, som forskning innebär. Det är inte uteslutet att man kan hitta fler sådana modeller när vi ställer den här typen av frågor. Men grunden, att vi inte ska lockas till att varje gång vi stöter på ett problem reglera de befintliga resurser som finns i forskarsamhället, finns det en stark uppslutning kring. Att använda våra myndigheter och våra olika aktörer för att också få svar på angelägna frågor tycker jag är fullt relevant att diskutera också i riksdagen.
Börje Vestlund (S)
Anf. 46 Börje Vestlund (S)
Herr talman! Jag tror att utbildningsministern och jag är ganska överens i den frågan. Forskarvärlden måste präglas av nyfikenhet och av en vilja att få fram det nya, det bättre, inför en ny tid. Det man gör i dag i forskarvärlden ska kanske användas om 10, 20 eller 30 år. Kanske Thomas Östros och jag går omkring med rullator - vad vet jag. Det är i alla fall inte det nödvändiga just för dagen. Det jag försöker peka på är kanske det Thomas Östros kommer fram till, nämligen att det nu kan vara dags att i större utsträckning säga så här nu och hitta metoder för det, när man kommer med dessa fantastiska innovationer. Jag kan tycka att det är jätteroligt att gå på bilmässor, andra tekniska mässor eller bostadsmässor och se allt det nya. Men vilket ansvar har just den näringen för att vi faktiskt kan bära fram det här i samhället i framtiden? Jag är naturligtvis uppfylld av frågor om trafik och kommunikationer eftersom jag jobbar med de frågorna här i riksdagen, men jag kan se också andra delar av näringslivet, inte minst industrin, och hur man där kommer fram. Gröna bilen är ett utmärkt projekt. Men man kan ställa sig frågan: Finns det skäl att fundera över varför vi inte har kommit längre när det gäller att utveckla bensinmotorn? Den har faktiskt funnits en bit över hundra år, och ändå har vi inte kommit längre, trots att vi under de sista 20-25 åren har påpekat detta. Men det kanske skulle innebära just att vi skulle komma med pekpinnar till forskarvärlden. Det viktiga i det här sammanhanget är att hitta möjligheterna. När man har de här fantastiska innovationerna kan man inte förvänta sig att samhället ska stå och bara ta emot innovationerna och tro att vi ska kunna tillämpa dem i infrastruktursystemet, i ett system som finns i vårt samhälle som är gammalt. Vi måste hitta brytpunkten där vi faktiskt kan sätta in dem i ett sammanhang och där vi kan få resurser till samhället. Men man måste också kunna bruka produkten och inte tro att samhället ska ta emot den, sätta in den och klara finansieringen. I så fall tror jag att vi kommer att få stora problem i framtiden.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.