Försäkringskassans samordningsuppdrag
Interpellation 2025/26:94 av Åsa Eriksson (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2025-10-23
- Överlämnad
- 2025-10-24
- Anmäld
- 2025-11-04
- Sista svarsdatum
- 2025-11-14
- Svarsdatum
- 2025-11-18
- Besvarad
- 2025-11-18
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Äldre- och socialförsäkringsminister Anna Tenje (M)
Tidigare i år presenterades Inspektionen för socialförsäkringens rapport 2025:3, Försäkringskassans samordningsuppdrag, som visar att Försäkringskassans uppdrag att samordna rehabilitering för den enskilde inte har anpassats till dagens förhållanden.
Rapporten slår fast att myndigheten ofta saknar mandat att få till samverkan mellan vården och arbetsgivare samt att uppdraget systematiskt prioriterats ned.
Mot denna bakgrund vill jag fråga äldre- och socialförsäkringsminister Anna Tenje:
Vad avser ministern att göra för att stärka möjligheterna till effektiv samordning för personer med nedsatt arbetsförmåga så att fler personer får stöd att återgå i arbete?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2025/26:94
Webb-tv: Försäkringskassans samordningsuppdrag
Dokument från debatten
- Tisdag den 18 november 2025Kammarens föredragningslistor 2025/26:35
- Protokoll 2025/26:35 Tisdagen den 18 novemberProtokoll 2025/26:35 Svar på interpellation 2025/26:94 om Försäkringskassans samordningsuppdrag
Protokoll från debatten
Anf. 44 Äldre- och socialförsäkringsminister Anna Tenje (M)
Herr talman! Åsa Eriksson har frågat mig vad jag avser att göra för att stärka möjligheterna till effektiv samordning för personer med nedsatt arbetsförmåga så att fler personer får stöd att återgå i arbete.
Som jag redogjort för i svaret på en tidigare interpellation från Åsa Eriksson (2024/25:638) genomför regeringen ett helt batteri av åtgärder för att förbättra stödet för återgång i arbete. I budgetpropositionen för 2025 (prop. 2024/25:1) har det tillförts drygt 100 miljoner kronor för att förbättra detta stöd. Medlen används för att åstadkomma förbättrade arbetssätt hos berörda myndigheter och effektiva insatser på arbetsplatserna liksom ett starkare samarbete mellan aktörerna i sjukskrivningsprocessen med fokus på att motverka många och särskilt långa sjukskrivningar.
Arbetsgivarens åtgärder kan vara avgörande för att en sjukskriven medarbetare ska kunna återgå i arbete. Arbetsgivare är enligt lag skyldiga att upprätta planer för återgång i arbete då en medarbetare har varit sjukskriven mer än 30 dagar. För att stödja åtgärderna på arbetsplatsen har regeringen utvecklat bidraget till arbetsgivare för köp av arbetsplatsinriktat rehabiliteringsstöd.
Regeringen har också gett Försäkringskassan i uppdrag att stärka arbetet med att följa upp arbetsgivares planer för återgång i arbete och samordningen av rehabiliteringsinsatser för långtidssjukskrivna. Försäkringskassan har tillförts 50 miljoner kronor för en sådan ambitionshöjning.
Vidare har Försäkringskassan och Arbetsmiljöverket fått i uppdrag att utveckla sin samverkan och tillsyn av arbetsgivares arbetsmiljö- och rehabiliteringsansvar.
Regeringen har även tillskjutit medel för att Försäkringskassan ska utveckla arbetet med att utreda förutsättningarna för arbetsförberedande eller arbetslivsinriktade insatser för personer med aktivitetsersättning och sjukpenning i särskilda fall och initiera insatser när sådana förutsättningar finns.
För att undvika inlåsningseffekter är det viktigt att stödet till individen utvecklas så att arbetsförmåga, i de fall det är möjligt, kan tillvaratas i alla förvärvsarbeten på arbetsmarknaden, exempelvis i lönebidragsanställningar. Försäkringskassan har därför fått i uppdrag att tillsammans med Arbetsförmedlingen vidareutveckla arbetssätt för att pröva och ta till vara individens arbetsförmåga i förvärvsarbete på arbetsmarknaden.
Regeringen har gett Socialstyrelsen i uppdrag att betala ut statsbidrag till regionerna för att stärka och utveckla primärvårdens arbete med psykisk ohälsa. Socialstyrelsen har också fått i uppdrag att stödja hälso- och sjukvården i implementeringen av rutiner för arbetet med sjukskrivning och rehabilitering. Åtgärderna bedöms bidra till att förbättra möjligheterna att tillhandahålla rätt vård och rehabilitering för att den som är sjukskriven så snart som möjligt ska kunna återgå i arbete.
Regeringen har i budgetpropositionen för 2026 (prop. 2025/26:1) föreslagit att det ska bli möjligt för den som har sjukersättning eller aktivitetsersättning att studera på deltid och ha sin sjukersättning eller aktivitetsersättning partiellt vilande. Samtidigt föreslår regeringen att prövotiden för studier med aktivitetsersättning förlängs från sex till tolv månader.
Herr talman! För att ytterligare förbättra möjligheterna för sjukskrivna att återgå i arbete har regeringen föreslagit att det ska vara möjligt för den som är sjukskriven att, givetvis i överenskommelse med arbetsgivaren, arbetspröva med bibehållen sjukpenning under en kortare period (prop. 2025/26:53). Syftet är helt enkelt att sänka trösklarna så mycket det bara är möjligt för en återgång i arbete.
Herr talman! Sammanfattningsvis vidtar regeringen kraftfulla åtgärder för att stärka samtliga ansvariga aktörers insatser för att återgång i arbete ska underlättas, vilket i sin tur förbättrar Försäkringskassans förutsättningar att genomföra sitt samordningsuppdrag.
Anf. 45 Åsa Eriksson (S)
Herr talman! Socialförsäkringsministern räknade upp en hel radda åtgärder. En del av dem tycker vi socialdemokrater är bra, och vi står bakom dem. Annat känns mer som stora ord som leder till väldigt lite verkstad. Men Sveriges löntagare får kanske vara nöjda med att den moderata ministern inte gjort allvar av det som hon gick till val på, det vill säga återinförande av stupstocken i sjukförsäkringen och ytterligare en karensdag, som ju vore förödande.
Herr talman! Ingen människa ska tvingas kämpa ensam mot myndigheter när kroppen eller själen har gått sönder. Välfärden ska organiseras så att den hjälper människor, inte motarbetar dem och deras behov. Det är i alla fall utgångspunkten för oss socialdemokrater.
Statsrådet nämnde i sitt svar inte en enda gång den bärande kritiken i den rapport som jag tyckte att det var väldigt tydligt i min interpellation att det handlar om. Det handlar om Inspektionen för socialförsäkringens granskning av Försäkringskassans samordningsuppdrag och att det helt enkelt inte funkar.
Herr talman! Jag ska därför påminna statsrådet och hennes stab – eller berätta för dem, om de inte har läst rapporten – om de viktigaste punkterna i ISF:s kritik.
För det första är samordningsuppdraget för brett och otydligt. Det bygger på en lagstiftning från början av 1990-talet, trots att arbetsmarknaden, sjukförsäkringen och vården har förändrats radikalt sedan dess. Det är alltså en strukturell fråga. ISF föreslår strukturella förändringar, men statsrådet räknade upp ett antal åtgärder med mindre summor i budgeten och som handlar om helt andra saker.
För det andra pekar ISF på att ansvarsfördelningen mellan aktörerna är oklar och splittrad. De skriver rakt ut i rapporten att det inte är tydligt vad som är hälso- och sjukvårdens ansvar, vad som är arbetsgivarens ansvar och vad som är Försäkringskassans ansvar. Det leder förstås till att viktiga insatser för den sjukskrivna uteblir, att individer bollas runt mellan olika aktörer och att sjukskrivningar förlängs. Men ministern adresserade över huvud taget inte ansvarsfördelningen i sitt svar. Bryr sig regeringen ens om ISF:s rapporter? undrar jag.
Herr talman! En tredje kritikpunkt i ISF:s rapport gäller att rehabiliteringskedjan i sjukförsäkringen står i konflikt med samordningsuppdraget, som Försäkringskassan också har. De har alltså två helt olika uppdrag, som motarbetar varandra.
En av de tyngsta poängerna i ISF-rapporten är att rehabiliteringskedjan styr mot snabb arbetsförmågebedömning medan samordningsuppdraget kräver aktiv och långsiktig koordinering. Båda behövs, men hur ska Försäkringskassan agera? Det nämnde statsrådet ingenting om.
Mandatperioden börjar lida mot sitt slut. Det är nog de flesta som värnar om goda trygghetssystem väldigt glada över. Snart har vi chansen att rösta fram en helt annan majoritet i riksdagen, som kan göra någonting åt det här. Det handlar då om någonting annat än fina ord. Det handlar om att på riktigt göra om systemet.
Men statsrådet har nu chans att faktiskt bemöta kritiken i ISF-rapporten. Hur tänker statsrådet agera?
(Applåder)
Anf. 46 Äldre- och socialförsäkringsminister Anna Tenje (M)
Herr talman! Det är fantastiskt intressant att lyssna på socialdemokratiska ledamöter när de lyfter fram systemet. Det är alltid systemet framför människan. Jag försökte i mitt svar, herr talman, beskriva vad vi gör att se till att människor hittar vägen tillbaka till en återgång i arbete och hur vi stärker de delarna. Då kommer ledamoten in och vill hellre tala om systemet.
Jag sätter alltid människan i centrum, och den politik som regeringen för ämnar få fler i arbete och ge fler vägar tillbaka till arbete, just för att vi ser till människan och inte till systemet.
Man blir ändå lite nyfiken. Jag radade upp ett antal förslag på vad vi nu gör för att hitta fler vägar tillbaka en trygg och säker återgång i arbete. Vi filar ned trösklarna för att det ska bli enklare och lättare så att fler kan komma tillbaka. Vilka av dessa förslag skulle Åsa Eriksson kunna tänka sig att vara för om det inte i stället ska handla om det stora systemet? Där uppehåller jag mig inte nödvändigtvis lika ofta, givet att jag i stället sätter människan i centrum.
Herr talman! Det här är ett gemensamt ansvar. Försäkringskassan har samordningsansvaret, men det finns ett gemensamt ansvar för att helheten ska fungera. Utifrån den utgångspunkten har regeringen, precis som jag redogjorde för, presenterat ett helt batteri av åtgärder för att förbättra stödet till återgång i arbete.
Sammantaget syftar regeringens åtgärder till att underlätta för personer att återgå till arbetsmarknaden tidigare. På så sätt motverkar vi de onödigt många men också långa sjukskrivningarna, och på så sätt stärker vi arbetslinjen, vilket gör att man kan komma tillbaka i arbete, stärka sina möjligheter till egenförsörjning och framför allt bidra till Sveriges tillväxt.
Det är också viktigt att den som är sjukskriven får ta del av effektiva behandlings- och rehabiliteringsinsatser samt eventuella koordineringsinsatser för att just motverka de onödigt många och långa sjukskrivningarna.
Det är även angeläget att främja åtgärder som behöver vidtas i anknytning till arbetsplatsen, för vi vet att det är arbetsgivarens åtgärder som är avgörande för att den som är sjukskriven snabbare ska komma tillbaka i arbete.
Arbetsgivaren har, som jag sa tidigare, en skyldighet att upprätta en plan för återgång i arbete när en medarbetare har varit sjukskriven i mer än 30 dagar. För att underlätta för arbetsgivaren att ta sitt rehabiliteringsansvar och tillvarata företagshälsovårdens expertkunskaper har bidraget för arbetsplatsinriktat rehabiliteringsstöd utvecklats ytterligare.
Genom uppdrag till Försäkringskassan och Arbetsmiljöverket liksom i Arbetsförmedlingens regleringsbrev ska arbetet med att stödja människor tillbaka till arbete stärkas. Försäkringskassan har fått i uppdrag att stärka myndigheternas arbete med att följa upp arbetsgivarens planer för återgång i arbete samt stärka samordningen för rehabiliteringsinsatserna för långtidssjukskrivna.
Anf. 47 Åsa Eriksson (S)
Herr talman! Det är väldigt intressant att höra att det statsråd som är ansvarigt både för Försäkringskassan och för Inspektionen för socialförsäkringen inte vill prata om system. Om inte ens ansvarigt statsråd bryr sig, vem i regeringen ska man då vända sig till när ISF med svidande kritik gör ned samordningsuppdraget som ska hjälpa sjukskrivna människor tillbaka till arbete?
I statsrådets andra svar blir det tydligt att varken hon eller hennes stab har läst det här eftersom hon inte kommenterar kritiken eller kommer med några åtgärder för att förändra det hela. Ulf Kristersson har uppenbarligen ledningsproblem i sin regering.
Vi socialdemokrater tar dock kritik mot hur systemen fungerar på stort allvar. Vi menar ju att dessa system finns till för att hjälpa människor, och i dag är det alldeles för många människor som inte får det samordnade stöd som de behöver för att återfå sin arbetsförmåga och kunna försörja sig själva. Det tycker vi är oerhört beklagligt.
Statsrådet frågade vad i regeringens budget som vi kan ställa oss bakom. Det har vi socialdemokrater varit väldigt tydliga med; det framgår senast av en skriftlig fråga som jag lämnade in i går liksom av tidigare interpellationsdebatter. Det finns flera saker, till exempel att det ska vara lättare att kunna arbetsträna med bibehållen sjukpenning. Det tycker vi är bra. Det är också bra att man ska kunna studera som sjukskriven. Där tycker vi dock att det finns mer att göra, och därför finns det nu en skriftlig fråga i statsrådets inkorg.
En sak som vi egentligen tycker är bra men som ni inte tar på allvar är att arbetsgivarna måste få betydligt bättre möjligheter att hjälpa långtidssjukskrivna tillbaka i arbete. Statsrådet tar i sitt inledande inlägg upp att regeringen har höjt anslagen för detta och att det i nästa års budget finns totalt 244 miljoner kronor.
Det låter kanske bra, men det är ju kaffepengar. Jag kollade med Tillväxtverket hur många privata företag det finns som har anställda – ungefär 250 000. Sedan frågade jag Upphandlingsmyndigheten hur många offentliga arbetsgivare det finns som har anställda – ytterligare ungefär 4 000. Om dessa 254 000 arbetsgivare ska dela på 244 miljoner kronor får de knappt en tusenlapp var. Vad köper man för rehabiliteringsinsatser för det?
Det här är alltså kaffepengar och fina ord, men det blir ingen konkret verkstad, och det är vår bärande kritik.
Herr talman! Jag möter massor av människor som i åratal har bollats mellan Försäkringskassan, vården, socialtjänsten och Arbetsförmedlingen. De ber inte om några mirakel – de ber bara om att någon tar ansvar och ser till att de får det stöd som de behöver för att återfå sin arbetsförmåga, sitt fotfäste och sin möjlighet att försörja sig själva. Då måste Försäkringskassans samordningsuppdrag förändras så att man kan hjälpa till med det.
Jag vill påminna om ytterligare en kritik i ISF:s granskning, och det är att Försäkringskassans samordning fungerar sämst för dem som saknar arbetsgivare. Det är verkligen allvarligt, men inte heller det nämner ministern någonting om. Därför vill jag återigen fråga statsrådet: Vad tänker statsrådet göra det här sista året för att hjälpa arbetslösa och sjukskrivna tillbaka till arbete?
(Applåder)
Anf. 48 Äldre- och socialförsäkringsminister Anna Tenje (M)
Herr talman! Komplexiteten kring samordningsuppdraget är välkänd, och regeringen har god kännedom om detta. Det kan jag lugna ledamoten med.
Samtliga ansvariga aktörer – Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och hälso- och sjukvården – behöver bidra för att stödet för återgång i arbete ska fungera effektivt. I detta arbete har Försäkringskassan en mycket central roll, och regeringen kommer givetvis att närmare analysera just de slutsatser som ISF pekar på i sin rapport och de rekommendationer som finns där angående Försäkringskassans samordningsuppdrag.
Samtidigt har jag inte för avsikt att enbart invänta ytterligare analyser, utan vi vidtar en rad åtgärder här och nu för att hjälpa människor till ett första arbete eller för delen tillbaka i arbete. För att nämna några ytterligare exempel har regeringen förbättrat möjligheterna för sjukskrivna att återgå i arbete och har föreslagit att det, under förutsättning att man kommer överens med sin arbetsgivare, ska vara möjligt för den som är sjukskriven att arbetspröva med bibehållen sjukpenning under en kortare period. Syftet är helt enkelt att sänka trösklarna till arbete.
Regeringen stärker även förutsättningarna för hälso- och sjukvårdens arbete med sjukskrivning och rehabilitering, något som i sin tur förbättrar möjligheten för den som är sjukskriven att så snart som möjligt återgå i arbete.
Herr talman! Vad gäller framför allt dem som är sjukskrivna som inte har en arbetsgivare vet vi att det är betydligt svårare, givet att arbetsgivarna har en stor och viktig roll att spela när det gäller återgång i arbete. Just därför behöver samhället ta ett större ansvar i de fallen, och det har vi sett till att stödja med både pengar och uppdrag.
Regeringen har även gett Socialstyrelsen i uppdrag att betala ut statsbidrag till regionerna för att stärka och utveckla primärvårdens arbete med psykisk ohälsa. Det var ju en stor del av budgeten, inte minst förra året. Jag vill minnas att ledamoten faktiskt både uppskattade och såg att det kunde bidra positivt, givet att många sjukskrivningar grundar sig i psykisk ohälsa. Där är kunskapen inte lika stor, och där behöver vi göra betydligt mer. Regeringen har gett Socialstyrelsen uppdraget att stödja hälso- och sjukvårdens arbete med sjukskrivning och rehabilitering med särskilt fokus på det området.
Men frågan är komplex, precis som ledamoten säger. Den är ytterst viktig och också prioriterad av regeringen. Därför går vi fram med många åtgärder som varit både efterfrågade och efterlängtade under lång tid. Det handlar inte minst om möjligheten att arbetspröva, alltså att komma överens med arbetsgivaren om att göra detta. Tidigare regeringar hade samma möjligheter men valde att inte göra någonting. Det gör vi nu.
Anf. 49 Åsa Eriksson (S)
Herr talman! En trygg sjukförsäkring är ingen lyx. Det är en förutsättning för att vanligt folk ska kunna leva sina liv utan att falla handlöst när sjukdom slår till.
Vi socialdemokrater nöjer oss inte förrän välfärden formas runt människors behov och hjälper till när det behövs i stället för att motarbeta människor, för när systemet krackelerar är det aldrig de starkaste som faller först. Det gör de som redan bär tungt.
Jag hörde statsrådet säga att det finns både pengar och uppdrag för att lösa det här. Betyder det att problemet med samordningsuppdraget som ISF beskriver är löst? Det menar jag att det inte är. ISF pekar på att det saknas nationell uppföljning av hur samordningsuppdraget fungerar. De pekar på att regionernas koordinatorsinsatser varierar kraftigt över landet. De pekar på att Försäkringskassan saknar indikatorer för att samordningen ska lyckas. De pekar på att Försäkringskassan inte har mandat att se till att de andra aktörerna gör det de ska inom ramen för samordningsuppdraget – plus alla de andra punkterna som jag redan har gått igenom.
Regeringen skrapar liksom på ytan med sina kaffepengar. Flera av de här insatserna är bra, men de är för små, och de räcker inte. Regeringen orkar inte ge sig på de strukturella problem som behöver lösas för att människor som är sjukskrivna och/eller arbetslösa ska få samordnat stöd. Därför vill jag ha svar på en sista fråga. Det är en enkel ja-eller-nej-fråga: Är samordningsuppdraget enligt statsrådets mening ändamålsenligt?
(Applåder)
Anf. 50 Äldre- och socialförsäkringsminister Anna Tenje (M)
Herr talman! Jag skulle vilja börja med att tacka ledamoten för att hon ännu en gång i en interpellationsdebatt gett mig möjligheten att tala om alla de bra och viktiga reformer som regeringen gör för att hjälpa människor till ett första jobb eller för den delen tillbaka i arbete.
Jag har under min begränsade tid här i dag tagit upp otaliga exempel på åtgärder som regeringen vidtar eller redan har vidtagit, bland annat för att stärka Försäkringskassans viktiga roll i att främja nödvändiga åtgärder som identifieras och vidtas av ansvariga aktörer. Regeringen har också tydliggjort sina förväntningar på Försäkringskassans samordningsuppdrag och gett myndigheten ökade resurser för att stärka sitt arbete i denna viktiga fråga.
Sammanfattningsvis vidtar regeringen kraftfulla åtgärder för att stärka samtliga ansvariga aktörers insatser för att underlätta återgång i arbete, vilket i sin tur har en positiv påverkan på Försäkringskassans möjligheter att genomföra sitt samordningsuppdrag.
(Applåder)
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.