Försäkringskassans servicekontor
Interpellation 2010/11:385 av Nordén, Marie (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2011-05-13
- Anmäld
- 2011-05-17
- Besvarad
- 2011-05-31
- Sista svarsdatum
- 2011-06-07
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 13 maj
Interpellation
2010/11:385 Försäkringskassans servicekontor
av Marie Nordén (S)
till statsrådet Ulf Kristersson (M)
Tidigare i år meddelade Försäkringskassan att man ansåg sig tvungen att lägga ned sina servicekontor, lokalkontor och serviceplatser. Anledningen var att regeringen krävt att Försäkringskassan skulle spara stora summor pengar.
Om de omfattande nedläggningarna blir verklighet innebär det att det blir allt svårare för människor att bo i glest befolkade regioner.
Personer med särskilda behov, äldre och funktionshindrade, som kan behöva hjälp med att exempelvis fylla i blanketter, kommer inte längre att ha ett servicekontor på rimligt avstånd. Det är förödande, eftersom det är de mest utsatta i samhället som drabbas.
Dessutom går det inte bara ut över dem som är försäkrade hos Försäkringskassan. Eftersom kontoren drivs tillsammans med Pensionsmyndigheten och Skatteverket tvingas även dessa myndigheter att försämra sin service till medborgarna.
För att socialförsäkringarna ska fungera krävs att människor har förtroende för dem. Då krävs inte minst att det ska vara enkelt att komma i kontakt med den myndighet som administrerar försäkringen. Regeringens hårdhänta förändringar av sjukförsäkringen har tärt på förtroendet för Försäkringskassan.
Regeringen fick därför, genom ett utskottsinitiativ från socialförsäkringsutskottet, i uppdrag att komma med förslag som innebär att Försäkringskassan även fortsättningsvis är tillgänglig lokalt och som garanterar personliga möten.
Jag har följande frågor till statsrådet:
1. Vilka åtgärder har statsrådet vidtagit för att riksdagens beslut ska ge effekt på Försäkringskassans organisation och service i hela landet?
2. Hur avser statsrådet att – utifrån sitt ansvarsområde – göra statlig myndighetssamverkan långsiktigt hållbar?
Debatt
(14 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2010/11:385
Webb-tv: Försäkringskassans servicekontor
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2010/11:108 Tisdagen den 31 majProtokoll 2010/11:108 14 § Svar på interpellation 2010/11:385 om Försäkringskassans servicekontor
Protokoll från debatten
Anf. 73 Ulf Kristersson (M)
Fru talman! Marie Nordén har frågat mig vilka åtgärder jag har vidtagit för att riksdagens beslut ska ge effekt på Försäkringskassans organisation och service i hela landet. Marie har även frågat mig hur jag avser att - utifrån mitt ansvarsområde - göra statlig myndighetssamverkan långsiktigt hållbar.
Som svar på dessa frågor vill jag hänvisa till ett uppdrag som regeringen beslutade den 12 maj 2011, S2011/4945/SF. Beslutet innebär att Försäkringskassan ges i uppdrag att genomföra en djupgående analys av hur myndighetens olika kundgruppers och medborgarnas servicebehov av Försäkringskassans tjänster kan tillgodoses ändamålsenligt och långsiktigt. Behovet av tillgänglighet till Försäkringskassan lokalt ska analyseras särskilt liksom hur Försäkringskassan säkrar möjligheten till en viss grad av fysiska personliga möten med medborgare. Försäkringskassan ska senast den 16 april 2012 presentera en långsiktig lösning för hur myndigheten ska möta de försäkrade och medborgarna genom olika kanaler, såväl fysiska som på elektronisk väg.
I avvaktan på att Försäkringskassan genomför den analysen och att den långsiktiga lösningen presenterats ges Försäkringskassan i uppdrag att avvakta med att verkställa den åtgärd i myndighetens handlingsplan som handlar om att dra sig ur den servicesamverkan som i dag sker vid de så kallade servicekontoren och serviceplatserna.
Försäkringskassans redovisning av uppdraget som beslutades den 12 maj och Statskontorets redovisning av regeringsuppdraget att ta fram ett samlat underlag om myndigheternas service i samverkan, S2011/3603/SFÖ, kommer att utgöra underlag för regeringens fortsatta hantering i frågan om Försäkringskassans lokala närvaro och statlig myndighetssamverkan.
Anf. 74 Marie Nordén (S)
Fru talman! Jag får tacka ministern för svaret. Det är positivt att regeringen till slut valde att följa riksdagens tillkännagivande om Försäkringskassans lokala närvaro och planerna på att avveckla servicen i gles- och landsbygd. När jag först skrev interpellationen var inte så fallet. Jag träffade många som var oroliga över den försämrade servicen som Försäkringskassans planer skulle ha inneburit.
Det är positivt att regeringen har tillsatt en översyn som Försäkringskassan nu har att göra för att se över tillgängligheten ute i landet. Men det är beklagligt att det ändå får bli en sådan situation som när Försäkringskassan på eget bevåg bröt sig ur det som egentligen ska betraktas som en helhet när det gäller att titta på servicen från statliga myndigheter i gles- och landsbygd.
Om vi ska ha en fungerande servicesektor och servicekontor för statliga myndigheter i hela landet krävs det att statliga myndigheter samverkar. Det måste ske och den samverkanstanken måste finnas ända från Regeringskansliet och departementen ned till de respektive myndigheter vi talar om.
Det är också olyckligt att situationen med bland annat avvecklandet av lokala servicekontor för Försäkringskassans del uppstod över huvud taget. Det har inneburit en oro för medborgare som undrat över hur deras kontakt med Försäkringskassan ska fungera i framtiden och en oro för personalen som inte vetat hur dess situation skulle se ut eller om arbetet skulle finnas kvar över huvud taget. Det har krävt tid och energi från kommunala företrädare för att mobilisera för att Försäkringskassans planer inte skulle bli verklighet. Allt detta hade vi kunnat vara utan.
Det är beklagligt att inte regeringen agerade eller reagerade när man tog del av Försäkringskassans planer och att inte regeringen tydligare genom till exempel regleringsbrevet slog fast vikten av det regionalpolitiska ansvaret som av tradition har funnits väldigt länge i regleringsbrev till våra myndigheter.
Det är inte första gången jag debatterar den lokala servicen från myndigheter med företrädare för den borgerliga regeringen. Den förra mandatperioden drev Odell frågan om att ersätta lokala kontor för Skatteverket, Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen med lokala servicekontor.
Vi hade en reell diskussion om det då. En oro fanns ute i landet, en besvikelse över att man förlorade lokala arbetstillfällen och en undran om hur servicen skulle se ut i framtiden. Men Odell drev på frågan. Fram till i vår har den allmänna uppfattningen varit att servicekontoren varit regeringens tydliga linje.
Jag vill därför ha ett klargörande av statsrådet vad gäller servicekontorens framtid. Vad innebär Statskontorets uppdrag? Ligger den i linje med regeringens tidigare linje om lokala servicekontor och ligger den fast? Eller håller regeringen på att ompröva frågan om myndigheters service i gles- och landsbygd?
Anf. 75 Finn Bengtsson (M)
Fru talman! Jag får tacka för interpellationen och även tacka statsrådet för ett uttömmande svar.
Det är kanske lite besvärande att diskutera en motion som enligt vad jag kan se är diarieförd dagen efter att regeringen fattat det slutliga beslut som löste ut hela det problem som denna interpellation handlar om. Det blir lite grann som att koka soppa på en spik, fru talman, när man ska göra ett nummer av någonting som redan är löst.
Det förtjänar ändå att beskriva historiken. Jag sitter själv i socialförsäkringsutskottet och var till skillnad från interpellanten med på det enhälliga tillkännagivandet så jag vet historiken. Innan årsskiftet lades det fram en budget för bland annat de besparingar myndigheterna har att rätta sig efter där det inte fanns någon skillnad mellan Socialdemokraterna och alliansregeringen.
Försäkringskassan lämnade då på regeringens uppdrag den 28 februari - alltså precis i slutet på februari - en redogörelse för hur man vill lösa uppgiften. Efter detta diskuterade vi saken inom utskottet efter att ha hört kassans ledning. Man förde definitivt samma diskussioner på Regeringskansliet, vilket ledde till att vi den 14 april fattade detta enhälliga beslut om ett tillkännagivande. Knappt en månad därefter fattade regeringen det slutgiltiga beslutet.
Man gick alltså från ax till limpa på kortare tid än två och en halv månad. Fortare kan man inte göra en sådan här process på ett rättssäkert sätt med mindre än att - om interpellanten antyder det - att de som vi högaktar i Sverige, de självständiga myndigheterna, ska toppridas av politiker i parti och minut.
Detta är en process som har skett på ett synnerligen gediget sätt för att komma åt ett problem. Alla myndigheter kan naturligtvis komma fram till lösningar som vi som politiker har synpunkter på. Men vi måste också respektera myndigheternas självständiga uppdrag och lösningar på problemen innan vi kastar oss över och desavouerar det hela.
Man ska också komma ihåg att det under denna process har varit en vårbudget där Socialdemokraterna, om de nu verkligen ville lösa ut detta ekonomiskt, i sin tilläggsbudget hade kunna föreslå mer medel till myndigheten. Den kände ju här av ett sparbeting som vi var överens om tidigare. Men sådana medel fanns inte anvisade.
Fru talman! Det blir ganska ihåligt att stå och argumentera för en sådan här interpellation. Men vi kan väl använda tiden till att få höra lite grann om Statskontorets framtida uppdrag. Det är ju trots allt den viktiga långsiktiga lösningen. Även där har regeringen från Socialdepartementet tagit ett initiativ som jag med spänning väntar på att få höra socialministern lägga ut texten om.
Anf. 76 Gunnar Andrén (Fp)
Fru talman! Hur samhällsservicen till de enskilda medborgarna ser ut runt om i landet är en intressant fråga. Men man ska också komma ihåg att redan i morgon är i dag i går. Samhällsorganisationen genomgår alltid stora förändringar. Jag har själv bort i orter som Viskafors, Bjärred och numera i Stocksund. Jag noterar att alla dessa orter en gång i tiden har haft apotek, järnväg, polisstation, post och försäkringskassa. Alla kanske inte har haft arbetsförmedlingar, men de har haft bibliotek och så vidare.
Marie Nordén säger att just indragandet av alla Försäkringskassans servicekontor innebär försämrad service. Jag räknade nyss upp en lång rad saker, fru talman, som har försvunnit från dessa orter och från många andra orter också. Man måste ställa sig frågan: Hade det varit bra om vi inte hade vidtagit några åtgärder på alla dessa områden? Hade det varit bra om vi hade varit kvar i gårdagens samhälle? Skulle servicen, som Marie Nordén säger, ha varit bättre?
Jag vill påstå att det finns en sak som vi har lärt oss under både denna regering och den förra. Marie Nordén nämnde till exempel Skatteverket. Jag har själv varit med i skatteutskottet om att se till att tyvärr dra in ett antal arbetsplatser. Men när man tittar på en sådan sak som just betalning av skatter vill jag påstå att modern teknik har gjort att servicen till de enskilda deklaranterna har förbättrats enormt trots att vi har dragit in ett stort antal kontor.
Det finns andra saker, fru talman, som jag tycker är viktigare än detta. En sak som är otroligt viktig är att vi har ett ordentligt brandförsvar som täcker hela landet. Man kan tycka att det inte brinner så ofta. Men när det brinner måste brandförsvaret vara i närheten. Det andra är sjukvården, som måste vara tillgänglig över hela landet.
Men i grund och botten har modern teknik gjort att man till och med kan undvara bensinstationer på en del håll. Jag säger inte att det underlättar för alla, men ändå. Livsmedelsbutiker är en annan sak där den moderna tekniken har hjälpt till. Vi kan göra storköp och allt möjligt. Sjukvården är, som jag ser det, undantaget detta. Där, liksom för brandkåren, finns en tidsaspekt.
Om man skulle dra Marie Nordéns tankegång längst ut kan man fråga sig om också Pensionsmyndigheten ska finnas på varje ort i detta land. Det är helt orimligt. Vi måste använda modern teknik. Ska bilprovningen finnas på varje ställe? På hur många ställen vill man inte ha fler systembolag? Svenska Spel kanske ska ha ett obligatoriskt spelkontor? Nej, så är det inte.
Men jag håller med Marie Nordén i den viktiga fråga som hon också ställde: Hur ska staten vara organiserad för att vi ska få just denna service till de enskilda medborgarna så att de lättast kan komma i kontakt med den? Jag vill påstå att det inte alltid betyder att servicen ska finnas på varje ort i varje del av landet. Vi måste använda ny teknik och nytt tänkande. Inte ens Tullverket behövs längre på varje plats, minsann.
Anf. 77 Jasenko Omanovic (S)
Fru talman! Jag var egentligen på väg ut ur kammaren när jag hörde Finn Bengtsson berätta om händelser i utskottet. Då tänkte jag att det var lika bra att komma tillbaka och tillrättavisa Finn Bengtsson och ge den rätta bilden av hur det var i utskottet.
Slutligen var det ett enigt utskott som ställde sig bakom detta; det är sant. Men allting började med att de partier som utgör regeringsunderlaget åberopade minoritetsskydd när vi kom med förslaget om att ge regeringen i uppdrag att återkomma med detta, fru talman. Då sade vi okej. Vi, de rödgröna, ville få en bred uppgörelse om detta. Vi ville ha en enighet i frågan. Därför sade vi att vi var beredda att vänta i en eller två veckor till för att få en bred uppslutning bakom beslutet. Så visst var det ett enigt utskott som fattade beslutet, Finn Bengtsson. Men det var inte så det började. Det började inte som du framställde det här i talarstolen - att det plötsligt var ett enigt utskott som ställde sig bakom beslutet.
Vi hörde Gunnar Andrén här komma med ett inlägg där han jämför servicekontor med systembolag och ATG. För mig är det lite långsökt. Det är inte samma sak att satsa på hästar som att behöva service från staten - en tjänst som man är beroende av. Detta har rört upp många känslor. Den förändring som ni föreslog berörde inte bara Försäkringskassan utan också Skatteverket, Pensionsmyndigheten och Arbetsförmedlingen.
Jag är glad att vi i utskottet med vårt rödgröna initiativ lyckades få er i regeringsunderlaget att anamma vårt förslag och att vi sedan enigt beslutade om att regeringen får detta i uppdrag.
Det som hände under denna tid var att Försäkringskassan gjorde det de måste göra. De har börjat ställa om till den nya verkligheten, vilket innebar att alla servicekontor i hela landet skulle tas bort. När vi pratar med Försäkringskassan och frågar vilka andra möjligheter som finns säger de att en av möjligheterna är att förbättra. Om några år kanske vi har mer av det som Försäkringskassan erbjuder som självbetjäningstjänst. Fler möjligheter kommer att finnas. Men man kanske fortsätter från regeringens sida med sådana här polisbeslut, höll jag på att säga, som det om VAB-intyg. Det är en tjänst som kan användas utan att behöva komma i kontakt med Försäkringskassan. Men det här går ut på att misstänkliggöra alla föräldrar som vabbar och är hemma med sina sjuka barn. De måste lämna intyg. Då är vi tillbaka till 1950-talet, och då behövs det många händer i Försäkringskassan.
Anf. 78 Ulf Kristersson (M)
Fru talman! Ibland är vi här i kammaren så många om att understryka allt vi är oeniga om att vi nästan missar att se de saker vi är eniga om. Låt mig börja med de saker där vi förefaller vara helt överens.
För det första är det viktigt att man har ett gemensamt ansvar för att statens och statliga myndigheters möte med enskilda medborgare sker på ett effektivt sätt, att man samverkar, att man resursallokerar gemensamt och att man på olika sätt ser till att statens ena hand vet vad den andra handen gör. Så måste det självfallet vara. Därför kan inte en enskild myndighet helt och fullt springa en egen väg med hänvisning till eget ansvar för egen operativ verksamhet.
För det andra är det inte regeringens och riksdagens uppgift att detaljstyra myndigheter på alla möjliga sätt. Det faktum att servicekontoren, nota bene servicekontor med information och inte med fysiska möten vid pågående handläggning av ärenden, fanns på ett hundratal orter innebar redan tidigare att det fanns massor med orter där de inte fanns. Skulle riksdagen då ha synpunkter på exakt vilka 100, 150 eller upp till 200 orter som de skulle finnas på och var de inte skulle finnas någonstans? Vi har aldrig haft synpunkter på det förut. Jag tror att vi är eniga om att vi inte ska detaljstyra.
För det tredje tror jag att vi är eniga om att teknikutveckling i grund och botten är bra. Stoppa inte den! Hindra inte den sortens förenklingar och effektiviseringar som gör att medborgarna kan dra nytta av statens service och komma åt sitt eget servicebehov på annat sätt än det gamla sättet!
För det fjärde har statliga myndigheter ett enskilt ansvar för att hålla sin egen budget. Partier har ett enskilt ansvar för att lägga till pengar i sina budgetanslag om man anser att budgeten ska vara större. Jag tror att det råder hygglig enighet om detta.
Det som hände var att Försäkringskassan fattade ett ensidigt beslut om att avveckla sina lokala servicekontor. Den 31 mars fattade regeringen beslutet att ge i uppdrag till Statskontoret att se hur Försäkringskassans och andra statliga myndigheters lokala möten med medborgarna skulle se ut och gå till. Det gjorde vi med insikten att vi inte skulle lägga oss i Försäkringskassans enskilda detaljer, men vi krävde att staten skulle möta medborgarna på ett genomtänkt sätt. Samma dag kommenterade jag att detta innebar att Försäkringskassans ensidiga beslut att lägga ned servicekontor naturligtvis skulle skjutas upp.
Eftersom det ändå rådde osäkerhet om vad som egentligen gällde fattade regeringen, efter att riksdagens utskott hade bekräftat ungefär det uppdrag som regeringen hade gett till Statskontoret, beslutet att uttryckligen tala om att man inte skulle lägga ned några servicekontor förrän analyserna var klara. Därefter råder det, såvitt jag kan bedöma, fullständig klarhet i vad som just nu gäller. Därmed inte sagt att vi vet exakt vad som kommer att gälla i framtiden. Det kommer vi aldrig att veta. Det är hela idén med detta. På vilka orter, i vilka former, med vilka målgrupper och med vilken teknik lokal samverkan ska ske är fortfarande en öppen fråga, bland annat för Statskontoret och nu också uttryckligen för Försäkringskassan, som ska undersöka detta för sin egen operativa del för att maximera nyttan för enskilda försäkrade i det här fallet och för enskilda medborgare och invånare i övrigt i mötet med statliga myndigheter. Det är inte lättare än så, och det är inte svårare än så.
Anf. 79 Marie Nordén (S)
Fru talman! Jag menar att vi måste se den lokala servicen från myndigheter ute i gles- och landsbygd i ett större perspektiv. Det handlar om att service och möjligheten till ett personligt möte är viktigt även ute i glesbygden. Det går inte att säga att det helt och hållet kan ersättas med modern teknik även om vi naturligtvis ska använda oss av den. Det handlar om en service för privatpersoner men också för företagare. Då det lokala skattekontoret lades ned i Strömsund i Jämtlands län var det framför allt företagarna som påpekade detta och stred för det lokala kontoret just därför att den lokala närvaron och det personliga mötet betydde så mycket just för dem.
Det handlar också om viktiga arbetstillfällen. I dag då man kan arbeta precis var som helst i landet eftersom det, precis som flera har sagt här, finns modern teknik att använda ska också lokala småkontor kunna använda den och vara ett servicekontor som servar en större del av befolkningen än just de som bor i den kommun man råkar befinna sig i. Det är så många anställda på till exempel Försäkringskassan jobbar i dag. Man använder den moderna tekniken. Jag menar att man måste göra allt man kan för att sprida arbetstillfällen över hela landet och samtidigt säkra en bra service även för dem som bor på mindre orter.
Jag har själv bott i glesbygd, och tro mig, vi som bott i glesbygd förväntar oss inte alls samma servicenivå som man har på större orter. Den resan gick för länge sedan. Jag tror inte ens att man har haft samma servicenivå.
Vi har ett ansvar att sprida de statliga arbetstillfällena, men då måste vi också ha ett servicekontor eller en myndighet på plats för att kunna göra det.
Jag tycker att det är bra att ministern säger att ingen enskild myndighet ska springa i väg på egen hand, precis som Försäkringskassan gjorde, och fatta ett eget beslut om att lämna större delen av de servicekontor där man finns. Att myndigheter försvinner kommer på sikt att innebära att servicekontoren har svårt att överleva. I stället borde man samla så många krafter som möjligt.
Naturligtvis ska varken riksdagen eller regeringen detaljstyra våra myndigheter, men regeringen har ett regleringsbrev att använda. Där talar man om vad man vill att myndigheterna ska jobba med. Jag menar att just den passus där det talas om det regionalpolitiska ansvaret och närvaron ute i landet ska finnas, och den har man att följa. Om det finns en tydlig politisk linje där man säger att det är viktigt att myndigheterna finns ute i landet ska myndigheterna förhålla sig till det.
Jag vill tro att med tydliga politiska riktlinjer hade inte Försäkringskassan sprungit i väg på det här sättet och börjat avveckla närvaron på de lokala kontoren. Jag menar att det hade varit en bra linje om vi både här i riksdagen och i regeringen hade varit tydliga. Vi ska inte låta våra myndigheter springa i väg utan att tänka en vända till när de försöker göra besparingar.
Anf. 80 Finn Bengtsson (M)
Fru talman! Det är en intressant diskussion. Jag delar Marie Nordéns intresse för den lokala servicen, men det finns en viktig skillnad. När jag talar om att koka soppa på en spik menar jag att om man värnar så starkt om vartenda litet kontor och vill lägga sig i och peta i myndighetens beslutsprocess när det gäller hur de vill åtgärda en besparing är det lustigt att Socialdemokraterna inte, vid de två tillfällen då de har att titta på budgetramen i stort när vi lägger höstbudgeten och vårpropositionen, tillför en enda krona för att värna den typen av stöd det rimligen måste innebära om inte ett enda sådant här kontor kan ifrågasättas utan allt ska vara vid det gamla. Då går det inte att spara pengar.
Jag vidhåller att min historiebeskrivning om att det tog knappt två och en halv månad från ax till limpa var helt korrekt. När regeringen är så aktiv är det inte bra. När regeringen och dess riksdagsunderlag tillsammans med oppositionen förhandlar fram en lösning via ett utskottsinitiativ så att regeringen får möjlighet att ta ställning är det inte heller bra. Det är lite ovanligt att när vi i den här kammaren visar på handlingsvilja tillsammans med oppositionen är det plötsligt inte bra. Det beskrivs som om vi har varit motspänstiga och motsträviga. Så är inte alls förhållandet.
Jag har själv besökt servicekontoren i mitt hemlän Östergötland, bland annat i Linköping där man har 2 500 besök per månad. Det är klart att ett sådant kontor har väldigt mycket att tillföra. Finns det ett kontor som kanske har tre besök i veckan, och de är spontana och inte tidsbeställda, kan jag förstå att man där kan fundera över en annan struktur.
Jag tycker att vi har landat i en bra lösning. När det inte finns någon skillnad i budgetramen kring vad besparingen innebär har regeringen hanterat frågan på ett alldeles utmärkt sätt. Jag tycker att motionen därmed är besvarad.
Anf. 81 Jasenko Omanovic (S)
Fru talman! Jag kan börja med att instämma i det som Finn Bengtsson säger. Vi har till slut fått en bra lösning. Det är bra att en enig riksdag står bakom beslutet. Vi vill värna om servicekontoren, men det var inte det regeringen från början hade som ambition. Det är bra att riksdagen har ändrat på det så att regeringen nu har att hålla sig till det beslut som vi fattat i riksdagen.
Om man, som riksdagen den här gången har gjort, säger att man vill ha lokal närvaro ute i landet innebär det inte att man vill detaljstyra myndigheten. Man säger till en myndighet att de i sin planering ska lägga in att de ska finnas ute i landet. Man har inte pekat ut orter. I Stockholm finns det servicekontor, liksom i Sollefteå i Ångermanland, men ingen i riksdagen har sagt att just de två kontoren ska finnas kvar. I stället säger man att myndigheten är tillräckligt myndig för att se och besluta om var de största behoven av servicekontor finns.
Jag gläder mig över, fru talman, att statsrådet nämnde att vi inte ska hindra teknikutvecklingen. Det är jag väldigt glad över. Det innebär i så fall att man tar bort det VAB-intyg som nu hindrar Försäkringskassan från att via tekniken utföra ett bra och effektivt arbete. Jag hoppas att statsrådet kommer med förslag till riksdagen om att ta bort det.
Anf. 82 Isak From (S)
Fru talman! Tack, Marie Nordén, för en viktig interpellation, och tack, statsrådet, för svaren!
Jag läser i Nyheter P4 Västerbotten den 24 september 2004 följande: "Norsjö blir en av de orter i landet som får del av regeringens så kallade VISAM-projektet. Här ska en rad statliga myndigheter arbeta ihop för att hitta sätt att nå ut till medborgarna. Kanske kan VISAM-projektet också innebära att man hittar fram till metoder att förbättra samhällets service till allmänheten. I Norsjö är arbetsnamnet 'Fjärrservice med närkänsla i glesbygdskommunen Norsjö'." I januari 2005 flyttade projektet in i egna lokaler, men redan under hösten hade arbetet börjat. Under 2008 avvecklades sedan kontoret och de samarbetande myndigheterna flyttade ut var för sig. I vissa fall flyttade de från kommunen helt och hållet.
Jag var för två månader sedan i Umeå, i det enda nu fullt fungerande samverkanskontoret där Skatteverket, Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten under ett år satsat på gemensam utbildning för att kunna leverera den service som medborgarna kräver. Bland annat är kontoret i Umeå det enda som kan göra ID-kort till nyanlända i hela Västerbotten. Det betyder att om man befinner sig i Sorsele, som tar emot relativt många nyanlända, får man sätta sig på en buss och göra en enkel resa på 40 mil till Umeå för att få ett ID-kort gjort.
När man startade Umeåkontoret var intentionen att det skulle finnas minst fyra servicekontor i Västerbotten. Det är en rimlig målsättning för att man ska kunna leverera den samhällsservice som medborgarna har rätt till.
Det var en mycket bra diskussion i riksdagen för några veckor sedan när man diskuterade den nyinrättade riskkapitalfonden Inlandsfonden för att locka företag att etablera sig i inlandet. Men är man företagare och ska etablera sig är man samtidigt också människa, och människan behöver service. Man kanske har familj och vill ha närhet till kontoren. Om man då får dessa olyckliga signaler, där man ena dagen ska dra in en myndighet och andra dagen inte, blir det väldigt riskfyllt och man frågar sig om man verkligen ska våga satsa på att starta ett nytt företag.
Jag tror att många vill göra det, och därför är det viktigt att riksdagen är tydlig i sina signaler och säger att det här inte är acceptabelt utan det ska finnas bra samhällsservice för våra medborgare oavsett var i landet man bor. Jag tror på servicekontorslösningen. I Norsjö hade vi väldigt bra erfarenheter av Visamprojektet, och det skulle ha fungerat väl i fler kommuner.
Jag skulle vilja höra hur statsrådet ser på utvecklingen framöver, på ett års sikt. Var befinner vi oss då?
Anf. 83 Ulf Kristersson (M)
Fru talman! Det är svårt att frigöra sig från en viss upplevelse av grälsjuka i den här frågan. Vi har konstaterat att vi är överens om att det krävs statlig myndighetssamverkan för fysiska personliga möten i vissa frågor och på vissa ställen i Sverige. Vi är överens om att vi inte ska detaljstyra myndigheter och berätta exakt vad det ska vara eller exakt hur det ska gå till. Vi är överens om att det råder budgetrestriktioner för alla myndigheter och att myndigheter har ett ansvar, att det inte finns något budgetfribrev som man kan peka på och klara sig undan. Detta verkar vi vara överens om. Ingen har sagt någonting annat. Därför undrar jag vad vi egentligen träter om.
Allvarligt talat hade det varit meningsfullare att hitta oenigheter om ni på allvar hade sagt att som det var förr så ska det vara i en evig framtid och det ska det fattas riksdagsbeslut om, att exakt de orter som hittills har haft servicekontor ska ha det och de ska förbli där, men inte på några andra ställen. Det hade varit ett klart och tydligt budskap, men det har ni inte velat säga. Lika bra hade det varit om ni sagt att det ska vara 150 helt andra orter, att man ska ta bort servicekontoren på de gamla orterna och ha dem på nya orter som i dag inte har servicekontor. Det hade vi kunnat diskutera.
Det hade varit mycket ärligare om ni hade sagt att alla svenska orter ska ha servicekontor och sedan i vårmotionen och i era yttranden tagit fram de pengar som krävs för att ge Försäkringskassan resurser att ha fysiska kontor över precis hela Sverige. Då kunde vi ha sakdiskuterat hur man bäst använder pengar, hur man bäst uppmuntrar teknologiutveckling, hur man bäst stöder de människor som verkligen behöver det fysiska mötet och om det är rätt mix. Inget av detta säger ni, utan ni vill låtsas som att ni är för fysiska kontor överallt, men ni är medvetna om att ni aldrig kan lova detta.
Ni vill låtsas vara emot det som regeringen har gjort fastän ni i grund och botten tycker likadant. Fair enough. Det hade dock varit en meningsfullare diskussion om ni för en gångs skull också sagt vad ni själva tyckte och inte bara varit överens om att det som regeringen gjort inte är bra.
Anf. 84 Marie Nordén (S)
Fru talman! Jag tycker att ministern har en tråkig inställning när han hävdar att vi skulle vara grälsjuka för att vi vill ha en diskussion och för att jag med den här debatten vill försäkra mig om att den linje som man haft om den lokala närvaron, genom lokala servicekontor, faktiskt ligger fast från tidigare mandatperiod. Det var därför jag ville ha debatten. Jag ville försäkra mig om att vi har en gemensam syn när det gäller den lokala servicen. Med tanke på det beslut vi fattade i riksdagen, när vi till slut fick majoritet, det beslut regeringen fattat och den översyn som getts Statskontoret ville jag få ett svar från ministern ifall den tidigare linjen ligger fast. Det innebär inte, ministern, att vi är grälsjuka, utan vi försöker hitta det som vi har gemensamt, den gemensamma synen.
Jag tycker att den här frågan är för viktig för att gräla om. Den är viktig för dem som bor i glesbygden, så att de ska känna att det finns något slags grundservice även för dem. Jag tycker inte alls att ministern har rätt när han säger att vi står här och hävdar att vi skulle ha gått tillbaka till den tidigare ordningen. Det är ingen som har sagt det i den här debatten. Ingen har klagat över att kontor har stängts. Vi har konstaterat att ordningen är som den är, men att vi behöver en ersättning för att vi har lämnat flera orter. Vi har också sagt att vi är överens om att det behövs en lokal närvaro. Just därför ville vi få en majoritet om det.
Jag tycker att det känns som att det är ministern som är grälsjuk och att han egentligen inte vill ha en seriös diskussion om det här med den ansatsen. Visserligen hade man tagit ett beslut som jag var jätteglad över, men med det uppdrag som Statskontoret har och den spretighet som finns från vissa företrädare finns det anledning att fundera på vilken servicenivå man ska ha.
Jag vill ändå tacka ministern för debatten. Jag hoppas att vi kommer tillbaka om ett år och ser att vi har fått en bra ordning med en bra lokal närvaro.
Anf. 85 Isak From (S)
Fru talman! Jag hörde ingenting från statsrådet i hans senaste anförande om vad han har för visioner för framtiden. Det är jätteviktigt vad regeringen signalerar för visioner. Vad har vi för visioner i den här frågan om ett år? Var ska vi vara någonstans? Vilken service ska staten kunna erbjuda allmänheten? Vad innebär det här med lokala servicekontor? Det kan vara så att det på den ena orten är ett antal, säg fyra, olika statliga myndigheter som samverkar. På en annan ort kanske det är tre eller fyra andra som finner att de ska samverka för att kunna ge service till medborgarna. Om vi ska använda skattepengarna på bästa möjliga sätt är det på det viset.
Sedan ska vi självklart ha ny teknik. Men då ska vi också vara medvetna om att vi har medborgare i landet som behöver fysiska mötesplatser för att diskutera och för att kunna förstå vad myndigheten har tagit för beslut när det gäller pensionsfrågor, nyanlända eller egenföretagare.
Jag saknar fortfarande visioner från statsrådet.
Anf. 86 Ulf Kristersson (M)
Fru talman! Jag inledde med att säga att jag upplever att vi är ganska exakt överens i sak innan vi vet vilka grundanalyser som kommer att komma från Statskontoret och Försäkringskassan. Då kanske man kan tycka olika. Det vore befriande att ha ett sakligt underlag för att tycka lite olika också. Men jag inledde med att säga att jag tror att vi i sak är överens om formerna för detta just nu. Just därför kändes kritiken mer symbolisk än verkligt grundad, om jag ska vara alldeles ärlig.
Det som ligger fast, för att vara övertydlig, är statens och regeringens uppfattning om myndigheters ansvar för att samverka i sitt fysiska möte med service till medborgarna. Jag kan säga det på fler sätt, så att det blir tydligt. Vi har inte bytt uppfattning i den frågan. Det var själva grunden till att vi gav uppdragen till Statskontoret. Jag tror att det också var grunden till att utskottet bekräftade den uppfattningen i ett utskottsinitiativ, och det var definitivt grunden till att regeringen gav ett speciellt uppdrag när det ändå fortsatte att verka råda osäkerhet om Försäkringskassans aktuella planer.
Nu verkar vi gemensamt ha skingrat denna osäkerhet. Vi kan låta Statskontoret och Försäkringskassan göra sina analyser och sedan komma tillbaka och i bästa fall uppfatta att vi är på en väg som går framåt och som innebär ett mått av fysiska möten, en dynamisk teknologisk utveckling och god samverkan mellan myndigheter och effektiva former för detta - eller upptäcka att vi tycker helt olika och har helt olika budgetar, helt olika ekonomi och helt olika prioriteringar. Då kan vi fatta ett budgetbeslut som reglerar detta.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.