Förebyggande av fallolyckor
Interpellation 2006/07:79 av Johansson, Ylva (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2006-11-17
- Inlämnad
- 2006-11-17
- Besvarad
- 2006-11-28
- Sista svarsdatum
- 2006-12-01
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 17 november
Interpellation
2006/07:79 Förebyggande av fallolyckor
av Ylva Johansson (s)
till statsrådet Maria Larsson (kd)
Den vanligaste typen av skador bland äldre är frakturer till följd av fallskador. Risken att falla och skada sig ökar dramatiskt i takt med stigande ålder.
Tiotusentals äldre får varje år uppleva smärtan och rädslan som hör ihop med en allvarlig fallolycka som kräver sjukhusvård. För många blir ett brutet lårben det som ändrar förutsättningarna för vardagslivet. Rehabiliteringen kan ta lång tid och kanske återfås inte förmågan fullt ut. Förvirring eller försämrad hälsa blir alltför ofta en följd av sjukhusvistelse, sängliggande och stor omställning i vardagslivet.
Enligt Socialstyrelsens Folkhälsorapport 2005 har antalet dödsfall till följd av höftfrakturer ökat sedan mitten av 1990-talet bland både män och kvinnor. Den ökande andelen äldre kan, enligt Socialstyrelsen, bara förklara en del av ökningen. Under 2001 var det 1 100 ålderspensionärer som dog till följd av fall. 42 000 personer sökte sjukvård på grund av fallskador. Därutöver skadas drygt 60 000 personer lindrigt i samband med fallolyckor. Kvinnor drabbas oftare än män av fallskador.
Genom att aktivt arbeta för att förhindra fallolyckor kan många liv sparas. Med enkla åtgärder i hemmen och på äldreboenden kan tusentals äldres livssituation påtagligt förbättras genom att de slipper falla och bryta sig; dessutom kan stora resurser sparas inom sjukvården.
Med hjälp av de plusjobb som den socialdemokratiska regeringen införde har många kommuner nu infört så kallade fixartjänster och kunnat anställa flera på äldreboendena. I kommuner med en ”Fixar-Malte” får äldre hjälp med enkla arbetsuppgifter som är svåra eller riskfyllda att utföra för den äldre själv. Det kan vara byte av säkringar, byte av glödlampor, att hänga upp en adventsstjärna, bära upp något på vinden eller att flytta en möbel.
I kommuner som under längre tid erbjudit den här typen av fixartjänster till äldre uppger man att man kunnat notera en markant minskning när det gäller allvarliga frakturer bland äldre.
Att förebygga fallolyckor bland äldre kräver förvisso många olika insatser, men att erbjuda avgiftsfria fixartjänster är uppenbarligen ett mycket bra sätt.
Riksdagen har nyligen, efter proposition från den tidigare socialdemokratiska regeringen, beslutat om en lagändring som underlättar för kommunerna att erbjuda denna typ av tjänster.
En av den nya borgerliga regeringens första åtgärder är att avskaffa de plusjobb som i en stor andel av landets kommuner är grunden för fixartjänsterna. Med stor sannolikhet kommer det att leda till att kommunernas arbete med att erbjuda fixartjänster till äldre kraftigt kommer att begränsas.
Mot bakgrund av det anförda vill jag fråga statsrådet:
1. Vilka åtgärder kommer statsrådet att vidta för att det förebyggande arbete som i många kommuner utförs med hjälp av fixartjänster och erbjuds äldre i syfte att underlätta deras vardag och förebygga fallolyckor inte avskaffas när regeringen avskaffar plusjobben?
2. Vilka ytterligare åtgärder kommer statsrådet att vidta för att förhindra att tiotusentals pensionärer varje år skadas allvarligt i sina bostäder på grund av fallolyckor?
Debatt
(11 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2006/07:79
Webb-tv: Förebyggande av fallolyckor
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2006/07:28 Tisdagen den 28 novemberProtokoll 2006/07:28 8 § Svar på interpellation 2006/07:79 om förebyggande av fallolyckor
Protokoll från debatten
Anf. 34 Maria Larsson (Kd)
Herr talman! Ylva Johansson har frågat mig vilka åtgärder jag kommer att vidta för att det förebyggande arbete som utförs med hjälp av "fixartjänster" och som erbjuds äldre i syfte att underlätta deras vardag och förebygga fallolyckor inte avskaffas när regeringen avskaffar plusjobben samt vilka åtgärder jag kommer att vidta för att förhindra att tiotusentals pensionärer varje år skadas allvarligt i sina bostäder på grund av fallolyckor.
Jag är överens med Ylva Johansson om att fallolyckor är ett stort problem, framför allt för de äldre som drabbas av skador och lidande men även för samhället. För den äldre kan skador leda till ökad isolering och större beroende av andra och i en förlängning innebära att personen tvingas flytta till ett särskilt boende. Även anhöriga drabbas då de ofta får ett större ansvar för att hjälpa och stödja den äldre. För kommuner och landsting beräknas kostnaderna på grund av fallolyckor årligen uppgå till drygt 4,7 miljarder kronor, och kostnaderna beräknas öka till närmare 8 miljarder år 2035. Om inte trenden bryts kommer vårdkostnaderna för fallolyckor att nästan fördubblas för landsting och kommuner inom några decennier.
Det finns i många, kanske de flesta, av Sveriges kommuner olika former av servicetjänster, "Fixar-Malte". Dessa tjänster har på de flesta håll funnits i flera år och är inte ett resultat av plusjobben, som Ylva Johansson vill hävda. Regeringen menar att plusjobben främst var ett sätt att frisera siffrorna och dölja den reella arbetslösheten. Precis som Ylva Johansson anser även jag att servicetjänster är bra för att förebygga olyckor. Eftersom dessa tjänster i sig, förutom att de förbättrar livskvaliteten för äldre, är kostnadsbesparande för kommunerna och landstingen bör man även ha råd att anställa personal till ordinarie arbeten och inte utnyttja konstlade och tidsbegränsade åtgärder. Detta synsätt är i längden bra såväl för de äldre som för den personal som ska utföra uppgifterna.
Från och med nästa år kommer det även att vara avdragsgillt att nyttja så kallade hushållsnära tjänster, vilket kommer att underlätta för många att få hjälp med till exempel storstädning eller fönsterputsning även om man inte bedöms ha behov enligt socialtjänstlagen. Regeringens politik för flera i arbete kommer även att underlätta för företag att nyanställa, och i och med jobbavdraget kommer det att bli mer lönsamt för den enskilde att arbeta.
Jag avser alltså inte i nuläget att vidta några särskilda ytterligare åtgärder med anledning av plusjobbens avskaffande.
Det är i första hand kommunerna och landstingen som ska avgöra hur de vill arbeta med att förebygga fallolyckor. Både kommuner och landsting är ålagda ett ansvar enligt socialtjänstlagen och hälso- och sjukvårdslagen för att arbeta med att förebygga ohälsa.
I budgeten för nästa år har regeringen ökat anslaget för äldreomsorgen med ca 1,9 miljarder kronor jämfört med föregående år. Den största delen av dessa medel kommer att gå till kommunerna och landstingen och kommer bland annat att kunna användas för förebyggande åtgärder, till exempel förebyggande hembesök. Det finns omfattande svensk och internationell forskning som visar att fall och frakturer kan förhindras. Att förebygga fallolyckor på ett effektivt sätt kräver både individuella och generella åtgärder. Det är viktigt att identifiera individer med hög risk att falla och åtgärder riktade både till individen och till hennes eller hans närmiljö. Räddningsverket och Socialstyrelsen arbetar med att ta fram en handbok, som riktar sig till både pensionärer och personal inom vården och omsorgen, om hur man kan förebygga fallolyckor. Den ska fungera som ett värdefullt underlag för kommunerna och landstingen när de ska utveckla sitt förebyggande arbete.
Detta är några av alla de åtgärder som pågår eller planeras för att i framtiden bättre förebygga fallolyckor.
Anf. 35 Ylva Johansson (S)
Herr talman! Låt mig först gratulera Maria Larsson till ett viktigt och roligt uppdrag som statsråd i Socialdepartementet och också tacka för svaret.
Den kommande helgen är det hög risk för många pensionärer. Det är förmodligen den enskilda helg på året då allra flest pensionärer kommer att skadas och behöva åka in till våra akutmottagningar och, ofta, få vänta där.
Första advent innebär för många att man ska gå upp på vinden eller ned till källaren för att ta fram någon låda som varit undanstoppad långt bort eller högt upp. Man ska lyckas med det utan att tappa lådan och utan att falla eller halka. Sedan ska man ta fram till exempel en köksstol och klättra upp på den för att hänga upp adventsstjärnan. Det här sker i alla hem.
Jag tror inte att vi människor fungerar så att vi vid något visst tillfälle bestämmer oss för att vi är för gamla för att själva hänga upp adventsstjärnan och väntar till om 14 dagar när dottern eller sonen kommer på besök, utan vi försöker. Så fungerar vi.
Men risken för att falla är väldigt stor. Det är varje år över 100 000 pensionärer som faller och skadar sig, 40 000 så illa att de måste vårdas på sjukhus.
Precis som Maria Larsson säger leder det till oerhört stort lidande för väldigt många, och väldigt många kommer inte tillbaka till det liv de levde innan. Efter att man brutit lårbenet eller slagit sönder en höftkula kan det vara väldigt svårt, även om det är önskvärt, att komma tillbaka till det liv man levde innan. Det är stora kostnader för individen i form av lidande och beroende men också för samhället.
Därför är det så viktigt att förebygga dessa fallolyckor. Vi vet att vi kan göra det. Samtidigt vet vi att väldigt mycket inte görs. Jag måste säga att det är bedrövligt att Maria Larsson i sitt svar egentligen inte har något konkret att föreslå om hur det här ska åtgärdas.
Maria Larsson säger i sitt svar att kommuner och landsting är skyldiga att arbeta med att förebygga ohälsa. Jo, jag vet, och det har de varit länge enligt lag. Men det räcker uppenbarligen inte. Det är också så, vilket påpekas i svaret, att det här i första hand inte är en kostnadsfråga. Det finns mycket pengar både för kommuner och för landsting att spara med ett bättre förebyggande arbete. Det är nog inte i första hand där skon klämmer. Ändå blir det inte av i tillräcklig omfattning. De fixartjänster som har ökat markant sedan vi införde plusjobben har ändå inneburit ett viktigt steg att förebygga skador och hjälpa pensionärer med de uppgifter som riskerar att leda till fallolyckor. Det är självklart inte den enda åtgärden. Nu tas det bort, och någonting annat kommer inte i stället.
Jag vill upprepa min fråga till Maria Larsson: Vad är regeringens åtgärder för att faktiskt förhindra att tiotusentals pensionärer nu på lördag och söndag och vid kommande många tillfällen faller illa, skadar sig så att de tvingas till sjukhusvård och till, i väldigt många fall, ett helt annat liv efteråt?
Anf. 36 Barbro Westerholm (Fp)
Herr talman! Fallolyckor bland äldre är ett allvarligt problem. Därom är vi överens. Men Fixar-Malte löser bara en del av problemet. Det finns mycket mer att göra.
Räddningsverket har tagit itu med frågan på ett föredömligt sätt. År 2003 kom man ut med en äldreskadeatlas som visar på hur olika distribution det är av fallskadorna över landet och som borde tända ett ljus hos kommuner och landsting att analysera varför olyckorna är flera i en kommun än i en annan om nu klimat och sådant är likartat. Analys och forskning kring dessa data men också användande av Socialstyrelsens individbaserade läkemedelsregister, där det går att koppla fallskadepatienterna till läkemedelsregistret och se om det är läkemedelsbehandling som ligger bakom, är något man kan göra. Sedan kan man använda sig av pensionärsorganisationernas försäkringsregister för att få information.
Precis som Ylva Johansson säger kommer snart juletid. Rapporter om julgransolyckorna strömmar in till försäkringsbolagen i januari. Sedan kommer gardinbytesskador någon gång i april, maj tillsammans med fönsterputsskadorna. Sedan kommer vindskivor och takpannor och hängrännor som ligger bakom skador. Man kan använda den här informationen för att få kunskap om var de här olyckorna inträffar.
Utredningen Senior 2005 tog allvarligt på den här frågan och föreslog därför inrättande av en äldresäkerhetsdelegation på samma sätt som finns inom barnsäkerhetsområdet. Ylva Johansson fick en fråga om inrättande av en sådan under sin ministertid, men jag kan inte se att det hände någonting med det förslaget, som jag tror hade varit värdefullt att förverkliga.
Nu har visserligen Räddningsverket, Socialstyrelsen och pensionärsorganisationerna tagit saken i egna händer. Ganska nyligen hade man ett möte om hur man kan samarbeta. Pensionärsorganisationerna är beredda att föra ut information om vad man ska tänka på i hemmet och dess närmiljö för att undvika att skada sig själv. Ändå vore det av värde att skapa en sådan delegation därför att mycket av detta arbete nu sker rent ideellt, och man behöver lite då och då resurser för att komma vidare.
OECD har ägnat den här frågan ett stort intresse. Fallskador är inte bara ett svenskt problem, utan de förekommer lite överallt. Här ser man Sverige som något av ett föregångsland. Vi har visat de här frågorna större intresse än många andra länder. Jag hoppas därför att vi ska komma fram till bra lösningar och kunna visa vilka åtgärder som är de mest effektiva både för den enskilde och för skattebetalarna.
Det är några idéer att kanske nappa på här, och kanske får jag ett svar i dag eller senare.
Anf. 37 Margareta B Kjellin (M)
Herr talman! Ylva Johansson har i en interpellation till statsrådet Maria Larsson ställt frågan vilka åtgärder som man ska vidta i regeringen för att förebygga fallolyckor. Då funderar jag: Har Ylva Johansson inte själv funderat över varför de har ökat under de senaste åren när den socialdemokratiska regeringen har haft ansvaret för utvecklingen inom äldreomsorgen?
Jag kan tänka mig flera orsaker till att de har ökat. En är kvarboende i hemmet. Alltfler av de gamla lever ensamma hemma och får inte plats inom äldreomsorgen. Ändrade avgiftsregler är en annan. När man har skilt mellan omsorgstjänster och servicetjänster har många äldre upplevt att det har blivit för dyrt att ha servicetjänster. Man har nöjt sig med den omsorg man har fått, många gånger, gratis.
Biståndsbedömningarna har också förändrats utifrån detta och visar att får man omsorgen får undersköterskorna inte utföra servicetjänsterna, trots att det många gånger ingår i deras utbildning att lära sig detta. Jag har till och med undervisat elever hur man gör för att byta glödlampor och skruva nya kontakter. Det ingår i utbildningen. Men undersköterskorna får inte göra det längre. Det är sådana vardagstjänster som vi själva gör.
Det har blivit alltmer specialiserade tjänster att utföra i hemmet. Det får en annan konsekvens, och det är att det är många flera personalgrupper som kommer till de gamla. Där får vi brist i kontinuiteten. Det är för många yrkesgrupper som kommer, vilket också gör att de gamla väljer bort det.
I den här debatten har jag hört att Ylva Johansson återigen visar sin misstro mot kommunerna och deras ansvar. Det händer ingenting om regeringen inte trycker på. Jag skulle vilja säga att kommunerna har varit väldigt följsamma mot regeringen när det handlat om kvarboende i hemmet och vad man ska syssla med för någonting.
Fixartjänsterna tror jag inte att man använder så länge man tror att man själv kan klättra på stolen. Det är först när de gamla har kommit in i socialtjänstens register som vi kan nå dessa. Det enda som kan hjälpa i det här fallet och som vi har som förslag från alliansen är att låta de äldre välja utförare så att de på ett bättre sätt kan påverka sin vardag - fritt val, hemtjänstcheckar, boende efter vårdbehov och allt det som vi gick till val på och som vi nu vill sätta i sjön. Men först måste vi städa upp efter den gamla regeringen och se till att vi kommer att få ett stopp på de fallolyckor som sker på grund av att man har för lite servicetjänster i hemtjänsten.
Jag tror att vi kan använda oss av hushållsnära tjänster för att nå de personer som ännu inte har kommit in i socialtjänstens register och för att förebygga fallolyckor. Jag anser att regeringen har många bra förslag för att vi ska kunna förebygga fallolyckor.
Anf. 38 Maria Larsson (Kd)
Herr talman! Det är roligt att så många engagerar sig i denna debatt, tycker jag. Ämnet som sådant är oerhört viktigt. Fallskador utgör ett stort problem. Det tar vi i regeringen på största allvar.
Frågan gällde dock speciellt varför plusjobben som har ägnats åt Fixar-Malte-tjänster inte kan få fortsätta. Mitt tydliga svar var att jag mycket väl tror att den typen av tjänster ska fortsätta men med mer varaktiga förhållanden än vad plusjobben utgör, som kan vara högst två år. De är mycket tillfälliga och tillkom dessutom inför ett val för att dölja den öppna arbetslösheten.
Men låt mig gå tillbaka till ämnet fallskador därför att detta finns det verkligen skäl att diskutera. Här finns en stor förbättringspotential, och vi vill försöka medverka till att nedbringa antalet fallskador. Här har varit många beskrivningar av vad som kan komma att hända den kommande helgen, och kanske också eftertänksamhet inför det som kan hända. Låt oss få lite perspektiv på detta. Även om julgardiner och adventsstjärnor bidrar till att fallolyckorna ökar, är det nog i det hela perspektivet en liten del som Fixar-Malte hade kunnat förebygga därvidlag.
40 % av höftfrakturerna inträffar i äldreboenden. 7-8 % av höftfrakturerna inträffar på sjukhus, där det inte finns någon Fixar-Malte i närheten, trots att det finns personal.
När det gäller skadorna i hemmet är det många som i likhet med min pappa halkar i duschen, och det är många som faller på en mattkant, som min mamma gjorde och fick en höftfraktur - dessa klassiska olyckor. Jag tror inte att Fixar-Malte hade kunnat fixa det. Isfläckar utomhus och sladdar på golven är den problematik som till stor del orsakar fallolyckorna i hemmet.
Vad är då regeringens svar på detta? Fortsatt är det kommunerna och landstingen som har huvudansvaret, men vi vill på alla sätt vi kan bidra till att förbättra kommunernas möjlighet. Det gör vi genom den stora äldresatsningen under kommande år på 1,9 miljarder. Här kommer vi att duka upp ett smörgåsbord, för precis som Barbro Westerholm beskrev det ser situationen olika ut i olika kommuner. Men det är ett antal saker som man kan arbeta med för att förebygga fallolyckor.
Flera läkemedelsgenomgångar skulle leda till att färre äldre personer känner yrsel och ramlar av den anledningen. Dessa genomgångar erbjuder vi inom ramen för de 1,9 miljarderna ute i de kommuner där så inte sker i dag. Vi vet att flera förebyggande hembesök har varit framgångsrikt där man har testat det. Låt mig berätta om Nordmalings kommun där alla över 75 år fick hembesök av två personer, en som var socialt inriktad och en som var medicinskt utbildad. Jag tycker att det är så fantastiskt att läsa hur de äldre själva berättar hur de upplevde sin situation efter de förebyggande hembesöken. De säger att de upplever sin hälsa som lite bättre efter hembesöken. De tycker att de har blivit lite snabbare, att de har lite mindre ont, att de rör på sig mer och att de sover bättre. De akuta läkarbesöken är bara hälften så vanliga som i en kontrollgrupp. De känner sig sedda, uppmärksammade och har fått en större känsla av trygghet. Men när försöket avbröts återgick det till hur det hade varit innan. Det är alltså viktigt att ha permanenta verksamheter. Och det är precis det som vi vill få i gång med 1,9-miljarderssatsningen, där möjligheten till förebyggande hembesök är
en
del som kommunerna kan välja.
Anf. 39 Ylva Johansson (S)
Herr talman! Satsningen på 1,9 miljarder, Maria Larsson, innehåller i huvudsak det som den tidigare regeringen presenterade i den nationella utvecklingsplanen för vård och omsorg om äldre. Jag stöder naturligtvis den satsningen. Precis som vi sade behövs det pengar just för uppsökande hembesök, för det förebyggande arbetet. Det ska ske regelbundna läkemedelsgenomgångar för alla de äldre som har alldeles för många eller för dåligt genomgångna läkemedel och så vidare. På de här punkterna är vi överens.
Men den borgerliga regeringen tar också bort några av de åtgärder som vi införde, som plusjobben. Det är säkert inte den enda åtgärden, men det är en av de få åtgärder som faktiskt fungerar i hemmen. En fixarperson som kommer hem går ofta igenom och tittar på mattkanter, sladdar och annat för att se om det går att förebygga olyckor. Man kan naturligtvis anställa de här personerna utan att det finns plusjobb, men jag befarar att när nu plusjobben avskaffas kommer det att bli färre sådana personer ute i kommunerna. Min fråga var: Tänker regeringen göra något för att kompensera detta, för att se till att detta blir av?
Jag blir lite orolig när jag hör Maria Larsson säga i svaret att pengarna till förebyggande arbete bland annat
kan
användas till förebyggande åtgärder. Tänker regeringen öronmärka några resurser för det förebyggande arbetet? Vad tänker det ansvariga statsrådet göra för att se till att alla kommuner verkligen tar det förebyggande arbetet på allvar? Det är många människors lidande som kan undvikas.
Naturligtvis sker inte alla skador i hemmen. Nu frågade jag specifikt om dem, men det sker också många skador på äldreboendena. Det var i Svenska Dagbladet i dag en rapport från Svenskt Näringsliv i Stockholm, som hade undersökt fallskadorna i äldreboenden i kommunerna i Stockholms län. Det var anmärkningsvärt stora skillnader, så stora skillnader att man kan gissa att kommunerna själva inte har koll på vilka skador som faktiskt sker i hemmen. Det visar att kommunerna i dag inte prioriterar de här frågorna. Jag tror säkert att kommunerna många gånger har kapacitet att göra det, men de har hittills inte gjort det tillräckligt mycket. Då kvarstår min fråga: Vilka är regeringens åtgärder för att se till att det blir på det sättet?
Jag vill också kommentera några andra inlägg. Som jag sade när jag hade ansvaret som minister tycker jag att förslaget om en äldresäkerhetsdelegation är ett intressant förslag. Jag är inte säker på att det är det bästa sättet, men det är ett möjligt sätt att prioritera de här frågorna. Detta tycker jag att man ska ta under övervägande.
Jag vill säga till Margareta B Kjellin att det inte är så att den socialdemokratiska regeringen någon gång har förespråkat en snålare bedömning när det gäller att erbjuda plats i särskilda boenden. Ändå har en sådan bedömning och förändring skett ute i kommunerna utan stöd i lagstiftning eller centrala regelverk. Av detta måste man dra slutsatsen att det inte räcker med fromma förhoppningar från en regering om hur pengar ska användas eller att tala om vilken utveckling man vill se, utan det krävs nog lite mer handlingskraft i de åtgärder som man vidtar för att verkligen få den önskade utvecklingen ute i kommunerna.
Min fråga till Maria Larsson kvarstår: Vilka är de konkreta nya åtgärder som regeringen tänker vidta för att säkerställa att fixartjänster verkligen blir av ute i kommunerna, så att man verkligen kan genomföra förebyggande och uppsökande verksamhet i hemmen? På vilket sätt tänker regeringen se till att alla kommuner verkligen prioriterar det förebyggande arbetet bland äldre?
Anf. 40 Barbro Westerholm (Fp)
Herr talman! Ansvaret för att förebygga fallskador ligger framför allt hos kommuner och landsting, men de behöver kunskaper om vad som är effektivt och inte minst kostnadseffektivt i våra dagar. Det är därför som jag tycker att idén om en äldresäkerhetsdelegation, som fanns i Senior 2005, är en möjlighet. Och Ylva Johansson säger inte nej till den. Ni övervägde att det kunde vara den instansen som ska samla kunskapen från olika håll och se till att den sprids, inte bara till kommuner och landsting utan också till pensionärsorganisationerna och till pensionärsgruppen som sådan.
Det är en stor utmaning jag har fått att vara ordförande för Seniorboendedelegationen. Det är klart att i arbetet om äldres boende i framtiden kommer också boendemiljöfrågor, såsom en riskfri bostad, att ingå. Så, Ylva Johansson, du kan vara säker på att vi som sitter på allianssidan gör vad vi kan för att äldre människor inte ska råka illa ut. Jag kan tillägga att det som är bra för äldre också är bra för andra generationer och inte minst för barnfamiljer.
Anf. 41 Margareta B Kjellin (M)
Herr talman! Jag tycker att det är spännande att höra Ylva Johansson säga att plusjobben är det som skulle skydda gamla från fallskador. Är det en person som stått utanför arbetsmarknaden, som får ett jobb och som inte är berättigad till a-kassa, som ska ha ansvaret för att gamla inte faller? Det tycker jag låter märkligt. Ansvaret ligger på kommunerna och landstingen i de fall där personerna är registrerade för vård inom socialtjänsten. I övriga fall är det väldigt svårt för regering, kommun eller landsting att göra någonting för att förebygga fallolyckor mer än information, upplysning och annat sådant.
Ylva Johansson verkar tro att kommunalpolitiker och tjänstemän tycker att det är helt okej att gamla ramlar om de inte får order från regeringen att de inte ska ramla. Det känns väldigt förvånande. Kvarboende i hemmet har lett till att man blivit i allt sämre skick när man kommer in på ett äldreboende. Det har påverkat fallolyckor i hemmet, men det påverkar också fallolyckor på äldreboendet. De är i så dåligt skick när de kommer dit att de inte lär sig att hitta rätt. De går fel, och det är lätt att snubbla.
En stor del av de besparingar som har ägt rum i kommunerna beror på den ekonomiska politik som den förra regeringen har fört. Det har känts otryggt och osäkert, och man har gjort väldigt stora besparingar, framför allt i äldreomsorgen. Jag som har varit verksam i kommunpolitiken har jämfört detta och sett hur kostnaden per äldre som vårdas har sjunkit under åren. Alla socialdemokratiska kommunalråd i röda Gävleborg har slagit sig för bröstet och sagt: Vad bra vi är!
Jag tror att vi kan komma åt detta med hushållsnära tjänster. Låt dessutom den personal som arbetar runt de gamla hjälpa dem till rätta. Ta inte in en ny personalkategori.
Anf. 42 Maria Larsson (Kd)
Herr talman! Det här är en mycket intressant diskussion. Jag kan uppleva att det famlas en del här i talarstolen från många håll. Vi säger allihop att det ser olika ut i landet. Vilken kunskap har vi? Hur långt räcker vår kunskap? Barbro var inne på det när hon talade om vikten av en äldresäkerhetsdelegation. Jag lovar att ta med mig och fundera på det förslaget.
Men den stora försummelsen som är orsak till vår okunskap i dag är att den socialdemokratiska regeringen inte har brytt sig om att följa upp och utvärdera vad som sker på kommunal nivå. Vi har en aning om att det ser väldigt olika ut, men riktigt hur det ser ut har vi inte kunskap om. Jag skulle vilja säga att det är den allra största försummelsen. Den kunskapsbristen har uppstått därför att den tidigare regeringen inte har förstått och förmått att sätta upp ett system för kvalitetsuppföljning och kvalitetsjämförelse mellan olika kommuners sätt att arbeta med det här. Hade vi haft ett sådant system på plats hade vi varit i ett helt annat skede i dag och kunnat tala med mycket större kunskap.
Jag tänker försöka bidra till att så fort som möjligt rätta till detta. Det är en av mina absoluta målsättningar, men det är ett försummelsearbete som man inte rättar till bara på ett års tid. Jag tycker att detta är en väldigt viktig ingrediens för att komma någonvart både när det gäller kunskapsuppbyggnad och för att kunna sätta in rätt metoder, de som är mest effektiva.
Av en del försök har vi sett att de förebyggande hembesöken fungerar bra. Vi har egentligen ingenting som säger att Fixar-Maltes preventiva funktion skulle vara oerhört framgångsrik. Vi kan ana att de gör nytta, men vi har egentligen inga belägg för det. Men när det gäller fallolyckor har vi flera dokumenterade kommuner där vi kan se att det har varit framgångsrikt. Det är därför vi har detta som en del i vår satsning, men vi har stor respekt för att läget är olika i olika kommuner. Vi har respekt för att kommunpolitikerna vet var de pengarna, de 1,9 miljarder kronor, som är mer än vad den förra regeringen hade avsett att satsa, ska användas på bästa sätt.
Dessutom har vi hushållsnära tjänster, som någon pratade om här tidigare. Vi vill att hemtjänsten ska kunna användas på ett mer flexibelt sätt. Den har blivit alltmer fyrkantig och alltmer rutmönstrad och har inte längre brukarperspektivet. När hemtjänsten ändå kommer kan man be dem sätta upp adventsstjärnan. Det är fullständigt naturligt. Då ska inte hemtjänsten säga att det inte ingår i deras arbetsbeskrivning. Den flexibiliteten för brukaren måste vi bygga in i systemet.
En av de allra viktigaste åtgärderna, som varit fullständigt försummad under tolv år, är att få till ett kvalitetsjämförelsesystem och en kvalitetsuppföljning för att se vad som händer i de olika kommunerna. Det ämnar vi påbörja. Vi ämnar försöka komma upp i en bra nivå så fort det bara går.
Anf. 43 Ylva Johansson (S)
Herr talman! Det är lite märkligt när Maria Larsson, som nu har regeringsansvaret för de här frågorna, hänvisar till att hon ska göra de saker som den socialdemokratiska regeringen redan satt i gång. I våras fattade vi beslut om att förändra statistikbasen inom äldreomsorgen så att vi också kan följa den individuellt för att just skapa förutsättningar för en bättre uppföljning. Vi gav i uppdrag till Socialstyrelsen att göra öppna kvalitetsindikatorer och skapa förutsättningar för öppna kvalitetsregister inom äldreomsorgen. Vi antog en lagstiftning som började gälla i somras om ökad flexibilitet inom hemtjänsten också för de tjänster som inte är behovsbedömda. De här åtgärderna är ju redan vidtagna. Och även om vi inte har sett resultaten av alla dem, är de ju redan beslutade av den tidigare regeringen. Vi avsatte också pengar, bland annat för det förebyggande arbetet ute i kommunerna. Skillnaden var att vi ville ha öronmärkta pengar till detta för att säkerställa att det verkligen blir en förändring i prioriteringarna ute i kommunerna.
Nu är det här mitt sista inlägg. Jag delar uppfattningen att vi behöver mycket mer kunskap. Det var därför den tidigare regeringen vidtog de här åtgärderna som är viktiga. Jag är glad att Maria Larsson tänker fullfölja dem. Men vi vet redan i dag att fallolyckorna ökar, och de prognostiseras att öka mer än vad antalet äldre ökar. Detta är mycket allvarligt. Bara mot den bakgrunden måste man vara beredd att vidta åtgärder. Det är säkert så att det inte bara behövs en åtgärd utan flera olika åtgärder. Jag skulle vilja vädja till Maria Larsson att lyssna på de förslag som har kommit i den här debatten och se till att på olika sätt styra att de verkligen används i kommunerna på ett sätt som förebygger fallolyckor. Det räcker inte med den lagstiftning som finns. Den leder inte till att man prioriterar de här frågorna tillräckligt.
Ha också ett samarbete med din kollega i Socialdepartementet, socialministern, om prioriteringar inom sjukvården! De äldre som skadas i fallolyckor skriker inte högst i vården. Många tror att det är oundvikligt att man kommer att bryta lårbenshalsen när man blir äldre, men vi vet via forskning att det går att förebygga. Vi kan skjuta upp det fallet väldigt många år med ett bra förebyggande arbete.
Anf. 44 Maria Larsson (Kd)
Herr talman! Tack för alla värdefulla synpunkter som jag självfallet tar med mig. Det är bra med konstruktiva debatter där många deltar och lämnar sina bidrag för vidare bearbetning. Självfallet är det så. Jag vill verkligen vara lyssnande och ta till vara det ni tycker.
Jag måste dock säga att om Ylva Johanssons förslag hade fått fortsätta ligga fast som de låg när hon lämnade departementet hade vi med snigelhastighet möjligtvis kommit en centimeter framåt när det gäller kvalitetsjämförelser. Tyvärr behöver det snabbas upp betydligt om vi ska få något resultat inom överskådlig tid. Där tycker jag att det är väldigt angeläget att jobba. Jag tror att det kommer att ge oss väldigt mycket kunskap om fallolyckor, om äldres villkor över huvud taget och om hur vi kan medverka till att bygga hälsa långt upp i ålderdomen och att vi, när sjukdom kommer, också ser vikten och värdet av att rehabilitera tillbaka till hälsa och så mycket livsinnehåll som möjligt under de omständigheter som råder.
Här finns det väldigt stora utmaningar. Kunskap behövs i större grad, men det behövs också ekonomiska satsningar. Det är därför som vi gör den här stora satsningen nu. Vi börjar också bygga upp äldrebostäder. 18 000 platser har lagts ned sedan 2001, många av dem också under Ylva Johanssons tid. Vår ambition är väldigt tydlig när det gäller äldreområdet. Vi kommer att försöka restaurera äldreomsorgen och motverka den nedrustning som har skett under ett flertal år.
Jag är glad att Ylva Johansson har gett sitt bifall och stöd till de insatser som vi har pratat om i dag. Jag får säkert anledning att återkomma till kammaren flera gånger. Uppgiften för regeringen är att öka tryggheten hos de äldre inför åldrandet. Vi ska öka valmöjligheten när det gäller om man ska bo kvar hemma eller flytta till ett boende om man känner sig otrygg. Vi ska öka tilliten till systemen och ge ökade valmöjligheter till äldre. Det ser vi som vår primära uppgift, och det är på den vägen vi arbetar.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.