Europaparlamentets rapport om CIA-operationer
Interpellation 2006/07:359 av Åström, Alice (v)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2007-02-28
- Inlämnad
- 2007-02-28
- Besvarad
- 2007-03-12
- Sista svarsdatum
- 2007-03-21
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 28 februari
Interpellation
2006/07:359 Europaparlamentets rapport om CIA-operationer
av Alice Åström (v)
till justitieminister Beatrice Ask (m)
Europaparlamentet har antagit en rapport om de hemliga CIA-operationer som genomfördes framför allt under året efter den 11 september 2001. I rapporten får flera länder, däribland Sverige, och även EU-institutionerna hård kritik.
Rapporten konstaterar att en mängd CIA-operationer genomfördes inom EU-området för att försätta muslimska män i fångenskap och förhör, i många fall under tortyr. Under operationerna existerade ingen rättssäkerhet. Trots detta reagerade varken länderna eller EU:s institutioner utan medverkade i många fall i operationerna. I rapporten kan också konstateras att alltför lite har hänt för att utreda vad som hände och vidta rättsliga och andra åtgärder. Det utskott i Europaparlamentet som har undersökt operationerna har också i många fall haft svårt att få ländernas regeringar och myndigheter samt EU-institutionerna att samarbeta med dem.
Sverige får i rapporten kritik för avvisningen av Ahmed Al Zary och Ahmed Agiza i december 2001, för att de förhindrades att utöva sina mänskliga rättigheter och att så kallade diplomatiska garantier användes, vilket inte gav ett verkningsfullt skydd mot tortyr.
Rapporten ställer en lång rad krav på länderna och medlemsstaterna. Bland dem kan nämnas kravet att varje land ska starta oberoende undersökningar för att undersöka om fler CIA-flygningar förekommit. Man kräver också att man stoppar pågående extraordinära överlämnanden, olaglig internering och systematisk tortyr och arbetar för att de inte ska ske i framtiden, bland annat genom att ta upp frågan på större allvar med USA. Man anser också att all antiterrorismlagstiftning som antagits efter den 11 september 2001 ska utvärderas.
Mina frågor till justitieministern är:
1. Vilka åtgärder avser justitieministern att vidta när det gäller de krav som Europaparlamentets rapport ställer?
2. Vilka åtgärder avser justitieministern att vidta i EU:s ministerråd efter Europaparlamentets rapport?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2006/07:359
Webb-tv: Europaparlamentets rapport om CIA-operationer
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2006/07:72 Måndagen den 12 marsProtokoll 2006/07:72 7 § Svar på interpellation 2006/07:359 om Europaparlamentets rapport om CIA-operationer
Protokoll från debatten
Anf. 1 Beatrice Ask (M)
Fru talman! Alice Åström har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta mot bakgrund av de krav som ställs i en rapport från Europaparlamentet rörande bland annat CIA-operationer i Europa, extraordinära överlämnanden, olaglig internering och systematisk tortyr. Hon har också frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta i EU:s ministerråd efter Europaparlamentets rapport.
Sveriges uppfattning är att kampen mot den internationella terrorismen måste bedrivas med full respekt för mänskliga rättigheter och internationell humanitär rätt. Utomrättsliga överlämnanden, tortyr eller annan förnedrande behandling är inte acceptabelt.
Den nyligen presenterade rapporten från Europaparlamentet innehåller en lång rad rekommendationer. Jag kan inte kommentera dem alla. Men jag kan konstatera att vi från svensk sida inte varit overksamma i de aktuella frågorna.
På den nationella nivån kan nämnas att Luftfartsverket och Luftfartsstyrelsen haft i uppdrag att utreda de närmare förhållandena kring flygningar med USA-registrerade luftfartyg till och från svenska flygplatser. I sin redovisning konstaterar Luftfartsstyrelsen att det inte framkommit något som kan anses tyda på att några av de undersökta flygningarna har anknytning till CIA.
Sverige har under flera år i diskussioner med USA påpekat hur viktigt det är att åtgärder i kampen mot terrorism är förenliga med gällande folkrätt. Vintern 2005 fördes en intensiv bilateral dialog om påstådda mellanlandningar i Sverige av amerikanska CIA-flygplan. Sverige har framfört oro över påstådda övergrepp och gjort klart att svenskt territorium inte får användas för flygningar som strider mot internationell rätt. Sverige har också vid upprepade tillfällen framfört till USA att kampen mot terrorism måste bedrivas med full respekt för folkrätten och de mänskliga rättigheterna. Regeringen avser att fortsätta diskutera de här frågorna med USA.
Det tyska ordförandeskapet i EU har kommenterat rapporten inför Europaparlamentet och i det sammanhanget framhållit betydelsen av att grundläggande rättigheter respekteras i arbetet med att bekämpa terrorism. Detta är också något som såväl EU:s utrikesministrar som generalsekreteraren Javier Solana och andra har påtalat i olika sammanhang, inte minst i samtal med amerikanska företrädare. Dialogen mellan EU och USA och andra berörda kommer självklart att fortsätta i olika sammanhang.
När det gäller många av de enskilda frågor som tas upp i rapporten saknar EU i stor utsträckning kompetens att agera. Det gäller till exempel frågan om uppsikt över och insyn i underrättelseverksamhet. Ansvaret ligger hos de enskilda medlemsstaterna.
Detta ansvar axlar vi från svensk sida bäst genom att fortsätta arbeta för att vår grundsyn i kampen mot terrorism ska få största möjliga genomslag i allt internationellt samarbete. Vi ska fortsätta understryka att det bara är med medel som hör hemma i ett öppet, demokratiskt och rättssäkert samhälle som hoten på ett legitimt sätt kan bekämpas.
Anf. 2 Alice Åström (V)
Fru talman! Jag ska börja med att tacka justitieministern för svaret. Men det finns fortfarande många frågetecken även efter justitieministerns svar.
I den här rapporten från EU-parlamentet kunde man konstatera att en mängd CIA-operationer har genomförts inom EU för att försätta muslimska människor i fångenskap och förhör under tortyr. Man räknar med att det har varit ungefär 1 245 CIA-flygningar mellan 2001 och 2005 över europeiskt luftrum. Utöver detta har det varit ett antal ospecificerade militära flygningar som man också misstänker kan ha en koppling till just de här fängslandena.
Man ser att det här har varit en stor aktion och att det också har varit ett arbetssätt som man från USA har använt sig av i kampen mot terrorism. EU-parlamentet kunde i sitt arbete med att fram rapporten konstatera att inte alla länder har varit särskilt samarbetsvilliga. Alla har inte lämnat uppgifter till det utskott i EU-parlamentet som har tagit fram rapporten.
Det har också visat sig - det står klart och tydligt i rapporten - att man även från EU-institutionerna i flera fall har nekat att lämna ut material som har rört bland annat möten med USA i kampen mot terrorism, med hänvisning till utrikessekretessen och att det här handlar om ett tredjeland, vilket har gjort att rapporten inte heller har kunnat bli fullständig.
Därför är min fråga ändå till justitieministern: Vilka åtgärder tänker justitieministern vidta i EU-sammanhang för att se till att man från alla EU-länder har samma respekt för rättssäkerhet, har samma respekt för mänskliga rättigheter som Sverige som driver i de här frågorna? Där har Sverige en betydelse i EU-sammanhang.
Sedan har jag också en konkret fråga till justitieministern när det gäller Sveriges inblandning i rapporten. Det gäller framför allt avvisningen av de två egyptierna, som är det ärende som man lyfter fram i rapporten. Det finns fortfarande ett område som inte har utretts tillräckligt och där man inte har vidtagit tillräckliga åtgärder. Det är det faktum som även justitieombudsmannen Mats Melin skriver i sin rapport, att det var en påtaglig undfallenhet inför de amerikanska tjänstemännen. Man förlorade kontrollen över verkställigheten. Det resulterade i att Mehdi Ghezali och Mohammed Alzery fick utstå övergrepp inklusive misshandel och förnedring redan på flygplatsen omedelbart innan de fördes till Kairo.
Vilka åtgärder är man beredd att vidta från svensk sida för att de män som begick de här brotten och övergreppen, som är straffbara enligt svensk lagstiftning, ställs inför rätta i Sverige? En av de punkter som EU-parlamentet tar upp i sin rapport är vikten av att varje enskilt land noga utreder de övergrepp som har skett och att man också vidtar rättsliga åtgärder mot dem som begått övergreppen. Det är ett av de få sätt vi har att visa att vi upprätthåller mänskliga rättigheter och rättssäkerhet och att vi inte accepterar övergrepp på medborgare, oavsett om de begås av andra länders säkerhetstjänst eller av Sveriges egen säkerhetstjänst.
Min fråga till justitieministern är: Vilka åtgärder tänker man vidta i Sverige på grund av dessa övergrepp?
Anf. 3 Beatrice Ask (M)
Fru talman! De här frågorna är naturligtvis väldigt komplicerade. Vad ska vi göra åt de EU-länder som inte är tillräckligt engagerade eller lyhörda?
Sverige har en lång tradition, som vi fortsätter att fullfölja, där vi i alla ärenden försöker framhålla de grundläggande värderingar som svensk lagstiftning bygger på. Det kommer vi att fortsätta göra. Särskilt viktigt är det naturligtvis i den rad av frågor som rör terroristbekämpningen. Det finns ibland en känsla av att man kanske är beredd att använda vilka verktyg som helst, och jag känner ett stort ansvar för att försöka lyfta fram rättssäkerhetsgarantier och den typen av frågor i alla de sammanhangen. Jag har svårt att komma på något enskilt initiativ som jag tänker ta.
Rapporten från Europaparlamentet är oerhört central. Vi har gått igenom den främst för att se vilka hemläxor vi behöver göra från den svenska regeringens sida. Det är naturligtvis också intressant att se vad som påpekas rörande andra länder. Men jag tror att det viktiga är att man gör sin egen läxa.
För svenskt vidkommande har kritiken framför allt gällt egyptierärendet. Alice Åström frågar mig vad vi ska göra för att lagföra de utländska tjänstemän som var här och misskötte sig. Enligt min uppfattning ligger huvudansvaret naturligtvis på den förra regeringen, som fattade beslut om utvisningen mycket snabbt utifrån diplomatiska garantier som flera rapportörer och andra har påpekat knappast kan vara giltiga. Vi i alliansregeringen har i alla fall försökt ställa till rätta en del av hanteringsordningen.
Jag är inte säker på att det finns så särskilt mycket att göra för att lagföra amerikanska underrättelseofficerare som har agerat. Det kritiken har gällt är att svensk polis och andra måste ha bättre regler och bättre rutiner för hur man hanterar den här typen av insatser. Där vet jag att det redan har skett förändringar under den förra regeringen som har stramat upp detta, så risken för att det ska hända igen är väl inte så stor.
Vad vi kan göra nu är att försöka rätta till det som går att rätta till men framför allt att lära inför framtiden, och det är det vi har försökt att göra. Det är viktigt att man har tydliga rutiner vid den här typen av samarbeten eller när man tar hjälp av andra länder, vilket enligt min uppfattning inte ska ske annat än i undantagsfall. Men huvudproblemet här var att man agerade utan de garantier som kan behövas för att säkra att vi inte utvisar personer till länder där människor riskerar att utsättas för tortyr eller annan behandling som vi inte kan acceptera.
Som sagt är rapporten något som vi tar till oss. Vi kommer säkert att få debattera den i EU-sammanhang. Och jag kan försäkra Alice Åström att vi från regeringens sida naturligtvis kommer att lyfta fram de här frågorna i alla de ärenden som kan uppkomma och där det är relevant. Det är viktigt att man går igenom den här typen av rapport punkt för punkt, för det är ju hela poängen med en sådan.
Anf. 4 Alice Åström (V)
Fru talman! Jag tycker att det är glädjande att justitieministern poängterar vikten av rapporten och att man noga kommer att gå igenom den, för där finns en mängd punkter som är oerhört centrala.
Jag vill ändå lyfta fram en fråga som jag tyckte att justitieministern undvek lite grann. Vi kan diskutera den förra regeringens ansvar för utvisningen och de diplomatiska garantierna. Jag är glad över att vi är överens om att vi från svensk sida aldrig kan acceptera att vi utvisar människor till tortyr och att det inte ska ske igen. Men faktum kvarstår att vi har en rapport från vår chefsjustitieombudsman som pekar på att det begicks brott på svensk mark av utländska tjänstemän. Att sedan svensk polis dessutom var passiv och inte ingrep när brotten begicks gör saken ännu sorgligare. Att inte våga lagföra tjänstemän från andra säkerhetstjänster vore ett stort misstag. Det finns länder i EU, bland annat Italien, där åklagare har varit inkopplade och där man faktiskt vill väcka åtal mot CIA-tjänstemän som har utfört olagligheter på italiensk mark. Det vore bra principiellt om justitieministern kunde säga att vi är beredda att lagföra brott som begås i Sverige, oavsett vem det är som begår det, och att här behöver det göras mer.
Fru talman! Jag skulle vilja lyfta fram ytterligare en punkt som väcker allvarliga frågor och som vi säkert får anledning att återkomma till framöver. Den 6 september 2006 bekräftade George Bush att landets underrättelsetjänst CIA bedrev ett hemligt interneringsprogram utanför landets gränser. Han sade också att information av stort värde, som inhämtats genom programmet för extraordinära överlämnanden och hemliga interneringar, hade vidarebefordrats till andra länder och att programmet skulle fortsätta. Man säger i rapporten: Detta utgör ett starkt indicium för att vissa europeiska länder har, medvetet eller inte, mottagit upplysningar som erhållits genom tortyr, genom extraordinära överlämnanden och genom hemliga interneringar.
Hur tänker justitieministern se till att vi inte har en svensk underrättelsetjänst som baserar sina antaganden på information som har tillkommit på det här sättet och som vi så starkt tar avstånd från? Vilka garantier kan vi här i Sveriges riksdag ge för att Säpo inte agerar på information som kommer från USA och som bygger på detta? Jag ser det som en stor risk att vi, så länge USA inte håller sig inom ramarna för mänskliga rättigheter och rättssäkerhet, blir delaktiga i en kamp mot terrorism som pågår med medel som vi finner vara alldeles oacceptabla. Det är en av de viktiga punkter som man tar upp i rapporten. Även om jag inser att justitieministern på den här korta tiden inte kan ge ett fullödigt svar, skulle det vara intressant om justitieministern lite kort kunde beröra hur man tänker handskas med den här frågan, för samarbetet med USA blir i det här fallet ett väldigt svårt samarbete att ha.
Anf. 5 Beatrice Ask (M)
Fru talman! Först egyptierärendet och den rapport som vi har fått från chefs-JO om att det begicks brott på svensk mark. Problemet i det här sammanhanget är att den förra regeringen hade bett om amerikansk hjälp. Det blir lite märkligt att i efterhand kritisera. Jag känner inte till detaljerna och har inte fått information om hur resonemangen fördes, men i någon mening får ändå den förra regeringen också ta sitt ansvar.
Att försöka lagföra utländska underrättelseofficerare som vi antagligen inte känner till namnen på och som var maskerade kan vara nog så besvärligt. Däremot är det alldeles uppenbart av de uppföljningar och rapporter som har kommit att Sverige och andra är mycket kritiska till vad som har hänt. Det vore väl konstigt om inte också amerikanerna hade tagit till sig den informationen. Jag tycker att brott ska lagföras, men jag tror att det finns en del svårigheter att göra det i det här ärendet.
Den förra regeringen bad förhållandevis snabbt om amerikansk hjälp. Och det är lite tveksamt att börja försöka lagföra tjänstemän från ett annat land när det har visat sig att våra egna tjänstemän inte riktigt levde upp till de önskemål man kan ha. Vi får nog ta på oss ansvaret för att Sverige hanterade en utvisning på ett sätt som inte kan accepteras och som bryter mot viktiga regelverk.
Den andra frågan som Alice Åström tar upp gäller det medgivande som president Bush gjorde när han i september 2006 berättade att USA bedrev ett särskilt program för misstänkta högnivåterrorister. Hur ska vi säkra att svensk underrättelseverksamhet inte tar information som har kommit till genom att andra verktyg än de accepterade har använts?
Det är svårt när det gäller information inom underrättelseverksamheten att alltid ha klart för sig var den enskilda informationen kommer från och hur den har tagits fram. Däremot måste man generellt vara tydlig med vad som accepteras och inte accepteras.
När det gäller programmet, som president Bush har nämnt att man har arbetat med och arbetar med, har det starkt kritiserats av såväl EU som Europarådet. Det är den vägen vi måste gå och peka på det orimliga och oacceptabla i den här typen av hantering. Det är nog lättare än att i detalj försöka försäkra sig om att vi inte har någon information som har kommit bakvägen.
Regeringens ambition när det gäller Säpos arbete och den här typen av sekret information handlar dels om höga krav på kvalitet och kvalitetssäkring i det arbetet, dels om att ha rättssäkerhetsgarantier för de hemliga tvångsmedel som finns och som vi förfogar över. I övrigt måste vi ta EU-vägen och gå via Europarådet och annat, precis som vi gör i det här fallet. Det är den riktiga vägen att gå.
Anf. 6 Alice Åström (V)
Fru talman! Till sist vill jag ta upp två saker:
Jag inser problematiken med och det orimliga i att kunna bedöma underrättelseinformation som man får och hur den har kommit fram.
Att vi inom både EU och Sverige säger att vi vill ingå ett närmare samarbete med och förstärka banden till USA och ha ett starkare samarbete när det gäller terroristbekämpning - som man även säger inom EU - samtidigt som vi säger att vi är oerhört kritiska till hur de bedriver terroristbekämpningen och att de inte upprätthåller rättssäkerhetskraven och fortsätter med programmen med hemliga interneringar och fånglägret i Guantánamo spelar i grund och botten ingen roll för USA. Det blir en dubbelmoral där vi säger att vi upprätthåller de fina standarderna men gärna har ett samarbete med dem som inte upprätthåller samma standard och så kritiserar vi dem för det men utbyter ändå underrättelse trots att vi egentligen inte vill ha underrättelse som har kommit till på det sättet. Detta är en djup konflikt.
Jag vet, fru talman, att Beatrice Ask och jag inte har samma utgångspunkt när det gäller ett närmande till USA och huruvida denna kritik kommer att få dem att ändra sig. Jag ser snarare att så länge de kan ha det samarbete som de trots kritiken ändå har kommer ingen förändring att åstadkommas.
Den sista saken, och där hoppas jag att vi kan gå framåt, är att EU-parlamentet uppmanar Europas länder att kompensera de oskyldiga offren för extraordinära överlämnanden och säkerställa att de snabbt och effektivt får tillgång till kompensation.
Anf. 7 Beatrice Ask (M)
Fru talman! Först vill jag bara påpeka att när det gäller egyptierärendet som vi har varit inne på har svensk åklagare granskat både de svenska tjänstemännens och befälhavarens agerande och inte funnit anledning att väcka åtal. Den frågan har delvis varit granskad, vilket jag inte nämnde tidigare.
Att vi söker ett nära samarbete med USA i denna typ av frågor skulle enligt Alice Åström vara märkligt eftersom det då skulle innebära att vi sitter på två sitsar. Det är problemet i alla lägen. Allt som USA gör handlar inte om agerande som ifrågasätts utifrån principiella grunder. Vi har ett stort behov av den bredd och den kompetens som amerikanerna har i många frågor, och det är viktigt med ett nära samarbete.
Min erfarenhet är att det enda sättet att påverka en part som man tycker agerar fel i något avseende är att samarbeta. Det är först genom att skapa ett förtroendefullt samarbete och vara en pålitlig part som man faktiskt kan bidra till att väcka förståelse för den kritik som vi har på viktiga punkter när det gäller USA:s agerande i terroristbekämpningen.
Det handlar om att arbeta vidare via EU, och i Europasammanhang i övrigt, genom att rikta kritik och framföra synpunkter. Men Sverige måste också kunna vara en engagerad samarbetspartner som både är bra att samarbeta med och kan säga sanningar. Så har Sverige agerat tidigare och trots vår litenhet har vi rönt viss respekt för den hållningen, och den tror jag att vi ska fortsätta med. Att bara lämna samarbetet innebär att vi varken får den information som vi behöver eller påverkansmöjligheter.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.