formalinspridning vid begravningar

Interpellation 2000/01:155 av Lager, Per (mp)

den 28 november

Interpellation 2000/01:155

av Per Lager (mp) till miljöminister Kjell Larsson om formalinspridning vid begravningar

Kremering är en allt vanligare metod för att ta hand om den som avlidit. Fortfarande finns dock många kistbegravningar där kroppen långsamt får brytas ned två meter under jord. Mellan dödsfall och begravning måste den döda kroppen, för att hållas intakt, förvaras i kylrum eller @ om det drar ut på tiden @ i frysrum.

Tyvärr visar det sig ofta att kapaciteten saknas vad gäller frysutrymme. När inte förvaringskapaciteten räcker till så återstår balsamering av den döda kroppen. Det innebär att obduktionsteknikern ersätter cirka sex liter blod med formalin. På så sätt kan kroppen bevaras och skyddas från normal förruttnelseprocess.

Vid kremering omvandlas formalinet till koldioxid och vatten men vid kistbegravningar innebär formalinbehandlingen att det oerhört giftiga formalinet så småningom lakas ut till grundvattnet och vidare ut i vattensystemen. Hur mycket det kan röra sig om är svårt att med bestämdhet hävda, men en enkel uppskattning visar på siffror uppåt hundrafallt den av Kemikalieinspektionen registrerade totalmängden för konservering i Sverige, som bara är två ton/år.

Givetvis är balsamering ett ingrepp med etiska dimensioner. Men här finns också viktiga frågor om de miljömässiga effekterna vad gäller den stora formalinspridningen via grundvattnet.

Min fråga till miljöministern med anledning av det anförda är:

Vad avser miljöministern göra för att komma till rätta med detta, vid sidan av de etiska aspekterna, stora och hittills ouppmärksammade miljöproblem?