Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Flyktingar som utvisas till Afghanistan

Interpellation 2007/08:487 av Adolfsson Elgestam, Carina (s)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2008-03-10
Anmäld
2008-03-11
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2008-03-20
Sista svarsdatum
2008-04-01
Besvarad
2008-04-08

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 10 mars

Interpellation

2007/08:487 Flyktingar som utvisas till Afghanistan

av Carina Adolfsson Elgestam (s)

till statsrådet Tobias Billström (m)

Jag har i mitt uppdrag som riksdagsledamot fått kontakt med både organisationer och enskilda som känner stor oro inför att Sverige skickar tillbaka flyktingar till Afghanistan. Enligt uppgift finns det för närvarande ca 700 flyktingar från Afghanistan som väntar på att utvisas till sitt hemland.

Migrationsverket har gjort bedömningen att det inte längre råder en väpnad konflikt i delar av landet vilket har fått till följd att utvisningar kan ske. Denna bedömning står i stark kontrast till att den humanitära situationen i landet är djupt oroande. Så gott som dagligen inträffar terrorattentat som utsätter civila för fara. Civilbefolkningen utsätts för terrorattentat där självmordsbombare sprider skräck och stor förödelse i samhället. Att gå till skolan eller arbetet är förenat med livsfara. Det är en vardag som vi svenskar inte kan föreställa oss. Situationen är fortfarande mycket kaotisk.

Den borgerliga regeringens passivitet i denna fråga är häpnadsväckande. Att skicka tillbaka människor som har flytt från denna oroshärd är för mig oerhört främmande. Vi sänder tillbaka dessa barn, kvinnor och män till ett samhälle som inte fungerar. Det finns inga eller mycket små möjligheter att försörja sig, vilket innebär att de flyktingar som återvänder lätt hamnar i en beroendeställning till de grupper i samhället som orienterar sig bort från västvärlden. Många hamnar i en beroendeställning till opiumhandlarna och tvingas att odla opium för att försörja sig.

Möjligheten att utveckla ett samhälle där alla har ett lika värde, tillgång till utbildning, försörjning och sjukvård ökar inte genom att Sverige sänder tillbaka de flyktingar som har sökt skydd i vårt land. Jag anser att Sverige bör visa solidaritet med dessa flyktingar som söker skydd hos oss.

Jag vill därför fråga statsrådet om han avser att vidta några generella åtgärder för att flyktingar från Afghanistan ska få möjlighet att få en fristad i Sverige.

Avser statsrådet att vidta några åtgärder för att begreppet väpnad konflikt definieras och blir tydligare i utlänningslagen?

Debatt

(11 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2007/08:487, Flyktingar som utvisas till Afghanistan

Interpellationsdebatt 2007/08:487

Webb-tv: Flyktingar som utvisas till Afghanistan

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Tobias Billström (M)
Anf. 93 Tobias Billström (M)
Herr talman! Carina Adolfsson Elgestam har frågat mig om jag avser att vidta några generella åtgärder för att flyktingar från Afghanistan ska få möjlighet att få en fristad i Sverige samt om jag avser att vidta några åtgärder för att begreppet väpnad konflikt definieras och blir tydligare i utlänningslagen. På den första frågan vill jag påminna Carina Adolfsson Elgestam om att bestämmelser om vem som är berättigad till skydd finns i utlänningslagen. De fick sin lydelse i enlighet med de av en enig riksdag godtagna förslagen i den proposition (prop. 2004/05:170) som den dåvarande socialdemokratiska regeringen lämnade till riksdagen i maj 2005. Ansökningar prövas - i enlighet med den instans- och processordning som föreslogs i samma proposition - sedan den 31 mars 2006 av Migrationsverket och, vid överklagande, av migrationsdomstol. Om prövningstillstånd ges kan ansökan även prövas av Migrationsöverdomstolen, som är prejudikatskapande tredje och sista instans. Tillämpningen av utlänningslagens skyddsbestämmelser är alltså, liksom all annan rättstillämpning, en fråga för berörda myndigheter och domstolar. Regeringen har inte någon uppgift i den vanliga asylprocessen. De afghaner som fått sin sak slutgiltigt prövad och fått ansökan avslagen har alltså inte bedömts vara flyktingar eller skyddsbehövande i övrigt i Sverige enligt svensk lagstiftning. De är skyldiga att lämna Sverige inom några veckor och förutsätts göra detta självmant. De kan vid behov få stöd för hemresan och återetableringen i Afghanistan av Migrationsverket. För den som inte reser självmant ska Migrationsverket överlämna verkställigheten av avlägsnandebeslutet till polismyndighet. Även detta är i enlighet med den av riksdagen år 2005 beslutade ordningen. Regeringen har inte heller någon roll i verkställandet av avlägsnandebeslut. En trepartsöverenskommelse rörande återvändande finns mellan Sverige, Afghanistan och FN:s flyktingkommissarie. Skyddsbehov på grund av väpnad konflikt i hemlandet är en av de omständigheter som kan ge grund för uppehållstillstånd i Sverige. Vad gäller de rättskipande organens tillämpning av begreppet ska den ske utifrån regleringen i utlänningslagen. Det ankommer på Migrationsverket, migrationsdomstolarna och ytterst på Migrationsöverdomstolen att avgöra hur begreppet ska tillämpas i utlänningsmål. Jag är inte beredd att gå in i någon sakdebatt om huruvida Migrationsverket och berörda domstolar, i sista hand den praxisbildande Migrationsöverdomstolen, tolkar utlänningslagen på det sätt som lagstiftaren avsett. Skulle jag i något avseende anse att en lagändring behövs kommer jag att verka för att regeringen lämnar en proposition om en sådan lagstiftning till riksdagen. I sammanhanget vill jag påminna om att en utvärdering av instans- och processordningen i utlännings- och medborgarskapsärenden pågår. Utvärderingen berör även skyddsbestämmelserna i utlänningslagen. Sammanfattningsvis avser jag inte att ta något initiativ i de avseenden som Carina Adolfsson Elgestam lyfter fram.
Carina Adolfsson Elgesta (S)
Anf. 94 Carina Adolfsson Elgesta (S)
Herr talman! "Åsedabo i fyra år - nu avvisas han". Det kunde man läsa i Smålandsposten förra veckan. Nobahar Himat är 24 år och har jobbat som karatelärare i Åseda. Han ska nu avvisas från Sverige. Jag har varken ätit eller druckit sedan i fredags, berättar han. Han ser ingen framtid i Afghanistan. Det är bara en av dem som under de senaste veckorna har blivit hämtade med anledning av ett avvisningsbeslut. Jag är från bergstrakter på gränsen mot Pakistan, och där håller talibanerna till. Jag vet vad som händer om jag kommer dit. De kommer att tvinga mig att hjälpa dem, kanske med kontakter i Europa, kanske med knarkleveranser. Vägrar jag dödar de mig, säger han. Talibanerna har dödat hans pappa. Mamman och de två systrarna har han inte hört av på nästan fyra år. Om de är levande eller döda vet han inte. Det är bara en av de afghanska flyktingar i Sverige som väntar på återresa till Afghanistan. Det handlar om en vädjan från många människor runt om i Sverige som på olika sätt har engagerat sig för dem som finns i deras närhet. Många av dessa har därtill arbete här i Sverige. Människor känner utifrån hur det i dag är i Afghanistan. Det får vi rapporter om nästan dagligen, om olika saker som händer. Det handlar om att det inte är tryggt i vardagen. Man har nu gjort en bedömning att det går att återvända till Kabul, för där finns det möjlighet att få bostad och arbete. Efter vad jag har förstått är det väldigt många som strömmar just till Kabul, inte bara från Sverige. Det kommer ganska många från Pakistan och Iran också. Det torde vara ganska knepigt vad gäller möjlighet till arbete och bostad. Det är utifrån detta migrationsministern har svarat - det är ganska tydligt i svaret: Jag är inte beredd att gå in i någon sakdebatt om hur Migrationsverket och berörda domstolar, i sista hand den praxisbildande Migrationsöverdomstolen, har tolkat utlänningslagen. Det är lite förvånande, och det känns utifrån ett humanistiskt perspektiv ganska hårt. Men samtidigt är det ganska tydligt. Jag ställde frågor till migrationsministern om huruvida ministern var beredd att vidta åtgärder för flyktingar från Afghanistan att få en fristad i Sverige. Det finns alltså ingen möjlighet från regeringens sida att ta till sig av det vi ser händer runt omkring oss. Det är mycket förvånande, men kanske ändå inte. Svaret andas att det är domstolarna som ska bestämma och inte vi politiker.
Bodil Ceballos (Mp)
Anf. 95 Bodil Ceballos (Mp)
Herr talman! Jag var med i debatten den 26 mars när vi faktiskt gick in på sakområdet om domstolarna tolkade lagstiftningen på det sätt som det var tänkt eller inte. Jag har en lite friare roll än migrationsministern, och jag kan fortsätta på samma väg som jag gjorde då. Jag berättade om den skam många Gävlebor och gästrikar känner över det som händer i vårt län just nu där en ung kille ska skickas ut. Den här debatten förs fortfarande. Ungdomarna som var här vittnar om hur de tappar tron på demokratin. När de som går på gymnasiet säger att de tappar tron på demokratin, det svenska samhället och staten är det väldigt allvarligt. Självklart vill man kunna se något resultat så småningom av det engagemang som finns i olika frågor. Det är kanske vår uppgift här i kammaren, ledamöternas uppgift. Vi skulle ha varit fler från Gävleborg här i dag, men det går vinterkräksjuka. Vi är två i alla fall. Det som var diskussionen den 26 mars var om vi ska ändra lagen nu eller vänta till översynen. Migrationsministern har pratat om att det kommer en översyn, men den tar väldigt lång tid fortfarande. För dem som nu väntar på utvisning tar det alldeles för lång tid. Jag ser framför mig en stor mängd människor som kommer att känna sig tvingade att gömma sig. Återvändandestödet är inte ett alternativ för de personerna, för de vet att när de kommer tillbaka till Afghanistan är det som står dem till buds rekrytering till talibaner, krigsherrar eller något annat. Den som har flytt talibanerna vill självklart inte hamna direkt i klorna på de personerna igen. Vi talade om lagstiftningen och hur den var tänkt att fungera. Vi pratade om skyddsbehovet på grund av väpnad konflikt och andra svåra omständigheter. Vi stod här samstämmigt i talarstolen, socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister, och sade att så här var det inte tänkt. Socialdemokraterna var de som var huvudansvariga för propositionen som kom, men vi hade också ett finger med i spelet. Enligt förarbetena var det tänkt att man skulle beakta UNHCR. Det var också tänkt att praxis inte skulle bli mer restriktiv än tidigare regeringens praxis och Utlänningsnämndens praxis. Vi har sett att vi faktiskt har fått en striktare praxis på så sätt att vi skickar tillbaka människor till krig. Då kan man säga att vi skickar tillbaka människor till länder i krig men att det finns internflyktalternativ. Men det praxisbeslut som det grundas på handlade om Serbien och Kosovo en gång i tiden. Det handlar inte om Afghanistan. Det som står till buds nu för oss är att försöka vänta in något nytt praxisbeslut från Migrationsöverdomstolen som vi hoppas tar utgångspunkt i Afghanistan i stället för i ett helt annat land. Vi vet att Afghanistan är ett klansamhälle dit man inte kan skickas tillbaka vart som helst i landet. Man måste komma till en plats där man har sitt sociala nätverk. Klockan går. Jag tänker ställa min fråga till ministern. Om det visar sig att vi inte får någon ny praxis, kommer ministern då att ta initiativ till en förändring av lagstiftningen innan översynen i februari?
Ulla Andersson (V)
Anf. 96 Ulla Andersson (V)
Herr talman! I dag fick jag telefon. Jag fick höra att en av tjejerna i Hofors hade haft kontakt med presschefen på Migrationsverket. Hon hade fått höra att det enligt presschefen inte råder krig i Afghanistan. Tjejen svarade: Jag kan ju se på tv att det faktiskt är krig. Det måste vara svårt att vara borgerlig regering i dag. Det är en kluven borgerlig regering som vi ser. Då vi ska fatta beslut om att skicka militära trupper till Afghanistan är det enligt denna regering på grund av att det där råder väpnad konflikt. Men när vi ska avvisa människor till Afghanistan finns det enligt samma regering inte någon väpnad konflikt. Det måste vara svårt att förklara. Enligt en FN-rapport från 2006 var läget i 25 av 32 provinser i Afghanistan måttligt eller extremt osäkert. Sedan dess har det blivit väsentligt värre. Det är sociala motsättningar och inre politiska väpnade motsättningar. De ockupationstrupper som finns i landet har tillsatt en regering som inte har territoriell kontroll. UD skriver i en rapport att utöver det krig som rasar i landet är det nästan total laglöshet med utomrättsliga avrättningar, tortyr, människohandel och godtyckliga frihetsberövanden. Migrationsverket skriver i maj 2007 i ett svar på denna rapport: "Migrationsverket kan konstatera att säkerhetsläget i Afghanistan har försämrats under det senaste året . någon förbättring av säkerhetsläget på kort eller medellång sikt är emellertid inte att vänta." Dit avvisar vi människor! Läget i Afghanistan förvärras ständigt. 2007 är det värsta året hittills. Kriget eskalerar och breder ut sig. Terrorhandlingar inträffar nästan dagligen, och självmordsbombningarna har ökat med 800 procent sedan 2005. Terrorn riktas mot mjuka områden, så ingen vet när och vem som ska drabbas. Det är handlingar som signalerar att regeringen inte har kontroll. Bomber fälls över stora områden i jakt på talibanledare - bomber med spridningsradier på 900 meter och med förödande kvarlämningar i ett land där 70 procent av befolkningen lever på mindre än 2 dollar per dag. Civila dödas och lemlästas. Vi kan se det varje dag i tv. Dit avvisar vi människor! USA ska skicka fler soldater. Sverige vill göra likadant, i alla fall enligt tv. Man anser från den militära ledningen att JAS borde sättas in för att skydda den svenska styrkan. Hur många soldater behövs det i ett land där det inte är krig, enligt regeringen? I dag är det 50 000 internationella soldater i Afghanistan. Ni säger att det inte är väpnad konflikt. Vad är det då människor dör av? Vad är det då människor flyr ifrån? Vad är det då människor lemlästas av? Är det inte svårt att förklara? Känner ni inte att det är något fel när man dagligen på tv kan se vad som sker, och när vi kan läsa att det finns 50 000 internationella soldater där? Vad är det då som gör att människor flyr? Internationella Röda Korset säger något annat - det är de som har Genèvekonventionens uppdrag att tolka och förtydliga vad som sker - och UNHCR och Afghanistankommittén säger samma sak: Det är väpnad konflikt. Men den regering som säger att den ska lyssna, den hör ingenting. Ja, regeringen verkar inte ens lyssna på sig själv. Enligt den proposition som ni själva har lämnat ska man delta i ISAF på grund av att det är väpnad konflikt i Afghanistan. Tidigare har migrationsministern om utvärderingen av de bestämmelser som i dag finns sagt: "Att utvärderingen görs innebär naturligtvis att det inte finns enskilda frågor som behöver tas upp under mellantiden och leda till lagstiftning." Vore det inte bra om migrationsministern lyssnade på sig själv och faktiskt medgav att det finns enskilda frågor som man behöver ta tag i? Den debatt som har pågått under flera månader har väl tydligt visat på att det finns en enskild fråga för regeringen att ta tag i. Det riksdagen fattade beslut om har inte tillämpats, och därför behöver vi ändra på våra beslut.
Tobias Billström (M)
Anf. 97 Tobias Billström (M)
Herr talman! Jag ska vända mig till samtliga tre som deltar i debatten och påpeka att enskilda fall kan jag inte ta upp och diskutera här. Det hoppas jag att alla är medvetna om. Den fråga som ni alla tre berör, alltså vilka som ska få skydd i Sverige, är något som anges i utlänningslagen. Det är Migrationsöverdomstolen som sätter praxis i de här frågorna. Om någonting behöver justeras i utlänningslagens skyddsbestämmelser kommer vi förhoppningsvis att bättre kunna diskutera detta efter den utvärdering av instans- och processordningen som nu pågår. Utvärderingsutredningen ska bland annat redovisa om de materiella bestämmelserna är tillräckligt preciserade för att vara lämpade för domstolsprövning. Utredningen ska lämna sitt slutbetänkande i februari 2009. Jag kan nämna att frivilligorganisationerna och UNHCR redan under utredningens gång kommer att kunna lämna sina synpunkter genom den referensgrupp där de ingår. Frågan om bestämmelsen om skyddsbehövande i övrigt är tillräckligt preciserad av lagstiftningen ryms inom utredningens uppdrag, men vilken behandling just denna bestämmelse och i synnerhet begreppet "inre väpnad konflikt" kommer att få är en fråga för den särskilde utredaren att avgöra, liksom vilka förslag som utredningen eventuellt kommer att leda till. Jag har inte anledning att på detta stadium överväga ny lagstiftning, som jag sade till Carina Adolfsson Elgestam, om rätten till skydd i Sverige vid sådana generella förhållanden som inre väpnad konflikt. Dessutom är det enligt min mening olämpligt att studera denna fråga isolerat. Jag vill däremot inte utesluta ett framtida behov - och detta säger jag också till Ulla Andersson - av att åter diskutera vilket skydd som bör lämnas vid förhållanden som är starkt individrelaterade och det skydd som bör lämnas huvudsakligen på grund av mer generella förhållanden i hemlandet, liksom gränsdragningen dem emellan. Det folkrättsliga regelverket på det allmänna humanitärrättsliga området definierar inte begreppet "väpnad konflikt". Bedömningen om väpnad konflikt i folkrättslig mening föreligger eller inte får därför ske från fall till fall över tid. Bedömningen kan dessutom skilja sig åt mellan olika delar av ett land - därav den här problematiken och vikten av att praxis nyskapas i domstolarna över tid. Det är också hela poängen med den här ordningen. Jag är lite förvånad när jag hör en del av inläggen från den här talarstolen, inte minst från Ulla Andersson, som helt tycks ha missat poängen att det inte är regeringen som avgör detta. Prövningen av asylskälen ska ske i domstol och inte i en politisk process. Det var hela poängen med den förändring som riksdagen vidtog 2006. Därför blir hela diskussionen om situationen i Afghanistan och den politiska utvecklingen lite meningslös. Regeringen har ju flyttats utanför processen, vilket också var avsikten. Det verkar också lite märkligt att en del av debattörerna, även Bodil Ceballos, helt har glömt bort de tio år av utredningsarbete som föregick den förändring som riksdagen faktiskt vidtog. Det är på sin plats att understryka behovet av att kunna sin historia i de här frågorna. Vi har en mycket lång och trist utveckling bakom oss i Sverige på det här området. Vi kunde se hur det just var tillfälligheter och den politiska diskussionen som styrde vem som fick stanna i Sverige och inte en saklig, opartisk prövning i domstol där man får tillbaka en praxis som skapas.
Carina Adolfsson Elgesta (S)
Anf. 99 Carina Adolfsson Elgesta (S)
Herr talman! Mot bakgrund av detta med enskilda fall antar jag ändå att det är helt okej att visa på exempel från det svenska samhället för att tydliggöra vad som händer ute i samhället när vi sedan som lagstiftare ska fatta beslut. Därför använde jag i mitt anförande exemplet med en man som i förra veckan hade blivit hämtad. Det handlade inte om någon kritik av det beslut som migrationsdomstolen hade fattat. Ministern säger att det pågår en utvärdering av utlänningslagen och instansordningen. Den ska vara klar i februari 2009. Jag tror inte att alla de afghaner som nu ska lämna Sverige och åka tillbaka till Afghanistan känner någon trygghet med det. När så många människor runt om i Sverige på olika sätt protesterar mot det som regeringen tolkar är den lagstiftning som ska gälla utifrån vad riksdagen har sagt, kan man känna att det kanske hastar med den här utvärderingen. Det hastar kanske att ta ett eget initiativ och titta på hur bedömning blir när det gäller väpnad konflikt. Det känns inte riktigt som om regeringen och migrationsministern har tagit till sig det som så många medborgare runt om i landet framför om det som dagligen händer i Afghanistan. Man kan inte låta bli att ställa några frågor till ministern. Upplever ministern att det är tryggt och säkert i Afghanistan? Finns det inga självmordsbombare i Afghanistan? Hur ska vi tolka det ministern säger? Utrikesministern från Afghanistan var på besök i Sverige för några veckor sedan. Vädjade inte utrikesministern då till Sverige att vara återhållsamt med avvisningarna till Afghanistan av humanitära skäl eftersom det inte är tryggt och säkert? Har vi som på olika sätt har engagerat oss för flyktingar från Afghanistan missuppfattat detta med väpnad konflikt? Människor känner att det inte finns någon möjlighet till försörjning. I stora delar finns det nästan bara knarkhandel, det vill säga handel med opium. Det tillsammans med talibaner och självmordsbombare gör att man känner en sådan osäkerhet att man inte vill och vågar bo i det land där man är född. Det vore intressant om ministern här i kammaren kunde komma med ett svar på om det är tryggt och säkert i Afghanistan i dag.
Bodil Ceballos (Mp)
Anf. 100 Bodil Ceballos (Mp)
Herr talman! Jag vill börja med att säga att den debatt som var häromdagen och även nu när vi säger att domstolarna inte tolkar lagen såsom den var tänkt inte innebär en kritik mot domstolarna vare sig i deras lagskipning eller i något enskilt fall. Det är snarare så att vi inte har varit tillräckligt tydliga i vår lagstiftning. Därför menade vi att den behöver ändras. Det finns bara två sätt att få en ändring till stånd. Det är antingen att Migrationsöverdomstolen fattar ett nytt praxisbeslut som utgår ifrån Afghanistan och inte från Serbien och som utgår ifrån dagens situation och inte från gårdagens situation eller att vi ändrar lagstiftningen om vi upplever att det inte riktigt har blivit såsom vi hade tänkt oss. Hur som helst har vi här i kammaren inte legat på latsidan under den här veckan. Vi har bjudit in UNHCR, Röda Korset, Migrationsverkets generaldirektör och Svenska Afghanistankommittén för att förhöra oss mer om hur situationen egentligen är och vad olika organisationer gör. UNHCR, Röda Korset och Svenska Afghanistankommittén är väldigt överens om hur situationen ser ut och att det inte går att skicka tillbaka människor vart som helst i Afghanistan. Migrationsverket gör sitt jobb i avvaktan på ny praxis. Det har varit väldigt klart och tydligt på de möten som vi har haft. Ministern pratade om den här trepartsöverenskommelsen. Vid ett besök här i riksdagen tillsammans med utrikesutskottets ledamöter och några andra talade den afghanska utrikesministern om att det här avtalet inte var giltigt eftersom alla departement inte hade skrivit under det. Jag vet att han inte berättade det för migrationsministern, så därför säger jag det här. Jag upplever en viss positionsförändring från ministerns sida i förhållande till tidigare när han säger att han inte utesluter en ändring framöver.
Ulla Andersson (V)
Anf. 101 Ulla Andersson (V)
Herr talman! Det var Vänsterpartiet som tog initiativ till den ordning som vi har i dag. Däremot har inte tillämpningen, precis som Bodil Ceballos var inne på, blivit enligt riksdagens intentioner. Därför har vi också ett politiskt ansvar att se till att ändra det i så fall. Jag tog med mig Migrationsverkets information om utlänningslagen. Så här står det där: Svåra motsättningar i hemlandet grund för skydd. Till skyddsbehövande i övrigt räknas också personer som utan att vara individuellt förföljda behöver skydd på grund av inre eller yttre väpnad konflikt eller andra svåra motsättningar i hemlandet. Jag tycker att det är väldigt tydligt, men tydligen gör inte ministern det. Men jag har ju tidigare påstått att regeringen är kluven. Man skickar soldater till Afghanistan, ett land där det redan finns 50 000 soldater, för att det är väpnad konflikt, men man avvisar människor dit med hänvisning till att det inte är väpnad konflikt. Jag tycker att Billström har väldigt mycket att förklara, vilket han inte har kunnat göra hittills. Jag skulle också vilja läsa upp vad regeringen skrev i sin proposition när man beslutade om att sända styrkor till Afghanistan: Situationen i Afghanistan kännetecknas i dag av att landet samtidigt befinner sig i minst tre olika konfliktnivåer. I landets södra delar pågår en intern väpnad konflikt. Landets östra och västra delar liksom Kabul är utsatta för omfattade terrorism och oroligheter. I landets centrala och norra delar råder ett instabilt postkonflikttillstånd. Sedan fortsätter regeringen att tala om att det här innebär stora osäkerheter inför framtiden. Migrationsverket säger självt att 2008 är avgörande för Afghanistans framtid. Billström har tidigare sagt att det kan finnas enskilda frågor som gör att man måste fatta beslut innan utvärderingen kommer. Jag tycker att vi har en tydlig enskild fråga på riksdagens bord och har haft så under lång tid. Det är dags att ta sitt ansvar och göra någonting åt den enskilda frågan. Det sitter 600-700 människor och väntar på att regeringen ska ta sitt ansvar.
Tobias Billström (M)
Anf. 102 Tobias Billström (M)
Herr talman! Först och främst ska jag vända mig till interpellanten och säga att de afghaner som fått avslag på sina asylansökningar har fått det efter en rättssäker prövning. Det var bra att Carina Adolfsson Elgestam inledde med att säga att hon tyckte att jag var tydlig. Det är min ambition ständigt och jämt här i kammaren att vara tydlig när det gäller den ordning som gäller. Därför ser jag inte heller någon anledning till att hasta fram några beslut. Det är tvärtom noggrannhet och ingående studier som behövs för att man ska göra rätt när man stiftar lagar. Jag har fullt förtroende för den utvärderingsutredning som nu är tillsatt och som kommer att avlämna sitt besked 2009. I sina inlägg ber Carina Adolfsson Elgestam på nytt om bedömningar av säkerhetsläget i diverse länder som regeringen inte ska göra. Det är inte upp till mig eller regeringen att uttala oss om dessa frågor. Det sker i stället enligt den ordning som är fastställd med självständiga myndigheter och domstolar. Sedan har vi frågan om individuella bedömningar av skyddsbehov som helt riktigt görs av Migrationsverket och domstolarna. Migrationsöverdomstolen har genom dom i ett irakiskt asylärende gett en generell vägledning om bestämmelser av skydd på grund av inre väpnad konflikt i utlänningslagen. Praxis rörande inre flyktalternativ kommer att bildas i ett afghanskt asylärende där Migrationsöverdomstolen har gett prövningstillstånd. Migrationsverket har inom verket i ett vägledande beslut från den 22 november förra året rörande ett annat ärende än det vi diskuterar här funnit att inre väpnad konflikt råder i de södra delarna av Afghanistan och att ingen kan utvisas dit. Det tog lång tid för Ulla Andersson att komma fram till det i sitt inlägg, men det kan vara värt att repetera. Sedan tog Bodil Ceballos upp frågan om återtagandeavtalet med Afghanistan. Det är riktigt att Afghanistans utrikesminister tog upp frågan om ett tillfälligt stopp för tvångsvisa avvisningar från Sverige när han nyligen var här på besök. Han ifrågasatte dock inte Afghanistans åtagande enligt trepartsöverenskommelsen eller landets skyldighet att återta sina egna medborgare. Från svensk sida ställde vi oss positiva till en fortsatt diskussion om hur vi ytterligare skulle kunna underlätta för de personer som faktiskt återvänder, inte minst självmant. En sådan diskussion kommer också att ske under våren. Trepartsöverenskommelsen mellan Sverige, Afghanistan och UNHCR gäller till utgången av detta år. Den styr emellertid inte vilka som ska få uppehållstillstånd i Sverige eller som i annat fall ska lämna landet. Detta styrs av utlänningslagen. I första hand eftersträvas naturligtvis att de som ska återvända gör det självmant, vid behov med stöd av Migrationsverket på olika sätt. Men regeringen har ingen roll i verkställigheten av detta beslut. Jag är förvånad över att såväl interpellanten som Ulla Andersson inre riktigt tycks förstå denna ordning, trots att ni själva, åtminstone Carina Adolfsson Elgestam, ju är med i det parti som låg bakom framtagandet av den nya utlänningslagen och som också presenterade den här i riksdagen. Jag tycker att det är viktigt att man har ordningen klar för sig. Regeringen strävar ständigt och jämt efter att det ska finnas en rättssäker prövning i botten när vi avgör de fall som läggs på domstolarnas bord. Ska det kunna ske på ett bra sätt måste man också stå upp för de principer som gäller, och då måste man kunna göra det även om människor får negativa beslut. Den här debatten och diskussionen hittills har här i kammaren visat behovet av att man är ännu mer pedagogisk från regeringens sida - ännu mer tydlig och klar med vad som gäller i de här frågorna. Det har funnits diskussioner om att det skulle finnas bristande tilltro. Det botar man bäst genom kunskap, och det tror jag också att den här typen av debatter ger upphov till.
Carina Adolfsson Elgesta (S)
Anf. 103 Carina Adolfsson Elgesta (S)
Herr talman! Jag blir fortfarande lite konfunderad över vad migrationsministern säger, att det är så tydligt att det är domstolen som ska bestämma. Jag kan hålla med ministern vad gäller att när vi stiftar lagar och skapar rättssäkerhet i landet ska vi inte hasta fram. Men om människor skickas tillbaka till ett land där det, åtminstone i vissa delar, pågår väpnad konflikt och man samtidigt håller på och tittar på en utvärdering kan man inte låta bli att känna viss oro för vad som händer med dessa människor som nu blir återförvisade till Afghanistan. Det är april 2008 - det är ganska långt till februari 2009. Jag upplever att för oss som lagstiftare och riksdagsledamöter är det en del av vårt ansvar när vi ser orättvisor och fel i lagstiftningen eller vi upplever att de intentioner som riksdagen har haft inte uppfylls ute i vardagen. Vad gäller det som handlar om väpnad konflikt och det som handlar om flyktingar från Afghanistan känner jag som politiker att det som vi har stiftat en lag om inte riktigt uppfyller det som var tanken från riksdagens sida. Fortfarande kvarstår alltså mina frågor till migrationsministern om att åtgärder för att flyktingar från Afghanistan ska få en möjlig fristad i Sverige behövs, precis som vi behöver se över vad vi menar med "väpnad konflikt".
Tobias Billström (M)
Anf. 104 Tobias Billström (M)
Herr talman! Carina Adolfsson Elgestam har naturligtvis all rätt i världen att ställa frågor här som ledamot. Men jag vill på nytt understryka att de som får avslag får det efter prövning i en rättssäker ordning med alla möjligheter att lägga fram sin sak och med alla möjligheter att få presentera sina sakskäl inför lagfarna domare och få lämna sin berättelse om hur de upplever sin situation i hemlandet. Till grund för avgörandena i domstol ligger länderinformation och de dokument som man vill presentera, och man får också möjlighet till muntlig prövning. Jag har, ärligt talat, svårt att se att det finns anledning till oro i den delen för att processen inte skulle tillgodose alla de krav som kan tänkas ställas på det vi kallar rättssäkerhet. Men om det är så att Carina Adolfsson Elgestam känner oro inför de här frågorna tror jag att det kanske snarare handlar om det som ibland kan vara svårt att acceptera, nämligen att människor faktiskt kan få avslag på sin asylansökan och kan få detta oavsett vilka lagar riksdagen stiftar. Det är nämligen så att man måste nå upp till skyddsgrunden. Det är så att man måste nå upp till de meritvärden, så att säga, som är uppställda i lagstiftningen. Och det kommer alltid att finnas människor som inte gör det. Här någonstans tror jag att problemet egentligen ligger. Jag är beredd att komma tillbaka till riksdagen när utvärderingen väl är avslutad om det finns behov och lägga fram propositioner här. Men jag tycker att det är viktigt att man faktiskt tar de utvärderingar som görs på allvar, att man låter dem som gör dem få lov att arbeta färdigt och att man inte hastar fram lagstiftning. Den här kammaren har tillräckligt med olyckliga erfarenheter av tillfälliga lagar, som den förra regeringen olyckligtvis tog initiativ till. Jag har inte för avsikt att fortsätta på den inslagna vägen. Jag konstaterar avslutningsvis att det här har varit en intressant debatt. Vi kommer säkert att ha efterföljare till den. Jag tycker att det har varit angeläget och viktigt att få presentera regeringens syn i de här frågorna.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.