fallet Maarouf

Interpellation 2004/05:587 av Ruwaida, Yvonne (mp)

den 13 maj

Interpellation 2004/05:587

av Yvonne Ruwaida (mp) till statsrådet Jens Orback om fallet Maarouf

Bakgrund - fallet Maarouf

Nabil Maarouf fick ett barn Anna 1986, i dag 18 år gammal. Efter skilsmässan 1990 fick föräldrarna gemensam vårdnad. Nabil åkte till Tunisien 1991. Han hade på den tiden ett uppehållstillstånd som skulle förnyas var sjätte månad. I Tunisien satt Nabil i fängelse i tio månader och när han efter fängelsevistelsen skulle söka visum till Sverige fick han avslag utan att av den svenska ambassaden få veta varför. Han sökte ett flertal gånger visum till Sverige. 1993 lyckades Nabil komma till Arlanda och fick där ett skriftligt avslag, där det framgick att han inte hade vårdnaden om sitt barn.

Då sökte Nabil visum igen och informerade svenska ambassaden om att hans syfte är att polisanmäla ett falskt intyg, där Nabil påstås avsäga sig vårdnaden. Nabil nekades återigen visum. Han sökte minst en gång i kvartalet och lyckades sex år efter Arlandavistelsen få visum.

Nabil samt de påstådda vittnena till intyget polisanmälde mamman. Då var frågan preskriberad. Nabil drev frågan om vårdnaden i domstol. Domstolsförhandlingen flyttades fram i tiden, då Nabils visum gick ut. När domstolen äntligen tog upp frågan och Nabil kunde närvara, tog det mer än ett år.

Domstolen beslöt 2002 att inte pröva yrkandet om vårdnad, då domstolen hävdade att Nabil hade vårdnaden. Migrationsverket informerade Nabil om att han måste söka uppehållstillstånd från Tunisien, så han åkte dit. Väl i Tunisien sökte han uppehållstillstånd, men nekades för att han inte hade vårdnaden.

JK konstaterar 2005 att domstolen gjorde fel som inte prövade yrkandet. När Nabil då söker uppehållstillstånd får han avslag, då dottern hunnit fylla 18 år och Nabil då inte anses ha tillräcklig anknytning för att kunna få uppehållstillstånd.

Under hela tiden förvägrades Nabil någon som helst kontakt med dottern, som 1994 placerades i fosterfamilj.

Såväl Nabil som hans dotter har fallit offer för flera övergrepp.

1.Mammans förfalskning av intyg. Det har staten inget ansvar för.

2.Nabils svårigheter att få visum. Här kan man hävda att staten har ett ansvar att underlätta för familjer att kunna mötas. Nabil borde ha fått visum för att kunna kolla upp uppgifterna om att han inte hade vårdnaden om sin dotter. Det faktum att han inte fått visum gjorde att mammans förfalskning av intyget var preskriberat. Även om han inte hade vårdnaden, så borde han ha rätt att få visum för att ha umgängesrätt med sin dotter. Även detta nekades honom. Ambassadens förvägran att ge honom visum har hindrat honom från att få tillbaka både vårdnaden och uppehållstillstånd.

3.Domstolens vägran att behandla yrkandet. Hade domstolen gjort det de borde, så skulle Nabil ha fått uppehållstillstånd, då dottern vid den tidpunkten endast var 15 år. Enbart det faktum borde vara tillräckligt för att Nabil i dag borde få uppehållstillstånd.

Nu har Utlänningsnämnden avslagit Nabils förnyade ansökan om uppehållstillstånd.

Både svenska ambassadens agerande gällande visum och information, samt svenska rättsväsendets av JK konstaterade misstag, samt tidsfördröjning, kan inte vara Nabils eller Annas ansvar. Denna rättsskandal måste svenska regeringen ta ansvar för. Nabil hade utan tvekan hade haft svenskt uppehållstillstånd, samt förmodligen även svenskt medborgarskap. Staten har ett ansvar att i efterhand ge Nabil de rättigheter han enligt svensk rätt, skulle ha haft.

Är det inte rimligt ur människorättsperspektiv att någon som på felaktiga grunder berövats rätten att umgås med sin dotter och dottern med fadern, återfår sina rättigheter?

Frågor till statsrådet Orback:

Hur avser statsrådet att agera för att se till att människor med utländsk bakgrund inte diskrimineras i sin egenskap som förälder, om man hamnar i en situation liknande fallet Maarouf?

Hur avser statsrådet att agera för att se till att fundamentala mänskliga rättigheter försvaras i fall liknande Maarouf?

Avser statsrådet att vidta några åtgärder för att tillse att utländska medborgare inte diskrimineras och deras rättigheter inte kränks i svenska domstolar särskilt med avseende på svenska barn med utländska föräldrar?