Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Förbud mot omvändelseförsök

Interpellation 2024/25:666 av Daniel Vencu Velasquez Castro (S)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2025-05-13
Överlämnad
2025-05-14
Anmäld
2025-05-15
Svarsdatum
2025-06-02
Besvarad
2025-06-02
Sista svarsdatum
2025-06-04

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

PDF
Förbud mot omvändelseförsök(pdf, 105 KB)

Interpellationen

till Justitieminister Gunnar Strömmer (M)

 

I juli 2023 presenterades utredningsbetänkandet Förstärkt skydd för den personliga integriteten, där förslagen kopplade till hedersförtryck och hedersrelaterat våld har gått vidare för beslut av riksdagen. Socialdemokraterna presenterade tilläggsdirektiv till utredningen om att se över ett förbud mot försök till omvändelse av hbtqi-personer. Dessvärre presenterades inga sådana förslag när utredningen presenterades i juli 2023. 

Regeringen har tidigare aviserat att man vill gå vidare med ett förbud mot omvändelseförsök. Det var den enda punkten som rörde hbtqi-personer i Tidöavtalet som förordade ett förbud. Nu har det snart gått två år sedan utredningen presenterade sina förslag.

Jag vill därför fråga justitieminister Gunnar Strömmer:

 

1. Vad är regeringens ståndpunkt i frågan om att förbjuda omvändelseförsök?

2. Kvarstår regeringens tidigare aviserade ståndpunkt att förbjuda omvändelseförsök, och kan riksdagen då förvänta sig att en utredning tillsätts under den här mandatperioden med kommittédirektiv om att förbjuda omvändelseförsök?

3. Kan riksdagen förvänta sig att regeringen presenterar lagförslag som tar sikte på att förbjuda omvändelseförsök innan riksdagsvalet 2026?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2024/25:666, Förbud mot omvändelseförsök

Interpellationsdebatt 2024/25:666

Webb-tv: Förbud mot omvändelseförsök

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Gunnar Strömmer (M)
Anf. 31 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)

Fru talman! Daniel Vencu Velasquez Castro har ställt ett antal frågor till mig om omvändelseförsök, bland annat om regeringen har för avsikt att tillsätta en utredning under den här mandatperioden med direktiv att förbjuda omvändelseförsök och om riksdagen kan förvänta sig att regeringen presenterar ett sådant lagförslag före riksdagsvalet 2026.

Låt mig först understryka att ingen ska utsättas för hot, hat, våld, trakasserier eller diskriminering på grund av sin sexuella läggning, sin könsidentitet eller sitt könsuttryck. Alla ska känna sig trygga att vara den de är och älska den de vill. Tyvärr vet vi att det inte är en realitet i dag och att personer tvingas förändra, dölja eller avstå från att leva i enlighet med sin sexuella läggning eller könsidentitet. Det är helt oacceptabelt.

Mot den bakgrunden verkar regeringen på bred front för att hbtqi-personer ska få det stöd och skydd som de behöver. En viktig del i det är att se till att den straffrättsliga lagstiftningen är ändamålsenlig och heltäckande.

Redan i dag kan många ageranden som syftar till att få någon att ändra sin sexuella läggning eller könsidentitet vara olagliga, till exempel i form av ofredande, olaga tvång eller misshandel. Det finns dock vissa former av omvändelseförsök som inte är brottsliga enligt dagens lagstiftning.

Sådana omvändelseförsök kan falla in under vad som anses utgöra så kallat psykiskt våld. Vi har under mandatperioden på Justitiedepartementet arbetat fram ett utkast till en lagrådsremiss med förslag på en särskild straffbestämmelse för psykiskt våld. Förslaget remitterades så sent som förra veckan. Enligt förslaget ska det bli straffbart att upprepat utsätta någon annan för kränkningar i form av förolämpningar, otillbörliga hot, otillbörligt tvång eller otillbörlig övervakning, om kränkningarna sammantagna har varit ägnade att allvarligt skada personens självkänsla.

I utkastet anges att den som genom hot eller på annat sätt genom tvång försöker förmå någon att ändra sin sexuella läggning kan dömas för psykiskt våld. Förslaget innebär att många former av omvändelseförsök som i dag riskerar att falla utanför det straffbara området skulle bli kriminaliserade.

Jag ser fram emot att ta del av remissinstansernas synpunkter på denna del av förslaget och att fortsätta det viktiga arbetet för allas rätt att leva öppet i frihet och trygghet.

Daniel Vencu Velasquez Castro (S)
Anf. 32 Daniel Vencu Velasquez Castro (S)

Fru talman! Tack, Gunnar Strömmer, för svaret på min interpellation! Jag tror att det här är den tredje debatten vi har om denna fråga under mandatperioden, och det beror på att det har tagit väldigt lång tid för regeringen att återkomma.

Jag tycker att det är ett bra svar från statsrådet i frågan. Jag vill tacka för att åtminstone Moderaterna och Liberalerna i grunden har ett engagemang som vi socialdemokrater delar när det kommer till upprättelse för hbtqi-personer som har blivit utsatta för omvändelseförsök i vårt land.

Låt oss göra en liten internationell utblick. I Sverige är vi ganska sena på bollen, och det var just därför den socialdemokratiska regeringen hade de här tilläggsdirektiven till utredningen om den personliga integriteten. Vi ville försöka hitta fler sätt att förbjuda omvändelseförsök i Sverige. Malta, Spanien, Tyskland, Belgien, Grekland, Portugal och Cypern är bara några av de EU-länder som har gått längre än Sverige. Malta har haft en lagstiftning mot omvändelseförsök sedan 2016.

Det som skiljer de här lagstiftningarna från det som justitieministern ändå presenterar, och som är välkomnade besked när det kommer till att omvändelseförsök också inkluderas som ett exempel på psykiskt våld, är att man explicit uttalar omvändelseförsök som förbjudet och olagligt.

Det är just det som lagstiftning syftar till. Det handlar om upprättelse, och det handlar också om erkännande av personer som blir utsatta. I den förra debatten exemplifierade jag det här med hedersrelaterat våld. Vi i politiken har sagt att också motivet bakom detta är brottsligt, och det är detta jag hoppas att vi kan fokusera lite på i den här debatten också.

Det är detta jag söker och som många vill se när det gäller människor som försöker omvända hbtqi-personer: Motivet bakom ska vara kriminaliserat, som det är i de länder jag just nämnde. Jag tror att det är viktigt att Sverige tar ställning i frågan.

Alldeles nyligen gick det runt en uppmaning om att man skulle kriminalisera det här på EU-nivå, och det samlades in 2 miljoner namn. Bland andra Gabriel Attal, före detta premiärminister i Frankrike, har uppmanat EU:s länder och regeringar att ställa sig bakom det här.

Jag skulle vilja fråga justitieministern om detta är någonting som den svenska regeringen har funderat över och hur man ser på frågan på EU-nivå. Det är trots allt någonting som Gunnar Strömmer är ansvarig för, inte minst i rådet.

I den presenterade lagrådsremissen använder man MUCF:s definition av omvändelseförsök, vilket jag välkomnar och tycker är bra. MUCF förordar i rapporten ett förbud mot omvändelseförsök, och det är en vilja som också framkommer när man har intervjuat framför allt unga hbtqi-personer. Varför kan då inte regeringen lägga fram ett förslag, eller åtminstone presentera en utredning, om att förbjuda just omvändelseförsök?

Jag tror att vi delar uppfattningen att det här är viktiga frågor. Jag tror att vi delar uppfattningen att vi tycker att företeelsen ska vara olaglig i Sverige. Men det är inte riktigt det som presenteras. Även om det hela blir mer omfattande med den lagrådsremiss som precis har presenterats är det inte ett förbud mot omvändelseförsök. Det är en fråga jag skulle vilja ha svar på.

Fru talman! Jag börjar med denna fråga och återkommer sedan. Varför går inte regeringen vidare med detta?

Gunnar Strömmer (M)
Anf. 33 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)

Fru talman! Tack för möjligheten att få diskutera de här viktiga frågorna här i dag!

Ledamoten och jag delar uppfattningen att även om en del av de mest påtagliga eller grövre omvändelseförsöken säkerligen redan i dag är kriminaliserade och kan träffas av en lång rad olika lagbestämmelser är det ändå väldigt många, i alla fall potentiellt sett, omvändelseförsök som inte träffas av dagens kriminalisering. Och detta vill vi inte acceptera.

Då är min fråga: Hur ska man lösa det på ett effektivt sätt? Jag tror, bara för att ta vägen via EU-initiativet, att diskussionen, säkerligen i ministerrådet, kring frågan kommer att ta sig uttryck i att man sätter siktet på att problemet är omfattande och att man måste hitta olika sätt att ta sig an det. Men som när det gäller straffrätten i stort kommer olika länder att välja olika vägar, lite grann beroende på hur deras straffrättsliga system ser ut.

Det som gjorde att jag tyckte att det var väldigt attraktivt att utvidga skyddet mot omvändelseförsök genom bestämmelsen om psykiskt våld var att jag tror att vi på det sättet – vi får dock se vad remissinstanserna säger – kan hitta en reglering som blir effektiv, som har precision och som i praktiken kommer åt det vi kan komma åt med straffrätt.

Låt mig göra en parallell till det bredare greppet om psykiskt våld och lärdomarna från den utredningen, som tillsattes under den förra mandatperioden. Den lämnade ett förslag om psykiskt våld som sedan sågades av remissinstanserna, framför allt när det gällde rättstillämpningen. Det som föreslogs var för oförutsägbart. Det var för vagt. Det var för breda penseldrag. Man visste inte hur man i praktiken skulle ro i land uppgiften att skydda utsatta personer mot detta våld.

Detta tror jag är en erfarenhet som man kan överföra även till den här frågan. Det är klart att man med bredare penseldrag skulle kunna säga att vi förbjuder omvändelseförsök, men någonstans måste det ändå bli en lagbestämmelse som kan användas i praktiken och i praktiken upprätthålla det skydd vi är ute efter. Det tror jag att vi kan åstadkomma på det här sättet.

I all praktisk bemärkelse blir omvändelseförsök kriminaliserat i Sverige. Till skillnad från en del andra bestämmelser som också träffar det här problemet nämner vi det också explicit och beskriver problematiken explicit. Som sagt anknyter vi också till vedertagna definitioner av vad det är för slags problem och visar hur bestämmelsen ska träffa det problemet.

För egen del är jag i alla fall övertygad: Om vi får till detta får vi nog till den kanske mest effektiva regleringen i Europa mot denna problematik. Jag vill också understryka att vi dessutom, eftersom det så tydligt står i förarbetena vad det handlar om, rakt upp och ned säger att omvändelseförsök i all praktisk och relevant bemärkelse kommer att vara kriminaliserat i Sverige genom detta.

Daniel Vencu Velasquez Castro (S)
Anf. 34 Daniel Vencu Velasquez Castro (S)

Fru talman! Jag delar justitieministerns uppfattning att lagrådsremissen kommer att utvidga definitionen, eller snarare specificera vad omvändelseförsök är och även möjligheten att få upprättelse. Men jag tror också att symboler är viktigt i politik, och vi är politiker. Vi är lagstiftare men också politiker som tycker saker, och för oss är symboler och semantik viktigt. Budskap är viktiga.

Hade regeringen explicit sagt att man nu förbjuder omvändelseförsök hade det betytt väldigt mycket för hbtqi-personer, just därför att detta är en fråga som de har drivit i många år. Sverige skulle då inte längre stå vid sidan av det arbetet utan vara med i det på EU-nivå.

Jag kan ta emot kritiken att vår regering inte gjorde tillräckligt under åtta år. Vi lade dock till i direktivet till utredningen om personlig integritet just att hitta sätt att förbjuda omvändelseförsök i Sverige. Att sedan inte utredningen gick vidare med detta har försenat det arbetet, men under många år stod Sverige vid sidan av arbetet med upprättelse för hbtqi-personer. Det hade varit välkommet om regeringen hade kunnat förtydliga detta och säga att man nu går fram med ett förbud mot omvändelseförsök.

Problemet, fru talman, är att man inte går fram med ett förbud mot omvändelseförsök i lagstiftningen utan inkluderar det som ett sätt att utföra psykiskt våld. Där har vi ändå en skillnad, tycker jag. Även om justitieministern känner att den här lagstiftningen kommer att vara mer träffsäker tror jag att ett införande av ett förbud mot omvändelseförsök vore att på allvar ta sig an problemet och också skicka en viktig signal: I Sverige är detta inte tillåtet. I Sverige kommer vi inte att tillåta att människor försöker ha konverteringsterapier mot unga hbtqi-personer. Det är oacceptabelt.

Här har det ändå blossat upp lite av en debatt – inte riktigt som med könstillhörighetslagen, men vi har sett sådana tendenser. Det är beklagligt. Skillnaden är väl att det är mycket bredare gruppanslutning när det kommer till att stötta ett förbud mot omvändelseförsök, men det gör mig ändå lite orolig.

I lagrådsremissen står det att lagrådsremissen delvis har byggt på en överenskommelse mellan Sverigedemokraterna och regeringen. Jag skulle vilja veta om denna fråga har varit ett problem för regeringen i samarbetet med Sverigedemokraterna, som är väldigt tydliga med att de inte kommer att acceptera några avancemang när det kommer till hbtqi-frågor. Sverigedemokratiska politiker har också sagt att de motsätter sig exempelvis ett förbud mot omvändelseförsök. Det vore intressant, inte bara för mig som är i opposition och inte får ta del av regeringens förhandlingar utan också för de hbtqi-personer som tittar på den här debatten och som har följt frågan i flera år, att få höra om det är där skon klämmer. Är det därför Moderaterna inte kan gå fram med ett tydligt förslag om att förbjuda omvändelseförsök i Sverige?

Jag vill också ställa en fråga om något vi sett i lagstiftningen i Tyskland och Malta och som det vore intressant om justitieministern kunde utveckla, fru talman. I Tyskland och Malta har man vidareutvecklat lagstiftningen med att det ska vara olagligt att marknadsföra konverteringsterapi. Församlingar får inte heller erbjuda någon typ av läger där de ska lära barn och unga att inte längre ha de här homosexuella demonerna i huvudet.

Detta skulle jag vilja ha svar på. Det är ju också någonting som man skulle kunna lägga till i en lagstiftning som förbjuder omvändelseförsök, och det står inte i lagrådsremissen. Jag skulle vilja veta om detta är någonting som justitieministern skulle vara intresserad av att titta vidare på. Det blir ju inte en komplett lag om ett förbud mot omvändelseförsök, även om jag delar uppfattningen att detta kommer att ge utvidgad möjlighet för hbtqi-personer att få upprättelse om man blivit utsatt.

Gunnar Strömmer (M)
Anf. 35 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)

Fru talman! För att börja med själva lagrådsremissen står alla fyra partier i regeringsunderlaget bakom den – inklusive den del av kriminaliseringen som tar sikte på omvändelseförsök, definierat enligt vedertagna linjer hos våra myndigheter. Det tycker jag är en stor styrka.

Moderaterna upplever inga hinder i frågan. Jag, som ändå varit ansvarig för frågan, har däremot varit besjälad av en mycket praktisk frågeställning: Hur ska vi de facto kunna åstadkomma detta lagstiftningstekniskt, i synnerhet som den utredning som den förra socialdemokratiska regeringen tillsatte men som lämnade sina förslag under den här mandatperioden kom fram till att det inte fanns något behov av att ytterligare kriminalisera omvändelseförsök?

Den fråga som upptagit min och departementets tid här är alltså inte i första hand hur vi ska kunna ta oss över olika snåriga politiska hinder utan snarare hur vi ska kunna hitta ett praktiskt och effektivt sätt att komma åt det här problemet genom lagstiftning, helst under den här mandatperioden. Då blev arbetet med psykiskt våld ett sådant praktiskt och effektivt sätt att ta sig framåt.

Jag vågar påstå, återigen utan att föregripa vad som kommer fram i remissvängen, att om detta kommer på plats kommer Sverige inte längre att ligga i bakvattnet utan i frontlinjen för ett praktiskt och effektivt skydd mot omvändelseförsök, alldeles oavsett om det finns andra som möjligtvis retoriskt har uttryckt sig mer kraftfullt i lagstiftningen.

Hemligheten om man verkligen vill komma åt problemet är att säkerställa att detta får ett fullt och praktiskt genomslag i vår straffrättsliga ordning. Detta tror jag är ett målrationellt sätt att åstadkomma det.

Jag vill också understryka att vi beskriver det som en kriminalisering av omvändelseförsök, för det är vad det i praktiken är. Sedan måste man någonstans ändå göra något slags avgränsning lagstiftningsmässigt eller straffrättsligt om vi ska leva upp till andra krav som legalitetsprincipen, att det ska vara förutsebart, att det ska vara möjligt att tillämpa i praktiken och så vidare.

Är man, vilket jag verkligen upplever att interpellanten är, engagerad på djupet i de här frågorna tror jag att man verkligen ska välkomna och ställa sig bakom det här greppet. Det kommer att lägga oss i frontlinjen i Europa, och vi kommer att erbjuda ett skydd som potentiellt sett verkligen kan vara praktiskt och effektivt på ett annat sätt än vad som är fallet i dag.

Där står vi alltså. Jag hoppas att vi efter remissvängen kommer att kunna gå till Lagrådet skyndsamt och sedan lägga förslaget på riksdagens bord så snart som det bara går.

Daniel Vencu Velasquez Castro (S)
Anf. 36 Daniel Vencu Velasquez Castro (S)

Fru talman! Jag utgår från att justitieministern vill att alla alltid ska ställa sig bakom hans förslag och tycka att de är toppenbra.

Jag tycker ändå att det utkast till lagrådsremiss vi har fått se är bra. Det är mycket mer omfattande än i dag, och det välkomnar jag. Jag vet att många hbtqi-personer också gör det.

När det gäller remissinstansernas svar skulle jag vilja att man också inkluderade hbtqi-civilsamhället som dels har drivit frågan, dels har medlemmar som har blivit utsatta. De har också kunskapen om hur utbrett detta är i Sverige och vet exakt vilken typ av lagstiftning som hade varit träffsäker för deras medlemmar men framför allt för alla oss som är hbtqi-personer och för dem som har blivit utsatta.

Jag vill fortsätta med att ställa en fråga om marknadsföringen av konverteringsterapi – eller omvändelseförsök. De som erbjuder konverteringsterapi kallar det inte för omvändelseförsök, men har justitieministern något att säga att om det ska vara olagligt att erbjuda unga människor någon form av terapi för att få bort homosexualitet eller för att ändra könsidentiteten?

Unga som är i en utsatt situation eller position och som har bristande konsekvenstänk, befinner sig i en utvecklingsprocess och funderar över sig själva kan vara mottagliga för att någon, exempelvis i en religiös kontext, säger: Jag kan se till att du mår bättre, och vi kan ha ett samtal för att få bort de demoner som är fast i sinnet eller tar över själen.

Jag tycker inte att det är acceptabelt, och vi tycker inte att det ska vara lagligt i Sverige. Jag skulle vilja få ett svar från justitieministern vad gäller detta. Annars vill jag tacka för debatten och för ministerns engagemang i frågan.

Gunnar Strömmer (M)
Anf. 37 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)

Fru talman! Den föreslagna regleringen har till syfte att påtagligt utvidga utrymmet till att omfatta en lång rad handlingar som inte minst omfattar psykiska kränkningar men som i dag inte når upp till nivån för olaga hot eller den typen av brott.

Generellt sett är en ingång i lagförslaget om psykiskt tvång att det måste röra sig om något slags hot eller tvång eller i varje fall om kränkningar som sammantagna har varit ägnade, som det heter, att allvarligt skada personens självkänsla. Man måste ändå komma på något slags nivå om vi ska få en lagstiftning som är förutsägbar och lever upp till något slags grundläggande legalitetskrav.

Det råder inga tvivel om att intentionen är att ändå påtagligt utvidga det straffbara området på det sättet, men det måste fortfarande ske på ett rättssäkert och förutsägbart sätt. Annars finns en stor risk att det inte blir något av det i praktiken om det blir för stora penseldrag och domstolarna måste tillämpa en lagstiftning som är för vag och för lös i kanterna.

Nåväl! Det vi nu lägger fram vågar jag påstå kommer att bli ledande i Europa, om man ser det på ett praktiskt och effektivt sätt när det gäller skyddet för personer som utsätts för den typen av övergrepp.

Sedan var det frågan om remissrundan. Jag har inte precis varje instans som finns med på remisslistan i huvudet, men jag vågar påstå att civilsamhället är med. Skulle det till äventyrs vara så att någon företrädare från civilsamhället eller i en organisation som vill säga något inte finns med på den utskickade listan är det naturligtvis så i det här ärendet som i alla andra ärenden att man ändå är välkommen att svara på remissen. Jag hoppas att många delar av civilsamhället och andra aktörer i samhället vill yttra sig över lagförslaget.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.