Försäkringskassans sparbeting
Interpellation 2010/11:253 av Persson, Kent (V)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2011-03-04
- Inlämnad
- 2011-03-04
- Besvarad
- 2011-03-18
- Sista svarsdatum
- 2011-03-18
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 4 mars
Interpellation
2010/11:253 Försäkringskassans sparbeting
av Kent Persson (V)
till statsrådet Ulf Kristersson (M)
I Sverige är det riksdag och regering som har ansvar för att utjämna välfärdsskillnader mellan olika regioner, ett uppdrag som vi historiskt lyckats ovanligt bra med.
I regeringens budgetproposition för 2011 skriver regeringen följande: ”Tillgänglighet till olika typer av service för kvinnor, män och företag är en viktig förutsättning för hållbar tillväxt i hela landet. Insatser som syftar till en god tillgänglighet till kommersiell service i form av dagligvaror och drivmedel, liksom insatser som syftar till att bibehålla och utveckla olika typer av offentlig samhällsservice, är därför viktiga för att skapa miljöer där det är attraktivt att bo och arbeta samt att starta och driva företag.” Vidare skriver regeringen följande: ”För att uppnå en ökad samordning av service lokalt och regionalt krävs bl.a. att statliga myndigheter och statligt ägda bolag med uppgift att tillgodose särskilt formulerade och avgränsade samhällsintressen samverkar med varandra och övriga aktörer.”
Att den statliga servicen har krympt och försämrats under mer än 20 år får även effekter för andra offentliga verksamheter samt hela den privata sektorn. Dessa processer skapar osäkerhet om framtiden hos befolkning och företag på landsbygden och i storstäders ytterområden och försvårar vardagslivet på ett högst påtagbart sätt. Den statliga servicens roll är större än den egna verksamhetens betydelse.
Vänsterpartiet menar att det avgörande området för regioners utveckling är de statliga myndigheternas och de statliga affärsverkens roll. De genomgripande nedskärningar av servicen som nu är aktuella hos Försäkringskassan är ett resultat av regeringens sparkrav på nämnd myndighet med 300 miljoner kronor. Regeringens besparingar gör att Försäkringskassan nu näst intill helt ska sluta ta emot människor ansikte mot ansikte. I dag finns möjligheten att gå in på något av de över hundra servicekontoren runt om i landet för att få information om hur till exempel föräldrapenning, sjukförsäkring och bostadsbidrag fungerar och om vad som gäller i ens eget ärende. Den möjligheten ska nu tas bort och kontor läggas ned. Enbart de som ska på de särskilda möten som ingår i sjukförsäkringsprocessen kommer att få träffa personal. För Västmanlands del innebär det att samtliga servicekontor kommer att stängas senast den 31 december 2012.
Min fråga till statsrådet är:
Avser statsrådet att vidta några åtgärder med anledning av Försäkringskassans nedskärningsplaner sett i ljuset av den ovan citerade inriktningen i budgetpropositionen för 2011?
Debatt
(9 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2010/11:253
Webb-tv: Försäkringskassans sparbeting
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2010/11:75 Fredagen den 18 marsProtokoll 2010/11:75 4 § Svar på interpellation 2010/11:253 om Försäkringskassans sparbeting
Protokoll från debatten
Anf. 15 Ulf Kristersson (M)
Herr talman! Kent Persson har frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder med anledning av Försäkringskassans nedskärningsplaner sett i ljuset av inriktningen i budgetpropositionen för 2011.
Det är viktigt att man som medborgare, oavsett var i landet man bor, har tillgång till olika typer av service. Utgångspunkten för statliga och kommunala myndigheters arbete ska vara en likvärdig tillgång till service för alla. Medborgarnas behov av hjälp och service ska ligga till grund för hur myndigheternas former för kontakter med medborgarna utvecklas.
Det finns i dag olika kanaler för myndigheterna att möta medborgarna. Fysiska möten är ett sätt. Andra sätt är att erbjuda service via Internet eller telefoni. Statliga och kommunala myndigheter arbetar kontinuerligt med att utveckla formerna för kontakter med medborgarna, så även Försäkringskassan.
Regeringen har i propositionen
Offentlig förvaltning för demokrati, delaktighet och tillväxt
(prop. 2009/10:175) framhållit att myndigheterna är de som är bäst skickade att själva på det egna området bedöma hur de kan tillgodose sina kunders behov av service och tillgänglighet. Det ankommer inte på regeringen att fastställa hur enskilda myndigheter ska organisera sin verksamhet. Samtidigt är det regeringen som ytterst ansvarar för statens tillgänglighet för medborgare och företag. De här frågorna tas därför löpande upp i regeringens styrning. Regeringen arbetar i enlighet med de förvaltningspolitiska målen vidare med detta.
I uppdraget till Försäkringskassan att ta fram en handlingsplan för sitt effektiviseringsarbete har regeringen angett att utgångspunkten är att Försäkringskassan ska välja de åtgärder som är förknippade med minst verksamhetsrisk, detta för att till exempel säkra kvalitet vid beslut inom sjukförsäkringen.
Försäkringskassan konstaterar i handlingsplanen att det servicebehov som servicekontoren i dag tillgodoser kommer man nu att arbeta med att tillgodose genom andra kanaler. En ny kund- och kanalstrategi är under framtagande. För regeringen är det naturligtvis viktigt att följa detta arbete på nära håll.
Anf. 16 Kent Persson (V)
Herr talman! Tack så mycket för svaret, statsrådet!
Bakgrunden till min interpellation är det resultat som vi har sett av regeringens sparbeting på Försäkringskassan. Man lade i höstas fram ett beting på 300 miljoner kronor som skulle verkställas från och med 2013. Försäkringskassan meddelande i slutet av februari hur detta sparbeting skulle genomföras och hur det skulle slå. Deras analys var att det de kunde göra helt enkelt var att stänga samtliga servicekontor i Sverige och även några lokala kontor. Därför har jag ställt den här interpellationen.
Det är väldigt intressant att läsa vad som står i propositionen från i höstas. Jag ska citera lite grann ur den: "Tillgänglighet till olika typer av service för kvinnor, män och företag är en viktig förutsättning för hållbar tillväxt i alla delar av landet. Insatser som syftar till en god tillgänglighet till kommersiell service i form av dagligvaror och drivmedel, liksom insatser som syftar till att bibehålla och utveckla olika typer av offentlig samhällsservice, är därför viktiga för att skapa miljöer där det är attraktivt att bo och arbeta samt starta och driva företag."
Vidare skriver regeringen: "För att uppnå en ökad samordning av service lokalt och regionalt krävs bl.a. att statliga myndigheter och statligt ägda bolag med uppgift att tillgodose särskilt formulerade och avgränsade samhällsintressen samverkar med varandra och med övriga aktörer."
Så har regeringen skrivit. Det är en väldigt bra skrivning för en politik som omfattar hela Sverige. Vänsterpartiet ställer upp på de delarna. Men när vi går från vad man skriver till praktik ser verkligheten helt annorlunda ut. Då räcker det inte med svaret att regeringen noga följer utvecklingen.
Regeringen skriver att den som ska samordna och sköta verksamheten är myndigheterna. Men det är ju just genom sina regleringsbrev och direktiv som regeringen har möjlighet att verkställa den övergripande politik man har för samhällsutvecklingen i Sverige. Det här går stick i stäv med vartannat.
Jag funderar väldigt mycket över hur man ska uppnå sina intentioner när man passivt sitter och tittar på de neddragningar som sker på myndigheterna. Det gäller inte bara Försäkringskassan; de har skett på Arbetsförmedlingen, på Skatteverket och också på tingsrätterna.
Låt oss titta lite grann på servicekontorens betydelse. För Västmanland, som jag kommer ifrån, innebär detta att 200-400 spontana besök per dag kommer att drabbas. Det är människor som har behov av att träffa en handläggare ansikte mot ansikte. Nu försvinner den möjligheten. I Västerås var det under januari ungefär 5 000 spontana besök. I Fagersta, som är en mindre kommun, var det någonstans mellan 80 och 100 spontana besök per dag. Frågan som man måste ställa sig är: Hur ska de här människorna, som många gånger inte har möjlighet att gå via Internet, få den kontakt med myndigheter som de behöver? Och hur påverkar det arbetsmiljön för de anställda när man nu ska frångå det viktiga i samhällsuppdraget: att vara en serviceorganisation som är till för människorna?
Anf. 17 Ulf Kristersson (M)
Herr talman! Två viktiga punkter tycker jag att vi ska diskutera. Den första är att det, om vi ska vara lite noga här, inte är
regeringens
sparbeting till Försäkringskassan. Det är viktigt att hålla ordning på. Det betyder inte att regeringen inte tar ansvar för den budget som Försäkringskassan via regering och riksdag tilldelas, men det handlar inte om ett sparbeting från regeringen mot Försäkringskassan utan om regeringens och ytterst riksdagens förväntan på att Försäkringskassan håller sin budget.
Det är ingen bagatell i sammanhanget. Jag vågar påstå att alla myndigheter i Sverige tycker att de skulle kunna ha nytta av något större budget än vad de har. Det är helt rimligt. Lika rimligt är att alla myndigheter förväntas hålla den budget som de fått sig tilldelad. År 2009 fick de en budget, åren 2010 och 2011 har ytterligare pengar tilldelats med den tydliga inriktningen: Kom tillbaka till den ordinarie budgeten från och med 2013! Och nota bene: Det finns inget samlat oppositionsalternativ på annan budgetnivå för Försäkringskassan. Ingen annan har sagt att finns en helt annan nivå som borde gälla. Det har gjort att regeringen har krävt att Försäkringskassan ska inkomma med en handlingsplan som tydliggör hur man kommer till den budget som riksdagen har fastlagt. Detta är ingen oväsentlig detalj i sammanhanget.
Så till själva substansen. Vi pratar om servicekontor, inte om att släcka ned Försäkringskassans närvaro i Sverige. Vi pratar inte om att förändra ett enda möte mellan en försäkrad och hans handläggare i de ärenden som är viktiga för försäkrade. Det handlar däremot om att, med Försäkringskassans egna ord, långsamt förändra mötet mellan allmänheten och Försäkringskassan. Det är en process som ändå pågår. Ibland beskrivs den som extremt framgångsrik.
Skatteverkets relationer med enskilda skattebetalare har långsamt men tydligt förändrats mot mer av telefoni, mer av Internet och färre fysiska möten. På lång sikt är det en alldeles riktig utveckling. Sedan har jag respekt för att detta kan ske i olika takt på olika ställen, men ytterst kan inte regeringen eller riksdagen fatta beslut om detaljer i organisationen. Det måste Försäkringskassan själv göra.
Det finns många sätt att uppnå samma sak. Jag noterar att Försäkringskassan väljer den strategi som de tycker får minst negativa konsekvenser för de människor som är inne i och har en pågående relation med Försäkringskassan. Det tycker jag att de gör rätt i.
Anf. 18 Kent Persson (V)
Herr talman! Statsrådet kan kalla det vad som helst, men resultatet av det förslag Försäkringskassan har är sämre service.
Man ska också komma ihåg att regeringen för ungefär två år sedan tillsatte en utredning med Lars Högdahl som just skulle se över samverkan mellan de statliga myndigheterna för att nå en större samverkansgrad när det gäller statlig service i hela landet. Denna utredning ligger nu också på regeringens bord. Om jag minns rätt heter den
Se människan
.
Det är just vad det handlar om - människors möjligheter att träffa en handläggare. Nu pratar jag om spontanbesöken, inte de ordinarie. Där finns nämligen de personliga kontakterna, där man beställer tid eller får den sig tilldelad. Det är inte dessa besök jag pratar om, utan jag pratar om de spontana besök som i dag sker och som är ungefär tre och en halv miljon per år på servicekontoren. Det är ingen oväsentlig samhällsuppgift Försäkringskassan har, och det är oerhört viktigt när man gör denna typ av förändringar att det sker på ett sådant sätt att inte servicen försämras.
Tittar vi på servicekontoren och Försäkringskassan ser vi att de i dag samverkar med både Skatteverket och Pensionsmyndigheten och i vissa fall också med Arbetsförmedlingen. Det kan se lite olika ut. Detta är också en del av den kritik som Vänsterpartiet fört fram: Vi ser att myndigheternas roll oftast är att utgå ifrån sin egen verksamhet. De har inte helheten. Jag menar att man om man är i samverkan med andra inte kan lägga fram denna typ av förslag utan att diskutera med kommuner och övriga myndigheter, och den som har ansvaret är därmed länsstyrelsen.
Det är en regel att man kör och verkar utifrån sina egna intressen utan att ha det övergripande som regeringen så bra har beskrivit i budgetpropositionen från i höstas. Samverkan ska vara regel och inte undantag. Det är det som är poängen.
När det nu gäller dessa servicekontor är det inte bara landsbygdskommuner som drabbas. De har redan drabbats; där finns inte så väldigt mycket statlig verksamhet kvar. Det här slår dock också i större städer som Västerås, Köping och Fagersta. Nu är inte Fagersta någon stor stad direkt, men detta är ändå en utarmning som också drabbar de mindre kommuner som finns runt omkring.
Statsrådet skriver: Vi ska noga följa utvecklingen. Hur ska jag tolka det? Om detta får effekter på servicen som inte är acceptabla för enskilda personer, kommer ni då att vidta åtgärder eller kommer ni att sitta vid sidan om och bara titta på hur Försäkringskassan verkställer sina planer?
Anf. 19 Lena Olsson (V)
Herr talman! Det är en intressant debatt, och det är en bra interpellation som Kent Persson från Vänsterpartiet har skrivit. Jag kan instämma i allt han säger. Vi har drivit denna fråga väldigt länge.
När det gäller vad detta kommer att få för konsekvenser nu när Försäkringskassan börjar dra sig ur på många ställen vet vi att det får konsekvenser för andra myndigheter och den samordnade servicen om Försäkringskassan försvinner från orten.
Jag har haft många interpellationsdebatter med Mats Odell och Attefall om detta med samordnad service som Lars Högdahls utredning utmynnar i. Det ska finnas minst ett servicekontor i varje kommun för Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen tillsammans med kommunen och också privat näringsliv och ideella organisationer för att upprätthålla detta. Det borde intressera, för det vi nu ser på landsbygden är att man drar sig därifrån.
Står man för en arbetslinje borde detta förslag komma till stånd. Man har hållit på ganska länge och talat om att det är under beredning när det gäller utredningen. Men ett sätt för ministern skulle kunna vara att faktiskt sätta ned foten och säga att Försäkringskassan ska finnas med minst ett kontor i varje kommun. Är du beredd att ställa upp och göra det?
Det är nämligen en grundläggande statlig service man har till sina medborgare. Om man i text skriver att alla medborgare i Sverige ska ha likvärdig service tycker jag att Försäkringskassan är central. Man skulle kunna i sina direktiv och i sina regleringsbrev säga: Försäkringskassan ska finnas på ett ställe i varje kommun i Sverige. Är ni beredda att göra detta?
Anf. 20 Ulf Kristersson (M)
Herr talman! Svaret på denna fråga är: Nej, det är vi inte beredda att göra.
Statens legitima krav på samverkan mellan statliga myndigheter fritar självklart inte varje myndighet från dess eget ansvar att fullgöra sin uppgift inom sina av riksdagen angivna budgetramar. Det är en viktig sak. Det är lika uppenbart att staten har legitima synpunkter på att myndigheter ska samverka till medborgares fromma som att myndigheter har ett unikt eget ansvar för sin egen verksamhet. Jag har inte vid något tillfälle hört någon regering ha en annan uppfattning i denna fråga.
Detta är inget förslag som vi har att ta ställning till. Det är Försäkringskassans eget beslut. Vi har inte sagt: Det gör ni rätt i. Vi har sagt: Ni ska se till att hålla er inom de budgetramar som finns, och ni ska göra det med så goda resultat som över huvud taget är möjliga.
Försäkringskassan ska anpassa sig till den budget som gäller. De har ett uppdrag att beskriva detta i en handlingsplan, och den följs dessutom av såväl Inspektionen för socialförsäkringen och Ekonomistyrningsverket eftersom vi under en ganska lång tid har haft bekymmer med ekonomistyrning inom Försäkringskassan. Detta är inte unikt för Försäkringskassan som myndighet, men det är inte oväsentligt att det är en stor myndighet som har stor påverkan för många människor och där den ekonomiska kontrollen är väldigt viktig.
Slutligen är det nog så att tekniken för myndigheters möten med medborgare, kunder, försäkrade, skattebetalare, pensionärer - det finns många olika kategorier - kommer att variera och förändras över tid. Jag tror att det vore orimligt om vi i riksdagsbeslut eller för den delen regeringsbeslut skulle binda myndigheter till specifika former för mötet med de människor de ska tjäna.
Anf. 21 Kent Persson (V)
Herr talman! Till Ulf Kristersson kan jag säga: Ja, tekniken kommer att förändras. Den har också förändrats över tid. Vi har sett att den har medfört en centralisering av statlig service och statliga myndigheters verksamhet till först regionkontor och sedan i huvudsak Stockholm. Det är den utveckling vi har sett.
Den borgerliga regeringen har vid åtskilliga tillfällen poängterat vikten av statlig närvaro i hela Sverige.
Det ligger en utredning i dag på regeringens bord där man talar om behovet av statlig närvaro i samtliga kommuner. Det inkluderar Försäkringskassan. Det beslut som Försäkringskassan har tagit nu - jag kan citera vad presschefen för Försäkringskassan Staffan Karlsson sade - är slutgiltigt. Det ska alltså verkställas. Det innebär att man frångår en del av den övergripande politik som regeringen har när det gäller den statliga servicen. Det går inte att bara säga att en statlig myndighet ska hålla sin budget. Man måste se till resultatet och se till den övriga delen av den politik som regeringen för.
Jag kan inte se hur det här rimmar och håller ihop med tanken att hela Sverige ska leva. Det ska finnas service att tillgå i samtliga kommuner. Teknik i all ära, men de personliga mötena får aldrig underskattas. De har oftast ett större värde än att prata via telefon eller försöka fylla i en blankett via Internet. Det är inte alla som har den förmågan eller den möjligheten.
Anf. 22 Lena Olsson (V)
Herr talman! Jag ställde en fråga till ministern om han var beredd att ställa kravet på Försäkringskassan att de ska ingå i en så kallad samordnad service med andra och att det ska finnas minst ett servicekonto minst i varje kommun. Det sade ministern alldeles bestämt nej till.
Då ställer jag ytterligare en fråga. Den utredning som ligger på regeringens bord och som, enligt vad man nu har sagt i ett och ett halvt år, är under beredning har i stort sett fallit. Den går nämligen ut på att Försäkringskassan ska ingå i alla dessa servicekontor, och man ska ha minst ett i varje kommun.
Jag uppfattar svaret att det inte kommer att gå. Därmed har förslagen i utredningen fallit, för man har redan gett upp, man kan inte fixa det. Ska jag uppfatta det så?
Anf. 23 Ulf Kristersson (M)
Herr talman! Försäkringskassans uppdrag att samverka med andra myndigheter har inte förändrats. De har samma uppgift som alla andra att samverka med andra till medborgarnas fromma och fullgöra egen uppgift fullt ut. Det finns inga förändringar därvidlag.
Jag tycker att Försäkringskassan under de senaste åren gjort två riktigt stora och viktiga saker. Det ena är att de har genomfört en helt unik omorganisering. Jag minns från den tid jag satt i riksdagen att vi hade 21 länsvisa kassor som levde sitt eget liv. I dag har vi en nationell försäkringskassa. Det är ett oerhört stort arbete som har genomförts.
Det andra är det stora sjukförsäkringsreform som har genomförts på rätt kort tid. Försäkringskassan gör ett gott arbete med svåra uppgifter. Likväl kvarstår faktum att det är en lång resa kvar. Det är en lång resa kvar när det gäller service, förtroendekapital, ekonomisk styrning.
Centralisering beskrivs ofta som något slags negativ utveckling. Jag är inte säker på att centralisering är det ord man ska använda. Man ska använda rätt kompetens på rätt ställe. Försäkringskassans verksamhet kan enkelt uttryckas som en väldigt bred verksamhet som möter många människor i relativt enkla serviceuppgifter. Där finns en enorm teknisk potential, den ska tillvaratas.
Det andra är en mycket krävande, ibland socialt svår och komplicerad myndighetsutövning som kräver personliga möten och många samtal. Det är den del av Försäkringskassans allra mest kvalificerade uppgifter som inte enkelt kan teknologiseras. Den kvarstår oförändrad.
Personliga möten är fortfarande helt möjliga för Försäkringskassan. Dessa möten ska, inom ramen för Försäkringskassans professionella kompetens, utföras på rätt sätt, på ställen med rätt människor.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.