EU:s konstitution

Interpellation 2006/07:267 av Holm, Ulf (mp)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2007-01-29
Anmäld: 2007-01-30
Svar fördröjt anmält: 2007-02-16
Sista svarsdatum: 2007-02-19
Besvarad: 2007-02-27
Fördröjd: Ärendet var fördröjt

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 29 januari

Interpellation

2006/07:267 EU:s konstitution

av Ulf Holm (mp)

till statsrådet Cecilia Malmström (fp)

Den tyska förbundskanslern Angela Merkel – tillika ledare för EU:s ordförandeland – anser att det nu ska vara slut på den reflektionsperiod för EU-konstitutionen som inleddes mot bakgrund av att två EU-länder, Frankrike och Holland, i folkomröstningar 2005 sade nej till förslaget.

Merkel vill nu att förhandlingarna ska återupptas. Detta trots att två medlemsländer har sagt nej och förslaget därmed borde vara förkastat, eftersom fördragsändringar i EU ska antas med enhällighet av samtliga medlemsländer.

Enligt uppgifter i medierna, vilket EU-minister Malmström har bekräftat, har Angela Merkel skickat ett brev till statsminister Reinfeldt. Detta brev har dock hemligstämplats, med hänvisning till att det kan störa relationerna med andra länder. Brevet, som läckt ut, innehåller bland annat en tidtabell för de kommande diskussionerna. Det ska också finnas bilagor till brevet, men vad dessa innehåller är alltså hemligstämplat.

Bakgrunden till de första diskussionerna om en EU-konstitution var enligt beslutet på EU-toppmötet i Laeken 2001 att EU måste komma närmare människor. Det framstår då som ytterst märkligt att diskussionerna om hur EU ska se ut och vilka maktbefogenheter EU ska ha framöver hemligstämplas och förs bakom stängda dörrar. Vart tog öppenheten vägen?

Jag vill mot bakgrund av ovanstående fråga EU-ministern:

1. Vilka orsaker finns det – mot bakgrund av regeringens uppfattning om ökad öppenhet i EU – att hemligstämpla brev från EU:s ordförandeland till statsministern gällande EU-konstitutionen?

2. Hur avser EU-ministern att den fortsatta diskussionen kring EU:s framtid ska ske med riksdagen och svenska folket?

3. Vilken politisk linje har EU-ministern för avsikt att föra i de samtal med EU:s ordförandeskap som nu ska hållas, på förslag av Angela Merkel, kring förändringarna av det förkastade förslaget till EU-konstitution?

Debatt

(7 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2006/07:267

Webb-tv: EU:s konstitution

Dokument från debatten

Riksdagens protokoll 2006/07:68 Tisdagen den 27 februariProtokoll 2006/07:68 15 § Svar på interpellation 2006/07:267 om EU:s konstitution

Protokoll från debatten

Cecilia Malmström (Fp)

Anf. 110 Cecilia Malmström (Fp)

Herr talman! Ulf Holm har frågat mig vilka orsaker det finns - mot bakgrund av regeringens uppfattning om ökad öppenhet - att hemligstämpla ett brev från EU:s ordförandeland till statsministern gällande EU-konstitutionen, hur jag avser att den fortsatta diskussionen kring EU:s framtid ska ske med riksdagen och svenska folket samt vilken politisk linje jag har för avsikt att föra i de samtal med EU:s ordförandeskap som nu ska hållas. Jag vill svara honom så här: Det brev som Ulf Holm nämner - det var ju en tid sedan interpellationen lämnades in - har nu lämnats ut efter sedvanlig beredning i Regeringskansliet. Regeringen kommer naturligtvis att fullt ut samråda med riksdagen i frågor om EU:s framtida fördrag i de utskott och organ som riksdagen själv önskar. Så har redan skett och kommer att ske. Jag vill understryka att det inte har förekommit några förhandlingar än så länge om hur ett fördrag skulle kunna se ut. Som Ulf Holm framhåller måste diskussionen också föras med medborgarna. Den här diskussionen har vi redan haft i tidigare interpellationsdebatter, som jag skulle vilja hänvisa till. Men jag vill påpeka att jag har inlett en dialogturné till samtliga regioner och landsting för att träffa kommun- och landstingspolitiker för att prata med dem om hur vi kan diskutera de här frågorna med medborgarna. Vi ska försöka vara en länk mellan dem och regeringen i EU-frågor. I kommande diskussioner om fördragsfrågan vill regeringen värna den helhetslösning som det konstitutionella fördraget erbjuder. Att bevara balansen i det överenskomna paketet är nyckeln för att uppnå förnyad enighet mellan medlemsländerna. Regeringen sätter stort värde på de lösningar i det konstitutionella fördraget som underlättar förståelsen för unionens uppbyggnad och funktion. Vi värnar också de reformer som rör medborgarnas relation till unionen, såsom stadgan om de grundläggande rättigheterna. Väsentligt är också att en fördragsreform inte bara rör institutionella förändringar utan även reformer beträffande sakpolitiken. Regeringen vill bevara de föreslagna reformerna inom viktiga politikområden som utrikes- och säkerhetspolitik samt rättsfrågor och inrikes frågor. För regeringen är det övergripande målet att EU ska ges nödvändiga förutsättningar för att svara mot medborgarnas högt ställda förväntningar. När det gäller flera av vår tids viktigaste utmaningar - såsom klimatfrågan, kampen mot internationell brottslighet och arbetet att öka Europas konkurrenskraft i globaliseringens tid - är unionen vårt bästa och starkaste instrument för att driva det internationella samarbetet framåt.

Ulf Holm (Mp)

Anf. 111 Ulf Holm (Mp)

Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret! Att det kommer sent beror inte på statsrådet utan på mig. Jag ska inte försöka skylla något sådant på statsrådet. Bakgrunden till detta är den diskussion som har varit. Den går tillbaka väldigt många år. EU-ledarna insåg att de hade ett demokratiskt problem med legitimiteten av EU när valdeltagandet till EU-parlamentet sjönk och allt färre var intresserade. I Laaken 2001 bestämde man att man skulle ta tag i detta genom att ha en öppen process. Man kan ha olika åsikter om hur öppen den blev, men det var trots allt ett sätt att försöka föra EU närmare medborgarna. Detta var utgångspunkten. Sedan vet vi hur det har gått med detta. När man frågade folket i folkomröstningar vad de tyckte om det här förslaget från stats- och regeringscheferna var det en majoritet av folket i två länder som röstade nej, Frankrike och Holland. Två år senare, när man har haft en reflexionstid, tar man initiativ till en ny diskussion om detta. Man hemligstämplar då det här brevet som, enligt statsrådet själv i en tv-intervju, inte innehåller särskilt mycket. Man sätter snabbt och tydligt en hemligstämpel på det. Det sänder ut fel signaler till medborgarna. Nu har det förvisso blivit öppet i efterhand, men det var väldigt synd att en diskussion om EU:s framtid och vad vi vill ha EU till börjar med en hemligstämpel. Det rimmar lite illa med den ambition som den nya regeringen har haft om att det ska vara mer öppenhet om EU-frågorna och att vi ska vara en aktiv part i EU-politiken. Jag får egentligen inget svar på varför den här hemligstämplingen kom så tidigt. Det är naturligtvis bra att statsrådet är ute och pratar om EU-frågorna. Även om jag inte delar regeringens ståndpunkt i EU-frågorna tycker jag att det kan vara bra att människor känner till den diskussion som finns. Då lägger statsrådet ned Kommittén för EU-debatt. I stället reser hon nu ut på en turné för att möta medborgarna genom att möta kommun- och landstingspolitiker. Jag har inget negativt att säga om alla våra demokratiskt valda kommun- och landstingspolitiker, absolut inte. Men frågan är om de är de enda som statsrådet möter. Vore det inte bättre att möta medborgare i andra församlingar än bara dessa? Det kan ju inte räcka om man vill ha en diskussion om EU:s framtid. Den sista frågan som jag sökte svar på var vilken politik man tänker driva när vi nu har förstått att Angela Merkel och det tyska ordförandeskapet vill ha i gång en diskussion om detta. Då svarar statsrådet att det gäller att värna helhetslösningen och bevara balansen i de tidigare överenskommelserna om konstitutionen som faktiskt är förkastad. Det borde startas en ny diskussion om vad som var fel med det gamla och vad vi kan göra nytt för att bättre möta de förväntningar som finns. Vilka signaler sände de två länder som sade nej? Vilka signaler och debatter har det varit i de 18 medlemsländer som har sagt ja? Man har haft debatter där. Alla har inte gillat detta, och vissa har gillat det. Man borde ge uttryck för det. Då är det märkligt att ministern svarar att vi ska vara tysta och invänta helhetslösningen och bevara balansen. Jag hade hoppats att regeringen kunde ta utgångspunkt i att vi vill ha en annan sorts EU där man tar bort de brister som många av oss förde fram. Jag vet att ministern också har en del synpunkter på konstitutionen. Det finns skönhetsfläckar. Dem borde vi försöka få bort. Men uppenbarligen är den nya regeringens linje att inga förändringar ska ske i politiken.

Cecilia Malmström (Fp)

Anf. 112 Cecilia Malmström (Fp)

Herr talman! Jag vill tacka Ulf Holm för att vi får möjlighet att ha den här debatten. Det är lite tråkigt att det sker i så tomma lokaler för det är en väldigt viktig fråga. Vi kan kanske ha den här debatten i något annat forum också, med all respekt för riksdagen. Det är flera frågor som kommer upp här. Jag tror att vi delar bakgrundsanalysen när det gäller Laakendeklarationen. Ambitionen var verkligen att man skulle få till stånd en bred debatt på ett annat sätt för att öka förankringen för EU-frågor, öka den folkliga legitimiteten och få en diskussion om vad EU ska göra och hur och vad man inte ska göra. Jag tycker trots allt att den konventsprocess som hölls var unik i sitt slag. Den var öppen. Alla dokument publicerades. Den hölls för öppen ridå. Det fanns naturligtvis brister, men om man jämför med hur tidigare fördragsförhandlingar har gått till var detta ändå en unik uppvisning i öppenhet och en väldigt spännande demokratisk övning som man kanske kan använda sig av i framtiden, även om det inte är aktuellt nu. Sedan vet vi vad som skedde i verkligheten. Fördraget har ratificerats i 18 länder varav två genom folkomröstning och det har förkastats i Nederländerna och Frankrike, och då står vi där. Sedan stoppades alltihop in i frysen och så blev det en liten tankepaus där det kanske var mer paus än tanke. Nu har tyskarna ambitionerna att få ut detta, och det stöder vi. Det här brevet var ju ställt till statsministern. Det finns olika öppenhetstraditioner i olika länder, och därmed finns det en rutin att först hemligstämpla brev från en statschef till en annan. Man gör en särskild prövning av det. Det sker inte automatiskt. Utan att känna till just det specifika brevet redogjorde jag för processen i EU-nämnden där jag vet att Ulf Holm var närvarande. Det står ju bara om processen i brevet - inte om innehållet. Det brevet är nu offentligt och ska väl inte spela någon större roll i det här sammanhanget. Det är naturligtvis inte så att jag bara träffar kommun- och landstingspolitiker. Det gör jag, och det tycker jag är en viktig del. Det är de som ska verkställa väldigt mycket av unionens politik i vardagen. Jag inledde en ministerturné tillsammans med Andreas Carlgren i går där vi ministrar kommer att åka ut. Vi var i Linköping och pratade om EU och miljön. Det finns ett tiotal sådana träffar planerade under året med andra ministrar. Vi var på universitetet. Själv besöker jag ofta skolor, universitet, föreningar och så vidare för att just få till stånd en dialog och ett samtal med allmänheten, som Ulf Holm efterlyser. Det är det politiska innehållet i den här processen som vi förhoppningsvis snart ska kunna debattera ordentligt, men den har inte börjat ännu. Det pågår ingen förhandling ännu. Den kommer nog inte att påbörjas förrän efter Berlindeklarationen. I den första fasen har Tyskland bett alla länder att ge en första indikation på hur man ser på detta. Då kan man lite grovt säga att det har funnits de som tycker att vi ska förkasta alltihop och börja om från början. Det har funnits de som har sagt att vi ska ha ett minifördrag. Vi ska bara ta lite grann av det. Sedan har den stora majoriteten fört fram att man tycker att den här kompromissen var bra, men att den hade skönhetsfläckar. Hade jag skrivit den själv hade jag säkert gjort annorlunda, precis som Ulf Holm hade gjort. Men kompromissen hade ändå en balans som jag står bakom och som majoriteten i riksdagen också står bakom. Det är den signalen vi har gett. Det är en offensiv hållning i frågan om hur vi ska hantera den utifrån de här tre kategorierna. Sedan kommer nästa fas, och den har inte riktigt påbörjats ännu. Jag läser tidningarna, precis som Ulf Holm. I dag har jag talat med ett av riksdagens utskott. Vi diskuterar hur vi ska gå vidare. Det finns ännu ingen linje i regeringen på den här punkten eftersom vi avvaktar lite grann att framför allt Frankrike och Nederländerna ska presentera vad de tycker. Utifrån det ska vi diskutera frågan vidare. Vi kommer naturligtvis att, för varje sådant här steg som vi tar, förankra det i riksdagen och föra diskussion med berörda utskott eller i den form som riksdagen önskar.

Ulf Holm (Mp)

Anf. 113 Ulf Holm (Mp)

Herr talman! Fru statsråd! Jag uppehåller mig lite vid hemligstämplingen. Det är en så tydlig signal där vi i Sverige, både när jag var EU-parlamentariker och när du själv, Cecilia, var EU-parlamentariker, har utgått ifrån att öppenhetsprincipen borde gälla. Man ska inte automatiskt hemligstämpla, utan man ska ställa sig frågan: Måste detta verkligen hemligstämplas? Det är alltså den motsatta kulturen mot vad som finns i mycket av EU-byråkratin. Jag beklagar att den traditionen nu tycks ha kommit till Regeringskansliet. Först hemligstämplar man, och sedan läser man brevet och får reda på att det kanske inte var så mycket att hemligstämpla. Det sänder en viss signal. Vi har också fått rapporter nu om att det hemligstämplas mycket mer i EU-nämnden än vad som skedde under den förra mandatperioden. Jag kan inte tänka mig att andra medlemsländer säger mer hemlighetsfulla saker i EU-kretsen nu bara för att vi har bytt regering i Sverige. Problemen med Sudan och Kosovo är tyvärr desamma. Men ändå hemligstämplar regeringen mycket mer nu jämfört med den förra mandatperioden. Det sänder en viss signal som jag inte tycker är bra. Vi ska utgå från öppenheten. Därför hoppas jag att man kan sluta att använda hemligstämpeln så mycket. Det var precis som Cecilia Malmström säger; det stod inte särskilt mycket hemligt i det här papperet. Det var en tidtabell, och vi får se i efterhand om den höll eller inte. Jag har inte så stora förhoppningar om att Angela Merkels tidsplan håller så bra. Det är mycket mer komplicerat än så. Den tidigare processen beträffande konstitutionen hade sina brister och sina fördelar, kanske. Men det jag är lite rädd för nu är att man ska gå in på den gamla ordningen, det vill säga att det är stats- och regeringscheferna som ska diskutera eventuella förändringar av konstitutionen, om man nu ska lägga fram en ny. Då är vi egentligen tillbaka där vi var före Laaken i stället för att ha den öppna dialogen med de nationella medlemsstaterna, med EU-parlamentet och med NGO:er runt om. Nu verkar man vara tillbaka vid att Angela Merkel och ordförandeskapet vill ha en liten krets att diskutera det här i, och då blir det hemligstämplat. Då är än en gång öppenheten borta, även på det området, och det oroar mig också. Jag vet ju att jag och Cecilia Malmström kanske inte har så mycket gemensamt i alla sakfrågor när det gäller EU. Men vi måste trots allt vara överens från Sveriges riksdag om att det är öppenheten som måste gälla, och det bekymrar mig att det tycks som att detta i diskussionen om att ta upp den djupfrysta konstitutionen leder till att det blir hemligstämplanden kring det här så att det är en liten krets som ska bestämma vilket man vill ha. Givetvis utgår jag ifrån att regeringen kommer att samråda med riksdagen, för det är man ju tvungen till enligt bestämmelserna. När det gäller sakinnehållet bekymrar det mig också lite att vi ska vänta in de andra medlemsstaterna innan vi intar någon sorts position. Vad är det vi skulle vilja förändra egentligen? Vill vi ha hela den gamla konstitutionen, eller vill vi bryta ut vissa delar? Den diskussionen vågar vi inte ha i Sverige, utan vi avvaktar de stora länderna i EU och säger att vi får se vad Tyskland, Frankrike och England säger, beroende på när man ska ha vissa nationella val eller inte. Jag tycker att vi borde ha en öppen debatt här i Sverige om vad vi vill med framtidens EU och hur det står i relation till den djupfrysta konstitutionen. Är det någon del av den djupfrysta biten vi kan plocka upp, eller ska vi låta den ligga i frysboxen? Det är den politiska diskussionen som jag saknar här i riksdagen och här i Sverige.

Cecilia Malmström (Fp)

Anf. 114 Cecilia Malmström (Fp)

Herr talman! När det gäller synen på öppenhet och offentlighet tror jag att Ulf Holm och jag har ungefär samma syn på detta. Alla länder har ju inte den lagstiftning som Sverige har, utan det finns olika traditioner i olika länder. När det sker kommunikation mellan regeringschefer kan det ibland vara klokt att medvetandegöra den regeringschefen om den svenska offentlighetsprincipen innan man offentliggör. Ulf Holm kan dock vara förvissad om att jag personligen kommer att verka för att hela den här processen ska ske så öppet och så offentligt som det någonsin är möjligt. Det kan han vara försäkrad om. När det gäller tidsplanen finns det massor med oklarheter. Det vore trevligt om det kunde bli så som i tidsplanen, men det finns väldigt mycket olika politiska hinder, så det är inte alls säkert på något sätt att den här tidsplanen håller. Det får vi också ha beredskap för. När det gäller själva processen kring detta har regeringens budskap varit - det har vi majoritet för i riksdagen, även om Ulf Holm inte delar den åsikten - att trots allt är det här en kompromiss, som vi vill försöka bevara så mycket som möjligt i de tre boxar som jag försökte skissa på lite grovt. Vi har avvisat förslaget att börja en ny omförhandling. Det kan man naturligtvis tänka sig, men det är inte det som är vårt förslag nu. Blir det så att det förslaget vinner så får vi förhålla oss till det. Vi har också avvisat det lilla minifördrag som bara innehåller några små kosmetiska förändringar. Anledningen är att just det helhetsförslag som det konstitutionella fördraget ger, med ett antal politiska förbättringar, tydlighet och en förstärkt roll för medborgarna och demokratin så som vi ser det, är viktigt att bevara. Det är den signalen som vi har givit. Den signalen har också kommit från en förkrossande andel av medlemsländerna: de 18 som har ratificerat samt de länder som säger sig vara fördragets vänner, om jag får uttrycka mig så, men som inte har ratificerat. Det är tre fyra stycken till. Väldigt mycket talar alltså för att man kommer att utgå från detta och sedan se vad som ska förändras. Då är det naturligt att de 18 plus de tre fyra som är beredda att ratificera ändå står fast vid detta, och så får Frankrike och Nederländerna, som har röstat, identifiera vilka huvudproblem som finns i dessa länder. De kommer ju inte att ställa exakt samma text under folkomröstning en gång till. Det vore att inte respektera utfallet, och det kommer de inte att göra, oavsett hur det går i det franska presidentvalet. Bara i förra veckan kom det en ny regering i Nederländerna. Där har man ju varit i ett regeringslöst tillstånd sedan i november, och vi har först nu kunnat påbörja samtal med dem. I Frankrike finns det inte heller någon part att ha samtal med. Som Ulf Holm vet kommer ett presidentval där, vilket kommer att påverka tidtabellen och hur detta går. Det är naturligtvis massor med olika förslag som far runt, framför allt från individer - inte så mycket från regeringar. Dem läser jag och funderar på, precis som Ulf Holm. Något sammanhållet förslag till hur vi ställer oss till dessa finns inte ännu. Så fort regeringen sätter sig och diskuterar detta och har några slutsatser så kommer vi naturligtvis, precis så som riksdagsförordningen föreskriver, att samråda. Men i dag finns det inget att samråda om. Jag har berättat allt jag vet för alla berörda utskott och i alla interpellationsdebatter. Det finns inte något hemligt dokument som regeringen ligger och ruvar på, berett att kasta in i processen; det kan jag garantera. Beroende på hur snabb eller hur utdragen den här processen blir får vi försöka att gemensamt med riksdagen hitta former för att förankra detta på allra bästa sätt. Om det blir en riktigt snabb process kanske det blir en regeringskonferens som startar redan i sommar eller i början av hösten, och då måste vi förstås ha infrastrukturer för att kunna hantera detta och i görligaste mån också föra ut detta bland medborgarna. Men det kan bli väldigt bråttom. Eller så tar det längre tid, och då har vi bättre om tid när detta börjar kristallisera sig. Än så länge har dock inte förhandlingarna börjat, så några veckor till tror jag att vi kan tänka, och sedan tror jag att det kanske kommer att komma i gång, eller i alla fall att vi har en klarare bild av processen.

Ulf Holm (Mp)

Anf. 115 Ulf Holm (Mp)

Herr talman! Det är just den här snabba processen som jag kan känna oro för, som jag beskrev tidigare. Vad händer om det blir en snabb process där man försöker nå majoritet? Jo, då blir det stats- och regeringscheferna som i slutna rum försöker nå en kompromiss. Det är helt uppenbart att det inte räcker med det som statsrådet säger om en förkrossande majoritet som gillar det djupfrysta konstitutionsförslaget. Det krävs enhällighet bland EU:s samtliga medlemsstater, och en sådan finns inte med det djupfrysta förslag som finns nu. Då måste det till en förändring. Då går det inte, tycker jag, att sitta på läktaren och säga att vi inväntar vad andra kommer att göra och hur det går i andra länders nationella val. Vi måste ju vara med på banan från början och göra inspel och vara aktiva. Jag förstår inte vad den aktiva EU-politik som den nya regeringen vill föra betyder i praktiken. Vi sitter och väntar på de andra, och det är det jag inte kan förstå. Jag tycker att Sverige borde ta initiativ och lyfta fram frågor: Det här borde vi kunna komma överens om i alla fall! Kan vi inte göra på det här sättet? Vi borde bolla olika idéer fram och tillbaka. I stället väljer regeringen att inte göra någonting, och jag beklagar det. Om det nu skulle bli så att regeringen väljer att lägga fram förslag så kommer jag säkert att kritisera många av dem på grund av att vi har olika uppfattningar om hur mycket makt som ska ligga på EU-nivå, men då har vi fått en politisk diskussion i Sverige om andra länder och om vad EU ska syssla med i framtiden. Jag kan hålla med om att klimatfrågan är jätteviktig. Vi borde använda EU bättre i det fallet. Men det finns också delar där EU kanske ska ha mindre att bestämma över, och då måste vi ge och ta. Jag kan inte förstå konstitutionsvänner som säger att konstitutionen är så bra när den innehåller sakpolitik och vilken politik vi ska driva i stället för verktyg för hur man ska driva politik. Där saknar jag en diskussion i Sverige: Hur mycket ska det stå i konstitutionen? Ska det bara vara verktyg för hur man fattar beslut, eller ska den också innehålla politisk inriktning? Där har vi en stark skiljelinje som borde diskuteras mer i Sverige, och den debatten och det initiativet saknar jag från regeringen.

Cecilia Malmström (Fp)

Anf. 116 Cecilia Malmström (Fp)

Herr talman! Jag sade att det kan komma att bli en snabb process - jag vet inte. Det vi har gjort för att försöka parera detta så mycket som möjligt är att naturligtvis hålla riksdagen så informerad som det går om läget fram till nu, precis när vi talar, och försöka se om vi kan bygga upp en beredskap för detta. Vi i Sverige har ju, precis som Ulf Holm påpekar, laglig skyldighet att förankra detta i riksdagen, så vi kan inte springa i väg hur som helst. Flera andra länder har de reglerna också, så det kommer inte att bli så att det sitter några statschefer och plötsligt gör upp. Det sker en förankringsprocess i andra länder också, som man är tvungen att ta hänsyn till. Det borgar för att det trots allt kommer att finnas möjlighet till input där. När det gäller innehållet var ju hela konventsprocessen, som drog ut ganska länge på tiden, vilket jag tyckte var bra, en möjlighet att komma med just detta: Vad ska vi göra? Vad ska vi inte göra? Vilket EU ska vi ha? Ulf Holm deltog i den debatten, och jag deltog i allra högsta grad. Vi kom till ett resultat som inte är till 100 procent som Ulf Holm vill och inte till 100 procent som jag vill men som jag ändå bedömer var en okej kompromiss, och vi kan leva med den. Det har den förra riksdagen bekräftat med sin majoritet. I stället för att dra upp den processen från början - det finns väldigt få förutsättningar för att man skulle komma någon vart under den närmaste tiden - säger vi: Okej, vi försöker bevara detta tills vidare! Vi kommer naturligtvis också att formulera svenska positioner till detta. Det är ett tankearbete som pågår här och som, om Ulf Holm kan ge sig lite till tåls, riksdagen kommer att få höra mer om under en närmare framtid. Men eftersom frågan handlade om ifall det finns något och om vi har gjort något vill jag säga att jag än så länge har berättat precis hur det ligger till. Sedan går vi in i fas 2, och då kommer vi naturligtvis att samråda med Ulf Holm och kollegerna.

Intressenter

Frågeställare

Ulf HolmMiljöpartiet

Besvarad av

Cecilia Malmström