Finsam
Interpellation 2006/07:499 av Kvarnström, Kurt (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2007-04-27
- Inlämnad
- 2007-04-27
- Besvarad
- 2007-05-15
- Sista svarsdatum
- 2007-05-22
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 27 april
Interpellation
2006/07:499 Finsam
av Kurt Kvarnström (s)
till statsrådet Cristina Husmark Pehrsson (m)
För att råda bot på ohälsa och förhindra att människor lämnas utan stöd och i stället kan få hjälp för återgång i arbete, krävs ett aktivt arbete och samordnande insatser från samhällets olika aktörer. Det var med den insikten som vi socialdemokrater gick fram med förslaget om finansiell samordning på rehabiliteringsområdet.
Finansiell samordning på rehabiliteringsområdet bygger på ett antal principer, beslutade av riksdagen år 2003. Den nya lagen trädde i kraft 2004.
För det första handlar det om en frivillig samverkan mellan försäkringskassa, länsarbetsnämnd, landsting och kommun för att uppnå en effektiv användning av resurser och insatser för personer i behov av samordnade insatser.
För det andra handlar det om att underlätta för människor, som är i behov av samordnade rehabiliteringsinsatser från flera av de samverkande parterna, att uppnå eller förbättra förmågan till eget förvärvsarbete. Därigenom undviks också att människor hamnar i en gråzon eller mellan stolarna mellan olika myndigheter.
För det tredje ska Försäkringskassan bidra med hälften av resurserna till samordningen, landstinget med en fjärdedel samt den eller de kommuner som deltar med en fjärdedel.
Vidare bedrivs den finansiella samordningen genom ett samordningsförbund, Finsam. Förbundet beslutar om mål och riktlinjer, finansierar de samordnade rehabiliteringsinsatserna och stöder samverkan mellan parterna. För ändamålet har Försäkringskassan att nyttja 5 procent av sjukpenninganslaget.
Vi konstaterar dock att av de 1,4 miljarder kronor som motsvarar 5 procent av sjukpenninganslaget, som och är avsedda för samordnande rehabiliteringsinsatser, utnyttjar Försäkringskassan endast en dryg tiondel till finansiell samordning.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet Christina Husmark Pehrsson:
Är det statsrådets uppfattning att endast en dryg tiondel ska användas till något så viktigt som just finansiell samordning inom rehabiliteringsområdet för enskildas möjlighet att återfå sin arbetsförmåga?
Vilka åtgärder avser statsrådet vidare att vidta för att större vikt ska läggas vid finansiell samordning på rehabiliteringsområdet, och att därmed en större andel av de 5 procenten som riksdagen beslutat om ska tas i anspråk för ändamålet?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2006/07:499
Webb-tv: Finsam
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2006/07:107 Tisdagen den 15 majProtokoll 2006/07:107 3 § Svar på interpellation 2006/07:499 om Finsam
Protokoll från debatten
Anf. 1 Cristina Husmark Pehrsso (M)
Fru talman! Kurt Kvarnström har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att större vikt ska läggas vid finansiell samordning på rehabiliteringsområdet och att därmed en större andel av de 5 procent av sjukpenninganslaget som riksdagen beslutat om ska tas i anspråk för ändamålet.
Regeringens politik syftar till att stärka arbetslinjen och minska utanförskapet. En stor del av utanförskapet består av att människor står utanför arbetsmarknaden på grund av ohälsa. Många av dessa människor behöver stöd för att kunna återfå sin arbetsförmåga och komma tillbaka till arbetslivet. Det finns dock brister i samspelet mellan socialförsäkringen och nödvändiga rehabiliteringsinsatser. Väntan på rehabilitering leder ofta till onödiga sjukpenningkostnader och ökat lidande. Men eftersom anslaget för sjukpenning och ansvaret för rehabiliteringsinsatser är åtskilda förhindras en effektiv användning av samhällets resurser. Detta leder till att den enskilde kommer i kläm.
Finansiell samordning, eller Finsam som det brukar kallas, är en viktig verksamhet för att motverka gränsdragningsproblem och bättre ta till vara den enskildes arbetsförmåga. Regeringen har i budgetpropositionen för 2007 varit tydlig på denna punkt genom att betona att Finsam är en verksamhet som ska prioriteras när det gäller hur Försäkringskassan ska använda de 5 procent av sjukpenninganslaget som får disponeras för samverkan och finansiell samordning inom rehabiliteringsområdet. Jag har också försäkrat mig om att Försäkringskassan har fördelat medlen i enlighet med regeringens prioritering. Därmed ges finansiell samordning de resurser som bedöms nödvändiga för att bedriva planerad verksamhet.
Finansiell samordning är beroende inte bara av resurser utan även av att det ges legitimitet för insatser som kräver samarbete över sektorsgränserna. I detta avseende har de centrala myndigheterna en viktig uppgift. Regeringen har därför givit Försäkringskassan, Ams och Socialstyrelsen i uppdrag att stödja utvecklingen av finansiell samordning. Sveriges Kommuner och Landsting medverkar också i detta arbete.
Även om finansiell samordning är en viktig verksamhet är det angeläget att utveckla den nuvarande Finsamlagen. Regeringen vill därför införa en mer flexibel finansiell samordning som i större utsträckning kan anpassas till lokala förutsättningar. Denna fråga bereds för närvarande i Regeringskansliet.
Regeringen har också vidtagit åtgärder för att förenkla revisionen av finansiell samordning. Revisionen har uppfattats som mycket tungrodd av dem som bedriver finansiell samordning, och regeringen har därför sett över revisionsbestämmelserna i Finsamlagen. Jag kan glädja Kurt Kvarnström med att regeringen inom kort avser att lämna ett sådant förslag till riksdagen.
Det är min förhoppning att de åtgärder som regeringen hittills har vidtagit kan underlätta för dem som i dag bedriver finansiell samordning. Det är också min förhoppning att regeringens åtgärder kan bidra till att finansiell samordning framöver bedrivs i allt fler delar av landet. I dag bedrivs finansiell samordning i drygt hundra kommuner, och vad jag har erfarit kommer ytterligare kommuner att omfattas under det närmaste året. Det är angeläget för såväl den enskilde som samhället.
Anf. 2 Kurt Kvarnström (S)
Fru talman! Jag vill tacka socialförsäkringsministern för svaret.
Jag kan inte påstå att jag är helt nöjd med svaret. Jag tycker nog att det finns mycket mer som regeringen kunde göra med den lagstiftning som finns för att absolut höja den ambitionsnivå som det handlar om. Riksdagen har fattat beslut, och enligt det ger lagstiftningen väldigt stora möjligheter att göra mycket mer i det lokala perspektivet.
Jag tycker inte att man lever upp till ambitionsnivån. I och för sig står det i skrivningen till Försäkringskassan att den här delen är prioriterad, men prioriteringen är väldigt lågt ställd.
En väldigt stor del av pengarna - den fördelning av 1,4 miljarder som man har till sitt förfogande - nästan 1 miljard kronor, går till samverkan mellan statens parter, Försäkringskassan och arbetsförmedlingen. Jag ser inget fel i det, att det sker ett ordentligt arbete i det sammanhanget, men jag tycker att ambitionsnivån är alldeles för låg.
Den finansiella samordning som denna kammare har tagit ställning till har i den här fördelningen knappt 193 miljoner kronor. Den nivån är satt väldigt mycket utifrån den verksamhet som bedrevs under fjolåret. Under hösten i fjol avstannade aktiviteten med att bilda fler samordningsförbund ordentligt. Ambitionsnivån är inte högre i år än vad den var under fjolåret, så här flyttar man inte fram positionerna någonting.
Jag tycker att det är alldeles för klent att det är tre län som får noll kronor för att börja arbeta med finansiell samordning. Då tycker jag att ambitionsnivån är alldeles för låg.
Därför måste jag fråga igen: Varför har ambitionsnivån avstannat? Min bestämda uppfattning är att den har avstannat.
Vem har fått det konkreta uppdraget att fortsatt arbeta med att bygga ut Finsam? Jag känner inte att den aktiviteten finns runt omkring ute i landet på det sätt som skulle behövas.
Ministern skriver, mycket förtjänstfullt, att en förenkling av revisionen är på väg. Jag kan själv ta på mig ett eget engagemang sedan lång tid tillbaka att driva på den här frågan för att det här ska komma till stånd. Det är en vällovlig förändring. Det är statens del av revisionen, alltså Riksrevisionen, som väldigt mycket har tyngt kostnaderna för den revision som har skett hittills.
När det gäller flexibiliteten, som ministern skriver om, har jag den bestämda uppfattningen, med den erfarenhet jag har, att alla fyra parterna behöver vara med fortsättningsvis så att ingen blir svartepetter i det gemensamma jobbet. Här handlar det främst om personer som har en väldigt sammansatt problematik och behöver hjälp från flera för att vi ska nå målet om en gemensam arbetsmarknad.
Jag hoppas verkligen att det inte kommer ett förslag om att tona ned samhällets hela engagemang för de här viktiga frågorna. Det är rehabiliteringsfrågorna som är grunden för lagstiftningen. All försöksverksamhet och all verksamhet hittills pekar just på att alla behöver vara med för att man verkligen ska nå de här resultaten. Jag hoppas att det också består i lagstiftningen i fortsättningen.
Anf. 3 Cristina Husmark Pehrsso (M)
Fru talman! Interpellanten är inte nöjd. Ja, jag kan glädja mig åt att det finns en representant för Socialdemokraterna som står här och säger att han inte är nöjd.
Sedan jag kom in i riksdagen 1998 hade jag ett antal interpellationer och debatter just på det här temat där jag vädjade till Socialdemokraterna och den dåvarande regeringen att inte förhala och dra i långbänk de försök som förekommit ända sedan 1992 och som jag då upplevde att Socialdemokraterna ville förhala.
Därför kan vi vara helt överens om att vi är glada och nöjda med att vi den 1 januari 2004 äntligen fick en lag som visade på tyngden och vikten av samordning och Finsam. Det är den lagen som i dag begränsar insatserna till 193 miljoner kronor.
Det finns också andra verksamheter som vi inte får glömma bort och som är viktiga när det gäller samordningen mellan Ams, Försäkringskassan, Pila och så vidare. Vi har ett stort antal insatser för att på olika sätt samordna.
Jag tycker att Finsam är viktigt. Som interpellanten säger står det också i alliansregeringens budget för 2007 att vi tycker att det är viktigt med finansiell samordning och att vi ser positivt på den utvecklingen. Där är vi nog överens. Om interpellanten hade haft lite större inflytande över sitt parti hade vi kanske varit lite längre framme än vi är just nu. Men jag lovar att vi tar detta på allvar, och jag hoppas att Kurt Kvarnström också kan påverka sitt parti i den riktningen.
Kurt Kvarnström tog upp revisionen. Det har ju framförts att det är jobbigt att man inte har kunnat samordna revisionen. Nu kommer det ett sådant förslag. När jag nyligen besökte Hisingen för att titta på Deltaprojektet fick jag veta att man där var mycket glad över detta med revisionen. Där fick jag en inblick i det som håller på att ske inom samordningsförbunden, där jag ser att det händer väldigt mycket.
Om vi ser bakåt kan vi konstatera det som jag inledde med att säga, nämligen att det är olyckligt att vi inte har kommit längre och att lagen förhalades under hela 1990-talet. Men när man har utvärderat effekterna av Finsam, Socsam och Frisam kan man se att de har påverkat sjukskrivningen och sjukskrivningskostnaden, vilket har varit bra, liksom att samordningen mellan de olika aktörerna har varit bra.
Låt oss gemensamt arbeta för att stärka Finsam och stimulera utvecklingen och aktörerna så att man arbetar med att hjälpa och stödja människor tillbaka till arbetet - de människor som i synnerhet har ett behov av någon som ser helheten eftersom de har ett rehabiliteringsbehov som införlivar många olika aktörers insatser.
Anf. 4 Kurt Kvarnström (S)
Fru talman! Jag uppfattar att socialförsäkringsministern egentligen inte är nöjd med den fördelning av pengar som har skett. När man följer den länsfördelning som Försäkringskassan nu har gjort kan man se något av ett status quo över det som var under hösten. Jag beklagar starkt att vi inte i våra partier längre har någon möjlighet att driva på de här frågorna i Försäkringsdelegationen. Efter att de förtroendevalda försvann har det blivit lite paus i arbetet med att utveckla finansiell samordning.
Jag tror att detta har en del i att vi nu inte har mera resurser för att gå vidare. Ute i kommuner och landsting har man på många ställen gett upp hoppet om att komma vidare. Det finns inte mer pengar att få på kort sikt. Man slår huvudet i taket redan nu, för hela året. Det är väldigt beklagligt att man har tagit ett sådant beslut. Det kan ministern inte vara nöjd med om jag förstår hennes ambitioner rätt.
Det som i dag sker är att det finns ganska gott om pengar i sammanhanget. Alla pengar är i princip fördelade till olika verksamheter i de olika länen. Jag är lite kritisk mot att man också fördelar stöd till enskilda personer. Det var inte meningen från början att lönebidragen skulle bekostas via de 5 procent som avsätts för finansiell samordning. Det var inte grundsynen i det beslut som riksdagen fattade.
Jag anser att detta är viktigt utifrån ett bestämt perspektiv. Helheten är viktig, men det är också viktigt att man ser de behov människor har. Det är viktigt att man jobbar på ett annat sätt, utifrån ett underifrånperspektiv där man möter människor i vardagen. Min erfarenhet - jag har varit aktiv i detta sedan något år och är fortfarande aktiv - är att det är stöd i vardagen som människor behöver. Alldeles för lite av pengarna går till konkreta rehabiliteringsåtgärder som möter människorna. Det görs en mängd utredningar i Pilas regi. Deras kvalitet har i och för sig blivit ifrågasatt under de senaste veckorna.
En annan konsekvens, som är viktig utifrån det ekonomiska perspektivet, är att om staten är duktig på att hitta samordningspartner så fördubblas resurserna. Det är detta som sker i Finsam när kommuner och landsting också finns med.
Mina erfarenheter är mycket positiva när det gäller att arbeta med människor i vardagen. Jag har varit med i ett förbund som inriktar sig på att arbeta med ungdomar som har det besvärligt. Där har det gått att nå väldigt bra resultat med intensivt arbete i vardagen nära människorna. Uppifrånperspektivet i Pila är inte rätt väg för mig. Därför är jag angelägen om att man flyttar fram positionerna, och det tycker jag inte att regeringen har gjort i det här arbetet.
Jag tycker att utvecklingen är intressant. Jag är fortfarande ordförande i något som heter Södra Dalarnas Samordningsförbund. Där har vi mellan politiker och chefer kommit till en plattform som jag tycker känns bra, nämligen att södra Dalarna är en plats för alla. Alla kommer inte att ha ett jobb på heltid, men alla kommer att finnas, behövas och vara synliga.
Jag tycker att vi måste flytta fram positionerna ordentligt i de här sammanhangen. Där måste alla fyra parterna finnas med. Sjukvården - som har varit lite tveksam i detta - har väldigt mycket att tjäna på sikt på att vara aktiv i det gemensamma jobbet. Redan nu ser jag effekterna av att de olika normala organisationerna tar till sig ett arbetssätt som är annorlunda och som är väldigt viktigt för de enskilda individerna.
Anf. 5 Cristina Husmark Pehrsso (M)
Fru talman! Jag kan inte låta bli att le lite när Kurt Kvarnström talar om att det råder status quo. Den här regeringen har hållit på i nio månader. Kurt Kvarnströms partis regering höll på i 15 år. Man måste se till proportionerna. Ni höll på och sade nej och lät försöken pågå i kanske 15 år. Jag har hållit på med den här frågan i nio månader. Vi har slagit fast att vi vill utveckla och stärka sambandet. Jag tycker att den jämförelsen haltar.
Den förra regeringen drog också i gång något som hette Pilaprojektet. Det har inte varit ordentlig tillsyn och utvärdering i det projektet. Den har inte varit rättssäker, vilket också Försäkringskassan erkänner i dag. Därför vill vi stärka tillsynen över Försäkringskassan, som inte har haft någon reguljär tillsyn under den förra regeringens tid. Därför har jag tillsatt en utredning som blir färdig i oktober.
Nu förstår jag att Kurt Kvarnström vill att vi ska satsa mycket mer pengar än de 5 procenten. Om detta är Socialdemokraternas ambition vore det intressant att se hur mycket mer ni vill stärka detta med. Vi har ännu ingen ordentlig utvärdering och redogörelse för effekterna av det som har hänt.
Jag har en önskan och ambition att om vi ska använda skattepengar så ska vi veta att de också gör ordentlig nytta, att de går till det de ska, att mänskligt lidande minskar och att folk kommer tillbaka, får rehabilitering och så vidare, så att de kanske kommer till arbete. Men jag kan inte stå här som Kurt Kvarnström och lova att vi nu ska satsa ännu mer pengar om vi inte samtidigt vet något om effekten. Jag undrar naturligtvis hur mycket mer pengar Socialdemokraterna har i sin budget för detta.
Försäkringskassan, Socialstyrelsen och Ams har i uppgift att nu komma med en redovisning av hur effekterna ser ut. Det ser jag fram emot. Den lag som finns i dag - den lag som den förra regeringen drev igenom den 1 januari 2004 - begränsar och sätter ramarna för hur vi ska kunna agera.
Redan efter sex dagar skrev vi i den nya regeringen i budgetpropositionen för 2007 att vi ser Finsam som en väldigt viktig aktör på marknaden när det gäller samordning och när det gäller att använda dessa pengar på bästa sätt.
Det skulle vara intressant att höra hur mycket mer pengar som Socialdemokraterna vill lägga på Finsam.
Anf. 6 Kurt Kvarnström (S)
Fru talman! Man kan alltid diskutera om hur mycket ytterligare pengar som ska läggas på detta. Min ambition är faktiskt att använda pengarna för att tillsammans med kommuner och landsting fördubbla summan.
Det är en väldigt stark ambition, och nu är det alltså de här 200 miljoner kronorna som vi fördubblar med ett bättre sätt att arbeta tillsammans alla fyra. Det är en ambition som är väldigt stark, att i stället för 1,4 miljarder ha 2,8 miljarder att jobba med nära människor. Det är en väldigt viktig rehabiliteringsverksamhet för de människor som egentligen har det allra svårast i vårt samhälle.
Som jag sade ägnar vi oss först åt ungdomarna, och det är viktigt. Nu är det väldigt kort om tid, så det går inte att föra en lång diskussion om det här. Men jag tänkte passa på tillfället att bjuda in ministern till Avesta på ett besök för att hon ska få en bättre bild av hur Finsam kan bedrivas på ett aktivt och bra sätt.
Jag tänkte också passa på tillfället att överlämna en liten skrift. Jag är engagerad i den ideella föreningen för förtroendevalda inom Försäkringskassan. Försäkringskassan var på väg att fylla 100 år i år. Nu försvinner de förtroendevalda, men vi har ändå tagit fram en skrift som beskriver historien och lite grann vad personerna tycker. Jag vill passa på, i och med att vi har haft stämma nu över helgen, att överlämna ett av de första exemplaren till ministern. Jag hoppas att vi kan hitta en tidpunkt när vi kan ha en längre och djupare diskussion och jag kan visa på vilket sätt vi i Avesta och Hedemora har jobbat med de här frågorna! Vi har ändå nått väldigt fina resultat när det gäller många av de ungdomar som finns där.
Anf. 7 Cristina Husmark Pehrsso (M)
Fru talman! Jag har besökt Avesta och Hedemora åtskilliga gånger. Jag har också sett deras kamp för att behålla sjukvården och sjukhuset, inte minst. Jag hoppas att de lyckas, för det handlar om att vi får aktörer nära människor som i tid kan åstadkomma saker och ting för att hjälpa människor tillbaka.
Problemet, som vi diskuterar nu, gäller ju de människor som inte har fått hjälp och stöd i tid. Det har varit köer i sjukvården. Ungdomar, inte minst, har inte tillräcklig skolunderbyggnad utan kommer ut i arbetslivet. Och tio ungdomar om dagen blir förtidspensionerade. Jag tycker att det är ohyggligt. Jag blir både ledsen och arg när jag ser de här siffrorna.
Jag ser hur tiden har gått i fråga om handläggningstider och hur långtidssjukskrivningar har gått över i sjuk- och aktivitetsersättningar. Sedan har många av dem fått en stämpel på sig när det gäller sjuk- och aktivitetsersättning. Vi kan ha bytt namnet från förtidspension till sjuk- och aktivitetsersättning, men i realiteten har det inte betytt någonting för de personer som har gått innanför den här dörren, som sedan har gått i baklås.
Riksrevisionen säger just det: förtidspension utan återvändo. Under förra regeringens tid förtidspensionerades 140 personer om dagen. Vi har drygt 550 000 som är förtidspensionerade i dag och väldigt många som är långtidssjukskrivna. Därför kommer jag gärna på detta besök för att diskutera inte bara hur vi kan hjälpa dessa personer tillbaka med Finsam, med samordning mellan försäkringskassa och arbetsförmedling, med sjukvårdsmiljarden, som nu är kopplad till rehabilitering, och mycket annat, utan också hur vi kan se till att folk i dag inte puttas fram i utanförskap till den där dörren, som sedan går i baklås.
För att öppna den dörren måste vi också kunna erbjuda personerna ett lämpligt arbete. Där har den nya regeringen också lagt fram många förslag. Det handlar om fler med lönebidrag, om nystartsjobb och inte minst om skolan med lärlingsutbildningar och om många andra åtgärder just för att vi behöver jobba med hela kedjan.
Nu handlade interpellationen om Finsam och vad vi kan göra, men vi kan inte frikoppla det från alla andra insatser som vi också måste göra. Jag ser fram emot en fortsatt diskussion.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.