Fler ombud för psykiskt sjuka
Interpellation 2005/06:343 av Ullenhag, Erik (fp)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2006-04-10
- Anmäld
- 2006-04-18
- Besvarad
- 2006-05-02
- Sista svarsdatum
- 2006-05-02
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 10 april
Interpellation 2005/06:343 av Erik Ullenhag (fp) till statsrådet Ylva Johansson (s)
Fler ombud för psykiskt sjuka
Socialstyrelsens utvärdering av reformen med personliga ombud för psykiskt funktionshindrade från december 2004 har visat att människor med psykiska funktionshinder har stor nytta av reformen. De personliga ombuden kan hjälpa till att samordna de olika insatserna kring den enskilde och vara med när individuella vårdplaner utvecklas samt fungera som ett stöd i kontakten med myndigheter och bevaka att den enskilde får del av de insatser som hon eller han har rätt till.
Den nationella psykiatrisamordnaren Anders Milton har också föreslagit att personliga ombud ska kunna erbjudas alla som har behov av det med motiveringen att personliga ombud kan detta stärka den enskildes inflytande och självbestämmande (S 2003:09, arbetsplanen Inriktning och arbetsplan för Nationell psykiatrisamordning under 2006). Milton anser att kommunernas kostnader för personliga ombud till större del ska täckas av staten och att Socialstyrelsen och länsstyrelserna ska få ett fortsatt uppdrag att stödja och stimulera verksamheten.
I dag har runt 80 % av kommunerna infört personliga ombud. Där personliga ombud har prövats har utnyttjandet av sluten vård minskat. Det kanske allra viktigaste ur liberal synvinkel är att individens möjligheter att själv bestämma över sitt liv har stärkts och att brister inom stödet till psykiskt funktionshindrade har upptäckts som annars inte skulle ha blivit synliga.
Verksamheten är i dag permanentad. Det utgår ett statbidrag till verksamheten med knappt 90 miljoner kronor per år 2006@2008. Statsbidraget har beräknats täcka 295 ombud. Detta innebär att varje tjänst finansieras med ca 300 000 kr i statliga medel, men kommunens kostnader kan vara större än så. De uppgifter jag har säger att alla ombud nu finns på plats, men det innebär inte att behovet av personliga ombud är tillgodosett. Länsstyrelserna anser för närvarande att det skulle behövas ytterligare 25@30 ombud. Kommunernas ansökningar och länsstyrelsernas bedömningar av behovet utgår ifrån det faktiska förhållandet att kommunerna själva måste vara med och till stor del finansiera de personliga ombuden. Det verkliga behovet kan således vara betydligt större.
Det har också kommit oroande signaler om att vissa kommuner faktiskt dragit ned på antalet personliga ombud. Min hemkommun Uppsala är ett exempel på detta. Där fanns det från början fem ombud men antalet har nu minskat till tre. Detta visar på en olycklig utveckling som varken gagnar individ eller samhälle @ i Uppsala står för närvarande 26 personer i kö för att få ett personligt ombud. De långvarigt psykiskt sjuka, med en komplicerad livssituation och flera funktionshinder, har rätt till ett ökat stöd och rätt form av insatser från samhället.
Mot bakgrund av ovanstående vill jag till statsrådet Ylva Johansson ställa följande fråga:
Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att säkerställa att människor med psykisk sjukdom i behov av ett personligt ombud också får detta stöd?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2005/06:343
Webb-tv: Fler ombud för psykiskt sjuka
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2005/06:114 Tisdagen den 2 majProtokoll 2005/06:114 5 § Svar på interpellation 2005/06:343 om fler ombud för psykiskt sjuka
Protokoll från debatten
Anf. 10 Berit Andnor (S)
Fru talman! Erik Ullenhag har frågat Ylva Johansson vilka åtgärder hon avser att vidta för att säkerställa att människor med psykisk sjukdom i behov av ett personligt ombud också får detta stöd. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.
Personliga ombud har visat sig fungera mycket bra för personer med psykiska funktionshinder. Verksamheten skapar förutsättningar för enskilda att kunna påverka sina liv och minskar behovet av vård från samhället. Regeringen kommer därför att fortsätta följa, stödja och utveckla denna verksamhet. Det är dock viktigt att det sker på ett sådant sätt att medlen kan användas fullt ut till avsett ändamål, att uppnådda effekter inte äventyras samt att huvudmän på olika sätt tar sin del av ansvaret.
I vårpropositionen föreslår regeringen att ytterligare 20 miljoner kronor ska tillföras verksamheten. I och med detta kan det statliga anslaget för personliga ombud komma att uppgå till ca 110 miljoner kronor per år för 2007. Ökningen ligger inom ramen för en föreslagen satsning på att motverka hemlöshet eftersom många personer med omfattande psykiska funktionshinder, som har behov av samordnade stödinsatser, är hemlösa.
Socialstyrelsen och länsstyrelserna har dessutom i sina respektive regleringsbrev för 2006 fått i uppdrag att även fortsättningsvis fördela medel samt följa, stödja och vid behov utveckla verksamheter med personliga ombud.
Uppbyggnaden har pågått sedan mitten av år 2000 då riksdagen efter förslag från regeringen beslutade att verksamheten skulle permanentas. Socialstyrelsen och länsstyrelserna, som fick uppdraget att ansvara för implementeringen, har därefter på ett bra sätt fått i gång fungerande verksamheter i en stor del av landets kommuner. Det har skett successivt och metodiskt genom olika insatser i form av bland annat utbildningar, stöd och dialoger med berörda parter. Men förutsättningarna ser olika ut i olika delar av landet. Många verksamheter drivs till exempel i samarbete mellan två eller flera kommuner. Några verksamheter drivs av entreprenörer.
Uppbyggnaden har behövt sin tid, och det var först under 2004 som Socialstyrelsen bedömde att verksamheten var implementerad. Socialstyrelsen bedömde även att hela anslaget om 90 miljoner kronor från och med 2005 skulle kunna gå till ombudsverksamhet.
I utvärderingen, som kom i maj 2005, konstaterar Socialstyrelsen att modellen för att bygga upp verksamhet med personliga ombud har varit framgångsrik. Det lämnas även en del förslag för framtiden, bland annat att reformen bör följas, stödjas och utvecklas under ytterligare en tid. Det föreslås även att regeringen bör överväga om lagstiftning är möjlig. Socialstyrelsen anser dessutom att det bör förtydligas vilka som ska kunna få stöd av ett personligt ombud.
Enligt Socialstyrelsen efterfrågas i dag ytterligare 25 ombud. Till Regeringskansliet har det också kommit signaler om att flera kommuner i Skåne som saknar verksamhet vill starta sådan.
Jag delar helt Ullenhags uppfattning att personer med en komplicerad livssituation och omfattande psykiska funktionshinder som har behov av ett personligt ombud också ska få detta. Men jag vill också markera att kommunerna har ett yttersta ansvar för att invånare som behöver stöd och service för att fungera på samma villkor som andra i samhället får detta. Det kan bland annat avse personer som har betydande psykiska funktionshinder. Vi får inte glömma bort att det finns lagar som reglerar ansvar för vård, stöd och service. Det är här som frågan om statens finansiering och kommunernas medfinansiering av ombuden kommer in i bilden. Sedan kan man alltid diskutera hur stor den statliga andelen ska vara. En ökad andel kan stimulera fler att starta verksamhet.
Socialstyrelsen har tidigare påpekat att det har visat sig vara en bra investering av kommuner att skjuta till egna medel till verksamheterna som komplement till statsbidraget för att verksamheterna ska få status, kontinuitet och kvalitet.
Som jag ser det i dag är fortsatt utveckling av verksamhetens omfattning och innehåll, till exempel när det gäller vilka som ska kunna få ombud och hur verksamheten ska bedrivas, centrala frågor i den fortsatta bevakningen och beredningen av verksamheten.
Anf. 11 Erik Ullenhag (Fp)
Fru talman! Låt mig inledningsvis tacka för svaret.
Jag blev kontaktad av en mamma till en 33-årig man som drabbades av schizofreni när han var 14 år gammal. Han beviljades efter ett antal år sjukersättning, och sedan läste han 20 poäng på universitetet. Resultatet av att han lyckades ta dessa 20 poäng på universitetet var att sjukersättningen drogs in.
Mamman beskrev hur hon själv hade ställt upp i oerhört hög grad med ekonomisk ersättning och till slut blivit tvungen att vända sig till socialen. Hon beskrev också vardagen för en person som drabbats av schizofreni, hur det nästan är omöjligt att bollas mellan myndigheter och sköta alla kontakter man ska ha.
Till slut fick den här mannen ett personligt ombud. Han fick också rätt och fick tillbaka sin sjukersättning. Man sade att det var rimligt att han skulle kunna studera samtidigt som han hade sjukersättning och att han inte skulle leva på ingenting.
Vad mamman berättade för mig var att detta med personliga ombud har betytt oerhört mycket i hennes och hennes sons liv. Han har nämligen fått ordning på sin tillvaro.
Reformen med personliga ombud är mycket positiv. Den stärker den enskildes inflytande över vardagen. Den ger möjlighet till ökat självbestämmande även för den person som drabbats av ett psykiskt funktionshinder eller en psykisk sjukdom. Man har också sett, i de kommuner där personliga ombud finns, att behovet av slutenvård har minskat. Här är nog jag och socialministern helt överens: Detta är en positiv reform.
Samtidigt saknar i dag var femte kommun personliga ombud. I kommuner som Gullspång eller Nynäshamn finns ingen möjlighet att få ett personligt ombud, och då far människor faktiskt ganska illa. I ett antal kommuner som är med i systemet med personliga ombud har man också dragit ned antalet. Jag kan ta min egen hemkommun Uppsala som exempel. Där har man minskat antalet personliga ombud till tre stycken. Det vore inte så allvarligt ifall alla som behövde personliga ombud hade det, men det är faktiskt 26 personer i Uppsala som står i kö för att få det. Likadant ser det ut på många ställen runtom i landet.
Mot bakgrund av detta har Folkpartiet föreslagit att vi ska öka bidraget så att vi ska kunna få fler personliga ombud. Vi föreslår också att vi ska överväga om inte statens andel per personligt ombud ska öka för att i den meningen få fler kommuner att komma in i det här systemet.
Socialministerns svar är på sitt sätt belysande, men det väcker ett par frågor som inte besvaras. Socialministern hänvisar till Socialstyrelsens granskning av systemet med personliga ombud, där man bland annat föreslår att regeringen ska överväga lagstiftning rörande personliga ombud. Just på detta område kan lagstiftning vara lite komplicerat. De personliga ombud jag och Folkpartiet har varit i kontakt med säger att det är oerhört centralt för deras verksamhet att de har en fristående ställning. Man uttrycker en oro för att om det blir en lagstiftning som reglerar detta så kommer en del av de människor som har behov av personliga ombud inte att vilja söka sig in i ett sådant system, och folk kommer att falla mellan stolarna. Hur ser socialministern på frågan om lagstiftning?
Den andra frågan gäller pengar, för det här kostar pengar. Socialministern hänvisar i sitt svar till att man anslår 20 miljoner kronor som ett led i satsningen mot hemlöshet, och det är viktigt. Majoriteten av de hemlösa har faktiskt psykiska problem, psykiska funktionshinder eller psykisk sjukdom, ibland i kombination med missbruk. Många av dessa har behov av personliga ombud. Problemet med regeringens senaste satsning är att det finns många som har behov av personliga ombud men inte tillhör gruppen hemlösa, eller uttryckt på ett annat sätt: Alla som har behov av personliga ombud är inte hemlösa.
Finns det några planer från regeringens sida på att öka andelen som staten går in med per personligt ombud och se till att antalet personliga ombud ökar? Det är inte tillfredsställande att det i var femte kommun i Sverige inte kan erbjudas ett personligt ombud till den som har behov av det.
Anf. 12 Berit Andnor (S)
Fru talman! Det exempel som Erik Ullenhag inledde med är ett mycket tydligt och bra exempel på hur den personliga situationen kan se ut och vilket stöd och vilken hjälp man som enskild person kan ha av de personliga ombuden. Jag tycker att den utvärdering som Socialstyrelsen lämnat tydligt beskriver detta. Det var också precis det som var själva syftet med det personliga ombudet - att det skulle vara den enskilda personens ombud. Det skulle inte vara samhällets eller kommunens ombud, utan det skulle verkligen vara så att man arbetade på den enskilda personens uppdrag.
Det innebär att det uppdrag som det personliga ombudet har kan se väldigt olika ut. Det visar också att det är viktigt att man har en flexibilitet i själva uppdraget till det personliga ombudet.
Uppföljningen visar också att behovet av personliga ombud varierar väldigt över tiden för enskilda personer, alltifrån en mycket kort tid till en mycket lång kontakt. Det tycker jag också visar på att det finns en flexibilitet i den här reformen, vilket också är väldigt positivt.
Socialstyrelsen lyfte fram några frågor som de tyckte att det fanns anledning att fundera närmare på, bland annat lagstiftningsfrågan. Just nu funderar vi på den frågan, och jag har mött många som har synpunkter på hur vi ska gå vidare med detta.
Jag tycker att det är bra att det har fått ta tid att utveckla denna reform och att det har skett i samverkan med brukarorganisationer men också med kommunerna. Det visar att kommunerna har valt att lösa frågan om att tillsätta personliga ombud på lite olika sätt. Man har också använt sig av enskilda organisationer, entreprenörer, i den här verksamheten, vilket jag också tycker är positivt i det här sammanhanget.
Frågan om lagstiftning har vi ännu inte slutligt berett i Regeringskansliet. Men jag är mycket lyssnande i denna fråga. Jag förstår precis den synpunkt som Erik Ullenhag lyfter fram i det här sammanhanget.
När det sedan gäller tillskottet på de 20 miljonerna som kom i vårpropositionen är inriktningen förvisso på det som Erik Ullenhag säger, men jag vill betona att ett anslag ökade. Det innebär även här att om behovet ser annorlunda ut finns det en möjlighet att utnyttja anslaget utifrån det behov som finns.
Jag delar Erik Ullenhags uppfattning när det gäller vikten av att inrätta personliga ombud. Jag är bekymrad över de kommuner som ännu inte har gjort det. Min förhoppning är ju att denna mycket kraftiga stimulans, som det ändå är för kommunerna att inrätta personliga ombud, när man nu ser uppföljningen av verksamheten också kommer att leda till att man kommer att utveckla denna verksamhet med personliga ombud. Det är en förträfflig verksamhet för enskilda personer, men de personliga ombuden underlättar också och förbättrar verksamheten för många kommuner.
Anf. 13 Erik Ullenhag (Fp)
Fru talman! Jag tycker att det var positivt att socialministern sade att hon i det här sammanhanget uppskattar att det finns entreprenörer som utför verksamhet, offentligt finansierad men privat driven. Denna insikt hoppas vi sprider sig till fler områden på Socialdepartementet. Men det är inte det vi diskuterar nu.
Vad gäller lagstiftningsfrågan förstår jag att det pågår ett arbete i Regeringskansliet, och jag hoppas att det landar i att man inte följer Socialstyrelsens rekommendationer. Precis som Berit Andnor var inne på handlar det här om den enskilda personens ombud. Den oro man kan känna inför en lagstiftning på det här området är att många människor som har behov av personliga ombud kommer att uppfatta det som att de hamnar i ett register eller att det är reglerat på annat sätt och att de inte kommer att söka den hjälpen. Man kommer att förlora den fristående ställning som de personliga ombuden har i dag. Jag hoppas att ni denna gång landar på en annan ståndpunkt än den Socialstyrelsen har öppnat för.
Sedan är det fråga om resurser. Här får jag egentligen inget svar från Berit Andnor, mer än att det allmänt är positivt med personliga ombud och att det är problematiskt att ett antal kommuner saknar personliga ombud. Men Berit Andnor har ju som socialminister ett antal verktyg. Om det finns planer på att öka anslagen ytterligare, om man ger ett större bidrag per personligt ombud, är det sannolikt så att fler kommuner kommer att öppna för den här verksamheten.
Mot bakgrund av hur mycket samhället faktiskt tjänar ekonomiskt på de personliga ombuden, för det gör man, i minskad slutenvård och minskade insatser på andra områden, är de kommuner som inte inför personliga ombud egentligen ett systemfel. Anledningen till att de inte gör det är att det inte ska belasta kommunens budget, som tyvärr så ofta är fallet i det offentliga Sverige. Man bollar kostnader mellan olika budgetar på ett sätt som den enskilde och till slut också samhället förlorar på.
Men den stora frågan är inte den ekonomiska, utan den stora frågan är den medmänskliga vinst som ligger i att människor med psykiska funktionshinder, människor med psykiska sjukdomar, faktiskt ska få makt över sin egen tillvaro. Det är precis som psykiatrisamordnaren Anders Milton har påpekat, att det här väl är den grupp som kanske är allra svagast i samhället. Det här är den grupp som får minst stöd, trots att det är den grupp som behöver det allra största stödet från samhället. Det är en grupp som är väldigt lätt att glömma bort, och det har skett vid ett antal tillfällen.
Jag upprepar frågan: Finns det planer på extraresurser eller blir det bara ord från socialministerns sida? Det är väl huvudfrågan. Jag förstår att socialministern i dag inte kommer att ta avstånd från tanken på lagstiftning, även om det vore ganska klokt att göra det. Finns det planer på att öka resurserna till detta?
I det sammanhanget kan jag peka på, och jag var inne på det i mitt första inlägg, att ni tar upp de 20 miljonerna i frågan om fler personliga ombud i förhållande till hemlösa. Det är ju bra, men sanningen är att det finns ett antal människor som aldrig skulle bli hemlösa om de hade ett personligt ombud. Det finns ett antal människor som, när ni har valt det här budgetkontot, riskerar att missas och tappas bort. Att man inte har haft någon som har kunnat ge den hjälp, det stöd och den stadga man behöver för att kunna behålla en bostad kan faktiskt vara bakgrunden till att man inte har en bostad att bo i i dag.
Anf. 14 Berit Andnor (S)
Fru talman! Det är på det sättet, Erik Ullenhag, att regeringen i vårbudgeten har tagit fram ytterligare 20 miljoner till denna verksamhet, just utifrån att vi är helt övertygade om att detta är en mycket bra verksamhet. Det visar den uppföljning som är gjord av Socialstyrelsen. Men det vittnar också enskilda personer om som har haft möjligheten att ha ett personligt ombud. Likaså vittnar de kommuner som använder sig av den här verksamheten om de mycket positiva effekterna, för att inte tala om brukarorganisationerna. De är alla eniga om att detta är en mycket bra verksamhet, därav regeringens ambitioner på detta område. Vi kommer att följa den här verksamheten mycket nära framöver, stödja och utveckla den ytterligare och vidta de ytterligare åtgärder som kan behövas för att den ska fungera bra.
Nej, jag har ingen dogmatisk hållning till entreprenörer, Erik Ullenhag, vilket jag kanske ibland upplever att företrädare för Folkpartiet har. Jag har en flexibel och pragmatisk hållning till detta. Och i det här sammanhanget tycker jag att den erfarenhet som har funnits visar att de utgör ett bra komplement till den kommunala verksamheten. Vi ska komma ihåg att 90 % av den här verksamheten utförs av kommunerna, och de gör det på ett alldeles utmärkt sätt.
Sedan är det på det sättet att ska man vara alldeles säker på att detta får ett genomslag i alla kommuner ligger lagstiftningsfrågan väldigt nära. Det är ju det som skulle vara fördelen med att utforma en lagstiftning inom det här området som skulle innebära en skyldighet för kommunerna att upprätta den här typen av verksamhet. Vi har hittills valt en annan väg, och vi ökar nu ytterligare resurserna just för att stimulera kommunerna till att utveckla den här typen av verksamhet.
Sedan är det säkerligen på det sätt som Erik Ullenhag säger att många av de hemlösa kanske inte skulle ha varit hemlösa om de hade haft tillgång till ett personligt ombud. Det är naturligtvis min uppfattning att de personliga ombuden ska arbeta på ett sådant sätt att det ur den enskildes perspektiv arbetas på ett förebyggande och bra sätt.
Det är viktigt att understryka att de personliga ombuden arbetar på de enskilda personernas uppdrag. Det är väl bara att säga att hade vi haft en fungerande samordnande verksamhet i dag mellan kommunerna, mellan landsting, hade vi haft individuella planer som användes fullt ut kanske behovet av de personliga ombuden hade varit något mindre. Men så är det, som sagt var, inte riktigt i dag. Därför gör vi den insats som jag tycker är värd allt fortsatt stöd.
Jag är för min del mycket öppen för att ta del av alla de förslag till att förbättra den här verksamheten som kan finnas. Jag deltar både på konferenser och i samarbete med brukarorganisationerna just för att diskutera hur en bra reform ytterligare kan förbättras.
Anf. 15 Erik Ullenhag (Fp)
Fru talman! Jag blev lite förvånad när Berit Andnor talade väl om entreprenörer i den offentliga sektorn. Delvis pratar Berit Andnor fortfarande väl om dem, men hon leder ett departement som med ena handen förbjuder sjukhus som fungerar, S:t Göran, Lundby och Simrishamns lasarett, och med den andra ibland visar att det här är något positivt. Det är något slags ideologisk resa som skapar en viss förvirring på Socialdepartementet i dag, som gör att det ibland är fult med sådant som är privat drivet och ibland är det fint.
De som betalar är ofta brukarna eller patienterna som inte får en valfrihet och vårdens kvinnor, Berit Andnor, som har en monopolarbetsgivare att välja mellan. De gick ifrån monopolarbetsgivaren familjen, och i dag kan de bara välja monopolarbetsgivaren den offentliga sektorn. Det är förklaringen till stora delar av löneskillnaderna i dagens samhälle.
Det är en annan diskussion.
Nu diskuterar vi personer med psykiska funktionshinder eller som är psykiskt sjuka. Denna grupp måste vi på alla sätt öka insatserna för. Vi måste se till att få en sysselsättningsgaranti för personkrets 3 i LSS så att vi inte får en situation där människor med psykisk sjukdom eller psykiska funktionshinder tillåts gå ned sig ännu mer i sin sjukdom. Varannan person i Sverige med psykiskt funktionshinder i dag har inte någon daglig sysselsättning alls utan sitter alldeles för ofta isolerad hemma i sin bostad. Vi måste också se till att, precis som Berit Andnor var inne på, lyfta fram frågan om individuella planer så att alla har individuella planer.
Sedan har vi, och det är viktigt, frågan om de personliga ombuden. Där finns en samsyn. Vi är överens om att reformen är bra. Jag tror, till skillnad från Berit Andnor, att vi skulle behöva satsa mer pengar än vad regeringen gör. Regeringen satsar i vårbudgeten 20 miljoner kronor inom ramen för satsningar för att motverka hemlöshet. Jag har antytt att jag tycker att det är lite märkligt att lägga satsningen just där. Man skulle ha gjort satsningen på ett annat sätt. Jag tror också att det behövs mer pengar.
Jag är ibland för lagstiftning när det gynnar den enskilda, men just här tror jag att det är fel att gå in med lagstiftning. Det vore bättre att satsa ytterligare resurser och se till att de kommuner som i dag inte erbjuder personliga ombud stimuleras att göra det.
Anf. 16 Berit Andnor (S)
Fru talman! Låt mig återigen understryka att regeringen i vårbudgeten tillför ytterligare 20 miljoner kronor till detta anslag. Det innebär att de pengarna används för hela den grupp som har rätt till och behov av personliga ombud. Det är på intet sätt så att de enbart skulle gå till dem som är hemlösa. Då har Erik Ullenhag missuppfattat det.
Jag ser fram emot att se på Folkpartiets förslag i denna del och se hur stora resurser Folkpartiet har för att satsa just på denna grupp.
De personliga ombuden är en mycket viktig verksamhet för enskilda personer. Vi är från regeringens sida inriktade på att följa, stödja och utveckla denna verksamhet vidare. Vi gör det tillsammans med kommunerna och tillsammans med brukarorganisationerna. Vi tycker att det är en mycket bra reform som stöder den enskilda personen i samhällets olika delar.
Jag ser som sagt fram emot att se hur alliansens förslag ser ut i denna del. Det är väl så, Erik Ullenhag, att utrymmet för reformer och satsningar måste vara ytterst marginellt med tanke på de omfattande skattesänkningar som alliansen förbereder, 250 miljarder, 20 % av statens budget. Det är mycket pengar. Det är lätt att stå här i kammaren och prata om nya reformer och ytterligare satsningar. Men den dagen kommer när ni ska bevisa i ert budgetförslag hur ni ska få det hela att gå ihop. Jag ser fram emot detta, Erik Ullenhag. Tack så mycket för debatten.
Intressenter
Frågeställare
Ställd till
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.