EU:s klimat- och energimål till 2030
Interpellation 2013/14:246 av Nordin, Lise (MP)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2014-01-24
- Anmäld
- 2014-01-28
- Besvarad
- 2014-02-04
- Sista svarsdatum
- 2014-02-07
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 24 januari
Interpellation
2013/14:246 EU:s klimat- och energimål till 2030
av Lise Nordin (MP)
till miljöminister Lena Ek (C)
Nyligen presenterade EU-kommissionen sitt förslag till energi- och klimatpolitik i en vitbok. En av de viktigaste delarna handlar om vilka mål EU ska ha inom detta område fram till 2030. Kommissionen föreslog då ett nationellt bindande mål om att utsläppen inom EU ska minskas med 40 procent till 2030 jämfört med nivåerna 1990. Hur denna utsläppsminskning ska fördelas mellan medlemsländerna kommer att preciseras.
Vidare föreslog kommissionen att andelen förnybar energi ska öka till 27 procent samma år, men målet är inte nationellt bindande, utan varje land får själva bestämma hur mycket de ska göra inom detta område. Därmed är det snarare ett önskemål än ett riktigt mål. Dessutom ska frågan om effektivare energianvändning – det kanske mest effektiva sättet att minska utsläppen – utredas vidare.
Förslaget har väckt stark kritik från forskare, företag och miljörörelsen eftersom det uppfattas som en kraftig försvagning av den politik som EU hittills har drivit, och som är en viktig komponent för att driva på i det globala klimatarbetet. Framför allt är man kritisk till att utsläppsmålet är lågt satt, att målen för förnybar energi inte är bindande samt att det inte finns något mål alls för effektivisering.
I medierna instämde miljöminister Lena Ek i denna kritik och sade: ”Vi hade ju velat ha ett mål som låg högre än 40 procent.”
Jag har studerat de dokument där regeringen uttalar sig till kommissionen om målen för 2030. I inget av dessa kan jag se att regeringen har föreslagit högre mål än vad kommissionen presenterade. Tvärtom kännetecknas dokumenten av en fullständig frånvaro av konkreta besked och förslag, medan tonfallet är avvaktande, på gränsen till undflyende.
Vad ministern hävdar strider också mot ett uttalande av klimatkommissionären Connie Hedegaard, där hon säger att inget land begärde högre mål än −40 procent. Dessutom är det värt att notera att Sverige inte tillhör de åtta länder som i brev till kommissionen gemensamt krävde bindande mål för effektivisering och andel förnybar energi. Faktum är att Sverige inte ens undertecknade det brev till kommissionen då Tyskland, Storbritannien, Frankrike och Italien krävde ett mål på minst −40 procent. Eller har Sveriges status i denna fråga sjunkit så lågt att vi inte ens blev tillfrågade?
Med anledning av detta vill jag fråga ministern:
Har Sverige föreslagit för kommissionen att målet för utsläpp inom EU ska vara högre än −40 procent?
Debatt
(9 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2013/14:246
Webb-tv: EU:s klimat- och energimål till 2030
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2013/14:64 Tisdagen den 4 februariProtokoll 2013/14:64 14 § Svar på interpellation 2013/14:246 om EU:s klimat- och energimål till 2030
Protokoll från debatten
Anf. 76 Miljöminister Lena Ek (C)
Herr talman, ärade åhörare, ärade ledamöter! Lise Nordin har frågat mig vad regeringen driver i frågan om ett klimat- och energiramverk för EU till 2030.
Herr talman! Sverige är ett föregångsland inom klimat- och energiområdet. På 40 år har vi halverat utsläppen av koldioxid och dubblerat vår bnp. Det gör oss bäst i klassen vad gäller klimatarbetet såväl inom EU som globalt. Sverige är redan nu på god väg att nå klimatmålen till 2020, och vi är först inom EU att överträffa målet om förnybar energi till 2020 - ett mål som är det allra högsta bland alla EU:s medlemsländer.
EU behöver befästa sitt ledarskap och agera kraftfullt och konstruktivt för att åstadkomma ett globalt klimatavtal i Paris 2015 som håller den globala uppvärmningen under två grader. I detta finns en uppenbar koppling mellan EU:s egna klimatmål och förutsättningarna att visa ledarskap. För att visa ledarskap behöver klimatmål beslutas före det klimattoppmöte som FN:s generalsekreterare ska hålla i september 2014.
Regeringen stöder de av kommissionen identifierade målsättningarna för ett klimat- och energiramverk för EU till år 2030 om att säkerställa ett konkurrenskraftigt, hållbart och säkert energisystem och EU:s mål att minska utsläppen av växthusgaser med 80-95 procent till år 2050. EU behöver nu utarbeta och besluta om ett klimat- och energiramverk för 2030 så snart som möjligt. Detta är särskilt viktigt för att minska klimateffekten, spara resurser och spara människors hälsa, men också för att ge europeiskt näringsliv och andra aktörer i samhället långsiktig vägledning.
Regeringen ställer sig bakom ett ambitiöst bindande klimatmål till 2030 som bidrar till att målet till 2050 kan uppfyllas på ett kostnadseffektivt sätt och i linje med vad som är en rimlig eller rättvis andel för EU för att hålla den globala uppvärmningen under två grader. En total ambitionsnivå om 40 procent reduktion till 2030 är för låg. Det har regeringen framfört till EU-kolleger och EU-kommissionen vid flera tillfällen, till kommissionen även i brevform i början av november förra året. Målet bör vara högre men samtidigt inkludera möjlighet till utsläppsminskningar i utlandet. Att inkludera möjlighet till utsläppsminskningar i utlandet bidrar till att utveckla en global utsläppsmarknad, bidrar till positiva effekter för hållbar utveckling, inte minst tekniköverföring och kapacitetsuppbyggnad, samt ökar möjligheten att nå klimatmålen på ett kostnadseffektivt sätt. Sist men inte minst är detta oerhört efterfrågat av världens allra fattigaste länder.
Regeringen vill vidare se en utveckling där EU:s mål till 2020 kan höjas från 20 till 30 procent. Det vore ett mycket värdefullt bidrag inför klimatförhandlingarna, som under året bland annat kommer att handla om ökad ambition till år 2020.
Jag är själv en av initiativtagarna - vi var två, möjligen tre - till den samarbetsgrupp inom EU som kallas Green Growth Group. På ett år har denna grupp samlat 14 länder som enas i ambitionen om ett mer långtgående europeiskt klimatarbete. Ett huvudmål är att påverka förhandlingarna om ett klimat- och energiramverk så att det ligger i linje med tvågradersmålet.
Det är ett omfattande förslag som kommissionen har lagt, och vi kommer nu att analysera det i detalj. Förra gången EU lade ett sådant här paket tog det två år. Jag var med och förhandlade om det. Vi kommer att vara klara med regeringens ståndpunkt inför europeiska rådet.
Anf. 77 Lise Nordin (MP)
Herr talman! Kvällens debatt handlar om EU:s 2030-mål, där EU fram till 2020 har ett mål om 20 procent minskade klimatutsläpp, 20 procent förnybar energi och 20 procent energieffektivisering. Nu är det jätteviktiga arbetet framför oss att anta förlängda mål till 2030. De mål som vi landar i kommer att vara helt avgörande för de internationella klimatförhandlingarna, så detta är en av de viktiga pusselbitarna i framtidens klimat- och energipolitik.
Redan förra våren fick riksdagen behandla EU-kommissionens grönbok. Då fick alla medlemsländer möjlighet att tycka till om vad inriktningen skulle vara för de nya målen. Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet sade redan förra våren att vi vill se tre nya bindande, ambitiösa mål på dessa områden. Regeringen svarade att man vill avvakta. Avvaktan fortsatte hela sommaren och hela hösten.
I november skickade, som Lena Ek sade, regeringen ett brev till EU-kommissionen med vad som skulle vara Sveriges ståndpunkt i detta arbete. I det brevet står det ingenting om vad den svenska regeringen vill se som mål. Det enda som går att utläsa är att den svenska regeringen ser fram emot EU-kommissionens förslag. Man gör inget inspel över huvud taget om innehållet i det pågående arbetet.
Värt att beakta är att många andra länder i EU har gjort tydliga inspel. Åtta länder skickade gemensamt ett brev till EU-kommissionen och sade att det behövs tydliga, bindande mål för förnybar energi och energieffektivisering. Sverige skrev inte under det brevet. Ett annat viktigt brev skickades från flera andra stora länder, bland annat Storbritannien, om att det behövs mer ambitiösa klimatmål än 40 procent. Inte heller det brevet skrev den svenska regeringen under.
Tiden gick, och den svenska regeringen har inte heller i denna kammare gett besked om vad man anser att de nya målen bör innehålla. Men när EU-kommissionen lade fram sitt färdiga förslag, som alltså var ett resultat av medlemsländernas inspel, den 22 januari säger miljöminister Lena Ek: Vi hade velat ha ett högre mål.
Då var vi väldigt många som undrade: Jaså? När har Sverige gjort ett inspel till EU-kommissionen och begärt att få högre mål, något som vi är väldigt många som hade velat se? Men regeringen har valt att vara passiv i hela processen. Och nu säger Lena Ek: Vi hade velat ha ett högre mål.
Detta motsägs av EU-kommissionens ordförande Barroso och EU:s klimatkommissionär Hedegaard, som båda säger att inget land har gjort inspel om att man vill ha ett högre mål.
Herr talman! Det vi står inför är att detta inte kan stämma. Lena Ek säger till svenska medier att Sverige vill ha ett högre mål, men EU-kommissionens ordförande och klimatkommissionären säger att inget land har velat ha ett högre mål.
Min fråga till Lena Ek blir därför fortsatt: Har Sverige föreslagit ett högre mål än det som EU-kommissionen presenterade, nämligen 40 procent klimatreduktion inom EU? I så fall, vilken nivå föreslår den svenska regeringen?
Anf. 78 Ola Johansson (C)
Herr talman! Jag tycker att det är bra att vi kan föra en diskussion om EU:s klimat- och energimål här i kammaren. Därför vill jag tacka Lise Nordin för att hon väcker frågan och ställer interpellationen till Lena Ek.
Diskussionen här i riksdagen är viktig, för EU:s klimat- och energimål är viktiga både för EU:s interna arbete och inte minst för det globala klimatarbetet. Ser man det historiskt är det när EU har intagit starka positioner på klimatområdet som de internationella klimatförhandlingarna rört sig framåt.
Läser man Lise Nordins interpellation ser man att det är mycket fokus på om Sverige har valt att underteckna ett visst brev som ska ha skickats till kommissionen. Jag tycker att frågan om EU:s klimat- och energimål är för viktig för att reduceras till en fråga om korrespondens och olika brev som har skickats. Det är väl resultatet och vad som faktiskt åstadkoms som är det viktiga.
Men om vi ska prata brev vill jag understryka det som miljöministern sade i sitt svar: Sverige undertecknade före jul ett upprop om omedelbara kolsnåla åtgärder med 14 andra länder i den så kallade Green Growth Group. Den gruppen, inklusive Sverige, har redan ställt sig bakom kommissionens low-carbon roadmap, som indikerar att kostnadseffektiva, EU-interna utsläppsminskningar om 40-44 procent ska ske till 2030 och 60 procent reduktion fram till 2040.
Regeringens position är att målet bör inkludera internationella åtgärder och därför vara högre än 40 procent till 2030. Detta framfördes, som miljöministern sade, i ett brev till kommissionen i början av november förra året.
Då lyfter Lise Nordin i sin interpellation fram ett brev som Storbritannien tillsammans med ytterligare tre länder skickade till kommissionen där de krävde ett mål på minst 40 procent som någon form av föredöme.
Det intressanta är nu, som också konstateras när kommissionen lägger sitt förslag, att Storbritannien är ett av de länder som förbehållslöst slutit upp bakom kommissionens förslag. Men beskedet från den svenska regeringen och miljöministern, som vi har hört, är att målen bör sättas högre. Vem är det då som har högst ambitioner, Sverige, Storbritannien eller andra länder?
Anf. 79 Miljöminister Lena Ek (C)
Herr talman! Sverige har vid upprepade tillfällen på olika nivåer och i olika sammanhang påpekat behovet av ett starkt ramverk för klimat- och energipolitiken för 2030.
Sverige har även, som vi nyss hörde i Ola Johanssons inlägg, före jul undertecknat ett upprop om omedelbara kolsnåla åtgärder med 14 andra länder i den så kallade Green Growth Group som jag har varit med och startat. Den gruppen, inklusive Sverige, har redan ställt sig bakom kommissionens low-carbon roadmap, som indikerar kostnadseffektiva EU-interna utsläppsminskningar om 40-44 procent till 2030 och 60 procent till 2040.
Regeringens position är att målet bör inkludera internationella åtgärder och därför vara högre än 40 procent till 2030.
Det här är en av de milstolpar som har diskuterats i EU-systemet i flera år. Under 2011 presenterade kommissionen tre färdplaner till 2050 för klimatsektorn, för energiområdet och för transportsektorn. Den 27 mars 2013 presenterade kommissionen sin grönbok om ett klimat- och energiramverk till 2030 med utgångspunkt i färdplanerna, som också låg till grund för en offentlig konsultation.
Det här har regeringen vid upprepade tillfällen, publikt och i diskussioner med utskottet, tydligt stött. Vi skickade också ett enskilt brev i höstas där vi talade om att regeringen stöder färdplanen med de milstolparna som nu nämns.
Lise Nordin tror att hon har ett case, men det har hon alltså inte.
Anf. 80 Lise Nordin (MP)
Herr talman! Miljöminister Lena Ek talar om många viktiga frågor i sitt anförande, men jag hör inte ett enda ord till svar på min fråga om när och var den svenska regeringen har framfört till EU-kommissionen det som påståtts av Lena Ek i medierna: att man vill ha ett högre mål.
Jag har framför mig det brev som regeringen skickade till EU-kommissionen i november. Där står inget konkret; det står bara att man ser fram emot kommissionens förslag.
Det tycks som om den svenska regeringen har varit helt passiv i EU:s pågående arbete. Det måste ju innebära att Lena Ek menar att EU-kommissionens ordförande Barroso och EU:s klimatkommissionär Hedegaard har fel när de säger att inget land har begärt högre mål.
Jag vill inte stå här och förvirra med siffror, herr talman, men jag tycker att det är ohederligt om en svensk miljöminister i svenska medier försöker ge sken av att den svenska regeringen är pådrivande i EU medan samtliga aktörer i EU som jobbar med frågan säger att det inte är sant. Det tycker jag är oroväckande. Klimatfrågan förtjänar mycket mer än så.
Miljöpartiet har gett ett konkret förslag på vad vi vill att de nya målen ska vara. Vi föreslår i stor enighet med miljörörelsen i Europa att utsläppsminskningen av koldioxid måste vara minst 60 procent till 2030, att andelen förnybar energi bör vara 45 procent och att energieffektiviseringar bör göras motsvarande 40 procent.
Regeringen i Sverige har fortfarande inte gett något besked om vad den vill att de nya målen ska vara. Jag vet, Lena Ek, att det finns olika uppfattningar bland regeringspartierna. Så är det förstås i en regering. Men jag tycker att vi här i kammaren och svenska folket bör få veta vad de olika partierna tycker i den här frågan. Det börjar bli dags att de fyra allianspartierna kommer överens om vad den svenska ståndpunkten är. Den svenska ståndpunkten hittills har ju bara varit att man vill avvakta konsekvensanalyser.
Det har kommit två stycken konsekvensanalyser nyligen. Den ena är från Energimyndigheten, den ansvariga svenska myndigheten, som har tittat på behovet av nya mål. Energimyndigheten säger att Sverige bör ställa sig bakom tre bindande mål för klimatutsläpp, förnybar energi och energieffektivisering.
Även EU-kommissionen har nu släppt en konsekvensanalys av vad det skulle innebära om vi väljer olika mål. EU-kommissionens analys visar att om vi väljer tre ambitiösa mål innebär det många vinster. Det innebär stora vinster för klimatet - vi får en större klimatreduktion om vi antar tre bindande mål. Vi får minskade kostnader för att importera energi till EU och en stor ekonomisk vinst. EU-kommissionen säger att tre mål också skulle innebära att en halv miljon nya arbetstillfällen skulle skapas inom EU till 2030.
EU-kommissionens analys visar också att tre bindande mål skulle ge stora hälsovinster och färre förtida dödsfall. EU-kommissionens analys pekar väldigt tydligt på att såväl de sociala och de ekonomiska som de miljömässiga aspekterna vinner stort på att vi antar tre bindande mål.
Miljöpartiets besked är väldigt tydligt. Jag frågar igen: Vad är regeringens åsikt om förslaget att ha tre bindande mål för klimatutsläpp, andel förnybar energi och energieffektivisering?
Anf. 81 Ola Johansson (C)
Herr talman! Lena Ek har svarat Lise Nordin på vilket sätt Sverige har påverkat EU-kommissionens arbete.
Vad är det då Sverige driver i EU? Jo, vi stöder de av kommissionen identifierade målsättningarna för ett energi- och klimatnätverk för EU till 2030. De ska säkerställa att vi har ett hållbart, säkert och konkurrenskraftigt energisystem och att EU:s mål att minska växthusgaserna med 80-95 procent till 2050 uppfylls. Det stöder tvågradersmålet och våra förutsättningar att nå det på en global nivå.
Det är resultatet och inte pratet som räknas. Brevskrivande är egentligen totalt ointressant när man intar en stark förhandlingsposition baserad på de ställningstaganden man gjort i förväg.
Lena Ek har också meddelat att det är den totala ambitionsnivån. Reduktionen av klimatgaserna med 40 procent till 2030 är för låg för att åstadkomma detta. Det har vi skrivit; det meddelade vi EU-kommissionen i november.
Målet ska vara högre än 40 procent till 2020, men det ska samtidigt, vilket är viktigt att poängtera, inkludera möjligheter att göra utsläppsminskningar också i utlandet. Att inkludera detta bidrar till utvecklingen av en global utsläppsmarknad. Det bidrar till positiva effekter för hållbar utveckling. Inte minst skapar det förutsättningar för tekniköverföring och kapacitetsutbyggnad, och det är någonting som de fattiga länderna har bett oss särskilt om.
Vem annars om inte EU, om inte vi själva, ska bidra till detta? Den frågan kan man ställa till Lise Nordin.
Regeringen vill se en utveckling där EU:s mål för utsläppsminskningar dessutom gemensamt kan höjas från 20 procent till 30 procent till 2020.
Anf. 82 Miljöminister Lena Ek (C)
Herr talman! Som jag nu har redogjort för två gånger har Sverige flera gånger framfört synpunkten om behovet av ett ambitiöst 2030-ramverk, bland annat tillsammans med de 14 länderna i Green Growth Group. Vi har lyft fram att vi vill se ett högre åtagande kring utsläppsminskningar som kommissionen med sina milstolpar tidigare har presenterat som en del av sin 2050-plan.
Herr talman! Sverige är ett föregångsland inom klimat- och energiområdet. Vi har en i det närmaste koldioxidfri elproduktion. De senaste 40 åren har Sverige gått från att vara ett av de mest fossilberoende länderna i hela OECD med hela 80 procent fossila bränslen i vår energikonsumtion till att i dag vara det land som har allra högst andel förnybar energi i hela EU.
Som regeringen strax före årsskiftet redovisade till EU-kommissionen visar aktuella siffror att vi i Sverige redan 2012 överträffade EU:s 2020-mål för förnybart. I dag är 51 procent av den energi som används i Sverige förnybar, och den omställningen har vi lyckats kombinera med god tillväxt.
Sedan 1990 har vi i Sverige minskat våra utsläpp av växthusgaser med 20 procent samtidigt som vår ekonomi har vuxit med nästan 60 procent.
Regeringen har konstaterat att EU:s bindande mål för klimat, förnybart och energieffektivisering till 2020 har bidragit till den snabba utvecklingen av förnybar energi inom unionen.
Regeringen har också noterat EU-kommissionens analys att utvecklingen av förnybar energi riskerar att bromsas kraftigt efter 2020 om inga ytterligare klimat- eller energipolitiska styrmedel eller mål beslutas.
Regeringen anser att de långsiktiga klimatmålen måste vara tydligt styrande i det nya ramverket. Kommissionens meddelande innehåller trots detta förslag om två bindande mål - för växthusgasutsläpp och för förnybar energi. Regeringen analyserar nu kommissionens förslag i detalj, liksom de olika nationella ståndpunkter som finns inom EU och som visar sig vara oerhört varierande och divergerande när man börjar titta på dem mer i detalj.
Anf. 83 Lise Nordin (MP)
Herr talman! När hälften av den el och värme vi använder i Sverige fortfarande är fulenergi och leder till klimatutsläpp och efterlämnar radioaktivt avfall är jag och Miljöpartiet inte nöjda. Målet måste vara 100 procent förnybar energi, och Sverige har unika möjligheter.
Men Sverige har också en mycket viktig roll, inte bara för att sopa rent framför egen dörr utan också bidra i de EU-samtal som nu pågår. Genom att den svenska regeringen inte har gett några tydliga inspel till EU-kommissionen har vi i dag anslutit oss till samma hållning som länder som Polen, som vill bygga mer kolkraft.
Lena Ek har i denna interpellationsdebatt inte svarat på när regeringen skulle ha gjort dessa inspel. Vi folkvalda, svenska folket eller medierna har ingen möjlighet att granska Lena Eks påståenden om att Sverige skulle ha varit pådrivande om hon inte kan hänvisa till när detta har skett. Det har ju inte skett i några av de officiella kontakter som vi kan ta del av.
I och med att den svenska regeringen fortfarande inte har gett besked om vad man tycker om förslaget om att ha tre bindande mål för klimat, förnybart och energieffektivisering undrar man hur den svenska regeringen skulle ha kunnat påverka EU-processen när man själv inte har någon ståndpunkt. Det är inte annat än att jag undrar om det är Folkpartiets och Moderaternas vurmande för ny kärnkraft som är det som står i vägen i de interna förhandlingarna.
Hela konsekvensanalysen från EU-kommissionen tyder på stora vinster, nya jobb, stora miljövinster och hälsovinster med nya mål för förnybar energi och energieffektivisering. Jag kan inte se att det är något annat som står i vägen för regeringen än en ideologisk ståndpunkt att man vill ha kvar kärnkraft, som vi vet att två partier i regeringsställning kämpar för.
Jag vill också kommentera den fråga jag fick om att inkludera åtgärder utomlands. Självklart vill Miljöpartiet gärna se att Sverige och andra länder kan bidra även i länder utanför EU, men det kan inte tas som ursäkt för att inte göra vår läxa på hemmaplan. Det som behövs är både åtgärder inom EU och att vi hjälper till med åtgärder i andra länder.
Anf. 84 Miljöminister Lena Ek (C)
Herr talman! Jag har nu vid tre tillfällen redovisat för Lise Nordin hur regeringen har stött tre dokument från kommissionen som har handlat om klimat och energi respektive transportsektorn. Jag har redovisat det mycket tydligt i miljö- och jordbruksutskottet. Det finns i protokollen från miljörådet. Dessutom har Lise Nordin enligt uppgift i förra inlägget själv läst det brev som vi skickade i slutet på hösten och som tydligt nämner stödet till kommissionens färdplan och de milstolpar som beskrivs däri. Om man förstår vad färdplanen och milstolparna innehåller och har läst det inser man att regeringen därmed deklarerar sina ambitioner väldigt tydligt, åtminstone för kommissionen.
Det som Lise Nordin däremot talar mindre om i det här sammanhanget är det som Miljöpartiet arbetar för. Man är nämligen emot internationella utsläppsrätter inom Clean Development Mechanism-systemet i FN. Det är ett system som med enorma summor bidrar till teknikutveckling och tekniktransfer till fattiga länder på ett sätt som de själva efterfrågar. Varför driver inte Miljöpartiet på så att kommissionen säger något om detta, något som blir helt avgörande för klimatförhandlingarna i höst? Och varför nämner inte Lise Nordin om sitt förslag för handel med utsläppsrätter i Europa, där man vill sätta ett prisgolv för utsläppsrätter för industrin i Sverige som skulle innebära en indirekt subventionering av kolkraft och en överföring av klimatåtgärder till andra ställen? Detta vill Lise Nordin inte nämna när hon diskuterar klimatpolitik, men jag tror att det nu är dags att vi börjar diskutera de frågorna också.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.