Försäljningen av Apoteket AB
Interpellation 2007/08:533 av Eneroth, Tomas (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2008-03-27
- Inlämnad
- 2008-03-27
- Besvarad
- 2008-04-08
- Sista svarsdatum
- 2008-04-10
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 27 mars
Interpellation
2007/08:533 Försäljningen av Apoteket AB
av Tomas Eneroth (s)
till socialminister Göran Hägglund (kd)
Regeringen deklarerade nyligen att ytterligare ett statligt företag, Apoteket AB, till stor del ska säljas ut. Uppemot hälften av Sveriges ca 1 000 apotek kommer på kort tid att få nya ägare om regeringens planer går i lås. Frågan är dock hur regeringen under tidspress på ett ansvarsfullt sätt säljer ut uppemot 500 apotek i en tid av kreditkris och global finansiell oro. Dagens Industri bedömde nyligen att företagen på regeringens utförsäljningslista tappat 40 miljarder kronor i värde på bara ett år och det finns inget som talar för att möjligheterna att få ut ett skäligt pris för Apoteket AB utvecklats i en annan riktning. I stället innebär ytterligare ett statligt försäljningsobjekt att utrymmet för att få bra betalt i varje enskild affär krymper. Det är också rimligt att anta att priset pressas alltmer ju närmare 2010 utförsäljningsprocessen kommer utan att regeringen lyckats nå sitt utförsäljningsmål på 200 miljarder kronor.
Regeringens planer på en utförsäljning av en stor andel av Apoteket AB:s apotek, det särskilda ansvaret för glesbygdens läkemedelsförsörjning med mera kommer naturligtvis att få stora konsekvenser för företagets värde och möjligheter att konkurrera på samma villkor som de nya aktörerna men inga konsekvensanalyser har ännu redovisats för riksdagen. Det är också i högsta grad oklart hur den nya marknaden ska fungera och vad som kommer att hända med läkemedelspriserna. Jag vill därför ställa följande frågor till socialminister Göran Hägglund:
Anser socialministern att läget nu är gynnsamt för en utförsäljning av en stor del av Apoteket AB:s verksamhet, och kommer socialministern nu att verka för en sådan?
På vilket sätt bedömer socialministern att Apoteket AB:s värde påverkats av det senaste årets finansiella instabilitet?
Vilka konsekvenser får avregleringen av apoteksmarknaden för läkemedelspriserna enligt socialministerns bedömning?
På vilket sätt avser socialministern att efter avregleringen garantera en bra läkemedelstillgänglighet även i glesbygd?
Är det socialministerns bedömning att Apoteket AB efter avregleringen kommer att konkurrera på samma villkor som övriga företag på apoteksmarknaden?
Debatt
(13 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2007/08:533
Webb-tv: Försäljningen av Apoteket AB
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2007/08:91 Tisdagen den 8 aprilProtokoll 2007/08:91 13 § Svar på interpellation 2007/08:533 om apoteksförsäljningen
Protokoll från debatten
Anf. 80 Göran Hägglund (Kd)
Fru talman! Tomas Eneroth har frågat mig om läget nu är gynnsamt för en utförsäljning av en stor del av Apoteket AB:s verksamhet och om jag kommer att verka för en sådan. Tomas Eneroth har också frågat vilka konsekvenser avregleringen av apoteksmarknaden får för läkemedelspriserna och på vilket sätt jag avser att efter avregleringen garantera en bra läkemedelstillgänglighet i glesbygd. Slutligen har Tomas Eneroth frågat mig om Apoteket AB efter avregleringen kommer att konkurrera på samma villkor som övriga företag på apoteksmarknaden.
I syfte att åstadkomma effektivisering, bättre tillgänglighet för konsumenterna, prispress samt en fortsatt säker och ändamålsenlig läkemedelsanvändning avser regeringen att föreslå att apoteksmarknaden ska omregleras. En lyckad omreglering av apoteksmarknaden förutsätter fungerande konkurrens. Detta kräver att Apoteket AB avyttrar delar av sin verksamhet. Risken är annars stor att nya aktörer inte vill etablera sig, och därmed skulle konkurrensen utebli.
Frågan om försäljning av apotek kan inte besvaras isolerat från andra faktorer. Förslag om omreglering av apoteksmarknaden kan förväntas bli behandlat av riksdagen senare i år. När riksdagen har beslutat om apoteksmarknaden ska omregleras är det mitt ansvar att verka för en avyttring som ligger i linje med intentionerna med omregleringen. Det handlar således inte om en omedelbar avyttring. Om läget är gynnsamt just nu är därför inte en relevant fråga.
När det gäller avregleringens konsekvenser för läkemedelspriserna vill jag börja med att förtydliga att det inte handlar om en avreglering. Apoteksmarknaden kommer även fortsättningsvis att vara reglerad. Däremot planeras för en omreglering av apoteksmarknaden så att fler aktörer än Apoteket AB kan vara verksamma som detaljister i Sverige. Syftet med omregleringen är bland annat att pressa priserna. Hur prissättningsmodellen för läkemedel ska se ut på en omreglerad marknad är en fråga som är föremål för beredning, liksom många andra frågor som behandlas i betänkandet SOU 2008:4
Omreglering av apoteksmarknaden
. Betänkandet bereds genom remissförfarande fram till den 11 april, och eventuella remissynpunkter utgör underlag för kommande beslut. Jag kan därför inte närmare gå in på detaljer i denna del.
Tillgängligheten till läkemedel i glesbygd ska inte försämras. Jag vill passa på att säga att verksamhet i glesbygd inte med automatik innebär dålig lönsamhet. Det är därmed inte givet att alla apotek i glesbygd är oattraktiva för företag på en omreglerad apoteksmarknad. I de områden där det är svårt att driva verksamhet, men där det ur patientperspektiv finns behov av service, finns olika sätt att garantera läkemedelstillgängligheten. I betänkandet SOU 2008:4
Omreglering av apoteksmarknaden
förespråkar utredaren att aktörerna på marknaden får ett delat ansvar för apotekstäckningen i landet, genom att det i samband med avyttring av apotek från Apoteket AB knyts villkor om detta till övertagandet av verksamhet. Man ska också beakta möjligheten för patienten att få läkemedel hemlevererade via brev, alternativt paket för avhämtning hos postombud.
Med hänsyn till att betänkandet fortfarande är ute på remiss kan jag för närvarande inte exakt ange vilka åtgärder som kommer att vidtas för att säkerställa tillgängligheten i glesbygd. Ett av huvudsyftena med omregleringen av apoteksmarknaden är och förblir att förbättra tillgängligheten till hela läkemedelssortimentet.
Det är min bedömning att Apoteket AB efter omregleringen kommer att ha förutsättningar att konkurrera på samma villkor som övriga företag på apoteksmarknaden. Som framgår av proposition 2007/08:87
Bildande av moderbolag för Apoteket AB samt vissa omstruktureringsåtgärder
bedömer regeringen att merparten av antalet apotek som Apoteket AB i dag äger kommer att finnas kvar i statlig ägo.
Jag vill dock understryka att skapandet av den nya apoteksmarknaden inte är ett nollsummespel som handlar om uppdelning av de apotek som nu finns i Apoteket AB:s bestånd. Lika väsentligt är att det därutöver skapas nya apotek så att det totalt sett blir fler apotek. I andra länder där apoteksmarknaden nyligen omreglerats, såsom Norge och Island, har omregleringen medfört bildande av ett stort antal nya apotek. Apoteksmarknaden på Island omreglerades 1996. Två år senare hade antalet apotek där ökat med 40 procent. I Norge omreglerades apoteksmarknaden 2001. Under perioden 1 januari 2001-1 januari 2007 öppnades sammanlagt 176 nya apotek, vilket motsvarar en ökning av antalet apotek med 44 procent. Det är rimligt att anta att en motsvarande utveckling kommer att ske i Sverige. Detta innebär att även om Apoteket AB behåller merparten av nuvarande apotek så kommer marknadsandelen sannolikt att bli betydligt lägre.
Anf. 81 Tomas Eneroth (S)
Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret! Jag besökte faktiskt ett apotek för inte så länge sedan. Jag hade huvudvärk. Det kan man få ibland, inte minst när man är i opposition med den regering vi har. Nej - jag ska inte lägga skulden på Göran Hägglund.
Men huvudvärk hade jag, och jag gick in och skulle köpa en huvudvärkstablett. Jag tog något som är känt från reklamen, men så sade farmaceuten eller apotekaren eller vilken utbildning personen nu hade: Ska du verkligen ta det där märket? Kan du inte ta det här i stället? Det är samma ingredienser men väldigt mycket billigare. Det är ungefär halva priset. Är det inte bättre, om det inte finns något särskilt skäl till att du ska använda just detta?
Jag fick alltså rådet i butiken att ta det billigare märket med samma ingredienser.
Är det någon som tror att motsvarande kommer att ske med privata apotek där grossisterna går in och kan äga apotek med försäljningsavtal för vissa produkter, med tydliga ekonomiska intressen i konkurrens på en marknad mellan olika apotek? Jag har inte hört någon svara ja på den frågan. Det ska bli spännande att se om Göran Hägglund blir den enda enskilde som i så fall skulle göra det.
Självklart kommer marknadsregleringen av apoteksmarknaden inte att främja kundpriserna. Det ser vi i Norge där man har avreglerat - inte omreglerat. Där har man högre priser. Citalopram, som jag precis fick reda på är ett medel mot depressioner, kostar i Sverige 47 kronor. I Norge kostar det 632 kronor. Det är 3 000 procent dyrare i Norge, där man har avreglerat marknaden, än i Sverige.
I Sverige har vi en modell som innebär att vi pressar priser. Det är 60 procent högre priser för kunderna i Danmark, 180 procent högre priser i Finland och 510 procent högre priser i Norge. Det vill säga att det knappast är en prispress och ett kundintresse som man får när man avreglerar apoteksmarknaden.
Dessutom är de tre aktörer som har 93 procent av marknaden i Norge utsatta för granskning på grund av kartellbildning, det vill säga att de själva har gått in och försökt reglera marknaden.
Det talas i svaret från statsrådet om att man ska garantera att det kommer fler apotek och att det i Norge finns 176 nya apotek. Min fråga till Göran Hägglund är, och som är jag uppriktigt nyfiken på: Var finns de 176 nya apoteken? Hur har de etablerats? Är det i hela Norge eller är det bara i delar av Norge? Om man ska reglera köparnas ansvar i glesbygd, hur ska det egentligen gå till? Ska man tala om för någon som bedriver ett så kallat olönsamt apotek att denne nog får ta förlusten för det är viktigt att det finns apotek överallt i stället för att vi har ett gemensamt apoteksmonopol som garanterar denna service till medborgarna?
I interpellationssvaret bekräftar också Göran Hägglund att Apoteket AB i den nya rollen inte ska agera på något annat sätt än alla andra aktörer på den marknad man vill skapa. Ska jag tolka det som, för att vara lite mer formell, att Göran Hägglund anser det otänkbart att ställa några särskilda krav på ett statligt bolag så fort en marknad har införts? Abdikerar man från förutsättningarna att använda det statliga ägarskapet till att ställa särskilda krav på etiskt förhållningssätt, på kvalitet eller, för den delen, på att vara prispressare på marknaden? Nu vet jag förvisso att prispressen minimeras eftersom marknaden kommer att innebära att det blir ett oligopol.
Min grundfråga till statsrådet var den jag inledde med. Är det verkligen så att man även på den nya marknaden kommer att få rådet att ta billigare medicin? Eller är det så att marknadsintressena gör att man väljer att försälja de produkter som man har gjort avtal med grossister om att leverera? Hittills har ingen svarat ja på den frågan, utan de flesta tror precis som jag att det blir dyrare för kunderna. Kundintresset underordnas marknadsintresset.
Anf. 82 Ylva Johansson (S)
Fru talman! Jag vill tacka statsrådet för svaren på Tomas Eneroths viktiga frågor.
Jag ska be att få citera Riksrevisionens rapport som säger så här: "Riksrevisionen konstaterar att den begränsade analys som regeringen har gjort inte har baserats på områdeskunskap från t.ex. myndigheter, och att den inte har omfattat relevanta områden för respektive bolag och de marknader de verkar på. Riksrevisionens bedömning är att det underlag regeringen har tagit fram inför riksdagens beslut, därmed inte är ett tillräckligt heltäckande underlag för bedömningen av förutsättningar för försäljning." Vidare: "Riksrevisionen bedömning är att beredningen av ärendet inte uppfyller regeringsformens beredningskrav, bl.a. eftersom regeringen inte inhämtat synpunkter från myndigheter med expertkunskap."
Fru talman! Detta gäller inte propositionen om försäljning av apotek, utan det gäller proposition 2006/07:57 om försäljning av sex andra statliga bolag. Men jag tar upp frågan eftersom socialministern i svaret flera gånger återkommer till att frågan är under beredning och att viktiga frågor inte går att svara på i dag. Socialministern säger så här i svaret: "Frågan om försäljning av apotek kan inte besvaras isolerat från andra faktorer."
Samtidigt begär regeringen just nu riksdagens mandat att säga ja till att påbörja försäljning av apotek. Det är samma socialminister som i svaret säger att frågan om försäljning av apotek inte kan besvaras isolerat från andra faktorer.
Vi fick tidigare i debatten höra att socialministern lovar att man inte ska genomföra någon försäljning innan riksdagen har tagit ställning till vilka regler som ska gälla på en avreglerad marknad. Men då måste man ställa frågan: Varför ska riksdagen i så fall fatta beslut om ett sådant bemyndigande? Varför ta en sådan stor risk, socialministern, när man tittar på hur allvarligt Riksrevisionen såg på hanteringen av den tidigare mycket tunna propositionen från regeringen om försäljning av statliga bolag?
Varför är det så bråttom, socialministern, om du ändå inte tänker utnyttja det mandat som du begär att riksdagen ska ge regeringen?
Hur kan du säkerställa att inte Riksrevisionen kommer att ha samma kritiska synpunkter mot att bryta mot regeringsformens beredningskrav i denna tunna proposition när du själv anser att frågan om försäljning inte kan besvaras isolerat från andra faktorer?
Anf. 83 Finn Bengtsson (M)
Fru talman! Jag får tacka för interpellationen som ytterligare tydliggör skillnaden mellan regeringens och den politiska majoritetens syn på problemen med läkemedel och det som förs fram från oppositionen.
Interpellanten driver något slags tes som, enligt mitt sätt att se det, är mycket traditionell för monopolkramare, nämligen att välståndet för Apoteket AB ställs före alla Sveriges patienters behov av god tillgänglighet till säkra och effektiva läkemedel till rimliga kostnader, både för dem själva och för samhället genom den goda subventioneringstradition som är solidariskt finansierad. Härvidlag finns ingen som helst skillnad mellan blocken. Här gäller det också att bevaka detta i en nödvändig omreglering för att fokusera på tillgänglighet och rimliga priser.
Den enögdhet som framskymtar är närmast kvartalsekonomiskt inriktad för att liksom krama Apoteket i nuvarande skick. Jag konstaterade i den förra interpellationsdebatten, men fick ingen respons från vänsterblocket, att denna goda modell inte finns i resten av världen utan bara i totalitära samhällen. Det speglar hur lite affärsmässig den är.
Vi hade en offentlig utfrågning i socialutskottet för att belysa frågan om Apoteket. Här har felaktigt framförts en syn att utfrågningen var mycket kritisk. Det fanns tunga remissinstanser, inte minst de stora patientorganisationerna, som lyfte fram det positiva i omreglering som tanke. Vår kanske viktigaste myndighet av de myndigheter som har med läkemedelsfrågor att göra, Läkemedelsverket, var också positiv till omreglering som sådan.
Tomas Eneroth som jag känner som en flitig riksdagsman och därför kan tänkas få huvudvärk en helgdagsnatt när han arbetar flitigt med sitt opponerande har ett enda apotek i hela Sverige att vända sig till. Det har ett brett sortiment av olika produkter. Varför har man så många produkter, Tomas Eneroth, om det bara är det billigaste som gäller? Jo, för att vi talar om likvärdiga produkter som dock inte är identiska. Man kan titta på en rad olika substanser som görs av olika läkemedelsföretag men som kan ha lite olika företräden i olika fall. Den valfrihet det innebär att kunna välja mellan olika produkter är ganska viktig.
Det är slående att säga att när man i interpellationen talar om att man befarar dålig tillgänglighet är det kanske väl situerat för en riksdagsman att kunna gå några stenkast härifrån till apoteket Scheele. Men det finns som sagt bara i Stockholm, och det är där man kan få hjälp en helgnatt om man skulle drabbas av huvudvärk.
Ylva Johansson återkommer med en envishet - jag skulle nästan vilja säga besatthet - till problemet att regeringen kräver ett bemyndigande för att genomföra det förslag till omreglering på ett ansvarsfullt sätt av Apotekets monopol som vi har politisk majoritet för i Sverige. Ylva Johansson har själv betonat att hon känner till att det finns en politisk majoritet för en sådan här önskad förändring i syfte att öka tillgängligheten och att förbättra för enskilda medborgare att få effektiva och säkra läkemedel när de behöver detta.
Jag kan ställa mig lite frågande till varför man med en sådan emfas kritiserar regeringens önskemål om att tillmötesgå Riksrevisionens farhågor om att man kan missa en viktig avmonopolisering, vilket är ett av de svåraste problemen man har att ta tag i. Jag undrar varför Ylva Johansson egentligen är så förtvivlat intresserad av att inte ge regeringen de verktyg som en tydlig svensk riksdagsmajoritet har uttryckt att vi behöver hjälp med. Vad är det som är problemet? Vill man behålla monopolet?
Anf. 84 Chatrine Pålsson Ahlgren (Kd)
Fru talman! Det blir en förnyad debatt i frågan. Oppositionen klarar inte av att skilja på mål och medel. Målet är en ökad tillgänglighet. Målet är också att pressa priserna. Medlet för att nå dit har regeringen stakat ut enligt de löften som gavs innan valet.
Det finns en sak som är underlig. Trots att regeringen och vi i allianspartierna gång på gång säger att apoteksmarknaden även fortsättningsvis kommer att vara reglerad skriver oppositionen att det handlar om en avreglering. I själva verket är det en omreglering.
Hur tror Tomas Eneroth och Socialdemokraterna att det fungerar i nästan hela världen där det inte finns monopol? Förutom i Kuba och någon annan delstat är det en mångfald, även om man skulle önska att det vore fler apotek.
Ylva Johansson tar upp revisorernas synpunkter på andra statliga företag. I samband med den förra interpellationen sade jag att det här har remissbehandlats. Det var över huvud taget den frågan som revisorerna yttrade sig om. Ylva Johansson vet likaväl som jag att socialutskottet har gett revisorerna möjlighet att yttra sig, men de tyckte inte att det fanns någon anledning. Det känns, fru talman, som att man försöker hitta bekymmer på vägen.
Jag vill avsluta med att ta upp vad socialministern sade, nämligen att i utredningen
Omreglering av apoteksmarknaden "
förespråkar utredaren att aktörerna på marknaden får ett delat ansvar för apotekstäckningen i landet, genom att det i samband med avyttring av apotek från Apoteket AB knyts villkor om detta till övertagandet av verksamhet". Det är en viktig markering att målet för regeringen och allianspartierna är att det ska finnas en bättre tillgänglighet över hela landet. Vad är man då rädd för när socialministern ger klara besked? Socialministern sade också i sitt svar att tillgängligheten till läkemedel i glesbygd inte ska försämras. Vad är man rädd för?
Anf. 85 Göran Hägglund (Kd)
Fru talman! Jag hoppas att den här debatten lindrar Tomas Eneroths huvudvärk i den mån den sitter kvar. Jag vet inte om det är så - den är nog lite mer politiskt betingad än något annat.
Vi går och handlar i olika butiker. I en del butiker finns serviceinriktad personal. Det kan vara privata butiker, och det kan vara butiker som drivs offentligt. Det kan vara kooperationen. Göte Wahlström och jag handlar gemensamt på Konsum i Bankeryd - inte gemensamt, men vi handlar där båda två! Vi får goda råd där. Om jag då säger att jag i framtiden skulle vilja ha, på en omreglerad marknad, de billigaste huvudvärkstabletterna utgår jag från att personalen, oavsett form, kommer att ta fram dem åt oss. Jag tror bestämt att det är så. Vi måste som kunder vara lite ivriga och tala om vad som är viktigt för oss.
I dessa apotek kommer det att finnas kunnig personal. Det kan vara farmaceuter som man kan rådfråga om man är allergisk eller äter något annat läkemedel som behövs som tilläggsinformation så att man får rätt råd.
Tomas Eneroth bollar med en del prisuppgifter och jämför Norge och Sverige. På det område vi nu kan se där vi nyss genomförde en omreglering, nikotinläkemedel, roade vi oss häromdagen med att jämföra priser. Det visade sig att apoteket inte var billigast. Det är det vi vet av faktakaraktär. När det gäller jämförelsen Norge-Sverige finns många andra viktiga faktorer som spelar roll - förstås. Jag ska här inte be Tomas Eneroth referera priset på en pizza i Sverige respektive Norge.
Ylva Johansson visar en ömsinthet i sin omsorg om mig så att jag inte ska hamna i klorna på Riksrevisionen. Jag är naturligtvis rörd över denna uppmärksamhet. I fråga om det som revisionen tittade på tidigare hade man egentligen inte synpunkter på att regeringen gör dessa saker. Det revisionen ansåg var att det var en för dålig beskrivning till bakgrunden till det ställningstagande som ledde fram till begäran om bemyndigande när det gäller apoteket. Vi vill naturligtvis lära av det som Riksrevisionen har sagt och vara kloka i varje steg.
Det bemyndigande som regeringen har bett om från riksdagen gäller en försäljning. Det besked som jag lämnar här - och som har lämnats tidigare - är att vi vill ha klart besked så att vi kan visa olika intressen att Sveriges riksdag ställer upp på denna linje, eller inte ställer upp på den linjen. Om vi blir nedröstade får vi hitta på något annat. Men om kammaren säger ja till detta har vi ett bra besked till omvärlden om att det här sannolikt kommer att bli verklighet. Riksdagen har då många andra ställningstaganden kvar att göra. Vi tar oss fram steg för steg omsorgsfullt utifrån den ingång jag hade i den förra debatten, nämligen att det här inte är vilka varor som helst. Vi har ett ansvar att göra detta med största möjliga omsorg och med den enskilde patienten, kunden, för ögonen.
Anf. 86 Tomas Eneroth (S)
Fru talman! Tack, statsrådet! Det är skönt att höra att det ska ske med största möjliga omsorg. Frågan är: Om vem? Jag är lite orolig för att det är med största möjliga omsorg om de grossister som nu ska in på marknaden och tjäna ordentligt med pengar på att få högre priser i kundledet. Den huvudvärk ni refererar till får onekligen Finn Bengtsson att resonera. Poängen med hela liknelsen är att människovärdet reduceras till ett marknadsvärde. Det är den principiella skillnaden. Om man släpper in grossistföretagen i apoteksledet säger det sig självt att det inte är de anställdas uppgift att uppmana till att ta ett annat konkurrerande märke. Det har inte hänt mig på vare sig Elgiganten, Onoff eller någon annanstans.
Det som kommer att inträffa är att man uppenbarligen sätter sina egna varumärken och sitt eget kundsortiment före någonting annat. Det är den uppenbara risken.
Jag ser inte att det finns någonting i den proposition som nu ligger på riksdagens bord som förhindrar detta. Vi vet ingenting om hur den kommande propositionen kommer att se ut. Inte ens remisstiden är avslutad. Inga myndigheter har fått ge sina färdiga synpunkter på detta. Det står ingenting i regleringen om hur man ska garantera verksamhet i glesbygd. Statsrådet har här inte kunnat redovisa detta - inte heller var de 176 nyetablerade apoteken i Norge har etablerats. Det skulle vara intressant att få sådan information.
Det finns många frågor, inte minst om hur läkemedelspriserna kommer att se ut för kunderna i slutledet.
Det är klart att detta är angeläget, inte minst i ett läge där vi vet att en stor grupp konsumenter av dessa läkemedel är landets pensionärer som av den här regeringen har fått se 70 miljarder kronor i skattesänkningar gå till många andra men inte till dem själva. Snarare har pensionärerna i det här landet fått ett högre skattetryck än övriga löntagare. Det är klart att det är viktigt att vi håller priserna på läkemedel nere.
Då är den grundläggande frågan som rör hanteringen: Varför är det så bråttom? Jag har, precis som Ylva Johansson och många andra här framfört, funderat över vad det är som gör att man nu stressar fram en utförsäljning av apoteken innan ens materialet eller utredningen är klar. Vad är det som gör att man har en omvänd ordning i riksdagen, det vill säga att först ska vi ta beslut om att sälja ut när vi inte ens vet om det kommer att bli en marknad? Vi vet ännu inte om riksdagen kommer att ge sitt godkännande.
Vad är det som gör att såväl statsrådet och socialutskottets ordförande som statssekreteraren känner sig föranledda att nästan utropande lova att det inte kommer att säljas några apotek innan vi har tagit beslut om en apoteksmarknad? Ja, om det nu är så, varför är det då så bråttom? Har man redan påbörjat diskussioner med eventuella ägare om att avyttra ett antal av de apotek som man nu har preciserat? Om det är det är det naturligtvis allvarligt eftersom vi ännu inte har någon apoteksmarknad.
Jag förutsätter och hoppas att statsrådet även på den frågan kan ge riksdagen lite klarare besked, det vill säga: Nej, vi har inte inlett några affärskontakter, och vi har inte tagit några kontakter med potentiella köpare om att sälja ut apoteken.
Den här riksdagen har inte beslutat att sälja ut apoteken eller ens tagit ställning till eller tagit emot information om den proposition som talar om hur en apoteksmarknad ska se ut. Det skulle vara allvarligt om man hade tagit den typen av kontakter.
Grundfrågan finns där: Hur ska vi kunna garantera att man som kund får vettiga priser framöver när vi i omvärlden - även om procentsiffrorna var jobbiga att höra - kan se att det är 60 procent högre priser i Danmark, 180 procent högre priser i Finland och 510 procent högre priser i Norge?
Och pizzorna i Norge kostade inte 510 procent mer än i Sverige. Det kan jag garantera statsrådet. Har de gjort det vid något av statsrådets besök måste han ha gått på en ruskigt dyr restaurang.
Anf. 87 Ylva Johansson (S)
Herr talman! Jag tycker att det är en oroväckande inställning från den borgerliga majoriteten att man på område efter område i situation efter situation slarvar eller tar lättsinnigt på viktiga beredningskrav. När vi påpekar det från oppositionen eller från andra myndigheter kallas det att vi söker bekymmer.
Jag tog upp att Riksrevisionen vid den tidigare propositionen hade påpekat att regeringen inte inhämtat synpunkter från myndigheter med expertkunskap innan man lade fram förslaget. Jag tänkte här läsa upp vad en expertmyndighet säger om förslaget om en omreglerad apoteksmarknad. Man säger så här:
"Förutsättningarna i andra länder, t.ex. Norge, för att införa konkurrens vid försäljning av läkemedel i apoteks- eller detaljistledet har varit betydligt gynnsammare än vad som gäller i Sverige. - - -
Läkemedelsmarknaden avviker i stora delar från en fungerande konkurrensmarknad. Patienten eller konsumenten svarar för en liten del (20 procent) av kostnaderna för läkemedel medan det allmänna (staten och landstingen) betalar den större delen (80 procent) av kostnaderna. Men det är en tredje part, förskrivaren av läkemedel, som ytterst avgör vilka läkemedel som används. - - -
I den centrala delen av den föreslagna omregleringen av apoteksmonopolet, som gäller utformning av prissättningssystem och marknadsaktörernas roller, anser jag att utredningens analys har brister i olika avseenden. - - -
Det finns en risk att utredningens förslag inte medför en mångfald av apotek, utökat öppethållande, bredare produktsortiment m.m. som gynnar patienter och konsumenter."
Detta sade Konkurrensverket i sitt särskilda yttrande till utredningen.
Konkurrensverket har tillfrågats i socialutskottets hearing och säger att man är i grunden positiv till en omreglering av apoteksmarknaden. Men man har allvarliga invändningar, och man är mycket skarp i dem.
Jag tycker att det är anmärkningsvärt att regeringen tar så lätt på de här invändningarna och att man menar att riksdagen, trots att de här invändningarna inte har fått något svar och trots att remisstiden inte har gått ut, ändå ska ge ett bemyndigande att påbörja försäljning.
Anf. 88 Finn Bengtsson (M)
Herr talman! Det är intressant att höra hur oppositionen förklarar att en del av de förslag som regeringen lägger fram inte går fort nog. Vi debatterade nyligen tandvårdsreformen, och då kunde det inte gå fort nog. När det gäller ett annat vallöfte, som måste komma till stånd på grund av de tidigare regeringarnas försummelser, ska det gå så långsamt som möjligt.
Vi är snart inne i mitten av mandatperioden, och frågan är: Hur lång tid ska det ta att omreglera ett så viktigt problem som det monopol vi har just på apoteksområdet som begränsar tillgängligheten för medborgarna? Ska det ta en mandatperiod eller två eller tre? Är Ylva Johansson då beredd att tänka sig att den majoritet vi har nu kan få regera så länge att man kan genomföra den här nödvändiga reformen, som svenska folket uppenbarligen har ställt sig bakom i och med att detta var ett av många viktiga vallöften?
När interpellanten tar upp det här som en fråga om människovärde kontra marknadsvärde blir jag väldigt bekymrad. Om det är så att monopolet plötsligt garanterar människovärdet finns det ju ingen som helst anledning att hejda det härvid. Då skulle man gå vidare och kanske förstatliga och monopolisera livsmedelshandeln illa kvickt, eftersom man där är någon grym marknadsaktör som inte alls tänker på människovärdet för den som ska inmundiga det som man försäljer.
Och varför inte, när vi nu talar om läkemedel, förstatliga läkemedelsbolagen? Sådana frågor har ju rests från vänsterhåll tidigare.
Då kan vi bara konstatera att på samma sätt som världen i övrigt inte har funnit någon rationalitet i att säkra och effektiva läkemedel ska förvaltas i monopolform har inget förstatligat läkemedelsföretag någonsin bringat fram en enda läkemedelsprodukt. Det är nämligen så att totalitära system som kramar monopol inte garanterar vare sig människovärde eller säkerhet för i detta fall patienter genom att skapa tillgänglighet till läkemedel, varken existensen av läkemedel eller leveransen av dem i distributionsledet.
Anf. 89 Chatrine Pålsson Ahlgren (Kd)
Herr talman! När det gäller kostnaderna för läkemedel är det viktigt att poängtera att det för patienten inte kommer att innebära någon skillnad beträffande de receptbelagda läkemedlen, eftersom vi har ett högkostnadsskydd. Det är som det är, och det är inte föremål för diskussion.
När det gäller vad man som kund ska köpa, om man ska köpa Panodil eller Alvedon - det är paracetamol i båda tabletterna - får man avgöra det själv och betala vad det kostar. Jag förstår inte det problemet. Om jag vill betala en högre kostnad för att få den vara som jag vet kostar så mycket gör jag det. Det handlar om att vi alla, precis som Finn Bengtsson sade, får betala för det vi köper. Det finns inte några bekymmer med detta.
Drivkraften att få en bättre tillgänglighet för alla är det mål vi har - att kunna göra det bättre. Vad skulle annars målet vara med det löfte som vi gav långt före valrörelsen?
Jag tycker att det här är jättespännande. Det kommer att bli många spännande debatter inom det här området. Men sedan vet vi att de som tjänar på det här är människor som behöver läkemedel. Jag ser verkligen fram mot det och att vi kanske om bara några år har ett större antal apotek som är öppna dygnet runt.
Anf. 90 Göran Hägglund (Kd)
Herr talman! Tomas Eneroth undrade lite om vi har påbörjat samtal med några skumma aktörer. Jag vet inte om det som satte i gång hans fantasi på det området var uppgiften som kom i förra veckan om att den socialdemokratiska regeringen, utan något som helst bemyndigande från någon som helst riksdag, hade inlett samtal med det företag som kom att köpa Vin & Sprit. Det kanske var det han tänkte på. Jag kan försäkra Tomas Eneroth att det inte finns några sådana samtal på det här området.
Vi har bett riksdagen om ett bemyndigande av det enkla skälet att vi vill veta om vi har riksdagen bakom oss i det här sammanhanget. Om riksdagen säger nej får vi agera på ett sätt. Om riksdagen säger ja, att man delar vår uppfattning och tror att det här kommer att leda till en bättre situation för patienter och konsumenter på läkemedelsområdet, kan vi fortsätta det här arbetet. Men det finns naturligtvis ingen rim och reson i att sälja ett enda apotek förrän marknaden är omställd till en ny situation.
Jag skulle vilja stryka under det betydelsefulla som Finn Bengtsson sade när det gäller det retoriska grepp som vi har hört förr som handlar om människovärdet mot marknadsvärdet. Det är ju så att vi har lärt oss, åtminstone allt fler i politiken, att marknaden ibland kan fungera alldeles utmärkt som tjänare, men man ska inte låta den bli herre. Att använda marknadens mekanismer leder väldigt ofta till att vi åstadkommer en bättre distribution av varor och tjänster än vad vi kan åstadkomma via monopol. Och kan vi använda marknaden för att öka tillgängligheten och förbättra servicen för konsumenter av läkemedel har vi gjort en stor nytta.
Chatrine Pålsson Ahlgren sade också någonting betydelsefullt när det gäller högkostnadsskyddet för den enskilda läkemedelskonsumenten. Nu tycker jag att det är viktigt att ha som utgångspunkt att vi ska vara noggranna med ekonomin för den enskilda men också när det gäller skattebetalarnas pengar.
Vi betalar redan i dag, för det offentliga, en läkemedelsnota som är på i storleksordningen 26 miljarder kronor. Vi använder väldigt mycket pengar på det här området, och vi ska använda pengar på det här området när läkemedlen är till för att förbättra livskvaliteten eller för att förebygga eller för att bota och lindra för människor som är sjuka. Men vi ska också vara noggranna, så att vi inte använder mer pengar än vad nöden kräver på det här området.
Jag tror att vi kan få en mer effektiv distribution där vi höjer kvaliteten och servicen för den enskilda genom den omreglering som vi förbereder.
Ylva Johansson refererar till en del synpunkter från Konkurrensverket på det här området. Jag tycker att det är viktigt att påminna om att Konkurrensverket tycker att vi är alldeles för försiktiga. De tycker inte att staten borde behålla så många apotek som vi säger i propositionen, utan de tycker att man borde sälja fler. Men vi har lagt oss på den här nivån just för att vi tycker att det är en riktig avvägning när det gäller att säkerställa att staten har ett ansvar för att det ska finnas tillgång till läkemedel för alla människor i vårt land. Staten behöver ha ett instrument i det sammanhanget, även när marknaden är omreglerad. Tomas Eneroth var inne på detta tidigare. Det innebär naturligtvis inte att staten avsäger sig sitt ansvar för att säkerställa läkemedelsförsörjning över hela landet.
Anf. 91 Tomas Eneroth (S)
Herr talman! Tack statsrådet! Detta blir en diskussion om monopolet i sig också. Det var lite fascinerande att inte minst höra Finn Bengtssons argumentation. Det kom mig osökt att tänka på andra monopol som med den argumentationen rimligtvis borde avskaffas omedelbart, till exempel Systembolaget. Jag förutsätter att företrädare för regeringen inte tycker att det vore bra att avskaffa det försäljningsmonopol som finns, men det kanske blir en intern borgerlig diskussion om detta.
Konkurrensverket ifrågasätter starkt i vilken utsträckning detta blir en fungerande marknad.
Det som Chatrine Pålsson Ahlgren, statsrådet och Finn Bengtsson förbiser är att staten och samhället sedan betalar 80 procent av det pris som kunden betalar. Det är alltså inte bara jag själv som avgör. Det är också samhället som går in och betalar en icke föraktlig del av läkemedelskostnaden. Det handlar inte bara om det fria valet, utan det handlar också om samhällets gemensamma resurser i en marknad där läkemedelskostnader blir allt dyrare och där vår förmåga att pressa priserna har varit helt avgörande.
Hade det varit vilken marknad som helst hade man kunnat förstå en viss analogi, även om jag måste säga att turordningen i hanteringen av detta från regeringens sida är häpnadsväckande. Men det är inte vilken marknad som helst. Det handlar om en trygg läkemedelsförsörjning till hela landet. Här väljer man att låta grossister få förutsättningar att i oligopolställning köpa upp en stor del av denna marknad med de risker som det innebär för att de inte ger rätt priser till kunderna i slutledet.
Jag har ännu inte fått svar på mina frågor om de 176 apoteken i Norge. Var någonstans hamnade de? Hamnade de i Tromsø, Vesterålen och Lofoten, eller hamnade de någon annanstans? Jag efterlyser svar från statsrådet. Hur skulle modellen se ut för att garantera försäljningen i glesbygd? Ska man få extra pålägg? Ska det statliga apoteksbolaget få extra stöd för att man i så fall väljer att etablera sig i glesbygd?
Jag väntar nyfiket på svar och ser fram emot att få höra det vid detta tillfälle eller vid andra tillfällen.
Anf. 92 Göran Hägglund (Kd)
Herr talman! Tack alla som har deltagit i den här viktiga diskussionen! Sista ordet är verkligen inte sagt, utan jag hoppas att vi får många tillfällen att diskutera det här ytterligare.
Hur kan vi åstadkomma bästa möjliga distribution av läkemedel, så att människor enkelt - det ska vara tillgängligt och vara god service - kan komma åt läkemedel till låga priser? Det är en väldigt viktig fråga.
Tomas Eneroth drar en parallell med Systembolaget. Låt mig bara få fullfölja den lite! Systembolaget är bland annat till för att begränsa tillgängligheten. Det är en väldigt viktig del i den svenska alkoholpolitiken, att begränsa tillgängligheten. Därför har vi ett monopol.
När det gäller läkemedel är frågan: Varför har vi monopolet där? Det kan rimligen inte vara för att begränsa tillgängligheten, utan vi vill ha en god tillgänglighet i säkra och trygga former, naturligtvis. Så den parallellen kanske inte riktigt håller för Tomas Eneroth.
När det gäller fördelningen geografiskt av apotek i Norge föreställer jag mig, i min värld, att de flesta apoteken har hamnat där det bor många människor. Men det konstateras också att man inte ser en minskning av apoteken i de andra sammanhangen, utan det tillkommer ett och annat apotek också på landsbygden. Det är inte så att det är en försämrad tillgång ute på den norska landsbygden.
Sedan är Sverige mer välbefolkat än vad Norge råkar vara. Vi arbetar just med processen, som jag också beskriver. Jag beskriver också i interpellationssvaret vad utredaren föreslår när det gäller att säkerställa tillgängligheten ute på landsbygden. Men här har vi ett arbete kvar att göra.
Jag ser fram emot en fortsatt diskussion, allt i syfte att skapa en bättre distribution, en ökad tillgänglighet och en bättre service för Apotekets kunder.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.