Förhållandena i Kuba

Interpellation 2025/26:490 av Markus Wiechel (SD)

Interpellationen är inlämnad

Inlämnad:
2026-05-12
Överlämnad:
2026-05-13
Anmäld:
2026-05-18
Sista svarsdatum:
2026-05-29
PDF

Interpellationen

till Utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M)

 

Efter några år i kubanskt fängelse kan en frisk man förvandlas till ett levande skelett med insjunkna ögon och utstickande revben. Det är verkligheten för tusentals fångar på Kuba i dag. Enligt Prisoners Defenders rapport från 2025 överlever fångarna på en dödsdiet på mellan 250 och 353 kalorier per dygn. En näve ris, en sked soppa och en torr brödbit. Ingen medicinsk vård. Inga vitaminer, knappt någon smak. Inga proteiner. Bara ett långsamt, planerat förfall av människokroppen.

Samtidigt använder den kubanska regimen 60 000 fångar som slavarbetskraft. De tillverkar bland annat cigarrer i minst sju fängelser. Habanos S.A., statens eget bolag, exporterar dessa produkter till Europa. Cigarrer som når butikshyllorna i Spanien, Italien eller Sverige är en produkt av tvångsarbete och systematisk svält. 90 000 fångar lider redan av irreversibla skador på grund av denna politik. Detta är inte bara dåliga arbetsförhållanden; det är statligt organiserat slaveri, där regimen har gjort tvångsarbete till en av sina främsta ekonomiska drivkrafter.

Vi i Europa är medskyldiga varje gång vi köper kubanska produkter. När vi väljer en cigarr från Kuba finansierar vi direkt kedjorna, svälten och tortyren. Det är blodspengar, lika klandervärt som att köpa produkter från andra kända tvångsarbetsregimer. Den kubanska diktaturen använder slavarbete som affärsmodell medan den samtidigt kallar sig socialistisk. I själva verket är det en maffiastat som äger både fångarna och deras kroppar.

Tiden för vackra ord och undantag är förbi. EU måste nu införa ett totalt importstopp av alla kubanska produkter, särskilt cigarrer och tobaksvaror. Hårdare sanktioner mot regimen, mot Habanos S.A. och mot de europeiska importörer som tjänar pengar på detta system är nödvändigt. Inga undantag ska göras för så kallat kulturarv, just för att slaveri aldrig kan tillåtas vara ett kulturarv.

Mot bakgrund av ovanstående önskas utrikesminister Maria Malmer Stenergard svara på följande frågor:

 

  1. Avser ministern agera för att bidra till ökad kunskap i omvärlden om vad som sker på Kuba avseende förhållandena för vissa människor?
  2. Avser ministern att inom EU-kretsen samt från Sveriges sida skärpa sanktioner eller verka för importstopp från Kuba?
  3. Avser ministern och regeringen att agera för att riva upp PDCA-avtalet med Kuba??

Övrigt om interpellationen