Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Fängslade utan rättegång i Eritrea

Interpellation 2005/06:12 av Åström, Alice (v)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2005-09-19
Anmäld
2005-09-20
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2005-09-27
Sista svarsdatum
2005-10-03
Besvarad
2005-10-11

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 19 september

Interpellation 2005/06:12 av Alice Åström (v) till utrikesminister Laila Freivalds (s)

Fängslade utan rättegång i Eritrea

Våren 2001 firade Eritrea sitt tioårsjubileum av sin självständighet som stat. Eritreas självständighet var resultatet av ett 30 år långt krig för nationell självbestämmanderätt. Den eritreanska befrielserörelsen EPLF förde till ett högt pris i människoliv självständighetskampen gentemot Etiopien till seger. Stora offer gjordes i kampen för den nationella självständigheten.

När väl självständigheten var vunnen blev frågan om hur Eritreas framtid skulle utformas och gestaltas alltmer aktuell. EPLF utsåg sin ledare Isaias Afewerke till landets president. EPLF (Eritrean People´s Liberation Front) bytte namn till PFDJ (People´s Front of Democracy and Justice). Några demokratiska val har dock aldrig genomförts i Eritrea. Någon opposition har aldrig tillåtits existera. 14 år efter befrielsen är Eritrea en diktatur. Det var uppenbart att det vid tioårsjubileet 2001 fanns krafter inom PFDJ och dess ledning som förespråkade en demokratisk utveckling.

Några månader senare lät dock presidenten arrestera och fängsla en rad ministrar och höga tjänstemän såsom Petros Solomon, Ogbe Abraha, Haile Woldetensae, Mahmud Ahmed Sheriffo, Berhane Ghebre Eghzabiher, Saleh Kekiya, Aster Fishatsion, Hamid Hamid, German Nati, Estifanos Seyoum och Beraki Ghebre Selassie.

När denna interpellation skrivs har det förflutit fyra år sedan dessa elva personer fängslades. De har anklagats för förräderi, men några bevis som kan belägga deras skuld har aldrig företetts. Någon rättegång har aldrig ägt rum. Eritrea har en sorts specialdomstolar, men de är inte offentliga. Några vittnen är inte inkallade och de anklagade har inte heller rätt till någon advokat. Dessa domstolar saknar alla de element som definierar en anständig rättskipning. De anklagelser som riktas mot de fängslade saknar uppenbarligen substans, eftersom man under fyra år inte kunnat precisera vari deras brott bestått.

Yttrande- och pressfriheten är även den undertryckt. Oppositionella och kritiska journalister fängslas, bland annat den svenske medborgaren Dawitt Isaac. Den nye svenske ambassadören har sökt kontakt med de eritreanska myndigheterna under våren 2005 så att han skulle kunna komma hem. Dessa kontakter har dock ännu inte givit något resultat.

Demonstrationsrätten är även den undertryckt. Studentdemonstrationer har genomförts i Asmara, vilka endast resulterat i att studenter fängslats och deporterats och utsatts för brutal behandling. De har bland annat förts till trakter med ett varmt och ohälsosamt klimat. Många oppositionella har tvingats att fly och leva i exil.

Jag vill fråga utrikesministern:

1.   Vilka initiativ avser utrikesministern att ta inom EU och för Sveriges del som enskild stat för att de ministrar och ämbetsmän som på ett rättsvidrigt sätt arresterats och fängslats i Eritrea försätts på fri fot?

2.   Vilka ytterligare initiativ avser utrikesministern att ta för att förmå den eritreanska regimen att frige den svenske journalisten Dawitt Isaac?

Debatt

(9 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2005/06:12, Fängslade utan rättegång i Eritrea

Interpellationsdebatt 2005/06:12

Webb-tv: Fängslade utan rättegång i Eritrea

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Laila Freivalds (S)
Anf. 1 Laila Freivalds (S)
Fru talman! Alice Åström har frågat mig vilka initiativ jag avser att ta inom EU och för Sveriges del för att de ministrar och ämbetsmän som på ett rättsvidrigt sätt arresterats och fängslats i Eritrea försätts på fri fot. Vidare frågar Alice Åström vilka ytterligare initiativ jag avser att ta för att förmå den eritreanska regimen att frige den svenske journalisten Dawit Isaak. Jag delar Alice Åströms oro över situationen i Eritrea. Rapporter visar på fortsatta inskränkningar i yttrandefrihet, religionsfrihet och inom andra områden i Eritrea. Den grupp politiska ledare och journalister som hålls fängslade vägras fortfarande åtal och rättegång och saknar all kontakt med omvärlden. Förutsättningarna för hjälporganisationer och enskilda organisationer att verka i Eritrea har försämrats ytterligare. Regeringens syn på detta och den allmänna situationen vad gäller mänskliga rättigheter i Eritrea har jag redogjort för flera gånger i denna kammare. Regeringen tar regelbundet upp frågan om bristen på respekt för de mänskliga rättigheterna i Eritrea med företrädare för landet. Vad gäller den fängslade svenske medborgaren och journalisten Dawit Isaak fortsätter regeringen oförtrutet och på många olika sätt att verka för att Isaak omedelbart släpps eller får en rättvis rättegång enligt internationellt vedertagna rättsprinciper. Regeringens arbete för detta ändamål bedrivs genom kontakter på regeringsnivå, genom vår ambassadör som regelbundet besöker Eritrea, samt genom EU och andra internationella organisationer och aktörer. Framsteg vad gäller Dawit Isaaks situation är en fråga som regeringen lägger fortsatt stor vikt vid.
Alice Åström (V)
Anf. 2 Alice Åström (V)
Fru talman! Jag tackar utrikesministern för svaret. Det här är en fråga som vi har debatterat vid ett flertal tillfällen i kammaren, och det är en ständigt aktuell fråga. Det är viktigt att frågan också lyfts upp och hålls levande. Jag möter många eritreaner som lever i Sverige som flyktingar och som är oroliga för situationen i sitt hemland. Jag vill också peka på det som utrikesministern säger. Förutsättningar för hjälporganisationer och enskilda organisationer för att verka i Eritrea har försämrats ytterligare. Det visar att trots de starka påtryckningar som jag vet att den svenska regeringen och utrikesministern har utövat i kontakterna med företrädare blir det uppenbarligen inte något resultat. Det ser jag som väldigt problematiskt. När det gäller frågan om Dawit Isaak vet jag att det pågår ett intensivt arbete. Men vad jag har förstått, om jag är rätt informerad, har inte ambassadören ens fått en möjlighet att besöka Dawit Isaak i Eritrea för att se hur han har det under fångenskapen. Det har nu gått en mängd år. De ledare som greps har nu suttit fängslade i över fyra år utan någon rättegång. Uppenbarligen fungerar inte den diplomati som man använder sig av. Min fråga till utrikesministern blir: Är utrikesministern beredd att i EU lyfta fram frågan om det bistånd man har till Eritrea och de kontakter som EU ändå har med Eritrea och att man faktiskt ändå bör tänka på att avbryta det? Jag har tidigare varit motståndare till att man egentligen ska använda bistånd och de projekten som ett påtryckningsmedel. Det drabbar oftast befolkningen och inte den sittande diktaturen. Uppenbarligen hjälper inte de diplomatiska kontakterna och de påtryckningar som används i dag för att förändra situationen, utan det går åt fel håll. Jag fruktar nu för Dawit Isaaks liv. Flera kontakter säger att han uppenbarligen är sjuk och inte mår bra i fångenskap. Oron finns att innan vi har nått någonstans kommer han att ha avlidit. Min fråga är: Är utrikesministern beredd att konkret lyfta fram frågan även när det gäller biståndet som en ytterligare påtryckningsmetod på regimen i Eritrea?
Laila Freivalds (S)
Anf. 3 Laila Freivalds (S)
Fru talman! Alice Åströms beskrivning av situationen i Eritrea är helt riktig. Det är en olycklig utveckling. Via de diplomatiska kontakter vi har försöker vi påverka regimen och få den att inse allvaret i det. Vi utnyttjar naturligtvis de intressen som Eritrea självt har för att åstadkomma förändringar. Det gäller till exempel gränstvisten med Etiopien. Det är en fråga som är betydelsefull i sammanhanget. Vi försöker att hitta den typ av omständigheter som har betydelse för Eritrea och som kan göra att man blir lite mer öppen för att ta till sig den kritik som riktas mot Eritrea i den politiska dialog som finns mellan Sverige och Eritrea och mellan EU och Eritrea. När det gäller det bistånd som finns både från Sverige och från EU är det helt och hållet när det gäller svenskt bistånd ett humanitärt bistånd. Det gäller också huvuddelen av EU:s bistånd. Det handlar om att ge lindring åt den fattigdom som finns i Eritrea. Med den oerhört svåra torka som har varit där är det väldigt många människor som lever under mycket svåra förhållanden. Jag har svårt att se att det på något sätt skulle hjälpa Dawit Isaak eller de andra som sitter fångna om vi lyfter bort vårt humanitära bistånd till Eritrea. Genom att vi tvärtom har kvar det humanitära biståndet har vi också en möjlighet att ha en fortsatt politisk dialog med Eritrea. Utan det är jag inte ens säker på att vi skulle kunna fortsätta att på det sätt som vi gör utöva påtryckningar på Eritrea. Framför allt handlar det om att det är oskyldiga, oerhört fattiga lidande människor som skulle drabbas av det utan att vi kan se att det skulle ha någon effekt för det som vi vill åstadkomma. Tyvärr tror jag att vi får fortsätta att använda de kanaler vi har och utöva sådana påtryckningar. Det gäller att få dem att förstå att det är i deras eget intresse att ändå lyssna och ta till sig något av den kritik som förs fram. Det ger också möjlighet för oss att på ett annat sätt stödja utvecklingen i Eritrea.
Alice Åström (V)
Anf. 4 Alice Åström (V)
Fru talman! Jag tackar återigen utrikesministern för svaret. I grund och botten håller jag med om den stora problematiken när det gäller det humanitära biståndet. Men när det gäller EU är inte hela biståndet humanitärt. Min fråga till utrikesministern är: Skulle man ändå inte kunna utöva påtryckning på de delar som inte är direkt humanitärt bistånd? Det är ett stort dilemma med den diktatur och det förtryck som finns. Man är ändå i landet beroende av det humanitära bistånd som man får från EU och Sverige. Man är beroende av det som land. När man ändå får det utan att man behöver göra några förbättringar när det gäller demokratisering och de människor som sitter fängslade blir det problematiskt i längden. Jag lyssnar på utrikesministern. Men jag hoppas att utrikesministern också lyssnar på den ökande oro som finns hos ledamöter i riksdagen från olika partier över situationen. Om det ändå inte sker någon förbättring hoppas jag att man ändå funderar på om det går att använda även biståndet som ett påtryckningsmedel.
Gunnar Andrén (Fp)
Anf. 5 Gunnar Andrén (Fp)
Fru talman! Jag vill delta i debatten för att understryka vikten av att vi inte glömmer bort Dawit Isaak och hans öde. Jag vill tacka Alice Åström för att hon har tagit upp den här debatten. Jag har ingen kritik mot utrikesministern - jag tycker bara att alla tillfällen där detta återkommer är bra. Det finns många goda lyssnare på till exempel Eritreas beskickning i den här staden, som lyssnar till vad vi har att säga. Vi vet att den stödkommitté som finns för Dawit Isaaks frigivande med Leif Öbrink i spetsen gör ett gott arbete. Man påminner ständigt om detta. Att bli utkastad som Leif Öbrink, Jerker Norin och många andra blev häromdagen från Eritreas ambassad får man säga är någonting som vi ändå kan tycka är bra eftersom det visar den irritation som vi genom opinionsbildning håller uppe i frågan. Hur mycket kontakter ska man då ha med den här typen av regim? Det är alltid en svår avvägning; det inser jag också. Men jag skulle vilja lyfta fram en annan vinkel än biståndet. För att man inte ska slå till mot de människor som är beroende av bistånd så tror jag att det finns ett annat sätt, som är effektivare i dagens värld. Det är att se till att isolera regimens toppar - de personer som finns i ledningen i landet. Man ska se till att de förstår att om de inte lättar på restriktionerna så att vi får besöka till exempel vår landsman och min kollega - faktiskt - Dawit Isaak så kommer man i det internationella samfundet att införa reseförbud för dem som tillhör regimen. Jag tror att det ofta kan vara en väl så effektiv metod. Framför allt är det så som Alice Åström var inne på; om man slår till mot bistånd så drabbar det inte i första hand regimen utan de vanliga människorna. Det har vi inget intresse av i något land. Däremot vill vi vara tydliga när det gäller att om man beter sig på det här sättet så måste regimen i landet också förstå att man inte kan göra så i den civiliserade värld som vi lever i och som vi vill att Eritreas medborgare också ska leva i. Jag skulle gärna vilja höra vad utrikesministern säger om tillvägagångssättet att man tillsammans med andra, både afrikanska och europeiska länder kan ban , det vill säga förbjuda, kontakten med vissa ledare och att de får åka utomlands och så vidare.
Laila Freivalds (S)
Anf. 6 Laila Freivalds (S)
Fru talman! Låt mig först säga att jag tycker att det är helt rätt att även den svenska riksdagen engagerar sig i situationen generellt i Eritrea, och inte minst för den svenska medborgaren Dawit Isaaks öde. Jag tror att det har stor betydelse att vi visar att det finns en opinion i Sverige som inte accepterar utvecklingen i Eritrea och som oroar sig för den. Likaså är det viktigt att vi har en stödkommitté till förmån för Dawit Isaak. Till Alice Åström vill jag säga att den del av EU:s bistånd som inte handlar om just det humanitära handlar om insatser för demobilisering av soldater. Det handlar också om byggande av vägar som är nödvändiga för att få fram biståndet till de människor som hungrar ute på landsbygden. Det är alltså åtgärder som är av det slaget att de har direkt betydelse även för det humanitära biståndet. Men det är självfallet något som kan diskuteras om det möjligtvis skulle kunna vara ett påtryckningsmedel. Gunnar Andrén tar upp en annan smart sanktion - reseförbud. Den använder vi ibland, i vissa situationer. Ledarna i Eritrea är mycket isolerade. Det är till och med så att det är detta som försvårar möjligheterna till politisk dialog. Det är tjänstemän som åker till Eritrea för att pröva den möjlighet till politisk dialog som vi vill ha, och det är det som vår ambassadör genomför. Men det förekommer inga besök på högre nivå, och det är en av de saker som jag vet att man beklagar sig över från Eritreas sida. Grannlandet Etiopien får besök, men inte Eritrea. Jag tror alltså inte att det i sak skulle innebära så stor skillnad om man fattar ett formellt beslut om en smart sanktion av det här slaget. Men detta är naturligtvis ett av de verktyg som står till vårt förfogande i de fortsatta övervägandena av hur vi ska få presidenten och regeringen i Eritrea att förstå att detta är oacceptabelt. Man måste öka trycket på förändring i landet.
Alice Åström (V)
Anf. 7 Alice Åström (V)
Fru talman! Jag tackar utrikesministern. Jag vet också att man lyssnar noga från Eritrea och från ambassaden på vad som sägs. Jag tycker att det är positivt att utrikesministern säger att det är möjligt att vi framöver får fundera på små bitar - kanske inom biståndet. Men vi får också titta på de smarta sanktionerna. Det är kanske möjligt att man även får ta ett steg på dem formellt. Jag tror nämligen att det är viktigt att vi visar att vi inte kommer att acceptera från Sveriges riksdag och inte heller från regeringen att man från Eritreas sida ständigt fortsätter att neka att ta emot något av kritiken och att inte genomföra några positiva förändringar. Tvärtom går man åt fel håll. Signalen måste bli tydlig. Om ni fortsätter utvecklingen åt fel håll så måste vi också fundera på nästa steg, måste vi säga. Vi kommer inte bara att tyst acceptera detta. Jag tycker att det var positivt att detta också kom fram i debatten.
Gunnar Andrén (Fp)
Anf. 8 Gunnar Andrén (Fp)
Fru talman! Också jag tackar utrikesministern för att hon inser värdet av den här typen av smarta sanktioner. De kan vara väl så verkningsfulla i många fall utan att de drabbar befolkningen. Jag tror att man också kan vända på diskussionen från EU:s sida. Om det skulle vara så att man visade tillmötesgående så skulle EU kunna göra någonting i gengäld. Vi är ju alla besjälade av att se till människor som Dawit Isaak och hans kolleger, som inte råkar vara svenska medborgare, som sitter i samma situation. Värdet av detta är oerhört stort. Vi vill verkligen något med att försvara de medborgerliga rättigheterna för dessa människor. Man kan tänka sig detta på olika sätt, till exempel ett riktat stöd till icke-statliga organisationer i landet eller på andra håll. Den här typen av smarta sanktioner kan alltså ske på olika sätt. Men jag tror att det blir svårt att agera om inte hela EU uppträder gemensamt i frågan. Jag ska inte förlänga debatten, utan jag tackar så mycket och jag är glad över att vi kan hålla trycket uppe och att man tvingas lyssna på vad som sägs i Sveriges riksdag om våra medborgare och andra som sitter i samma situation nere i Eritrea.
Laila Freivalds (S)
Anf. 9 Laila Freivalds (S)
Fru talman! Jag tycker att det är värdefullt att vi kan diskutera en fråga som berör så många människor i vårt land i och med att vi har många människor från Eritrea boende här. De är ju direkt berörda av situationen i sitt tidigare hemland. Jag vill säga till Gunnar Andrén att jag tycker att det är en viktig synpunkt som han kommer med. Vad vi gärna skulle vilja se är något steg från Eritreas sida i positiv riktning. Om man såg en sådan minsta förändring så finns det möjligheter för framför allt EU att svara. Det finns oerhört stora behov i Eritrea. Om man visade någon vilja där till att lyssna till de synpunkter som kommer från omvärlden så skulle det kunna öppna nya möjligheter. Jag skulle önska att det budskapet nådde fram. När det gäller organisationer så går en del av vårt bistånd just till att ge stöd till organisationer som arbetar för en förändring i Eritrea.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.