förkunskapskrav för gymnasiet
Interpellation 2003/04:125 av Darvik, Axel (fp)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2003-11-18
- Inlämnad
- 2003-11-18
- Besvarad
- 2003-12-01
- Sista svarsdatum
- 2003-12-02
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 18 november
Interpellation 2003/04:125
av Axel Darvik (fp) till utbildningsminister Thomas Östros om förkunskapskrav för gymnasietGymnasieskolan måste vara ett gångbart alternativ även för de elever som vill börja arbeta direkt efter utbildningen. Dagens krav på högskolebehörighet har lett till mycket stora avhopp. Bara 59 % av landets 20-åringar har godkända betyg i flertalet gymnasiekurser. Gymnasiet för alla har blivit ett gymnasium för drygt hälften.
För dem som börjar första årskursen har det så kallade individuella programmet blivit det näst största programmet. Det individuella programmet var tänkt som ett undantag för dem som inte klarar förkunskapskraven till de nationella programmen, nämligen att ha godkända betyg i svenska, engelska och matematik. Det här visar att problemen inte bara är gymnasiets utan måste åtgärdas långt tidigare, i de första åren i grundskolan. Det är ju då man ska lära sig läsa, skriva och räkna. Det individuella programmet lurar eleverna att tro att de kan klara gymnasiestudier utan att ha fått med sig de mest grundläggande kunskaperna från grundskolan.
Folkpartiet liberalerna vill avskaffa det individuella programmet för att kommunerna ska ges incitament att sätta in stödinsatserna tidigare. Nu verkar det som om regeringen också vill avskaffa det individuella programmet, men det kommer i själva verket bara att byta namn till preparandår. Fortfarande ska elever i praktiken tas in på gymnasiet utan tillräckliga förkunskaper.
Gymnasiekommittén vill gå ytterligare ett steg längre: "Också elever som saknar godkända betyg i något eller några av de behörighetsgivande ämnena från grundskolan... skall erbjudas heltidsstudier inom ramen för en reguljär studieväg i gymnasieskolan." Så står det i kommitténs betänkande och vad det i klartext betyder, är att inte bara det individuella utan även de nationella programmen, till exempel det naturvetenskapliga, ska vara tillgängligt för elever som inte har godkända grundskolebetyg i svenska, matematik och engelska.
Skolverket har redan påbörjat förberedelserna för att förverkliga Gymnasiekommitténs förslag. Med tanke på detta vore det värdefullt om Thomas Östros kunde slå fast att förkunskapskraven till gymnasiet ligger fast och då behövs inget nytt individuellt program. Grundskolan måste var den plats där man lär sig grundläggande kunskaper, det kan inte bli en uppgift för gymnasiet.
Med andledning av vad jag anför ovan vill jag fråga utbildningsministern om han avser att verka för att ingen elev ska börja gymnasiet utan att nå upp till förkunskapskraven?
Debatt
(5 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2003/04:125
Webb-tv: förkunskapskrav för gymnasiet
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2003/04:39 Måndagen den 1 decemberProtokoll 2003/04:39 7 § Svar på interpellation 2003/04:125 om förkunskapskrav för gymnasiet
Protokoll från debatten
Anf. 9 Axel Darvik (Fp)
Fru talman! Jag tackar utbildningsministern för hans svar. Det är spännande att höra hur utbildningsministern mer och mer börjar låta som en folkpartist i sina svar till Folkpartiets ledamöter i riksdagen. Han talar om krav på kunskap, kvalitet och tydlig utvärdering. Detta är saker som tidigare kanske har varit mer tabubelagda inom socialdemokratin men nu har blivit rumsrena. Månne är det så att han har vaknat från sin drömvärld och ser verkligheten såsom den är, eller också är det så att han mycket skickligt lägger ut en retorisk dimma så att ett uselt surrogat förväxlas med den äkta varan.
Att det är så bevisas när man ser på den konkreta nakna skolpolitiken såsom den är i dag utan att vara omsluten av retoriska bolster. Kunskapskraven ska inte vara några behörighetskrav. De ska vara mål som man ska ha, och de får absolut inte utesluta någon. Den här kravlösheten är också en hjärtlöshet.
Den socialdemokratiska kampen mot väderkvarnarna ska fortsätta. Förkunskapskraven ska avskaffas till varje pris. Verkligheten ska vändas ryggen. I stället för att ge grundskolan möjligheter att lägga en kunskapsmässig grund för varje individ skapas nu ett preparandår. Detta är till för ett ytterst litet antal elever som har de allra största kunskapsbristerna, säger utbildningsministern.
Låter inte de här orden väldigt bekanta? Det är nästan så att han här citerar en före detta skolminister, Göran Persson, när denne inrättade det individuella programmet som då var till för ett ytterst litet antal. Nu är det gymnasieskolans näst största program. Endast 13 % av dem som börjar på det individuella programmet slutar med ett riktigt slutbetyg. Det är ett katastrofalt misslyckande, och nu ska man göra samma misstag ytterligare en gång. Man ska inrätta preparandåret för dem som inte klarar av att komma in på det individuella programmet.
Någon som ändå har förstått lite av vad den socialdemokratiska skolpolitiken handlar om och dess brister är kommunalrådet Åke Hillman i Västerås. Västerås var mönsterexemplet. Det har utbildningsministern själv lyft fram. Det ska skapas Västerås runtom i hela Sverige. Där avskaffade man tidigt förkunskapskraven och var en föregångskommun på det sättet. Åke Hillman sade i Kommun-Aktuellt ganska nyligen att de trodde att de var snälla mot eleverna när de gjorde på detta sätt. Men det var inte så.
Det har blivit ett mycket tydligt misslyckande. Betygen har gått ned i Västerås, och fler elever slås ut från gymnasiet.
Den liberala skolpolitiken är tydlig och innebär en skarp kontrast mot dagens. Det är en politik som ger arbetsro, tydlig utvärdering och höga krav på kunskap. IV och preparandår ska avskaffas, och grundskolan ska ges möjligheter att lägga grunden. Förkunskapskraven ska ligga fast.
Jag måste fråga utbildningsministern: Varför ska dessa viktiga behörighetskrav avskaffas? Varför ska man inrätta ett preparandår när man har sett hur det har gått med det individuella programmet? Varför ger man inte i stället grundskolan möjligheterna att lägga grunden?
Anf. 10 Thomas Östros (S)
Fru talman! Det är roligt att lyssna när Folkpartiet alltmer blir Konsultpartiet liberalerna, säger några enkla saker, upprepar dem, inte bryr sig om vilken politik man har i grunden utan försöker tjata in dem så att det nog ska gå bra i längden.
Det lustiga är att den modell som jag förespråkar, nämligen PRIV, är en modell som infördes i Stockholm av Folkpartiet under förra mandatperioden. Den infördes som ett sätt att jobba med elever som har goda förkunskaper men brister som måste rättas till. De får mer stimulans om de också får arbeta med kurser som de klarar av och har förkunskaper för.
Ett bra exempel är många av våra ungdomar med utländsk bakgrund som kommer till Sverige ganska sent. Det kan vara en somalisk flicka som kommer till Sverige i 12-årsåldern och som har en väldigt fin matematisk begåvning, klarar av ämnena i skolan galant, lär sig svenska mycket bra men som inte lyckas lära sig engelska. Den flickan måste naturligtvis få chansen att lära in sin engelska. Hon kommer att behöva engelskan. Enligt Axel Darviks alternativ ska vi säga till henne: Sitt nu här ett år och läs engelska! Under tiden kommer du inte vidare.
Man var mer insiktsfull i Stockholm under den borgerliga ledningen förra mandatperioden. Man sade: Medan du läser engelskan kan du få påbörja de nationella kurser där du har förkunskaper, matematiken och de naturvetenskapliga ämnena till exempel.
Så kan den flickan komma vidare samtidigt som hon läser in sin engelska. Hon kommer inte in på det nationella programmet förrän hon är färdig med sina förkunskaper. Hon får ingen examen i det framtida examenssystemet i gymnasiet utan förkunskaperna. Men hon kommer vidare. Hon står inte still.
Det vill Folkpartiet nu inte riktigt kännas vid. Det passar inte in i konsultmodellen för hur politiken ska bedrivas. Faktum är att ni var lite av föregångare på det området. Låt mig erkänna att jag blev inspirerad.
Jag menar att vi måste se att den här stora gruppen av ungdomar som vi nu pratar om behöver individuell behandling och individuellt bemötande. Det är klart att en stor grupp inte har tillräckliga förkunskaper för att få påbörja ett nationellt program. De kommer inte att klara av det. De behöver en miljö där de läser in sina behörighetsgivande ämnen, säkert ofta i mindre grupper med specialpedagoger som hjälper och stöttar. Många av de eleverna har haft en grundskoletid som inte har varit bra. De behöver den här stöttningen.
Men här finns också elever som kan klara att fortsätta sina studier samtidigt som de läser in sin engelska. Det tror jag att Folkpartiet egentligen håller med om.
Självklart är det grundskolans viktiga uppgift att se till att alla får de grundläggande kunskaperna med sig. Att det skulle vara något nytt för socialdemokratin är för mig en väldigt märklig idé. Det är klassisk socialdemokratisk politik, en skolpolitik som vi utformade historiskt tillsammans med liberalerna. Det krävs resurser till skolan, att man följer upp eleverna noggrant och tidiga insatser. Ibland kan det krävas ett eller två år extra i grundskolan.
Jag är övertygad om att det är mycket bättre om det kommer tidigt än om vi gör som Folkpartiet säger, bygger en vallgrav mellan grundskola och gymnasieskola och säger till alla i 15-årsåldern som är skoltrötta eller har sociala problem att de blir kvar tills de blir 18 och att de ska satsa allt på ämnena. Alla pedagoger som jobbar med dessa ungdomar säger att det vore förödande för dem om de inte fick chansen att se att de kan komma vidare, få spänna nya bågar och prova nya ämnen. Det är det som kommer att visa sig i Folkpartiets politik. Ni får inte lärarna med er, inte eleverna och inte föräldrarna. Men på konsultspråk låter det som en enkel lösning.
Anf. 12 Thomas Östros (S)
Fru talman! Plötsligt säger Axel Darvik att den somaliska flicka som vi pratade om - som har goda kunskaper i matematik och naturvetenskapliga ämnen, som tillgodogjort sig svenskan sedan hon kom till Sverige för några år sedan men som inte hunnit med engelskan - ska få påbörja gymnasiet. Vad var det för konsekvens? Vad var det för tydlighet? Det går inte alls ihop med konsultretoriken.
Jag tror att man måste tolka Axel Darvik som att hon ska vara kvar i grundskolan ett år till medan hon läser sin engelska. Hon får inte komma vidare i sin kunskapsutveckling, fast hon är mycket studiebegåvad, för hon passar inte in i Folkpartiets modell.
Det är nog riktigt att Axel Darvik kommer från en byggmästarfamilj. Jag kommer från en byggnadsarbetarfamilj, och det kanske förklarar en del av skillnaderna i synsätt. Folkpartiet har alltmer riktat in sig på byggmästarnas barn och ser inte de behov som andra barn och ungdomar har.
Det ska vara tydliga krav i skolan. Det ska vara stöd tidigt i skolan för elever som behöver stöd för att få grundläggande kunskaper. Vi ska följa upp våra barn noggrant, och vi ska aldrig förleda barn att tro att man klarar sig utan kunskaper. Kunskaper är makt. Kunskaper är möjlighet till ett arbetsliv och till ett gott liv i vårt samhälle.
Det får aldrig vara så att man gör som Axel Darvik säger. Här har vi en grupp ungdomar som har stora problem i skolan, som ibland inte får tillräckligt med hjälp och stöd inom det individuella programmet. Axel Darviks enda lösning är att säga: Vi skulle ha satsat på dem tidigt. Nu får de stå sitt kast.
Det ni gör budgetmässigt i kommunerna är att ni tar pengarna från den här ungdomsgruppen och för över dem till annat. Ni vill inte stötta dem på deras väg tillbaka till kunskap.
Vi vet att det är så: Om man inte får en gymnasieutbildning i dag får man heller inget arbete. Får man inget arbete blir man bidragsberoende och kan hamna långt utanför samhället.
Dessutom vill Folkpartiet dra in möjligheterna till en andra chans. Jag hade alldeles nyss en debatt med en annan ledande folkpartist där det visade sig att det inte heller fanns något engagemang för denna grupp om man senare i livet skulle känna motivationen och stimulansen att gå vidare och studera. Sällan blir skillnaden mellan två partier så tydlig som när man tittar på Folkpartiets utbildningspolitik och engagemang för de svaga eleverna och socialdemokratins strategier och idéer för hur vi ska stötta dem.
Jag menar att PRIV är en bra arbetsmodell. Att ni i Folkpartiet själva lanserat den och använt den i kommuner där ni har inflytande visar ju att också folkpartister i praktiken tycker detta. Men den kan inte hantera alla elever. Det finns elever som har mycket större kunskapsluckor och som måste få koncentrera sig på sina ämnen. Också de måste dock få chansen att se att det finns en väg framåt. Om vi säger till dem att de blir kvar i grundskolan, tillsammans med 14- och 15-åringarna, under alla omständigheter och utan individuell prövning tills de fyller 18 år om de inte klarar de här ämnena skapar vi miljöer i grundskolan som blir mycket dåliga och som knäcker stimulansen för just de grupper som behöver mer stöd och hjälp. Det är en orealistisk politik.
Det är också en politik som inte stöds av lärarna. De lärare som jobbar med dessa ungdomar säger: Då får vi avhoppen. Då lämnar de skolan. Sedan hittar vi dem som bidragstagare några år senare. Så kan vi inte ha det.
Här i kammaren finns en enhet mellan centerpartister, kristdemokrater, socialdemokrater, miljöpartister och vänsterpartister om att denna grupp naturligtvis måste kunna få gå på PRIV, programinriktade individuella program, eller andra individuella lösningar, dock kopplade till gymnasieskolan.
Anf. 13 Axel Darvik (Fp)
Fru talman! Utbildningsministern måste nog öppna ögonen och se hur verkligheten ser ut. Det är ju den socialdemokratiska skolpolitiken som är den hänsynslösa utslagningsmaskin vi har i dag.
Jag nämnde siffrorna förut. En tredjedel av alla gymnasieelever får inga slutbetyg efter fyra år. 57 % når inte upp till gymnasieskolans mål. Det är ju de svagaste eleverna som man sparkar på med dagens skolpolitik.
Den verklighet som jag ser handlar också mycket om den tid då jag gick på gymnasiet - nyligen, i en av Göteborgs segregerade förorter, i en förortsskola med många elever från kanske inte alltid så goda förhållanden.
Det är ju dessa man sviker. Det är också därför Åke Hillman från Västerås säger att det inte är att vara snäll att ta bort kraven.
Man skickar också ut signalen till skolchefer och rektorer i grundskolan: Ni behöver inte ta tag i de här problemen. Vi skickar eleverna vidare och löser detta senare, i PRIV eller på något annat sätt. Detta är inte en bra lösning.
Det är också därför vi vill ha tydliga krav tidigt i grundskolan. Vi vill ha de nationella proven tidigt så att man ser dem som inte når upp till kraven, och då ska skolan ha ett väldigt tydligt krav på sig att se till att ta hand om de här eleverna och erbjuda det stöd som de behöver. På detta sätt hjälper man de här eleverna att få nytt självförtroende och möjligheter att skapa sig sin framtid. Vad man nu gör är att man sviker dem. Det är de svagaste eleverna som drabbas i dagens skola. De starka klarar sig alltid.
Anf. 14 Thomas Östros (S)
Fru talman! Låt mig säga några ord om Västerås. Västerås fortsätter med det arbetssätt som vi kallar för PRIV, de programinriktade individuella programmen. Det Västerårs socialdemokrater tillsammans med Västerås folkpartister gjorde var att dessutom, ovanpå det, säga att alla kommer in på de program de vill, även de som inte har behörighet.
Jag tycker att det var att gå mycket långt. Det är klart att det är oerhört svårt för en elev som inte har grundläggande kunskaper att ge sig in i ett nationellt program som kräver mycket avancerade kunskaper i kanske matematik. Så långt får man inte gå. Det tycker jag inte att folkpartisterna i Västerås skulle ha gjort och inte heller socialdemokraterna.
Nu är de tillbaka i PRIV-modellen, den som jag och Folkpartiet tidigare har arbetat med, inte minst i Stockholm. Det är ett sätt att möta de elever som har goda förkunskaper men brister i något ämne av väl kända skäl, till exempel att de kommit sent till Sverige. Det gör att vi kan få dem att fortsätta studera, inte förlora tid utan samtidigt hämta in de kunskaper som fattas i till exempel engelska. Då blir det också mer framgångsrika studier.
Sedan finns det en grupp som inte klarar detta, som behöver ett förberedande år för att läsa in de basämnen som de måste ha. Men det Folkpartiet nu erbjuder dessa ungdomar är man ensam om i kammaren: Ni är kvar i grundskolan tills ni fyller 18 år tillsammans med 14-15-åringarna. Och ni tror att det kommer att stärka deras motivation och lust till kunskap! Det är en idé som ingen förfäktar i dag.
Se till att vi satsar på den här ungdomsgruppen, se till att de får sina rättigheter och det de behöver av goda lärare, mindre grupper, en chans att faktiskt lära sig det de behöver för att komma vidare. Men använd inte politiken till att helt utestänga dem från utbildningsmöjligheter. Det är det Folkpartiet riskerar att göra med den typ av modell som ni nu har lanserat.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.