FN:s världstoppmöte i Johannesburg

Interpellation 2001/02:302 av Ek, Lena (c)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2002-03-08
Anmäld: 2002-03-12
Besvarad: 2002-03-19

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 8 mars
Interpellation 2001/02:302
av Lena Ek (c) till statsrådet Lena Sommestad om FN:s världstoppsmöte i Johannesburg

Det har snart gått tio år sedan Riokonferensen om hållbar utveckling hölls. Vi inom Centerpartiet följer nu det viktiga planeringsarbetet inför nästa års världstoppsmöte om miljöfrågorna och med anledning av detta vill jag härmed ställa en fråga rörande de officiella yttrandena från ministrarna på det regionala förberedelsemötet som hölls i Geneve den 24@26 september inför FN:s världstoppmöte om hållbar utveckling 2002.

I deklarationen från Rio och i Agenda 21, står det bl.a. i kap. 24 om "Global Action for Women Towards Sustainable and Equitable Development". På flertalet platser i deklarationen hänvisar man till kvinnornas viktiga roll i arbetet för en hållbar utveckling. Man nämner att det är extra viktigt att arbeta vidare med kvinnors roll i miljöledningsfrågor, miljöutveckling och möjligheten för kvinnor att få fullt medinflytande så att man kan påverka en hållbar utveckling tillsammans med männen.

1. På vilket sätt vill statsrådet få i gång ett brett samarbete kring hållbar utveckling bland Sveriges kvinnor?

2. Hur avser statsrådet att verka för att stärka kvinnors inflytande i den internationella miljö- och utvecklingspolitiken?

Debatt

(9 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2001/02:302

Webb-tv: FN:s världstoppmöte i Johannesburg

Protokoll från debatten

Statsråd Lena Sommestad (S)

Anf. 17 Statsråd Lena Sommestad (S)

Fru talman! Lena Ek har frågat mig på vilket sätt jag kommer att arbeta för ett brett samarbete kring hållbar utveckling bland Sveriges kvinnor. Hon har också frågat mig hur jag kommer att verka för att stärka kvinnors inflytande i den internationella miljö- och utvecklingspolitiken. Jag är glad över frågan eftersom jämställdhet är en viktig utgångspunkt för regeringens arbete. I mitt svar vill jag börja med att belysa regeringens initiativ på den internationella arenan och därefter nämna några svenska exempel. Regeringen driver aktivt demokrati, mänskliga rättigheter och deltagande som en viktig del av håll- bar utveckling såväl nationellt som internationellt. Detta är ett synsätt som också slogs fast vid FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio 1992 genom Agenda 21 och vid kvinnokonferensen i Peking 1995. Inför världstoppmötet om hållbar utveckling har Sverige aktivt drivit att jämställdhetsfrågorna ska genomsyra både förberedelseprocessen och själva toppmötet. I förberedelseprocessen har s.k. viktiga samhällsgrupper som identifieras i Agenda 21 en särskilt framträdande roll. Kvinnor utgör en av dessa grupper. I FN:s förberedande kommitté för toppmötet bereds plats för kvinnoorganisationers deltagande och inflytande. Sveriges övergripande prioriteringar inom ramen för Johannesburgs-konferensens teman är fattigdoms- bekämpning, hållbara konsumtions- och produk- tionsmönster och globaliseringens effekter. Vi arbetar också för att toppmötet ska generera särskilda initia- tiv inom vatten-, energi- och hälsosektorerna. Alla dessa områden har tydliga kopplingar till jämställd- hetsfrågor och kvinnans situation. Sverige har också nyligen inom EU tagit initiativ till ett positionspapper som identifierar prioriterade jämställdhetsfrågor i Johannesburgs-processen och som innehåller en genomgång av utkastet till hand- lingsplan för Johannesburgs-mötet ur ett jämställd- hetsperspektiv. Specifika frågor med koppling till kvinnans situation som Sverige skulle vilja se be- handlade vid toppmötet är bl.a. kvinnors rätt till ägande och nyttjande av mark och andra naturresur- ser, kvinnor som jordbrukare och kvinnors roll för att skapa hållbar ekonomisk tillväxt och social utveck- ling. Under det svenska ordförandeskapet i EU antog miljörådet i juni 2001 slutsatser om toppmötet i Jo- hannesburg. Dessa slutsatser framhåller vikten av att kvinnor deltar aktivt i allt arbete för hållbar utveck- ling. Miljörådet slog också fast att ett jämställdhet- sperspektiv ska genomsyra toppmötets hela process. Förbättrad samhällsstyrning och deltagande på alla nivåer var enligt rådet viktiga teman för världstopp- mötet. Ett ökat inflytande från kvinnor utgör natur- ligtvis en viktig del av en sådan insats. Liknande slutsatser kom vi även fram till vid det regionala förberedelsemöte som hölls i Genève 2001. Jag kan också berätta att i samband med ett inter- nationellt möte med kvinnliga miljöministrar i Hel- singfors i början av mars i år antogs slutsatser som framhåller behovet av att främja kvinnors deltagande och tillvarata deras erfarenheter i förberedelsearbetet inför Johannesburg. Då bildades också ett nätverk bland de kvinnliga miljöministrarna. När det gäller vårt arbete med hållbar utveckling i det nationella perspektivet vill jag särskilt lyfta fram att den svenska regeringen nyligen antog en strategi för hållbar utveckling. I utarbetandet av strategin ingick en dialog med samhällets olika intresseorgani- sationer. Hållbarhetsstrategin kommer att presenteras vid toppmötet i Johannesburg. Den beaktar de eko- nomiska, ekologiska och sociala perspektiven. Jäm- ställdhetsperspektivet genomsyrar strategin, inte minst vad gäller frågor om makt och inflytande. I de svenska förberedelserna inför toppmötet hål- ler den svenska regeringen kontinuerlig dialog med en bred grupp av ideella organisationer. Sveriges kvinnolobby, f.d. SAMS, deltar aktivt i detta arbete. Vi har också kontakt med den svenska Unifem- kommittén. Jag ser det som mycket angeläget att säkerställa ett aktivt deltagande av dessa och andra grupper som arbetar med jämställdhetsfrågor i vårt förberedelsearbete - både för att få del av deras kom- petens och erfarenheter och för att få till stånd ett brett ägarskap i uppföljningen av toppmötets resultat. Ett underifrånperspektiv är ledstjärna i den svens- ka regeringens förberedelsearbete. Jag är därför öp- pen för nya initiativ och konkreta förslag på hur ett brett samarbete med Sveriges kvinnor kan förstärkas - gärna i ett samarbete över partigränserna.

Lena Ek (C)

Anf. 18 Lena Ek (C)

Fru talman! Ärade ledamöter och åhörare! Jag ska be att få tacka för detta svar från statsrådet Sommes- tad - det är knappt man har lärt sig säga det. Det här är väldigt intressant. Jag vet att vi båda två är intresserade av både en hållbar utveckling och av jämställdhet. Det genomsyrar också svaret. Trots det måste jag säga att jag är kritisk mot hur regering- en har agerat hittills i de här frågorna. FN:s generalsekreterare har i flera dokument på- pekat just att om man ska ha en sustainable and equitable development ingår mer än återvinningspro- blematik. Det handlar om good governance - det handlar om ett bra ledarskap - och det handlar fak- tiskt väldigt mycket om demokratisk utveckling för att nå också miljömässiga effekter. Agenda 21 är ett väldigt brett dokument. Det är också slutdeklaratio- nen från Riokonferensen. FN:s generalsekreterare har påpekat att fattig- domsklyftan i världen håller på att "genderiseras", dvs. att det är världens kvinnor och flickor som blir fattigare, och att det är en väldigt tydlig utveckling. Det är också så att bland beslutsfattare är 10 % av världens parlamentariker kvinnor, och 6 % av minist- rarna är kvinnor. Det är klart att när det ska fattas stora och viktiga beslut på dels EU-nivå, dels global nivå inom FN:s ram - som den här interpellationen främst gäller - är det väldigt lätt att det blir övervä- gande män som förbereder materialet, företräder förhandlingsorganisationer och fattar beslut. Det är inte bra. Det är vi överens om av många olika anled- ningar. Det nämns i interpellationssvaret att det ska ha va- rit en bred kontakt med olika lobbygrupper inför de förberedande kommittémötena som hittills har varit - PrepCom meetings. Jag tycker inte att det är riktigt korrekt. Vid statsminister Perssons redogörelser vid en sammandragning med ideella organisationer fanns ingen regeringsstrategi alls för hur jämställdhetsfrå- gorna skulle beaktas. Det var bara ett löst tal om att jämställdhetsfrågorna ska genomsyra arbetet. Det fanns ingen handlingsstrategi. I EU-positionen som finns inför Johannesburgs- mötet nämns att ett gender-perspektiv ska genomsyra arbetet, men man talar inte om hur. Det finns ingen konkretisering av hur det ska gå till. Av de kvinnoor- ganisationer som finns i Sverige har somliga redan för ett år sedan lämnat in ansökan om medel för att kunna ha förberedelsegrupper i miljöarbetet. Men de har ännu inte fått svar på sin ansökan. Den har bollats mellan departement. Det här ger ett dubbelt intryck. Jag uppskattar mycket att regeringen och statsråden uttalar sin goda vilja, men det måste också följas upp av konkret handling. Man måste bemöta kvinnoorganisationer på ett sådant sätt att de kan vara med i förberedelsear- betet. Man måste i förhandlingspositionerna ha tydli- ga mål och tydliga punkter som inte bara handlar om mainstreaming, som ju är ett engelskt begrepp som handlar om att jämställdhetsaspekter ska beaktas. Det räcker inte att säga det. Det krävs konkret handling, konkreta nyckeltal, konkreta mål. Till min besvikelse saknas detta genomgående i materialet. Därför hoppas jag att kvinnoorganisatio- nerna nu i sluttampen - det återstår ju nästan ett halv- år till mötet i Johannesburg - kan få medel för att kunna bevaka detta. Jag hoppas också att svenska parlamentariker får delta i förberedelsearbetet och bereds möjlighet att åka till Johannesburg. Jag hoppas alltså att det blir något konkret när det handlar om att kvinnor ska delta i detta arbete.

Harald Nordlund (Fp)

Anf. 19 Harald Nordlund (Fp)

Fru talman! Jag ville delta i den här debatten där- för att jag tycker att interpellanten har tagit upp en väldigt viktig fråga. Det jag inledningsvis vill koppla till är dokumentet från Rio, där en del handlar om det lokala Agenda 21-perspektivet. Jag menar att vi ännu inte har kommit någon vart när det gäller grundtanken bakom lokal Agenda 21. När det gäller lokal Agenda 21 har det i de flesta fall - jag vågar påstå det, för jag har tagit del av hur man jobbar i många kommuner - blivit kommunala avfallsplaner av grundtanken. Grundtanken var ju en annan, nämligen att involvera de många människorna i det här arbetet. Speciellt nämns kvinnor och barn som två viktiga grupper. Just detta att vi har misslyckats lokalt med att in- volvera kvinnogrupperna i det här arbetet gör att vi måste dra slutsatser. Interpellanten har inte specifikt pekat på den här frågeställningen, och självklart kan den inte finnas med i svaret. Men den hör till den här diskussionen, och jag undrar: Vad kommer regering- en att vidta för åtgärder för att grundtanken bakom lokal Agenda 21 ska förverkligas?

Statsråd Lena Sommestad (S)

Anf. 20 Statsråd Lena Sommestad (S)

Fru talman! Det är många frågor. Låt mig först säga att i förberedelserna inför Johannesburg har vi från svensk sida drivit jämställdhetsfrågorna hårt, bl.a. därför att generalsekreteraren - som i många fall, som Lena Ek framhåller, har understrukit kvin- nors betydelse, - tyvärr faktiskt försummade just jämställdhetsperspektivet redan i det stora inledande dokumentet i början av året inför Prepcom- konferenserna. Det har varit ett ganska tufft arbete att få in detta. Genom de inspel vi nu gör för att stärka jämställdhetsperspektivet formulerar vi också tydliga mål när det gäller nödvändigheten av att förbättra möjligheterna för kvinnor att bli involverade i be- slutsfattande och att bekämpa diskriminering på alla nivåer. Där har vi nu varit väldigt tydliga. Den stora fråga som Lena Ek tar upp handlar just om hur fattigdomen "genderiseras" och hela den stora problematiken kring kvinnors ställning i världen. Här menar vi, precis som jag lyfter fram i mitt svar, att det viktiga i satsningarna inför Johannesburg också är vilka sakfrågor vi väljer. Att vi nu väljer ett underi- frånperspektiv och att lyfta fram t.ex. hälsofrågorna, sötvattensfrågorna och de lokala demokratifrågorna är väldigt viktiga markeringar av att vi anser att det är på dessa områden som vi kan göra de viktigaste insat- serna när det gäller kvinnors ställning. Jag är själv mycket intresserad av hur vi ska kun- na koppla ihop miljöfrågorna och kvinnofrågorna. Jag tror att det som ligger i Johannesburgs-konferensen, att bredda från miljö till en bredare social agenda, är väldigt viktigt. Här är just hälsofrågorna centrala, därför att de kopplar ihop miljöfrågorna med de soci- ala frågorna väldigt tydligt. Kanske finns det här också ett svar till Harald Nordlund när det gäller det lokala Agenda 21-arbetet. Vi har ganska många goda exempel på att kvinnor och kvinnoorganisationer har varit involverade. Jag kan inte göra en helhetsbedömning, men jag litar på Harald Nordlunds bedömning av läget. Självklart är vi intresserade av att driva detta vidare. Jag tror att det handlar mycket om att bredda det lokala Agenda 21-arbetet bortom sophantering och sådant till de bredare hållbarhetsfrågorna på den lokala nivån. Vi har just nu ett antal regionala konferenser på gång som handlar om att diskutera och utvärdera det lokala Agenda 21-arbetet och diskutera fortsättningen efter Johannesburg. Vi har en sådan konferens i dag i Malmö, tror jag, och vi har haft en i Sundsvall. Vi försöker alltså nu initiera en diskussion på den lokala nivån kring hur vi ska utveckla arbetet.

Lena Ek (C)

Anf. 21 Lena Ek (C)

Fru talman! Först och främst är det viktigt att kvinnors representanter får möjlighet att delta i förbe- redelsearbetet inför Johannesburg. Vi kan konstatera att det har hållits någon bred samtalsträff med kvin- noorganisationer, men man har där bara deklarerat sin allmänna välvilja. Man har inte diskuterat annat än i väldigt lösa ordalag prioriteringarna i den svenska positionen inför Johannesburg. Man har inte diskute- rat nyckeltal och mål i Agendaarbetet, i fattigdoms- bekämpningen eller i det globala miljöarbete som hör ihop med de här frågorna. Det är viktigt att svenska kvinnoorganisationer får vara med i det här arbetet, och nu är det mindre än ett halvår kvar. Vid de Prepcomkonferenser, eller förberedande konferenser, som har förekommit har inte svenska kvinnoorganisationer heller kunnat medverka. Det innebär att inflytandet i det sammanhanget i stället har fått gå över internationella nätverk, inte genom våra svenska plattformar. Det tycker jag är väldigt synd, för de är starka i det här sammanhanget, i det internationella arbetet. I de svenska positioner som fastställer hur för- handlingarna ska drivas från svensk synpunkt talas i övergripande termer om jämställdhetsarbete, men här finns heller inga nyckeltal och mål. Det är likadant med det positionspapper som har tagits fram inom den europeiska unionen. Nu är det två förberedande möten kvar, så det finns fortfarande en chans att reparera en del av den här skadan, som jag tycker att man kan tala om. Det är också fortfarande möjligt att se till att svenska kvinnoorganisationer kan representeras vid mötet i Johannesburg. Jag hoppas att den öppna inbjudan som statsrådet kommer med i sitt svar innebär just detta - deltagande i förberedelsearbetet, tydligt redo- visande av de svenska positionerna och deltagande i Johannesburgs-mötet. Det är svårt att bedriva jämställdhetsarbete på global nivå. Det är t.o.m. mycket svårt. Det normala vid sådana här stora FN-konferenser är att staterna delas upp i olika förhandlingsgrupper, och det finns grupperingar inom FN-systemet som är mycket hård- föra och som tufft motarbetar jämställdhetsarbete och det som vi tycker är viktiga demokratiska värden och viktiga byggstenar för att nå en hållbar utveckling i världen. Då är det än mer viktigt att vi tillvaratar de krafter som finns i Sverige och deras internationella nätverk för att stärka den linje som finns inom en annan grupp av stater, nämligen att det är viktigt för en hållbar utveckling att kvinnor och flickor deltar. Särskilt viktigt är detta nu, eftersom utvecklingen under de senaste decennierna faktiskt har gått åt fel håll när det gäller kvinnors möjligheter och kvinnors levnadsvillkor.

Harald Nordlund (Fp)

Anf. 22 Harald Nordlund (Fp)

Fru talman! Det jag utläser av svaret från miljö- ministern är ett perspektiv inför Johannesburgs-mötet som inte inkluderar den aspekt jag tog upp här, näm- ligen ett underifrånperspektiv. Hur kommer man att hantera de frågorna? Jag tror att vi kan vara överens om att man har misslyckats med grundtanken bakom det lokala Agenda 21-arbetet, och detta borde ha en tydligare plats inför Johannesburg. Vad gör vi nu för att involvera kvinnogrupper i det här arbetet? Som jag tyder svaret handlar det inte bara om att formellt samråda med kvinnoorganisationerna, utan det gäller att tillvarata kvinnors perspektiv på de här frågorna. Vi behöver bara gå till våra närområden för att märka att det tvivel som nu sås ute i kommunerna mot det vi ägnar oss åt och det vi ändå är överens om är en nödvändig utveckling, nämligen att sortera, hushålla osv., inte sällan kommer från manliga kom- munala politiker, tyvärr. Här gäller det att ta vara på det synsätt som finns hos kvinnor. Jag kan i svaret inte utläsa någonting om hur man kommer att ta upp detta i samband med Johannesburgmötet. Hur förverkligar vi grundtanken i den lokala Agenda 21?

Statsråd Lena Sommestad (S)

Anf. 23 Statsråd Lena Sommestad (S)

Fru talman! Låt mig först när det gäller förbere- delsearbetet inför Johannesburg säga att det har varit ett problem att hela den internationella processen har legat sent. Detta har skapat problem med de här kon- takterna. Det finns en frustration och en besvikelse över att man inte fått signaler om vad man nu ska göra. Det är egentligen först mellan Prepcom 1 och 2 som positionerna har formulerats. Det lite paradoxala är att detta beror på att man velat ha ett underifrånperspektiv. Det har gjort att man har varit sent ute, vilket kanske har försvårat våra kontakter för att stimulera samarbetet i ett senare skede. Jag vill ändå fortfarande understryka att kvinno- lobbyn ingår i den dialoggrupp som vi nu har och att vi kommer att ha ett möte med den gruppen på tors- dag. Det finns alltså en fortgående dialog under det här arbetet. Regeringens initiativ för att bjuda in kvinnoorga- nisationer och andra organisationer ska ses som en möjlighet till kontakt. Frågorna måste också drivas av organisationerna själva. Regeringen kommer inte att säga att det här är den linje som vi ska följa. Däremot är vi öppna för dialog och förslag. Som Lena Ek säkert vet är konferensen upplagd på två nivåer: en nivå bestående av regeringsförhandlingar och en nivå för av andra typer av initiativ. Jag tycker att den här frågan är väldigt viktig, och jag kommer att försöka arbeta vidare med att verkli- gen få in de perspektiv som Lena Ek efterlyser. Vi arbetar för detta. Jag kan inte annat än instämma när det gäller kvinnors och kvinnoorganisationers möj- ligheter att vara representerade och att få resurser för att kunna vara med i arbetet. Just den frågan ligger inte på mitt bord, men vi försöker i regeringen till- sammans se till att det här ska fungera. Jag tar alltså till mig dessa synpunkter och hoppas precis som Lena Ek att vi under det fortsatta arbetet ska få en ännu mer intensiv samverkan, trots att vi är sent ute. Detta har dock, som sagt, ganska mycket att göra med hela uppläggningen av förberedelserna för Johannesburg- konferensen. Jag tycker att det är problematiskt att svara direkt på Harald Nordlunds fråga. Den handlar om hur vi ska få till stånd en syn på miljöfrågorna och hållbar- heten som kanske är mer representerad och vanlig bland kvinnor. Dock finns den inte enbart hos kvin- nor. Vårt mål är att få in detta perspektiv. Vi har i dag väldigt många kvinnor som arbetar som miljöchefer och som är aktiva i politiken. Vi har i Sverige en mycket stor andel kvinnor både i kommunalpolitiken och i rikspolitiken. Jag tror att Harald Nordlund har rätt i att det är viktigt att få in ännu fler i de här sammanhangen, men jag tror inte att det alltid är kvinnor som driver de här frågorna utan vi ska se det som ett gemensamt intresse. Jag vill inte utan att mera sätta mig in den problematik som Harald Nordlund beskriver gå när- mare in på vad vi kan göra. Vi ser inte det lokala Agenda 21-arbetet som ett misslyckande, långt däri- från, men det hindrar inte att det kan förbättras.

Lena Ek (C)

Anf. 24 Lena Ek (C)

Fru talman! Det är något ironiskt och djupt tra- giskt i att man från att i Agenda 21 och i Riodeklara- tionen ha talat om en hållbar utveckling i ett mycket bredare perspektiv nu i Sverige har hamnat i en dis- kussion om att sopa runt återvinningsbehållare och i stort sett inget annat. Den konferens som så stora delar av världen och så många svenskar hoppas väl- digt mycket på har hamnat i ett slags återvändsgränd, där underifrånperspektivet gör att ett underifrånpers- pektiv inte kan anläggas. Det blir slutsatsen. Det är inte så vi vill ha det. Det finns dock fortfarande tid att ordna upp detta. Kvinnoorganisationer har varit inbjudna till ett möte, och där fanns egentligen inget annat besked att ge än att vi tycker att det är viktigt att i detta sammanhang redogöra för hur arbetet ska gå till. Vi får väl hoppas att det på torsdag blir mera konkret, att målen kom- mer upp och att man diskuterar runt de svenska posi- tionerna på ett mycket mer handfast sätt. Vi har i Sverige utom i en liten krets av initierade personer haft mycket lite av diskussion om toppmötet. Det är viktigt att kvinnolobbyn finns med. Kanske blir det t.o.m. så att den ansökan som för ett år sedan lämnades in om inrättande av en miljöberednings- grupp inom den svenska kvinnolobbyn hinner få ett svar innan toppmötet har ägt rum, nu när statsrådet lovar att ta sig an denna fråga. Det vore i så fall bra. En hållbar utveckling, sustainable development, handlar ju om miljön och om demokratifrågor, och i det sammanhanget har Sverige och Europas stater ett enormt ansvar. Det är till väldigt stor del vi som står för den utvecklingslinjen. Har man någon gång varit med på någon av FN- konferenserna och sett dem som har en motsatt åsikt agera, finner man det ännu mycket viktigare att det här jobbet sköts på ett sådant sätt att våra förhandlare kan säga att vi har ett underifrånperspektiv och vi har haft kvinnorna med oss. Det gör vår position mycket starkare.

Statsråd Lena Sommestad (S)

Anf. 25 Statsråd Lena Sommestad (S)

Fru talman! Jag tycker inte att man ska bli depri- merad över möjligheterna att driva Johannesburgfrå- gorna. Tvärtom ser jag Johannesburgprocessen som en verklig utmaning för det övergripande underifrån- perspektivet och för kopplingen mellan de sociala frågorna och miljöfrågorna. När det gäller att ta till vara kraften underifrån vill jag trots att jag självklart ser att regeringen har en viktig roll att spela i att lyfta fram och ta emot initia- tiv osv., säga att underifrånperspektivet också måste drivas underifrån. Vi behöver en debatt om Johannes- burgtoppmötet, men det är inte bara regeringen och ministrarna som kan gå ut och driva den utan det är frågor som ska lyftas fram och drivas av alla organi- sationer. Vi väntar på att också utanför kammaren få se mer av initiativ och utmaningar av det slag som Lena Ek här ger oss. Det tycker jag är väldigt viktigt.

Intressenter

Frågeställare

Ek, Lena (c) Centerpartiet

Besvarad av

statsrådet Lena Sommestad Socialdemokraterna