Europarådets konvention mot handel med mänskliga organ
Interpellation 2014/15:498 av Olof Lavesson (M)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2015-04-09
- Överlämnad
- 2015-04-09
- Anmäld
- 2015-04-10
- Sista svarsdatum
- 2015-04-24
- Svarsdatum
- 2015-05-22
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Utrikesminister Margot Wallström (S)
Handeln med mänskliga organ är illegal över nästan hela världen, men är trots detta ett stort problem i många utvecklingsländer. Det är i dag svårt att säga hur omfattande handeln är. Troligen finns ett stort mörkertal. Människor som lever i utsatthet och fattigdom säljer exempelvis sin ena njure mot ekonomisk ersättning. Det kan också vara mellanhänder som gör ekonomisk vinning på handel med organ från avrättade personer. Det finns också fall där människor mördats i jakten på organ som sedan förmedlas till välbeställda mottagare.
Nyligen undertecknade ett flertal länder Europarådets konvention mot handel med mänskliga organ. Detta är den första internationella konventionen i sitt slag. Konventionen som fokuserar på olovligt borttagande och handel med mänskliga organ antogs av Europarådets ministerkommitté den 9 juli 2014 och öppnades för undertecknande den 25 mars 2015.
I den förklarande texten till konventionen konstateras att förekomsten av en världsomspännande olaglig handel med mänskliga organ för transplantation är ett välkänt faktum och att denna handel innebär en klar fara för både individen och folkhälsan och strider mot mänskliga rättigheter och grundläggande frihet. Det är en skymf mot själva begreppet mänsklig värdighet och personlig frihet.
Konventionen uppmanar anslutna stater att lagstifta mot organtransplantationer där givaren inte frivilligt har gett sitt samtycke eller när donatorn eller tredje part får ekonomisk vinning av transplantationen.
Till dags dato har konventionen undertecknats av Albanien, Österrike, Belgien, Tjeckien, Grekland, Italien, Luxemburg, Norge, Moldavien, Polen, Portugal, Spanien, Turkiet och Storbritannien – dock ej av Sverige.
Jag vill därför fråga utrikesminister Margot Wallström:
När avser Sverige att underteckna Europarådets konvention mot handel med mänskliga organ?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2014/15:498
Webb-tv: Europarådets konvention mot handel med mänskliga organ
Dokument från debatten
- Protokoll 2014/15:102 Fredagen den 22 majProtokoll 2014/15:102 Svar på interpellation 2014/15:498 om Europarådets konvention mot handel med mänskliga organ
Protokoll från debatten
Anf. 127 Statsrådet Gabriel Wikström (S)
Herr talman! Olof Lavesson har frågat utrikesminister Margot Wallström om när Sverige avser att underteckna Europarådets konvention mot handel med mänskliga organ.
Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.
Konventionen mot handel med mänskliga organ är angelägen, och Sverige ställer sig bakom dess syften. Konventionen har tillkommit för att skapa skyddslagstiftning för främst de människor som på grund av ekonomisk utsatthet eller fattigdom ser möjligheten att donera organ mot ekonomisk ersättning. Så länge det råder brist på organ för donationer finns dessvärre en marknad för denna typ av handel.
Den 1 oktober redovisar Utredningen om donations- och transplantationsfrågor sitt uppdrag till Socialdepartementet. Utredningen har haft i uppdrag att ta fram förslag som ska öka antalet donatorer och tillgängliga organ.
Områden som utredningen särskilt ska belysa är hur informationen till allmänheten kan förbättras när det gäller hur människor kan göra sin vilja att donera organ känd, vilket kunskapsstöd vårdgivarna behöver i fråga om organisation och arbetssätt samt förfarandena för ersättning till levande donatorer.
Flera av de handlingar som enligt konventionen ska göras straffbara är redan kriminaliserade i Sverige. Dock finns vissa bestämmelser i konventionen som i nuläget inte omfattas av svensk straffrätt, och det kommer att krävas ett relativt omfattande beredningsarbete innan det är möjligt att ta ställning till frågan om ett svenskt tillträde till konventionen.
Frågan bereds för närvarande i Socialdepartementet, och jag kan därför ännu inte redogöra för om eller när ett undertecknande kan ske.
Anf. 128 Olof Lavesson (M)
Herr talman! Häromåret släpptes boken Organ till salu, skriven av Susanne Lundin, som till vardags är professor i etnologi vid Lunds universitet. Det är en skrämmande berättelse om och insyn i den illegala handeln med mänskliga organ.
Lundin tar oss med på en resa genom Moldavien, Filippinerna, Sydafrika och Israel. Hon skriver om den desperata jakten på de organ, de reservdelar, som kan hjälpa när ingen annan hjälp finns att få.
Hon skriver om hur människor med pengar, kanske inte av ondska men av uppgivenhet och i ren desperation, vänder sig till mer och mer oseriösa aktörer eftersom vården på hemmaplan inte kan erbjuda den hjälp som behövs när efterfrågan på organ är mycket större än tillgången och donationsviljan.
Det är också en berättelse om den desperation som finns i andra ändan av kedjan, där mat på bordet eller hoppet om ett bättre liv blir viktigare än den egna njuren men också om hur hoppet släcks och hur löften om pengar och rikedom visar sig vara tomma. Man blir inte bara lurad på sin ersättning utan även på sin hälsa. Bristfälliga operationer sker i lönndom, med sjukdom, fattigdom och utanförskap som följd.
Herr talman! Handeln med mänskliga organ är illegal över nästan hela världen men är trots detta ett stort problem i många utvecklingsländer. Det är i dag svårt att säga hur omfattande handeln är.
Troligen finns det ett stort mörkertal. Det handlar om människor som lever i utsatthet och fattigdom och som säljer sina inre organ mot ekonomisk ersättning. Det kan också vara mellanhänder som gör ekonomisk vinning på handel med organ från avrättade personer. Det finns även fall där människor mördats i jakten på organ, som sedan förmedlas till välbeställda mottagare.
Nyligen undertecknade ett flertal länder Europarådets konvention mot handel med mänskliga organ. Detta är den första internationella konventionen i sitt slag. Konventionen, som fokuserar på olovligt borttagande och handel med mänskliga organ, antogs av Europarådets ministerkommitté i juli 2014 och öppnades för undertecknande den 25 mars i år.
I den förklarande texten till konventionen konstateras att förekomsten av en världsomspännande olaglig handel med mänskliga organ för transplantation är ett välkänt faktum och att denna handel innebär en klar fara för både individen och folkhälsan och strider mot mänskliga rättigheter och grundläggande friheter. Det är en skymf mot själva begreppet mänsklig värdighet och personlig frihet.
Konventionen uppmanar anslutna stater att lagstifta mot organtransplantationer där givaren inte frivilligt har gett sitt samtycke eller när donatorn eller tredje part får ekonomisk vinning av transplantationen.
Till dags dato har konventionen undertecknats av Albanien, Österrike, Belgien, Tjeckien, Grekland, Italien, Luxemburg, Norge, Moldavien, Polen, Portugal, Spanien, Turkiet och Storbritannien - dock inte av Sverige.
I sitt svar här i dag, som jag för övrigt vill tacka för, anger statsrådet att det finns delar av konventionen som i dag inte omfattas av svensk straffrätt. Han går dock inte närmare in på vilka dessa delar är. Så kan det givetvis vara, och vilka delar detta är får han gärna redogöra för. Det vore intressant att höra. Men jag blir bekymrad när statsrådet uttrycker tveksamhet om ett undertecknande någonsin kommer att ske.
Frågan jag ställde i min interpellation var när Sverige avser att underteckna konventionen. Men efter att ha hört statsrådets svar i kammaren får frågan i stället bli: Tänker Sverige över huvud taget underteckna konventionen?
Anf. 129 Statsrådet Gabriel Wikström (S)
Herr talman! Jag tackar för interpellationen. Det är ett mycket angeläget område som Olof Lavesson belyser.
Vi vet att det, precis som interpellanten är inne på, förmodligen finns ett stort mörkertal som ska läggas till de fakta som är kända om den illegala organhandeln.
Det är viktigt att understryka det jag tar upp i interpellationssvaret, nämligen att Sverige har ställt sig bakom syftet med konventionen. Det är inte det som frågan gäller, utan den gäller de delar där det kan behövas ny lagstiftning i Sverige.
Vad jag förstår behövs ett omfattande analysarbete för att kunna se hur konventionen bäst kan passa in i den svenska lagstiftningen och hur vår lagstiftning kan passa ihop med konventionen.
Man kan tycka att detta är byråkratiskt och att Sverige borde kunna skriva under den här typen av konventioner mer lättvindigt när man nu ändå delar synen på syftet.
Det är dock viktigt att se att när Sverige undertecknar den typ av internationella överenskommelser som detta faktiskt är ska det betyda något i praktiken. Det är därför vi nu gör detta gedigna analysarbete, för att se över vilka delar vi eventuellt behöver komplettera i den svenska lagstiftningen.
Jag vill inte säga vare sig om eller när ett undertecknande kan ske, för jag tycker att man ska ha respekt för analysarbetet. Men det borde inte råda några som helst tvivel om att vi i sak är helt överens med Olof Lavesson.
Anf. 130 Olof Lavesson (M)
Herr talman! Jag uppskattar statsrådets engagemang i frågan, men jag blir ändå tveksam över svaret och över hur det utvecklas. Det blir jag med tanke på att Sverige inte bara har stått bakom syftet med konventionen utan också är ett av de länder som har drivit på och varit med och förhandlat fram den. Sverige borde därför vara medvetet om vilka problem som kan uppstå när det gäller den nationella lagstiftningen.
De länder som undertecknar konventionen förbinder sig att vidta åtgärder som kriminaliserar olagliga transplantationer, särskilt om de genomförs utan givarens frivilliga samtycke och uttryckliga vilja.
Det finns också tydliga sanktionsmöjligheter om man bryter mot konventionen. Den öppnar upp nya möjligheter för internationellt samarbete och bidrar förhoppningsvis till att vi får ett mer harmoniserat regelverk.
Jag undrar vad som är försvaret för eller förklaringen till att Sverige inte redan har satt igång ett arbete där det finns en tydlig tidsplan för när man skulle kunna underteckna konventionen. Jag tycker att statsrådet borde kunna svara på frågan hur en sådan tidsplan kan se ut.
Jag vet att ansvaret för det här arbetet, och därmed också arbetet med konventionen, har flyttats till ett annat departement och att det i dag är Socialdepartementet som har ansvaret för denna typ av frågor. Statsrådet har i sitt svar hänvisat till Utredningen om donations- och transplantationsfrågor, men den utredningen svarar ju inte på de frågeställningar som omfattas av Europarådets konvention.
Som statsrådet nämnde rör konventionen frågor som information till allmänheten, vårdgivarnas arbetssätt och donationsfrämjande insatser i vården. Sedan finns det ett tilläggsdirektiv om hur en eventuell ersättning skulle kunna se ut.
Men det vi talar om här är en ganska utbredd illegal handel med mänskliga organ där människor i utvecklingsländer far illa och i värsta fall dör i en hänsynslös jakt på deras inre kroppsdelar.
Statsrådet hänvisar till att vi i stor utsträckning redan har lagstiftning på plats i Sverige och att vi redan har en kriminalisering. Men så är det inte överallt, och det vet Gabriel Wikström lika väl som jag. Som alla andra internationella konventioner vilar legitimiteten på att så många länder som möjligt är med och undertecknar dem. Om länder som Sverige, som dessutom har förhandlat fram konventionen, inte tycker att ett undertecknande har högsta prioritet får det givetvis återverkningar. Jag tycker att Sverige har ett ansvar i detta.
Jag har full förståelse för att det finns punkter som inte stämmer överens med svensk straffrätt. Gabriel Wikström hänvisar till ett omfattande beredningsarbete.
Min fråga blir vilka initiativ statsrådet har tagit för att få igång beredningsarbetet och få det avslutat och vilka initiativ han tänker ta framöver för att få nödvändig lagstiftning på plats.
Anf. 131 Statsrådet Gabriel Wikström (S)
Herr talman! Jag ska börja med det Olof Lavesson själv var inne på i ett tidigare inlägg. När det gäller den illegala handeln med mänskliga organ är det viktigt att se att vi naturligtvis kan komma åt en del av detta med en lagstiftning som också innebär konsekvenser för dem som utövar den här handeln. Men en annan del av detta - som kanske är en av de viktigaste - är att tillgången till organ på laglig väg måste öka. Fler människor måste ställa upp och vara beredda att donera sina organ. Kunskapen måste öka om att den möjligheten finns men också att det är ett slags skyldighet när man lever i ett samhälle som vårt.
Därför hänvisar jag i mitt svar till den utredning som nu är på gång. Jag tror att det är viktigt att Sverige också på det här området kan gå före och visa hur vi med hjälp av bättre information och bättre metoder kan få fler människor att ställa upp och vilja donera sina organ. Det kan inte bara hjälpa hälso- och sjukvården i Sverige och hjälpa alla de patienter som är i behov av en organtransplantation, utan det kan också fungera som ett föredöme för andra länder i deras arbete med att förmå sina befolkningar att donera organ.
När det gäller själva huvudfrågan, som debatten i dag handlar om, är det som jag har anfört tidigare. Regeringen har ingen annan åsikt än att det är ett gott syfte med konventionen. Men det är samtidigt viktigt, som jag påpekade tidigare, att vi, när vi skriver under den här typen av konventioner, gör ett gediget analysarbete för att se hur de stämmer överens med svensk lagstiftning. Det handlar om straffrätten, men det handlar också om att det inte ska bli negativa konsekvenser för den svenska hälso- och sjukvården, att det inte ska innebära att man sätter käppar i hjulet för det nödvändiga arbete med organtransplantationer som sker i Sverige.
En fråga som var uppe under arbetet med konventionen var till exempel hur man ser på samtycke, om det i väldigt sällsynta fall ska finnas möjlighet till undantag, till exempel när man ska göra vissa former av ingrepp på underåriga eller beslutsoförmögna. Vi har en bra reglering av detta i Sverige i dag. Men det kan vara en reglering som inte helt överensstämmer med regleringen i andra länder, exempelvis Tyskland, och då riskerar vi att få en debatt om Sverige följer en konvention, om vi skriver under den i förtid utan att ha gjort detta mycket noggranna analysarbete. Det är ett exempel på en fälla som vi inte vill hamna i från svensk sida.
Anf. 132 Olof Lavesson (M)
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Herr talman! När det gäller frågor som samtyckesfrågan finns det paragrafer i konventionen som säger att man ska ta hänsyn till nationell lagstiftning, som kan skilja sig åt mellan länder i just den här typen av frågor. Det kan också gälla en avliden person som inte uttryckligen har lämnat sitt samtycke innan personen har avlidit.
Statsrådet pratade om vilka skyldigheter man har. För mig är en sådan skyldighet att göra vad man kan för att genomföra de konventioner där man själv har tagit initiativ, själv har varit drivande och själv har ställt krav på andra länder. Sedan det här arbetet initierades har vi förvisso bytt regering. Men jag uppfattar inte att detta är en fråga som är vare sig parti- eller blockskiljande utan att det finns ett brett engagemang, och det är jag glad för.
Även om man tittar på den nationella lagstiftningen och den pågående utredningen bör man även titta utanför landets gränser. Det viktiga här handlar också om att skapa grund för internationellt samarbete och att man får harmoniserade regelverk på plats. Jag tror att det är en förutsättning för att man ska kunna angripa det verkliga problemet.
Jag väljer att tolka statsrådets svar som positivt. Jag kommer att fortsätta att följa frågan och hoppas att vi inom någorlunda överskådlig tid får en lagstiftning på plats och att vi kommer att underteckna konventionen.
Anf. 133 Statsrådet Gabriel Wikström (S)
Herr talman! Jag tackar än en gång Olof Lavesson för att han lyfter upp den här viktiga frågan. Jag tackar också för den positiva tolkningen av de svar som jag har gett här i kammaren.
Jag vill igen understryka att det handlar om att vi ser positivt på intentionen bakom konventionen men behöver göra ett närmare analysarbete för att ett eventuellt undertecknande av konventionen också ska innebära en praktisk förbättring för alla de människor som i dag lider av den illegala organhandeln. I den frågan uppfattar jag att jag och Olof Lavesson är helt överens.
Jag ser fram emot ett fortsatt gott samarbete och en god diskussion tillsammans med Olof Lavesson och hoppas också att beredningsarbetet ska gå smidigt och fort.
Överläggningen var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.