Försäljningen av apotek
Interpellation 2008/09:499 av Persson, Kent (v)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2009-05-11
- Anmäld
- 2009-05-12
- Svar fördröjt anmält
- 2009-05-20
- Sista svarsdatum
- 2009-05-25
- Besvarad
- 2009-06-16
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 11 maj
Interpellation
2008/09:499 Försäljningen av apotek
av Kent Persson (v)
till socialminister Göran Hägglund (kd)
Den 29 april fattade riksdagen beslut om omreglering av apoteksmarknaden. Det innebär att det statliga apoteksmonopolet upphör och att en stor del av apoteken kommer att privatiseras. En stor del av vår gemensamma egendom ska nu ut på marknaden till högstbjudande. Argumentet är att en privatisering ska leda till ökad tillgänglighet, det vill säga fler apotek och längre öppettider och därmed lägre priser.
När regeringen nu presenterar sina planer för utförsäljning av apoteken börjar bilden klarna. Merparten av de apotek som ska privatiseras kommer att erbjudas stora köpare. Sedan ska för syns skull småföretagare också kunna vara med och bjuda på ett mindre antal apotek. För att genomföra utförsäljning av apoteken har regeringen bildat ett nytt statligt bolag, Apoteket Omstrukturering AB. För att klara av privatiseringen av apoteken knyts konsulter, revisorer och jurister till bolaget – en kostnad som skattebetalarna kommer att få stå för.
I debatten om utförsäljning av apoteken har socialminister Göran Hägglund lovat att merparten av apoteken kommer att bli kvar i statlig ägo. Resultatet är att 200 av de tidigare ca 950 blir kvar i statlig ägo; resterande apotek kommer att säljas till högstbjudande. Detta sker i ett läge när den svenska kronan är billig i förhållande till många andra valutor. Det kommer att bli rena julafton för stora globala läkemedelskedjor som har visat intresse av att förvärva delar av de svenska apoteken.
Det mest anmärkningsvärda är att företagen Tamro AB och Kronans Droghandel har aviserat sin avsikt att köpa några av de stora portföljerna av apotek. Vd:n för Kronans Droghandel säger i Dagens Industri den 6 maj: ”Vi på Kronans Droghandel har för avsikt att bli en av de ledande apoteksaktörerna på den framtida apoteksmarknaden.” Tamro AB:s informationschef säger att man inte ser några problem med att samtidigt dominera distributionen och vara storspelare på apoteksmarknaden: ”Så ser det ut i många länder.” (Svenska Dagbladet den 6 maj 2009)
Dessa två storbolag har tillsammans i princip 100 procent av distributionen av läkemedel i Sverige. Det betyder att alla andra nya statliga och privata apotek i framtiden kommer att vara beroende av två stora apoteksägare för att få sina läkemedel med allt vad det innebär av beroende och misstanke om gynnande av den egna verksamheten som kan uppstå.
Att privata bolag kommer att driva apotek där det är lönsamt är inte svårt att förstå. Det är en grundförutsättning i en marknadsekonomi. Men kommer det att gälla i hela landet? Eftersom staten har ett övergripande ansvar för läkemedelsförsörjningen är risken stor att skattebetalarna kommer att tvingas stå för någon sorts subvention medan de privata aktörerna kan inkassera vinsterna i lönsamma apotek.
Vad gäller många andra verksamheter har regeringen ondgjort sig över att statliga verk och myndigheter har haft alltför bred och ibland vertikal verksamhet. Risken för vertikala strukturer med apotek som drivs av läkemedelsbolag är en verklighet som är uppenbar. Den enda begränsning socialminister Göran Hägglund föreslår är att landstingen inte ska kunna driva apotek.
Jag vill därför fråga ministern:
Vilka initiativ är ministern beredd att vidta för att motverka att det uppstår en oligopolliknande situation när två av de presumtiva köparna av stora delar av apoteken samtidigt i princip har monopol på distributionen till apoteken?
Debatt
(10 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2008/09:499
Webb-tv: Försäljningen av apotek
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2008/09:133 Tisdagen den 16 juniProtokoll 2008/09:133 7 § Svar på interpellation 2008/09:499 om försäljningen av apotek
Protokoll från debatten
Anf. 39 Göran Hägglund (Kd)
Fru talman! Kent Persson har frågat mig vilka initiativ jag är beredd att ta för att motverka att det uppstår en oligopolliknande situation när två av de presumtiva köparna av stora delar av apoteken samtidigt i princip har monopol på distributionen av läkemedel.
Apoteket Omstrukturering AB, som har regeringens uppdrag att leda försäljningen, har nyligen fattat beslut om vilka av Apoteket AB:s apotek som ska säljas. Totalt kommer ca 466 apotek att säljas till stora och medelstora köpare. 150 apotek kommer att överföras till ett nyinrättat bolag som ska kunna ha enskilda entreprenörer som delägare. Syftet är att skapa möjlighet för småföretagande inom ramen för en fungerande stödstruktur. De apotek som ska säljas till andra aktörer har delats in i åtta grupper, där antalet apotek i varje grupp varierar mellan ett tiotal och omkring 200 apotek. Målet är att skapa förutsättningar för såväl små och medelstora som stora aktörer att etablera sig på marknaden. Det som nu sagts innebär att ca 330 apotek kommer att finnas kvar i Apoteket AB:s ägo.
När det gäller frågan om apotekstäckningen i landet, som tas upp i interpellationen, bedömde regeringen i propositionen
Omreglering av apoteksmarknaden
att aktörerna på marknaden borde få ett delat ansvar genom att det i samband med avyttringen knyts villkor om fortsatt ansvar för apotekstäckningen.
Genom en sådan lösning kommer apotekstäckningen i landet att bibehållas på minst nuvarande nivå. För Apoteket AB:s del bör åliggandet även fortsättningsvis regleras i verksamhetsavtalet med staten. När det gäller övriga aktörer har regeringen bedömt att särskilda avtal om apotekstäckningen bör slutas och att dessa bör gälla tre år i taget.
Regeringen menar att det är angeläget att samtliga öppenvårdsapotek, såväl i storstäder som i glesbygden, får tillgång till en säker och stabil läkemedelsförsörjning. I den nya lagen om handel med läkemedel åläggs partihandlarna därför en skyldighet att leverera läkemedel till alla öppenvårdsapotek i landet.
Sammantaget ger den nya regleringen, i kombination med den pågående omstruktureringen av Apoteket AB, goda förutsättningar för konkurrens och mångfald på den omreglerade marknaden samtidigt som kraven på kompetens och säkerhet i läkemedelsförsörjningen tillgodoses.
Vid en så omfattande reform är det angeläget att följa upp effekterna på marknaden i olika avseenden. En utvärdering av reformen utifrån de mål som uppställts kommer att göras efter tre år. Den bör bland annat avse effekterna för konsumenterna när det gäller tillgänglighet till läkemedel och service, prisutveckling på receptfria och receptbelagda läkemedel samt apotekens bidrag till en förbättrad läkemedelsanvändning, men även andra aspekter, såsom småföretagarnas förutsättningar. Utvecklingen på apoteksmarknaden kommer vidare att följas fortlöpande. Konkurrensverket och Konsumentverket har fått i uppdrag av regeringen att följa och analysera utvecklingen på apoteksmarknaden under omregleringsperioden. Myndigheterna ska bland annat följa och analysera åtgärder som aviseras eller vidtas av aktörer på utbudssidan och som kan ha betydelse för målet att skapa en väl fungerande marknad. Myndigheten Tillväxtanalys ska utvärdera hur läkemedelspriserna påverkas av omregleringen.
Anf. 40 Kent Persson (V)
Herr talman! Jag får tacka socialministern för svaret. Dock tycker jag inte att jag direkt fick något svar på mina frågor. Dessutom uppstod en rad nya frågor när jag läste svaret. Det här handlar inte om huruvida vi ska sälja apoteken eller inte - det har vi redan beslutat om - utan på vilket sätt vi ska göra det.
Det som föranledde interpellationen var att jag läste en artikel i Svenska Dagbladet den 6 maj. Man kunde där läsa att Tamro AB och Kronans Droghandel har för avsikt att bli en av de ledande aktörerna på den framtida apoteksmarknaden. Det vore väl kanske inte så mycket att säga om det, om det inte vore för att de också i princip kontrollerar 100 procent av läkemedelsdistributionen i Sverige.
När det gäller många verksamheter har regeringen kritiserat att statliga myndigheter verkar ha haft en alltför bred och ibland vertikal verksamhet. Om apotek till exempel säljs till läkemedelsbolag är risken stor att det kommer att uppstå en sådan situation igen.
Jag vill påminna om att när vi diskuterade Telia och kopparnätet gav regeringen ett uppdrag till Post- och telestyrelsen att ta fram en ny lag för vertikalseparation av teleoperatörernas accessnät. Det man skulle titta på var framför allt att operatörerna under likvärdiga omständigheter tillämpar likvärdiga villkor mot andra som tillhandahåller likvärdiga tjänster och att de tjänster och den information som operatörerna erbjuder andra tillhandahålls på samma villkor och med samma kvalitet som det som gäller för operatörens egna tjänster eller för dotterbolags eller samarbetspartners tjänster.
Det här är en situation och en problematik som mycket väl kan uppstå igen om vi får en oligopolliknande situation. Vi har ofta diskuterat det här också när det gäller elmarknadens funktionssätt och den bristande konkurrensen inom elmarknaden. Från Vänsterpartiet har vi ofta lyft fram frågan om samägande av kärnkraften och vilken betydelse det har för att få bra konkurrens när det gäller elpriser. Jag konstaterar nu att regeringen kanske inte har lyssnat på oss men har lyssnat på andra och att det därför förhoppningsvis kommer ett förslag framöver om en annan ordning när det gäller kärnkraften.
När vi nu ska göra en omreglering av apoteksmarknaden och privatisera en stor del är det väldigt viktigt att vi inte bygger in oligopolliknande situationer. Då räcker det inte, menar jag, att man ger Konkurrensverket eller Konsumentverket ett uppdrag. De har redan uppdraget att studera marknaden och fundera på om den fungerar. Där behöver jag få ytterligare försäkringar om att det finns handlingskraft i regeringen, så att detta inte uppstår.
Jag har en fråga om en sak i interpellationssvaret som jag inte blir riktigt klok på. Ni skriver att "aktörerna på marknaden borde få ett delat ansvar genom att det i samband med avyttringen knyts villkor om fortsatt ansvar för apotekstäckningen". Vad då för villkor?
Anf. 41 Finn Bengtsson (M)
Herr talman! Jag får också tacka socialministern för ett uttömmande svar. Helt uppenbart används i den här debatten helt olika sakuppgifter. Det kanske hade varit bättre om Kent Persson hade tittat på de faktiska sakuppgifter som gäller omregleringen av apoteksmarknaden i stället för att föra in diskussionen på elmarknaden, som inte denna interpellation handlar om.
Det är nämligen så att socialministern ger entydigt besked om att alla möjliga höjder här är tagna för att låta en marknad som inte är vilken som helst landa så bra som möjligt efter 40 år av monopol. Kent Persson och Socialdemokraterna har gärna ställt sig bakom att vi ska ha ett sådant monopol som en av de sista staterna i världen - inte i Europa, för där har vi inget annat land, utan i världen. Nu har äntligen detta monopol brutits. Nu ska man se till att omregleringen sker på ett ansvarsfullt sätt gentemot sjukvården. Då handlar det inte om elmarknaden.
Det är också intressant att regeringen till skillnad från socialisterna är ansvarsfull inför sin omreglering och har infört en regel som säger att man förutsättningslöst ska utvärdera hela reformen om tre år, så att man verkligen kan se att det hela landar på ett sätt som är optimalt för patientsäkerheten.
Man kan återigen fundera lite grann på hur självkritiska socialisterna i det här parlamentet har varit kring de effekter som en monopolsituation har förorsakat patienterna i form av successiva minskningar av antalet apotek och apoteksombud. Inte minst under åren 1999-2006 var det minskningar av såväl apotek som apoteksombud, någonting som vi hoppas kunna förbättra.
Man blir lite förundrad när Kent Persson plötsligt gör sig till tolk för oron över att det ska utvecklas en oligopolmarknad. Men Kent Persson, det är ett akut läge i dag! Vi har fortfarande ett monopol! Ett oligopol är en marknad som åtminstone är fri, öppen och konkurrensutsatt. Med de säkerhetsåtgärder som den här regeringen har vidtagit lär vi få en mycket bredare marknad. Man gör sig plötsligt till tolk för oron för ett oligopol när man själv har sett till att under 40 år låsa in Sverige i ett monopol.
Det påminner mig snarast om att när man 1970 beslutade om att införa monopolet, herr talman, var Kent Perssons parti för att man även skulle ha monopol på läkemedelstillverkningen. Med historiens spegel kan man naturligtvis fundera lite grann på hur många nya läkemedel vi hade fått om vi hade haft ett statligt läkemedelsmonopol på tillverkningssidan, någonting som har varit en kärnfråga för Vänstern att lyfta från gång till annan.
Det finns ytterligare ideologiska problem i Kent Perssons interpellation, vid sidan av de rena sakfel som gäller den trygga omreglering som regeringen har föreslagit. Det handlar om tolkningar kring varför det skulle finnas konkurrensneutralitet mellan de nya näringsidkarna på detta område och till exempel offentligdriven verksamhet.
Det här är en ideologisk stötesten som vi kommer tillbaka till gång efter annan. Det är nämligen så att offentligdriven verksamhet också knyts till myndighetsutövning. Det är generellt sett olyckligt när man blandar ihop rollerna som myndighetsutövare och som näringslivskonkurrent. Det är två helt olika plattformar. Det är därför de som förstår sig på den fria marknaden också förstår att den typen av sektorer inte är någonting som det vanligtvis är lämpligt för offentligheten att ge sig in i, eftersom risken för maktkoncentration när man samtidigt ska bedriva myndighetsutövning och kanske komma med regelverk för vad som är lämpligt att bedriva i sig innebär ett konkurrenshinder.
Herr talman! Här ser vi hur rätt många olika ideologiska skillnader mynnar ut i att vi ser väldigt olika på omregleringen. Det senkomna bekymret om oligopolsituationen vi har är ingenting mot de 40 år när vi haft en monopolsituation att bekymra oss om.
Anf. 42 Göran Hägglund (Kd)
Herr talman! Jag tänkte börja med det som jag uppfattade som Kent Perssons tillkommande fråga. Jag tror att det var den här formuleringen som han undrade om: I samband med avyttringen knyts villkor om fortsatt ansvar för apotekstäckningen.
Vi har tänkt oss att när företag tar över butiker som i dag tillhör Apoteket AB ikläder de sig också ett ansvar för att de apoteken ska finnas kvar. Det är för att ha hängslen, livremmar, flytvästar och precis vad vi vill för att verkligen möta den oro som kan finnas på sina håll.
Vi ska veta att i Norge där man har genomfört en omreglering av marknaden har det inte blivit färre, utan det har blivit 60 procent nya apotek som har tillkommit. En del av dem har förstås kommit i de större orterna. Men också på landsbygden har man fått fler apotek. Apoteken har blivit mer tillgängliga, servicegraden har ökat och människor är väldigt nöjda med den omreglerade situationen.
Jag tänkte för övrigt, precis som Finn Bengtsson under Kent Perssons inlägg, att här står en monopolentusiast och bekymrar sig över att det inte blir tillräckligt många aktörer på marknaden. Det gläder mig naturligtvis. Det leder mig möjligen också att påminna om komikern, inte marxisten, Groucho Marx som sade ungefär så här: Detta är en princip för mig, men duger inte den så har jag andra.
Kent Persson står för en linje där han vill ha ett monopol. Jag står för en ordning där jag tycker att vi kan ha flera aktörer som kan distribuera läkemedel. Vi kommer att få större tillgänglighet, en högre servicegrad, bättre öppettider och så vidare. Det är till nytta för konsumenten. Men precis som Finn Bengtsson sade tidigare är detta inte vilken vara som helst utan potentiellt farliga produkter. Därför måste det finnas en tydlig reglering.
När det gäller frågan om riskerna för att det uppstår en oligopolsituation - vilket betyder att det finns ett fåtal aktörer som dominerar marknaden och försvårar för andra att komma in - är vi väldigt angelägna om att en sådan situation inte ska uppkomma. Just därför genomförs försäljningen på det sätt som jag beskrev i mitt inledande svar. Det görs för att säkerställa att det finns små och stora aktörer och att det finns en möjlighet för den enskilde farmaceuten att driva en verksamhet och också få en trygghet i startandet av ett eget företag.
Det tror vi kan innebära väldigt mycket gott för de personer som i dag finns inom monopolet men som brinner av iver att få starta en verksamhet för att få pröva nya idéer. Vi har en väldigt stram bevakning av området. Här finns Konkurrensverket som kommer att få möjlighet att pröva om det till exempel finns risker att någon aktör blir dominerande och använder en dominerande ställning på ett konkurrensskadligt sätt.
Det finns också möjligheter att pröva sådant som handlar om vertikal integration ur konkurrenssynvinkel för att säkerställa att vi har en marknad som verkligen fungerar. Det är naturligtvis oerhört angeläget. För min del skulle det vara ett stort misslyckande om vi inte nådde dit att vi får många aktörer, den ökade tillgängligheten och förbättringen som jag har beskrivit i mitt svar.
Anf. 43 Kent Persson (V)
Herr talman! Jag tackar ytterligare för svaret. Det är klart att detta är och har varit en ideologisk fråga. Men nu handlar inte detta om utförsäljning eller inte. Det handlar om att det ska göras på ett så bra sätt som möjligt så att man uppfyller de förutsättningar som är givet här med tillgänglighet och låga priser.
Det är en väldig skillnad på ett statligt monopol och ett privat oligopol. Staten kan reglera, men på en marknad kan man inte göra det. Det är vad som har skett i Norge. Priserna har stuckit iväg. Fastän man har fått fler apotek och bättre tillgänglighet har vi haft en prisskjuts, och vi har en oligopolliknande situation i Norge.
Jag befarar att vi kommer att få samma utveckling här i Sverige. Därför är det så viktigt när man nu genomför omregleringen och utförsäljningen att man verkligen tar det på allvar. Att man efteråt utvärderar det hela är en självklarhet. Det borde man göra vid alla tillfällen.
Socialministern svarar på min fråga som handlar om delat ansvar att det ska finnas ett ansvar för att apoteken finns i hela landet. Jag undrar: Hur kan man över huvud taget garantera det på en fri marknad, och under hur lång tid gäller det?
Vidare skriver ni i svaret: När det gäller övriga aktörer har regeringen bedömt att särskilda avtal om apotekstäckning
bör
slutas, och dessa
bör
gälla i tre år i taget. Varför inte
ska?
Varför lämna öppet vid en omreglering och utförsäljning att det är upp till dem som genomför det om det ska vara täckning över hela landet eller inte?
Sedan vill jag vända mig lite till Finn Bengtsson. Jag tog upp elmarknaden för att på det sättet visa på hur en marknad inte fungerar i Sverige i dag. Elmarknaden fungerar inte bra. Det är inte bara jag som påstår det, utan industrin påstår det.
Det är beroende på att man har ett samägande och sitter och kontrollerar både produktion och distribution. Det är den liknelsen jag vill göra. Regeringen har själv påtalat den när vi diskuterade utförsäljningen av Telia och hur viktigt det är att man separerar Telia i två delar för att man inte ska få en snedvriden konkurrens.
Det är mot den bakgrunden som jag har skrivit interpellationen. Det är givetvis för att det ska bli så bra som möjligt så att det inte uppstår samma sak igen. Att jag sedan har haft en helt annan uppfattning om själva utförsäljningen har inte med den här diskussionen att göra.
Jag accepterar givetvis det beslut som riksdagen har fattat. Men jag vill när det genomförs att det ska genomföras på ett sådant sätt att man undviker de konsekvenser som har tagits upp i debatten som till exempel prisskjuts.
För att ge ett ytterligare exempel har vi nyligen sett att vissa värktabletter har stuckit i väg med 40 procent i prishöjning. Orsaken är att en av tillverkarna äger vissa ingredienser i värktabletten, och det menar jag har varit prisdrivande.
Anf. 44 Finn Bengtsson (M)
Herr talman! Det är lite tråkigt att vi ska värderas efter så olika måttstockar, Kent Persson. När vi nu påstår och förtydligar att vi ska göra en utvärdering efter tre år efter införandet av reformen efter 40 år av monopol säger du att det är en självklarhet att så ska ske.
Min fråga var egentligen: Hur självkritiska har ni varit under de 40 år som monopolet har varit? Har ni någonsin funderat över något annat system? Det handlar om ideologi att monopol alltid är bättre i Kent Perssons och Vänsterpartiets värld. Det är det som är det beklagliga.
När det gäller oligopol är det intressant att läsa vad näringsutskottet skriver i sin kommentar och vad som sades under debatten om omregleringen av apoteksmonopolet. Man säger att i mångt och mycket är en oligopolsituation ofta tecknet på en mogen marknad så länge det finns ytterligare möjligheter till alternativ. Man jämförde bland annat med livsmedelsmarknaden som är mycket mer jämförbar än vad elmarknaden är i det här sammanhanget. Vi har ett antal stora kedjor, men vi har också små lokala butiker.
Det är den visionen som vi vill se och uppnå, precis som andra länder har lyckats med. Men det är klart - om man låser in sig och fjärmar sig från resten av omvärlden och kramar ett monopol så starkt för att bekräfta den sista bastionen av socialismen hamnar man i en situation där det faktiskt är enklare att expropriera och skapa monopol än att dela ut ägandet och sprida gracerna av näringsverksamhet till entreprenörer.
Det är förknippat med stor omsorg att göra en sådan här omreglering, och det har regeringen visat. De farhågor som Kent Persson målar upp är egentligen av en karaktär som gör att man undrar över en sak. Om vi, Gud förbjude, skulle byta majoritet i den här kammaren och Kent Persson skulle få ett inflytande över regeringsmakten - vill han då återmonopolisera apoteken? Eller kan jag ta honom på orden och förstå det så att man har accepterat en gång för alla att vi inte längre ska ha ett monopol på apoteksområdet? Det är min fråga till Kent Persson.
Anf. 45 Lennart Axelsson (S)
Herr talman! Jag hade inte tänkt gå upp i debatten, men Finn Bengtsson valde att ta ut svängarna riktigt ordentligt i sitt första inlägg när det gäller reformen som helhet och bakgrunden till den. Därför ser jag mig föranlåten att gå upp och påminna lite grann om det ställningstagande som vi som parti har gjort.
Även om man är en sådan marknadskramare som Finn Bengtsson uppenbarligen är och har en sådan väldig tro på marknaden borde man rimligtvis tycka att det är bra att man också har en fungerande marknad. Det är den problematiken som Kent Persson har lyft fram. Jag tycker att det är viktigt att man tar upp den så att vi inte ska hamna i ett läge där vi går från ett monopol till ett annat.
Grunderna till att vi har varit kritiska till att man säljer ut apoteken är att vi ser att vi i dag har ett väl fungerande system där vi har de i princip lägsta kostnaderna i hela Europa, om inte i hela världen. Vi har en låg kostnad för att se till att människor får den medicin som de av läkare har blivit tillsagda att de behöver ta för att bli bättre. Det är också en sak som är viktig. Apoteket är inte en detaljhandel som alla andra, utan det är en viktig del av svensk hälso- och sjukvård.
Vi är helt övertygade om att detta kommer att innebära att det kommer att bli dyrare för oss som skattebetalare. Det blir inte dyrare för oss som kunder i apoteket, för man har sagt att man ska behålla det högkostnadsskydd som finns i dag. Men på andra sidan kommer vi naturligtvis att få betala de kostnader som det innebär att man får fler apotek, längre öppethållandetider och bättre service. Det tror jag att nästan alla förstår; man kan inte få så mycket mer för ingenting, utan någon måste vara med och betala det. Och vi är rätt så övertygade om att det kommer att bli vi svenska skattebetalare som får stå för den notan och den kostnad som uppstår på grund av att ni av ideologiska skäl, som vi anser det vara, har gått från ett väl fungerande system till ett system som vi inte alls vet hur det kommer att fungera på några års sikt.
Anf. 46 Göran Hägglund (Kd)
Herr talman! Jag ska ta upp några av de inspel som har gjorts i debatten.
Jag är glad för att Kent Persson går över till att säga att nu diskuterar vi hur omregleringen ska ske på bästa möjliga sätt. Som jag uppfattar det tror jag egentligen inte att vi har några stora skillnader oss emellan.
Det finns en del frågor som Kent Persson tar upp. Han säger att man i Norge har en oligopolliknande situation. Det är rätt att man har några kedjor som har kommit att dominera marknaden. Det beror på att man gjorde på ett annorlunda sätt än det sätt på vilket vi gör det i Sverige. I Norge hade man också en annan ingångssituation än den som vi har haft i Sverige. Men vi har kunnat studera vad som har hänt i Norge och lärt av den situationen.
Jag tror ändå att det är intressant att diskutera effekterna i Norge. Jag var för en tid sedan på socialdepartementet i Norge, som ju styrs av socialdemokrater. Man pekar där på en utvärdering som säger att det har blivit jättemånga fler apotek - över 60 procent nytillkommande! Man har fått bättre öppettider och en högre servicegrad. När man jämför kundernas upplevelse finns samtliga företag på apoteksmarknaden bland de företag i Norge som värderas högst av alla av kunderna. Efter problem inledningsvis har man också lyckats få en bra prispress på läkemedel, vilket förstås är betydelsefullt för människor både som skattebetalare och som enskilda konsumenter. Men vi har lärt av Norge.
Kent Persson frågar hur man kan garantera att de villkor som vi ställer i samband med avyttringen när det gäller att ta ansvar för apotekstäckningen uppfylls. Det sker genom särskilda avtal med företagen, det vill säga civilrättsligt bindande avtal som hänger samman med överlåtelsen av apotek. Det är så marknadsekonomin fungerar och ska fungera. Det innebär att om man har skrivit på ett avtal är det förenat med kostnader att bryta mot det. Detta är i sig avskräckande från att bryta mot avtal. Om man gör det kommer man att få ersätta motparten, i det här fallet staten i en av alla dess skepnader.
Kent Persson läser in i meningen att vi på något sätt skulle vara trevande när vi använder uttrycket "bör" och skriver att detta bör gälla tre år i taget. Det beror på att detta är hämtat från det resonemang som regeringen har fört och underställt riksdagen för beslut. Riksdagen har sedan fattat beslut i den riktningen, så det
ska
genomföras.
Lennart Axelsson tror på högre priser i sitt resonemang. Vi har en allmän utveckling - så har det varit under många år - där priserna förstås stiger allteftersom tiden går. Men min bedömning är inte att omregleringen kommer att leda till högre priser. Vi har satt in mekanismer som gör att vi genom att ha ett effektivare tryck på leverantörerna kan spara in många hundra miljoner kronor för skattebetalarnas del genom att TLV utnyttjar sin roll som förhandlare på ett annat sätt. Här finns en potential som är mycket större än så.
När det kan tas i bruk frigörs också pengar som kan användas på ett sådant sätt att det leder till fler apotek runt om i landet och de förbättringar som följer av det.
Anf. 47 Kent Persson (V)
Herr talman! Det här var en interpellation som jag egentligen ställde till socialministern. Men nu gick också Finn Bengtsson upp här. Det var alldeles utmärkt att Finn Bengtsson tog upp just livsmedelskedjorna som ett exempel på hur det fungerar på en fri marknad. Det är ju precis tvärtom. Om du är en liten handlare ute på landsbygden som inte är knuten till någon av de stora bolagen har du väldigt svårt att få tag på livsmedel till konkurrensmässiga och bra priser. Så är det. Det visar på en marknad som inte fungerar på landsbygden.
Låt oss gå tillbaka till socialministerns svar. Jag läser det som står i texten. Det står "bör" och inte "ska". Då kan inte jag tolka det på annat sätt än vad som står i den delen.
Detta kommer att fungera på en fri marknad. Det finns inga garantier för vad som händer efter tre år. Jag vet inte om regeringen har några planer för hur det blir om det här inte skulle fungera. Ska det återgå i statlig ägo eller ska det läggas ned? Eller vad blir det för verksamhet? På något sätt måste ni ha diskuterat och funderat i de banorna. Det vore bra om jag kunde få ett svar på den frågan.
Kvarstår frågan ifall ni över huvud taget har funderat på hur det ska bli när omregleringen och privatiseringen sker. Hur ska man försöka begränsa så att oligopol inte uppstår när det gäller distribution och ägande av apotek? Och är det verkligen bra att man får stora läkemedelsbolag som ägare av apotek?
Anf. 48 Göran Hägglund (Kd)
Herr talman! Det första som jag tror kan vara viktigt att veta är att det inte finns någon knytning till var apoteket är beläget när det gäller Apoteket AB:s vinster. Det är alltså inte så att man gör vinst i staden och inte på landsbygden. Det finns inga sådana samband. Landsortsapotek kan mycket väl vara väldigt lönsamma, och det bör också ligga i andra aktörers intresse att driva dem.
När det gäller frågan om "bör" eller "ska" är det så som jag säger. Det är det här vi ska åstadkomma.
Kent Persson frågar också om vi har funderat på hur man begränsar riskerna för oligopol eller oligopolliknande situationer. Jag kan verkligen försäkra Kent Persson att vi har gjort det. Vi har funderat väldigt mycket på de här sakerna eftersom vi tror att det är av väldigt stor betydelse. Hur vi riggar systemen spelar en enormt stor roll för vilket utfall vi får. Därför har väldigt många personer ägnat åtskillig tankemöda åt att vi steg för steg ska kunna ta de rätta stegen för att nå det som vi vill uppnå.
Det här är en väldigt komplicerad materia. Det finns många olika infallsvinklar, men vi gör verkligen ingenting av en slump. Vi gör detta på ett tryggt sätt för att människor ska veta att tillgängligheten inte ska försämras. Den ska förbättras. Servicen ska inte försämras, utan den ska förbättras. Vi ska se till att öppettiderna ökar och att det blir lättare att få tag i läkemedel. Det är det allra viktigaste skälet till att vi genomför det som vi nu genomför. Jag är övertygad om att om några år kommer Kent Persson att tänka: Attan, jag skulle aldrig ha satt mig emot det här. Jag borde ha ställt upp.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.