Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Förebyggande arbetsmiljöarbete

Interpellation 2006/07:111 av Björlund, Torbjörn (v)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Anmäld
2006-11-30
Inlämnad
2006-11-30
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2006-12-12
Sista svarsdatum
2006-12-14
Besvarad
2006-12-21

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 30 november

Interpellation

2006/07:111 Förebyggande arbetsmiljöarbete

av Torbjörn Björlund (v)

till statsrådet Sven Otto Littorin (m)

I regeringens budgetproposition sägs under verksamhetsområde Arbetsmiljö: ”Inriktningen måste vara att förhindra ohälsa, utslagning och utestängning från arbetet genom förebyggande åtgärder innan sjukskrivning har blivit ett faktum.” Man kan bara instämma i detta.

De senaste åren har påvisat en minskning av arbetssjukdomar och arbetsolyckor, detta bland annat som ett resultat av satsningar på att utbilda skyddsombud och att förstärka Arbetsmiljöverkets tillsyn. Arbetsmiljöverket har ökat antalet besök ute på arbetsplatserna, flera inspektionsmeddelanden har skrivits. Av särskild vikt är att inspektörer och regionala skyddsombud kan ge stöd och information till mindre arbetsplatser.

Trots flera positiva resultat av dessa satsningar finns många problem i arbetslivet. Arbetsmiljöverket presenterade på årets arbetsmiljöriksdag en rapport om ungas arbetsmiljösituation. Här kunde påvisas grundläggande problem i arbetsmiljöarbetet. Unga med ingen eller liten arbetslivserfarenhet har ett särskilt behov av att det systematiska arbetsmiljöarbetet fungerar. Unga har också oftare otryggare anställningsförhållanden som innebär mindre kompetensutveckling samt utanförskap i det lokala arbetsmiljöarbetet. Personer med otrygga anställningsförhållanden är också mindre benägna att påpeka brister i arbetsmiljön. Tre unga grabbar dog i somras i arbetet.

Kvinnor har fortfarande högre sjuktal än män. Enligt Arbetsmiljöverkets senaste besvärsundersökning ligger kvinnor ca 5 % högre än män i arbetsrelaterade besvär, detta trots en nedgång de senaste åren. Det är stor risk att arbetsrelaterade besvär i framtiden leder till sjukskrivning.

I bara 25@30 % av fallen har besvären lett till åtgärder på arbetsplatsen.

Oftast handlar det om typiska besvär i rörelseorganen även om nya ohälsoproblem ökar såsom stress, sömnproblem med mera. Det finns även långsiktigt svårbedömda problem kring kemiska hälsorisker, till exempel isocyanater som både behöver beforskas och ha skärpt tillsyn.

I årets budgetproposition sägs att Arbetsmiljöverket ska ges ett ändrat och begränsat uppdrag. Vari detta begränsade uppdrag består vet riksdagen ännu inte. Riksdagen vet inte vilka konsekvenser regeringens drastiska förslag på budgetnedskärningar innebär. Risken är att de senaste årens positiva utveckling bryts och att arbetsolyckor och arbetssjukdomar ökar. Beslut om mål och medel bör höra ihop, inte minst ur ett demokratiperspektiv. Utvärdering av måluppfyllelse underlättas om riksdagen vet vad målet är.

I Norrbotten har skyddsombud tagit initiativ till ett upprop som bland annat kräver en konsekvensanalys av vad nedskärningarna av arbetsmiljöarbetet innebär, detta innan riksdagen tar beslut om budget. I detta kan man bara instämma. Företrädare för över 200 000 medlemmar stöder uppropet. Skyddsombuden i Norrbotten och andra bör få ett svar av arbetsmarknadsministern snarast. Kommer det en konsekvensanalys före riksdagens beslut om budgetpropositionen?

Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet:

1.   Vilka mål kommer statsrådet att verka för när det gäller de ungas arbetsmiljö?

2.   Vilka mål kommer statsrådet att verka för när det gäller kvinnors ohälsa?

3.   Vilka mål kommer statsrådet att verka för när det gäller det förebyggande arbetsmiljöarbetet?

4.   Vad ämnar statsrådet göra om de arbetsrelaterade besvären ökar?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2006/07:111, Förebyggande arbetsmiljöarbete

Interpellationsdebatt 2006/07:111

Webb-tv: Förebyggande arbetsmiljöarbete

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Sven Otto Littorin (M)
Anf. 51 Sven Otto Littorin (M)
Fru talman! Torbjörn Björlund har frågat mig: 1. Vilka mål kommer arbetsmarknadsministern att verka för när det gäller de ungas arbetsmiljö? 2. Vilka mål kommer arbetsmarknadsministern att verka för när det gäller kvinnors ohälsa? 3. Vilka mål kommer arbetsmarknadsministern att verka för när det gäller det förebyggande arbetsmiljöarbetet? 4. Vad ämnar arbetsmarknadsministern göra om de arbetsrelaterade besvären ökar? Vad gäller frågorna 1-3 vill jag först nämna att regeringen föreslagit att de mål för arbetslivspolitiken och för verksamhetsområdet arbetsmiljö som gällt under senare år tills vidare behålls (budgetpropositionen 2007, utgiftsområde 14). Huruvida det bör göras ändringar av dessa mål kommer regeringen att återkomma till senare. Målen är allmängiltiga och gäller för alla grupper i arbetslivet. Det finns alltså inga särskilda mål för vissa grupper. Vi vet emellertid att riskerna för ohälsa och olycksfall samt möjligheterna till utveckling i arbetet kan se olika ut, beroende både på personliga förhållanden - ålder, kön, eventuella funktionshinder med mera - och på arbetsmiljöförhållandena i den verksamhet där man arbetar. Det behövs därmed delvis olika slags åtgärder beroende på vilka slags situationer som är aktuella. Som Torbjörn Björlund framhåller finns viktiga arbetsmiljöproblem att uppmärksamma avseende både ungdomar och kvinnor. Även om förbättringar har åstadkommits återstår mycket att göra, till exempel i fråga om belastningsbesvär. För ungdomar generellt tillkommer naturligtvis det förhållandet att man endast har liten erfarenhet av arbetslivet och riskfaktorer i arbetsmiljön. De sysselsättningsfrämjande åtgärder som regeringen har föreslagit och kommer att föreslå, och den ökande efterfrågan på arbetskraft som regeringens politik kommer att leda till, ställer krav på företagens arbetsmiljöarbete. En hälsosam och utvecklande arbetsmiljö är bra för företagets produktivitet och en viktig förutsättning för att kunna rekrytera den personal man behöver. Det är viktigt att man i verksamheten själv inser fördelarna med en bra och hälsosam arbetsmiljö. Här har arbetsmarknadens parter ett stort ansvar, och mycket bra arbete pågår hos parterna och i partsgemensamma organ. Det är också viktigt att staten ser till att stödja det lokala arbetsmiljöarbetet på arbetsplatserna, vilket sker genom de medel som varje år anslås till stöd för den regionala skyddsombudsverksamheten. Därtill behövs en effektiv arbetsmiljötillsyn, särskilt inriktad på att nå arbetsställen med störst risk för ohälsa och olycksfall. Arbetsmiljöverket har utvecklat metoder för urval av inspektionsobjekt. Den fjärde frågan, vad jag ämnar göra om de arbetsrelaterade besvären ökar, kommer det att tas ställning till om en sådan situation skulle uppstå. Jag kommer naturligtvis att följa hälsoutvecklingen i arbetslivet. Målet är en arbetsmiljö som inte leder till ohälsa och olycksfall, som är utvecklande för individen, skapar förutsättningar för långsiktig effektivitet i verksamheterna och en god produktivitetsutveckling. Avslutningsvis vill jag också framhålla att en viktig fråga i detta sammanhang är det stora antal personer som står utanför arbetsmarknaden och de ohälsoproblem som har koppling till detta utanförskap. Åtgärder för att bryta utanförskapet är viktiga även ur ett hälso- och arbetsmiljöperspektiv.
Torbjörn Björlund (V)
Anf. 52 Torbjörn Björlund (V)
Fru talman! Tack för svaret, arbetsmarknadsministern! Tyvärr måste jag säga att jag är lite frustrerad över att det egentligen inte är något svar. Det är lite upprepande av det som jag har ställt frågor om. Man upprepar det jag säger i min fråga, men det är inte så mycket svar. Vi hade den här debatten i går också och stod och pratade om de här sakerna. Jag tycker att det blir samma problematik. Mycket av det som redovisas i svaret handlar om att man ska återkomma, göra saker senare. Om det dyker upp problem, så ska man ta ställning till det då, eller om situationer uppstår och sådant. Och det här är inget bra ingångsvärde när det gäller arbetsmiljö. Jag har redovisat lite grann just när det gäller ungdomar och kvinnor som har speciella problem och som behöver ha särskild tillsyn i sitt arbetsmiljöarbete och förebyggande arbete, framför allt. De unga som är nya på arbetsmarknaden behöver ha hjälp med tillsyn. Och kvinnor har också oftast större problem. Enligt den senaste besvärsundersökningen, som Arbetsmiljöverket har gjort, ligger kvinnor 5 % högre än män just när det gäller arbetsrelaterade besvär. Här måste man alltså ha någon målsättning. Hur gör vi för att komma åt det här? Man kan liksom inte bara säga att de allmänna målen täcker alla. Det gör de självklart, men det är så allmänt hållet att det inte ger någon substans när det gäller vad regeringen vill med det här. Man drar ned pengarna till Arbetsmiljöverket, som har en skyddsombudsverksamhet som är till för att hjälpa dem som är speciellt utsatta. Man lägger ned Arbetslivsinstitutet som på något sätt ska ta en femtedel av forskningen. Man ska splittra det, så att säga, vilket kan förstöra mycket av den här forskningen. Det handlar om att se vart det tar vägen. Vi vet också att om man för över makt över arbetsmiljön från dem som är anställda, arbetstagarna, till arbetsgivaren, så får man en maktfusion, så att säga, som gör att balansen inte blir rätt. Du måste som anställd arbetstagare ha hjälp med att lyfta upp de problem du har och de frågor du har. Det kan man inte göra själv. Det måste vara Arbetsmiljöverket, regionala skyddsombud och så vidare som gör att man får ett stöd. De anställda arbetstagarna står ofta i beroendeställning till sin arbetsgivare. Skulle man då se till att påverka balansen åt fel håll kommer arbetsgivaren att få en fördel. Och man kommer att riskera att de inte vill åtgärda de problem som dyker upp. Det är ju oftast en kostnad för arbetsgivarna. Jag tänker på just det som regeringen nu har gjort, som är klubbat, när det gäller statsbudgeten. Man drar ned på Arbetsmiljöverket, som har tillsynsuppdrag. Man drar ned på Arbetslivsinstitutet och tar så småningom bort det helt, vilket gör att forskningen också drabbas. Det gör den; det går inte att komma undan. Sedan svarar man: Vi återkommer och får se vad som händer. Vi vet inte vad vi ska göra, men vi får se vad som händer. Det är inte tillfredsställande. Jag tycker till och med att det är riktigt dåligt. Ska man ha den här inställningen och inte komma fram till något svar när det gäller vad man gör kommer det att bli problem. Då kommer vi att ha en arbetsmiljöpolitik som definitivt skapar större problem. Vi har haft en nedåtgående trend i flera år vad gäller arbetsskadorna. De går ned, och det blir bättre och bättre förutom när det gäller stress och psykosociala delar. Där går det upp. Och det handlar väldigt mycket om kvinnor och kanske även om ungdomar som är nya på arbetsmarknaden, som behöver ha just den här hjälpen. Kunskapen måste finnas. Vad gör vi för att motverka de problem som finns? Det skulle jag vilja ha svar på. Vad är det egentligen man kan göra, och vad tänker regeringen göra i framtiden, efter nyår, när man går i gång med det här? Vad kommer att hända?
Sven Otto Littorin (M)
Anf. 53 Sven Otto Littorin (M)
Fru talman! Torbjörn Björlund! Jag delar naturligtvis den allmänna ansats som Torbjörn Björlund anför. Jag tycker också att det är ett grundläggande skäl till att de översiktliga eller allmänna målen för en fungerande arbetsmiljöverksamhet bör vara oförändrade. Vi måste naturligtvis följa utvecklingen noga. Det finns många olika faktorer som jag tycker är intressanta och viktiga att poängtera och titta på. Det första man kan konstatera är, precis som Torbjörn Björlund anför, att det under de senaste 10, 15, 20 åren kanske framför allt är två skadetyper som har utvecklats väldigt kraftigt. Det är stressrelaterad, psykosocial, ohälsa, men det är också belastningsskador. Det är naturligtvis viktigt att nogsamt studera både orsakerna till detta och utvecklingen. Och det är klart att belastningsskador är någonting som man framför allt med förebyggande åtgärder på olika vis kan minimera. Det handlar om olika typer av program för att förändra belastning, för att på olika sätt och vis se till att man inte fastnar i ett återupprepat beteende, alltså ett rent fysiskt beteendemönster. De psykosociala frågeställningarna är av en lite annan karaktär. Där ser vi just stress i arbetet och olika typer av utbrändhetssymtom som finns. Det är naturligtvis väldigt viktigt att studera det. Jag måste erkänna, för egen del, att jag själv har gjort en sådan här resa en gång. Jag var borta från arbetet i tre månader efter att ha jobbat lite för mycket. Och jag delar den oro som Torbjörn Björlund ger uttryck för. Jag tycker att det är oerhört viktigt att man också från arbetsgivarsidan, naturligtvis, ser ett väl fungerande arbetsmiljöarbete som en investering för att se till att man inte får olika sjukdomsfall i arbetet på sin arbetsplats. Jag skulle vilja säga ytterligare några saker. Regeringen har ju då klubbat regleringsbrevet för Arbetsmiljöverket. Jag skulle kunna läsa upp lite grann ur det för att möjligen tydliggöra hur vi vill agera framöver. Och det har att göra med de minskade anslagen, som Torbjörn Björlund var inne på. Det står följande i regleringsbrevet: Arbetsmiljöverket ska senast den 1 maj 2007 lämna en redogörelse för hur verksamheten anpassas till de minskade anslagen under perioden 2007-2009 utifrån följande utgångspunkter: Minskningen av anslagen ska så långt som möjligt belasta andra delar av verksamheten än den regionala tillsynen. Tillsynen ska inriktas mot de arbetsställen med störst risk för ohälsa och olycksfall, fokusera på konkreta arbetsmiljöproblem samt utformas med beaktande av inspektionens effekter på arbetsmiljöförhållandena. Verket och Arbetsmarknadsdepartementet ska föra en fortlöpande dialog beträffande större verksamhetsanpassningar. Jag menar att det här tillsammans med en naturlig och fortlöpande uppföljning av hur arbetsmiljön utvecklas på olika områden ger underlag för en fortsatt diskussion och eventuellt också fortsatt agerande.
Torbjörn Björlund (V)
Anf. 54 Torbjörn Björlund (V)
Fru talman! Det är vackra ord. Ett regleringsbrev visar kanske lite av inriktningen, vad man vill. Man ska ta ställning till de minskade anslagen, och det ska drabba den regionala skyddsombudsverksamheten så lite som möjligt. Det är sådana saker som egentligen inte är till något förpliktande. Det handlar om att man på något sätt ska redogöra för varför det inte blir så bra som man kan göra det, på grund av att man inte har pengar. Det är det som arbetsmarknadsministern står här och säger. Det är det som är dilemmat. Man har ett övergripande mål att man ska dra ned på skatter. A-kassan blir försämrad och så vidare. Detta skapar alltså förutsättningar för ett annan slags arbetsmarknad som kan drabba människor i de här olika miljöerna - så tror jag att det kommer att bli. Man kan få belastningsbesvär eller psykosociala besvär och så vidare. Dessutom drar man ned på pengarna till dem som ska ha skyddsombudsverksamhet och ha tillsyn över det här. Det är klart att man kommer att få problem. Jag undrar om man då har något slags framförhållning. Det var också en fråga. Vad gör man från regeringens sida när det här händer, när det kommer större problem? Vad lägger man in för åtgärder? Vad hjälper man företagen med? Vad hjälper man arbetstagarna med och så vidare? Det kommer inga svar i fråga om det problemet. I går hade ministern besök av ett antal skyddsombud som lämnade över en namninsamling. De representerade över 200 000 namn. De var väldigt oroliga för att just neddragningen av Arbetsmiljöverket och stängningen av Arbetslivsinstitutet skulle drabba dem direkt, alltså i deras verksamhet, och det arbetsmiljöarbete som genomförs. Då är frågan: Lyssnar man på det här? Nu är budgeten tagen, så nu kommer det att vara problem under nästa år. Det kommer att drabba dem som var oroliga, över 200 000 människor. Frågan är vad man gör för att på något sätt möta deras oro. Det kommer inte att vara något som man gör direkt, utan det måste vara något som man tar itu med när det kommer. Det kommer en redogörelse den 1 maj där man ska försöka redogöra för effekten av neddragningen, att man tar bort pengar. Kommer ni då att lägga vikt vid att företagen tar ett större ansvar? Kommer ni att ge möjlighet åt andra, till exempel facket, att vara med i det arbetet? Och hur gör man med de inskränkningar man redan har gjort för att få en effektiv arbetsmiljötillsyn? Går det att få det? Det är det som är frågan. Medlen finns inte. Ni har inga planer på hur ni ska göra när det blir problem. Frågan är vad man gör för att motverka det som mycket troligtvis kommer att hända på arbetslivsområdet.
Sven Otto Littorin (M)
Anf. 55 Sven Otto Littorin (M)
Fru talman! Jag delar inte riktigt den problembeskrivningen eller den oron. Vi ser att stressrelaterade arbetsskador har varit de kanske allra mest framväxande problemen på arbetsmarknaden under de senaste åren. Jag menar att det hör väldigt nära samman med höga skattekilar på arbete och att det har varit alldeles för många utanför arbetsmarknaden. Jag kan ta ett personligt exempel även där. För sex sju år sedan drev jag eget tillsammans med min bror. Vi hade åtta anställda. Vi hade definitivt behov av ytterligare en person. Men när vi räknade baklänges på - om vi skulle betala en marknadsmässig lön, vilket vi naturligtvis skulle - hur mycket vi skulle vara tvungna att debitera våra kunder för att vi skulle kunna täcka kostnaderna, lön, sociala avgifter, bikostnader av olika slag, konstaterade vi att vi skulle behöva fakturera så mycket så att vi inte hade möjlighet att få kostnadstäckning för den personen. Det ledde naturligtvis till att vi avstod från den anställningen. Resultatet blev att vi åtta som var kvar var tvungna att dela på det arbete som den anställningen skulle ha gett upphov till. Det var en av de bidragande orsakerna till att jag råkade ut för det jag då gjorde. Så jag tror, när man tittar på det enskilda företaget, att det finns ett väldigt tydligt samband mellan stress i arbetet, utbrändhet och de kostnader som är förknippade med anställningar. Därför tror jag också att en del av svaret ligger i att ha en välfungerande arbetsmarknad, där vi både har tillväxt av arbeten, en minskande arbetslöshet och en bättre fungerande matchningsfunktion, i kombination med de arbetsmiljöinsatser som vi i övrigt ska göra. Man ska också komma ihåg att Arbetsmiljöverkets anslag har stigit väldigt kraftigt under de senaste åren. Så det ligger i korten också. Vi drar ned, men vi drar ju ned på en nivå som trots allt, historiskt sett, inte är så väldigt låg, om jag ska vara ärlig. Det gör, tror jag, att totalbilden av detta ändå kommer att vara att den oro som Torbjörn Björlund ger uttryck för är något överdriven. Men jag säger samtidigt att det här är ett viktigt område. Jag kommer att medverka till att vi följer detta nogsamt och också har en dialog med arbetsmarknadens parter om hur detta område utvecklar sig. Jag är fullständigt beredd att komma tillbaka efter en sådan dialog och se huruvida vi ska kunna göra ytterligare saker för att förstärka. Jag delar nämligen Torbjörn Björlunds grundläggande oro och ambition på området. Man ska naturligtvis som anställd kunna gå till arbetet utan att känna risk för att bli utbränd, få belastningsskador eller andra arbetsskador. Det måste naturligtvis vara den grundläggande utgångspunkten. Där tror jag att vi har samma uppfattning.
Torbjörn Björlund (V)
Anf. 56 Torbjörn Björlund (V)
Fru talman! Det är lite märkligt, tycker jag, när man lyssnar på det här. Det är ungefär samma svar. Nu har vi pratat med varandra några gånger så vi kan de här svaren. Man hänvisar hela tiden till att det ska bli så mycket bättre med den politik som alliansregeringen för. Jag är väldigt tveksam till det. Jag tror definitivt inte att det kommer att bli bättre på arbetsmarknaden. A-kassans sänkning och sådant kan också skapa problem. Det finns områden där människor går arbetslösa till och från. Det skapar stressrelaterade problem som visar sig i arbetsskador och sådant. Det finns också, som jag redovisade i går, en oerhörd skepsis till varför just Arbetslivsinstitutet ska läggas ned som har den forsknings- och utvecklingsverksamheten. Jag redovisade artikeln i Ny Teknik där 33 professorer från hela världen undrar vad vi håller på med. Varför lägger vi ned det här? Det är det som ska skapa en framtid för att det ska bli bättre på arbetsmiljöområdet. Dessutom drar man ned på Arbetsmiljöverket som har tillsynen och ska tillämpa det som kommer fram. Det är ett oerhört märkligt beslut, tycker jag. Just att man uttrycker att man har en oro för det här i alla fall men ändå gör det förstår jag inte logiken i. När det gäller en arbetsmarknad som fungerar så gör den inte det om vi har en alldeles för liten offentlig sektor som inte på något sätt kan vara smörjmedel utan bara ska vara något slags förvaltningsstat. Det är just det dilemma som ni i den här regeringen kommer att hamna i. När ni får för lite resurser via den offentliga sektorn, som är smörjmedel för att få tillväxt, få samhället att gå i gång och arbetsmarknaden att fungera, kommer också skadorna och arbetsmiljöproblemen att komma. När man inte har något vapen mot det kommer ni att stå där med tvättad hals, eller vad det heter. Innan jag avslutar vill jag önska en god jul.
Sven Otto Littorin (M)
Anf. 57 Sven Otto Littorin (M)
Fru talman! Återigen: Jag delar oron. Vi ska naturligtvis följa detta noga. Jag är inte lika övertygad om att statliga myndigheter i sig är svaret på den grundläggande frågeställningen. Vi har haft diskussioner förut när det gäller till exempel ALI. Jag vill återigen konstatera att det är ungefär en femtedel av den forskning som utförs på det området. Vi ser också i det regleringsbrev som gäller ALI att vi har tillfälle att utnyttja det anslagssparande som fanns för att kunna se till att forskarna har en möjlighet att gå över till annan verksamhet. Det kommer att vara en bra övergångslösning. Tillbaka till grundfrågan: Jag delar den grundläggande oron. Vi kommer att följa upp detta. Jag ser fram emot att vi nog kommer att mötas i en motsvarande debatt, kanske om ett halvår eller så, för att faktiskt göra en uppföljning och se var vi har hamnat. Så vill jag också passa på att önska en god jul, och en avkopplande jul, för det tror jag att vi behöver allihop.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.