Färre djurtransporter
Interpellation 2013/14:250 av Holm, Jens (V)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2014-01-29
- Inlämnad
- 2014-01-29
- Besvarad
- 2014-02-18
- Sista svarsdatum
- 2014-02-19
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 29 januari
Interpellation
2013/14:250 Färre djurtransporter
av Jens Holm (V)
till landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C)
Svenska grisuppfödare har börjat skicka grisar till Tyskland för slakt. Resultatet blir en djurtransport som överskrider åtta timmar, maxgränsen för en slaktdjurstransport i Sverige. Det tyska slakteriet har större kapacitet och betalar dessutom bättre än svenska slakterier. Djuren blir lidande då transporten blir ännu längre än vanligt. Det kan handla om tusentals grisar som i närtid kommer att exporteras till Tyskland. Det innebär att tusentals grisar kommer att transporteras i strid med den svenska åttatimmarsgränsen. Det här är inget vi politiker stillatigande borde acceptera.
Dess värre ses djur som vilken vara som helst på EU:s inre marknad. Levande djur transporteras därför kors och tvärs över Europas gränser. Men enskilda länder borde kunna hänvisa till djurens bästa och förhindra djurtransporter som sker på ett sätt som står i strid med landets lagstiftning. Sverige borde driva på för att djurens välfärd ska kunna överordnas den inre marknadens krav på fri rörlighet.
Inom Sverige finns också problem med för långa djurtransporter. Tidningen ATL har avslöjat att svenska djuruppfödare i norra Sverige låter transportera sina djur till slakt i södra Sverige, där de får mer betalt (ATL den 10 januari 2014). Genom att kalla djuren för ”livdjur” i stället för ”slaktdjur” kan djuren få transporteras längre än åtta timmar. Enligt tidningen är det fullt möjligt att göra detta i dag med nuvarande lagstiftning.
Med anledning av detta vill jag fråga landsbygdsminister Eskil Erlandsson:
Avser ministern att vidta åtgärder för att djurtransporterna ska bli kortare och färre?
Avser ministern att ta initiativ på EU-nivå för att djurens välfärd ska kunna överordnas den inre marknadens krav på fri rörlighet, till exempel att Sverige ska kunna förhindra att export av djur från Sverige sker på ett sätt som strider mot svensk lag?
Avser ministern att vidta åtgärder för att förhindra att slaktdjur transporteras under beteckningen livdjur och därmed längre än åtta timmar?
Debatt
(9 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2013/14:250
Webb-tv: Färre djurtransporter
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2013/14:69 Tisdagen den 18 februariProtokoll 2013/14:69 5 § Svar på interpellation 2013/14:250 om färre djurtransporter
Protokoll från debatten
Anf. 1 Landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C)
Fru talman! Jens Holm har frågat mig om jag avser att vidta åtgärder för att djurtransporterna ska bli kortare och färre, om jag avser att ta initiativ på EU-nivå för att djurens välfärd ska kunna överordnas den inre marknadens krav på fri rörlighet, till exempel att Sverige ska kunna förhindra export av djur från Sverige som sker på ett sätt som strider mot svensk lag, och om jag avser att vidta åtgärder för att förhindra att slaktdjur transporteras under beteckningen livdjur och därmed längre tid än åtta timmar.
Låt mig allra först säga att jag helt och fullt delar Jens Holms mål att djurtransporterna ska bli kortare och färre och att djurens välfärd ska tillmätas en mycket större tyngd inom EU.
Djurtransporter är reglerade i en EU-gemensam förordning som slår fast detaljerade bestämmelser beträffande till exempel transporttider, viloperioder och utrymmen för djuren under transport.
Under hela min tid som ansvarig minister för frågor om djurskydd har jag arbetat för att förhandla om dessa regler så att de får en mer djurskyddsvänlig utformning. Framför allt har jag fört fram krav på att regelverket ska spegla aktuell vetenskap om djurskydd vid transport, att utrymmena för djuren ska ses över och att transporttiderna ska förkortas. För slaktdjur har regeringen krävt en maxtransporttid om åtta timmar.
Jag är naturligtvis lika ledsen som Jens Holm för att den svenska synen inte har fått större genomslag inom EU. Men jag kan försäkra att jag inte ger upp, utan att jag kommer att fortsätta att arbeta i riktning mot de nämnda målen.
I Sverige har vi utnyttjat möjligheten att ha strängare regler för djurtransporter än EU-regelverket, och här har vi redan en maxtransporttid på åtta timmar för slaktdjur. Möjligheten att ha strängare djurskyddsregler är dock begränsad. Enligt EU:s transportförordning är möjligheten till strängare regler begränsad till transporter inom vårt eget territorium och till sjötransporter från vårt territorium. Det går därför inte att förhindra att djur förs ut ur vårt land och därigenom riskerar att transporteras avsevärt längre tider än vad som är möjligt här hemma.
I Sverige har vi en god djurhälsa och ett gott djurskydd, och våra produkter är således producerade med en omsorg om djuren. Jag vill därför gärna att vi ska exportera våra svenska produkter. Här har dock företagen ett ansvar att fylla, till exempel genom branschöverenskommelser, för att se till att exportera just produkter från djur, såsom kött och ägg, i stället för att exportera levande djur.
När det gäller frågan om transporter av djur som betecknas som livdjur men som i själva verket ska transporteras till slakt är detta ett sätt att kringgå regelverket. Det urholkar djurskyddet och undergräver konsumenternas förtroende för vårt goda, svenska djurskydd. Tyvärr ser jag inte att det finns några enkla eller tydliga möjligheter att komma åt förfarandet genom ändringar i våra nationella regler. Så länge djurtransportören följer kraven på vilotider är förfarandet svårt att förhindra. Jordbruksverket har tidigare fört samtal med branschen om problemet. Jag utgår ifrån att verket intensifierar sina kontakter med branschen för att finna metoder att komma till rätta med problemet och för att finna positiva incitament för att följa våra strängare djurskyddsregler på det sätt som är avsett.
Det egentliga problemet är att slakterierna i norra Sverige är för få. Genom satsningen Sverige - det nya matlandet och genom borttagande av kontrollavgiften har regeringen förenklat etablering av nya slakterier.
Anf. 2 Jens Holm (V)
Fru talman! Jag vill tacka landsbygdsministern för svaret på min interpellation om färre djurtransporter. Skälet till att jag har skrivit interpellationen är att vi ser att tusentals grisar kommer att exporteras till Tyskland för slakt under de närmaste veckorna. Detta är grisar som skulle kunna slaktas här i Sverige, men man tjänar tydligen mer på att skicka dem till ett slakteri i Tyskland. Det finns också svenska slakterier som inte vill ta emot grisarna. Därför kommer alltså tusentals grisar att exporteras till Tyskland.
Det handlar inte bara om grisar som exporteras för slakt, utan det handlar också om djur som skickas till andra länder för intensivuppfödning. I helgen kunde vi läsa en artikel i Dagens Nyheter där man konstaterar att tusentals smågrisar skickas från Sverige med en lång djurtransport till Polen för intensivuppfödning. Sedan slaktas de där, och så kan köttet importeras tillbaka hit till Sverige.
Vi ska komma ihåg att förutom att detta innebär ganska förödande konsekvenser för svensk uppfödning och svensk slakteriverksamhet innebär djurtransporterna i sig ett stort ingrepp när det gäller grisarnas hälsa och välmående. Jag har själv bevittnat djurtransporter och sett hur grisar har kommit fram halvt ledbrutna, bokstavligt talat. De har haft stora blåmärken, bitsår, rivsår och så vidare. Grisarna stressas enormt under transporterna. Om transporterna är längre blir upplevelsen ännu värre för grisarna. Om de dessutom ska transporteras till havs, som fallet är när de skickas till Polen och Tyskland, kommer de med största sannolikhet att kräkas och må dåligt om det är sjögång.
Jag instämmer med landsbygdsministern: Det är viktigt att vi minimerar antalet djurtransporter och att vi gör dem så korta som möjligt. Men då, Eskil Erlandsson, handlar det om att ta strid - att ta strid för djuren. Det jag tar upp i min interpellation är ett konkret förslag: Du skulle kunna hänvisa till EU:s fördrag, artikel 36, där det står att man med hänvisning till djurens hälsa kan införa restriktioner och förbud mot transporter om djuren kan fara illa.
Jag har en konkret fråga till dig, Eskil Erlandsson: Har du över huvud taget försökt att göra detta? Har du hänvisat till EU:s fördrag? Det är ett faktum att vi kan göra det och att vi kan ha begränsningar för djurtransporter. Den största delen av de djurtransporter som går till Polen eller Tyskland sker på svensk mark. Vi kan hänvisa till djurhälsan och säga: Vi sätter stopp för detta eftersom djuren kommer att lida oproportionerligt mycket! Jag skulle vilja veta om du har gjort det.
Eskil Erlandsson har tillsammans med Jordbruksverket bjudit in branschföreträdare till ett möte - som jag har förstått ska vara i morgon - för att titta särskilt på grisuppfödningen i Sverige och vad ni kan göra åt det. Med anledning av det vill jag veta om djurrätts- och djurrättsorganisationer också har bjudits in till mötet.
Till sist vill jag bara nämna att hela syftet med din satsning Matlandet Sverige väl var att vi skulle få mer lokal produktion här i Sverige. Vi skulle förhindra sådana här saker som att djur exporteras till andra länder. Det skulle jag också vilja ha svar på.
Anf. 3 Hillevi Larsson (S)
Fru talman! När det gäller frågan om djurtransporter på EU-nivå beslutade Europaparlamentet den 12 december 2012 att ställa sig bakom förslaget att det ska vara max åtta timmar långa djurtransporter i EU. Innan detta skedde fanns det ett medborgarinitiativ som samlade 1,1 miljoner röster från EU:s befolkning. Det var 1,1 miljoner namnunderskrifter för det här initiativet som hette 8 Hours, och det handlade om att djurtransporter i EU ska vara max åtta timmar långa, vilket är ett ganska rimligt krav med tanke på lidandet för djuren när det är riktigt långa transporter.
Tyvärr har det här inte lett någon vart, trots att Europaparlamentet stod bakom det. Jag skulle önska att regeringen var mer drivande i de här frågorna. Dels handlar det om djurskydd, som är en viktig fråga för Sverige, dels handlar det om miljön. Det blir märkligt att man föder upp djuren i ett land och sedan fraktar dem under svårt lidande till ett annat land långt borta för att slakta dem och till och med i vissa fall sedan åka tillbaka och sälja köttet i ursprungslandet och i en massa andra länder. Det känns som ett väldigt slöseri. Det handlar om onödiga koldioxidutsläpp i en tid när vi måste begränsa dem, och framför allt handlar det om onödigt lidande för djuren. Även om det finns vilotider för djuren kan de inte kompensera de här långa resorna.
Det är inte heller så att djuren har ideala förhållanden under resorna, utan de bits för att de är så nära varandra, de ramlar över varandra, de kläms och de skadas och till och med dör under transporterna. Tyvärr är många transporter mycket längre än åtta timmar, och kontrollen är alldeles för dålig på det här området.
Jag tror att det är viktigt att sända med i den här debatten att det för det första handlar om att få ett regelverk - och där tycker jag att åtta timmar skulle kunna vara en bra gräns att sätta för djurtransporter - och för det andra att kontrollerna måste bli mycket bättre. Vad tjänar det till att ha regler om man konsekvent bryter mot dem? Helst ska det vara enhetliga regler med ett utbyggt kontrollsystem i alla länder.
Jag tror inte att näringen skulle förlora så mycket ekonomiskt på det här. Det är många djur som blir skadade och dödade under färden, och det innebär knappast någon kvalitet i produktionen. Det borde rimligtvis bli ett allt starkare försäljningsargument om man konkurrerar med kvalitet i sin hantering ända från uppfödning till slakt och sedan vidare till försäljning. Det är redan många som tänker på miljön när de handlar, och det kommer alltmer att man även tänker på djurhälsan.
Jag önskar att man kunde göra någonting på det här området. Det känns konstigt att även svenska djur fraktas på det här sättet. Inte ens i vårt eget land har man lyckats hålla undan det här, trots att vi har skärpta regler jämfört med många andra länder. Ändå kan man, som nämndes av Jens Holm, frakta svenska grisar till Tyskland för slakt, och transporttiderna överskrider åtta timmar. Vårt eget regelverk här i Sverige blir tandlöst när man kan bryta mot det på det här sättet. Därför hoppas jag att kampen kan intensifieras och att jordbruksministern ytterligare driver den här frågan. Jag tror att vi kan få med oss andra också.
Anf. 4 Landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C)
Fru talman! Låt mig återigen konstatera att regeringen arbetar kontinuerligt för att skärpa EU:s lagstiftning för att öka skyddet av djur till exempel under transport. Senast det här var föremål för förhandling på riktigt var under senhösten 2012. Då arbetade regeringen från svensk sida med att vi skulle få till stånd bindande ändringar av EU:s djurtransportförordning i syfte att främja skyddet av djur som förflyttas inom Europeiska unionen.
Det är bara att konstatera att en överväldigande majoritet av de andra som också är medlemmar av Europeiska unionen emotsatte sig det initiativ som vi stod bakom. Det var ett initiativ som ursprungligen kom från Europaparlamentet men vars resolution faktiskt inte var så distinkt som initiativet var - det är också att märka. Till och med parlamentet drog så att säga ned på sin nivå på yrkande gentemot vad rådet skulle besluta om.
Jag tror att vi är överens i de här frågorna. Låt oss nu gemensamt försöka göra någonting. Jag kan lova både Hillevi Larsson och Jens Holm att det vare sig är populärt eller lätt tala om de här sakerna i Europagemenskapen, därför att intresset från väldigt många andra, och det inkluderar parlamentets partigrupper, inte är särskilt stort. Men låt oss för den skull inte ge upp kampen på något enda sätt och vis.
Jens Holm frågade om Sverige kan göra något ensidigt i det här avseendet. Det finns en möjlighet, men då måste vi samtidigt konstatera att den möjligheten inte får tillgripas om den står i motsats till den proportionalitet som man måste använda om man tillgriper det som Jens Holm föreskriver. Vår bedömning är att detta skulle betraktas som att det inte står i proportionalitet mot vad vi ämnar föreslå och besluta i ett sådant fall. Det skulle dessutom kunna tyckas som att vi vidtar en godtycklig diskriminering, och det får vi heller inte göra enligt de fördrag som gäller i den europeiska gemenskapen.
När det gäller de andra direkta frågorna som har riktats till mig angående vilka som är inbjudna har vi valt att inte bjuda in djurskydds- och djurrättsorganisationerna till morgondagens möte. Min avsikt med visionen om Matlandet Sverige är att vi ska producera mer mat i Sverige, bland annat beroende på att vi har förutsättningar för det - vi har duktiga bönder. Därtill har vi en stor import av mat som vi skulle kunna ersätta med mat som produceras i vårt land. Det skulle dessutom ge oss en mängd arbetstillfällen.
Anf. 5 Jens Holm (V)
Fru talman! Jag börjar med det sista som Eskil Erlandsson sade, om Matlandet Sverige. Både regeringen och Vänsterpartiet vill att vi ska producera mer livsmedel här i Sverige. Men frågan är, Eskil Erlandsson, hur vi gör det. Matlandet Sverige har ju tuffat på nu i ganska många år, och vi ser att antalet anställda inom livsmedelsproduktionen blir färre. Det är tusentals färre som arbetar där nu än 2006 då regeringen började med satsningen.
Vi ser nu att djur flyttas utomlands för både uppfödning och slakt i stället för att vara kvar här i Sverige, trots att vi har regeringens satsning Matlandet Sverige.
Just för att vi är så besvikna på den här matsatsningen men för att vi vill understryka vikten av att satsa på lokalproducerad mat har vi i Vänsterpartiet tagit fram en satsning om det hållbara matlandet Sverige. Den handlar om att vi ska ha just en hållbar livsmedelsproduktion. Maten ska vara lokalt producerad och inte flytta ut till andra länder så som sker nu.
Sedan skulle jag vilja fråga Eskil Erlandsson en sak. Jag har själv suttit i EU-parlamentet och jobbat ganska mycket både med slaktförordningen, som nu gäller, och med förändringar av det gällande EU-fördraget. I artikel 36 i EU-fördraget står att ett medlemsland kan införa restriktioner mot transporter av varor - och djur är i det här fallet varor - om det görs utifrån att man vill skydda människors och djurs hälsa. Om begränsning av djurtransporter inte handlar om att skydda djurs hälsa, ja då vet jag inte riktigt vad djurs hälsa är.
Jag kan förvisso ge Eskil Erlandsson rätt när han säger att det inte är lätt att ta de här striderna på EU-nivå. Principen om fri rörlighet mellan EU:s medlemsländer är lite av en helig ko. En rak fråga till Eskil Erlandsson är: Har du ens försökt? Har du försökt att förhindra att svenska grisar transporteras till andra länder för intensivuppfödning och slakt på ett sätt som strider mot våra svenska bestämmelser? Vi har en bestämmelse i Sverige som säger att en djurtransport inte får vara längre än åtta timmar. De här transporterna blir betydligt mycket längre än åtta timmar. De kan bli så långa som 24 timmar. Det står väl helt i strid med djurhälsan, eller gör det inte det?
Jag skulle vilja ta upp en annan fråga som jag ställde i min interpellation. Det gäller det faktum att det i Sverige finns transportörer och uppfödare som märker sina djur som livdjur, alltså djur som inte ska slaktas, och då får de transporteras under längre tid. Men i stället körs de till slakterier. Man kringgår alltså åttatimmarsgränsen genom att ha en annan beteckning på djuren. Man kallar dem livdjur, inte slaktdjur.
Min fråga till dig, Eskil Erlandsson, är vad du tänker göra för att komma till rätta med det oskicket. Du tillstår att det är ett problem, men jag ser inga konkreta förslag på att du ska agera. Om vi ser att den svenska djurskyddslagen kränks, att slaktdjur transporteras under längre tid än åtta timmar, då, Eskil Erlandsson, måste vi politiker agera. Jag vill återigen fråga: Vad tänker du göra för att komma till rätta med oskicket?
Sist men inte minst vill jag, beträffande det viktiga möte du ska ha om krisen inom svensk grisindustri, säga att jag verkligen tycker att djurrätts- och djurskyddsorganisationerna skulle ha varit med på det mötet. De har mycket viktigt att tillföra.
Anf. 6 Hillevi Larsson (S)
Fru talman! Det är viktigt att vi sopar rent framför egen dörr och förstärker kontrollen i vårt eget land. Det är kanske svårt att komma till rätta med att regelverket utnyttjas, till exempel att svenska grisar fraktas till Tyskland, men på något sätt borde vi agera mot det. Man kringgår ju det svenska regelverket.
Frågan om livdjur känns som rent fusk. Om djuren ska till slakt är de slaktdjur, inte livdjur. Där skulle vi kunna göra en hel del på hemmaplan, vilket jag tror skulle öka vår trovärdighet också när vi driver frågorna på EU-nivå. Det allra viktigaste är att få till stånd rimliga regler på EU-nivå. Det här blir en form av social dumpning eftersom det handlar om att konkurrera med sämre villkor. Ytterst handlar det förstås om att kunna göra snabba pengar medan djurens lidande, och även miljöhänsyn, kommer i andra hand.
Den här frågan handlar också om att främja seriös verksamhet där det finns ett djurskydds- och miljötänkande. Trots det missbruk som finns även i Sverige tror jag att ett sådant regelverk till stor del vore positivt för den svenska näringen. Vi skulle kunna konkurrera på ett bra sätt med nya regler. Vi har redan en åttatimmarsgräns i Sverige, så det missgynnar inte oss om vi även får det på EU-nivå.
Europaparlamentet har vacklat i frågan, men det finns ett tryck. För inte alltför länge sedan fattade Europaparlamentet beslut om att stå bakom max åtta timmars transport. Jag tror därför inte att frågan är död. Ju mer vi ser av miljöproblemen, ju mer vi ser av djurens lidande, desto större tryck får vi i den här frågan. Jag hoppas därför att ministern driver frågan.
Anf. 7 Landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C)
Fru talman! Om det är Jens Holms avsikt att Sverige ensamt ska införa någon typ av utförsel- eller exportstopp vill jag säga att det är min och regeringens bedömning, vilket jag försökte klargöra i mitt förra inlägg, att det inte är förenligt med den EU-rätt inom och under vilken vi jobbar. Det beror bland annat på att sådana åtgärder måste uppfylla kraven på proportionalitet och får inte utgöra något slags godtycklig diskriminering av produkter eller varor som kan begränsa den fria handel som vi har, och ska ha, inom Europeiska unionen.
Därtill skulle jag vilja säga att vi inom ramen för Matlandet Sverige har vidtagit en rad åtgärder som haft och har till syfte att gynna den svenska produktionen. Vi vill producera mer mat i vårt land. Vi har goda förutsättningar för det. Bland annat har vi tagit bort kontrollavgifterna för besiktning av nya slakterier, vilket medfört att vi fått - om minnet inte sviker mig - ett drygt trettiotal nya slakterier i vårt land. Det gynnar djurvälfärden, och det gynnar den byn och den gården där dessa etableringar skett. Vi har tagit bort större delen av den besiktningskostnad som tidigare fanns vid slakterierna. Den är i dag på en helt annan nivå än för några år sedan när Jens Holms parti deltog i styret av landet. Det har gynnat dels slakteribranschen, dels indirekt de svenska producenterna.
Vad beträffar den direkta frågeställningen skulle jag vilja säga att det för den djurhållare som väljer att dela upp färden till slakteriet i flera transporter finns sådana möjligheter, men det förutsätter att djuren lastas av och får vila i minst två dygn innan nästa transport sker. Jag vill påstå att intresset för att på det sättet dela upp transporterna av naturliga skäl är förhållandevis litet, om det ens existerar. Det beror på att man måste ha en byggnad där djuren kan lastas av och vila. Den byggnaden ska användas också under den tid då den inte innehåller de grisar som transporteras, och det kostar pengar. Sedan ska transporten fortsätta, lastning ske och så vidare. Jag är alldeles övertygad om att den stora majoriteten inte ens funderar på detta beroende på att det inte finns några vinster att hämta om man gör på det sättet.
Dessutom bryter man mot de lagar som finns om man inte följer reglerna. Då finns det, vilket jag förmodar att Jens Holm väl känner till, sanktionsmöjligheter i den lagstiftning vi har, och jag förutsätter att detta kontrolleras i samband med mottagningen på våra slakterier. Vi har statligt anställda veterinärer vid mottagningen på slakterierna, och de har bland annat att se till att transporterna sker på sådant sätt som de ska.
Anf. 8 Jens Holm (V)
Fru talman! När det gäller fusket i Sverige med åttatimmarsgränsen skulle jag önska att landsbygdsministern tog lite seriösare på de uppgifter som kommit åtminstone mig till del och som jag läst om i tidningar. Det finns vissa transportörer och uppfödare som verkar fuska mer eller mindre rutinmässigt. Minimikravet vore väl då att landsbygdsministern här och nu markerade att det är ett oskick som definitivt inte får förekomma och snarast möjligt kontaktade ansvarig myndighet och såg till att de går till botten med problemet.
Jag hoppas verkligen också att den absoluta merparten av uppfödarna och transportörerna vill följa svensk lag. Men vi ska inte låta vissa personer tänja på lagparagraferna och kringgå lagen.
Vad gäller Matlandet Sverige tycker jag att det i svaret var rätt mycket tal om era avsikter, landsbygdsministern. Ja, ni har för avsikt att göra en massa saker. Men vi ser här och nu vad som sker: Svenska djur skickas i väg till slakt och intensivuppfödning i andra länder. Det om något måste väl vara ett underbetyg på de här satsningarna.
Vi i Vänsterpartiet vill satsa mer på hållbar mat. Vi vill också satsa mer på vegetarisk mat. Vi vill att långa transporter inte ska gynnas; där ska det finnas en avgift. På så sätt kan man gynna det lokalproducerade och närproducerade.
Vi vill också agera gentemot EU. När vi som i det här fallet ser att djurens rättigheter kränks, att djur transporteras längre än vad våra svenska bestämmelser tillåter, då säger vi att det får vara nog. Då ska man ta upp saken med EU och säga att vi vill införa restriktioner. Inga djur ska transporteras längre än vad våra bestämmelser tillåter. Jag önskar, Eskil Erlandsson, att du också kunde vara pådrivande i den frågan.
Anf. 9 Landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C)
Fru talman! Jag tackar för interpellationen och debatten. Det är angelägna frågor vi diskuterar. Jag är fullkomligt övertygad om att deltagarna i den här debatten och alla andra är överens om att djur ska ha det bra, också under transport till slakt. Det är skälet till att vi har infört de bestämmelser som vi har i vårt land. Det är också skälet till att jag med regeringen bakom mig driver den här frågan i Europeiska unionen i syfte att få "svenska" regler även i andra delar av unionen.
Tyvärr tvingas jag emellertid konstatera att såväl andra länders regeringar som Europaparlamentet inte ställer upp när det gäller. Vi står ensamma i de här frågorna. Jag kommer inte att ge upp min kamp i det här avseendet, tro inte det! Men jag vill med det här anförandet bevisa att det stöd vi har för den svenska linjen i övriga delar av Europa är mycket begränsat.
Vad beträffar Matlandet Sverige vill jag poängtera att vi redan har genomfört borttagandet av kontrollavgiften för godkännande av nya slakterier, en avgift som fanns under mycket lång tid och som förhindrade etableringen av de slakterier som vi har i dag, vilka i sin tur minimerar transportbehovet för många djur och ger arbetstillfällen på den plats där det sker en etablering. Därtill har vi sänkt avgiften vid besiktningen före slakt. Också detta gynnar såväl slakteribranschen som indirekt den svenska produktionen. Detta är åtgärder som är vidtagna, och vi har för avsikt att låta dem fortsätta gälla, vilket jag för övrigt har noterat att inte alla partier tycker bör vara fallet i framtiden.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.