EU:s budget och informationskampanjer
Interpellation 2010/11:423 av Sjöstedt, Jonas (V)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2011-05-20
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2011-05-30
- Anmäld
- 2011-06-07
- Sista svarsdatum
- 2011-06-10
- Besvarad
- 2011-06-17
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
Interpellation
2010/11:423 EU:s budget och informationskampanjer
av Jonas Sjöstedt (V)
till statsrådet Birgitta Ohlsson (FP)
Europeiska kommissionen presenterade nyligen sitt utkast till budget för 2012. Föga förvånande är det en budget som även i kristider ökar och man kan utgå ifrån att förslaget kommer att föranleda hårda förhandlingar mellan medlemsstaterna, EU-parlamentet och kommissionen.
I utkastet till nästa års budget ökar budgetposten Fostering European culture and diversity med nästan 35 procent, till drygt 238 miljoner euro. Det är med andra ord stora pengar som ska användas för att göra medborgarna mer välvilligt inställda till den överstatliga unionen.
Samtidigt är det också värt att notera att det inte bara är medborgarna i medlemsstaterna som ska bli mer positiva. På Island satsar EU också pengar på ”informationskampanjer” vars syfte är att påverkar islänningarna i en mer EU-positiv riktning.
Med anledning av detta vill jag fråga:
1. Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att säkerställa att EU:s budget för 2012 inte ökar?
2. Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att säkerställa att EU:s ”propagandabudget” inte ökar?
3. Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att säkerställa att EU inte försöker påverka potentiella nya medlemsstaters medborgare, inför till exempel folkomröstningar om anslutning till unionen?
Debatt
(9 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2010/11:423
Webb-tv: EU:s budget och informationskampanjer
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2010/11:118 Fredagen den 17 juniProtokoll 2010/11:118 10 § Svar på interpellation 2010/11:423 om EU:s budget och informationskampanjer
Protokoll från debatten
Anf. 46 Birgitta Ohlsson (Fp)
Herr talman! Jonas Sjöstedt har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att säkerställa att EU:s budget för 2012 inte ökar. Jonas Sjöstedt har vidare frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att säkerställa att EU:s budgetpost Fostering European culture and diversity inte ökar liksom för att säkerställa att EU inte försöker påverka väljare i potentiella medlemsländer inför exempelvis folkomröstningar om anslutning till unionen.
Låt mig först erinra om att den svenska regeringen aktivt verkar för en effektiv och återhållsam budgetpolitik inom EU och att detta gäller samtliga utgiftsområden.
Det övergripande målet i arbetet med unionens budget för 2012 är liksom tidigare år att nivåerna på anslagen ska utgå från realistiska bedömningar av behov och absorptionsförmåga och vara så restriktiva och kostnadseffektiva som möjligt. Förhandling om årsbudgeten pågår för närvarande i rådet. Därefter ska en kompromiss nås med Europaparlamentet.
Regeringen är, liksom Jonas Sjöstedt, bekymrad över den höga ökningstakten i den budget som EU-kommissionen föreslagit för 2012. Åtagandeanslagen föreslås öka med 3,7 procent jämfört med budgeten för 2011, och betalningsanslagen föreslås öka med 4,9 procent. Det är något som vi starkt motsätter oss.
Sverige har tillsammans med andra budgetrestriktiva medlemsstater framfört att ökningen är olycklig, inte minst i ljuset av det ekonomiska läget i många medlemsstater. Flera medlemsstater befinner sig i underskottsförfaranden och tvingas vidta smärtsamma åtstramningar på nationell nivå. Att i ett sådant läge öka utgifterna på EU-nivå är inte realistiskt. Den svenska regeringen verkar för att budgeten för 2012 ska återspegla och bidra till medlemsstaternas ansträngningar för att nå hållbara nivåer för offentliga underskott och statsskuld. Vikten av detta underströks också av Europeiska rådet genom slutsatser i oktober 2010.
Regeringen samordnar dessa ansträngningar med andra budgetrestriktiva länder för att maximera utsikterna att lyckas väl i förhandlingarna. Vi ska dock inte glömma bort - och Jonas Sjöstedt är väl medveten om detta - att Europaparlamentet som regel verkar för en expansiv budget. En kompromiss mellan rådet och parlamentet måste nås.
Budgetområdet Fostering European culture and diversity utgör EU:s program för att synliggöra det gemensamma europeiska arvet, främja dialog mellan kulturer, främja den demokratiska utvecklingen med inriktning på ungdomar samt stödja utvecklingen av ett civilt samhälle i Europa. Jag håller inte med Jonas Sjöstedt om att detta skulle vara en så kallad propagandabudget.
De åtgärder som åsyftas faller inom vad som i EU-budgeten benämns "medborgarskap" och är viktiga bland annat för att uppmuntra unga personers politiska deltagande och för att stödja utbyten och kontakter mellan olika regioner inom Europeiska unionen. Det handlar också om att upplysa om de rättigheter och möjligheter som EU-medborgarskapet medför.
Låt mig dock understryka att frågorna i huvudsak handlar om åtgärder som utgör nationell kompetens och där gemensamma insatser kompletterar och stöder insatser på nationell nivå.
I enlighet med vad jag redan betonat gällande förhandlingarna om budgeten för 2012 verkar Sveriges regering för återhållsamhet i budgeten även på detta område.
När det gäller interpellantens tredje fråga om informationsinsatser vill jag förtydliga att EU-kommissionen är tilldelad medel som används för informationsinsatser om EU:s funktionssätt och politikområden riktade till allmänheten i såväl medlemsstater som potentiella medlemsländer. En allsidig och lättillgänglig information om EU är en viktig del för att underlätta medborgarnas deltagande i den offentliga debatten om EU. En viktig del av informationspolitiken bygger på partnerskap som innebär att landet självt till stor del styr över vad medlen ska användas till.
Vad slutligen gäller Island, som Jonas Sjöstedt refererar till, välkomnar Sverige de isländska EU-medlemskapsförhandlingarna. Ett inträde i unionen bygger givetvis på ett isländskt ställningstagande som följer på en isländsk inhemsk diskussion. Men det finns också ett behov av att EU finns på plats och kan förklara vad ett medlemskap innebär.
Anf. 47 Jonas Sjöstedt (V)
Herr talman! Statsrådet Birgitta Ohlsson! Vi diskuterar här hur EU:s budget används. Jag har själv suttit elva år i EU-parlamentet, och det är den enda politiska församling där jag suttit som alltid vill ge mer pengar till allt, som sätter en ära i att ösa ut skattebetalarnas pengar på diverse mer eller mindre voterade budgetposter, detta trots att EU i stort sett varje år går med ett betydande överskott av pengar som man inte klarat av att göra av med. Jag menar att detta är ett oansvarigt sätt att förhålla sig till skattebetalarnas pengar.
Inte minst gäller det de omfattande informationskampanjer av olika slag som EU bedriver. Varje år bekostar EU med miljontals kronor en kampanj för att vi ska köpa mer tulpaner. EU har satsat stora pengar på att vi ska äta mer kött, som för övrigt produceras med EU-subsidier. EU avsätter också mycket pengar för att vi ska tycka bättre om EU. Jag tycker inte att man ska använda skattepengar på det här sättet för att påverka konsumenter eller medborgares politiska uppfattningar.
Detta sker samtidigt som samma EU-parlament och samma europeiska union i dag ställer stenhårda krav på länder som Irland, Grekland och Portugal att sänka pensionerna, sänka minimilönerna och göra dramatiska neddragningar i de välfärdssystem som man faktiskt har. Jag menar att detta är en skriande diskrepans mellan det man själv gör och det man kräver av andra. Det ger en bild av en union som är långt ifrån vanliga människors egen politiska aktivitet.
Därför välkomnar jag Sveriges budgetrestriktiva linje, och jag skulle gärna vilja att den blev ännu hårdare. Jag tycker dock att detta är mer än en fråga om budgetrestriktivitet. Det handlar också om principer. Vad ska skattebetalarnas pengar användas till? Jag tar först exemplet Island. Genom de informationskampanjer som har gått genom föranslutningsavtalet har EU satsat betydande summor på att försöka framställa EU i en positiv dager i ett land där frågan om EU-medlemskap är mycket kontroversiell. Jag menar att det är en direkt inblandning i de isländska väljarnas möjligheter att självständigt välja hur de ställer sig till medlemskapet.
Det har gått så långt att flera departement på Island har tackat nej till pengarna därför att man inte tycker att det är rimligt att man använder EU:s skattemedel på det sättet. Frågan är: Vad tycker vi? Det är nämligen våra skattemedel som går till denna form av, skulle jag vilja säga, politisk påverkan.
Ett annat exempel som har varit uppmärksammat den senaste tiden är att den ungerska regeringen avser att använda 80 miljoner forint till en antiabortkampanj. Man ska ha bilder på foster där man skuldbelägger kvinnor som väljer att göra abort, och det är ett tydligt budskap. Det är samtidigt som Ungern ska skriva in i sin författning att det blir illegalt med abort.
De medel man använder i den ungerska informationskampanjen kommer från det så kallade Progressprogrammet i EU, som är till för att genomföra EU:s sociala agenda. Då har någonting gått fel, när regeringar kan använda skattebetalarnas medel för att driva denna typ av, som jag ser det, politisk åsikt - som jag inte alls delar; det är att skuldbelägga kvinnor som gör abort, vilket jag tycker är avskyvärt - och faktiskt också driva en politisk kampanj i en fråga där EU inte har någon som helst kompetens.
Mina frågor till statsrådet är: Är det rimligt att EU försöker ge en positiv bild av sig själv i ansökarländerna? Är det inte så att man ska lämna det till den demokratiska debatten i respektive land? Vad tänker ministern göra för att Progressprogrammets pengar inte används till den typ av kampanjer som nu är under uppsegling i Ungern?
Anf. 48 Jens Holm (V)
Herr talman! Jag vill börja med att tacka interpellanten Jonas Sjöstedt för att han har väckt en viktig fråga. Jag tycker också att det är bra att EU-minister Birgitta Ohlsson svarar förhållandevis uttömmande på frågan. Det är inte ofta vi har en mer eller mindre renodlad EU-debatt i denna kammare. Det tycker jag är synd, för det är väldigt mycket av det vi klubbar i kammaren som härrör från EU. Troligen mer än hälften av alla beslut som klubbas i riksdagen kommer på det ena eller det andra sättet ifrån EU.
Jag vill fortsätta med att välkomna EU-ministerns linje om att man motsätter sig ökade utgifter i EU:s budget. Det är jättebra. Sedan blir jag dock orolig över de exempel Jonas Sjöstedt tar upp, där EU går in och använder budgetpengar för att stärka bilden av EU på till exempel Island när det, precis som Sjöstedt tog upp, är så att frågan om ett framtida EU-medlemskap för Island är väldigt kontroversiell. Då borde EU avhålla sig från att gå in med propagandapengar där.
Birgitta Ohlsson säger att det inte handlar om propagandapengar, men om man nu anslår pengar för att man ska stärka bilden av EU, värna det europeiska kulturarvet och så vidare är det väldigt svårt att komma ifrån - det är nästan omöjligt att göra det - att man framställer EU i en väldigt positiv dager. Jag vill därför ha ett direkt svar från EU-ministern på frågan om EU-ministern verkligen tycker att det är lämpligt att EU går in med sådana här informationspengar på Island.
Jag undrar också om EU-ministern känner till hur det ser ut i andra ansökarländer. Jag tänker till exempel på Kroatien, där jag tycker att det självklart ska vara helt upp till det kroatiska folket att bestämma huruvida de vill vara medlemmar i EU eller inte. Så vitt jag vet står det nu och väger mellan ja- och nejsidan i Kroatien. Är det så att EU bedriver propagandakampanjer även i Kroatien, och vad anser i så fall EU-ministern om det?
Jonas Sjöstedt tog också upp en viktig fråga om andra så kallade informationspengar. Vi vet att en ökad köttkonsumtion leder till att allt fler djur föds upp, transporteras och slaktas. Vi vet också att en ökad köttkonsumtion leder till väldigt stora utsläpp av växthusgaser - nästan en femtedel av alla utsläpp i världen kommer faktiskt från köttindustrin. Jag tror att EU-ministern i alla fall på det privata planet håller med mig helt och hållet i frågan om att köttkonsumtionen verkligen borde minskas.
Hur ser då EU-ministern och den svenska regeringen på att EU går in med kampanjpengar för just en ökad köttkonsumtion? Det har man gjort vid upprepade tillfällen. Man gör det oftast när det blir en dipp i konsumtionen av nötkött, griskött, kycklingkött och så vidare. Då går EU in med reklampengar som köttproducenter och försäljare kan använda sig av. Sådana kampanjer har även bedrivits här i Sverige. Tycker EU-ministern att det är bra att EU lägger sina pengar på sådana saker?
Anf. 49 Birgitta Ohlsson (Fp)
Herr talman! Jag ska försöka gå in på så många av de frågor som lyftes fram av riksdagsledamöterna Jonas Sjöstedt och Jens Holm som möjligt. Inledningsvis tar jag Jonas Sjöstedts perspektiv.
Jag kan hålla med om att både EU-parlamentet och EU-kommissionen måste ha mycket mer fokus på sparsamhet, både vad gäller årsbudgeten och långtidsbudgeten. Häromveckan röstade Europaparlamentets ledamöter om just långtidsbudgeten, där man föreslog höjningar med 5 procent. Det är helt bisarrt i en tid då vi måste modernisera och fokusera mer på klimat, teknik, utveckling, forskning med mera och tydligt dra ned på både jordbruksstöd och sammanhållningspolitiken. Det är en linje Sverige driver tillsammans med likasinnade länder inom Europeiska unionen.
Här är det viktigt att kommissionen, som bara inom en kort tid kommer att lägga fram ett första förslag till diskussion, också måste mätta munnen efter matsäcken. Många länder har tvingats dra ned på välfärden och dra åt svångremmen på hemmaplan, och det måste återspeglas i EU:s budget som måste vara mer restriktiv. En mycket känd svensk statsminister sade att politik är att vilja, men politik är också att välja - att faktiskt prioritera bland principer, pengar och annat som är viktigt. Det är alltså oerhört centralt och viktigt.
När det gäller frågan om den ungerska satsningen kring en mycket konservativ abortlag kan jag säga att jag har fört fram kritik i sakfrågan. Detta aktualiserades i samband med den nya ungerska konstruktionen, som röstades igenom i deras nationella parlament i slutet av april. Då hade jag fört fram kritik mot denna lag till min ungerska EU-ministerkollega. Det är en lag som är oerhört konservativ och innebär abortrestriktiva aspekter, och det är någonting vi från den svenska regeringens sida inte håller med om alls.
Nu är inte kvinnors rätt till fria, lagliga och säkra aborter sedd som en mänsklig rättighet i världen i dag utan är i ett EU-perspektiv en nationell fråga. Det är dock viktigt att vi driver frågan passionerat, för detta handlar om mänskliga fri- och rättigheter. Kopplat till kampanjen har kommissionär Viviane Reding varit väldigt tydlig och faktiskt krävt att man ska avbryta kampanjen för att den utmanar EU:s grundläggande värden. Där har hon alltså varit tydlig, och det finns flera personer som har blivit oerhört upprörda över att ungrarna har använt pengar på detta sätt.
Jag kommer tillbaka till diskussionen om detta med upplysning och hur EU använder pengar kopplat till information. Som jag sade tidigare tycker vi att man ska ha en oerhört restriktiv syn också på denna budgetpost. Det finns ingen frizon här. Det är dock också viktigt att titta lite på vad pengarna går till. Vad gäller länder som är ansökarländer, som exempelvis Island, är det så klart det isländska folket - eller det kroatiska folket, eller vilket land det nu må vara - som själva får rösta igenom om de tycker att de ska ansluta sig till Europeiska unionen eller inte.
Det är dock viktigt att kunna bereda information om vad ett EU-medlemskap innebär genom att vara på plats, även om det ofta är i väldigt blygsam och liten omfattning. Informationsbiten ska inte underskattas. På samma sätt som vi tycker att det är självklart att man i denna riksdag har en EU-upplysning där man har olika informationssatsningar är det väldigt viktigt att berätta vad man gör och faktiskt också hur man fattar beslut och vilka beslut som fattas. Det är viktigt att ha denna tydliga informationskoppling.
Jag säger inte att denna punkt ska svälla eller öka i budgeten, men det är viktigt att se att några rena propagandaredskap håller jag inte med till hundra procent att det skulle handla om.
Anf. 50 Jonas Sjöstedt (V)
Herr talman! I och med Lissabonfördraget får Europaparlamentet medbeslutanderätt över EU:s budget i dess helhet, som man inte har haft förut. Det är lite grann som att utse en känd förskingrare till kassör i en idrottsklubb. Jag tror att man många gånger om under åren kommer att hinna ångra att man har gett EU-parlamentet den utpressningsmakt som medbeslutanderätt i budgetfrågor innebär. Det är ett parlament som fortfarande sammanträder i två olika länder och som har en administration utspridd på tre länder, vilket kostar ett antal miljarder kronor för skattebetalarna. Det får förtroendet att förvalta våra pengar.
Inom den europeiska unionen finns det Europapartier. De har en frikostig budgetpost naturligtvis som EU-parlamentet har ordnat där de får pengar. Det konstitutionella utskottet i EU-parlamentet vill att reglerna för Europapartierna ändras så att de ska ha möjlighet att kampanja i nationella folkomröstningar. Våra skattepengar ska alltså gå till EU som ger dem till ofta EU-positiva europeiska partier så att de ska kunna påverka nationella folkomröstningar om EU-frågor.
Det är ett exempel på hur man kliver över gränsen för att bedriva politisk propaganda med skattebetalarnas pengar. Jag tycker att det är fel, det är någonting som man rent principiellt ska motsätta sig, inte minst om man samtidigt betänker hur Lissabonfördraget, som ger EU-parlamentet den här möjligheten, blev till. Först röstade fransmännen nej, sedan röstade holländarna nej. Så stoppade man folkomröstningarna, döpte om fördraget, genomdrev det utan att fråga fransmännen, utan att fråga holländarna. Då röstade irländarna nej, och de fick rösta en gång till.
Det var ett uppenbart förakt för folkvilja och demokratiska beslut som var grunden för hur man drev igenom det gällande fördraget. Nu använder man de möjligheter som fördraget ger till att ge sig själv rätten att gå in och propagera i framtida nationella folkomröstningar som handlar om EU-frågor. Jag menar att här går en gräns för hur man får göra.
Hur skulle vi uppfatta det i Sveriges riksdag om man från staten anslog pengar för att gå in och aktivt kampanja för den ena eller den andra sidan i en folkomröstning om en viktig fråga? Det skulle vara främmande för oss alla att ta den typen av beslut. Här har det snarare varit Svenskt Näringsliv som har fått ta den rollen i EU- och EMU-omröstningar för att finansiera jasidans massiva ekonomiska övertag.
Jag tycker att här finns en fråga att resa för ministern som har ansvar för demokratifrågor och Europapolitiken i Sverige. Man måste sätta en gräns för vad EU-systemet får använda sina informationspengar till.
Jag välkomnar det tydliga ställningstagandet mot den ungerska antiabortkampanjen. Jag undrar om den har rättslig grund i EU-systemet eller om man skulle kunna göra en rättssak av det. Det är inte EU:s sak att bedriva den typen av politiska kampanjer. Jag skulle önska att Sverige gick vidare och aktivt utmanade Ungerns sätt att använda medlen från ett EU-program.
Det kan vara en hårfin skillnad mellan att informera och att propagera. Men jag tror att det är lite naivt att tro att EU:s syfte inte är att påverka opinionen på Island och i andra ansökarländer när man går in med de stora kampanjer för anslutning så som man gör.
EU har betydande demokratiska problem, inte minst i samband med eurokrisen blir det tydligt. Att missbruka skattebetalarnas pengar på det här sättet är allvarligt i sig, och man binder ris åt egen rygg. Jag skulle önska att Sverige intog en tydligare position för att klippa ned floran av informations- och propagandakampanjer som finns inom den europeiska unionen.
Anf. 51 Jens Holm (V)
Herr talman! Jag tror att vi är rätt överens om den budgetrestriktiva linjen. När vi är överens om det måste man vara beredd att peka på vad EU inte ska lägga pengar på. EU-ministern har agerat föredömligt i frågan om antiabortkampanjerna i Ungern. Det tycker jag är jättebra. Men jag ställer en konkret fråga om EU:s subventioner till att öka köttkonsumtionen. Är EU-ministern beredd att även i det sammanhanget ta bladet från munnen och säga att det inte är hållbart för klimatet, att det inte heller är bra för djuren när det leder till att fler djur kommer att slaktas?
Jag tycker att det skulle vara välkommet om EU-ministern engagerade sig i fler kampanjer och sade att vi inte ska ha fler sådana kampanjer. När våren kommer blir det stora reklamkampanjer varje år för att vi ska köpa fler tulpaner. De här tulpankampanjerna är finansierade av EU-kommissionen. Ska EU verkligen lägga pengar på sådant? Jag skulle önska att den svenska regeringen var lite mer aktiv i de här frågorna.
Jag tror att den svenska regeringen kan ta många fler strider i Bryssel. Hur många gånger har den svenska regeringen till exempel på ministerrådsnivå röstat nej till saker, alltså i ministerrådet? I fjol röstade man nej endast två gånger. Året innan, 2009, röstade man nej tre gånger. Här pratar vi om kanske hundratals beslut på ministernivå.
Jag tror att det finns ett stort utrymme för att Sverige faktiskt ska kunna bråka och kriga lite mer på EU-nivå. Jag tror att man skulle vinna respekt för det. Det skulle inte vara så att andra länder skulle titta snett på oss, utan jag tror att vi vinner respekt ifall vi säger att vi inte ska ha sådana där tulpankampanjer, säger nej till köttkampanjerna och säger att vi inte accepterar antiabortkampanjerna.
Är EU-ministern beredd att verka mer offensivt i de här frågorna?
Anf. 52 Birgitta Ohlsson (Fp)
Herr talman! Jag vill inledningsvis betona att i de budgetprocesser som pågår just nu driver den svenska regeringen oerhört hårt att det Jonas Sjöstedt och Jens Holm lyfter fram ska ned. Det är inte sådant som den europeiska unionen ska prioritera utan snarare fasa bort.
Jag är mycket skeptisk, och den synen delar mina kolleger, till den typen av kampanjer som Jens Holm lyfte fram, bland annat tulpankampanjer som spreds i den svenska tunnelbanan för något år sedan.
Vad gäller konkreta omröstningar i en del detaljfrågor får tas upp med enskilda ministrar som har varit där före mig.
Det handlar mycket om att ha en politik som är hållbar på olika sätt. Har vi en politik där vi menar att vi ska jobba mer med öppna gränser, ha en öppenhet vad gäller varor, handel och människor, får vi inte sätta käppar i hjulet för frihandeln. Att med miljardbelopp styra inriktningen på olika sätt slår inte bara mot tredje världens bönder utan också mot oss som konsumenter när det gäller att ta egna beslut utan propaganda på olika fronter.
Vad gäller Europaparlamentets roll delar jag Jonas Sjöstedts syn i mångt och mycket. De måste lära sig att prioritera bättre. Vi vet själva från eget nationellt parlament att man måste väga olika poster mot varandra. Ska man använda osthyveln, eller ska man lyfta bort delar? Det är ett perspektiv som måste komma fram.
Det är viktigt att mer fokusera på framtiden, på forskning och utveckling, klimat, miljö med mera. I dag är det ungefär 0,2 procent av EU:s budget som går till klimatutveckling och forskning jämfört med över 40 procent som går till jordbruksstödet i olika former. Detta är fullkomligt orimligt om Europa ska kunna vara konkurrenskraftigt i framtiden.
Det finns ett tredje perspektiv man mer bör lyfta fram i diskussionen, inte minst av Europavänner, och det är att vi behöver satsa på saker som har varit europeiskt mervärde och som binder Europas länder samman på ett bättre och mer tydligt sätt.
Anf. 53 Jonas Sjöstedt (V)
Herr talman! Jag tackar statsrådet för hennes svar.
På flera områden är vi överens. Det kanske finns gradskillnader snarare än skillnader i vad vi egentligen tycker om inriktningen på besluten. EU:s budget måste minska snarare än öka, och den måste riktas om på sådant som skapar ett modernare Europa och ett verkligt internationellt samarbete, inte på slentrianmässiga utgiftsposter som nu.
Så långt kan jag hålla med.
Jag tycker att ministern lite grann undviker det som är en av principfrågorna. Det är om den europeiska unionen över huvud taget ska ägna sig åt opinionsbildande arbete i politiska frågor som handlar om EU själv. Är det EU:s sak att göra propaganda för EU?
Jag menar att det inte är det. Det här är högst kontroversiella politiska frågor som väljarna ska avgöra. Man hamnar i en sorts gråzon när man väljer att använda väljarnas pengar, allas våra pengar, för att försöka trycka på oss en viss politisk värdering och uppfattning. Det är det man gör när man hävdar att vissa saker är av godo, som EU-medborgarskap, EU-medlemskap eller andra saker. Vi kan ha dessa uppfattningar eller inte, men det är inte vår sak att finansiera kampanjer via Europeiska unionens budget för att andra ska ha dessa uppfattningar. Det handlar om trovärdighet.
Jag skulle vilja ha ett mer principiellt förhållningssätt från ministern i denna fråga.
När det gäller hur få gånger Sverige går emot beslut i EU påpekade Jens Holm att de uppgifter som vi har nämnt kommer från en rapport från i år om Sveriges aktivitet i EU, som jag tror att Birgitta Ohlsson var med och presenterade. Det är alltså aktuella uppgifter om hur sällan Sverige säger nej.
Hur EU använder informationspengar är ett område där Sverige bör sätta hårt mot hårt. Man bör ha en helt annan stringens och ansvarsfullhet när det gäller skattebetalarnas pengar på detta område.
Anf. 54 Birgitta Ohlsson (Fp)
Herr talman! När det gäller informationssatsningarna som Jonas Sjöstedt lyfter fram är det viktigt att det handlar om saklig information och inte flaggviftande. Det ska vara fokus på vad Europeiska unionen innebär och vad ett eventuellt kommande medlemskap kan innebära för ett land som ännu inte har anslutit sig - och kanske inte kommer att ansluta sig - till EU.
Som det är formulerat i dag ska informationsinsatserna vara kopplade till EU:s funktionssätt. Det är en sak som står i centrum. Inom alla politikområden ska information som riktar sig till allmänheten i medlemsstater och potentiella medlemsländer vara allsidig och lättillgänglig.
Jag vill lyfta fram hur vi från svensk sida jobbar med denna fråga. Det handlar bland annat om de förslag som har varit kopplade till fortbildning av lärare. Det pågår en fyraårig satsning på lärare och rektorer inom ramen för förvaltningspartnerskap med kommissionen. Det är kommissionen som finansierar, men regeringen har det avgörande inflytandet över inriktning och innehåll. Denna stora satsning på fortbildning av lärare och skolledare i EU-kunskap pågår 2009-2012. Det är förvisso kommissionens pengar, men det är vi som har ansvar för vad som konkret tas fram i detta.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.