Folkomröstning om EU-konstitutionen
Interpellation 2007/08:26 av Holm, Ulf (mp)
Interpellationen är besvarad
- Anmäld:
- 2007-09-27
- Inlämnad:
- 2007-09-27
- Besvarad:
- 2007-10-16
- Sista svarsdatum:
- 2007-10-18
Interpellationen
den 27 september
Interpellation
2007/08:26 Folkomröstning om EU-konstitutionen
av Ulf Holm (mp)
till statsrådet Cecilia Malmström (fp)
Några dagar efter det att EU:s stats- och regeringschefer åkt hem från EU-toppmötet i Bryssel på midsommardagen den 23 juni skrev EU-ministern i Aftonbladet bland annat följande: ”Med det nya fördraget i hamn har vi ett EU som är en stark partner i världen”. Ja, om nu EU inte var en stark partner tidigare så är det uppenbart att den nya konstitutionen innehåller stora förändringar av EU för att just göra den till ”en stark partner i världen”.
Det rör sig alltså inte bara om kosmetiska förändringar, utan faktiskt om stora ändringar av EU. EU-ministern skriver själv i samma artikel att Sverige ”… försvarat helheten och sagt nej till propåer om strykningar och stora ändringar som lanserats …”. Vad EU-ministern skriver är alltså att EU-konstitutionen som fanns tidigare, och som Hollands och Frankrikes väljare sagt nej till i folkomröstningar, i princip är oförändrad och därmed innehåller samma stora förändringar i maktfrågan som tidigare. Det är inte alltså inte fråga om ett nytt fördrag utan om samma gamla konstitution.
Vid EU-toppmötet i Laeken 2001, där diskussionerna om EU:s framtid inleddes, beslutades att EU måste komma närmare folket. Det framstår då som ytterst märkligt att resultatet av diskussionerna om hur EU ska se ut i framtiden inte innebär att medborgarna tillfrågas om de tycker att EU-konstitutionen är bra eller ej.
Om nu regeringen, med EU-ministern i spetsen, är så glad och stolt över EU-konstitutionen är det märkligt att den inte vågar ta en diskussion med medborgarna om den i en folkomröstning. I stället insmyger sig känslan av att regeringen inte riktigt är nöjd med beslutet. Kanske är det så.
Sedan EU-toppmötet i juni har EU-ministern inte skrivit fler artiklar och hållit fler tal om EU:s konstitution och framtid än vad som kan räknas på ena handens fingrar. Det är förvisso fler än jag själv gjort, men om inte ens EU-ministern orkar engagera sig mer – hur ska då vanligt folk engagera sig?
Det bästa sättet att få i gång en diskussion om EU och dess framtid är givetvis att arrangera en folkomröstning. Inget annat sätt är bättre för att få i gång en diskussion i skolor, på arbetsplatser, i olika chattforum och vid köksborden.
EU-ministern menar att den svenska EU-politiken ska förankras väl hos medborgarna. Frågan är på vilket sätt detta ska göras. Regeringen har lagt ned EU 2006-kommittén, som var den stora sammanhållande drivkraften i svensk EU-debatt. Något nytt har inte kommit. EU-debatten somnar allt mer in i Sverige samtidigt som EU blir allt mäktigare. Det är en oroande utveckling.
Jag vill mot bakgrund av vad som framförts ovan fråga:
Kommer statsrådet att ta initiativ till att utlysa en svensk folkomröstning om EU:s konstitution, och i så fall när?
Kommer statsrådet att verka för att lika stora ekonomiska resurser avsätts till organisationerna på ja- respektive nej-sidan vid en sådan folkomröstning?
Debatt
(9 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2007/08:26
Webb-tv: Folkomröstning om EU-konstitutionen
Dokument från debatten
Protokoll från debatten
Anf. 105 Cecilia Malmström (Fp)
Fru talman! Ulf Holm har frågat mig om och när jag kommer att ta initiativ till att utlysa en svensk folkomröstning om EU:s konstitution samt om jag kommer att verka för att lika stora ekonomiska resurser avsätts till organisationerna på ja- respektive nej-sidan vid en sådan folkomröstning.
Stats- och regeringscheferna i EU:s medlemsländer enades den 23 juni om hur ett reformerat fördragsverk för EU ska se ut. Det formella förfarandet för att genomföra förändringarna initierades genom en regeringskonferens. Mandatet till regeringskonferensen innehåller en fullständig och mycket detaljerad reglering. Arbetet i denna regeringskonferens förväntas leda till att det färdiga fördraget undertecknas i december 2007. Fördraget ska därefter godkännas i medlemsländerna och kan förhoppningsvis träda i kraft i januari 2009.
Under arbetet våren 2007 för att förbereda stats- och regeringschefernas möte i juni samrådde regeringen utförligt med riksdagen i de former som riksdagen bestämt.
Sveriges position i förhandlingarna om reformfördraget, som hade stöd av en bred majoritet i riksdagen, var att bevara så mycket som möjligt av innehållet och balansen i det konstitutionella fördraget och då särskilt de institutionella förändringarna. Regeringen är nöjd med överenskommelsen eftersom mandatet till regeringskonferensen uppfyller det kravet.
Precis som Ulf Holm skriver är det viktigt att det svenska EU-medlemskapet är förankrat hos medborgarna. Likaså är det önskvärt att EU-relaterade frågor, precis som andra politiska frågor, präglas av en engagerande och öppen debatt. Regeringen är angelägen om att informera om det nya fördraget och visa på dess fördelar, och jag har därför inlett en serie öppna möten runt om i landet under rubriken "Reformfördraget - kärnan i EU". Det nya fördraget ingår givetvis också som en viktig del i mina framträdanden och artiklar, eftersom det innehåller de verktyg som jag menar att EU behöver för att bättre kunna hantera framtida utmaningar.
Regeringen anser att det nya fördragsverket - reformfördraget - ska föreläggas riksdagen för ställningstagande, på samma sätt som skett vid tidigare fördragsförändringar. Ett svenskt godkännande genom riksdagens beslut har brett stöd bland riksdagens ledamöter. Mot denna bakgrund är det inte aktuellt att ta initiativ till en folkomröstning i frågan.
Anf. 106 Ulf Holm (Mp)
Fru talman! Tack, EU-ministern, för svaret på mina två frågor! Grundproblemet är att det inte finns en bra förankring av det svenska EU-medlemskapet hos svenska medborgare. Det finns en väldigt stor skepsis, inte bara i Sverige utan i många andra EU-länder, om nyttan med EU. Det var också detta som var bakgrunden till att det vid EU-toppmötet 2001 i Laeken sades att man måste hitta en möjlighet att förankra EU bättre hos medborgarna. EU måste komma närmare folket. Det var en av huvudorsakerna till det dåliga deltagandet vid till exempel EU-parlamentsval. Det största deltagandet vid EU-parlamentsval var 1979. Det var första gången som man hade val till EU-parlamentet. Men för varje gång som man har haft val till EU-parlamentet är det färre och färre människor som har brytt sig om att rösta. Samtidigt har vi haft situationen att EU har fått mer och mer makt varje gång. Detta borde leda till eftertanke.
Hur förankrar man då detta EU-medlemskap bäst? Där tror jag att folkomröstningar är ett väldigt viktigt verktyg. Jag tror också att det är viktigt med tanke på substansen i den EU-konstitution, eller det reformfördrag, som nu ligger på bordet eftersom det innehåller väldigt många stora förändringar. EU inför en EU-president. Man ska ha en utrikesminister som man kallar något helt annat - hög representant för EU:s utrikes- och säkerhetspolitik, tror jag. Varje land kommer inte att ha en representant i EU-kommissionen framöver. Det blir fler majoritetsbeslut när det gäller rättsliga och inrikes frågor och utrikespolitiken. Idrotts- och rymdpolitik blir nu EU-kompetens, vilket det inte varit tidigare. Samtidigt fattas det väldigt många delar som man inte har gjort någonting åt, till exempel klimatfrågorna. Man har inget protokoll för hållbar utveckling och så vidare. Det blir alltså väldigt stora förändringar av det EU som finns i dag med detta konstitutionsfördrag. Då är det faktiskt väldigt viktigt att man också förankrar det.
Jag ska citera ur Dagens Industri i måndags. Det kanske inte riktigt är ett Miljöpartiorgan i vanliga fall. Man skriver:
"Här börjar det politiska tricksandet på allvar. I de länder som höll folkomröstning 2005 måste de politiska ledarna luras - och hävda att det nya fördraget är något helt annat än det förra och att det därför inte behövs någon folkomröstning nu. Detta samtidigt som skeptikerna snart kommer att upptäcka att det är samma regelinnehåll som förra gången."
Tricksande är precis vad det är. Det är ett sätt att lura medborgarna och undvika att ta en diskussion i medlemsländerna om detta.
Jag ställer inte EU-ministern till svars för hur man agerar i Holland och Frankrike, men jag kan konstatera att det är bristfälligt när det gäller hur man förankrar det nya fördraget när det innebär så stora förändringar av var besluten ska fattas. Därför tycker jag faktiskt att det är magstarkt att säga att vi inte behöver ha en folkomröstning utan att det räcker med att EU-ministern ska ha några möten - nio möten - för att diskutera EU-frågan. Detta anses tillräckligt. Men jag tycker inte att det är tillräckligt.
Om inte ens EU-ministern kan skriva fler EU-artiklar eller hålla fler föredrag än det finns fingrar på händerna är det en brist. Var finns entusiasmen för detta fördrag?
Om det här EU-fördraget är så himla bra som EU-ministern säger, varför vågar man då inte möta folket? Jag undrar varför man inte vågar säga till folket: Detta är det nya EU. Detta är framtiden.
I stället ska ni gömma er bakom ett fördrag och säga att det inte behövs en folkomröstning och att det inte är stora förändringar när det i själva verket är fråga om väldigt stora förändringar av EU. Det tycker jag är tillräcklig orsak för att ha en folkomröstning. Det handlar om ett EU som ser helt annorlunda ut än dagens EU. Det är det, fru talman, som regeringen nu lurar in oss i.
Anf. 107 Cecilia Malmström (Fp)
Fru talman! Jag får tacka Ulf Holm för interpellationen. Men jag förstår att Ulf Holm inte är nöjd med svaret. Det brukar han inte vara i våra tisdagskvällsdebatter som jag alltid ser fram emot. Vi brukar i alla fall ha trevliga debatter.
Nej, jag håller med Ulf Holm om att EU-medlemskapet inte är tillräckligt förankrat i Sverige; så är det. Det finns problem också i andra länder. Men låt oss koncentrera frågan till Sverige!
Jag måste också konstatera att EU aldrig tidigare har varit så förankrat som i dag. Det finns flera oberoende akademiska undersökningar som visar att fler svenskar än någonsin tidigare nu är tillfreds med att Sverige är medlem i EU. Det är dock fortfarande en stor del av befolkningen som är missnöjd. Den diskussionen ser jag som en viktig uppgift att hantera. Men aldrig tidigare har alltså så många svenskar känt sig så nöjda som nu med EU-medlemskapet. Det tycker jag är positivt.
Ulf Holm beskriver det fördrag som vi nu håller på och slutförhandlar om och som vi på torsdag och fredag i Lissabon förhoppningsvis kommer överens om. I princip är vi överens om innehållet.
Jag har aldrig någonsin hävdat att detta är en dramatisk förändring i förhållande till det konstitutionella fördraget. Det är det inte. Det är mindre förändringar. Man tar bort en del symboliska frågor som är väldigt viktiga för en del länder. Man gör det till ett ändringsfördrag i stället för att vara en konstitution eller ett konstitutionellt fördrag, vilket jag tycker är en nackdel på det sättet att man förlorar i tydlighet. Kanske kan Ulf Holm och jag vara överens om att det blir svårare att läsa fördraget.
Man lägger till några frågor och tar bort några. Man lägger faktiskt till en viktig formulering om just klimatet: att klimatförändringarna är en viktig fråga att tillsammans jobba med. Det blir i och för sig bara en målbeskrivning, men det är viktigt att målbeskrivningar finns med.
Vi försöker inte alls luras om detta, utan vi har varit mycket öppna. I kontakterna med riksdagen har vi hela tiden fört fram hur vi tänkt arbeta med detta och försökt söka riksdagens stöd för det här. Vi har varit mycket tydliga med att vi inte avser att förelägga detta en folkomröstning.
Nej, Ulf Holm tycker nog att jag inte gör tillräckligt. Jag vill minnas att jag också förra gången fick kritik för att inte göra tillräckligt. Dygnet har bara 24 timmar. Jag kan försäkra, Ulf Holm, att jag jobbar så många timmar det någonsin går utan föda och sömn. Men jag kan naturligtvis göra mer.
Just för att informera om frågan har vi startat en serie seminariekvällar. Det är bättre än ingenting. Det sker på ett tiotal ställen runt om i landet. Drygt 120 personer kom i Göteborg och nästan 100 i Malmö. I Karlstad kom något färre - vanliga människor. Det var inte Ulf Holms och mina partikamrater bortsett från någon enstaka. Det var i stället vanliga människor som kom därför att de var intresserade. De ställde frågor och ville samtala. Jag tycker att det är jättebra. Det här ska göras på några ställen runt om i landet.
Jag tillbringar också nästan hela min arbetsvecka med att resa runt till olika typer av seminarier. Jag pratar då alltid om de här frågorna och försöker lyfta fram det som jag ser som fördelar i fördraget jämfört med nuvarande Nicefördrag - jag tror inte att Ulf Holm är någon större fan av det. Jag lyfter fram att det här fördraget gör EU bättre rustat för att kunna fatta beslut i de stora frågorna. Det gör EU effektivare, mer demokratiskt och mer öppet, och det möjliggör en fortsatt utvidgning - det gör inte Nicefördraget. Det sätter också medborgarna i centrum på ett annat sätt.
Jag vet inte vad Ulf Holm själv gör för att förankra detta. Vi har ännu inte mötts i någon debatt, i alla fall inte om den här frågan.
Nej, jag tycker inte att vi ska ha en folkomröstning. Vi har inte någonsin haft folkomröstning om EU-fördrag. Det här fördraget är det tredje eller möjligen fjärde fördraget sedan vi kom med i EU. Vi har ingen tradition av att rösta om detta i Sverige. Ja, vi har ingen tradition av att rösta om institutionella frågor generellt eller om författningsfrågor. I vissa länder har man traditionen att rösta, och där gör man hela tiden det.
I Sverige röstade vi inte om vår grundlagsförändring 1974. Det här är trots allt en ganska liten förändring som Lagrådet har konstaterat inte behöver föreläggas en folkomröstning. Lagrådet kommer att få tillfälle att återigen, hoppas vi, titta på den text som vi färdigställer under helgen och senast i december för att kunna göra samma bedömning.
Anf. 108 Ulf Holm (Mp)
Fru talman! Jag häpnar. Är det så att EU-ministern inte har läst fördraget? Det handlar bara om institutionella frågor, säger hon. Nej, EU-ministern, det gör det inte alls! Det handlar om maktöverföring inom flera politikområden - i politiska frågor som handlar om rätts- och inrikesfrågor, om utrikespolitik och, som du själv nämnde, om en liten målformulering om klimatfrågan. Det är
inte
institutionella förändringar - det är en helt annan sak.
Politiska frågor har vi haft folkomröstning om, senast om EMU som för övrigt Cecilia Malmströms eget parti nu helt plötsligt vill ha en ny folkomröstning om. Det går bra att folkomrösta om EMU därför att ni förlorade den folkomröstningen. Är det så vi ska beteckna det? Men i den här frågan där ni kanske riskerar ett nej igen ska vi inte folkomrösta. Det är en väldigt svag argumentering!
Vi kan ha folkomröstningar om stora politiska förändringar, som ju detta innebär. När det innebär att överföra makt från Sveriges riksdag och denna kammare till EU kan vi ha folkomröstningar. När det gäller det här fördraget finns det dessutom institutionella frågor som borde diskuteras mycket mer. Att man till exempel inte ska kunna ha en EU-kommissionär per land är en mycket viktig fråga.
Jag kommer ihåg att man tidigare diskuterade att vi aldrig kommer att klara 27 EU-kommissionärer. Nu säger Margot Wallström själv, Sveriges EU-kommissionär, att det fungerar alldeles utmärkt och att det inte blev så kaosartat som hon kanske hade trott.
Det här innebär också att man får en EU-president och en utrikesminister för EU-frågor. Är inte det politiska förändringar av stor vikt? Det betyder faktiskt att Sveriges röst i världen ytterligare tystnar. Vi får ju inte prata med egen röst därför att EU:s utrikesminister ska föra samtliga EU-länders talan. Det om något innebär en politisk förändring!
Det är då väldigt intressant och viktigt att en sådan förändring är förankrad hos svenska folket. Det finns flera opinionsmätningar om detta. Den senaste, som redovisades häromveckan, visar att minst hälften av Sveriges befolkning vill ha folkomröstning om EU-konstitutionen. Även om man tydligen inte vet så mycket om innehållet vill man ha en folkomröstning för att säga om detta är rätt väg för EU eller inte.
Det är fortfarande märkligt att man kan förvägra EU-medborgare rätten att rösta om ett fördrag som handlar om vår egen framtid. Bakgrunden till EU-beslutet 2001 i Laeken var ju att man skulle få ett EU närmare medborgarna. Men medborgarna får inte säga om detta förslag är rätta vägen för framtiden. Jag hävdar att det inte är det dels på grund av det jag hittills sagt om de institutionella och politiska frågorna, dels på grund av det som fattas.
Ministern säger själv i svaret att det innehåller nya verktyg som EU behöver för att bättre kunna hantera framtidens utmaningar.
En
mening handlar om klimatförändringarna. Men den kanske största ödesfrågan framöver är hur vi ska handskas med detta. Om detta finns det alltså
en
mening i EU-konstitutionen.
Man tar inte bort Euratomfördraget eftersom man ska främja kärnkraftens utveckling. Man har inget protokoll om hållbar utveckling. Man har ingen miljögaranti där länder ges rätten att gå före den lagstiftning som EU har.
Det fattas en hel del på miljöområdet samtidigt som det är en massa förändringar i de gamla frågorna om utrikespolitik och om rätts- och inrikespolitik. Det är väl inte framtiden.
Framtiden är också klimatförändringarna. Där sker inga förändringar. Därför, fru talman, tycker jag fortfarande att regeringen måste tänka om och fundera på hur man driver sin EU-politik och på hur man ska kunna få svenska folket med sig.
Anf. 109 Sven Bergström (C)
Fru talman! Cecilia Malmström gläds över att opinionsmätningarna nu visar att de bland svenska folket som bejakar EU-medlemskapet är fler än de som är kritiska. Det är väl glädjande efter 13 kämpiga opinionsår.
Men det är lite förvånande att Cecilia Malmström inte har läst opinionsundersökningen från i juni. Sifo frågade då om just det som Ulf Holm var inne på, nämligen om hur svenska folket såg på fördraget. Två tredjedelar såg gärna en folkomröstning om fördraget för att få tillfälle att vara med i debatten.
Jag vill gärna markera att det finns ledamöter också bland allianspartierna, bland alla allianspartier, som inte odelat ställer upp på linjen att man ska köra igenom det utan att ge folket chansen att vara med. I Centergruppen är det åtminstone 25, kanske 30, procent som tydligt har sagt att folkomröstningen bör prövas seriöst.
I det fördrag som snart nog finns till avgörande är det en del notabla förbättringar. Man tar bort den olyckliga benämningen konstitution. Nu lyfts miljö- och klimatfrågorna fram. Man avstår från att formalisera symboler som flagga och gemensam hymn. Det är bra, men EU behöver verkligen bli mycket smalare men vassare, som vi från Centerpartiet länge har argumenterat för och som regeringen också säger i sin regeringsdeklaration. Kraftsamla i de gränsöverskridande frågorna men håll fingrarna borta från alla småfrågor.
Några kommentarer till interpellationssvaret: Cecilia Malmström säger att hon precis som Ulf Holm tycker att det är viktigt att det svenska EU-medlemskapet är förankrat hos medborgarna. Det är önskvärt att de EU-relaterade frågorna, precis som andra politiska frågor, präglas av en engagerande och öppen debatt. Regeringen är angelägen om att informera om det nya fördraget och visa på dess fördelar. Hon har därför inlett en serie öppna möten runt om i landet.
Jag vet att Cecilia Malmström jobbar frenetiskt och åker runt som en skottspole. Men jag noterar också att det inte är några kioskvältarrubriker i lokaltidningar i de orter där de här mötena äger rum. Det är väldigt svårt att mobilisera det folkliga engagemanget för EU-frågorna, som vi är så många som efterlyser.
Vore det inte en fantastisk möjlighet, Cecilia Malmström, att också låta folket bekräfta eller dementera att man uppfattar det här EU-fördraget som ett steg framåt och som ett bra fördrag? Din partikamrat Olle Schmidt är inne på den linjen också, så det finns även i ditt parti olika uppfattningar i de här frågorna, har jag förstått.
I slutet på sitt svar säger Cecilia Malmström att ett svenskt godkännande genom ett riksdagsbeslut har ett brett stöd bland riksdagens ledamöter. Mot denna bakgrund är det inte aktuellt att ta initiativ till en folkomröstning, säger hon. Men så var det ju i EMU-frågan också. Det fanns ett stabilt stöd i den här kammaren för ett EMU-medlemskap. Ändå ordnade vi en folkomröstning och fick ett annat besked av folket. Det är inte hugget i sten att folket alltid tycker detsamma som en majoritet här i kammaren, en väldigt stabil majoritet.
Jag skulle vilja fråga Cecilia Malmström: På vilket sätt gör det nya EU-fördraget hela EU-organisationen smalare men vassare, som ni vill i regeringsförklaringen?
Om inte statsrådet vill ha en folkomröstning, hur avser hon då att verka för ett brett folkligt engagemang för EU-fördraget och EU-frågan i största allmänhet? Det är svårt att mobilisera sådant engagemang.
Slutligen är statsrådet liksom jag orolig för hur valdeltagandet i EU-parlamentsval sjunker val efter val efter val. Snart är det nere på kyrkovalsnivå. Det är väl också en alarmerande signal om att vi måste göra något för att öka engagemanget i EU-frågorna.
Anf. 110 Cecilia Malmström (Fp)
Fru talman! Under väldigt många år har det svenska medlemskapet misskötts på det sättet att den förra regeringen inte talade om EU nästan någonting. Man åkte ned till Bryssel. Ibland gjorde man ett bra jobb, ibland var man knappt med på mötena. Men EU-frågorna var ingen del av den svenska politiken.
Det försöker den här regeringen ändra på. Vi försöker se till att det inte bara är jag som ska prata EU-frågor, utan varje minister ska på ett naturligt sätt integrera EU-frågorna i dagspolitiken därför att EU inte är utrikespolitik eller EU-ministerns ansvar. EU är jordbruks- och miljöpolitik, EU är jobbpolitik, EU är energipolitik och så vidare.
Nu försöker vi jobba med detta. Vi tror att bara så kan vi sända en signal att EU-frågorna är viktiga. Den allra högsta politiska ledningen, kommun- och landstingspolitiker och regionpolitiker av alla politiska färger diskuterar EU-frågorna. Vad innebär EU för folk i Töreboda, i Alingsås, i Sveriges riksdag och Sverige som helhet? Det är så vi måste jobba. Det är år av försummelser som vi försöker rätta till, och det kommer att ta tid.
Jag konstaterar ändå att stödet ökar. Det är inte tillräckligt; vi behöver göra mer. Det är positivt att det finns ledamöter i riksdagen som vill ändra på det. Men jag hoppas att ni gör det utanför denna kammare också. Gå ut och prata om frågorna.
Det är ingen kioskvältare i tidningarna. Nej, det är det inte. Men det kommer folk. Jag har besökt hundratals skolklasser. Skolungdomarna vill, och det står inte i tidningarna dagen efter, diskutera EU. De vill inte diskutera ja eller nej eller folkomröstning. De vill diskutera vad EU gör i olika frågor.
Miljöfrågorna och energifrågorna, säger Ulf Holm, får en mening i det nya fördraget. Ja, det får de. De får en mening, och det är bättre än ingenting. Men kan Ulf Holm förneka att EU inte har gjort enorma framsteg på det här området den senaste tiden? Är det någon som pratar om någonting annat än miljö-, klimat- och energifrågorna?
Vi hade ett möte i mars där EU gjorde väldigt ambitiösa åtaganden. Jag hade velat gå längre, men det var ändå banbrytande, och det ska vi nu försöka leverera. Vi behöver inget fördrag för att diskutera de här frågorna, för det är ett sådant tryck bland medborgarna att vi ska diskutera dem.
Ulf Holm vill lämna EU-samarbetet. Hur ska vi då kunna komma någonvart med de internationella klimatförändringarna, gå över till mer energisnål användning och så vidare? Det är bara genom EU-medlemskapet vi kan göra det. Att det dessutom står som en viktig målförklaring tycker jag är positivt.
EU har en mängd andra utmaningar. Fördraget ger oss bättre förutsättningar för polissamarbetet i fråga om den gränsöverskridande brottsligheten när vi får möjlighet att fatta beslut med kvalificerad majoritet. Tycker Ulf Holm att det är dåligt? Det tycker jag är bra, därför att då kan vi komma vidare.
Det är ingen mänsklig rättighet att få folkomrösta om allting. Folkomröstning är ett sätt att kunna fatta beslut. Vi har en parlamentarisk demokrati, och ni är de främsta företrädarna för detta i de allra flesta frågor. Jag tror att man skulle kunna beställa en opinionsundersökning om de allra flesta kontroversiella frågor. Ska vi höja a-kassan? Ska vi avskaffa förmögenhetsskatten? Vad ska vi göra med fastighetsskatten? Och folk kommer att vilja ha folkomröstning. Det är en naturlig instinkt att svara så.
Jag tycker att folkomröstningsinstitutet är bra, men i begränsade frågor. De ska vara klart avgränsade. Det var rätt att vi folkomröstade om vi ska gå med i EU - ja eller nej. Ska vi gå över till euron - ja eller nej? Ska vi ha Nicefördraget eller reformfördraget? Det är det det handlar om. Vi ska rösta om Nicefördraget som är ett dåligt fördrag, som inte ger oss en medborgerlig stadga som medborgare i EU, som inte ger oss möjlighet att utvidga EU, som inte ger oss ökad öppenhet och insyn. Det är det som fördraget står emot. Det är den folkomröstningen ni vill ha. Nej tack, jag tror inte att det är ett bra sätt att förankra EU-medlemskapet.
Anf. 111 Ulf Holm (Mp)
Fru talman! Det är helt uppenbart att jag och EU-ministern har lite olika åsikter om detta.
Förra regeringens EU-politik var inte bra. Nej, för den stöddes enbart av alliansens partier här i riksdagen. Det var ja-sägande nickedockor som satt i Bryssel och inte vågade höja rösten för någon förändring. Samma sak är det med denna regering. Vilka frågor kommer EU-ministrarna att lyfta fram för att förbättra EU-konstitutionen? Nej, inte den minsta, utan det är samma visa som blev nedröstad av franska folket och holländska folket, som innebär stor överföring av makt från de enskilda nationella parlamenten till EU.
I de frågor som man från början sade att EU-konstitutionen skulle kunna bli lite bättre, till exempel att möta klimathotet, ville ni till sist inte räcka upp handen i EU och säga att vi behöver göra förändringar i EU-konstitutionen. Ni vill bara sitta där och lyssna på vad de stora länderna i EU säger. De får bestämma, och ni sitter tysta.
Jag tycker inte att det är en aktiv EU-politik. Jag tycker inte att det leder till en EU-politik som ger ett smalare men vassare EU som är liksom ett andrahandsalternativ så länge vi ska vara med i EU. Jag tycker att det är fegt.
När det kommer till kritan kommer ja eller nej upp. Jag har inte nämnt ja eller nej till EU, utan det är EU-ministern som tar upp det med detsamma när det inte finns fler argument som kan bita. Jag har inte tagit upp den frågan. Jag har sagt att det handlar om ifall vi ska ha EU-konstitutionsförslaget eller inte, och det är det som jag vill ha en folkomröstning om. Det är det som Miljöpartiet vill ha en folkomröstning om, och det är det stora delar av svenska folket vill ha en folkomröstning om.
Sedan kommer EU-ministern med en förklaring att det inte passar i de här frågorna. Men folkpartister tycker att EMU kan vi folkomrösta om. Vad är det för skillnad mellan EMU som politisk fråga och EU-konstitutionen? Det är lika stora politiska frågor om var makten ska ligga. Jag tycker inte att makten ska flyttas över till Bryssel. Jag tycker att den gott kan stanna här i riksdagen.
Anf. 112 Sven Bergström (C)
Fru talman! Det är bra med en engagerad minister, men jag noterar att hon inte riktigt svarade på mina frågor. Om vi tar fasta på det EU-ministern säger, att vi inte ska ha någon folkomröstning, vad vill regeringen och EU-ministern sätta i dess ställe för att öka engagemanget och få dialogen i gång?
Ministern säger att det kommer inte så mycket folk, men det kommer skolklasser. Skolklasserna är ju på plats, så dem är det lättare att tala till. De vill inte diskutera folkomröstning, säger ministern. Nej, det är klart. Men folkomröstning är ett verktyg och en hävstång. All erfarenhet visar att om vi håller en folkomröstning så ökar engagemanget. Folk sätter sig i studiecirklar. Folk engagerar sig. I EMU-omröstningen hade vi ett valdeltagande i nivå med de allmänna valen. Men i valen till EU-parlamentet är vi snart nere på kyrkovalsnivå. Är det inte lite pinsamt för dem som blir valda till EU-parlamentet att komma dit med den mycket bristfälliga legitimitet som det ger? Jag är mycket orolig för det här.
Jag är öppen för att diskutera alternativ, men avvisa inte blankt folkomröstningen! En del andra länder har faktiskt prövat det - Irland, Frankrike, Holland och Danmark. Nu diskuterar man att göra det igen i vissa länder - Danmark och Irland, till exempel, och kanske också England. Jag tycker att det är lite lättsinnigt att bara vifta bort det och säga: Ja, men vi ska fixa det på annat sätt. På vilket sätt då?
EU-ministern svarar inte heller på frågorna på vilket sätt hon vill göra EU smalare men vassare. I stället säger hon att EU-frågorna berör alla områden. Då osäkrar jag revolvern och blir lite fundersam. Var det inte smalare men vassare vi skulle göra EU? EU ska inte gripa över alla frågor - jobbpolitik, socialpolitik och vad det nu är. Vill inte regeringen göra EU smalare men vassare? Och hur ska det i så fall gå till? Det är viktigt att avgränsa EU och verkligen kraftsamla på de gränsöverskridande frågorna. Då kan vi få ett ökat folkligt stöd för EU-medlemskapet. Det är min övertygelse. Svara gärna på detta, ministern! Om vi inte ska folkomrösta - vad ska vi göra i stället?
Anf. 113 Cecilia Malmström (Fp)
Fru talman! Vad ska vi göra i stället om vi inte ska folkomrösta? Vi, eller ni, ska ratificera det i riksdagen. Det är det som står i svaret. Det finns en bred uppslutning i riksdagen om att ratificera på detta sätt. Det är det som det finns en enighet om; riksdagen ska ratificera. Det tycker en stor majoritet av denna kammare. Det är så vi har gjort med de tidigare fördragen, och det är så vi ska göra här. Vi kommer att lämna ett förslag så fort det är undertecknat till Lagrådet. Sedan blir det en proposition, och sedan kommer det att ta upp till tio månader eller någonting sådant.
Sverige sitter inte alls tyst som en nickedocka. Det är inte sant. Det är inte korrekt över huvud taget. Det finns massor av frågor där Sverige verkligen driver på. Vi har drivit på om Turkiet, i utvidgningsfrågorna och i miljöfrågorna. Vi hade velat gå ännu längre där, men vi lyckades i alla fall få till ett bindande beslut i mars, till exempel. Vi driver på i öppenhetsfrågor och i frihandelsfrågor. Vi är inte tysta i utrikespolitiken, kan jag tala om. Sverige har stort inflytande över EU:s utrikespolitik. Det finns ingen anledning att tro att Sverige skulle reduceras till en tyst nickedocka i den här frågan.
Vi har med riksdagens stöd stått bakom att vi skulle stå fast vid det fördrag som förhandlades fram nu i juni. Det man ser nu är att några länder poppar upp med frågor som inte alls har med fördraget att göra utan som är nationella frågor. Vi är också angelägna i viktiga nationella frågor, men vi tycker inte att fördragsfrågan är det ögonblick då vi ska driva detta. Nu behöver vi ett fördrag så att vi kan gå vidare med andra frågor.
Ni förespråkar folkomröstning. Det har absolut en folkbildande effekt; jag håller med om det. Men det som jag vill försöka komma fram till är att folkomröstningen handlar om Nicefördraget mot det konstitutionella fördraget. Det är dessa två som det står mellan. Hur ska man begära att folk ska kunna skilja mellan dessa? Det gäller ju inte ett ja till medlemskap eller inte, utan det står mellan två fördrag varav det ena inte är ett bra fördrag - det tror jag att vi kan vara överens om. Det ena fördraget tycker jag är bättre, och ni tycker kanske att det är sämre. Det är det vi ska folkomrösta om. Jag menar att det är ett beslut som bör fattas i Sveriges riksdag.
Jag får tyvärr be att få återkomma i frågan om smalare men vassare, för tiden tickar fort här i kväll.
