Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

förändringar i kriminalvården

Interpellation 2003/04:386 av Högström, Tomas (m)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2004-03-26
Anmäld
2004-03-30
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2004-04-15
Sista svarsdatum
2004-04-16
Besvarad
2004-04-23

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 26 mars

Interpellation 2003/04:386

 av Tomas Högström (m) till justitieminister Thomas Bodström om förändringar i kriminalvården

Svensk kriminalvård har bekymmer. Det har på olika sätt uppmärksammats i flera budgetpropositioner under de senaste åren, i utskottsbetänkanden, i interpellationer, i skriftliga frågor och i många kontakter med väljare. Justitieutskottet konstaterade riksdagsåret 2002/03 att beläggningsstatistiken ytterligare har förvärrats under innevarande år.

Trots att Sverige sedan länge ger betydande straffrabatter till dem som döms fortsätter kriminalvården att konstatera att situationen är bekymmersam.

Det är helt enkelt svårt att få plats till dem som döms till sluten anstalt. Det är dessutom ett känt faktum att häkteskapaciteten inte heller räcker till.

Regeringen gör visserligen stor sak av att Kriminalvårdsstyrelsen har fått extra anslag men dessa pengar tycks inte räcka till. Kriminalvårdsstyrelsen har redan varnat för att betydande underskott uppstår inom de närmaste åren såvida inget görs.

I sitt anförande den 27 maj 2003 konstaterar justitieministern följande:

"Beträffande utbyggnaden har vi i och för sig sagt att det ska byggas fler platser. Vi har sagt det tidigare, men det fattades ett regeringsbeslut för ett par veckor sedan med en klar och tydlig uppmaning om att det nu ska byggas fler platser. Det innebär inte en ny anstalt, vilket skulle ta flera år att bygga. Det skulle kunna ske på olika sätt, bland annat kanske på det sätt som nämnts här, större enheter."

Av anförandet framgår att justitieministern inte vill bygga en ny stor riksanstalt. Motivet, som framgår av snabbprotokoll 2002/03:112, är att det skulle ta flera år. Ställningstagandet var märkligt då, och om inte justitieministern tänkt om sedan dess framstår det fortfarande som en märklig inställning. Instans efter instans konstaterar att det behövs ytterligare platser på slutna anstalter. Men inget görs, eftersom det skulle ta flera år att bygga en ny riksanstalt. Min slutsats är att eftersom det finns ett uppenbart behov som inte kan täckas genom sammanslagningar och utökat platsutnyttjande på befintliga anläggningar i kriminalvårdens regi, bör beslut om uppförande av en ny riksanstalt tas så snart som möjligt. Regeringen har möjlighet att redan i den ekonomiska vårpropositionen lägga in om att en ny stor riksanstalt ska byggas. Tar inte regeringen vara på det tillfället kommer det att dröja ännu längre och därmed kosta ytterligare förlorade år i arbetet med att säkra svensk kriminalvård.

Beträffande häktesplatser sker en märklig utveckling. Eftersom det är brist på häktesplatser ägnar sig Kriminalvårdsstyrelsen åt att lägga ned platser och slå ihop häkten. Avsikten är samtidigt att bygga ut vid vissa prioriterade anläggningar. Det sker, om inte på regeringens initiativ, så åtminstone med regeringens gillande. Ett av exemplen är att lägga ned häktet i Västerås och slå ihop det med häktet i Eskilstuna. Därigenom skulle en mer effektiv häktesorganisation skapas samtidigt som ytterligare häktesplaster skulle inrättas vid den kvarvarande enheten, påstår Kriminalvårdsstyrelsen.

Ekvationen går enligt min mening inte ihop. För det första drar det stora kostnader att lägga ned en fungerande anläggning och föra över resurserna till en annan anläggning. För det andra blir det totala antalet platser mindre. För det tredje kommer verksamheten att belastas med avvecklingskostnader för "övertalig" personal. För det fjärde uppstår kostnadsfördyringar för andra myndigheter såsom polis- och åklagarmyndigheter. Sist men inte minst ökar kostnaderna per plats eftersom nedläggningen ska kompenseras med en utökning av antalet platser på den enhet som blir kvar.

I Västmanlands län är dessutom situationen den att fyllericellerna används för att förvara häktade i. Det sker i Västerås, Sala och Köping.

Det måste i sammanhanget framstå som mycket generande för ansvarigt statsråd, men även för den myndighet som ansvarar för verksamheten, att häktningstiderna under senare år blivit allt längre. Dessutom har Europarådets tortyrkommitté kritiserat förhållandena på svenska häkten (TT den 2 mars 2004). Fullbelagda fängelser och sprängfyllda häkten skapar ett läge där efterlysta brottslingar har släppts och där poliser tvekar att gripa personer som är misstänkta för brott.

Seko-nytt nr 13/04 den 23 mars 2004 skriver under rubriken Antalet intagna ökar: "I dag slås ännu en gång rekord vad gäller antalet intagna. I häktet finns 2 030 intagna (411 verkställighetsfall) och i anstalt 4 775. Totalt 6 805 intagna. Sedan sista januari har antalet ökat med 226 intagna."

I stället för att utnyttja befintliga anläggningar och till exempel utnyttja möjligheterna att bygga helt nya anläggningar använder Kriminalvårdsstyrelsen sin planeringstid till att utifrån principen att det inte ska finnas häkten i polishus bygga fast sig i en ny återvändsgränd. En gränd som det sedan inte finns någon dörr ut ur.

Är det på det sättet som behovet av platser ska säkras lär bristen på platser bestå inom kriminalvården.

Med anledning av ovanstående vill jag rikta följande frågor till justitieministern:

1. Kommer ministern att verka för att anslå medel till en ny sluten riksanstalt?

2. Är ministern beredd att ompröva sin rekommendation till Kriminalvårdsstyrelsen om att inom ramen för "större enheter" försöka lösa problemen med platsbristen?

3. Är ministern beredd att anslå ytterligare medel till Kriminalvårdsstyrelsen?

Debatt

(6 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2003/04:386, förändringar i kriminalvården

Interpellationsdebatt 2003/04:386

Webb-tv: förändringar i kriminalvården

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Tomas Högström (M)
Anf. 23 Tomas Högström (M)
Fru talman! Jag får tacka statsrådet så mycket för svaret. Utifrån den redovisning som återfinns där kan jag konstatera att jag och statsrådet är överens om att det behövs fler platser. Sedan stannar vår gemensamma syn vid det. Att det behövs fler platser kan vi konstatera utifrån den beskrivning som vi har fått bland annat från Europarådets tortyrkommitté som har kritiserat förhållandena på svenska häkten. Fullbelagda fängelser och sprängfyllda häkten skapar ett läge där efterlysta brottslingar släpps och där poliser tvekar att gripa personer som är misstänkta för brott - detta enligt ett TT-telegram från den 2 mars i år. SEKO som organiserar anställda inom kriminalvården skriver i tidningen SEKO-nytt den 23 mars i år: Antalet intagna ökar. I dag slås ännu en gång rekord vad gäller antalet intagna. I häkte finns 2 030 intagna varav 411 verkställighetsfall och i anstalt finns det 4 775 intagna - totalt 6 805 intagna. Sedan den 31 januari har antalet ökat med 226 intagna. Nu gör statsrådet ett nummer av att kriminalvården har fått ökade anslag. Ja, utifrån interpellationssvaret verkar det ju vara så. Men om man frågar personer inom kriminalvården uppger de att det inte finns tillräckligt med resurser. De beskriver sin situation som att de måste spara 400-500 miljoner kronor. Bedömningen är att man 2006 kommer att ha ett ackumulerat underskott på 3 miljarder kronor. Konsekvensen är att man måste spara i verksamheten, och då drar man ned på den vård som ska ges till de intagna. Jag har uppfattat det som att det finns en bred samstämmighet mellan de politiska partierna om att vården av de intagna ska prioriteras. Detta är onekligen lite kontraproduktivt - åtminstone framstår det så för mig. När det gäller antalet platser i häktesorganisationen kan vi nu se att Kriminalvårdsstyrelsen lägger ned häkten för att bygga ut på andra enheter - allt i enlighet med regeringens rekommendation. Konsekvensen av detta är att nettotillskottet blir ganska lågt. Lägger man ned en verksamhet uppstår det också avvecklingskostnader för lokaler, personal och annat. Personalen vill kanske inte följa med till de större enheterna. Det pratas också om effektivitetsvinster och andra saker. Tillåt mig att något ifrågasätta den optimistiska syn som man har från Kriminalvårdsstyrelsen och från statsrådet när det gäller att ta hem dessa effektivitetsvinster. När man kontaktar polismyndigheter, åklagarmyndigheter och domstolsväsendet framgår det att deras kostnader ökar som en följd av regeringens policy om att man ska bygga ut befintliga anläggningar till större enheter och lägga ned de mindre. Detta blir något av Ebberöds bank. Om inte annat framstår det så för polismyndigheter, åklagarmyndigheter och domstolsväsendet. Utifrån alla rapporter om situationen i svenska häkten och anstalter finns det all anledning för regeringen att ompröva sin policy. Det är min förhoppning att statsrådet gör det och tar vara på de möjligheter som finns.
Karin Granbom (Fp)
Anf. 24 Karin Granbom (Fp)
Fru talman! Jag vill inledningsvis berätta för justitieministern att i går ägde riksdagens debatt om kriminalvård rum. Det var en mycket intressant debatt. Justitieministern missade verkligen något genom att inte vara här. Det är många som är djupt oroade över hur svensk kriminalvård fungerar i dag och hur den håller på att utvecklas. Under debatten framfördes det en massiv kritik mot ansvariga politiker. Det förekom också en hel del frågor och förslag till åtgärder. Jag hoppas att justitieministern läser protokollet noggrant. Då kan han ta del av de erfarenheter som vi som har varit ute och besökt anstalter och häkten har. På många håll är det mycket besvärligt. De intagna fortsätter med brottslig verksamhet inne på anstalterna. De fortsätter att missbruka droger eller att planera brott. Klimatet är hårdare. Våld och hot är näst intill vardagshändelser. Behandlingsverksamheten är mycket bristfällig - kanske finns det rentav ingen alls. Överbeläggningen skapar på många håll oacceptabla förhållanden både för personalen och för de intagna. De intagna sover i städskrubbar, i dagrum, i tvättstugor - ja, överallt där det är möjligt att klämma in en säng, och ibland saknas det fönster och rinnande vatten. I går frågade jag Socialdemokraternas företrädare om man hade en långsiktig plan för utbyggnad, nybyggnad och nedläggning av häkten och anstalter. Jag fick inget svar. Det är därför som jag är här i dag igen. I ett av de senaste numren av tidningen Svensk Polis läste jag om Kriminalvårdsstyrelsens förslag. Nedläggningslistan är lång. Man ska lägga ned flera häkten och många anstalter. Jag förstår att tanken från början var god. Man skulle byta ut ett antal gamla fängelser och häkten för att bygga nytt, anpassat till moderna arbetsformer. Men nu lägger man ned fungerande anstalter och bromsar nybyggnationen. Står Socialdemokraterna verkligen bakom detta? Det är väl ändå bättre att fångarna får sitta på en gammal anstalt än att man ska dubbelbelägga och klämma in dem på alla möjliga ställen såsom dagrum, motionsrum, städskrubbar och tvättstugor?
Thomas Bodström (S)
Anf. 25 Thomas Bodström (S)
Fru talman! Det är roligt att Karin Granbom kan tala om för mig hur det är på häkten och fängelser, särskilt med tanke på att jag har jobbat tio år i advokatvärlden och snart fyra år som justitieminister. Sanningen är att jag nog har besökt de flesta platser runtom i Sverige. Jag vänder mig också mot den något överdrivna bilden. Visst är det ett problem, men vi ska komma ihåg att det handlar om ungefär 6 500 platser och 6 700 intagna. Det gör att vi får ha en viss dubbelbeläggning i likhet med de allra flesta andra länder. Så är den faktiska situationen. Men det är ett problem. Det behövs fler platser. Det är vi helt överens om. Jag vill säga detta för att ge en något mer korrekt bild. Därför kommer det i år att inrättas 800 nya platser och under de närmaste åren 1 700 nya platser. På så sätt kommer situationen att förbättras framöver. Det faktum att det behövs fler platser innebär inte att man inte kan göra förbättringar och förändringar. Det är viktigt att man förändrar kriminalvårdens policy så att man kan göra effektivitetsvinster. Det är klart att personer som sitter i fängelse kan laga mat, städa och göra mycket mer själva. Det är sådana saker som man kan göra för att spara pengar. Vi har också en rad små anstalter runtom i landet där det finns ungefär samma antal anställda som på anstalter som kanske har dubbelt så många fångar. Det är klart att vi har ett ansvar mot skattebetalarna att se till att detta drivs så effektivt som möjligt. Vi har en personaltäthet som ligger bland världens högsta. Sådana saker spelar också in. Det finns en slapphänthet på vissa håll - inte från interpellantens sida, vill jag säga - där man säger att det inte behövs göras några förändringar. Då tror jag att man är alldeles fel ute. Det är viktigt att göra de förändringar som behövs. Det behövs fler platser. Det behövs en ny kriminalvårdslag. Det arbetar vi med. Det behövs förändringar och förbättringar inom kriminalvården, och det har Kriminalvårdsstyrelsen tagit tag i. Det är intressant att följa deras arbete, därför att det händer saker där. Sedan är det viktigt att man samordnar med polis och åklagare. Det är också därför som regeringen har gett i uppdrag till de rättsliga myndigheterna att samordna sin verksamhet så att man inte gör alltför stora förluster om det sker förändringar inom ett område. Nu senast har det varit aktuellt att samordna domstolar, polis och åklagarnas organisationer i Stockholm.
Karin Granbom (Fp)
Anf. 27 Karin Granbom (Fp)
Fru talman! Tack för svaret, ministern. Justitieministern säger att situationen inte är så allvarlig. Det saknas inte så många platser. Han säger att han har varit ute på anstalter och häkten och sett detta, och det tror jag också stämmer. Men vad har han sett? Situationen är mycket allvarlig. I samma tidning säger en polis att situationen är så besvärlig att man inte tar in fyllon eller bråkiga personer. Den situation som finns i kriminalvården hindrar polisen att göra sitt jobb. Vi vet att man ska ha en beläggning på 90 % för att verksamheten ska fungera. I dag är den långt över detta. Justitieministern berättar att det tillkommer 800 nya platser under året. Ja, det stämmer, men ungefär hälften av dessa uppstår genom att man ser till att det blir dubbelbeläggning, det vill säga att två personer får sitta i celler anpassade för en. Jag tycker inte att jag har fått ett ordentligt förslag presenterat. Jag beklagar att Västeråsanstalten inte byggdes. I stället ska man bygga en anstalt i Skåne. Det räcker inte. Skåneanstalten är egentligen en kompensation för att man lägger ned anstalten i Malmö. Vi hade behövt en betydligt större utbyggnad. Jag hoppas att justitieministern återkommer med en plan där vi får se riktiga platser. Den situation som finns i dag är inte acceptabel.
Tomas Högström (M)
Anf. 29 Tomas Högström (M)
Fru talman! Jag ska ge statsrådet rätt i så måtto att det inte är statsrådets uppgift att peka ut var det ska byggas. Då kommer inom kort en KU-anmälan att föreligga, om inte annat så från delar av mitt parti. Det kan jag garantera. Däremot är det ju faktiskt så att det är regeringen som genom sina riktlinjer leder Kriminalvårdsstyrelsen. Riktlinjerna innebär att anstaltsstrukturen i framtiden ska bestå av färre men större enheter. Det har vissa konsekvenser bland annat i Västerås. Den signal som man skickar är att huvudsakligen inte bygga i befintliga anläggningar utan lägga ned befintliga anläggningar. Så har det tolkats av Kriminalvårdsstyrelsen, och där tycker jag att det ligger ett problem. Det är därför som jag i interpellationen just har tagit upp det förhållandet att regeringen genom justitieministern ska ändra riktlinjerna för Kriminalvårdsstyrelsen. Båda är vi överens om att det behövs fler platser, och båda vill vi se en utökning av platsantalet. Båda vill vi också se en effektivisering av befintlig verksamhet. Det finns en del att göra, och det är jag överens med justitieministern om, men om riktlinjerna får den effekt som vi nu ser, finns det väl anledning även för justitieministern att vara beredd att ompröva vad regeringen på hans förslag har tagit beslut om.
Thomas Bodström (S)
Anf. 30 Thomas Bodström (S)
Fru talman! Det som har varit ett av problemen är att det har funnits alltför många små häkten och anstalter, vilket har gjort verksamheten ineffektiv och försvårat drivandet av en effektiv och rationell kriminalvård. Även på en anstalt med kanske 30-40 fångar behövs olika former av administrativa chefer, personalchefer och så vidare på samma sätt som det behövs på en anstalt med kanske 100 fångar. Det räcker att titta hur det ser ut på de mindre och på de större anstalterna för att finna vilka effektivitetsvinster man kan göra. Det är mycket lättare att driva en modern kriminalvård med den individualisering som bör vara ledstjärnan i framtiden. Vi tänker alltså inte ändra riktlinjerna om att man ska arbeta för att hitta en mer effektiv lösning med färre men större enheter, för vi är övertygade om att detta kommer att leda till en bättre kriminalvård i framtiden.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.