Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Forskning om Sveriges agerande under andra världskriget

Interpellation 2005/06:350 av Ullenhag, Erik (fp)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2006-04-12
Anmäld
2006-04-18
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2006-05-02
Sista svarsdatum
2006-05-02
Besvarad
2006-05-08

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 12 april

Interpellation 2005/06:350 av Erik Ullenhag (fp) till statsminister Göran Persson (s)

Forskning om Sveriges agerande under andra världskriget

Regeringen har tagit initiativ till en rad lovvärda forskningsprojekt som belyser nazisternas brott mot mänskligheten. Den senaste tiden har en del kommit fram om Sveriges undfallenhet gentemot nazismen genom det forskningsprojekt om "Sveriges förhållande till nazismen, Nazi-Tyskland och Förintelsen" som Vetenskapsrådet bedriver på regeringens uppdrag.

Även det initiativ som Göran Persson tog för några år sedan med Förintelsekonferensen i Stockholm och projektet Levande historia var lovvärt. Syftet, att upplysa om Förintelsen och nazismens brott, är angeläget i en tid när nazisternas folkmord går från att vara ett minne hos människor som drabbades till att bli historia.

I den avslutande deklarationen från Stockholms Internationella Forum om Förintelsen, som hölls år 2000, sägs det: "Vi delar åtagandet att sprida ljus över de mörka fläckar som ännu finns i Förintelsens historia. Vi kommer att vidta alla nödvändiga åtgärder för att underlätta öppnandet av arkiv för att säkerställa att alla dokument som har samband med Förintelsen görs tillgängliga för forskare".

Sverige har bara delvis levt upp till detta åtagande. Riksdagen har lyft sekretessen på handlingar hos säkerhetspolisen, skapade innan 1949. Fil. doktor Mats Deland, som leder projektet Svenska myndigheters hanterande av andra världskrigets krigsförbrytare, påpekar i en skrivelse den 8 mars 2006 till Vetenskapsrådet och regeringen: "I övrigt har regeringen inte vidtagit några åtgärder för att underlätta forskningen." 

I en skrivelse till Göran Persson i oktober 2003, konstaterade landshövding Mats Svegfors och Professor Klas Åmark, ordförande respektive koordinator i Ämnetsrådets för humaniora och samhällsvetenskap beredningsgrupp för forskningsprogrammet Sveriges förhållande till nazismen, Nazi-Tyskland och Förintelsen: "Efter snart två års forskningsarbete inom forskningsprogrammet kan vi nu konstatera att den restriktiva lagstiftningen, trots den ovan nämnda förbättringen vad gäller Säpo-materialet, lägger allvarliga hinder i vägen för den här typen av forskning, helt central för våra kunskaper om Sveriges förhållande till Förintelsen, både då det gäller hittillsvarande forskning i säkerhetspolisens och forskning i den militära underrättelse- och säkerhetstjänstens arkiv."

Forskare upplever att lagändringen bara marginellt underlättat forskningen på grund av de extremt långa väntetiderna och att SÄPO sällan tillhandahåller arkivförteckningar. Vidare har de militära arkiven, framförallt den militära underrättelsetjänstens arkiv, inte alls avhemligats.

För att på allvar göra upp med vårt förflutna bör vi underlätta för forskning kring svenska myndigheters agerande under andra världskriget. Forskning utifrån FRA:s och MUST:s arkiv kan belysa vilken information som fanns i Sverige, inte minst hos FRA, om Förintelsen. Ytterligare forskning kan förhoppningsvis bidra till vår förståelse om varför det officiella Sverige kom att inta en inställsam anpassning gentemot Nazi-Tyskland.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsministern:

1. Vilka åtgärder ämnar statsministern vidta för att Sverige ska uppfylla den avslutande deklarationen från Stockholms Internationella Forum om Förintelsen?

2. Vilka åtgärder avser statsministern vidta för att öppna upp militära arkiv som kan belysa Sveriges agerande under andra världskriget?

3. Vilka åtgärder ämnar statsministern att vidta för att underlätta forskning av svenska myndigheters agerande under andra världskriget?


...............

Erik Ullenhag (fp)






                 Överlämnas enligt uppdrag


                 Ulf Christoffersson

 

 

Debatt

(6 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2005/06:350, Forskning om Sveriges agerande under andra världskriget

Interpellationsdebatt 2005/06:350

Webb-tv: Forskning om Sveriges agerande under andra världskriget

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Thomas Bodström (S)
Anf. 22 Thomas Bodström (S)
Herr talman! Erik Ullenhag har frågat statsministern vilka åtgärder han ämnar vidta för att Sverige ska uppfylla den avslutande deklarationen från Stockholms Internationella Forum om Förintelsen, för att öppna upp militära arkiv som kan belysa Sveriges agerande under andra världskriget samt för att underlätta forskning av svenska myndigheters agerande under andra världskriget. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen. Forskning om Sveriges agerande under andra världskriget är viktig för att vi ska förstå vad som hände då men framför allt för att vi ska kunna dra viktiga lärdomar för framtiden. Regeringen tog därför initiativ till Vetenskapsrådets arbete som bedrivs inom ramen för forskningsprojektet Sveriges förhållande till nazismen, Nazityskland och Förintelsen. Projektet är framgångsrikt, och forskningsresultaten har bidragit till värdefulla insikter och kunskap om svensk nutidshistoria. Som Erik Ullenhag nämner initierade regeringen redan år 2000 arbetet med en lagändring som innebar att sekretessen inom stora delar av Säkerhetspolisens verksamhet hävdes för uppgifter som härrör från tiden före år 1949. Lagändringen trädde i kraft i mars 2003. I samband med lagändringsarbetet avseende Säkerhetspolisen uppmärksammade regeringen behovet av ytterligare en utredning för att se över förutsättningarna för ökad offentlighet även för arkivuppgifter vid den militära underrättelse- och säkerhetstjänsten under tiden fram till år 1949. En person har förordnats för att biträda Försvarsdepartementet med att utreda frågan. Resultatet av utredningen bereds för närvarande inom Regeringskansliet. Inriktningen av detta arbete är att finna en lösning som möjliggör för forskare att få tillgång till uppgifter hos Försvarsmaktens militära underrättelse- och säkerhetstjänst. På regeringens initiativ har viktiga steg alltså tagits för att öka öppenheten och underlätta för forskningen. Det finns emellertid flera aspekter som måste beaktas och analyseras innan nästa steg tas, inte minst hänsynen till enskildas integritet. Jag kommer med intresse att ta del av resultatet av den utredning som pågår. Först när detta är klart kan regeringen ta ställning till vilka ytterligare åtgärder som bör genomföras för att underlätta för den forskning som pågår på området. Regeringens målsättning ligger dock fast. Vi kommer beslutsamt att fortsätta arbetet med att underlätta öppnandet av och tillgängligheten till arkiv så att dokument som har samband med Förintelsen görs tillgängliga för forskningen.
Erik Ullenhag (Fp)
Anf. 23 Erik Ullenhag (Fp)
Herr talman! Låt mig inledningsvis tacka för svaret. Vi lever i en tid när nazismens övergrepp och Förintelsen går från att vara ett minne hos levande människor till att bli historia. Den dagen som det inte längre finns någon som kan rapportera om helvetet i koncentrationslägren eller förintelselägren blir det också lättare att i efterhand skriva om historien. Sverige har gjort en hel del insatser för att uppmärksamma nazismens brott, i synnerhet under statsminister Göran Perssons ledning. Men under lång tid var det i Sverige svårt att fundera över vad vi själva gjorde för fel. Hur tyskvänliga var vi i Sverige? Vi har levt i en tro i det här landet att neutraliteten, som var ett effektivt sätt att hålla oss undan från krig, också var det moraliskt riktiga. Alla vi - också justitieministern själv - som är födda på 60-, 70- och 80-talen har fått lära oss i skolan att Sverige var den goda kraften som stod neutral mellan ondskans makter. Så var det ju inte riktigt. Vi stod neutrala och var alliansfria därefter för att slippa hamna i krig, men man kan inte säga att det var godheten personifierad. Att stå utanför ett krig mellan nazism och demokrati eller mellan kalla krigets kommunism och demokrati är inte något vi ska vara stolta över. Trots detta har Göran Persson tagit ett par intressanta initiativ, som jag var inne på, i synnerhet Förintelsekonferensen i Stockholm och de efterföljande forskningsprojekt som nu de senaste månaderna har kommit fram med en hel del om hur Sverige och svenskar agerade under andra världskriget. I den avslutade deklarationen från Förintelsekonferensen år 2000 sägs det så här: Vi delar åtagandet att sprida ljus över de mörka fläckar som ännu finns i Förintelsens historia. Vi kommer att vidta alla nödvändiga åtgärder för att underlätta öppnandet av arkiv för att säkerställa att alla dokument som har samband med Förintelsen görs tillgängliga för forskare. Man talar alltså om alla nödvändiga åtgärder. Nu rapporterar de som forskar om nazism i Sverige och Sveriges koppling till Tyskland att de möts av extremt långa väntetider när de forskar. De möts av att arkivförteckningar saknas hos Säkerhetspolisen, och de möts av att de militära arkiven inte har öppnats. Deras slutsats är att detta drastiskt sänker kvaliteten på deras forskningsarbete och försvårar deras sökande efter kunskap. Man säger också att svensk praxis avviker på ett negativt sätt. Vi är väldigt stolta över vår offentlighetsprincip i Sverige, men just på det här området är det svårare för forskare att få tillgång till material om vad svenskar och svenska myndigheter gjorde under andra världskriget än vad det är för till exempel forskare i Baltikum eller i andra länder. Det är alldeles uppenbart att Sverige inte har uppfyllt åtagandet från Förintelsekonferensen. Alla nödvändiga åtgärder har inte vidtagits. Till och med de som på regeringens uppdrag ägnar sig åt att forska och söka kunskap om nazismen säger själva att de inte kan få fram den forskningen och den kunskapen på grund av bristande politisk vilja. Vad är det för forskning och kunskap vi inte får? Det handlar om forskning om krigsförbrytare som Sverige gav en fristad efter andra världskriget. Såvitt i dag är känt har vi bara skickat en krigsförbrytare tillbaka till rättegång. Det handlar om forskning om den svenska nazismen efter 1945. Det handlar om forskning om nazism i officerskåren och polisen. Det handlar om vad vi visste om Förintelsen genom Försvarets radioanstalt. När visste Sverige om de övergrepp som skedde? Nu är det sex år sedan löftet från Förintelsekonferensen gavs. Då svarar justitieminister Thomas Bodström: Vi ska beslutsamt fortsätta arbetet med att underlätta tillgängligheten till alla dokument. Sex år efter konferensen säger justitieministern att han ska analysera en utredning. Jag har två konkreta frågor till justitieministern. Har Sverige uppfyllt sitt åtagande från Förintelsekonferensen? Är Thomas Bodström beredd att verka för att uppfylla de krav som forskarsamhället ställer, bland annat en kortare sekretesstid, när det gäller att komma fram till kunskap om vad som skedde under nazismen?
Thomas Bodström (S)
Anf. 24 Thomas Bodström (S)
Herr talman! Jag tror inte att det finns någon skillnad på Erik Ullenhags och mitt intresse av att forskningen ska kunna ta del av så mycket som möjligt när det gäller Sveriges agerande under nazitiden. Jag kan säga att det nog finns många inom den svenska högern som bör vara väldigt oroliga för kopplingen med nazismen. Det var där kopplingarna fanns. Sedan finns det också all anledning att se hur olika myndigheter i Sverige har agerat i frågor. Men det är alldeles felaktigt att ingenting har skett, som Erik Ullenhag säger. Erik Ullenhag verkar tillhöra dem som först kommer med ett påstående och sedan argumenterar mot det påståendet. Det påståendet är att ingenting har gjorts. Det är fel. Det vet du ju om själv. Det har gjorts lagändringar 2003 precis på det sätt som utlovades för att man ska kunna få ta del av arkiven. Hur kan man stå och säga att ingenting har skett och att det bara har initierats en utredning? Det är en lagändring. Därutöver har det också initierats ett arbete när det gäller försvarets del, och det arbetet påbörjades - och nu upprepar jag det för att vi inte ska behöva höra igen att ingenting har skett - den 1 januari 2004. Därefter har det arbetet fortsatt att beredas. Vi arbetar vidare. Vi har gjort många av de saker som har sagts, och vi arbetar vidare med de delar som återstår. Det finns ingen skillnad i intresse mellan Erik Ullenhag och mig när det gäller att forskningen ska få så stor hjälp som möjligt för att kunna bedriva ett effektivt och bra arbete.
Erik Ullenhag (Fp)
Anf. 25 Erik Ullenhag (Fp)
Herr talman! Det var ett intressant inlägg från justitieministern. Det har skett en massa. Ja, det är det som står i den interpellation jag har ställt till justitieministern som justitieministern nu upprepar. Jag tvingas att upprepa vad Sverige har förbundit sig till vid den konferens som Sverige bjöd in till i Stockholm, nämligen att man ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att underlätta öppnandet av arkiv. Det är sant att det har skett en lagändring. Det är sant att det för sex år sedan i samband med det arbetet tillsattes en utredning för att se hur man skulle gå vidare. Men nu säger ju forskarsamhället, de som försöker att utreda vad som skedde under nazismen, bland annat i ett brev till Thomas Bodström att det finns ett bristande politiskt intresse som ligger bakom att man inte kan söka den här kunskapen. Då är frågan: Har man vidtagit alla nödvändiga åtgärder? På den frågan kan svaret inte bli något annat än nej. Även om det skedde en del i början direkt efter konferensen är det faktiskt, med förlov sagt, ganska svagt att säga att vi beslutsamt ska agera vidare och titta på en utredning som vi tillsatte för sex år sedan. Här finns det också ett bekymmer, och det är ganska symtomatiskt för hur Sverige agerar periodvis under socialdemokratiska regeringar. Vi pekar ut att det är viktigt att söka kunskap. Under konferensen satte sig statsminister Göran Persson på ganska höga hästar och berättade att alla andra skulle söka kunskap om vad som har skett i deras länder. Sedan kör vi i gång ett kort arbete, och sedan händer inte så där jättemycket. Varför är det här viktigt? Jo, det är viktigt för att om vi på allvar ska lära oss någonting av historien måste vi lära av de misstag som har begåtts i Sverige. Det är viktigt att söka kunskap om vad tyskar har gjort. Det är viktigt att söka kunskap om vad som har skett i andra länder. Men vad var det som gjorde att vi i Sverige var tyskvänliga? Vad var det som gjorde att det fattades beslut som innebar att sannolikt bara en enda krigsförbrytare har återsänts till rättvisa och rättegång, något som justitieministern normalt sett brukar tycka är viktigt? Vad var det som gjorde att vi tillät tyska soldater att åka genom Sverige? Visste vi saker om vad som skedde tidigare eller inte? Alla dessa frågor kan vi söka kanske inte hela svaret på, men en större del av svaret om Thomas Bodström och regeringen vidtar ett antal åtgärder för att öppna arkiven. Det är det forskarna säger. Forskarna är inte nöjda med den lagändring du hänvisar till. I brevet har de också tagit upp lagändringen och sagt att det var ett steg i rätt riktning, men de kommer fortfarande inte in i militärens underrättelsetjänsts arkiv. De vet fortfarande inte om FRA i tid visste vad som skedde i Förintelsen. De har fortfarande väntetider på upp till ett år för att få ut uppgifter från Säpo därför att man saknar resurser att bistå forskarvärlden. Så ser verkligheten ut. Det är svagt att i det läget raljera över att det ifrågasätts att regeringen har gjort för lite. Det är inte jag som säger att det är ett bristande politiskt intresse. Det är ett antal ledande historiker i Sverige som försöker söka sanningen om vad Sverige gjorde under nazismen. De säger att det finns ett bristande politiskt intresse som gör att vi inte får fram den sanningen. Har de fel? Det är de som säger att det behövs en kortare sekretesstid och åtgärder för att öppna Musts och FRA:s arkiv. Har de fel? Det är inte jag som har hittat på det här, justitieministern. Sedan finns det en springande fråga. Det är viktigt att Sverige uppfyller sina internationella åtaganden. Vad är Thomas Bodströms och regeringens åsikt? Har vi uppfyllt slutdeklarationen från Förintelsekonferensen 2000? Har vi vidtagit alla nödvändiga åtgärder för att öppna arkiven för att sprida ljus över historien? Blir svaret ja kan vi ägna oss åt en juridisk tolkning av vad den där deklarationen betydde. Det vore intressant att få svaret sex år efter konferensen som Sverige stod värd för. Har vi uppfyllt åtagandet? Har vi gjort vad vi sade? Har vi genomfört det som Göran Persson för sex år sedan slog på stora trumman för eller inte?
Thomas Bodström (S)
Anf. 26 Thomas Bodström (S)
Herr talman! Menar du på fullt allvar, Erik Ullenhag, att du tror att alla nödvändiga åtgärder innebär att öppna alla arkiv omedelbart? Då undrar jag om du verkligen är seriös nog för att vi ska kunna ha en ordentlig debatt. Det verkar ju vara det du tror. Det är klart att det skulle vara rena drömmen för en enskild forskare om vi inte hade någon sekretess över huvud taget. Det vore väl mycket märkligt om regering och riksdag lämnade över ansvaret och sade att här vill en forskare ha det på ett visst sätt och då måste vi göra så. Det kan väl inte vara en enskild forskare som ska styra den avvägning som måste göras när det gäller om vissa uppgifter ska vara sekretessbelagda eller inte. Det sätt som det här tolkas på kan ju inte innebära något annat än att alla arkiv omedelbart ska öppnas. Och Erik Ullenhag kan väl ändå inte tro att det var det som var meningen? I så fall behöver vi inte ha sekretessbestämmelser över huvud taget. Då tycker jag att Erik Ullenhag ska motionera i riksdagen om att man ska ta bort sekretessbestämmelserna. Jag har inte sett någon sådan motion. Vi ska underlätta för forskningen men också göra den avvägning som behövs för integritetsaspekter och för myndigheternas arbete. På det stadiet har vi nu gjort de förändringar som jag talade om, nämligen när det gäller Säpos arkiv. Arbetet har påbörjats, och det pågår fortfarande när det gäller försvarets del. Nu har jag sagt det tre gånger, och jag kan säga det en fjärde gång i mitt avslutande inlägg. Men den avvägningen måste regering och riksdag göra. Det kan inte en enskild forskare göra. En enskild forskare ska naturligtvis brinna för sitt arbete. Vi kan inte begära att man ska göra den avvägning som vi själva måste göra. Vi har exempel på att en enskild forskare har begärt uppgifter om 10 000 personer från Säkerhetspolisen. Då tar det lite tid. Vi ska inte tala om för forskaren att man inte får det, men man får kanske finna sig i att det tar en viss tid att få uppgifter om 10 000 människor och att det kanske innebär att också andra forskare blir något lidande eftersom det tar tid att få fram 10 000 personer. Det arbete som finns hos Säpo gör man alltså så gott man kan. Man har också fått ökade resurser. Det känner säkert Erik Ullenhag till. De kommer att fortsätta att bedriva det här arbetet. Men vi måste göra den balans som behövs för att ta hänsyn till alla intressen, inte bara någon enskild forskare. Erik Ullenhag gör det väldigt lätt för sig när han fråntar allt ansvar från regering och riksdag och säger att nu begär forskarna en sak och då ska vi omedelbart tillmötesgå dem. Då tycker jag att bästa sättet är att öppna alla register, att ta bort alla sekretessbestämmelser. Det skulle vara rena drömmen för alla forskare i Sverige. Men då har vi också gjort det väldigt enkelt för oss. Så ansvarslös vill i alla fall inte jag vara.
Thomas Bodström (S)
Anf. 28 Thomas Bodström (S)
Herr talman! Nu återföll Erik Ullenhag i det tidigare att ingenting har skett. Jag får faktiskt i mitt sista inlägg återigen upprepa det jag har sagt. Arbetet påbörjades direkt, precis som statsministern sade, och det ledde fram till en lagändring 2003. Det var det arbetet. Det har alltså hänt en hel del, till och med en lagändring. Därefter initierades ett nytt arbete 2004, inte 2000 som Erik Ullenhag säger utan 2004. Det arbetet pågår fortfarande och ska just ta hänsyn till den balans som finns. Om vi ska ha fortsatta debatter i det här är det lättare om vi har samma kartor från början och man inte försöker förvränga fakta till att ingenting har skett och att det initierades en utredning 2000 när det var 2004. Däremellan finns en lagändring. Det blir lite enklare om vi inte försöker förvanska sanningen. Det här arbetet är synnerligen viktigt för forskare. Det är klart att vi också driver på det, precis som statsministern sade och precis som vi har gjort med de lagändringar som jag nu har nämnt vid fyra tillfällen och det fortsatta arbetet. Det ska fortsätta, men vi ska vara medvetna om att det inte är så lätt som att bara öppna arkiv. Vi ska fortsätta med den svåra avvägning som det handlar om för enskilda personer och deras anhörigas intressen och för hur myndigheterna ska kunna fortsätta sitt arbete utan att det blir lidande. Mot detta står den utomordentligt viktiga forskningen för att klargöra Sveriges förhållanden. Jag är oerhört intresserad av att se kopplingen mellan den svenska högern och nazismen. Om det är någon som gärna vill att det här arbetet ska kunna fortsätta är det jag. Det kan jag försäkra.

Intressenter

Frågeställare

Erik Ullenhag
Erik Ullenhag

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.