Eventuellt avtal mellan EU och Libyen

Interpellation 2015/16:707 av Christina Höj Larsen (V)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Inlämnad
2016-06-07
Överlämnad
2016-06-08
Anmäld
2016-06-09
Sista svarsdatum
2016-06-23
Svarsdatum
2016-09-08
Besvarad
2016-09-08

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

PDF

Interpellationen

till Statsrådet Ann Linde (S)

 

I Agenda den 5 juni kunde vi höra EU-minister Ann Linde hålla med kommissionens vice ordförande Frans Timmermans om att EU bör ingå samma sorts flyktingavtal med Libyen som man redan gjort med Turkiet.

Det befintliga avtalet (som officiellt beskrivs som ett uttalande) som slutits mellan EU och Turkiet är starkt ifrågasatt utifrån perspektiv som rör mänskliga rättigheter i allmänhet och asylrätten i synnerhet. Den turkiska regimen har under de senaste åren antagit en rad lagar som allvarligt inskränker yttrande-, press- och tryckfriheten, och övergreppen på den kurdiska befolkningen är omfattande och väl kända. Att Turkiet dessutom inte erkänner icke-europeiska flyktingar och enligt uppgifter från bland andra Human Rights Watch upprepade gånger har beskjutit flyktingar som vill ta sig över gränsen från Syrien för att söka skydd, samt deporterat människor på flykt rakt in i krigets Syrien, borde göra det uppenbart för envar att Turkiet inte har vare sig vilja eller förmåga att ge skydd åt några av världens mest utsatta. Lika uppenbart är det att EU är berett att klassa Turkiet som säkert land trots att det inte finns förutsättningar för det, enbart för att kunna använda Turkiet som gränsvakt.

Sedan avtalet med Turkiet slutits har desperata människor på flykt undan krig och förtryck i allt högre grad sökt sig över den centrala Medelhavsrutten via Libyen. Detta har resulterat i en skrämmande ökning av antalet människor som omkommit i vågorna. Enbart förra veckan omkom minst 800 personer – ett helt Estonia. Den verkliga dödssiffran är sannolikt betydligt högre.

Att EU-minister Ann Linde nu anser att Sverige bör stödja ett eventuellt nytt avtal mellan EU och Libyen är uppseendeväckande och väcker en lång rad frågor. I rapporten Libya is full of cruelty från maj 2015 beskriver Amnesty på ett smärtsamt sätt de fruktansvärda kränkningar mot flyktingar som pågår. Den instabila situationen i landet gör att olika grupperingar fritt kan härja och förfölja och misshandla minoriteter, kvinnor och barn. I regimens flyktingförvar är tortyr, omfattande sexuellt våld och rättsövergrepp vardag. Det finns varken vilja eller förutsättningar att upprätthålla asylrätten i Libyen under dessa omständigheter. Det är i detta skräckvälde som Ann Linde föreställer sig att EU ska upprätta så kallade hotspots för flyktingar.

Med anledning av detta har jag följande frågor till Ann Linde:

 

  1.  På vilket sätt tror statsrådet att Libyen ska kunna garantera asylrätten och tillgängliggöra mänskliga rättigheter under de omständigheter som beskrivs i Amnestys rapport?

 

  1.  Vem anser statsrådet att EU bör förhandla med, då Libyen för närvarande både saknar legitim regering och präglas av splittring?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2015/16:707, Eventuellt avtal mellan EU och Libyen

Interpellationsdebatt 2015/16:707

Webb-tv: Eventuellt avtal mellan EU och Libyen

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 1 Utrikesminister Margot Wallström (S)

Svar på interpellationer

Herr talman! Ärade ledamöter! Tack, Christina Höj Larsen, för att du var så flexibel angående datum för att ta emot svaret!

Christina Höj Larsen har frågat EU- och handelsministern hur Libyen ska kunna garantera asylrätten och tillgängliggöra mänskliga rättigheter under de omständigheter som beskrivs i Amnestys rapport Libya is full of cruelty. Christina Höj Larsen har vidare frågat om vem EU bör förhandla med i Libyen. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.

I dagsläget är det inte aktuellt att en migrationsöverenskommelse liknande EU-Turkiet-modellen ingås mellan EU och Libyen. Den rapport som Christina Höj Larsen refererar till belyser också den svåra situationen i Libyen, vilken fortsatt kräver stor uppmärksamhet och strategiskt engagemang från EU:s sida. I de regelbundna Libyendiskussionerna i rådet för utrikesfrågor betonar jag bland annat vikten av kvinnors deltagande i den politiska processen samt att EU:s engagemang i Libyen måste vara långsiktigt, hållbart och nära samordnat med relevanta aktörer, inte minst FN och den libyska samlingsregeringen.

FN uppskattar att det finns över 260 000 migranter i Libyen. Av dessa vistas mellan 4 000 och 5 000 i libyska interneringscenter. Den libyska statens sårbarhet försvårar tillsynen över dessa center, och EU-kommissionen bedömer att många av de internerade kan lida brist på skydd, mat och sjukvård. Den komplexa politiska situationen och säkerhetssituationen i landet har begränsat internationella insatser för att bidra till stärkt skydd för migranter i Libyen. Därför är EU:s omfattande stöd till Libyens samlingsregering desto viktigare för att skapa stabilitet i landet.

Den libyska samlingsregeringen är resultatet av den omfattande FN-ledda dialogprocess som pågått i Libyen i snart två års tid. Delar av regeringen har sedan den 30 mars etablerat sig i huvudstaden Tripoli och har börjat utöva sina uppgifter genom ministerierna. Samlingsregeringen har brett stöd från det internationella samfundet, inte minst från EU.


Anf. 2 Christina Höj Larsen (V)

Herr talman! Tack så mycket, Margot Wallström, för svaret och för debatten!

Det gläder mig naturligtvis mycket att höra att utrikesminister Wallström inte anser att en överenskommelse mellan EU och Libyen är aktuell i dagsläget. Ändå väcker svaret en del frågor, för det finns en anledning till att vi står här i dag. Det är inte så att jag bara har gripit tanken om ett avtal med Libyen ur tomma intet. EU-kommissionären Timmermans sa i början på juni att överenskommelser liknande den mellan EU och Turkiet bör slutas med en rad andra länder - däribland Libyen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Samma dag eller dagen därpå, söndagen den 5 juni, intervjuades EU-minister Ann Linde i Agenda om Timmermans uttalande. På frågan om huruvida EU bör teckna en migrationsöverenskommelse specifikt med Libyen svarade Ann Linde rakt och tydligt ja. Hon sa upprepade gånger att hon ansåg att ett sådant avtal är helt nödvändigt. På frågan om hon trots allt inte tvekar eftersom Libyen är ett instabilt land med inre stridigheter och omfattande dokumenterade kränkningar av mänskliga rättigheter svarade hon tydligt nej. Hon tvekade inte. Återigen hänvisade hon till att ett sådant avtal är helt nödvändigt. Vi har inte något val, sa Ann Linde.

Resonemanget från EU-ministern tycks bygga på två delar: att det är nödvändigt att stoppa de fruktansvärda drunkningarna i Medelhavet och att majoriteten av dem som kommer via Libyen är ekonomiska migranter. Det sista är Ann Lindes ordval. Jag skulle vilja att vi tittar lite på de här två påståendena.

När avtalet mellan EU och Turkiet ingicks betonade statsminister Stefan Löfven gång på gång att det var nödvändigt med ett sådant avtal för att stoppa döden på Medelhavet. Efter att avtalet nu har varit igång i knappt ett halvår ser vi tyvärr att antalet kända drunkningar redan nu överstiger förra årets offer. Siffran har redan passerat 3 000 döda, och då är året ännu inte på långa vägar slut. Om skälet att ingå ett avtal med Turkiet verkligen är att minska döden på Medelhavet har vi verkligen misslyckats. Resan över havet från Libyen leder till ännu flera döda. Människors skäl att fly har inte ändrats. Europa har bara täppt till ännu en väg att söka asyl i EU. Det har man gjort genom att låta Turkiet - som kränker tryck- och yttrandefrihet, förföljer kurder och beskjuter flyktingar som vill korsa gränsen - agera lejd gränsvakt för EU.

Låt oss se på det andra påstående som fördes fram av EU-minister Ann Linde: De som försöker ta sig över havet från Libyen är ekonomiska migranter. Det är ett ganska häpnadsväckande uttalande. Vi ser att en ökande del av dem som registrerats i Italien sedan vägen från Turkiet stängdes är från diktaturen Eritrea. Det är den näst största gruppen, och det är en grupp som i ännu högre grad tvingas komma denna väg efter att vägen via Turkiet stängdes.

Vi vet också att hälften av de 37 500 flyktingar som registrerats av UNHCR i Libyen är från Syrien. Det är människor som i sitt desperata behov av att ta sig i säkerhet i Europa nu sökt sig via rutten till Libyen.

Även om jag gläds åt det svar vi får från Wallström här i dag undrar jag över skillnaden i svar mellan dessa två ministrar. Instämmer regeringen i den uppfattning som Ann Linde gav uttryck för i Agenda - att EU inte har något annat val än att teckna en migrationsöverenskommelse med Libyen så småningom? Eller ska Margot Wallströms svar här i dag ses som att regeringen har ändrat uppfattning i frågan?


Anf. 3 Utrikesminister Margot Wallström (S)

Herr talman! Först och främst ska jag säga något om den större bilden. Libyen plågas fortfarande av effekterna av de senaste årens svåra inbördeskrig. Den omfattande laglöshet som har brett ut sig utnyttjas hänsynslöst av kriminella gäng och människosmugglingsnätverk.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Just nu uppger FN att ungefär en kvarts miljon migranter befinner sig i transit i Libyen. Vi vet från rapporter att det förekommer sexuella övergrepp, misshandel och utpressning i stor omfattning mot de migranter som förs till Libyen med löftet om att därifrån kunna ta sig till Europa. Kvinnor och barn är särskilt utsatta; de blir handelsvaror i den miljardindustri som människosmugglingen har blivit. Jag tror att vi båda två känner starkt för de utsatta flyktingar som befinner sig i Libyen.

Det är just i detta läge så viktigt att omvärlden och vi stöder den libyska samlingsregering som bildades i mars i år så att skyddet för migranter i Libyen kan stärkas. När jag har diskuterat EU:s insats Navfor MED med europeiska utrikesministerkollegor i utrikesrådet har vi bland annat fått igenom att träningen av den libyska kustbevakningen också ska innefatta utbildning i folkrätt inklusive mänskliga rättigheter och genusfrågor. Det är så vi på bästa sätt och steg för steg kan försöka förbättra situationen för migranter och flyktingar i Libyen.

Som jag sa förut i mitt svar förs det inte i nuläget några diskussioner i EU om något flyktingavtal med Libyen. Läget är instabilt, och för närvarande fortsätter förberedande diskussioner om att återöppna några av de större EU-ländernas ambassader i Tripoli. Det är så långt man har kommit.

UNHCR har också informerat om att de har svårt att verka i Libyen till följd av säkerhetsläget. Under sommaren har antalet flyktingar som har flytt över centrala Medelhavsrutten ökat något även om det inte är en alarmerande statistisk ökning för 2016.

För regeringen är det av största vikt att vi slår vakt om solidariteten, ett större gemensamt ansvarstagande och bättre koordinering inom EU-samarbetet om migration och asyl. Vi vill ha långsiktiga migrationsdialoger och en bred ansats med de viktigaste ursprungs- och transitländerna utanför EU, däribland Libyen. Därför är det viktigt att skydda EU-rätten och internationell rätt i alla former av samarbeten med tredjeländer om de här frågorna.

Migration är bara en mindre del av det breda engagemanget för att skapa fred i Libyen. Allt samarbete är beroende av att den libyska samlingsregeringen kan utöva sitt mandat, att den kan regera. Sverige framför konsekvent att alla eventuella förslag på EU-agerande måste analyseras noga, utgå från Libyens behov och önskemål och samordnas inte minst med FN för att inte störa den här känsliga processen. Där är vi i dag.


Anf. 4 Christina Höj Larsen (V)

Herr talman! Tack igen till Margot Wallström för svaret! Det gläder mig verkligen att höra den här mycket insiktsfulla beskrivningen av läget i Libyen som ju är allvarligt och som måste övervakas mycket noga. Därför måste jag säga att jag inte får det som Margot Wallström säger att stämma med det tvärsäkra svar som gavs av Ann Linde i Agenda upprepade gånger och sedan även senare i lördagsintervjun. Det stämmer inte överens, men jag hoppas, tror och får lita på att utrikesminister Margot Wallström får vara en tydlig röst också gentemot EU-minister Ann Linde när det gäller detta. Jag tycker att det var beklämmande och allvarliga besked som gavs på ett ganska slarvigt sätt.

Det finns en anledning till att det finns så många internerings- och fångläger i Libyen. Europa har en lång och ganska obehaglig tradition av att betala diktaturer för att hålla människor borta. Tidigare var det Italien som betalade Gaddafi för detta. Det är ett av skälen till att det finns en sådan infrastruktur i Libyen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Nu fortsätter EU med avtal med Erdogans Turkiet. Avtalet med Turkiet är onekligen ett obehagligt exempel på många sätt. Att Turkiet använder avtalet för att få fri lejd för att inskränka yttrande- och tryckfrihet och öka förföljelsen av den kurdiska minoriteten är uppenbart. Dessutom rapporterar flera MR-organisationer om fruktansvärda övergrepp på människor på flykt som vill korsa gränsen mellan Syrien och Turkiet där dödsskjutningar begångna av turkiska gränssoldater tillhör det allra värsta. Det är i ljuset av detta, om avtal kan ingås mellan EU och ett land som allt snabbare är på väg in i diktatur där man åsidosätter flyktingkonventionens spelregler, som jag blir orolig för vad som sker härnäst.

Det finns en annan och lika allvarlig aspekt när det gäller detta. Både utrikesministern och jag vet att Europa inte har ett stort flyktingmottagande med globala mått mätt. Frågan är vad som händer med andra länders syn på flyktingkonventionen när EU agerar på det här sättet. Varför ska världens riktigt stora flyktingmottagande länder som Pakistan, Iran, Tchad, Uganda, Kenya och så vidare vilja hålla sina gränser öppna när EU i sin tur betalar andra för att agera gränsvakt? Det är en väldigt känslig flyktingkonvention som står på spel. Jag tycker att det skulle vara intressant att höra hur utrikesminister Wallström ser på denna fråga.

I svaret skriver utrikesminister Wallström också att det här i dagsläget inte är aktuellt - och det gläder mig, som sagt. Men när och under vilka omständigheter kan man tänka sig att teckna avtal sett i ljuset av det avtal som har tecknats med Turkiet? Vad betyder det, och vilka andra modeller är regeringen öppen för?


Anf. 5 Utrikesminister Margot Wallström (S)

Herr talman! Först och främst vill jag säga att när det gäller att människor dör på libyskt vatten beror det i grunden på att den libyska kustbevakningen i dagsläget har en begränsad kapacitet att rädda liv. Behoven är stora, och då är det inget alternativ att inte samarbeta med de libyska myndigheterna.

Jag tycker att det kan vara en idé att säga någonting om vad EU faktiskt har bidragit med och om insatsen i Eunavfor MED som inleddes i juni förra året. Hittills har man räddat drygt 21 000 människors liv och medverkat till att ytterligare tusentals människor har kunnat räddas av andra aktörer på Medelhavet. Insatsen har också gripit ett åttiotal smugglare och medverkat i än fler gripanden. Vid vårt utrikesråd i juni breddades mandatet till att också omfatta träning av den libyska kustbevakningen och marinen och att man ska upprätthålla FN:s vapenembargo på fritt hav. Jag tror att det här är en viktig berättelse att förmedla.

Vi kan inte fullt ut garantera hur ett lands myndigheter utför sina uppgifter, men vi ser att behoven av utbildning är stora, och vi anser att det är bättre att försöka bidra till att rädda liv och öka kunskapen om mänskliga rättigheter än att stå passiva bredvid. Därför kan vi inte vägra att samarbeta med de libyska myndigheterna, utan det gör vi på det sätt som jag har beskrivit.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi stöder också Libyen bilateralt från svensk sida. Vi har under det här året bidragit med ungefär 45 miljoner kronor till humanitära insatser i Libyen, 30 miljoner till Unicef, UNHCR och Röda Korset och 15 miljoner kronor som har kanaliserats via FN:s katastroffond. Sedan kommer det icke öronmärkta och flexibla kärnstöd som Sverige ger också till FN-organen för humanitära insatser, framför allt World Food Programme och UNHCR. Förra året var Sverige den sjunde största bilaterala givaren till Libyen.

Jag menar att man måste tänka om när det gäller tidslinjen här helt enkelt. Jag tror också att de kommentarer som har gjorts handlar om en dag när man anser att Libyen skulle kunna vara redo för att ingå något slags avtal, när de har kontroll över sitt territorium, när det finns en regering och när de kan garantera att det sker på ett sätt som också respekterar mänskliga rättigheter.

Det viktigaste nu är att se till att den libyska regeringen kan få kontroll. Det är för dagen inte aktuellt med några sådana förhandlingar eller diskussioner över huvud taget. De är inte redo för det.


Anf. 6 Christina Höj Larsen (V)

Herr talman! Jag tackar Margot Wallström för svaret och debatten. Jag måste säga att när det gäller de kommentarer som fälldes av Ann Linde pressades hon tydligt rörande om det verkligen är möjligt att göra det här i det läge som råder, och hon svarade ja upprepade gånger. Hon hävdade också att människor behandlas illa i många länder i världen och så vidare. Det var otroligt slarvigt. Men jag hoppas, tror och hejar på Margot Wallströms linje i frågan och hoppas att hon är en tydlig röst i regeringen när det gäller detta.

Jag måste säga att anledningen till att människor drunknar just nu i Medelhavet utanför Libyens kust inte är att kustbevakningen inte är tillräckligt bra. Naturligtvis är det bra med en bra kustbevakning, men ett viktigt skäl till att människor drunknar är att de inte har någon annanstans att ta vägen om de vill ta sig till säkerhet i Europa. Det vet både utrikesministern och jag. EU har stängt en viktig väg från Turkiet. När antalet personer som kommer från Eritrea via Libyen nu ökar måste man kunna se sambandet.

En regering som säger att vi måste stoppa drunkningarna i Medelhavet måste se att det man kanske trodde var en lösning, nämligen ett avtal med Turkiet, inte var det. Människor fortsätter drunkna. Det finns fortfarande inga lagliga vägar. Krigen är inte slut. Det kommer inte att hjälpa att betala gränsvakter för att hålla människor borta. Då kan vi ha nog så mycket kustbevakning. Det här är inte en långsiktig lösning.

Jag förväntar mig, och tror, att det på en feministisk regerings lista står andra saker före, innan man betalar diktaturer för något sådant.


Anf. 7 Utrikesminister Margot Wallström (S)

Herr talman! Tack så mycket, Christina Höj Larsen, för den här viktiga debatten!

Den här regeringen, om någon, har till att börja med visat att vi har en generös och korrekt asylpolitik. Vi har tagit emot fler än något OECD-land har gjort någonsin. Vi har också, som få andra, insisterat på att det måste öppnas fler lagliga vägar. Vi har insisterat på solidaritet mellan EU-länderna och internationellt. Vi har drivit den här frågan i alla internationella forum och kommer att fortsätta göra så. Jag tror inte att man kan anklaga oss för att inte också ha stått upp för demokrati och mänskliga rättigheter i den debatten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är lite mer komplext än så. Även om vi skulle öppna upp lagliga vägar, även om vi skulle vidta alla åtgärder som jag redan har redovisat, finns det nämligen kriminella ligor som utnyttjar människor, särskilt fattiga, sårbara och utsatta människor. Det måste man också våga se. Det här är en stor business. En kriminell verksamhet pågår, inte minst i Libyen, med ett fruktansvärt utnyttjande av människor i nöd. Det måste vi ta itu med.

Vi måste göra också den här typen av insatser, för att till exempel hjälpa kustbevakningen att sköta sina uppgifter och rädda människoliv. Jag tycker att vi även där kan vara stolta över de insatser som har gjorts, in minst genom Eunavfor MED.

Överläggningen var härmed avslutad.

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.