EU:s fiskeavtal
Interpellation 2010/11:163 av Holm, Jens (V)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2011-01-28
- Inlämnad
- 2011-01-28
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2011-02-04
- Sista svarsdatum
- 2011-02-11
- Besvarad
- 2011-02-17
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 28 januari
Interpellation
2010/11:163 EU:s fiskeavtal
av Jens Holm (V)
till landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C)
Under våren kommer flera av EU:s fiskeavtal med utvecklingsländer att omförhandlas. Detta är avtal som är hårt kritiserade från olika perspektiv. Ändå diskuteras sällan fiskeavtalen i offentliga församlingar. På EU-nivå är det EU-kommissionen som på egen hand sköter förhandlingarna. När avtalen är färdigförhandlade tas de i regel som A-punkt i ministerrådet utan debatt och realbehandling. Riksdagens insyn i förhandlingarna är i praktiken minimal.
EU har i dag fiskeavtal med 16 utvecklingsländer. Under våren kommer flera av avtalen att omförhandlas, till exempel avtalen med São Tomé och Príncipe, Madagaskar och Marocko. EU:s fiskeavtal ska vara utformade så att fisket endast görs på det överskott av fisk som finns i respektive land och att de lokala fiskeflottorna ska kunna leva vidare. Men i praktiken innebär avtalen en möjlighet för europeiska flottor att dammsuga fiskrika vatten i Atlanten, Indiska oceanen och Stilla havet. Det lokala fisket slås ut och möjligheterna för det enskilda landet att utvecklas försvåras. Detta torde vara i strid med regeringens politik för global utveckling, där alla politikområden ska samverka för att uppnå biståndets mål om fattigdomsbekämpning.
För ett fattigt land är det svårt att säga nej till ett fiskeavtal. EU betalar en mindre summa för rätten att fiska. Avtalen innebär snabba pengar till fattiga länder i en ofta akut ekonomisk situation. På lång sikt motsvarar ersättningen inte på lång väg det förädlingsvärde som fisket omfattar. Fiskeavtalen kostar också EU stora summor. Enligt uppgift används ungefär 20 procent (200 miljoner euro) av EU:s fiskebudget till att finansiera fiskeavtal med andra länder (Isabella Lövin Tyst hav s. 135). Avtalen är inte heller ekologiskt och artmässigt hållbara när de tillåter ett mycket större upptag av fisk än vad havsmiljön tillåter.
Avtalet med Marocko är kanske det värsta exemplet bland EU:s fiskeavtal. Marocko ockuperar Västsahara sedan 1975 och kan med hjälp av EU-avtalet sälja ut fiskerättigheter till europeiska fiskefartyg från det land de ockuperar. Så länge som ockupationen pågår borde EU inte ha något avtal med Marocko över huvud taget. Inom kort ska avtalet med Marocko ses över och eventuellt förlängas.
Det är som sagt sällan fiskeavtalen debatteras. Men när frågan har varit uppe driver Sverige ofta en kritisk linje. När avtalet med Marocko godkändes 2006 var Sverige det enda landet som röstade nej. Det är bra att Sverige har haft den positionen. Vänsterpartiet anser att EU:s fiskeavtal med utvecklingsländer är en kolonial rest och avtalen kan inte accepteras så som de ser ut i dag. Relationen till utvecklingsländerna ska i stället baseras på att stödja länderna i att bygga upp ett hållbart och ansvarsfullt fiske och i uppbyggandet av lokala förädlingsindustrier.
Med anledning av detta vill jag fråga Eskil Erlandsson:
1. Kommer landsbygdsministern att motsätta sig ett förnyat fiskeavtal med Marocko?
2. Hur kommer landsbygdsministern att agera då det gäller översynen av de andra fiskeavtalen, som till exempel de med São Tomé och Príncipe och Madagaskar?
3. Hur kommer landsbygdsministern att agera så att fiskeavtalen görs förenliga med regeringens politik för global utveckling?
4. Kommer landsbygdsministern att verka för att det görs socioekonomiska utvärderingar före och efter antagandet av ett avtal, i linje med EU:s rådsslutsatser från 2004?
Debatt
(10 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2010/11:163
Webb-tv: EU:s fiskeavtal
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2010/11:61 Torsdagen den 17 februariProtokoll 2010/11:61 7 § Svar på interpellation 2010/11:163 om EU:s fiskeavtal
Protokoll från debatten
Anf. 24 Eskil Erlandsson (C)
Jens Holm har frågat mig
1. om jag kommer att motsätta mig ett förnyat fiskeavtal med Marocko
2. hur jag kommer att agera då det gäller översynen av de andra fiskeavtalen, som till exempel de med São Tomé och Príncipe och Madagaskar
3. hur jag kommer att agera så att fiskeavtalen görs förenliga med politiken för global utveckling och
4. om jag kommer att verka för att det görs socioekonomiska utvärderingar före och efter antagandet av ett avtal, i linje med EU:s rådsslutsatser från 2004.
Angående den första frågan om Marockoavtalet är det en självklarhet för mig att alla EU-avtal, inklusive fiskeavtalen, ska vara förenliga med folkrätten. Det gäller givetvis även EU:s fiskeavtal med Marocko.
Jag har därför, redan för ett år sedan, tillskrivit fiskekommissionären Damanaki och begärt en utvärdering av de miljömässiga, ekonomiska och sociala effekterna av avtalet samt hur avtalet uppfyller de krav som ställs av folkrätten. Jag har också tagit upp frågan vid ett flertal möten med kommissionären.
Utan en utvärdering som kan visa att fiskeavtalet med Marocko är i överensstämmelse med folkrätten och att fördelarna med avtalet kommer befolkningen i Västsahara till del ser jag det som mycket svårt att godkänna en fortsättning av fisket.
Angående den andra frågan om översynen av övriga avtal är det regeringens uppfattning att fiske av EU-fartyg utanför unionen i princip ska ske på samma villkor som i EU:s egna vatten. I det specifika fallet med São Tomé och Príncipe omförhandlades ett nytt protokoll under 2010, baserat på det mandat som rådet hade givit till kommissionen.
Rådet och parlamentet kan nu antingen godkänna eller avvisa förslaget. Det finns ingenting som tyder på att det nya protokollet inte skulle följa rådsslutsatserna från 2004 om fiskepartnerskapsavtal, men vi har reserverat oss mot ett beslut tills vi sett den slutgiltiga utvärderingen.
När det gäller det specifika fallet med Madagaskar har kommissionen kommit med ett förslag på förhandlingsmandat som följer rådsslutsatserna från 2004. Mandatet har dessutom en klausul om konsekvenser vid fall av kränkningar av mänskliga rättigheter och demokratiska principer.
Klausulen följer kommissionens nya linje för partnerskapsavtalen, en linje jag och regeringen stöder fullt ut. Jag kommer att följa arbetet noga under processen fram till dess att ett protokoll föreligger.
Angående den tredje frågan är det en grundläggande svensk inställning att Sveriges politik för global utveckling ska genomsyra och inarbetas i arbetet inom andra sektorer varhelst det är relevant. När det gäller fiskepartnerskapsavtalen innebär det att de svenska synpunkterna utgår från principen att samma villkor ska gälla för fiske utanför EU-vatten som inom.
Fisket ska vara hållbart. Det ska ske på ett överskott av bestånden som inte nyttjas nationellt och baseras på bästa tillgängliga vetenskapliga information. EU:s sektorsstöd ska användas i enlighet med de ingångna avtalen och följas upp. Dessutom menar jag att avtalens fiskerättigheter ska bekostas av fartygsägarna själva och inte av EU.
Angående den fjärde frågan om utvärderingar vill jag erinra om att det enligt rådsslutsatserna från 2004 ska göras en utvärdering av de ekologiska, ekonomiska och sociala effekterna av avtalen vid förhandlingar och omförhandlingar. Rådsslutsatserna innebär en förstärkning på bred front av avtalen. Sverige har i EU-sammanhang följt upp hur dessa slutsatser tillämpats och också lämnat förslag på hur kvaliteten i utvärderingarna kan öka. Jag har lagt extra tyngd vid att fortsätta denna uppföljning i det pågående reformarbetet av den gemensamma fiskeripolitiken.
Det är inte första gången frågor ställs till mig om partnerskapsavtalen. De är alltid lika välkomna, för det visar det intresse som finns för u-länderna och deras fiske och den breda samsyn som råder i Sverige avseende behovet av att agera kraftfullt i Bryssel för att förbättra avtalens svaga punkter. Min egen erfarenhet från Brysselarbetet är att ett konstruktivt agerande med väl underbyggda konkreta förslag även på detta område kan ge utdelning i form av tydliga förbättringar i EU:s ståndpunkter och agerande.
Anf. 25 Jens Holm (V)
Fru talman! Tack, landsbygdsministern! Min fråga handlar om EU:s fiskeavtal med utvecklingsländer. För närvarande har EU 16 avtal med länder i den fattiga delen av världen. Det är avtal som, med rätta, har stött på mycket kritik. De här avtalen kritiseras för att de är väldigt generösa mot europeiska fiskeflottor. Spanska, franska, portugisiska och andra fartyg tillåts att ta upp tusentals med ton av fisk längs till exempel Afrikas kuster. Det lokala fisket slås ut. Det här är inget hållbart fiske heller då fiskevattnen blir utsugna.
Det är en politik som kostar mycket pengar. Nästan 20 procent av EU:s fiskebudget går till de här fiskeavtalen. Det handlar om ungefär 2 miljarder kronor räknat i svenska pengar.
Vi i Vänsterpartiet vill inte ha de här fiskeavtalen. Vi vill omvandla dem till ett samarbete om ett hållbart och ansvarsfullt fiske, och vi vill hjälpa de fattiga länderna att utveckla det. Till det borde dessa 2 miljarder kronor användas i stället.
Vad har då den svenska regeringens roll varit i ljuset av de här fiskeavtalen? Jag tycker inte att det har varit någon särskilt smickrande roll. Under landsbygdsministerns tid har åtminstone fyra nya fiskeavtal slutits: med Elfenbenskusten, Gabon, Mauretanien och Guinea. Såvitt jag vet är avtal med Seychellerna och Comorerna på gång.
En bra sak emellertid är att ministerrådet sedan 2004 kräver att det måste göras sociala och ekonomiska utvärderingar inför antagandet av ett sådant avtal. Då har jag en konkret fråga till landsbygdsministern: När ni godkände de här fyra avtalen med Elfenbenskusten, Gabon, Mauretanien och Guinea - det gjordes mellan 2007 och 2008 - fick ni se någon social och ekonomisk utvärdering när ni röstade ja till de här avtalen?
Det senaste exemplet på fiskeavtal är det med São Tomé och Príncipe. Jag har fått kännedom att den svenska regeringen inte fick se någon social och ekonomisk utvärdering av kommissionen. Det är verkligen skandal. Med rätta reserverade sig den svenska regeringen mot ett sådant beslut, men såvitt jag vet var det första gången regeringen reserverade sig. Kanske var det efter hårda påtryckningar från oss i oppositionen och i miljö- och jordbruksutskottet.
Det mest aktuella exemplet är fiskeavtalet med Marocko. Det löper ut i slutet av den här månaden. Vi vet att Marocko är en ockupationsmakt, man ockuperar Västsahara sedan 30 år tillbaka. Det är en synnerligen brutal ockupation. Så sent som för några månader sedan rev marockansk militär och polis ett protestläger i Västsahara. 20 000 människor bortforslades, hundratals skadades, en del dog och fortfarande är det människor som är försvunna efter den marockanska aktionen.
Det borde vara en självklarhet att Sverige inte ska ge sitt stöd till en förlängning av fiskeavtalet med Marocko. Landsbygdsministern angav här några skäl till ett svenskt stöd. Det är att de här avtalen måste vara i linje med folkrätten och att det måste komma Västsaharas befolkning till gagn. Det är bra krav att ställa.
Eftersom jag vet att EU ska rösta om detta nu på måndag vill jag ha ett klart och tydligt svar från landsbygdsministern. När ni röstar om detta nu på måndag, kommer Sverige att rösta ja eller nej till en förlängning av fiskeavtalet med Marocko?
Anf. 26 Jonas Sjöstedt (V)
Fru talman! Även jag vill tacka landsbygdsministern för det här svaret. Behandlingen av fiskeavtalet med Marocko på måndag kommer att bli ett viktigt test för Sveriges utrikespolitik och Sveriges krav på att man ska respektera folkrätten. I det här avtalet tillåts Marocko att sälja ut rätten att fiska i ett land som de ockuperar. Vi betalar ockupationsmakten för att de ska plundra de ockuperades naturresurser. Så ser ekvationen ut i det här fiskeavtalet. Det är ett skammens avtal. Speciellt när man ser på den våg av protester för demokrati och frihet som sveper över Nordafrika är det ett sätt att öppet förneka befolkningar deras rättigheter att gå med på att behandla den marockanska regimen på det privilegierade sätt som EU har för avsikt att göra genom att förlänga avtalet.
Därför är det så viktigt om Eskil Erlandsson kan ge ett besked att det blir ett tydligt nej från Sverige på måndag och att Sverige kommer att argumentera för det här nejet och försöka få andra länder med sig för att stoppa det här ockupationsavtalet som fiskeavtalet egentligen är med Marocko.
Det finns en parallell till fiskeavtalet. Före jul slöt EU ett jordbruksavtal med Marocko. Det avtalet, vad jag förstår, röstade Sverige för. Men samma problem finns, att det är väldigt oklart vad som gäller i de ockuperade områdena, och risken är att de omfattas av avtalet. Det var bara Vänsterpartiet och Miljöpartiet som gick emot avtalet. Det antogs som en A-punkt i Coreper. Det var alltså ingen formell behandling i ministerrådet. Jag skulle gärna vilja höra landsbygdsministerns syn på varför Sverige inte röstade mot det jordbruksavtalet.
Fiskeavtalet med Marocko är speciellt i och med att Marocko säljer rätten att fiska på ockuperat territorium. Även de andra fiskeavtalen med utvecklingsländer har stora bekymmer. Det har förekommit en rad rapporter om att det har varit rovfiske från EU:s sida i stora delar av afrikanska fiskevatten. Alternativet vore att med bistånd bygga ut den lokala fiskekapaciteten så att man kan skapa arbetstillfällen och inkomster i de här länderna. Hittills har de här fiskeavtalen varit A-punkter, de har egentligen inte behandlats i överläggningar i riksdagen. Jag tycker att det är förvånansvärt.
Jag har precis samma fråga som Jens Holm: Har regeringen över huvud taget sett och läst de socioekonomiska utvärderingar som har gjorts av hur avtalen har fungerat? Har det varit tillgängliga?
Det är även en fråga om övervakning. De här länderna måste kunna se till att EU:s fiskeflottor följer de ingångna avtalen. Hur bedömer ministern möjligheterna för länder som Guinea Bissau eller Comorerna att övervaka att avtalen följs? Finns det en kustbevakningskapacitet? Det här är stater som har problem med att upprätthålla de mest grundläggande basala statsfunktioner, kan man säga.
Anf. 27 Eskil Erlandsson (C)
Fru talman! Låt mig inleda med att tacka för den interpellation som jag fått. Jag anser som jag sade i mitt inledande anförande att det här är en viktig fråga, och jag uppskattar den samsyn som finns i de här frågorna i Sveriges riksdag.
Ett konkret svar på frågan om de avtal som skrevs under 2007 och 2008 är att det inte handlar om några nya avtal utan förlängningar om de protokoll som fanns. De utvärderingar som ska göras finns i Bryssel. De är emellertid inte, vad jag känner till, tillgängliga i utskriven form, vare sig för parlamentet eller för medlemsstaterna, men utvärderingarna finns. Och det är det som är skälet till att vi i det här skedet säger att vi inte kan säga ja förrän vi har fått se utvärderingarna vad gäller att teckna nya avtal.
Till den konkreta frågan, som väl egentligen är huvudfrågan i dag: Vad tycker Sverige om ett tänkt avtal med Marocko i det här avseendet? För mig är alltså inte ett avtalstecknande acceptabelt. Därför kommer jag att söka mandat i riksdagen för att få rösta nej i det här sammanhanget, vilket interpellanten väl känner till från morgonens möte. Jag ser alltså inte att vi kan skriva ett avtal som strider mot folkrätten. Jag hoppas att riksdagen kan bidra med ett sådant fast mandat under morgondagen.
Vad gäller allmänt och generellt för utvärderingar anges det i rådsslutsatser från 2004 att utvärderingar ska göras, och det ska göras av avtalens nytta men också där påverkan av avtalen kan bedömas. Det är bara att konstatera att kommissionen har varierat vad gäller att göra den här typen av utvärderingar och på vilket sätt de har delgetts intressenterna, däribland medlemsstaterna. Sverige har därför ibland efterfrågat utvärderingarna, om vi har sett att vi har haft ett särskilt behov för att kunna ta ställning i en fråga.
Sedan Lissabonfördraget trädde i kraft, vilket nu är någon tid sedan, har inga utvärderingar - och det vill jag påpeka så att alla känner till det - skickats vare sig till parlamentet eller till medlemsstaterna. Och kommissionen har för sin del hänvisat till de institutionella ramfördrag som finns för överföring av dokument. Vi har av det skälet lagt granskningsreservationer, vilket framgick av mitt interpellationssvar, angående de aktuella avtalen för ingående med São Tomé och Príncipe, då vi i det här fallet inte hade fått vare sig se eller ta del av eller fått möjlighet att ha synpunkter på de utvärderingar som skulle göras enligt mitt och vårt tyckande.
Anf. 28 Jens Holm (V)
Fru talman! Jag vill börja med att tacka landsbygdsminister Eskil Erlandsson för det tydliga svaret om fiskeavtalet med Marocko. Och jag kan försäkra landsbygdsministern att det finns fullt stöd i den här riksdagen för att inte förlänga fiskeavtalet med Marocko. Jag är rätt säker på att den absoluta merparten, kanske exakt alla i den här kammaren, anser att det här är ett avtal som bryter mot folkrätten och att det inte kommer det västsahariska folket till gagn. Så där kan verkligen vi i riksdagen och regeringen samarbeta, och det ska vi göra.
Nu är det bråttom, därför att på måndag ska avtalet klubbas. Då gäller det att Eskil Erlandsson, svenska regeringen, ser till att bygga upp tillräckligt mycket stöd, så att man kan få en blockerande minoritet i Ministerrådet. På det sättet kan man sända en tydlig signal till Marocko att det inte är okej att brutalt ockupera ett annat land. Det här kanske är det första steget mot att den marockanska ockupationen släpper. Vi ser ju på andra platser i Nordafrika att frihetens vindar blåser. Låt oss hoppas att vårt nej till fiskeavtalet med Marocko bidrar till att de vindarna kan blåsa ännu kraftigare.
Inte desto mindre blir jag orolig över de socioekonomiska utvärderingarna. Det är bra att regeringen nu har markerat att man kräver att få se utvärderingarna innan man godkänner något annat fiskeavtal. Jag räknade upp fyra andra avtal som Sverige har röstat ja till 2007-2008. Så vitt jag förstod det hela fick regeringen inte heller då se några socioekonomiska utvärderingar. Det är faktiskt riktigt illa, för anledningen till kravet på utvärderingar är att vi ska kunna göra en korrekt bedömning och se om det är avtal som kommer folket till gagn på något vis.
Jag skulle också vilja lyfta fram ett positivt exempel, Namibia, som blev självständigt 1990, tror jag att det var. Före självständigheten kontrollerades i princip hela Namibias fiske av Sydafrika. Nu har Namibia utvecklat ett eget fiske. Man har byggt upp en egen fiskeflotta. Man förädlar fiskets fångster lokalt. Man har också en del avtal med andra länder, men det är under väldigt begränsade omständigheter. Och man har en mycket noggrann kontroll över det fiske som sker när internationella flottor är på plats. Man ställer till exempel som krav att de länder som sluter avtal med Namibia själva måste finansiera övervakningen. Det tycker jag är ett exempel på hur det skulle kunna fungera.
Vi nämnde Madagaskar här tidigare. Där har den svenska regeringen gett klartecken till fortsatta förhandlingar. Jag tycker att det är väldigt märkligt. I mars 2009 skedde en militärkupp i Madagaskar. Madagaskar blev uteslutet ur Afrikanska unionen. Då ska man inte skicka signalen till Madagaskars illegitima regering att det är okej att förhandla om ett nytt avtal med EU, utan tvärtom måste man sätta hård press för att de ska respektera grundläggande rättigheter.
Anf. 29 Jonas Sjöstedt (V)
Fru talman! Det är inte ofta som jag uttrycker mitt helhjärtade stöd till vår borgerliga regering, men nu ska jag göra det. Jag gratulerar Eskil Erlandsson till löftet att åka till EU:s ministerråd och tydligt och klart säga nej till det här fiskeavtalet därför att det strider mot folkrätten. Jag hoppas att ministern också kommer att föra en argumentation för att övertyga andra länder om att det här avtalet ska vi inte ha. I det kommer ministern att ha riksdagens fulla stöd.
Man ska veta, när man talar om detta avtal och dess effekter på befolkningen i Västsahara, att merparten av befolkningen i Västsahara i dag är marockanska bosättare. De kan möjligen ha en viss nytta av avtalet. Men det sker en systematisk diskriminering av de saharier som bor kvar i ockuperat område. Deras möjlighet att ha någon som helst nytta av den här typen av avtal är mycket liten, om ens någon. Man ska också veta att det sahariska folkets legitima företrädare, befrielserörelsen Polisario, uppmanar EU att inte sluta sådana här avtal med ockupationsmakten Marocko.
Jag tycker att det var en blixtbelysning av de demokratiska problemen i EU när ministern berättade här att EU-kommissionen, som i grunden är ett tjänstemannaorgan, vägrar att delge de lagstiftande församlingarna, ministerrådet och EU-parlamentet, underlag för internationella avtal och beslut. Det är ett mycket märkligt sätt att förfara på.
Jag skulle vilja återkomma till en fråga som jag berörde lite grann i mitt förra anförande. Den gäller kapaciteten för de avtalsslutande länderna att övervaka att avtalen verkligen följs, så att man inte till exempel överfiskar.
Visst är det ett bekymmer att EU sluter avtal med länder som Guinea Bissau och Komorerna, som rimligen har mycket små möjligheter att själva övervaka att avtalen följs och respekteras. Samtidigt har de behov av kontanterna från EU och har därmed en väldigt svag förhandlingsposition gentemot Europeiska unionen när det gäller att kräva till exempel utveckling av det egna lokala fisket.
Anf. 30 Staffan Danielsson (C)
Fru talman! Jag tycker att det är bra att Sverige och jordbruksminister Eskil Erlandsson inom EU:s ram kan driva på och påverka Europeiska unionens handlande i de här viktiga frågorna. Och jag tycker att det är bra att Sverige driver på för tydliga utvärderingar av fiskeavtalen och utifrån de principer som jordbruksministrarna har slagit fast om hållbart fiske och överskott som inte nyttjas nationellt. Självfallet välkomnar jag jordbruksministerns tydliga position vad gäller ett eventuellt nytt avtal med Marocko och reella utvärderingar av det som nu gäller.
Vänsterpartiet vill, vad jag förstår, riva upp alla EU:s fiskeavtal med utvecklingsländerna. Jag har personligen lite svårt att överblicka konsekvensen om en sådan linje skulle bli EU:s eftersom berörda länder uppenbarligen har bejakat att komma överens med EU om dessa avtal. Sverige driver på för att avtalen ska vara sjysta för berörda länder och för fiskebestånden, vilket är mycket bra.
Det kunde vara intressant om jordbruksministern hade någon kommentar till realismen i den grundläggande position som Vänsterpartiet vill anvisa för det EU som vi nu faktiskt är medlemmar i, nämligen att slå in på en helt annan väg för hur man ska komma överens med dessa länder om fisket i deras vatten.
Kanske hinner jordbruksministern också kommentera hur fiskbestånden och fisket bäst kan utvecklas långsiktigt i de vatten vi diskuterar.
Anf. 31 Eskil Erlandsson (C)
Fru talman! Jag kan göra mycket, och jag påstår att jag i detta fall har gjort mycket genom den påverkan som departementets tjänstemän och jag personligen har haft på kolleger, kommissionen och så vidare. Jag hoppas dock att fler deltar i detta arbete, för nu är det en beslutsprocess som inte bara omfattar ett ställningstagande i rådet. Den av det europeiska folket valda parlamentsförsamlingen har också ett inflytande i detta sammanhang. Där är så gott som alla riksdagens partier representerade på något sätt. Jag hoppas att denna möjlighet utnyttjas så att vi kan få ett europeiskt ställningstagande som går i vår riktning.
Hur övervakar och kontrollerar vi att avtalen är möjliga att ingå? Vi säger för det första att en del av det sexårsstöd som betalas ut ska gå till att stärka de nationella fiskeriförvaltningsorganisationerna, bland annat på kontrollsidan, så att det blir möjligt för dessa många gånger väldigt fattiga länder att bygga upp en kontrollapparat till nytta för dem själva och för dem som så att säga arrenderar en fiskemöjlighet.
För det andra träffas kommissionens representanter med representanter från det avtalsslutande landet. Detta gör man på regelbunden basis för att gå igenom att avtalet följs från båda parters sida.
För det tredje, vilket vi har varit inne på i denna debatt flera gånger, ska kommissionen tillse att det görs en utvärdering före och efter det att avtalen sluts. Kommissionen brukar i detta sammanhang vara så pass förnuftig att den anlitar utomstående konsultföretag för att göra dessa utvärderingar.
Vad gäller specifikt Madagaskar har det inte godkänts något nytt avtal. Däremot har kommissionen fått mandat att ingå en förhandling. Därmed ska en utvärdering göras. När denna kommer har vi att ta ställning till om vi, andra medlemsländer och parlamentet tycker att vi ska ingå ett avtal i fortsättningen med Madagaskar eller inte. Först därefter går det alltså att ta ställning till om vi ska ingå ett avtal eller ej.
Fru talman! Vad gäller Jonas Sjöstedts fråga har EU ingått ett associationsavtal med Marocko med bland annat ett handelsavtal i vilket det ingår jordbruksprodukter. Sådana här avtal har EU ingått med andra stater som också ockuperar mark i strid med folkrätten. Israel är ett sådant exempel. Vi har här ingen skild uppfattning om att det står i strid med folkrätten, utan det är ett avtal som är slutet med en handelspartner. Jag vill dock betona att associationsavtalet ger en möjlighet att föra en dialog med berörd stat om till exempel mänskliga rättigheter och andra politiskt viktiga frågor.
Anf. 32 Jens Holm (V)
Fru talman! Jag vet inte om Staffan Danielsson från Centerpartiet hörde mitt inledningsanförande. Jag sade att Vänsterpartiet vill omvandla fiskeriavtalen från avtal som möjliggör för europeiska flottor att dammsuga fattiga länders fiskevatten till hjälp åt dessa länder att utveckla sina lokala fiskeflottor och förädlingsindustrier.
Landsbygdsministern sade att det i avtalen finns möjlighet och pengar avsatta för att stärka kontrollen och övervakningen så att det till exempel inte tas ut för mycket fisk. Det är bra, men det är för lite pengar i relation till hur mycket pengar som betalas ut i form av licenser och direkt till fiskefartygen. Merparten av pengarna i dessa avtal kommer fortfarande från att man suger ut ländernas fiskebestånd, vilket är ett grundläggande problem.
Det är fortfarande problematiskt att man ger kommissionen mandat att fortsätta förhandla med ett land som Madagaskar där det har varit en militärkupp. Man borde inte ge några sådana mandat över huvud taget.
I jordbruksavtalet med Marocko finns det en människorättsklausul. Den borde man åberopa. Marocko är en ockupationsmakt, och människorättsklausulen finns med just för att man ska kunna ställa krav. Jag vet att EU gjorde det med Uzbekistan då landets polis och militär ställde till en massaker 2005.
Avslutningsvis vill jag säga att vi har fått en del tydliga besked från Eskil Erlandsson i dag. Vad gäller fiskeavtalet med Marocko råder det ingen tvekan om att vi i riksdagen kommer att samarbeta med regeringen för att vinna ett så brett gehör som möjligt i Europa för att avtalet inte ska förlängas och för ett stöd för det sahariska folket att slippa ockupation från Marocko.
Anf. 33 Eskil Erlandsson (C)
Fru talman! Jag vill ännu en gång tacka Jens Holm för interpellationen. Jag tackar även för den trevliga debatt som vi har haft i en viktig fråga.
Jag hoppas på riksdagens stöd under morgondagen för att få igenom det mandat som jag har som strävan att med hjälp av kolleger och Europaparlamentet kunna leda till en verklighet. Det är ju ändå verkligheten som formar vår framtid.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.